Ryssland sträcker ut en hand?
Vladimir Putin har bjudit in Donald Tusk till högtidlighållandet av 70-årsdagen av Katynmassakern. Polska tidningar och radio talar om ett viktigt steg i de polsk-ryska relationerna och hoppas att det kan leda till en "normalisering" av förbindelserna länderna emellan.
Fast naturligtvis finns skepsis kvar. Historikern Professor Wojciech Roszkowski säger till Gazeta Wyborcza att den ryske premiärministerns intentioner "inte är självklara" och att han väntar till efter årsdagen för att bedöma utkomsten. Det är en viktig gest, menar han, och tyder på en inbjudan till förändring av de rysk-polska relationerna. "Frågan är bara om det är varaktigt", avslutar han.
Dagens ord är nieufności - misstro.
4 kommentarer:
Mjoo, det är alltid spännande när den ryska björn ramen sträcks fram, då ser man inte varifrån den andra kommer...
Hej Martin,
Har läst din blogg här och "under lagerbladet" - fascinerande ämnen förmedlade med en kunnig bloggjournalistik. Mycket intressant läsning!
Eftersom du har skrivit lite kring nanopartiklar och dess dess risker, har jag en fråga angående nano-material (som carbon nano-tubes) i sportutrustning som tennisracketer, bandyklubbor m.m.
Frågan är ifall de bandyklubbor som innehåller nano-teknologi är farliga att använda?
Det kan framstå som en trivial fråga, men den tid du lägger ner på ett svar skulle ha ett stort personligt värde för mig. Vi har OCD (obsessive control disorder) i familjen som är särskilt samband med nanoteknologi, och en trovärdig förklaring kan lugna något.
Bandyklubba är gjord av något som heter air pressured graphite eller modulus graphite.
Mycket tacksam för svar!
Hälsningar,
David
Något off topic, men jag skall försöka ge någon form av svar.
För det första så är nanotuber och grafitfibrer i bandyklubbor, racketar och liknande inkaplslade i en matris av något epoxyliknande material, så man kommer aldrig i direkt kontakt med nanorören. Möjligen om racketen går sönder och det sprider damm, men ens då är det troligtvis inte någon fara. Det är ganska svårt att separera nanorör till tillräckligt små delar för att de skall kunna tränga in i lungvävnanden, vilket är det enda som skulle kunna hända. Nanorör klumpar gärna ihop sig till större agglomerat.
För det andra så är alla historier som knyter nanoteknologi till speciella sjukdomar helt och hållet anekdotiska, förutom i ett fåtal fall rörande lungskador och liknande. Framförallt komplicerade sjukdomar som OCD kan man inte härröra till en källa med sådan säkerhet. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om sjukdomarna för det.
Som jag skrev om en gång på lagerbladet så är det svårt nog att påvisa toxiska effekter av nanomaterial i något så "enkelt" som inandning. Att härleda personlighetsstörningar till just nanomaterial eller liknande är bara att skrämmas med något nytt. Alla nya teknologier anklagas för att orsaka både det ena och det andra utan att ens några vettiga orsaksmekanismer kan presenteras.
Jag kan inte se något sätt som dylika sportartiklar skulle kunna vara farliga vid användande. En annan sak är att de skulle kunna vara farliga vid tillverkningen, men det är en spekulation från min sida och beror också mycket på hur man skyddar personalen i fabriken.
Hoppas att det här ger dig lite svar i alla fall. Som jag skrivit tidigare, mycket av nanomaterialens egenskaper är inte helt kända, och man bör vara lite försiktig när man använder vissa material (tex silverpartiklar överallt), men man skall heller inte överdriva bekymren och skapa rädsla där det inte är nödvändigt.
@MJN
Mycket off-topic skulle jag säga, varför jag är extra tacksam för ditt svar. Jag menade dock inte att OCD var en orsakseffekt av nano, utan bara att personens oro centreras främst kring asbest, och nu också nano, eftersom det har liknats vid varandra.
Tack för svaret återigen.
Hälsningar,
David
Skicka en kommentar