eLife - ett experiment i Open Access

Jag hörde just på Guardian Science Weekly Podcast om ett nytt intressant initiativ vad gäller Open Access-publicering. Det är en ny tidskrift eLife som startats i samarbete mellan Howard Hughes Medical Institute, Max Planck Sällskapet och the Wellcome Trust samt flera andra forskningsfinansiärer. eLife skall utvecklas till en topptidskrift inom livsvetenskaperna för att konkurrera med publikationer som Science, Nature och Cell. Allt innehåll är Open Access med en CC-by-licens och kommer tills vidare att publiceras utan avgift.

Ett av målen med eLife är att det skall påskynda en utveckling mot OA genom att tvinga andra tidskrifter att följa efter. Det är välkommet. Nu tror jag inte att jag själv kommer att publicera i eLife inom överskådlig framtid. Dels forskar jag inte inom det aktuella området, dels så känner jag att det inte kryllar av potentiella Nature-artiklar i min publiceringslista. Men om det dyker upp en liknande tidskrift i mitt område, på min nivå, så skulle jag gärna publicera där. De främsta skälen till att jag publicerar i traditionella tidskrifter är: 1) att jag inte har råd att lägga 2-3000 USD för att publicera en artikel, 2) att det är ont om pålitliga OA-tidskrifter.

Just det andra skälet är något som ligger legitima nystartade OA-tidskrifter i fatet. Det finns en oerhörd mängd OA-tidskrifter där ute som bara fungerar som kassako för skrupellösa publicister. Jeffrey Beall publicerar en lista på s.k. "predatory publishers", många av de baserade i länder som Nigeria, Pakistan och Kina. Alla som har ett mail-konto på en vetenskapsinstitution har säkert, liksom jag, fått mängder av inbjudningar till att publicera artiklar i OA-tidskrifter mot hög avgift, eller t.o.m. blivit erbjudna att bli editors. Jag fick ett mail där jag föreslogs som editor för en sociologi-tidskrift!

I det ljuset är eLife en viktigt nyhet. Det är en OA-tidskrift som är stöttad av några av de tyngsta organisationerna inom vetenskapsvärlden. Det inger förtroende. Att eLife, liksom PLoS, försöker att komma bort från den trubbiga impact factorn, och istället ge metrik för varje enskild artikel är också positivt. Återstår att se om man kan övertyga andra att följa efter.

Dagens ord är czasopismo - tidskrift.

Andra bloggar om vetenskap, forskning, Open Access, eLife

Trotyl eller inte - en snabbkurs i analytisk kemi

Det slog ner som en bomb (f'låt) i pressen - Rzeczpospolita hade fått reda på att på den Tu-154 som störtade i Smolensk har rester av trotyl hittats. Det skulle alltså stödja Jarosław Kaczyńskis tes om att "olyckan" i Smolensk i själva verket var ett attentat där 96 människor mördats. Förutom spåren av trotyl som sägs hittats finns inga andra indicier som tyder på en explosion. Sättet planet brutits sönder på, brottytor, skadorna på offren,... allt tyder på en olycka så som tidigare rapporterats. Så, vad har hänt?

I förrgår gick den polske militäråklagaren ut i media och gav sin förklaring. Testerna som visat spår av trotyl utfördes med hjälp av en handhållen spektrometer. Det är utmärkt utrustning för en första analys för att välja ut intressanta prover som sedan gås igenom ordentligt i ett labb. Spektrometern har nämligen en ganska hög frekvens av så kallade "false positives", dvs där där man får ett positivt utfall (t.ex. spår av trotyl) där inget spår finns. För att närmare undersöka de utvalde proverna utför man noggrannare mätningar i ett labb. Det är dyra och tidskrävande tester - enligt uppgift mellan ett par och tio timmar per prov. Man har valt ut 250 prover, så analysresultat väntas först om ett halvår.

Åklagaren berättade att med den aktuella spektrometern hade man mätt trotyl även i skokräm, deodorant och en bit skinka. Upprört menade tillverkaren att deras apparatur minsann inte alls gav sådana fel. Inför rullande kamera visade han att hans smörgås minsann inte innehöll något TNT. I ett annat TV-program mätte man dock TNT i en deodorant.

I de olika nyhetsprogrammen har en rad professorer från olika universitet uttalat sig om att de aktuella resultaten egentligen inte betyder något alls. Det viktiga, förklarade Prof. Urbaniak från Kemiinstitutionen på Adam Mickiewicz-universitetet i Poznań, är koncentrationen av sprängämne. Om man bara finner spårmängder av TNT på vraket är det inte ett tecken på en explosion.

Tvärt om, menar jag. Med tanke på att det aktuella planet ofta användes till att transportera militär personal är väl spår av diverse sprängämnen snarare att förvänta. Därtill har man hittat spår av TNT i sätena på det förolyckade planets tvillingplan.

I tvn24 avslutade man reportaget med raden "för forskare är ett spår inte tillräckligt, men för en politiker räcker det mer än väl."

Dagens ord är chemia analityczna - analytisk kemi.