Sikorskis tal hyllas och sågas

Den polske utrikesministern Radek Sikorski höll den 28 Nov ett uppmärksammat tal (pdf-varning) i Berlin uder titeln "Polen och den Europeiska unionens framtid". Han började talet med en analogi om hur starten på Jugoslaviens sönderfall var dinarens fall och gick vidare med att uppmana, eller snarare kräva, att Tyskland skall ta sitt ansvar som Eurozonens största land och en av dess främsta vinnare att sätta ner foten och rädda Eurosamarbetet.

I will probably be first Polish foreign minister in history to say so, but here it is: I fear German power less than I am beginning to fear German inactivity.

Sikorski håller inte tillbaka pikarna mot Euro-länderna som orsakat krisen:

[E]nlargement – far from causing the crisis, has arguably delayed the economic turmoil. Thanks to the advantages of trading in an enlarged market, West European welfare states have been forced to face reality only now

och

Let us be honest with ourselves and admit that markets have every right to doubt the credibility of the Euro zone. After all, the Stability and Growth Pack has been broken 60 times! And not just by smaller countries in difficulty, but by its founders in the very core of the Euro zone.

I talet, som blivit uppmärksammat och hyllat, i media som Finacial Times, The Economist och FAZ, lägger Sikorski fram idén om en mer federativ riktning på det finansiella samarbetet i Europa, samtidigt som han säger att det skall gå hand i hand med reformer av hur EU styrs, och lika viktigt vad EU inte styr:

The more power and legitimacy we give to federal institutions, the more secure member states should feel that certain prerogatives, everything to do with national identity, culture, religion, lifestyle, public morals, and rates of income, corporate and VAT taxes, should forever remain in the purview of states. Our unity can survive different working hours or different family law in different countries.

Jag håller med om att det är ett viktigt tal, inte minst för att det visar med all önskvärd tydlighet att Polen inte tänker låta sig behandlas som ett litet land i utkanten utan kräver sin plats som en av unionens centrala spelare. Jag håller kanske inte med om allt, men jag tycker att det är viktigt att någon, i ledande position (och inte bara Johan Norberg), understryker vad som står på spel och vad som behöver göras för att möjligen rädda situationen. Talet är, med Carl Bilds ord, värt att läsa och reflektera över.

Hemma, däremot, kom kritiken omedelbart och förutsägbart från PiS. Istället för att ge uttryck för missnöje med talet och debattera sakligt tog PiS, i enlighet med den numera rådande traditionen i partiet, till brösttoner och menade att Sikorski i sitt tal brutit mot konsitutionen. Man har för avsikt att dra honom inför Statsdomstolen och menar att den federala riktningen på EU Sikorski föreslår leder rakt till det Fjärde Riket. Man krävde at ministerna skulle avsättas, med då regeringspartierna tillsammans med Ruch Palikot och SLD stödde Sikorski blev det inget av missförtroendevoteringen. Leszek Miller från SLD sa till och med att han tyckte det var synd att Sikorski väntat så länge med talet. Det borde kommit tidigare under Polens ordförandeskap.

Kontentan blev i alla fall att PiS diskvalificerade sig själva från alla sansade debatter om talet och visade återigen att de inte är det oppositionsparti Polen behöver.

Dagens ord är wrzeć - koka, även använt om t.ex. känslor som kokar över.

Extremhögern i fokus i Polen

Den 11 November firas självständighetsdagen i Polen till minne av att landet efter 123 år återuppstod vid första världskrigets slut. I år kännetecknades 11 november i Warszawa av bråk mellan polis och demonstranter. De nationalistiska (och extremkonservativa, fascistoida, xenophoba och i allmänhet jävligt obehagliga) organisationerna Młodzież Wszechpolska (All-polsk ungdom) och Narodowe Odrodzenie Polski (Polens nationella återfödelse) organiserade en självständighetsmarsch och anti-fascistiska "kolorowe" (färgade, färgglada) organiserade ett upprop för att stoppa marschen (Faszyzm nie przejdzie - Fascism får inte passera). Knappt 100 tyska anti-fascister kom till Warszawa för att delta, men greps snabbt efter att anklagats för att attackera en grupp i historiska uniformer. Därefter följde bråk mellan polis och demonstranter - till största delen nationalisterna - med krossade rutor, bengaler, vattenkanoner, tårgas o.s.v.

Det hela fick en uppföljning i parlamentet när Tusk, på första dagen i sin nya regering, anklagade Kaczyński, som har nära kontakt med Młodzież Wszechpolska, för att stödja dem som slåss med våra poliser. Kaczyński, och stora delar av PiS, stormade ut ur plenisalen och i en presskonferens meddelade Kaczyński att han avsåg att göra rättssak av Tusks "oförblommerade lögn" ("bezczelne kłamstwo").

Det hela följdes några dagar senare av att NOP registrerat symbolen "Zakaz pedałowania " ("homosex förbjudet") och det keltiska korset* att domstol kommit fram till att de inte var en hatsymbol. Symbolen används ofta av NOP vid motdemonstrationer till exempelvis jämställdhetsmarschen i Wrocław och liknande tillställningar, som måste skyddas av polis mot de "nationalistiska". Åklagare har nu överklagat domstolsbeslutet för att få igenom ett förbud mot användandet av symbolen.

Det intressanta i hela debatten är vad som inte debatterats särskilt aktivt i de större medierna - den allmänna frågan om främlingsfientlighet, homofobi och nationalism i Polen. Polen har en aktiv extremhöger (nynazister hur fan nu det hänger ihop - ville inte nazisterna utplåna polackerna för lebensraum...) men man ser sällan någon journalistik om vilka dessa grupper är, vilka kontakter de har, vem som stödjer dem, o.s.v. Diskussionen hamnar istället i periferin som om specifika symboler istället för kulturen. Om vad de tyska antifascisterna gjorde mot de stackars polska nationalisterna...

Efter alla århundrade av kamp är nationalism en del i den polska folksjälen. Men där den historiska nationalismen var en kamp för ett fritt Polen har den nya nationalismen anammat den moderna nationalismens xenofoba "vi-mot-dem"-inställning. Jag tror att det är en anledning till att så få politiker verkligen fördömer organisationer som NOP och Młodzież Wszechpolska. En allmän opinion är också frånvarande. Att Polen är extremt homogent och andelen invandrare fortfarande försvinnande liten gör att få känner några invandrare* vilket leder till en tydlig "vi-och-de"-uppdelning. Här kommer Polen troligen att få ett brutalt uppvaknande om man inte lyckas ändra inställning. Och ett viss mått av rasism är acceptabelt i många kretsar - inte den öppna "gasa judar"-varianten, men inställningen att "de" inte hör hemma här o.dyl. Att många av de nationella grupperna, tydligast Młodzież Wszechpolska, också har starka band till katolska kyrkan och använder kyrkans konservativa inställning som en grund för att attackera t.ex. HBTQ-demonstrationer gör dem än svårare att ta avstånd ifrån. Ett typiskt exempel på relativiseringen är hur Mariusz Blaszczak, en av Kaczynskis närmaste medarbetare, nyligen uttryckte att visst är Zakaz pedałowania en "obscen" symbol, men varför talar ingen om kommunistsymboler? Den inställningen gör att anti-rasist-arbetet hamnar hos de våldsamma vänstergrupperna och de är än mer avskräckande för en stor del av befolkningen.

Dagens ord är skrajna prawica - extremhöger.

* Det keltiska korset används i Polen, liksom i Tyskland, ofta som symbol för "white power". Man ser det ofta spraymålat på väggar här i Polen - tyvärr inte sällan tillsammans med Legia Warszawas symbol. Det finns ett stort överlapp mellan nationalisterna och Ultras i Polen. Kolla t.ex. in Ross Kemp on Gangs - Poland.
** Jag är förvisso invandrare, men som invandrare från "väst" tillhör jag naturligtvis inte de utsatta grupperna - den vita medelklassens privilegium.


Andra bloggar om Polen, rasism, homofobi, politik, extremhöger.

PiS delas igen?

Sedan PiS förlorade parlamentsvalet för en månad sedan har det blivit mer och mer uppenbart att det finns starka motsättningar inom partiet. Efter att förlorat sex val i rad behöver PiS förändras är det framträdande personer inom partiet som tycker. Tyvärr är ingen av dem Jarosław Kaczyński. PiS är ett extremt centralstyrt parti och partiledaren är hyperkänslig mot all offentlig kritik. Han anser att diskussionerna skall föras strikt bakom stängda dörrar och inte i pressen.

När så en grupp, främst företrädda av Europaparlamentarikerna Zbigniew Ziobro, Jacek Kurski och Tadeusz Cymański gick ut och offentligt krävde att partiet behöver moderniseras och demokratiseras var det i princip en krigsförklaring mot Kaczyński. De tre har hela tiden hävdat att de står bakom Kaczyński som partiledare men att partiet behöver ett mer öppet ledarskap och en fri debatt om vilken riktning det skall ta. Kritiken från partiledningen blev omedelbar och de tre presenterades med ett "kompromissförslag" som i princip innebar att de skulle tiga still och hålla debatten inom partiet. När de tre inte godtog det som Cymański i TV kallade kapitulation och inte kompromiss uteslöts de i förrgår i en hemlig omröstning i partikommitten.

Det hela tog ytterligare en vändning vid sejmens öppnande igår när 16 ledamoter av PiS hoppade av partiklubben och bildade en egen parlamentsklubb under namnet Solidarna Polska. Det draget fördömdes snabbt av PiS presstalesman Adam Hofman som sa att ingen i hela världen hört om något sådant som ett parti med två parlamentsklubbar. Fler uteslutningar på gång?

 Debaclet kring PiS har och fortsätter att dominera nyhetsflödet i Polen och inte ens förra veckans nödlandning lyckades få bort det från nyhetstoppen mer än några timmar.

Under hela den här tiden har Jarosław Kaczyński totalvägrat att kommentera händelserna. Istället har han låtit det skötas av sina nära medarbetare Hofman och Mariusz Blasczak. Det är en taktik som Kaczyński använt sig av i många år: Han går till angrepp, men när han eller PiS kritiseras låter han andra stå i första ledet. När Kaczyński till slut uttalade sig så gjorde han de i en intervju i den starkt konservativa tabloiden "Gazeta Polska Codziennie" (inte på nätet!) där han hävdade att Ziobro och Kurski sedan Smolenskolyckan i april förra året motarbetat honom och försökt ta över partiet. Han passade även på att på skylla valförlusten på att väljarna aldrig fick en ärligt bild av partiet på grund av den "ridå av lögner" som PO-vänliga journalister sprider om partiet.

 Det verkar till en början som om PiS är på väg den väg som ofta drabbar polska partier när de förlorar val - de bryts sönder och försvinner. PiS har gått igenom liknande episoder förr, senast i vintras när utbrytare grundade partiet Polska Jest Najważniejsza. PJN lyckades inte komma in i sejmen och har i princip försvunnit. Risken är att något liknande drabbar veckans utbrytare. Därför upprepar alla hela tiden att de inte vill lämna PiS och gärna kommer tillbaka om bara partiet förändras. Men trots allt har Jarosław Kaczyński starkt stöd bland partiets kärntruppersom utgör kanske 10-15% av väljarna. Och han försäkrade sig innan Ziobro & co. uteslöts att han fortfarande hade den inflytelserike Fader Rydzyks och hans Radio Maryjas stöd. Det är troligt att Kaczyński till slut går segrande ur striden, men tyvärr är det hela tiden de mer moderata ledamöterna som försvinner. Det gör PiS till ett alltmer extremkonservativt parti långt ute på ena kanten i politiken, och Polen står utan det ledande oppositionsparti man verkligen behöver.

 Dagens ord är rozłam - splittring.

Allt är Smolensk

Ingen kan väl ha missat att en Boeing 767 buklandade på flygplatsen här i Warszawa på Alla helgons dag. Efter att cirklat över stan ett tag för att bränna bränsle landade planet relativt mjukt på den skumtäckta landningsbanan. Alla passagerarna evakuerades oskadda och kapten Wrona blev genast hjälteförklarad i polska medier efter sin professionella landning.

Men naturligtvis kunde man inte låta en flygrelaterad händelse ske i Polen utan att det anknyts till Smolensk-olyckan förra året. Marta Kaczynska, dotter till det förolyckade presidentparet, skrev på Facebook:

En Boeing 767 nödlandade på en betongbana. Ingen skadades. 10 april 2010 bröts en Tu-154m sönder i lera. Kommentarer.

Jag vet inte om det verkligen är så att hon själv skriver sina poster, och att hon själv i så fall bara spelar dum eller verkligen inte ser skillnaden. I alla fall är det tydligt att Smolensk-sjukan fortfarande är stark i vissa delar av Polen.

Dagens ord är "Lataj jak orzeł, ląduj jak Wrona!" - "Flyg som en örn, landa som Wrona!", men pilotens namn wrona betyder kråka. Det har dock inte samma mångtydlighet som i svenskan där att göra något som en kråka knappast är en komplimang.