Friheten har ett pris...

I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna...

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken "Mot Tripoli!". Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med "folkmilis" och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline "Friheten har alltid ett pris". Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser "nya" ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek - den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.

En titt bakom scenen

Läste just klart The 4-Percent Universe: Dark Matter, Dark Energy, and the Race to Discover the Rest of Reality* av Richard Panek och måste rekommendera den. Chad Orzel på Uncertain Principles skrev om den att...

this is a terrific book, and I'm happy to recommend it to anybody who is interested in either modern cosmology or the nitty-gritty details of Big Science. It's a really good read, and the sort of inside look at how science gets done that you don't often get to see.

Jag kan egentligen inte lägga till så mycket. Det är en populärvetenskaplig bok inte så mycket om vetenskapen i sig, utan om hur man listade ut att verkligheten är sådan den är. Vilka som gjorde det. Det handlar om en kamp om vem som var först, om visioner, om kulturer inom olika grenar av fysiken. Richard Panek har intervjuat nästan alla huvudpersonerna bakom arbetet som ledde fram till insikten att det vi vet om universum är endast en liten liten del av det hela och försökt att reda ut hur vi kom dit...

Mycket läsvärd. Det var för övrigt Orzels recension som fick mig att köpa boken så läs gärna den också.

För övrigt, vill man ha en snabb blick i hur stor upptäckten var räcker det att söka på A.G. Riess eller S. Perlmutter på Google Scholar. Som första länkar får man då:
A.G. Riess et al. "Observational evidence from supernovae for an accelerating universe and a cosmological constant" - cited by 6293!!!
och
S. Perlmutter et al. "Measurements of Ω and Λ from 42 high-redshift supernovae" - cited by 6105!!!
Det är citeringsnummer som är väldigt få artiklar ens kommer i närheten av.


Dagens ord är Wielki Wybuch - Big Bang.

* Hur kommer det sig att det verkar vara omöjligt att hitta en (icke skönlitterär) bok idag utan undertitel?

Om jag nånsin behövde en anledning...

Om jag någonsin skulle behöva ytterligare en anledning att inte stödja PiS så kom en i Polska The Times i fredags; PiS ger 30% av platserna på sina vallistor till personer knutna till fader Rydcyks ultrakatolska radiostation Radio Maryja. Rydzyk hade visserligen krävt att den översta hälften av platserna skulle gå till hans folk, men dealen innebär ändå ett betydande inflytande för den Torun-baserade predikanten och mediemagnaten. PiS får på så vis tillgång till Rydzyks medienätverk som förutom Radio Maryja även omfattar TV-kanalen Trwam.

Redan har ett antal personer knutna till Radio Maryja tagit upp platser i PiS, bland annat två från Roman Giertychs LPR (Polska familieligan).

Jag kan inte nog uttrycka mitt ogillande för den intolerante, ultrakonservative, televangelisten från Torun som hade incestuöst nära förbindelser med den förra Kaczynskiregeringen. För att inte tala om hans antiliberala och antivetenskapliga anhang som nu krälar in i ljuset efter en mörkertid i LPR.

Dagens ord är imperium medialnego - mediaimperium.

Fotomanipulation

Är det ok att manipulera foton? I ett inlägg i NY Times fotoblogg Lens aktualiserades frågan efter att Pictures of the Year International tilldelat Damon Winter ett pris för en fotoessä tagen med en iPhone och appen Hipstamatic. Det kritiserades av andra fotografer fotojournalister för att vara för mycket bildmanipulation. Är det det?

Vinnare av POYi 2011. Fotograf än
så länge anonym K.C. Ortiz.

Som Winter skriver i Lens

Take as an example the image that won first place in feature singles in this year’s Pictures of the Year International competition. [...] Much of the information in the image has been obscured in the interest of aesthetics. We humans do not see in black and white. And we do not see the world at f/1.2. These are aesthetic choices that do not contribute to the accuracy of the image.

Jag gissar att de flesta skulle acceptera bilden till höger som "äkta" även om originalet troligtvis är i färg utan vignett. Är den mindre manipulerad än hipstamatic-bilder. En av Winters kritiker gör skillnad på fotografi och fotojournalistik. Jag kan förstå den distinktionen till viss del. Fotojournalistik bygger på att man skall kunna lita på att vad bilden visar är vad som hänt. Man får inte "klippa och klistra" i bilder, ens för att ta bort oväsentliga detaljer. Det blev Stepan Rudik varse när han diskvalificerades ur World Press Photo förra året för att klippt bort en fot ur en bild - av rent estetiska skäl. Jämför originalet med den insända bilden och den borttagna foten kanske inte är så viktig.

Men var bör gränsen gå? Självklart finns olika gränser för fotojournalistik och konstfotografi, men är t.ex HDR acceptabelt. Om det är ordentligt gjort visar en sådan bild på sätt och vis verkligheten verkligare än ett vanligt foto. Ändå accepteras det inte inom fotojournalistiken. Den svenske mästerastrofotografen P-M Hedén gillar inte HDR och annat montage. Han är helt med på andra former av "manipulation", som t.ex. tracking och statisk kamera för att skapa stjärnspår, saker som inte heller syns med ögat. Var går alltså gränsen?

För mig är fotografi en konstform. Att skapa en vacker, tankeväckande, avstötande eller informativ bild för man enligt mig göra som man vill. Jag har en mycket liberal syn på manipulation - "Whatever works..." Jag håller alltså inte med om P-M Hedéns purism. Det finns en skola som tycker, i princip, att det som går att göra med film och mörkrum är ok, annat är fel. Men då är man nästan tillbaka till fotografins barndom, när den inte räknades som en konstform utan bara som "avbildande". Det var egentligen inte förrän Moholy-Nagy skapade fantastiska bilder på Bauhaus som fotografi som en konst slog igenom. Jag tycker att de pre-nagyanska puristerna gärna får hålla fast vid sin princip, men då borde de kanske också gå hela vägen och sluta fota digitalt också.

Däremot kan jag hålla med om att det finns ett avgränsningsproblem inom fotojournalistiken - vilka typer av manipulation skall vara godkända och vilka inte. En vag princip - som skulle tillåta t.ex. HDR - är att bildens sanningshalt inte skall förändras. Då tycker jag att Rudiks bild är acceptabel, medan t.ex. Adnan Hajjs bilder från Libanon inte är det. Men visst är det en svår gränsdragning.

Själv ser jag mig inte alls som fotojournalist, utan som en glad amatörkonstnär. Mina bilder är ofta manipulerade. I bland skriver jag att det är det, ibland inte. Det viktigaste för mig är att bilderna förmedlar den idén jag vill att de skall visa.

Dagens ord är fotomontaż.

Andra bloggar om fotografi, fotomontage, fotojournalistik.

Polsk världsfotograf

Foto Jodi Bieber.

Idag presenterades vinnarna i World Press Photo. Vann, som alla säkert vet, gjorde Jodi Biebers fasansfulla foto av en ung afgansk kvinna.

I kategorin Sports stories fick Tomasz Gudzowaty andra pris. Gudzowaty fotar för Yours Gallery*, som jag nämnt några gånger. Bilderna handlar om amatörracing i Mexiko och är typiska för Gudzowatys korniga, kontrastrika svart-vita bilder. Jämför till exempel titelbilden på World Press Photo-serien med bilden längre ner från Mongoliet.

På Gudzowatys hemsida kan man se många av hans andra bilder, och höra honom berätta runt dem, bland annat finns hans kända serie foton av Shaolinmunkar.

Även en andra polsk fotograf belönades, Filip Ćwik, i kategorin People in the news, med bilder från sorgedagarna i Polen efter Smolenskolyckan. Jag tyckte inte särskilt om hans bilder.  

Mexico car frenzy. Foto: Tomasz Gudzowaty.

Hästkapplöpning för att fira nationaldagen i Mongoliet.
Foto: Tomasz Gudzowaty.

Dagens ord är wyścig samochodowy / konny - bilrace / hästkapplöpning.

* Tyvärr verkar det vara slut med besök på galleriet. Hemsidan talar om att det flyttar till Budapest. Riktigt, riktigt tråkigt tycker jag.

Reklamfri valkampanj

Ett nytt politiskt bråk har blossat upp i Polen... och för en gångs skull lutar jag nog åt att hålla med PiS-sidan. Regeringspartierna tillsammans med PiS-utbrytarna i PJN (Polska jest najważniejsza - Polen är viktigast) röstade för en ny vallag som förbjuder reklamspottar i TV och radio för de politiska partierna. Partireklam skall dock även i fortsättningen vara tillåtet i pressen och på internet. PiS är starkt kritiska till den nya lagen och menar att det är en begränsning av den polska demokratin och ett ingrepp i yttrandefriheten och friheten för företag att sköta sina affärer själva. Man har gått ut med att man skall hänvisa lagen till konstitutionsdomstolen (Trybunał Konstytucyjy, TK), eller i sista hand till EU-domstolen i Luxemburg.

Lagens försvarare menar att syftet är att höja nivån på den politiska debatten. Andrzej Walkowiak från PJN menar att lagen inte alls har som syfte att hindra partierna från att nå väljarna. "Tvärtom", säger han, "vill vi stärka den politiska diskursen genom att stödja offentliga debatter om reella programpunkter och inte genom politisk marketing. En annan av lagens supportrar och medförfattare Agnieszka Pomaska säger att TV-reklam inte har något meriterande innehåll. "Det är att kasta offentliga pengar i leran."

PiS å sin sida menar att TV-reklam är ett sätt som oppositionspartier kan utjämna det exponeringsövertag som sittande regeringar alltid har. PO vet, menar man, att TV-reklam är effektivt, och man vill därför hindra oppositionen att nå ut på det här sättet. "Lagen skär i oppositionens rättigheter under en valkampanj, därför skickar vi den till TK."

PiS ogillar också hur snabbt lagen klubbats igenom. Behandlingen har gått i racerfart för att presidenten skulle hinna skriva under den i tid. TK har nämligen en gång beslutat att ändringar i vallagen inte kan ske senare än sex månader innan valdatum sätt, vilket är två månader innan valet. Eftersom det måste hållas senast i oktober var det bråttom. I fredags skrevs den nya lagen under av presidenten.

Andra förändringar som skett nyligen är att man skar ner partistödet ordentligt i vintras. Pomaska har därtill luftat förslag om att 25% av stödet skall öronmärkas till att betala för seminarier och experter. Därigenom vill man starta en think tank-kultur liknande den i Tyskland där partierna har think tanks knutna till sig.

Visserligen tycker jag att det är en sympatisk idé att undvika reklam för att höja den politiska debattnivån. Men tyvärr tror jag inte att det skulle hjälpa särskilt mycket. De stora partierna har ändå sina stödtidningar, Gazeta Wyborcza brukar stå närmare PO och Rzeczpospolita närmare PiS, där de kan göra utspel mot varandra. Dessutom kräver ju den "hederliga debatten" att partierna ställer upp på det. Inför presidentvalet förra sommaren vägrade ju Komorowski att ställa upp i en debatt mellan alla kandidaterna, utan ville att bara de ledande skulle få vara med.

I den nya vallagen finns även ett par bra inslag. Dels har man beslutat att alla partilistor måste ha minst 35% kandidater av vardera könet. Dels har man äntligen infört poströstning för personer i utlandet. I somras missade fru mjn presidentvalet för att vi var på konferens i Spanien då.

Dagens ord är kodeks wyborczy - vallag.

Så fixar man inte gatan

I morse på väg till jobbet möttes jag av att Koszykowa var stängd... igen. Gatan var uppgrävd under en stor del av hösten för att man bytte rörledningar under gatan. Idag fanns en jättestor krater i gatan. En 1-meters vattenledning hade sprungit läck, alldeles invid vattenreningsverket Lindleys Filter, och spolat ut all sand under betongen varvid betongen kollapsade. Det känns som om någon inte riktigt gjort sitt jobb ordentligt.

Nu är ju visserligen det hålet bara marginellt mindre än de kratrar till tjälskott som märker Warszawas gator. Vissa gator är nästan hopplösa att ta sig fram på. Tur att jag har en mountainbike.
Så här såg det för övrigt ut på väg hem från jobbet. Killen med spaden hade fått hjälp :)

Dagens ord är wodociąg - vattenledning.