Jag har mött eliten...

De som kommer framkrypande ur gömmorna för mer en två och en halv timmars polsk socialrealism, varande till långt efter midnatt. Jag talar om gårdagens visning av Andrzej Vajdas Marmormannen. Den hjältemodige mönsterarbetaren Birkut, som kan lägga 30 000 tegelstenar om dagen försvinner från allas medvetande. Vad hände med honom, han som var socialiststatens mönsterkaraktär? Vajdas film om en film om Birkut är en studie i Sovjetstatens (fast i sin polska 50-talsform) mekanismer, och samtidigt flera intressanta karaktärsstudier.

Roligt var också att känna igen sig från så många ställen, Warszawa, Kraków, Zakopane. Kanske måste jag nu planera in ett besök i Nova Huta också.

På filmfestivalen har jag hittills hunnit med tre andra filmer: Den österrikiska Spiele Leben, den sydafrikanska Tsotsi, den kubanska, Habana Blues, och Michael Winterbottoms Tristram Shandy. Den sistnämda, som är en film om inspelningen av en film av en bok som ansetts ofilmbar var en småkul komedi som var sevärd, men inte lämnade något bestående intryck. Spiele Leben var rätt kass; en bra idé om en kille (en av filmhistorens sliskigaste karaktärer) som låter en tärning bestämma sitt liv genomförs mindre väl och lämnar mycket övrigt att önska. Tsotsi var ju ingen partyrulle direkt. Misär i sydafrika med ungdomar som slutat vara på glid, utan redan nått botten och dödar utan ånger för några få penningar. Naturligtvis blir det mer än så, och filmen handlar om Tsotsi som genomgår ett moraliskt uppvaknande. Jämförd med Guds stad, men är av en annan typ, lungare filmad (och inte lika bra). Men en bra film är det... Habana Blues handlade om undergroundmusikscenen i Havanna och var en helt okej film, med mycket skön musik långt från Buena Vista Social Club. Kommentaren "jag vill bli upptäckt innan jag fyller 90" säger allt.

Tickling

Some people are covering the important aspects of life in their research!

Recently a group at Queen's University in Canada investigated why one cannot tickle oneself. Through a clever experiment where a test person would tap her left hand with her right hand, and a motor would transmit the impuls or not, and also add extra taps without self-initiation they were able to conclude that self-induced stimuli are filtered out. The brain tries to predict what will happen and if the prediction and the actual sensation are the same the sensation is attenuated. So, in short: No surprise - no tickle. The team also managed to find the time window during which the prediction is valid, roughly 300µs is the time span during which the brain anticipates the action. (Current Biology, Vol 15, 1125-1128)

This was also discussed by the naked scientists!

So, it wasn't

This means I'm bored, right.

I discovered a perverse longing for sharing my thoughts with the world... Not that the world cares, but I will still insist on ranting about amusing, annoying or otherwise remotely interesting things life puts in my way. Hold on, here we go...

After missing out on seeing the Governator pumping iron, and instead went a made a fouled attempt at winning the local pub quiz, I decided to have a look at the Cinemateket program. It sports a number of interesting themes, like Kieslowski, Wenders, Football, and so on. A few films I spotted that I want to see, e.g Kieslowski's Amator and Przypadek, Pasolini's Il vangelo secondo Matteo and of course the now very timely La Haine and La Battaglia de Algeri. From Wim Wenders I like Himmel über Berlin, and will go and see Der amerikanische Freund, but he does tend to be too pretentious and not a bit boring. Anyone that saw Lisbon Story surely must agree. I still haven't seen Time of the Gypsies, so maybe I will now...

Of course, as we all know, plans are plans and have very little to do with reality... probably I'll only see one of the mentioned films, and several of the others.