"Polen i historien"

Så fick jag äntligen läst förra årets julklappsbok, "Polen i historien" av Peter Johnsson (ISBN 9789173314169). Boken har fått lysande recensioner (t.ex i SVD där den bedöms som "mästerlig" och i Gunilla Lindbergs Webb-bulletinen: "Peter Johnssons storverk") så jag hade höga förväntningar. Förväntningar som bara till del infriades.

Johnssons beskrivning av Polens moderna historia är koncis och välformulerad och det är här bokens tyngdpunkt ligger. Den äldre historien, före 1900-talet, behandlas kortfattat och episodiskt. Det blir några nedslag om hur bilden av Polens grundande förändras, något om de polska-svenska kungarna och krigen, en lång vindlande text om Prins Gustav som gärna kunde blivit kortare... Johnsson gör upp med Peter Englunds bild av det svensk-polska kriget från "Den oövervinnerlige" i en hånfull text som kunde förpassats till noterna. Den som vill ha en djupare bild av Polens historia fram till 1900-talet hänvisas till Norman Davies storverk "God's Playground". Johnssons bok har en något missvisande titel - den handlar mer om Polens senaste århundrade än om dess plats i historien. Men här är "Polen i historien" å andra sidan mycket stark. Johnsson beskriver det fria Polen under 20- och 30-talen i en mindre gyllene glans än var som är normalt och puttar Piłsudskis gloria ordentligt på sned. Den tyska ockupationen är ganska kortfattat hanterad med visst fokus på hur svenskar hjälpte den polska underjordiska motståndsrörelsen, men så finns också så mycket annan litteratur att tillgå om den tiden, men det kommunistska systemets införande och de motsättningar som byggs upp under decennierna fram till dess fall är detaljerade.

"Polen i historien" har också många irriterande detaljer. En sak är den chockerande dåliga korrekturläsningen. I bland till den grad att det är svårt att förstå vad som menas. Några exempel:

S. 165 "Vicekanslerns ställdes inför rätt och blev inte bara avsattes ..." 
S. 167 "Denne krigare som härstammade från den litauiska lågadeln historieskrivning en av var en skicklig politiker ..."

Andra saker är svårare att förstå. T.ex. skriver Johnsson hur det Flygande universitet under kommunisttiden bygger på de underjordiska universitet och teatrar som verkade under den tyska ockupationen (ss 269-270). Visst, men det Flygande universitet är äldre än så. Det var verksamt redan under partitionstiden. En av de mest kända studenterna var Maria Skłodowska (senare Curie). Underjordisk verksamhet har en lång historia i Polen. Det vore väl ett förlåtligt förbiseende om det inte vore för just den typen av historisk förståelse som boken syftar.
Vidare kallar Johnsson Jaruzelskis utropande av krigstillstånd den 13 december 1981 för en kupp. Mycket kan man kalla det, men en kupp var det inte. Jaruzelski hade redan tidigt 1981 valts till premiärminister, så han försvarade statsmakten från upproriska element. Vad man än må tycka om den logiken så var det inte en militärkupp.
I kapitlet om omflyttningarna efter andra världskriget och om hur de boende i öst flyttade(s) västerut när tyskarna fördrevs kan man läsa:

Där tyskarna flyttades ut ur Polen flyttades [...] bl.a. [...] ukrainare in. [...] Biały Bor i nordvästra Polen [...] så långt från Ukraina, är det enda ställe i Polen där man idag kan hitta ett monument över Ukrainas store poet och språkförnyare Taras Sjevtjenko.

Taras Sjevtjenko (Szewczenko på polska)
i ett snöigt Warszawa.

Det är helt enkelt inte sant. Sedan 10 år står Sjevtjenko mellan gatorna Spacerowa och Goworka på min cykelväg till jobbet. Någon som Johnsson, som sedan 30 år är bosatt i Warszawa, borde inte ha kunnat missat det, om det inte är så att den delen av texten är skriven för länge sedan och inte uppdaterad.

Det är nämligen tydligt att boken är ett hopplock av texter skrivna under lång tid. Detta är särskilt tydligt i slutet där han går igenom det senaste årtiondets utveckling i Polen. I ett kapitel (s. 413) skriver han om "Polens nuvarande president, Aleksander Kwaśniewski" (president 1995-2005) för att i senare kapitel beröra flygkrashen i Smolensk och presidentvalet 2010. Den här delen av boken ger även intryck av att vara samling av tidigare texter som lags samman och bearbetats minimalt. Det förkommer exempelvis mycket upprepningar.

På det hela taget är "Polen i historien" en bra introduktion till Polen och dess historia, som fortfarande väger tungt i dagspolitiken och i kynnet. Peter Johnsson skriver bäst om tiden från självständighet till självständighet   som man kan uttrycka det så här på självständighetsdagens första timmar, dvs 1918-1989. Tiden innan behandlas ganska kortfattat och tiden efter ganska upphackat. Framförallt skulle boken mått bra av en bättre redaktör.

Dagens ord är niepodległość - självständighet, oavhängighet.

Nergals bibelrivning åter aktuell

För ett år sedan skrev jag om hur Adam Darski, också känd under artistnamnet Nergal, åtalats för att rivit en bibel på scen i samband med en konsert med sitt band Behemoth. Han friades till slut, mest på grund av att han hävdade att han inte hade för avsikt att såra någons känslor. Publiken på Behemotkonserter kanske inte domineras av kristna fundamentalister... eller gjorde inte. Fast, som man kunde läsa i en kommentar i Gazeta Wyborcza, är det svårt att tro att den som river en bibel och kallar katolska kyrkan för en mordisk kult inte förstår att det kommer att såra någons religiösa känslor.

Nu har Polens högsta domstol (SN) vägt in i fallet. Domarna underkänner den lägre instansens friande dom och sänder tillbaka fallet till regionsdomstolen i Gdańsk. SN skriver att man kan vara skyldig till ett brott mot 196 paragrafen (som är det aktuella förbudet mot att "såra någons religiösa känslor") även om man inte hade för avsikt att såra någon om man kan ansetts förstått att materialet/handlingen kan spridas och på så sätt vara sårande. SN menar nu att det är upp till domstolen i Gdańsk att överväga om det aktuella fallet är grovt nog för att motivera den inskränkning i yttrande- och den artistiska friheten som paragraf 196 innebär.

Jag skulle gissa att de kommer fram till att så är fallet. Doda dömdes ju nyligen till 5000 zloty böter för att kallat bibelns författare " fulla på vin och rökande någon ört". Även hon försökte med försvaret att hon inte hade för avsikt att såra någon.

I debatten har nu även EU-kommissionen blandat sig i. De säger i ett skriftligt uttalande att visserligen är hädelselagar en nationell angelägenhet, men det finns internationella avtal som Polen skrivit under (i synnerhet Europeisk konventionen om mänskliga rättigheter) som försvarar rätten till att uttrycka åsikter som "sårar, chockar eller besvärar".

Inte för inte har fallet kallats Polens Pussy Riot-rättegång. Nergal riskerar upp till två års fängelse, men det är ingen som tror att kommer att dömas till mer än böter. Men parallellen, avvägandet mellan yttrandefrihet och andra lagar finns där.

Naturligtvis är den kristna högern (eller kristsocialisterna som en släkting kallar dem) i PiS nöjda med SNs utslag. Ryszard Nowak, f.d. parlamentsledamot för PiS, kallar utslaget historisk och menar att SN visar att även konstnärer har gränser som inte får överskridas.

Att jag tycker att hädelselagar är lika otidsenliga som inkvisitionen är väl ingen hemlighet. Att inte få "såra någons [religiösa] känslor" är väl den mjukaste av alla gummiparagrafer man kan tänka sig. Det är ju alltid någon som blir sårad av nästan allting! Och varför skall religion ha en särställning i lagstiftningen? Om folk nu vill tro på Gud, tomtar, asar eller osynliga enhörningar så låt dem göra det. Men tvinga inte resten av oss att "respektera" det på något sätt. Jag antar att det finns en anledning att Eddie Izzards turné inte tar honom till Polen...

Dagens ord är Sąd Najwyższy - högsta domstolen (som inte är samma som konstitutionsdomstolen).