Tolkningsfrihet

Hemma från Asien så snubblar jag över den här artikeln, som är obligatorisk läsning för alla som tycker att lagar som skär i våra friheter i syfte att skydda oss endast är av godo. Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig över.

Artikeln handlar om Storbrittanien, men frågan är högaktuell även i Sverige där Bodström motiverar alla sina nya avlyssningsförslag med skyddet av "de utnyttjade kvinnorna".

Läs läs läs.

UPPDATERING: Såg att Oscar Swartz skrivit en rapport om Bodströmsamhället som är inne på samma spår. Har inte hunnit läsa igenom rapporten ännu, men den verkar intressant.

Tempel, fotboll och flaggor

Kom just tillbaka från en soluppgångsbesök i Zenkōji-templet här i Nagano. Det var en intressant "service" för folk av alla religioner (och utan?) där man skulle uppleva den stora stillheten på morgonen och finna sig själv. Avslappnande var det, och buddhistmunkarnas hummande och trummande var speciellt. Under templet finns en gång där man i totalt mörker skall försöka hitta en nyckel till upplysning. Upplysningen kom istället av något pucko som plockade upp sin mobiltelefon för att lysa sin väg...

En av de intressantaste upplevelserna hittills var att se Japan-Kroatien på en japansk sportbar. Stället var fyllt till bristningsgränsen av japaner som skrek så fort deras lag lyckades ta bollen över mittplan, eller så fort kroatien gjorde detsamma. När den japanske målvakten räddade kroatiens straff blev stämningen nästan hysterisk. Kul var det i alla fall, och det var synd att japanerna inte vann. Jag hade velat se vad som hände om det skulle blivit ett mål för "Samurai blue".
På tal om fotboll så var det ju bra att Sverige lyckades ta oavgjort mot England, men matchen hade varit betydligt mer njutbar om den inte gick klockan fyra på morgonen.

Igår var det konferensutflykt, och en ny insikt i det japanska psyket. Vi vallades runt i grupper av guider med numrerade flaggor. Ve den som vågade försöka gå sin egen väg! Museum efter museum besöktes, med besökarna slingrande genom museet som en tusenfoting, kastandes blickar på konstverken allteftersom man passerade, men utan möjlighet att stanna till och titta noggrannare. Bland annat besökte vi ett museum med konst av Hokusai, med otaliga varianter av hans berömda våg, som hänger i original på Metropolitan i New York.
Under bussresan dit fick vi se en film om den vackra naturen runt Nagano, men den såg vi inget av i verkligheten. Istället lades ytterligare några museer till listan och efter ett tag kändes det att man haft nog. Intressant nog bevakades tillställningen av åtminståne fem kameramän från TV. Så, den som har tillgång till japanska lokaltevekanaler via satellit eller nåt kan försöka se hur det avlöpte.

Konferensgnäll

Jaha, då har man i god tid lyckats ljuga ihop såväl en poster som ett föredrag att presentera på konferensen i Långtbortistan.

I morgon bär det av. Japan först, sedan Korea. Positiva aspekter: Konferenserna verkar intressanta. Jag har aldrig varit i Asien innan. Skall bli kul att se sig om lite.

Men det finns ju negativa aspekter på konferensresande också: Nu, när fotbolls-VM för en gångs skull spelas i en vettig tidszon passar jag på att åka 8 timmar bort. Sverige-England klockan fyra på morgonen. Hurra! Vädret... äntligen högsommar hemma. 10-dagars-prognosen för konferensorten lovar regn, hela tiden.

Får se om jag hinner skriva något inlägg mellan föredrag, fotboll och sightseeing, annars tar bloggen semester till början av juli.

Den verkliga anledningen till vetenskapliga konferenser

Konferenssäsongen har börjat. Under sommaren, när undervisningen ligger nere, den tekniska personalen har semester och vädret är vackert strömmar forskare från hela världen ur sina labb och kontor för att samlas till konferenser på exotiska platser*.

Men varför åker forskare på konferenser? Standardsvaret som ges är man åker för att visa sina resultat, träffa andra forskare från när och fjärran och att knyta nya kontaker. Men det finns en annan, hemlig, anledning också. Till de flesta konferenser är man tvungen att skicka in ett abstract, där man kortfattat beskriver de resultat man vill presentera, flera månader i förväg. Då man gärna vill få med så färska resultat som möjligt är detta en ganska kreativ process, kryddad med mycket önsketänkande. När konferensen närmar sig, dvs ungefär nu, inser forskaren att han** inte gjort någonting av det han lovade. Alltså börjar kampen mot klockan, med aktivt forskande som aldrig förr och med professorn gnuggande händerna. Det är denna motiverande/intimiderande faktor som är den viktigaste anledningen att vetenskapliga konferenser anordnas över huvud taget. De exotiska konferenslokalerna fungerar som morot för att motivera panikstressen på slutet.

* Konferenser anordnas i regel på intressanta platser, gärna från UNESCO-listan, såsom St Goar och Brijuni Islands. Väldigt få konferenser anordnas i Säffle.
** Jag skriver "han" eftersom forskaren i det aktuella hypotetiska fallet är jag, men det finns ingen anledning att tro att detsamma inte gäller också för kvinnliga forskare.

Autobloggande

Nu kan man ju lägga ner det här. Bloggandet har blivit automagiskt med hjälp av Avigsidans bloggenerator.
Dagens inlägg:

På morgonen tog jag en liten promenix och trodde nog att allt skulle bli betydligt bättre. En fråga är om det behövs några etiska regler för bloggar? Ack, den som ändå visste. Det finns säkert hundra andra frågor som jag vaknar med varje morgon.

Dagens stora nyhet är väl att de flesta big-brother-deltagare inte tycker att de har tillräcklig möjlighet att påverka sin livssituation. En del tycker si och andra tycker så, men sanna mina ord, det kommer en räkning som ska betalas och det är inte valpen i sin Lexus som kommer att betala den, utan du och jag.

Då har man gjort sin bloggpplikt igen och livet går vidare i alla fall.

Lysande! (och felstavningarna är inbyggda)

Jaså, du tror det är volt du mäter...

Var på ett intressant föredrag idag av Peter J. Mohr vid NIST, tillika ordförande för CODATAs grupp för fundamentala konstanter, med titeln "The Quantum SI: A Possible New International System of Units". Föredraget fokuserade på två stora problem med dagens SI enheter: Kilogram och Ampere. Kilot är definierat som massan hos en metallcylinder i Paris, och en Ampere har definitionen att 1 ampere är den ström som, när den passerar genom två raka och parallella ledare, i vakuum, med oändlig längd och en meters avstånd mellan varandra, ger upphov till en kraft på 2·10^-7 N/m mellan ledarna. Dessa definitioner innebär en del bekymmer eftersom de inte är praktiska; kilot för att det är ett fysiskt objekt som förändras med tiden, och Ampere för att det inte är en praktisk mätbar definition.

Dagens system bygger annars på att man ur sju basenheter (meter, kilo, sekund, Ampere, Kelvin, mol och candela) kan härleda alla andra enheter. En av enheterna är idag definierad genom att värdet på en fysikalisk konstant getts ett visst värde: en meter är den sträcka ljus rör sig i vakuum på 1/299792458 sekunder. Tanken som Mohr lade fram, och som diskuterats inom CODATA ett tag, är att alla enheterna skulle bestämmas på detta sätt. Tex kan en Ampere definieras som strömmen av x elementarladdningar per sekund, vilket leder till att e fixeras vid ett visst värde. Så genom att definiera exakta värden på c, h, k_B och N_A så har man faställt vad en meter, ett kilo, en Kelvin och en mol är. Återstår sekunden. Den kan, som idag, definieras som ett visst antal svängningar av strålningen vid en speciell atomövergång, men då är det inte en universell konstant man definierat utan bara en viss (noggrannt mätbar) övergång. En alternativ definition är att fixera Rydbergs konstant, R_∞, men kopplingen mellan R_∞ och mätbara övergångar, som kan beräknas med QED är ännu inte noggrann nog. Denna förändring kommer nog inte kunna genomföras inom de närmaste 30 åren.

De andra omdefinitionerna, av konstanter istället för enheter, kommer troligtvis att genomföras av CODATA-konferensen år 2011, om experimentella diskreptanser i bestämning av massa med två olika metoder (watt balance och XRCD) löses innan dess.

Något som förvånade mig var dock att man redan slutat använda SI-definitionen av Ampere för praktiska ändamål. Istället används definitioner av Volt och Ohm baserade på fixerade värden hos Josephsons och von Klitzings konstater som dyker upp i Josephsoneffekten och kvant-Halleffekten. De här enheterna har egentligen ingenting att göra med SI-värdena på Ampere, Volt eller Ohm.

Intressant artikel här: Redefinition of the kilogram: a decision whose time has come, Mills et al, Metrologia 42, 71-80 (2005).