2007-06-29

Inskränkthetens ursprung

Hittade det här citatet ur en föreläsning om vetenskaplig metodik som jag höll för många år sedan:

8 For my thoughts are not your thoughts, neither are your ways my ways, saith the LORD.
9 For as the heavens are higher than the earth, so are my ways higher than your ways, and my thoughts than your thoughts.*
(Isaiah 55:8-9, King James Bible)
Citatet användes som ett typexempel på hur religionen förbjuder ifrågasättande medan vetenskapen istället uppmuntrar, ja, bygger på, det.


*Föreläsningen hölls på engelska. I svensk version:
8 Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.
9 Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.

Mer om: , , .

Städning

Håller på att städa ur kontoret. 5 år samlade papper som skall slängas. För nu, när alla journaler finns på nätet känns det inte motiverat att släpa med 10 pärmar fulla med artiklar som jag sannolikt inte kommer att läsa igen (med få undantag).

En hel del intressant hittar man; en del bevis på tunga stunder i labbet, men också experiment man inte kommer ihåg att man gjort och gamla resultat man nästan glömt bort. Trist och vemodigt, men samtidigt riktigt skönt att rensa bort massa gammalt och börja på nytt.

Och... mitt skrivbort är träfärgat. Det har jag inte sett på länge.

2007-06-20

Ny kommunistlista

En ny lista på 500 ”inflytelserika kommunistkollaboratöter” släpptes i Polen i dagarna. Listan som utgörs av medlemmar i Demokratiska vänsteralliansen (SLD - Sojusz Lewicy Demokratycznej), det omdanade kommunistpartiet och förra regeringspartiet. Partiet står nu i opposition till det styrande Lag och rättvise-partiet (PiS - Prawo i Sprawiedliwość).

När det gäller hur Polen hanterat situationen med vad man skall göra med gamla kollaboratörer så har man nog valt sämsta möjliga lösning. I början av 90-talet var tanken att låta det förgångna vara och se mot framtiden. Detta sammanfattades i den ”tjocka linjens” politik som det formulerades av Tadeusz Mazowiecki från Solidaritet, den förste premiärministern efter socialistregimens fall. På senare tid har den politiken ifrågasatts. Men istället för att, som i Tyskland, öppna säkerhetstjänstens arkiv för allmännheten så han man valt att låta Nationella minnesinstitutet (IPN - Instytut Pamięci Narodowej) ta hand om arkiven. De skall endast finnas tillgängliga för forskningssyften. Problemen med detta är flera: Man vet att mycket av de uppgifter som finns i arkiven är felaktiga eller t.o.m. förfalskade, därför, menar man, är det inte lämpligt att bara öppna arkiven. Men IPN har inte hållit särskilt hårt i uppgifterna. 2005 släpptes Wildsteins lista på nätet, en förteckning med namn på folk som sades ha samarbetat med säkerhetstjänsten under socialisttiden. I och med att arkiven är hemliga finns misstankar om att regeringen kan utnyttja IPNs (IPNs ordförande utses av parlamentet) arkiv för politiska syften. Och visst har det varit en del konstigt vältajmade läckor från IPN, dock, måste sägas, inte bara under den nuvarande regeringen. Nu har vi alltså en ny läcka som publicerades i tidningen Rzeczpospolita, vars redaktör har band till regeringspartiet PiS.
IPN var också den myndighet som skulle hantera den föreslagna lustrationen som slogs ner av Polens konstitutionsdomstol.

Över huvud taget har hanteringen av ”kollaboratörer” varit usel i Polen. Kaczynskis, president och premiärminister, har talat för ett totalt öppnade av arkiven och straffande av kollaboratörer. En genomgång borde ha gjorts för över 15 år sedan, men nu är tiden för det förbi. Det bästa hade varit att infört en sanningskommission lik den som sattes upp i Sydafrika men det skulle gjorts då. Den tjocka linjen tillsammans med Jeffrey Sachs ekonomiska chockterapi fick Polen att snabbt ställa om mot framtiden, men det skapade också mycket osämja. Den nuvarande regeringens utnyttjande av IPN gör inget för att minska den osämjan utan är ett spel för att straffa politiska motståndare med såväl verkliga verkliga som dubiösa anklagelser.

Mer om: , , .

2007-06-18

Sluta tjata om barnen!

I morse på radio var det debatt om huruvida förslaget om tio års obligatorisk grundskola är bra eller ej. Men jag börjar bli jäkligt trött på det eviga mantrat ”tänk på baaarnen”. Det är ett argument som används i tid och otid för att slå mot något man inte tycker om. Som nu; ”Obligatorisk förskola… nej det vill vi inte. Tänk på baaarnen!”; ”Homoäktenskap… Nej, usch! Tänk på baaarnen!”

Eftersom ingen kan argumentera mot att man verkligen måste tänka på barnen så hamnar motståndaren direkt i en försvarsställning. Men vem fan gjorde dig, i det här fallet Rossana Dinamarca (v), till uttolkare om vad som är bäst för barnen? Det är ett idotiskt nollargument som bara betyder att man inte har något bra argument över huvud taget i sakfrågan. Automatisk förlust!

PS För övrigt verkar det som om (v) aldrig kan diskutera någonting angående skolan utan att komma dragandes med betygskrämsel. Nu var det betyg i förskolan som var nästa steg. Don’t get me started…

Mer om: , .

2007-06-11

Vintern är slut.

Jag gjorde idag min första(!) löprunda efter vinteruppehållet. En halvmil full av nära-döden-upplevelser (skoskav, spårvagn, hjärtattack).

2007-06-06

Postdok

Så här på nationaldagen kan jag konstatera att i ett försök att hitta en åtminståne tillfällig lösning på tvåkroppsproblemet så gör jag som hundratusentals andra europeer: jag sliter bopålarna ur marken, packar mina pinaler, utnyttjar den fria rörligheten och drar utomlands. Fast inte riktigt som alla andra... simmandes mot de stora flyttströmmarna flyttar jag till Polen. En postdok på Institutionen för fysikalisk kemi vid Polska vetenskapsadademin i Warszawa lockar. Det är lite läskigt; en kemiinstitution---jag kan ju inget om kemi. Men det verkar ju ha gått bra för andra att göra den omställningen.

Någon gång i slutet av sommaren bär det av. Fram tills dess gäller en massa jobb med att avsluta lite kvarhängande projekt och ett tags välförtjänt arbetslöshet ;-)

2007-06-04

Intryck från Seoul

Tillbaka i stan efter en vecka i Seoul. Jag var där på invigningen av ett samarbetscenter mellan Seoul National University och GU, men det kändes löjligt att ta sig halvvägs runt världen för en och en halv dags seminarier så jag passade på att ta lite semester också.

Seoul är en gigantisk stad; ca 10 miljoner männsikor i själva staden, men över 22 miljoner i stadsområdet, vilket gör den till tvåa i världen efter Tokyo. Och naturligtvis har den sitt mått av av storstadskaos, buller, trafik och smog, men där finns också stilla oaser med fågelkvitter och källvatten, nästan mitt i centrum.

Ungefär 70% av Sydkorea är bergslandskap och koreanerna älskar att vandra i bergen. På helgerna är det långa köer på de populäraste vandringslederna. Jag var iväg en vardagsförmiddag och kunde gå ganska ensam en del sträckor. Berget jag var uppe på heter Gwanaksan och ligger alldeles vid SNUs campus. Det är 629 m högt vilket gav en promenad på 590 höjdmeter. Rätt jobbigt i nästan 90% luftfuktighet. Själv hade jag på mig vanliga joggingskor och t-shirt vilket gjorde mig till mycket dåligt klädd i jämförelse med de koreanska pensionärerna som alla var utrustade för expedition, klädda i funktionsplagg och grova vandrarkängor samt ordentlig vandringsstav. Det var väldigt lugnt och stillsamt uppe på berget och det var svårt att tro att man var bara en halvtimme utanför centrum på en av världens största städer. Det samma gällde när jag gick omkring i den förbjudna trädgården bakom palatset Changdeokgung. Det var en gång kungens egen park men nu kunde man som vanlig dödlig traska runt i relativ ensamhet och lyssna till fågelsång och vindens sus i träden.

Vindsus och fåglar hörde man inte mycket av när man gav sig ut i trafiken i innerstaden; tiofiliga avenyer med tusentals bilar som brummar, tutar och släpper ut avgaser som får staden att uppifrån se ut som om den är höljd i evig dimma; trafikpoliser med visselpipor som frenetiskt visslande inte lyckades göra något för att styra upp trafiken; försäljare som försöker överrösta varandra gav en kompakt ljudbakgrund som bara övermannades av det fantastiska oväsendet om man vågade sig in i en av de otaliga arkadhallarna. Ett litet ljudexempel från Dongdaemung market, ett myllrande marknadsområde med mer än 30000 småbutiker och några stora shoppingcenter som säljer allt mellan himmel och jord, kan man höra här. Ett liknande distrikt finns också för elektronik, där mer än 5000 butiker säljer allt som är trådlöst eller går att plugga in. Med ett sådant utbud och konkurrens och med firmor som Samsung och LG på hemmaplan är det inte konstigt att koreanerna verkar vara kollektivt pryltokiga. Jag har aldrig sett en liknande densitet av EOS-1or och Nikonar nån annanstans, och jag tror att skilja en korean från hennes mobiltelefon måste nog göras kirurgiskt.

Blandingen av gammalt och hypermodernt, stillhet och kaos tillsammans med de fantastiskt trevliga och hjälpsamma koreanerna och den smakrika koreanska maten gör Seoul till en stad väl värd att besöka, om än kanske inte bo i…

Några av mina bilder från Seoul kan man hitta här.

Andra bloggar om: , , .