2014-03-21

Patenttrams

För ungefär tre år sedan skickade vi in en patentansökan från vår forskargrupp. Ansökan handlade om en ny typ av elektrod för att binda enzym till en yta (publicerat här), men det är egentligen inte så viktigt. Anledningen till ansökan var inte att vi ville kommersialisera idén, eller att vi ens trodde att den hade någon kommersiell potential. Anledningen var att regeringen vill satsa på innovation och därför räknar patent som meriterande när man ansöker om forskningsmedel. Så, vi valde att söka patent på vår "uppfinning". Jag har skrivit förr om vad jag tycker om den typen av patenthets.


Nåväl, så nu har vi alltså en ansökan om patent på en "uppfinning" utan särskilt värde, men ändå en nyhet. Vad händer.... först ingenting på mycket länge. Sedan kommer ett omdöme där vi uppmanas svara på hur vår uppfinning skiljer sig från några andra, till synes liknande system, som handläggaren hittat. Detta görs. Sedan, igen, ingenting. Så i veckan fick vi nytt omdöme - avslag. Två bifogade dokument sägs visa att vår "uppfinning" redan är känd. I en artikel har någon använt ITO-partiklar som material på elektroder. I ett amerikanskt patent har någon använt enzymer i en sensor. That's it! Alltså, någon har använt ett liknande material i ett annat syfte och någon har använt enzymer för sensorer... Med den generösa tolkningen skulle nog allt vid det här laget vara uppfunnet. Nästan alla material har använts för något... Vi blev tillsagda att abbans snabbt komma in med en förklaring om vi ville att vår ansökan skulle bedömas igen. Jag undrar om det verkligen är värt tiden.

Vi har alltså här ett exempel på dubbelt trams. För det första att vi ens försöker söka patent på något vi inte är alls intresserade av att kommersialisera. För att någon fått för sig att många patentansökningar är ett mått på kreativitet. Det kanske det är - den klassiska polska formen av kreativitet som finslipades under kommunistsystemet; den att alltid försöka böja och kringgå regler, hitta kryphål och utnyttja luckor. Knappast den form av kreativitet som man vill framhäva. För det andra så är patentansökan bedömd av någon som absolut inte förstått ämnet. Någon som skrivit in några söktermer i google och fått fram resultat som ytligt kan verka relaterade.

Är det konstigt att min syn på patent är ganska mörk. För något som sägs vara av så avgörande vikt för ett lands ekonomiska framtid verkar det ligga rätt mycket godtycklighet bakom.

2014-03-16

Sista gången klättring i Tatra?

Titeln lät väl mer dramatisk än nödvändigt - jag tänker inte sluta att åka till bergen. Det jag skall sluta med är att åka dit för att klättra långa leder. Tre gånger har jag varit iväg nu... Ingen gång har det gått precis enligt planerna. Första gången var det sådan dimma att vi inte ens hittade leden. Andra gången, i somras, var jag i Slovakien med en ukrainsk kollega och klättrade en 450m hög vägg. För mig var det första riktiga klättringen på större vägg, så min något mer erfarne partner ledde och jag gick som andreman. Leden var ganska enkel, men vi klättrade för långsamt och tvingades att övernatta på toppen. Det var fint väder men temperaturen sjönk ändå till 5 grader och i bara windstopper blev det en kylig natt. Aldrig har soluppgången varit vackrare.

Förra helgen så var det då dags igen. Denna gång mixedklättringspremiär och jag var återigen andreman bakom Żenia*. Leden var Filar Świnica. Det borde varit en enkel led, men sent på säsongen var snöläget rätt dåligt och det blev lite jobbigare än vi räknat med. Den här gången slapp vi övernatta på toppen, men nedgång i mörker blev det i alla fall.

Fina utsikter och härliga upplevelser till trots så är jag nog för feg för de här långa lederna. Jag tradklättrar gärna, och mixedklättring var kul om än svårt. Men jag vill ha en nödutgång. Några få replängder... om man inte tycker att det går bra kan man fira sig ner och gå hem och ta en öl!

Den här väggen klättrade vi i Slovakien. Leden går längs mittsprickan snett upp mot vänster och följer sedan rampen.
På väg upp.
Ful repkorsning
Den efterlängtade soluppgången!
MJN på approach mot Świnica. Foto: Żenia

MJN kämpar med isyxan. Det är brantare än vad bilden visar. Foto: Żenia

Utsikt halvvägs. Kasprowy wierch ligger gömd i molnen. Foto: Żenia

Perfekt väder dock. Soligt, någon minus. Świnica är toppen till vänster om passet till höger i bild.

Tatry från Zakopane. I byn var det redan vår och snöfritt. Foto: Żenia

Świnica från Zakopane. Leden går längs kanten som delar den soliga och skuggiga sidan av berget. Foto: Żenia.

* En intressant bonus var att Żenia är ryskspråkig från östra Ukraina och trodde benhårt på den putinska propagandan om den nya facistiska regeringen, hoten mot ryssarna osv. Vi undvek snabbt det ämnet.