Sista gången klättring i Tatra?

Titeln lät väl mer dramatisk än nödvändigt - jag tänker inte sluta att åka till bergen. Det jag skall sluta med är att åka dit för att klättra långa leder. Tre gånger har jag varit iväg nu... Ingen gång har det gått precis enligt planerna. Första gången var det sådan dimma att vi inte ens hittade leden. Andra gången, i somras, var jag i Slovakien med en ukrainsk kollega och klättrade en 450m hög vägg. För mig var det första riktiga klättringen på större vägg, så min något mer erfarne partner ledde och jag gick som andreman. Leden var ganska enkel, men vi klättrade för långsamt och tvingades att övernatta på toppen. Det var fint väder men temperaturen sjönk ändå till 5 grader och i bara windstopper blev det en kylig natt. Aldrig har soluppgången varit vackrare.

Förra helgen så var det då dags igen. Denna gång mixedklättringspremiär och jag var återigen andreman bakom Żenia*. Leden var Filar Świnica. Det borde varit en enkel led, men sent på säsongen var snöläget rätt dåligt och det blev lite jobbigare än vi räknat med. Den här gången slapp vi övernatta på toppen, men nedgång i mörker blev det i alla fall.

Fina utsikter och härliga upplevelser till trots så är jag nog för feg för de här långa lederna. Jag tradklättrar gärna, och mixedklättring var kul om än svårt. Men jag vill ha en nödutgång. Några få replängder... om man inte tycker att det går bra kan man fira sig ner och gå hem och ta en öl!

Den här väggen klättrade vi i Slovakien. Leden går längs mittsprickan snett upp mot vänster och följer sedan rampen.

På väg upp.

Ful repkorsning

Den efterlängtade soluppgången!

MJN på approach mot Świnica. Foto: Żenia

MJN kämpar med isyxan. Det är brantare än vad bilden visar. Foto: Żenia

Utsikt halvvägs. Kasprowy wierch ligger gömd i molnen. Foto: Żenia

Perfekt väder dock. Soligt, någon minus. Świnica är toppen till vänster om passet till höger i bild.

Tatry från Zakopane. I byn var det redan vår och snöfritt. Foto: Żenia

Świnica från Zakopane. Leden går längs kanten som delar den soliga och skuggiga sidan av berget. Foto: Żenia

.

* En intressant bonus var att Żenia är ryskspråkig från östra Ukraina och trodde benhårt på den putinska propagandan om den nya facistiska regeringen, hoten mot ryssarna osv. Vi undvek snabbt det ämnet.

Tatrabergen i semestertider

Så var det gjort! Vi har varit i Tatrabergen på semestern. Visserligen har vi varit förr i Tatry, men alltid under lågsäsong. Men nu, med mina föräldrar, svärmor, syskonbarn och vår lille Max så blev det mitt i semestertider - för första och sista gången. Alla är där. Därtill bestämde vi oss för att göra det där som alla måste göra - gå till Morskie Oko, Dolina Koscieliska och ta liften upp till Kasprowy Wierch. Alternativen när man släpar runt barnvagn, om än terrängående är inte så många. Nedan följer en kort fotoessä om ensamheten i bergen... Klicka på bilderna för större format.

Det började på väg till Morskie Oko och bilkön. Vi blev omkörda av en treåring till fots.

En liten del av de minibussar som väntade vid parkeringen där leden till Morskie Oko börjar.

På "motorvägen" upp till sjön.

Vi var inte ensamma på stigen.

Inte heller var vi ensamma om att gå ner och känna på det kalla, kristallklara vattnet.

Andra dagen - Dolina Koscieliska. Vi anade oråd redan när vi behövde stå i kö för att komma in i nationalparken. Det var rätt mycket folk längs vägen också.

Systerdottern (fru mjn:s syster) ville att vi skulle gå genom den kända frusna grottan (Jaskinia Mroźna). När vi såg kön ändrade vi oss. Det blev inget grottbesök.

Det blev heller ingen liftfärd till Kasprowy Wierch. Kön var minst tre timmar.

Istället för att köa gick vi den relativt tomma och vackra Ścieżka nad Reglami. Max satt glad i en bärsjal hela vägen.

Trots detta rekommenderar jag starkt ett besök i Tatrabergen för den som gillar vandring eller klättring. Det kan dock vara värt att undvika besök i juli och augusti när turistsäsongen är som mest intensiv.

Dagens ord är tłok - trängsel.

Vykort från landet

Byns affär.

Spenderade helgen ute på landet hos babcia. Babcias by är nästan arketypisk för polsk landsbygd; byggd längs med en väg, 300 invånare, kyrka, två små affärer. Huvudsysselsättningen är jordbruk, mestadels småbruk, även om en del annan verksamhet kommit till bygden. En stor del av Europas champinjoner odlas i växthus i området, och det sysselsätter många. Under de senaste åren har man tydligt sett hur regionen utvecklas - till stor det med hjälp av EU-pengar. Det byggs nytt, renoveras. Det betyder så klart inte att man kommit bort från de problem som alla liknande byar brottas med; arbetslösheten är hög; befolkningen åldras, även om det i babcias by finns en hel del ungdomar; alkoholism är utbrett - lördag morgon utanför affären sitter alltid en grupp och ölar - andra dricker hemma. Men bilden är mycket mer positiv än för bara några år sedan.

Den gamla herrgården togs över av Röda armén till fältsjukhus -44. 1945 styckades ägorna upp och herrgården förföll. Sedan 50-talet är det byns grundskola.

 

En fin cykelled går över fälten och genom skogarna med informationstavlor om vilka djur och växter man kan få se på vägen. Leden verkar mycket sparsamt använd, men är utmärkt som en utflykt under dagen. Speciellt när det som den här sommaren varit dryga 30 grader långa tider. Då svalkar det åtminstone lite i skogen.
Följer man cykelleden till dess ände hamnar man till slut nere vid Bug, den stora floden som i söder är gränsflod mellan Polen och Ukraina och Polen och Vitryssland. Här har den svängt västerut och korsar östra Polen för att till slut flyta ut i Narew, strax norr om Warszawa.

Genom Rusków, babcias by flyter också en flod, eller snarare en å - Toczna. Den flyter ut i Bug just vid träden i till vänster i bilden ovan. Toczna är liten - några meter bred, och kanske som mest en meter djup. Tillräckligt för att tvinga cyklister till långa omvägar.

Toczna, alldeles i närheten av Bug.

Dagens ord är wieś - by.

Smolensk - andra årsdagen

I dag är det två år sedan olyckan i Smoleńsk. Två år av bråk om vad som hände, vem som bär ansvaret, vilken Polens framtid är, om kors, om Ryssland, om ... allt. Att påstå att Smole ń sk var en splittrande händelse är nog en av tidernas underdrifter. Jag vet att det finns läsare av den här bloggen som tycker att jag är alltför kritisk till Jarosław Kaczyński, men i fallet Smoleńsk kan jag faktiskt inte se några förmildrande omständigheter.

Kaczyński har sedan olyckan utnyttjat den hänsynslöst till att dela upp landet i ett vi och ett dem. Vi som står upp för Polen, vi goda katoliker, vi patrioter, vi som inte låter oss bedras, och de - de som köpt Rysslands lögner, eller som illvilligt sprider de vidare för att främja sina egna intressen. I den senare gruppen hamnar naturligtvis Kaczyńskis hatobjekt nummer ett - premiärminister Tusk, men i dagarna även Ziobro, som ledde Solidarna Polskas uttåg ur PiS. Och alla andra som inte köper Kaczyńskis världsbild.

Det har lett till att vi hade en grupp fanatiker som i veckor "försvarare" ett kors utanför presidentpalatset. Att det finns en stor grupp av polacker som är övertygade om att det var ett ryskt attentat mot den polske presidenten. Att kyrkan, framförallt i mindre orter, glatt kopplar Smolensk och Katyn och håller gemensamma minnesmässor, som om de var händelser i samma kategori (dvs medvetna massakrer på polska patrioter och katoliker). Nej, Smolensk är ett lågvattenmärke i polsk nutidshistoria. Inte bara för att det var en tragedi i sig själv utan för den tragedi skrupellösa politiker har gjort det till. För den som vill se hur polariserat landet är rekommenderar jag artiklarna "De verkliga lögnerna om Smolensk" ur Gazeta Wyborcza och "En historia av lögner om Smolensk" ur Rzeczspospolita. Google translateversionerna är läsbara.

Gravlyktor på gatan efter Smolenskolyckan

Jag cyklade förbi presidentpalatset på vägen hem och tog ett par bilder att folksamlingen där utanför när Kaczyński höll tal. Två efter det att gatan täcktes av lyktor som hudratusentals genuint sörjande polacker ställde ut stod nu en samling på några tusen personer med flaggor som jublande lyssnade till Kaczyński när han förklarade att allt var fel i Polen nu, att regeringen var skamlig, hur myndigheterna förolämpade och förödmjukade offrens familjer. Att det vara bara om de - högern* - höll samman som de kunde besegra det onda. Extra högt jubel blev det när han tackade Fader Rydzyk, Radio Maryja och Gazeta Polska för att deras stöd och godhet...

Folk lyssnar på Kaczynskis tal på andra årsdagen av Smolenskolyckan.

Dagens ord är rocznica - årsdag.


 * Den polska typen av höger - moralkonservativ och ekonomiskt vänster.

Grillsäsong

Våren kom lika överraskande i år som den brukar. Efter en riktigt kall senvinter fick vi plötsligt en vecka med sol och värme. I går hade vi 17 grader. Med det fina vädret snabbstartade också grillsäsongen. Efter en lång vinter var suget efter eld, korv och öl i det fria oemotståndligt. I Powsin Park Kultury strax söder om Warszawa låg röken tät över grillplatserna - bokstavligen.

Grill, grill, grill, grill...

Vi kan väl lugnt säga att vi inte var ensamma som begett oss till Powsin för att njuta av det fina vädret och en promenad med Max. Begav man sig bara lite bortanför den mest populära grillängen kunde man dock vandra relativt ostört och lyssna på fågelsång plandat med flygplansmotorer. Powsin och den angränsande Las Kabaty (Kabatyskogen), ligger under inflygningsbanan till Warszawas flygplats. Inte så nära att det direkt stör, men nära nog för att höras.

En del grupper på grillängen hade tagit med sig grillar, men för det flesta var det vedeld som gällde. Jag antar att närområdet är helt länsat på lämpliga grenar och kvistar vid det här laget. Det verkar som om väktarna som traskar omkring i området valde att se mellan fingrarna för grillandet. Att bryta mot regler är en polsk nationalsport och ett litet eldningsförbud tillåts inte stå emellan en vårystrig polack och hans första grill för säsongen.

Förbjudet att elda :)

Dagens ord är ognisko - lägereld.

Snart alla helgons helg

Snart är det alla helgons helg igen. Här i Polen betyder det att miljoner människor besöker kyrkogårdarna för att sätta ut ofantliga mängder gravlyktor. I affärerna har uppladdningen pågått i veckor. Lastpallar med gravlyktor fyller gångarna. Den här bilden är från förra helgen. Vad som inte syns är att ytterligare två rader med pallar står till vänster om bilden.

Något som är fascinerande är hur fruktansvärt fula och smaklösa en del lyktor är. Jättestora färgade plastdekorationer av gråtande änglar eller en from Maria. Jag och fru mjn stod just och fnissade åt en av de värre konstruktionerna när en tjej i 20-årsåldern ropade på sin pojkvän och helt utan antydan till ironi utropade "Åååå, vad fin!". och prompt packade ner två stycken i vagnen.

Alla helgon betyder också att man dekorerar de många andra minnesmärken över döda som finns även utanför kyrkogårdarna. Det kan vara krigsmonument (många i Polen), privata små minnesplatser över trafikdöda, brottsoffer osv.
Bilderna till vänster hänger på en mur på väg hem från jobbet sedan några månader. I början låg det blommor under, sedan bara några plastblommor, men de senaste dagarna är det ständigt tända gravlyktor under bilderna. Vem tjejen på bilderna är eller hur hon dog vet jag inte säkert, men tid och plats verkar passa med att hon var en 22-årig motorcyklist som blev påkörd av en bil i juni i år.

Dagens ord är pomnik - minnesmärke.

Obligatoriskt bildgalleri

Via Dark Roasted Blend hittade jag elmo tides fantastiska flickr-galleri. Apcoola svartvita snapshots med en minst sagt udda känsla. Det är bara så mycket Tom Waits!!!

Dagens ord är cudaczny - bisarr.

Fotomanipulation

Är det ok att manipulera foton? I ett inlägg i NY Times fotoblogg Lens aktualiserades frågan efter att Pictures of the Year International tilldelat Damon Winter ett pris för en fotoessä tagen med en iPhone och appen Hipstamatic. Det kritiserades av andra fotografer fotojournalister för att vara för mycket bildmanipulation. Är det det?

Vinnare av POYi 2011. Fotograf än
så länge anonym K.C. Ortiz.

Som Winter skriver i Lens

Take as an example the image that won first place in feature singles in this year’s Pictures of the Year International competition. [...] Much of the information in the image has been obscured in the interest of aesthetics. We humans do not see in black and white. And we do not see the world at f/1.2. These are aesthetic choices that do not contribute to the accuracy of the image.

Jag gissar att de flesta skulle acceptera bilden till höger som "äkta" även om originalet troligtvis är i färg utan vignett. Är den mindre manipulerad än hipstamatic-bilder. En av Winters kritiker gör skillnad på fotografi och fotojournalistik. Jag kan förstå den distinktionen till viss del. Fotojournalistik bygger på att man skall kunna lita på att vad bilden visar är vad som hänt. Man får inte "klippa och klistra" i bilder, ens för att ta bort oväsentliga detaljer. Det blev Stepan Rudik varse när han diskvalificerades ur World Press Photo förra året för att klippt bort en fot ur en bild - av rent estetiska skäl. Jämför originalet med den insända bilden och den borttagna foten kanske inte är så viktig.

Men var bör gränsen gå? Självklart finns olika gränser för fotojournalistik och konstfotografi, men är t.ex HDR acceptabelt. Om det är ordentligt gjort visar en sådan bild på sätt och vis verkligheten verkligare än ett vanligt foto. Ändå accepteras det inte inom fotojournalistiken. Den svenske mästerastrofotografen P-M Hedén gillar inte HDR och annat montage. Han är helt med på andra former av "manipulation", som t.ex. tracking och statisk kamera för att skapa stjärnspår, saker som inte heller syns med ögat. Var går alltså gränsen?

För mig är fotografi en konstform. Att skapa en vacker, tankeväckande, avstötande eller informativ bild för man enligt mig göra som man vill. Jag har en mycket liberal syn på manipulation - "Whatever works..." Jag håller alltså inte med om P-M Hedéns purism. Det finns en skola som tycker, i princip, att det som går att göra med film och mörkrum är ok, annat är fel. Men då är man nästan tillbaka till fotografins barndom, när den inte räknades som en konstform utan bara som "avbildande". Det var egentligen inte förrän Moholy-Nagy skapade fantastiska bilder på Bauhaus som fotografi som en konst slog igenom. Jag tycker att de pre-nagyanska puristerna gärna får hålla fast vid sin princip, men då borde de kanske också gå hela vägen och sluta fota digitalt också.

Däremot kan jag hålla med om att det finns ett avgränsningsproblem inom fotojournalistiken - vilka typer av manipulation skall vara godkända och vilka inte. En vag princip - som skulle tillåta t.ex. HDR - är att bildens sanningshalt inte skall förändras. Då tycker jag att Rudiks bild är acceptabel, medan t.ex. Adnan Hajjs bilder från Libanon inte är det. Men visst är det en svår gränsdragning.

Själv ser jag mig inte alls som fotojournalist, utan som en glad amatörkonstnär. Mina bilder är ofta manipulerade. I bland skriver jag att det är det, ibland inte. Det viktigaste för mig är att bilderna förmedlar den idén jag vill att de skall visa.

Dagens ord är fotomontaż.

Andra bloggar om fotografi, fotomontage, fotojournalistik.

Polsk världsfotograf

Foto Jodi Bieber.

Idag presenterades vinnarna i World Press Photo. Vann, som alla säkert vet, gjorde Jodi Biebers fasansfulla foto av en ung afgansk kvinna.

I kategorin Sports stories fick Tomasz Gudzowaty andra pris. Gudzowaty fotar för Yours Gallery*, som jag nämnt några gånger. Bilderna handlar om amatörracing i Mexiko och är typiska för Gudzowatys korniga, kontrastrika svart-vita bilder. Jämför till exempel titelbilden på World Press Photo-serien med bilden längre ner från Mongoliet.

På Gudzowatys hemsida kan man se många av hans andra bilder, och höra honom berätta runt dem, bland annat finns hans kända serie foton av Shaolinmunkar.

Även en andra polsk fotograf belönades, Filip Ćwik, i kategorin People in the news, med bilder från sorgedagarna i Polen efter Smolenskolyckan. Jag tyckte inte särskilt om hans bilder.  

Mexico car frenzy. Foto: Tomasz Gudzowaty.

Hästkapplöpning för att fira nationaldagen i Mongoliet.
Foto: Tomasz Gudzowaty.

Dagens ord är wyścig samochodowy / konny - bilrace / hästkapplöpning.

* Tyvärr verkar det vara slut med besök på galleriet. Hemsidan talar om att det flyttar till Budapest. Riktigt, riktigt tråkigt tycker jag.

Så fixar man inte gatan

I morse på väg till jobbet möttes jag av att Koszykowa var stängd... igen. Gatan var uppgrävd under en stor del av hösten för att man bytte rörledningar under gatan. Idag fanns en jättestor krater i gatan. En 1-meters vattenledning hade sprungit läck, alldeles invid vattenreningsverket Lindleys Filter, och spolat ut all sand under betongen varvid betongen kollapsade. Det känns som om någon inte riktigt gjort sitt jobb ordentligt.

Nu är ju visserligen det hålet bara marginellt mindre än de kratrar till tjälskott som märker Warszawas gator. Vissa gator är nästan hopplösa att ta sig fram på. Tur att jag har en mountainbike.
Så här såg det för övrigt ut på väg hem från jobbet. Killen med spaden hade fått hjälp :)

Dagens ord är wodociąg - vattenledning.

En amerikan i Warszawa

Igår var jag på Dom spotkań z historią (Huset för möte med historia) och såg utställningen Amerykanin w Warszawie med bilder och filmer av den amerikanske fotografen och dokumentärfilmaren Julien Bryan. Bryan var den enda utländska journalisten i Warszawa under andra världskrigets första veckor i september 1939. Han visste att kriget snart skulle bryta ut, och när han oväntat blev färdig i förtid med reportage från andra delar av Europa så begav han sig till Warszawa där han ankom den 7 september bara för att finna att regeringen, alla utländska diplomater och reportrar lämnat staden. Han motiverade att stanna kvar med orden "vädret är vackert och jag är fotograf". Hans verk, som publicerades i bland annat Life, inkluderar några av de mest kända bilderna från de tyska flygangreppen, t.ex. bilden av den 12-åriga flickan som förtvivlat gråter över sin döda syster. 

12-åriga Kazimiera Mika vid sin döda syster. Foto: Julien Bryan

Hans journalfilm Siege visades också på biografer i USA som motvikt till den tyska propagandan och gjorde mycket för att påverka folks bild av kriget. 

Naturligtvis var det här utställningens tyngdpunkt låg. Men Bryan kom ofta till Warszawa och hans krigsbilder kontrasteras mot bilderna han tog under blomstringstiden 1936 och när han kom tillbaka för att dokumentera återuppbyggnaden 1946.

Dagens ord är nalot - flygangrepp.

Första snön - första snökaoset

Trafiken i Warszawa runt kl 18. Svart = stillastående, rött = max 15 km/h. Del av karta från targeo.pl med realtidstrafikuppdateringar.

Idag var första dagen med lite häftigare snöfall i Warszawa, och som på beställning kom trafikkaoset. Hela stan stod still, eller står fortfarande. De på jobbet som skrattade åt mig när jag kom på cykel i morse skrattade nog inte längre när jag var hemma och de insåg att även spårvagnar och bussar stod still...

Genom hela stan hördes tjutet av sirener från inte bara räddningsfordon, utan även Regeringsskyddets svarta bilar, som försökte tränga sig genom den stillastående trafiken.

De två lastbilarna klarade inte att ta sig upp för den hala backen och blockerade effektivt trafiken.

Folk väntar på spårvagnen i snön.

En ambulans tränger sig fram genom bilköerna.

Med cykel går det att ta sig mellan bilarna även om snösträngen i mitten gör det extra spännande.

Dagens ord är śnieżyca - snöstorm.

Andra bloggar om Polen, Warszawa, snö, trafikkaos.

Lokalval

På väg in i vallokalen.

Idag är det lokalval i Polen - Flera tusen borgmästare, stadspresidenter, wójtar och ledamöter i lokala råd skall väljas. Ett val där jag tyvärr lyckades slarva bort min rösträtt. Man var tvungen att registrera sig i röstlängden senast en månad efter valet utlysts, en deadline jag missade.

Jag har också missat större delen av valkampen, då jag haft alldeles för mycket att göra på jobbet på sistone. I fredags lyckades jag dock fånga ett par valfilmer på TVP Warszawa, den lokala nyhetskanalen. Platforma Obywatelskas (PO) film var typisk från en som försvarar sitt ämbete. Det var Hanna Gronkiewicz-Waltz som talade om hur man under hennes tid byggt vägar, stadion, mm i Warszawa, men att arbetet inte är färdigt och att hon behöver fortsatt mandat för att fortsätta. Det största oppositionspartiet, Kaczynskis Lag och rättvisa PiS, hade en makalöst dålig film där svartvita bilder på den avlidne presidenten Lech Kaczyński följdes av texten "Han var PiS förste ordförande. Nu bygger vi hans testamente." Man vill alltså bli valda endast av sympati med Lech. Som tur var verkar den taktiken inte fungera. I presidentvalet i Warszawa får sittande Gronkiewicz-Waltz runt 50% av rösterna i de senaste opinionsundersökningarna och kan därmed kanske vinna redan i första omgången. Även i övriga landet verkar PO vinna med runt 40% av rösterna mot drygt 20% för PiS.

Jättestora valsedlar där man kryssar för sin kandidat.

Den senaste tiden har det varit turbulent i Pis. Jag skrev i höstas om hur två ledamöter uteslutits ur partiet för att ha kritiserat ordföranden och partilinjen. I början av november uteslöts ytterligare två personer, Elżbieta Jakubiak som varit chef för presidentens kansli och sport- och turistminister samt Joanna Kluzik-Rostkowska som var vice arbetsminister i Jarosław Kaczyńskis regering. De båda tillhörde partiets mer liberala fraktion, som låg bakom den nästan lyckade mer fonsonliga strategin inför sommarens presidentval. Efter valet var Kaczyński snabbt tillbaka i konfrontatoriska fotspår och förnyarna rensas nu ut ur pariet.

Valurnan mitt i vallokalen.

Ytterligare fyra förnyare har avgått Jakubiak och Kluzik-Rostkowska uteslöts, varav tre så sent som igår. Det är nu tal om att de utträdda skall starta ett nytt parti under det idiotiska namnet "Polska jest najważniejsza" (Polen är viktigast). Vilka följder det skulle få för PiS är svårt att säga, men kanske skulle de följa en god polsk tradition att implodera efter en valförlust. Exempel är Solidaritets valaktion som var i regeringen 1997-2001 men som sedan inte fick några platser i parlamentet, likaså vänsterregeringarna 93-97 och 2001-2005 och Samoobrona och LPR som gick från regeringsställning till utanför parlamentet 2007.

Vallokalerna är öppna till klockan 22 i kväll, och efter det kan resultaten börja rulla in. Eftersom det i Polen är förbjudet att både kampanja och publicera opinionsundersökningar på valdagen (och dagen innan) så får vi inga exitpolls, utan istället helt ointressanta live-uppdateringar på antalet röstande. Kl 17 låg det på ca 27% av de röstberättigade.

Till skillnad från i Sverige, där lokalvalen är på samma dag som riksdagsvalet, så ses dagens val som en indikation på regeringen Tusks ställning. Ett starkt valresultat för PO skulle därför kunna ge regeringen lite extra mod i att genomföra reformer som man hittills väntat med.

Dagens ord är wybory samorządowe - lokalval (samorządowe - ordagr. självstyrande).

Uppdatering 22/11, 7.30: Det blev Gronkiewicz-Waltz i första omgången. I medeltal fick PO ca 37%, PiS 23% och SLD 16%. Oväntat starkt PiS-resultat. Men, som Gazeta Prawna skriver; Polen valde status quo.