Fast i år hamnade kvinnodagen lite i skymundan. Man har i helgen också manifesterat minnet av marshändelserna 1968. Det är ett mörkt kapitel i Polens mörka efterkrigshistoria. 1968 markerades i Polen liksom i många andra delar av Europa av protester och en vilja att bygga något nytt. I Polen protesterade man mot den ökande politiska styrningen av universiteten. Den utlösande faktorn blev när en uppsättning av Adam Mickiewiczs Dziady för att den var Russofobisk och antisocialistisk. En demonstration av 1500 studenter vid universitetet i Warszawa slogs den 8 mars ner med våld av "arbetar-milis", men protesterna spred sig till alla större universitetsstäder i Polen. Protesterna pågick en månad innan de slogs ner och tusentals studenter arresterades.Regeringen under ledning av Moskva-dockan Gomułka lade skulden för protesterna på "sionisterna". Anledningarna till det var flera: För det första fanns en konflikt inom kommunistpartiet mellan de som flytt landet (och ofta hamnat i sovjetiska gulag) när nazisterna tågade in i september -39 och de som stannat kvar och tillhört den underjordiska rörelsen. Många av de förra var av naturliga skäl judar som hade all anledning att fly undan nazisterna. De senare såg ett antisemitiskt tema som ett sätt att göra sig av med konkurrensen. En annan anledning var sexdagarskriget 1967, där Moskva ställt sig på arabstaternas sida, den förlorande sidan. En anti-"sionistisk" (fast ordet sionist användes i princip som kodord för jude, kampanjen var tydligt antisemitisk) kampanj var alltså också ett sätt att ställa sig in hos Moskva. Resultatet blev att av Polens kvarvarande 40000 judar fråntogs runt 20000 sina pass och tvingades emigrera.
I en ceremoni i helgen lovade presidenten att de som vill skall få sina polska medborgarskap tillbaka.
Dagens ord är dzień kobiet - kvinnodagen.
Andra bloggar om: polen, historia, antisemitism, kommunism, 1968.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar