Höga tankar om forskare

I GU Journalen finns i senaste numret en artikel med titeln "Nyttiga snabbkommandon förenklar", och vilka kommandon tar de upp...Det är att ha höga tankar om sina medarbetare. Eller är det verkligen så illa ställa att många inte känner till dem...

Vetenskapsblogg

I veckan tändes en ny vetenskapsblogg på det svenska bloggfirmamentet. Tre eminenta unga forskare samt er käre skribent tänker skriva om vetenskap och forskning som vi ser det. Med stjärnor som Anna, Maria och Mats i laget kan det nog bli en intressant begivenhet. Själv tänker jag likt Venus skaffa mig lite egen lyskraft i detta strålande sällskap.

Bloggen kommer att handla om vetenskap och forskning och vad som hör därtill. Den här bloggen kommer att leva kvar med mina personliga betraktelser om allt annat.

Välkomna till oss under lagerbladet.

Ytterligare ett inlägg i språkdebatten

Kanske skriver jag det här i besvikelse över att inte kunna vara med på vetenskapskaféet på torsdag. Nåväl, det här är ett inlägg som mindre kommer att handla om engelskan roll i högskolan, där jag anser mig ha erfarenheter till att kunna uttala mig, utan jag skall ge mig ut på gungflyt och lufta mina åsikter angående språkpolitik i stort. Jag gör detta till del på grund av en växande irritation över vad jag läser på Språkförsvarets blogg (och i megakommentarer på Lingvistbloggen).

Per-Åke Lindblom skriver om kampen mot engelskan med ett språkbruk som påminner om det som snarast påminner om politisk kamp mot en förtryckarregim eller kommunisternas svada mot "marknaden":

[E]ngelskan är den största fienden, ”mördarspråket” nummer 1, [...]
Enligt min mening måste man för närvarande i stället upprätta en allians mellan alla språk gentemot engelskan. I motsättningen mellan ett stort internationellt språk som ex. spanska, franska etc. och engelskan bör man alltid stödja de förra som motvikter till engelskan.

Med vilka medel som helst (verkar det som) vill han förhindra att engelskan tar plats på andra språks bekostnad. Jag köper inte språkförsvarets postulat att engelskan skulle vara ett sådant hot mot andra språk. Det är uppenbart att det inte är engelska som hotar minoritetsspråk som sorbiska eller meänkieli utan det är den ökade mobiliteten som gör att riksspråken tar över.

När det gäller engelskans menliga inflytande över svenskan så tror jag inte heller här att det är något stort problem. Det är inte så att svenskan kommer att försvinna inom överskådlig tid. Språks död tar längre tid än så, och förändringar i vad som varit de internationellt gångbara språken har ändrats mycket fortare. Svenskan har överlevt tider då hela de styrande och intellektuella klasserna talade franska och latin. Kvar från de perioderna finns en stor mängd låneord som berikat språket och idag känns som helt naturliga. De som verkligen har något att frukta från engelska är de som vill se ett annat språk som dominant. Det är otvetydigt så att franskan har råkat ut för en betydande domänförlust internationellt, men att franskans ställning i Frankrike skulle vara hotad är rent löjeväckande. Fråga alla franskokunniga (inkl er käre skribent) som försökt ta sig fram i landet

Språk har dubbla funktioner. De är i första hand medel för kommunikation. Att språkbilden förändras när kommunikationens medel och möjligheter förändras är naturligt. Inom Sverige sker nästan all kommunikation på svenska, för att det är lättast och förstås bäst. Att högljutt klaga på att enstaka (eller till och med många) engelska uttryck slinter med är egentligen barnsligt. Visst kanske det låter för jäkligt ibland, men det är en stilistisk fråga och bör diskuteras som en sådan. Inom andra områden, mellan grupper av olika språklig bakgrund, behövs ett gemensamt språk. Det har inom många områden idag kommit att bli engelska. Jag kan inte se hur det skulle vara ett hot mot de nationella språken att man i diplomatins korridorer idag hellre talar engelska än franska. Det skulle i vilket fall som helst inte varit svenska eller urdu som talades. Det är en stor gunst att kunna tala direkt med sina gelikar utan att behöva gå genom tolkar. Även om det använda språket kanske saknar den skärpa som modersmålen har så är kommunikationen trots allt lättare

Den andra funktionen som språk har är som en form av kulturbärare. Det är en viktig roll. I Imperium skriver Kapuscinski om hur gamla armeniska skrifter bevarats till en kostnad i blod för att det armeniska språket och kulturen skulle överleva århundradena utan eget land. Språk är identitet, och att förneka någon hennes språk är att förneka henne identitet. Kurdernas situation i Turkiet är ett tydligt exempel. Men att som Språkförsvaret gör, likställa kampen för minoritetsspråkens ställning, med kampen mot engelska är att blanda bort korten. Det är två skilda frågor.

Inte heller svenskans ställning som kulturbärare hotas av den amerikanska "kulturimperialismen". Det är sant att en majoritet av filmerna på bio är engelskspråkiga, att mycket musik är engelsk. Det är ett val som folk gör, och som man skall låta dem göra. SRs kanaler har en stor andel svensk musik men har svårt att locka till sig publik. Man skall inte lagstifta för försöka ändra folks smak. Trots detta tror jag att svenskans ställning är trygg. Hur stor andel av de böcker som säljs i Sverige är engelska? Och slutligen, det är inte i universitetskorridorerna eller på bolagstämmorna som det språkliga arvet förvaltas*.

Det behövs en språkdebatt i Sverige, men det är inte den om en kamp mot engelskan. Allt färre svenskar lär sig ett tredje språk. Nog för att man klarar sig i ytliga och tillfälliga kontakter med engelska, men för att lära känna ett annat land och en annan kultur måste kunna dess språk. Die Grenzen meiner Sprache bedeuten die Grenzen meiner Welt, skriver Wittgenstein i Tractatus (5.6), och även om han menade det i ett striktare hänseende så får man med ett nytt språk också en ny syn på sitt eget språk, och sin egen värld. Det är en kunskap som blir viktigare i en mer mobil värld, inte mindre viktig.

En annan debatt vi bör ha är hur svenskutbildningarna och -kunskaperna för/hos invandrare skall bli bättre. Den debatten kan man föra utan att blanda in reglering av näringslivets språkval o.dyl. Den debatten har en nästan planekonomisk underton som inte tillför ämnet svenskutbildning något.

Jag har mer att säga i den här frågan, men inlägget är långt nog ändå, och visarna har passerat midnatt.

* Jag skulle gärna läsa Östen Dahls och Sally Boyds Grundlöst om språkdöd i Språkvård, men har inte kommit iväg till biblioteket för att hitta den ännu

Mer om: språk, engelska, språkförsvaret.

Hälsningar från ondskans axelmakter

Läste klart Caroline Salzingers "Hälsningar från ondskans axelmakter" (ISBN: 9175887177) för ett tag sedan. Jag ville verkligen tycka om hennes bok. Salzingers radioreportage är intressanta och levande och det är därför en besvikelse att boken är så ytlig och nästan banal. Man hinner aldrig få en känsla för landet i fråga innan det är dags att hasta vidare till nästa land, nästa korrespondenthotell. Men kanske är det för att sådan är vardagen för de flesta utrikesreportrar: de landar några dagar i ett land för att rapportera om en aktuell händelse, ge lite bakgrund som man snabbt läst in sig om på vägen dit, intervjua några utvalda personer via tolk för att därefter dra vidare till nästa land som en svärm gräshoppor till nästa fält.

Hälsning... har sina poänger: den beskriver effektivt absurditeten i Nordkorea, och Salzinger skall ha en eloge för att hon erkänner "fixarnas" makt över nyhetsrapporteringen. Men, undataget några episoder så blir boken till stor del en besvikelse. Saltingers språk är också lite för trivialt och klichéfyllt. Hon verkar inte ha hittat en bra skrivstil på samma sätt som hon hittat en bra stil i sina talade reportage.

De intressantaste "journalistböckerna" blir ändå de där författaren vistats en längre tid i landet/regionen i fråga. Ta t ex Ståhlberg om Paris, Kjell-Albin Abrahamsson om Polen och Balkan, eller för den delen, mästaren, Kapuściński i Afrika. Jag ser fram att läsa Robert Fisks tegelsten. Han må vara kontroversiell, men han skriver i alla fall intressant. Salzinger får gärna skriva om sin tid i Turkiet. Det kan bli bättre än Hälsning...

En annorlunda dödsruna

Vanligen är man aldrig så bra som när man är död---alla skriver snälla saker om en i dödsrunorna. Så inte när Christopher Hitchens tar sig an Jerry Falwell i CNN. Det är inte alltid jag håller med Hitchens, som dock aldrig är ointressant, med det här är helt obetalbart!

Mer om: Jerry Falwell, Hitchens, dödsrunor.

Ny layout

Tröttnade lite på den gamla layouten, som var en helt generisk Blogger-layout. Det är det visserligen fortfarande, men med en egen bannerbild. Jag orkar helt enkelt inte fixa en helt egen mall.
Kommentarer är välkomna. Bonus till den som kan identifiera artikeln ;-)

Inte doktor...

Någonstans har någon lyckats att tappa bort protokollet som betygskommittén skrev under. Innan det hittas kan jag inte få ut min examen. Hurra!

Uppdatering: Nu har de tydligen hittat protokollet. Jag kanske får bli doktor i alla fall.

Till författningsdomstolens lov

I morse puffades det för att man i Studio Ett skulle diskutera Grundlagsutredningen och en eventuell svensk författningsdomstol. Jag antar att Peter Örns avgång kom i vägen.

En författningsdomstol, som kan överpröva att lagar är förenliga med grundlagen/konstitutionen, finns i många länder, men inte i Sverige. Här har vi Lagrådet som på förhand undersöker huruvida lagförslag är författningsenliga, men som inte har någon överprövande funktion. T ex står i Regeringsformen 8 kap 18§

Föreslår regeringen riksdagen att stifta lag i något av de ämnen som avses i första meningen och har Lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen redovisa skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning. [min kursivering]

Lagrådet kan alltså inte fälla en lag. I Grundlagsutredningens beskrivning framgår att vårt inträde i EU har förändrat domstolarnas roll och att det därför kan vara motiverat med en författningsdomstol. Jag är inte jurist och kan inte riktigt uttala mig om just detta, men om man vill ha ett mycket tydligt exempel på varför vi behöver en författningsdomstol så är det bara att kasta blickarna söderut. I fredags förkastade Polens författningsdomstol som stridande mot konstitutionen lagen om lustration som innebar att hundratusentals polacker skulla behöva lova att de inte samarbetat med kommunistregimens hemliga polis*. I Sverige har vi inte det skyddet mot grundlagsvidriga lagar. Som jag skrivit tidigare skulle jag gärna se t ex lagen om hets mot folkgrupp prövad av en författningsdomstol. Lagen innebär en kraftig inskränkning i yttrandefriheten där det räcker med det luddiga "uttrycker missaktning" för någon "med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning" för att man skall dömas.

Problemet är alltså att lagen gäller, oavsett om den strider mot yttrandefriheten eller ej. Vi har ingen instans som prövar detta, varför grundlagarnas betydelse avsevärt beskärs. Idag måste nämligen en lag uppenbart strida mot grundlagarna för att lagen skall vara ogiltig. Men nu verkar det som om vi är på väg åt rätt håll. Bra, i så fall...


* Historien slutar kanske inte här. Regeringen är mycket missnöjd och menar att domarna tillhör den kommunistvänliga konspirationen som är mot lustrationen.

Prime Minister Jaroslaw Kaczynski responded by making thinly-veiled accusations that the Constitutional Tribunal is anti-vetting and its members are part of the conspiracy of former communists who have too strong an influence on society and business.

He also called for a new law which would open secret service files on Poles to the public. Communist files compiled by the SB [hemliga polisen] on Poles during the socialist-era, which lasted from the end of WWII through mid-1989, are held by the Institute of National Remembrance (IPN).

Kaczynski said that "such a law would only make sense if it has the importance of a constitutional amendment and, therefore, is not reviewable by the Constitutional Tribunal."

Lyckligtvis kräver det en 2/3 majoritet i Sejmen, något som regeringen inte har.

Mer om: grundlagen, författningsdomstol, politik, polen, lustration.

Kvalitetspengar

Högskoleverkets utvärdering visar att 11% av högskoleutbildningarna i Sverige har så allvarliga brister att deras examinationsrätt ifrågasätts. Det är naturligtvis allvarligt, och en åtgärd som föreslås är att en del av bidraget för att bedriva utbildning skall baseras på utbildningens kvalitet.

I princip är väl det ett bra förslag, men det finns vissa faror. Som systemet ser ut nu får institutionen pengar för ett förväntat antal studenter, fördelat på antal helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR), dvs hur bra studenterna klarar sig. Det finns alltså ett incitament för institutionerna att se till at studenterna klarar sina studier. Bra. Men detta kan, fast man kan ju hoppas att det inte är så vanligt, leda till att man gärna är lite extra snäll för att inte skada ekonomin. Ett större problem med systemet är dock att pengarna man tilldelas i början av verksamhetsåret bara är till låns. Om studenterna inte klarar sig så bra som man beräknat, eller om inte så många studenter som beräknat kommer, så måste en del betalas tillbaka, detta trots att kostnaderna redan funnits. Om studenterna blir fler eller klarar sig bättre än beräknat får man ingen bonus. Man kan inte överskrida sitt "tak".

Faran är att kvalitetspengarna på liknande sätt blir en väldigt osäker inkomst. Det beror naturligtvis på hur det utformas, men det finns nästan ingenting som är så söndrande för en verksamhet som en ständig oro över budgeten. Jag satt i flera år i ansvarsgruppen för grundutbildningen i fysik vid GU (som ju klarade sig rätt bra i utvärderingen), framförallt under ett antal år när ekonomin var riktigt dålig. Stämningen var oerhört deprimerande när vi år för år såg anslagen minska på grund av ökande overhead-kostnader samtidigt som vi inte kunde öka inkomsterna då vi redan slog i taket. Många gånger såg vi, lätt sarkastiskt framställt, diagram som ovan som visar att inom en snar framtid skulle OH-kostnaderna överstiga inkomsterna. Och då skulle vi ju lika gärna lägga ner hela institutionen. Anledningen var (är?) att OH-kostnaderna beräknades på den totala inkomsten, inklusive externa medel (som bara i mycket begränsad utsträckning används till undervisning), medan inkomsten bara beräknades på studentmängden enligt ovan.

Vad jag vill ha sagt är att pengar efter kvalitet är utmärkt, nej---självklart, men systemet måste utformas så att man kan se någon långsiktig kontinuitet i finansieringen. Hittillsvarande exempel inger inte förtroende för att det skall lyckas... Att det sedan inte är enkelt att definiera vad kvalitet är, och ännu svårare att sätta ett mått på gör det hela än mer komplicerat.

Mer om: Utbildning, Högskoleverket, studier, anslag. Intressant?

Obegripligt dumt

Richard Dawkins blev en av Time's 100 mest inflytelserika under förra året. Vad som är obegripligt korkat är att Time låtit ingen annan än Michael Behe skriva presentationen av honom. Hur tänkte de????

PS Värt att notera är att även svenske Svante Pääbo finns på den mycket amerikansktyngda listan över vetenskapsmän och tänkare.

Lästips

I ljuset av den senaste undersökningen om ungdomars kunskaper om kommunismens brott känns det som om Anne Applebaums "Gulag : de sovjetiska lägrens historia" är att rekommendera. Den svenska upplagan har ett utmärkt förord av Peter Englund. Själv har jag börjat läsa Gulag igen, denna gång helt och hållet i stället för bara ett antal utdrag.

En annan bok att ta till sig är Ryszard Kapuścińskis "Imperium" som är en personlig rapport från resor i Sovjetimperiet. Genom samtal, observationer och en god känsla för detaljer belyser han ett system som var ruttet från kärnan. Som alltid är Kapuścińskis bok mycket välskriven.

Mer om: Kommunism, Gulag, Sovjetunionen.

En anka utan jobb?

Sedan en tid tillbaka har den gamle Solidaritetsledaren Bronisław Geremek hotats att sparkas ut från Europaparlamentet, och nyligen förlorade han sin position i den Vita örnens ordens rådgivande nämnd. Allt för att han vägrar skriva under den försäkran enligt lustrationslagen att han inte samarbetat med kommunistregimen. Men, kan det vara så att även Polens premiärminister Jarosław Kaczynski blir av med sitt jobb enligt samma lag, som hans regering drivit igenom. Det borde han i alla fall menar Norman Davies, historiker, som själv fick ett lustracja-formulär att fylla i.

Jaroslaw was editor of the Solidarity movement newspaper in 1989-1990. Obviously he had to co-operate with the communist censors. Formally the new law means he should lose his job and is no longer prime minister.

Fast att det händer är väl knappast att hoppas på...
Liksom Geremek tycker Davies inte att lustracja har något med att hitta kollaboratörer att göra. Det handlar om att visa lojalitet med Kaczynskis. Geremek menade att Kaczynskis höll på att skapa ett Orwellskt sanningsministerium.

Som en spegling av den estniska statyflytten har även PiS bestämt att kommunistmonument skall tas bort i Polen. En ny lag förbereds där monument som hyllar kommunistdiktaturen skall få tas bort om lokala myndigheter så önskar. Det känns mycket som om ankorna vill sudda ut socialisttiden helt och hållet.

För övrigt finns en petition som man kan skriva under till stöd för att Geremek skall få sitta kvar på sin folkvalda position som EU-parlamentariker.

Läs mer om lustracja här.

Andra bloggar om: Polen, politik, lustracja, lustration. Intressant?

Engelska på universitetet

I veckan hade Godmorgon, världen ett inslag om engelskan som världsspråk. Det påminner mig om att jag för ett tag sedan skrev att jag skulle fundera över det där med engelskans dominans i ett särskilt inlägg. Det här är ett sådant inlägg. Jag har inte för avsikt att ta något helhetsgrepp på frågan om vad man skall göra åt engelskans ställning i allmänhet, om man skall göra något åt den. Främst handlar det om vilket språk som bör användas av oss som studenter, lärare och forskare*.

Det finns några självklara svar: om vi vill att vår forskning skall uppmärksammas utanför Sverige behöver vi kommunicera på engelska; om vi vill kunna ta in de bästa forskarna till våra högskolor behöver arbetsspråket i forskningen till stor del vara engelska; om våra studenter skall kunna hävda sig i en internationell forskarmiljö måste de kunna diskutera vetenskap på engelska.

Invändningar mot engelskans utbredning, som att den underminerar svenskans ställning inom vissa områden eller att man tänker bättre på sitt bästa språk, är både relevanta och meningslösa. Om vi ser till den verklighet vi lever i så kan inte vi bestämma oss för att vara annorlunda. Jag tycker inte ens att det är önskvärt. Oerhört mycket forskning hamnade i skymundan under kalla kriget, när sovjetiska forskare tvingades publicera på ryska i tidskrifter som inte alltid översattes. Likaså är det inte rimligt att begära att postdocs och foassar under sin begränsade tid skall hinna lära sig svenska bra nog för att föra vetenskapliga diskussioner på vårt språk. Det må allstå vara så att man tänker bättre på sitt modersmål, men för att våra studenter skall klara sig som forskare behöver vi träning i att uttrycka oss om vår forskning på engelska. Jag tycker därför att det är utmärkt nu när de två sista åren inom mastersutbildningarna till stor del undervisas på engelska, ofta med ett flertal internationella studenter närvarande. Det förbereder studenterna för en situation där de kommer att tvingas både kommunicera och argumentera på engelska.

På grundutbildningen är situationen något annorlunda. Kanske är det bra om vill undervisning sker på svenska; om del kursliteratur finns på svenska. En del klassiska böcker skulle i så fall översättas, som Haken & Wolf, Adams, Arfken m.fl. Det skulle öka urvalet när man vill ha svenskspråkig kursliteratur på grundnivå. Men trots allt kommer utbudet av engelskspråkig literatur vara oerhört mycket större. Detta ger frihet åt föreläsaren att rekommendera böcker han tycker bra sammanfattar kursmaterialet varför ett tvång att använda svenskspråkig literatur skull vara alltför begränsande, åtminståne i modern vetenskap.

Problemet är att vi har en verklighet som drar oss åt två håll samtidigt: det är dels kravet på att bättre behärska engelska i vårt yrke; dels kravet att bättre kunna kommunicera vår och andras forskning till allmänheten, vilket bäst görs på svenska.

Språkförsvaret anordnade en debatt nyligen där Fredrik Lindström menade att vi överskattar våra engelskkunskaper: "Töm ut innehållet i ett köksskåp och be folk tala om vad kastrull, slev, visp, sil och allt annat heter på engelska! Jag har prövat – det klarar de aldrig." Det må vara sant. Jag hävdar inte att jag kan klara mig i ett engelskt kök, men när det gäller nanorör klarar jag mig bättre på engelska än på svenska. Som jag ser det är det därför viktigt att hålla i åtanke att det är två skiljda debatter angående språkanvändning inom forkningen och i allmänhet. Klart är att våra språkkunskaper behöver öka, både i svenska, engelska och i ytterligare språk. Jag är dock emot språklagar à la Frankrike där språkanvändningen inom reklam, film och annat regleras. Om ett företag vill göra reklamfilm på engelska, eller långtbortistanska för den delen, så låt dem. Reklamens värde är ju dess säljkraft och det är upp till reklammakaren att bedöma vad de tror är slagkraftigt. I ett kort inslag i Rapport (länk, ca 9 min in) frågades Arne Rubensson från Språkförsvaret huruvida det gjorde något om det stod "Dress for spring success" i ett svenskt reklamfönster. Han vände på frågan och undrade vad det gör för nytta. Nyttan kanske inte finns, men det är inte hans sak, och inte statens sak, att avgöra om jag som reklammakare eller filmmakare vill kränga min produkt på engelska eller Rubenssons språk.

För att sammanfatta detta långa inlägg kan jag väl säga att när det gäller situationen inom naturvetenskap så är det viktigare att våra blivande forskare bättre lär sig att uttrycka sig korrekt och flyhänt på engelska än att oroa sig över bristande förmåga i svenska språket.

PS: Lite lustigt är det att Språkförsvaret i sitt förslag till språklag skriver att "Undervisande personal skall behärska svenska, engelska eller annat främmande språk." Det får man väl hoppas att de kan...

* Jag skriver här om forskning inom naturvetenskap av det enkla skälet att det är mitt verksamhetsområde. Naturligtvis gäller andra förutsättningar för viss humaniora och samhällsvetenskap.

Mer om: språk, språkförsvaret, engelska, vetenskap. Intressant?

Slut

Fredagen såg slutet på en era... Klubben Romo Night, som startades för 11 år sedan på Studs i Studenternas hus, hade sin sista kväll. Romo Night har bjudit på mycket bra musik under de här åren, men nu är det slut. Det var vikande publiksiffror som till slut fick arrangörerna att ge upp. Tyvärr måste jag väl säga att jag tillhör syndarna. En trogen gäst i början, men med tiden har det blivit allt glesare mellan besöken. Tyvärr måste jag säga att flytten av Romo till Trägårn nog var ett mycket dåligt drag. Visst, man kunde inte vara kvar på Studs, som ju lades ner, men Trägårn är inte synt!Romos avslutning gav en fläkt av det gamla Romo, som det var när det var som bäst: mycket folk, bra musik, fart på dansgolvet och mycket tuffa kläder. Ett kort-kort live-framträdande av Moulin Noir, väl igenkänd Romo-gäst, lyfte stämningen lite till. Men nu är det alltså slut. Men det var kul så länge det varade.

Mer om: Romo Night, Synth, klubb.