Urartade debatter...

Det finns vissa ämnen som man inte verkar kunna diskutera utan att diskussionen mycket snabbt förfaller i pajkastning, personangrepp, och byggandet av gigantiska halmgubbar som sedan med liv och lust huggs ner. Ett exempel som slog mig nyligen skillnader mellan kvinnor och män. En kommentar till en postning av Malin på Vetenskapsnytt gled direkt bort från ämnet och attackerade istället en halmgubbe. Nu är debatten där ändå snäll, jämfört med vad man hittar på mer livliga fora. I en diskussion om köndiskriminering inom forskningen, på Cosmic Variance, var det också många som slogs mot halmgubbar istället för att diskutera på riktigt.

Men det finns ändå tre ämnen (som jag följer debatter i: jag är tex inte intresserad av debatter om abort i USA) som inte verkar gå att diskutera alls; israel-palestina, evolution-kreationism och nykomlingen klimatet. Här urartar alla debatter blixtsnabbt. Debattörerna (för att vara snäll) har redan sina åsikter cementerade, och de är inte intresserade av att försöka övertyga någon med sina argument utan verkar istället vara ute efter att kamma hem poäng från sina supportrar. Ett tag var jag inne på att skriva kommentarer till folk som citerar t ex Competive Enterprice Institute som aktoriteter i klimatfrågan, men jag insåg att det inte skulle tjäna något till.

Det finns ett par olika former av argument som används flitigt i urspårade debatter. Ovan nämnda halmgubbar är ett vanligt exempel. Vanligt är också göra ovidkommande jämförelser som ställer motståndaren på samma planhalva som någon det är mindre smickrande att umgås med. Ett exempel kunde man hitta i veckan när Erik Svensson lyckades blanda in Augusto Pinochet i sitt utfall mot Anders Isakssons kritik mot utsläppshandeln. I sin extrema utsträckning är det naturligtvis nazismen som är allas favoritliknelse, något som på usenet gav upphov till Godwins lag. Det är hart när omöjligt att hitta en diskussion om tex Israel eller "gun control" som inte nästan genast attraherar sådana argument.

I debatter mot vetenskap, där det är svårt att angripa motståndaren direkt eftersom det kräver stora kunskaper och då vetenskapliga argument ofta är väl underbyggda, används ofta en annan teknik; man riktar in sig på en eller ett par punkter där teorin kan ses som svag, och försöker att få det att verka som om denna detalj är en avgörade faktor. Så kan man i princip sammanfatta hela ID-debatten, och stora delar av klimatdebatten.

I och med att dagens debatter sker mer utspritt på tusenstals bloggar och fora istället för på usenets alt.något.ämne blir trådar sällan så långa att Godwins lag behöver åberopas, men en liknande princip kan införas, där ovan beskrivna, och andra liknande, vulgoargument helt enkelt ignoreras. Svara inte trollen!

Inlämnat

Nu har avhandlingen gått till tryck. Dags att börja skriva errata-lista...

Murphy rules!

Inlämning i morgon... gissa när filserverhelvetet betämmer sig för att krasha?

Uppdatering: Back online. Bara lite skrämselhicka där.

Rubriktrams

Jag måste sluta att ta rubriker i kväll- och veckotidningar som personliga förolämpningar. Jag blir ju förbannad varje gång jag är i en affär. För att inte tala om att titta in på Expressen.se... Alltså, tror de verkligen att jag är intresserad av det där?!? Eller är jag bara fåfängt elitistisk när jag ser mig själv som en potentiell, men ovillig målgrupp?

Googe

Google brukar ju uppdatera sin logo inför helgdagar. Den här gången blev det lite fel... Eller skall den där lilla pinnen förställa ett "l". Fult istället för fel i så fall!

ZzZzZzZz

Jag visste väl att alla de där eftermiddagsföreläsningarna var bra till något. Nu kan jag ju alltid hävda att jag snoozade för hjärtats skull.

Hurra för koldioxid

I ScienceNow kan man läsa om hur koldioxid förmodligen räddade jorden från ett öde som frusen obeboelig öken, liknande Mars. Under sina första miljard år var jorden ett ganska spännande turistmål, med ständiga vulkautbrott som spydde ut lava, damm och gas. Men jorden kallnade snabbt. Lite för snabbt! Solen var ännu ung och lyste inte med samma intensitet som idag utan 30% svagare. Alltså borde temperaturen ha sjunkit långt under noll, och inga hav borde bildats där liv kunde uppstå och utvecklas. Riktigt varför det inte skedde så vet man inte.

Men, nu har man undersökt sten från sediment som bildades för 3,77 miljarder år sedan och hittat överraskande mängder järnkarbonater¹. Dessa, menar man, bildas i marin miljö i en atmosfär med stora mängder CO₂. Och riktigt stora mängder; upp till 1000 gånger dagens nivåer är vad som behövs. Den här enorma mängden koldioxid bidrog till att hålla jordens temperatur uppe genom växthuseffekten så att liv kunde bildas över huvud taget. Så, kanske har de rätt i alla fall: "We call it life".

¹ N. Dauphas et al. "Identification of chemical sedimentary protoliths using iron isotopes in the > 3750 Ma Nuvvuagittuq supracrustal belt, Canada", Earth Planet. Sc. Lett. 254, 358-376.
Långt och tekniskt papper som jag inte riktigt läst, och inte alls förstått, men en nyckelsats, med många caveats, för slutsaten ovan är nog:

The possible presence of siderite in the primary mineral assemblage supports deposition under high PCO₂ [49] and [50]. Whether this high PCO₂ translates into high PCO₂ in the Eoarchean atmosphere or reflects local conditions of precipitation is open to debate [51] and [52].

Andra bloggar om: vetenskap, växthuseffekten, klimat, geologi

Irriterande Orwell

En av 1900-talets största intellektuella giganter, åtminståne postumt, är George Orwell. Även om han, med rätta, är mest känd för 1984 och Djurfarmen, som borde ligga på varje människas läslista, så skrev han mycket annat som är lika läsvärt tex "Down and out in Paris and London", and "Burmese Days". Efter att ha läst många av hans essäer i samlingen "Essays", som innhåller en del guldkorn, som "The Hanging" or "Notes on Nationalism", så har jag upptäckt en irriterande sida hos Orwell; han är tidvis störande självrättfärdig. Orwell beskriver sig själv som demokratisk socialist, och menar i "Why I write" att

Every line of serious work that I have written since 1936 has been written, directly or indirectly, against totalitarianism and for democratic socialism, as I understand it.

Framförallt är det att han uttrycker sig så apodiktiskt som retar mig. Han har rätt, basta! Som när hävdar att en revolution i England är oundviklig och att enda möjligheten att vinna kriget (2 världskriget) är att förstatliga industrier, gruvor osv, eller, inte lika allvarligt, när han försvarar englesk kokekonst. Det är inte det att jag inte trivs med att ha en annan åsikt än Orwell, jag gillar bara inte sättet han ger intrycket av att per automatik ha rätt.

Intressant nog publicerades just en artikel i The New Criterion som är inne på samma spår. Den koncentrerar sig visserligen på "Homage to Catalonia", men tar också upp några exempel som jag nämnt ovan.

För den som inte har läst Orwell, men vill hänga med i diskussionen ändå har det kommit ut en ny bok om hur man talar om böcker man inte har läst. En rolig och läsvärd artikel om den hittar man här.

Andra bloggar om: litteratur, George Orwell.

Rymdskrot

I NY Times kan man idag läsa en artikel om att mängden föremål som ligger i omloppsbana kring jorden nu uppgår till mer än 10000. Då räknar man bara de föremål som man kan spåra från jorden, de som är större än ca 10 cm. Dessa börjar bli en verklig fara för rymdindustrin. När Kina nyligen sköt ner en av sina egna satelliter bröts den sönder i över tusen delar (rött).
Någon gång kommer det att nås en gräns när en kaskadeffekt startar och skrotbitar krockar och bildar mer bitar som bildar mer bitar som... Mängden föremål kommer att växa exponentiellt. De flesta föremålen är dock mycket små, men de kan vara irriterande ändå. Hubbles solpaneler har tex träffats minst 725000 gånger (fram till 2002) av microsatelliter, och de har 5000 hål och kratrar stora nog att kunna ses med blotta ögat. En färgfläck som träffade Challanger i 12000 km/h slog upp en ärtstor krater i ett fönster vilket ledde till att det var tvunget att bytas ut till en kostnad av $100000 innan nästa resa.

Det mesta rymdskräpet är rester av kollisioner och explosioner, men där finns även gamla raketsteg, uttjänta satelliter och åtminståne en skruvnyckel.

Andra bloggar om: rymden, vetenskap.

Nanokräm

Såg just att det finns en fantastisk ny hudkräm med C₆₀.¹ Enligt tillverkaren Zelens är detta väldigt bra för att:

The Fullerene C60 (sic) in Zelens creams is 100 times more effective than the same concentration of Vitamin E in neutralising the harmful "free radicals" which cause premature ageing of the skin.

Så ligger det alltså till. Det är känt att C₆₀ är en effektiv antioxidant, dvs den reagerar effektivt med radikaler, och det är sant att den kallades för "radikalsvamp". Kanske är C₆₀ en bra produkt i hudkräm, om nu antioxidanter har någon effekt över huvud taget, vilket ifrågasatts. Men, det finns fortfarande stora frågetecken om nanopartiklars hälsovådlighet. I en artikel i Journal of Nanobiotechnology (open source) kan man läsa:

While benefits of nanotechnology are widely publicised, the discussion of the potential effects of their widespread use in the consumer and industrial products are just beginning to emerge.

Ganska få studier av toxikologiska effekter av nanopartiklar har genomförts och resultaten har varit tvetydiga. En studie om kolnanorör visade t ex att de är "mindre farliga än asbest". Tack för det! Inte riktigt lugnande...

Om Zelens hudkräm kan man läsa i Chemical and Engineering news. Bland annat tar man upp Nobelprismarknadsföringen

Chemical common sense tells us that a Nobel Prize-winning discovery doesn't necessarily translate to a fantastic consumer product. After all, Marie Curie won a Nobel Prize for the discovery of radium and polonium, but we wouldn't put those in a skin cream. You can see how this might confuse the average consumer.

Man skriver också

I first learned about Zelens [...]in late January at an international nanotoxicology meeting. Curious if a couple hundred nanotoxicology experts were as surprised about this product as I was, I asked the audience who among them would feel comfortable using this product. By a show of hands, fewer than 10 indicated that they would. I decided to follow up further with a few fullerene scientists and nanotoxicology experts. Everyone I spoke with basically said the same thing: There's just not enough information out there to make a good decision either way.

Och där är den springande punkten. Vi vet inte! Och innan man genomfört fler undersökningar kommer i alla fall jag vara lite försiktig. Artikeln innehåller en del andra intressanta frågeställningar kring kosmetika som också kan vara värda att tänka på, t ex att det inte krävs något godkännande av FDA för ingredienser i kosmetika.

En 30 ml burk av Zelens går på £130, så jag tror jag avstår.

¹ Eller ny och ny, den har funnits ute ungefär ett år, men den var ny för mig.
Andra bloggar om: Nanoteknologi, vetenskap, kosmetika. Intressant?

Många böcker

Det publiceras tydligen mycket böcker. Fick mitt ISBN igår. 13 siffror långt har det blivit. Det skall väl räcka ett tag.