Att tappa stödet

Efter en tids bortavaro från bloggandet (en konferens i stan var orsak till det) så inser man att vi återigen hamnat i en situation där endast ett ämne dominerar nyheterna.

Så många andra skriver vältaligt om Israels rätt att försvara sig, israelisk oproportionerligt svar, Hizbollahs förskräcklighet, Hizbollahs förträfflighet, eller alla andra aspekter på konflikten, att jag inte har mycket att tillägga. Min egen position ligger ganska nära det som en majoritet av folk omkring mig verkar tycka: att Israel har all rätt att göra det som behövs för att stoppa Hizbolla från att attackera israeliska civila, men att de skjuter sig i foten när de i en utdragen bombkampanj inte bara dödar hudratals civila libaneser (som till stor del inte riktigt uppskattar Hizbollahs krig mot Israel) och plågar hela den libaneiska befolkningen, utan dessutom ser till att knäcka det libanesiska samhället och ekonomin. Det är inte ett bra sätt att skaffa sig stöd och säkerhet.

Det påminner mycket om hur USA, efter 9/11, när de hade hela världens stöd tappade nästan all sympati genom en rad taktiskt felaktiga drag, med irakkriget som kronan på verket. Israel hade också stort stöd för sina inledande bombinsatser mot Hizbollah och t.o.m. för förstörandet av flygplaten i Beirut och en del annan infrastruktur, för att visa libaneserna att det kostar att tillåta Hizbollah att härja fritt, men med ökande antal civila offer, ökande ekonomisk förödelse i Libanon och ökande antal iraeliska misstag har Israel tappat den sympati världen hyste. Nu är det, rätt eller fel, Israel som ses som angripare.

Det är svårt att se hur en lösning kan komma till stånd snart. En vapenvila kanske kommer inom de närmaste veckorna, men ökat libanesiskt stöd för Hizbollah, ekonomisk katastrof i Libanon och möjligen ökad sekterism är inte en bra grogrund för en bestående fred.

Om en längre vapenvila kommer till stånd, är det helt nödvändigt att världen gör sitt ytterskta för att bygga upp den libanesiska infrastrukturen och ekonomin, och inte låta Libanon återigen dras in i ett långt imbördeskrig. T.o.m. Israel måste inse att det inte ligger i deras intresse.

Sommarforskning.

Läste i Nature news att en grupp forskare i Frankrike och USA har undersökt formerna hos eroderade småstenar (pebbles). Var hittar man eroderade småstenar? På stranden naturligtvis! Perfekt sommarforskning. Forskarna var ute och fotograferade stenar i olika stadier av erosion för att försöka finna ut vilken form de har. Resultatet var att alla stenar har mer eller mindre samma kurvatursdistribution.

Jag vet inte om denna forskning kommer att vara användbar i framtiden, men åtminståne borde forskarna uppfinningsrikedom påhejas. Ett utmärkt sätt att lämna labbet och ge sig ut i sommarvädret.

Grodkokning

Via copyriot hittade jag en artikel av Ulrika Kärnborg "Grodkokaren Blair", i DN Kultur, om den rättsliga situationen i Storbritannien. Kärnborg tar bland annat upp den artikel i the Independent som jag länkade till häromsistens. Men det Kärnborg lyfter fram är hur det är de "vanliga människornas" rop, ivrigt påhejade av kvällstidningarnas krigsrubriker, på "hårdare tag" som möjliggör detta grodkokande. I Storbritannien liksom här är det under höljet av att skydda de laglydiga mot terrorister, våldtäktsmän, pedofiler, fan och hans moster som nya övervakningslagar införs, som rättigher skärs i och som vi steg för steg blir lite osäkrare i vår inbillade trygghet.

För övrigt har Sveriges bäst skrivande journalist, Maciej Zaremba, författat en ny artikelserie i DN om den svenska psykiatrin och rättsväsendet, men det är också en utmärkt demonstration i hur pressen påverkar politiken, rättvisan och vårt rättsmedvetande.

PS För övrigt vill jag också hänvisa till den utmärkta sidan Hexmasters faktoider, där man får reda på att grodor inte alls är så dumma som myten gör gällande. Kanske ett litet hopp (medveten ordvits) för framtiden.

Bizarra skönheter

Nature har en nyhetsartikel om den senaste BP Kongsberg Underwater Image Competition. De visar några av bilderna från tävlingens slutlista. Fler bilder finns på tävlingens hemsida, här. Mycket underliga odjur finns det djupt nere i det blå, t ex Yetikrabban på bilden ovan.
Denna myriad av allsköns underbara "havsmonster" känns som ett bra argument för en ostyrd evolution, där det som funkar funkar. Antingen det, eller en skapare på en svår snedtrip!

Hundraårsjubileum

Idag, den 12 juli 2006, är det precis 100 år sedan den franske officeren Alfred Dreyfus frikändes från anklagelserna om förräderi. Han dömdes på mycket lösa grunder, med ett avgörande inslag av anti-semitism, till livstids fängelse på Djävulsön utanför Franska Guyana. Efter en uppmärksammad kampanj, bland andra involverande Emile Zola och hans J'accuse, återupptogs hans fall i en skandalartard rättegång i Rennes 1899. Dreyfus dömdes ånyo, men benådades av den franske presidenten. Först 1906 återupptogs hans fall på nytt och han fick upprättelse.

I mångt och mycket är det en lärdom i anti-semitismens, eller rasismens i allmännhet, farliga inflytande över rättsväsendet. Men, minst lika viktigt är hur affären belyser faran med ett otillräckligt, hemlighetsmakande och politiserat rättsväsende. Och där, argumenterar Ronald Schechter i en artikel i Forward, har vi kanske inte kommit så långt. I dagens "krig mot terrorismen" är kanske dessa lärdomar från Dreyfus-affären viktigare än på länge, när vi visar alltför stor vilja att ge upp våra rättsprinciper för att låsa in misstänkta terrorister för tid och evighet. "Hur många Dreyfuser finns bland de hundratals hållda i Guantánamo?", frågar sig Schechter.

Drömpolitik eller att leva i verkligheten.

Lyssnade på Lars Ohlys tal i Almedalen på webben i morse och föga förvånade får jag det inte riktigt att gå ihop. Ohly talar om att stänga ytterligare kärnkraftverk inom de närmaste åren, samtidig om att minska beroendet av fossila bränslen. Var skall energin komma ifrån? Han talar om Sveriges unika förutsättningar för att bryta oljeberoendet, om internationell solidaritet, men hans energitänkande verkar stanna vid Sveriges gränser. Jag har tidigare skrivit om ett behov av en mer internationaliserad energimarknad, något som skulle kunna gynna Sverige och göra oss till en stor exportör av energi. Ohly talar påpekar också att en svensk satsning på energiteknik kan leda till många nya jobb och det är sant. Men, det rimmar illa med (v):s fientlighet mot globalisering och stora företag.

Detta skall kontrasteras med dagens intervju med Maud Olofsson, där hon presenterade en mycktet nykter syn på globaliseringen. Global marknad och lönekonkurrens är något som vi redan har, och ingen politiker kan göra något åt det. Det vi kan göra är att förbättra förutsättningarna för att svenska företag skall kunna konkurrera med på goda villkor. T ex genom att inte tyngas ner av världens högsta skatter, som Ohly gärna ser ännu högre.

En fråga som ofta dyker upp i samband med med tal om globalisering är utnyttjandet av billig arbetskraft i U-länder. "Jag undviker att köpa kläder tillverkade i u-länder" svarade en tjej i gårdagens Metro på frågan om hon tänkte på de utnyttjade arbetarna när hon handlade. Frågan är om dessa "utnyttjade" männsikor skulle må bättre om de inte fick sälja något alls, och därmed inte hade några jobb alls?* Maud föll inte i den fällan, och menade att när hon valde kläder vr det pris och kvalitet som spelade någon roll, inte var de är tillverkade. Och så är det nog för de flesta, utom för det fåtal som i någon form av missriktad solidaritet väljer att köpa kläder tillverkade av omhuldade europeiska arbetare istället.

Två helt olika syner på politik presenterades alltså, en förankrad i verkligheten, den andra i en drömvärld.

*Nicholas Kristof skrev en del bra artiklar om det för några år sedan (Two cheers for sweatshops, One mans sweatshop is anothers opportunity).

Ovälkommen fällande dom

Högsta domstolen har enligt DN rivit upp den friande dom mot ett antal nynazister som delat ut flygblad med nedsättande åsikter om homosexuella. Jag har tidigare kommenterat hovrättens friande dom, och jag tyckte då, liksom nu, att de inte skulle fällts. Men nu har alltså HD sagt sitt, uttalandet strider mot lagen om hets mot folkgrupp, och nassarna döms till dagsböter. Rätten var dock inte enig, utan två ledamöter ville fria med hänvisning till yttrandefriheten och vikten av en fri debatt. Hedervärt!

Vad var det nu för uttalande som de fyra fälldes för¹. Bland annat har de hävdat att homosexualitet är "en sexuell avart som verkar moraliskt nedbrytande på folkkroppen". Visst kan det vara ett kränkande uttalande, men det är (enligt min mening, men inte HDs) en legitim åsikt att inneha. Svensk ordbok ger följande förklaring till ordet avart

avart subst. avarten avarter
• försämrad form av den angivna företeelsen: som kommunist såg han socialdemokratin som en avart av socialismen
□ äv. negativ yttring: nationalismens avarter

På sätt och vis kunde man ju då argumentera att eftersom homosexualitet i regel försvårar fortplantning borde den, om man anser att fortplantning är ett essentiellt mål för arten, kunna ses som en försämrad form av sexualitet. Vad som menas med folkkroppen är lite luddigt, men om man tycker att ett monogamt äktenskapsförhållande mellan man och kvinna är den enda moraliskt godtagbara formen av förhållande så är ju homosexualitet uppenbarligen omoraliskt, och kan kanske då sägas vara "moraliskt nedbrytande". Dylika åsikter är kanske inte populära eller ens rumsrena, men det behöver de inte vara. Man har, som jag så ofta tjatar om, rätt att vara idiot. Fast tydligen inte om man inte är pastor! SUCK!!!

Man måste ju dock ge HD rätt i att fälla grabbarna. Enligt den lagtext vi har räcker det att man "uttrycker missaktning" för en skyddad grupp för att man skall fällas för "hets". Alltså, inget hot, eller hat är nödvändigt, endast missaktning. Det är en lagtext som är farligt vag, och som kan utnyttjas inte bara för att skydda folkgrupper mot riktigt hets, utan också gör en hel del legitima åsikter straffbara. Läs artikeln i The Independent om hur det kan gå till när alltför vaga lagar ger oönskat tolkningsutrymme.

Så HD gjorde nog rätt, enligt lagens bokstav. Vad Sverige behöver är grundlagar som tas på allvar och en författningsdomstol som ser till att göra det jobb det tandlösa lagrådet inte klarar av. Men, framförallt behövs ett friskare debattklimat där yttrandefriheten hålls högt och den som smutskastar andra inte möts av tystnad och domstol utan av mothugg!

¹ Utan att ha läst domen eller flygbladen själv, utan bara efter vad som skrevs i DNs artikel.

Språkets kraft!

Nu när Tyskland är utslaget ur VM står det klart att också i år kommer pokalen att tas hem av ett land ur den romanska skråkgruppen. Av 18 fotbolls-VM sedan 1930 har inte mindre än 14 vunnits av spelare talande ett romanskt språk. Undantagen är tre gånger tyska segrar ('54, '74, '90) samt Englands seger på hemmaplan 1966.

Vad beror denna dominans av latinos (i vid bemärkelse) på? Kan det vara så att de bara är tillräckligt många? Enligt Wikipedia (länk ovan) talar ungefär 600 miljoner människor ett romanskt språk. Detta skall jämföras med engelskans 380 miljoner förstaspråkstalare och närmare miljarden totalt. När det gäller ekonomi och politisk styrka, som i OS-sammanhang är mycket viktigt (rika länder tar många medaljer), så svarar de romanska länderna för knappt 20% av världens BNP och de tenderar att hittas mestadels ganska långt ner på den ekonomiska stormaktslistan. De engelskspråkiga länderna har en andel på över 35%, låt vara att amerikanerna inte är så särdeles intresserade av det gröna fältets schack.
Å andra sidan är de romanska länderna jäkligt många, vilket ger dem många chanser att kvalificera. Genom åren är det dock endast fem fem av dem som vunnit, och ytterligare tre¹ som nått semifinal (Spanien, Portugal, Chile). Jämförelsevis har sex¹ (av totalt sett färre) germanskspråkiga länder nått semifinal.

Kanske är det helt enkelt så att det är mer jävlaranamma i spanskan än i engelska och tyska. Sveriges främsta chans till VM-guld ligger nog i en snabb språkreform.

¹ Kanske skall Belgien också räknas in, eller räknas som ett halvt land :-)