Om stenar och glashus

I förra veckan gick en man in på PiS:s lokalkontor i Łódź och skrek att han skulle döda Kaczyński. Han sköt en medarbetare till döds och knivhögg ytterligare en innan han greps. Mannen, en 62-årig taxichafför, genomgår just nu rättspsykiatrisk undersökning.

En tragisk händelse. Men det var bara början på en bisarr cirkus. Kort efter mordet kallade Kaczyński till presskonferens där han la skulden på en "hatkampanj" mot PiS. Skulden ligger hos PO och speciellt hos Tusk och andra politiker som Palikot som attackerar PiS menade Kaczyński. Sedan dess har anklagelserna om hur aggressiv och hatisk den polska politiska diskursen är haglat. Vi har varje dag fått höra PiS-företrädare som talar om hatkampanjen mot dem. President Komorowski lät som en präst när han talade om hur debatten måste bli mindre aggressiv. Han kallade in till ett "fredsmöte", där partiledarna och andra ledande figurer deltog. Kaczyński nobbade dock mötet. Han har sedan korsstriden gjort en poäng av att inte se president Komorowski som en samtalspartner.

Det hela hat utlöst en helt bisarr situation, där Kaczyński återigen spelar oskyldigt offer för onda krafter. Kaczyński som för inte så länge sedan menade att Tusk hade blod på sina händer (om Smolenskolyckan) och att regeringen var en rysk/tysk marionett som sålde ut polska intressen. Alla ledande politker böjer sig nu dubbla för att lova att minska aggretionen och hatet i det "polsk-polska kriget". PiS presenterade en Łódź-deklaration där man uppmanar folk att ta avstånd från våldsamma och hatfyllda uttalanden. Och naturligtvis skyller man på internet. Där frodas hatet i anonymiteten. Internet måste övervakas och reguleras.

Visst har debatten stundtals varit hård, men en hård debatt är något som offentliga personer måste leva med. Att sedan vissa puckon på nätet utnyttjar sin yttrandefrihet till att säga att om "Kaczyński innan årets slut får ha ett samtal med den yttersta makten är det ett bra år" är inte något som kan kallas en hatkampanj från regeringen. Jag tycker det är ytterst smaklöst hur framförallt PiS har utnyttjat den tragiska händelsen som en del i en politisk strid. Det var ett attentat för att skrämma oppositionen var den någon PiS-företrädare som sa.

PO är inte oskyldigt när det gäller hårda ord. T.ex. Palikot är ofta ganska brutal i sin kritik. Men Kaczors krokodiltårar visar att han är fullkomligt hänsynslös när det gäller att utnyttja varje situation till attack mot sina politiska motståndare.

Dagens ord är nienawiści - hat.

Andra bloggar om Polen, Politik, politiska mord.

Hätsk debatt om in vitro

Årets Nobelpris i medicin kom som en vältajmad påminnelse om den debatt som just nu rasar i Polen. I Godmorgon, värden! kunde man förra veckan höra ett reportage om hur in vitro var kontroversiellt för ett par decennier sedan, men numera är accepterat. Well, till ingens förvåning är katolska kyrkan fortfarande starka motståndare till IVF. Den här veckan har tonen i debatten nått crescendo, på fredag väntas parlamentet rösta om huruvida IVF skall kunna erbjudas inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen, eller om det som nu skall betalas av patienten helt på egen hand.

Då proceduren innebär att man skapar ett antal foster, av vilka endast ett inplnateras i livmodern, medan resten fryses ned, menar kyrkan att det är ett brott mot principen om livets okränkbarhet från, som man uttrycker det, "befruktningen till den naturliga döden". Inför omröstningen har konferensen för Polens biskopar skrivit ett brev till ledamöter i sejmen samt andra viktiga politiker där de varnar för att spridning av IVF kan få allvarliga samhälleliga konsekvenser. IVF strider såväl mot "objektiva vetenskapliga sanningar om naturlig befruktning" liksom mot de 10 budorden. Man skriver att IVF medför "en enorm mänsklig kostnad", att vetenskapliga studier visar att provrörsbarn oftare har genetiska sjukdomar, lägre motståndskraft, mm jämfört med barn som kommit till genom naturlig befruktning. Vidare kallar man IVF för "eugenikens yngre syster". Man påminde också om att "moraliska auktoriteter" som Johannes Paulus II fördömt förstörandet av foster i IVF. Biskop Henryk Hoser, ledare för Biskoparnas expertgrupp inom bioetik hotade ledamöter som röstade ja till IVF med exkommunikation.

Jag kan inte nog uttrycka min avsky för den position kyrkans ledare ger sig. Det är väl upp till kyrkan om de vill utesluta folk som inte håller med dem, men att de ser sig själva, och ännu värre, är sedda av stora delar av allmänheten och politikerna, som självklara moraliska auktoriteter irriterar mig något enormt. Det är långt över tiden att slutgiltigt kasta ut kyrkan ur maktens korridorer. Tyvärr är det enda partiet som förespråkar något sådant vänsteralliansen SLD, ja och Palikot förstås. PiS står självklart bergfast på kyrkans sida - två PiS-parlamentariker har t.o.m. förberett en alternativ lag som helt skall förbjuda IVF. Regeringspartierna PO och PSL vågar inte säga varken bu eller bä. För att inte stöta sig med kyrkan säger man att varje ledamot får rösta enligt eget samvete. Bara SLD har gått ut och kritiserat biskopsbrevet, som man säger ligger farligt nära utpressning. Katarzyna Piekarska, vicechef för SLD uttryckte kyrkans motstånd mot all form av utveckling så här:

Kościół tę walkę z postępem medycyny przegra tak, jak przegrał w sprawie sekcji zwłok, transfuzji krwi, przeszczepów i szczepień. Szkoda po prostu czasu...
Kyrkan kommer att förlora den här striden mot den medicinska utvecklingen, liksom man förlorade om obduktioner, blodtransfusioner, organtransplantationer och vaccinationer. Men det är ett slöseri med tid... 

Det kan vara värt att tänka på hennes ord när man ser på kyrkan som moralisk auktoritet; så många av medicinska framsteg som räddar miljontals liv årligen har fördömts av dessa mörkermän i svarta kaftaner, som aldrig, under 2000 år, skämts för att fördöma och förbanna det som hotar deras uppburna ställning och deras makt.

Dagens ord är szantaż - utpressning.

Andra bloggar om IVF, provrörsbefruktning, katolska kyrkan, Polen, politik.

Lång promenad

Via Economist-bloggen Eastern Approaches läser jag att boken The long walk skriven (med hjälp av en spökskrivare) av Sławomir Rawicz (på svenska "Flykten från Stalins läger") är på väg att bli film. Filmen, regisserad av Peter Weir, heter The Way Home och skall tydligen ha premiär i år. En av konsulterna bakom filmen är Anne Applebaum, författare till boken Gulag. Hon är för övrigt också gift med Radek Sikorski, den nuvarande polske utrikesministern.

Jag har länge tänkt att läsa Raviczs bok, men det har inte blivit av. Bakgrunden till historien är de miljoner människor som deporterades till de sovjetiska fånglägren i Sibirien. Det är en historia som ligger nära många polacker. I de flesta släkter finns någon som varit fånge i Sibirien. Jag vet att de finns i fru mjn:s familj. I boken flyr huvudpersonen (som Rawicz hävdade var han själv - vilket senare forskning ifrågasätter - troligtvis återberättade Rawicz någon annans historia) från ett fångläger och vandrar, genom Asiens öknar och över himalaya, till friheten i brittiska Indien. En i sanning lång och strapatsrik vandring.

Men den är inte helt unik. Jag vet inte hur vanligt det var att folk flydde från Ryssland, men det skedde då och då. En wujek (se nedan) till fru mjn:s morfar blev runt sekelskiftet 1900 tvångsvärvad till den tsarryska armén. Byn där han bodde, och där babcia fortfarande bor, ligger i östra Polen, i det som mellan partitionen och återföreningen 1919 tillhörde det ryska imperiet. Män kunde tvingas till 10 års värnplikt i tsarens armé. Vår wujek skickades österut... långt österut. Till slut hamnade han in Manchuriet längst bort i sydöstra Ryssland. Där blev hans regemente indraget i det rysk-japanska kriget. Under ett av slagen flydde han, och blev räknad som en av de otaliga saknade. Han tog sig hem igen till Polen, till fots. En promenad som tog några år. Allt som allt dröjde det nästan 15 år innan han var tillbaka igen. Hans histora berättades inom familjen. Fru mjn:s mamma minns att han berättade det hela när hon var barn, men han dog för snart ett halvt sekel sedan och det mesta har fallit i glömska utan att någonsin skrivits ner. Enligt Wikipedia resulterade det rysk-japanska kriget i 170.000 saknade på den ryska sidan. Jag undrar hur många av de som liksom Wujek helt enkelt hängde av sig uniformen och begav sig tillbaka till hembygden.

Även fru mjn:s morfar gjorde sin egen krigstidsvandring, om än inte tillnärmelsevis lika lång. Efter att ha sårats i den inledande striderna när Tyskland invaderade Polen 1939, där nästan hela hans regimente utplånades, lyckades han ta sig till ett sjukhus i Warszawa. När tyskarna sökte igenom sjukhusen efter polska soldater flydde han, hängde av sig sin uniform och vandrade under tre nätter de 13 milen tillbaka till byn.

Kanske kommer jag till slut att läsa Raviczs bok, men jag tycker det är synd att så få bemödat sig med att se till att de äventyr som finns inom så många polska familjer inte glöms bort. Kanske är det som en påminnelse om det som Ravicz bok och Weirs film skall ses.

Dagens ord är wujek, som ordagrannt betyder mor-/farbror men som används för att beskriva nästan alla manliga släktingar i föräldragenerationen. Wujek är också vanligen det som små barn kallar föräldrarnas vänner. Jag är t.ex. wujek Martin för våra vänners barn.

Stoppförbud

En liten bild som jag tog på väg till posten som understryker gårdagens post om brist på respekt för trafikregler.

18 döda i bilolycka

18 personer, inklämda i en minibuss med plats för sex passagerare, dog i en olycka i går. Minibussen försökte köra om en bil i tjock dimma och frontalkrockade med en lastbil.

Eastern Approaches, The Economists läsvärda östeuropablogg, sammanfattar det i rubriken "Seventeen needless deaths". Föraren var uppenbart en av alla de idioter man möter på polska vägar; de som kör om oavsett sikt, oavsett mötande trafik (de kan man tvinga ut på vägrenen), de som ökar farten för att hinna förbi när det just slagit om till rött... och så vidare.

Olyckan har dock lett till att det katastrofala läget på landets vägar börjar diskuteras i tidningar och tv. Varför, frågar man sig, är det så farligt att köra i Polen jämfört med Sverige. I Polen dör nästan 5000 personer varje år på vägarna, i snitt 14 om dagen, vilket gör att gårdagens tragiska olycka försvinner i det statistiska bruset. I Metro tar man upp standardförklaringarna som dåliga vägar och gamla bilar. De gör sitt till, men man konstaterar att den viktigaste förklaringen är avsaknaden av respekt för trafikregler. Av de 18 i minibussen hade ingen bilbälte. De flesta baksätespassagerarna har fortfarande inte det. Hastighetsgränser gäller överhuvud taget inte; undantaget är korsningar med hastighetskamera. Där saktar man ner till 70 förbi kameran och ökar sedan igen. Det verkar vara en sport att bryta mot trafikregler. Man vet att risken att åka fast är minimal. Eastern Approaches igen:

The Poles must lower speed limits; retrain traffic police; use the government's anti-corruption bureau to stamp out bribery of traffic police so that safe driving is enforced; increase spending on speeding cameras across the country; force countryside councils to introduce pavements before any other public works; bombard the airwaves with grisly road-safety films and interviews with Poles wracked with guilt for killing children on the road; take sixth-formers to hospitals full of amputees and patients in comas; fine drivers instead of jaywalkers; ban cars from pedestrian crossings while pedestrians are crossing (obvious, you might have thought, but drivers often pay no heed to pedestrians on crossings). Today's tragedy could easily have been avoided. The safest way to cross Poland is by tank, goes a grisly joke. It is high time that it was out of date.

"fine drivers instead of jaywalkers" - polisen i Warszawa verkar ha någon form av krig mot cyklister som cyklar på trottoarerna. Jag blir lika förbannad varje gång jag ser det. Men busförare som gör gatorna livsfarliga verkar de inte bry sig om.

Till sist bara en sak till. Det var en tragisk olycka. Men att utlysa landssorg... visserligen bara i de angränsade vojvodskapen (typ länen) men ändå! Jag har skrivit förr om det idiotiska med begreppet landssorg, och nu börjar det bli löjligt!

Dagens ord är mgła - dimma.

Janusz Palikot startar nytt parti

En av de märkligaste och mest frispråkiga polska politkerna är Janusz Palikot (palikot - den rökande katten), sejmledamot för Platforma Obywatelska (PO). Han har ofta varit i blåsväder för sina uttalanden och blogginlägg, där han bland annat kallade president Kaczynski för en tölp, m.m. Sedan en tid har han mer och mer kritiserat sitt eget parti och hintat om att han kanske borde starta ett eget. I lördags höll han kongress inom Rörelsen för stöd till Palikot. Han sa att han kommer att lämna PO den 6 december "klockan 12 på dagen". Han lade även fram ett program med 15 punkter för ett Modernt Polen (Nowoczesna Polska - som kanske eller kanske inte blir namnet på hans parti, men som i alla fall är en form av stridsrop).

Bland punkterna, kallade postulat, fanns krav på att skilja kyrkan från staten, tillåta abort, offentlig finansiering av provrörsbefruktning, registrerade partnerskap för hetero- och homosexuella (och att ta bort äktenskap som legal term), att man skall dra in alla statliga subventioner till katolska kyrkan. Han kräver därtill mer öppenhet inom administrationen med bland annat en offentlighetsprincip liknande den svenska. Han förespråkar principen "tystnad är samtycke" (för staten mot individen - inte tvärt om), vilket innebär att den som inte fått ett myndighetsbeslut inom 90 dagar (t.ex. ett byggnadslov) har rätten på sin sida. Senaten skall avvecklas och antalet sejmledamoter minskas. Dessa skall dessutom bli av med sin immunitet. Enmansvalkretsar skall införas.Han ser oxå tillgång till internet som en rättighet som skall vara tillgänglig för alla.

Flera av punkterna, t. ex. att avveckla senaten är sådant som PO velat, men som aldrig genomförts. Palikot attackerar Tuck som han kallar "på idéer utarmad". Han tycker dessutom att den borde finnas en gräns för hur länge man kan vara partiledare. Det skulle sätta stopp för "politiska dinosaurier" som Waldemar Pawlak, Jarosław Kaczyński "och till och med Donald Tusk".

Jag tycker att Palikot är en av de mest intressanta polska politikerna, just för att han är orädd och säger vad han tycker. Han är därtill liberal, jämfört med andra ledande politiker. Han är dessutom en av ytterst få politiker som vågar stå upp mot kyrkans politiska inflytande. En av talarna på hans kongress, Magdalena Środa, uttryckte sig att

Religion är som sex: det är en privat angelägenhet och inte en angelägenhet för staten.

I ett land där politiker gärna lägger sig i båda är det ett radikalt uttalande. En annan talare menade att Staten endast är till för att garantera frihet och rättvisa för medborgarna. Det ledde till att Środa kritiserade Palikot för att han hade för lite i sitt program om t.ex. daghem och förskolor - sådant som enligt henne leder till verklig jämställdhet.

Säga vad man vill om Palikot, men att när han lanserar en ny rörelse våga ta med talare som faktiskt också kritiserar honom är modigt. Och ljusår från den våta filt som verkar finnas i PiS. Jag vet inte om Palikot kommer att lyckas starta ett nytt parti, han har lite för mycket av en clownstämpel på sig, men han är en frisk fläkt. Redan dagen efter kongressen presenterade TV en opinionsmätning där 4% av de tillfrågade skulle kunna tänka sig att rösta på ett Palikot-parti.

Dagens ord är poparcie - stöd, support

Andra bloggar om Polen, politik, Janusz Palikot.