2013-11-20

Mer tankar om Open Access

Graffiti på dörr på UCL. Foto: Alice Bell
I dagarna har SvD publicerat en Brännpunkt av Piratpartiet och en ledare av Sanna Rayman som båda slår ett slag för att offentligt finansierad vetenskap skall göras tillgänglig för alla via open access. Att skattebetalarna som redan betalat för forskningen igen skall betala för att tillgängliggöra sig den är naturligtvis inte helt logiskt att förstå. Att många forskare inte heller har access till tidskrifter gör också vetenskapen mer stängd och elitistisk. Därav open access-rörelsen. Jag tycker det är en utmärkt idé. Tyvärr publicerar jag mestadels bakom paywalls i traditionella tidskrifter för att jag inte har pengar till OA-avgifterna, men jag gör de artiklar där jag är "corresponding author" tillgängliga gratis via min lista med publikationer och på diverse portaler som ResearchGate. Så, OA är något bra!

Men, innan man hastigt beslutar om att "all forskning som produceras av skattemedel också ska bli tillgänglig för skattebetalarna", som Anton Nordenfur skriver, så bör man tänka efter vad man menar och vilka konsekvenserna blir. Jag kommenterade detta 2010 när Piratpartiet publicerade sitt valmanifest, och mycket av det jag skrev då gäller fortfarande. Bland annat är det frågan om vilken modell som skall gälla för OA.

Är "green OA" nog? Vad borde gälla om karenstid? Vem skall stå för kostnaderna? Det är inte gratis att hålla igång ett fungerande arkiv, att editera, peer review, o.s.v. Skall privata aktörer få finnas eller är det ett statligt arXiv som eftersöks?

Att betala för publicering gör att incentivet för att acceptera vilket skräp som helst blir stort. Det här är ett argument som är intimt förbundet med peer review-systemets framtid. I många uppmärksammade fall har det visat sig att peer review fungerar ganska dåligt, men är vi beredda att kasta ut den modellen?

Frågan om hur och var (och kanske om) forskning skall offentligöras hänger ihop med många andra aktuella frågor. Som peer review, som nämndes ovan. Som frågan om hur forskning rankas. Som frågan om vem som upptäckte något först? (Kommer vi få se nya Newton-Leibnizfejder?) Osv...

Jag vill med detta inlägg inte säga att vi inte bör införa krav på publicering av offentligt finansierad forskning, bara att det är en komplicerad fråga och att den som ställer sådana krav också bör tänka igenom alternativen innan. Har PP gjort det?

1 kommentar:

Anonym sa...

Min fru jobbar just med de interna datasystemen runt publikationerna från Lunds universitet, så de funktionerna finns egentligen redan och är skattefinansierade.

Konferanser och liknande sammanställer och har liknande system, där betalar man närmast för tryckeri och lagringsservicen, samt viss administration hos anordnaren. Där skulle arbetet med formatering och uppläggningen på nätet kunna ingå i konferansavgiften. Att tillhandahålla tryckta exemplar och kostnaden det medför är ju inte så vettigt längre.

De mer vetenskapliga peer-reviewade tidningarna känner jag inte till, men det är ju möjligt att forskarna själva skulle kunna få betala för publiceringen. Skulle en känd tidskrift börja tumma på reglerna? Den skulle liksom en krog med matförgiftade kunder ganska snabbt förlora sitt rykte och därmed inte vara attraktiv att publicera i längre.

Så, ja - jag tror att arbetet som behövs kan finansieras på andra sätt.

En sak till - accessen till de här digitala arkiven betalas redan idag av universiteten (iallafall i begränsad omfattning) så att deras egna forskare kan söka bland artiklarna. Så de är redan där och betalar för systemen. Jag kan tänka mig att införa någon form av statlig biblioteksersättning istället.