Den fantastiska polska anonymiteten

I polsk press och TV är folk som åtalats eller är misstänkta för brott oftast "anonyma". Dvs de hänvisas till som Marcin P. eller Katarzyna W. De två namnen är sådana som alla i Polen känner till; den förre är Marcin Plichta chef för investmentbanken Amber Gold som kursade. Han valsade runt med fullt namn i tidningarna i veckor (t.ex en sökning på hans namn på Gazeta.pl ger nästan 300 träffar), men nu när han åtalats skriver man bara om honom som Marcin P. Samma sak med Katarzyna W., mamma till bäbisen Magda som försvann i Sosnowiec. När Magda var försvunnen var Kasia Waśniewska och hennes man ständigt i press och TV för att vädja om hjälp att hitta dottern. När mamman sedan åtalades för mord på dottern* blev hon genast Katarzyna W. Men anonymiteten går inte djupare än att vissa artiklar med namnet Katarzyna W. länkar till sådana där hon omnämns med hela namnet (t.ex här till här).

Visst är det två extrema exempel, men väldigt ofta är personer så lätt indentifierbara att anonymiteten bara är en löjlig charad. Till exempel i ett fall när en borgmästare i en liten stad åtalades. I tidningen skrev man att den åtalade var borgmästare och i vilken stad... men, man skrev bara ut hans efternamnsinitial.

En charad är också de "maskerade" fotografierna på åtalade eller gripna. Tydligen är ögonen magiska, för en liten svart rektangel över dem hjälper för att garantera att ingen kan kännas igen. Ett exempel nedan - den garanterat anonyme Marcin P.

Har ingen aning om vem det är... Jag känner ingen med svart rektangel över ögonen.

* Hon har nu släppts ur arresten och hela historien, med all smutskastning, hat och tvärsäkra uttalanden - med detektiv Rutkowski (asshole-in-chief) i förgrunden, är i sig intressant. Det skall bli intressant att se vad som händer med åtalet, och hur det hela slutar. 

Tatrabergen i semestertider

Så var det gjort! Vi har varit i Tatrabergen på semestern. Visserligen har vi varit förr i Tatry, men alltid under lågsäsong. Men nu, med mina föräldrar, svärmor, syskonbarn och vår lille Max så blev det mitt i semestertider - för första och sista gången. Alla är där. Därtill bestämde vi oss för att göra det där som alla måste göra - gå till Morskie Oko, Dolina Koscieliska och ta liften upp till Kasprowy Wierch. Alternativen när man släpar runt barnvagn, om än terrängående är inte så många. Nedan följer en kort fotoessä om ensamheten i bergen... Klicka på bilderna för större format.

Det började på väg till Morskie Oko och bilkön. Vi blev omkörda av en treåring till fots.

En liten del av de minibussar som väntade vid parkeringen där leden till Morskie Oko börjar.

På "motorvägen" upp till sjön.

Vi var inte ensamma på stigen.

Inte heller var vi ensamma om att gå ner och känna på det kalla, kristallklara vattnet.

Andra dagen - Dolina Koscieliska. Vi anade oråd redan när vi behövde stå i kö för att komma in i nationalparken. Det var rätt mycket folk längs vägen också.

Systerdottern (fru mjn:s syster) ville att vi skulle gå genom den kända frusna grottan (Jaskinia Mroźna). När vi såg kön ändrade vi oss. Det blev inget grottbesök.

Det blev heller ingen liftfärd till Kasprowy Wierch. Kön var minst tre timmar.

Istället för att köa gick vi den relativt tomma och vackra Ścieżka nad Reglami. Max satt glad i en bärsjal hela vägen.

Trots detta rekommenderar jag starkt ett besök i Tatrabergen för den som gillar vandring eller klättring. Det kan dock vara värt att undvika besök i juli och augusti när turistsäsongen är som mest intensiv.

Dagens ord är tłok - trängsel.