Energidebatten återupplivas.

Satt och tittade på SVT:s Debatt om kärnkraften*. Jag tycker att debatten i TV-programmet var ganska dålig**, bland annat var det för mycket folk, så det blev aldrig något längre åsiktsutbyte, utan ganska upphugget. Därtill sa alla parter precis vad som förväntades av dem. Undantaget var Fredrick Federley som representerade en mycket mer odogmatisk energipolitik än vad man vant sig vid från centern. Om hans linje går igenom i partiledningen så lutar det åt att centern har min röst i höst. Tyvärr verkar det inte så efter morgonens meningsutbyte i radio mellan C:s Eskil Erlandsson och Folkpartiets Eva Flyborg.

Flyborg, liksom Federley i Debatt, var inne på en sak som jag tycker att många missar i energidebatten: Varför ser vi bara till vårt eget land. Visst, Sverige kanske kan, enligt Naturskyddsföreningens optimistiska energipussel, ersätta kärnkraften med förnyelsebar energi inom överskådlig framtid. Jag tror inte riktigt på den kalkylen, men även om den stämmer finns det inget skäl att vara nöjda så. Sverige har med den utbyggda vattenkraften, den stora arean och de stora skogarna en unik möjlighet att kombinera vind-, vatten- och biokraft till att täcka en stor del av vårt energibehov i framtiden. Denna möjlighet finns inte idag, och framförallt inte i stora delar av Europa. Med en mer avreglerad och internationell energimarknad kan Sverige bli en stor elexportör, som kan hjälpa till att bryta det oerhörda behov som finns på kontinenten av import av framförallt rysk gas. Ryssland, under Putin, har visat sig alltför villigt att använda energin som ekonomiskt och politiskt påtryckningsmedel. Jag är säker på att t ex Polen hellre skulle se en del av sitt energibehov täckt av import från väst istället för öst.

Det är, enligt min uppfattning, vansinnigt att inte utnyttja de många landvinningar som skett inom kärnkraftsområdet i och med tredje och fjärde generationens reaktorer, för att kunna fasa ut en del av kontinentens beroende av fossila bränslen.

Därmed inte sagt att vi inte skall införa så mycket förnyelsebar energi som det bara är möjligt. Och därmed inte sagt att vi inte skall forska på nya energilösningar, både inom effektiviseringar och enegikällor såsom sol-, vind-, våg- och bioenergi. Liksom att fortsätta våra ansträngningar att få fram fungerande fusionskraftverk.

När det gäller säkerhetsaspekten så kan man konstatera att dagens kärnkraftverk är mycket säkra. Risken för olyckor är mycket liten, och verken är konstruerade så att liksom i Three Mile Island skall reaktorinneslutningen hålla vid en härdsmälta, som är det värsta som kan hända. En sådan inneslutning saknades i Tjernobyl***. Därtill är det viktigt att man inte ser enkom till kärnkraften utan ställer energikällornas risker mot varandra. Oljeindustin leder till otaliga dödsoffer varje år, både i form av olyckor och a genom för tidiga dödsfall på grund av hälsovådliga utsläpp. Bland annat förespås en ökad användning av biobränslen öka mängden stoft i luften, vilket kan leda till allvarliga lungproblem.

För att kontra Mikael Karlssons idiotiska påstående (i Debatt), att tillfrågade som fick välja mellan förnyelsebar energi kontra kärnkraft valde förnyelsebar, så är väl det en självklar slutsats. Det är som att fråga om du vill ha gratis tårta eller betala för den, och sedan dra slutsatsen att priset på tårta är för högt. Den dag valet är möjligt, utan obehagliga konsekvenser som skyhöga energipriser, väljer jag också bort kärnkraften. Men där är vi inte idag. Och inte heller imorgon.

Det är glädjande att energidebatten äntligen kommit tillbaka på kartan, dock är det oroväckande att många parter, liksom 1980, jagar röster med skrämselpropaganda och fagra löften och förhoppningar.

UPPDATERING:
Det verkar som om tankeförbudsparagrafen försvinner. Hurra! Via.

* Mycket för att en god vän satt i panelen.
** För att inte tala om att "introduktionsfilmerna" som visades var rätt hårt vinklade.
*** Argumentet, som många kärnkraftsmotståndare framför, att ingen innan Tjernobol trodde att en sådan olycka var möjlig och att vi därför inte skall vara för säkra nu faller på det faktum att man faktiskt förutsåg rekatorhaverier som en möjlig fara, och att kärnkraftverk i väst var konstruerade på annat vis än de sovjetiska, bland annat med detta i åtanke. Det fungerade i Harrisburg.