Aktuell teater

Igår var jag på Folkteatern och såg Tour de Force Theaters gästspel med George Orwells Animal Farm. Det var ganska många år sedan jag läste Animal Farm, men det som slog mig är att trots att den skrevs 1945¹ med Sovjetunionen som klar måltavla så är den oerhört vital fortfarande. Animal Farm är egentligen inte en beskrivning av den kommunistiska ideologins förfall, utan en studie i miltarismens och förtryckets mekanismer. Inte minst Squeler som propagandamaskineriet är en oundviklig del av varje förtryckarregim. Men inte bara där; det politiska spindoktorerandet har blivit en essentiell del också av vårt politiska liv.

Efter att ha sett pjäsen känner jag att det är dags att lägga Animal Farm till omläsningslistan.
¹1945 var Storbritanninen och Sovjet fortfarande allierade och Orwell Sovjetkritik ansågs olämplig och boken refuserades av många förlag på regeringens inrådan.

Andra bloggar om: George Orwell, Animal Farm, Teater

God etta!

(Via) Storbritannien var sämst i den undersökning jag skrev om för ett tag sedan, och det verkar som om de vill behålla den positionen. I The Guardian can man läsa:

Police are to demand new powers to arrest protesters for causing offence throughthe words they chant and the slogans on their placards and even headbands.

The country's biggest force, the Metropolitan police, is to lobby the attorney general, Lord Goldsmith, because officers believe that large sections of the population have become increasingly politicised, and there is a growing sense that the current restrictions on demonstrations are too light. [min kursivering]

Allt för att försvara demokratin mot de onda terroristerna antar jag... Med sådan vänner behöver man verkligen inga fiender!

Andra bloggar om: Övervakning, Storbritannien

Bond

I fredags var jag på det nya biomultiplexet Bergakungen och såg Casino Royale. Själva anläggingen är ju riktigt snygg, och att det finns en bar i huset är ju rätt ok. Det låga huset smälter in väl i omgivningen och är inte påträngande. Den intressantaste delen var ju dock strömavbrottet mitt i filmen. Snipp... 20 minuter satt vi och väntade innan strömmen var tillbaka.

Själva filmen var ju en Bond-film, inget snack om det, men man slapp ju de allra värsta teknikmissfostren som funnits i de senaste filmerna. Den "osynliga" bilen i Die Another Day var ju bara för mycket. Dock tyckte jag att det var lite väl uppenbar produktplacering i Casino Royale, framförallt från Sony. Inget snack om att Ford var en annan stor sponsor.

Se den om du gillar Bond, annars kan man låta bli.

Andra bloggar om: Film, James Bond

Och ännu mera kreationism!

De senaste veckorna har varje nytt nummer av Nature varit förenat med en suck av trötthet och uppgivenhet. varje nummer har innehållet nya artiklar om kreationism också på den här sidan om pölen. Den här veckan är det "Anti-evolutionists raise their profile in Europe". Än så länge är det ju på en förhållandevis låg nivå, men om man tittar på utvecklingen i USA så är det ju inte en rolig syn. När kreationister/ID menar att de är vetenskapliga och rationella är det naturligtvis inte vetenskapligt skolade männsikor som är deras mål. Det är naturligtvis folk som har en ganska vag idé om vad vetenskap är, vilket ju tyvärr är ganska många. Målet är naturligtvis att om folk hör tillräckligt många gånger att det finns en kontrovers bland vetenskapsmän om evolution kontra ID så tror de till slut på det. Som Lenin uttryckte det (enligt quotationspage därför på engelska)

A lie told often enough becomes the truth.

För vetenskapens förespråkare gäller det istället att försöka föra fram Franklin Roosevelts version

Repetition does not transform a lie into a truth.

Dvs att saker inte är sanna för att "någon" säger det, eller för att man har gjort så i hundratals år eller för att det står i en tvåtusen år gammal bok¹...

¹Mer om det en annan gång.
²Med anledning av detta hittade jag EUs undersökning om attityder till vetenskap i Europa. I den finns mycket intressanta punkter som jag tänkte försöka kommentera vid ett senare tillfälle.

Andra bloggar om: kreationism.

Svar om böcker.

För första gången har jag blivit inbjuden till att delta i en Meme. Betyder det att någon läser vad jag skriver och faktiskt är inresserad. Tack Magnus! Visserligen tycker jag vanligen inte om att "skriva på kommando", men eftersom ämnet intresserar mig så tar jag väl tag i det då.

1) En bok som förändrade ditt liv?
Jag tycker att det är svårt att peka ut en bok som förändrat mitt liv. Jag tror aldrig jag upplevt några sådana livsomvälvande ögonblick. Det är snare en process där enskilda steg är svåra att värdera. Kanske skulle jag ändå vilja försöka får jag rota i min litterära utveckling. Den som började med Bamse och Kalle Anka i barndomen, och som via Fem-böckerna och Tre Deckare ledde till äventyrsromaner av Verne och Dumas. Någonstans där upptäckte jag att det är skillnad på litteratur och litteratur. Efter att provsmakat en del vågade jag mig på det som öppnade mina ögon för den fantastiska, myllrande värld som finns mellan pärmarna; Krig och fred.

2) En bok du läst mer än en gång?
Jag läser ganska sällan om böcker. Det händer ibland att jag bläddrar i dem igen, letar upp favoritstycken som jag läser på nytt, men ganska få hela böcker. Några har det dock blivit, t ex Månpalatset av Auster och 100 år av ensamhet av Marquez. 1984, Animal Farm och Förvandlingen är också bland omläsningarna (De två senare lästes första gången av tvång och senare av intresse).

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Tja, vad skall man säga? Det är en fråga som dyker upp om och om igen och som, varesig det gäller böcker, musik eller något annat, är svår att förstå vad som menas med. Är systet att jag skall svara på "Vilken bok är så bra att jag kan läsa om den i evighet?", eller? Någon sådan tror jag inte finns. Kan jag räkna Encyclopeadia Britannica som en bok? Den tar lång tid att tröttna på. Eller kanske vore det vettigaste att ta med en riktigt tjock bok med tomma blad att fylla själv.

4) En bok som fick dig att skratta?
Har skrattat högt för mig själv åt Terry Pratchetts böcker. Speciellt de tidigare Skivvärldböckerna. Annars är jag en serieälskare, och nästan ingenting är så roligt som Kalle och Hobbe. Fick den stora boxen med alla strippar i julklapp förra året. En guldgruva.

5) En bok som fick dig att gråta?
Gråter sällan av rörelse. Visst kan jag känna en klump i halsen ibland, men... Men det som får mig att känna så är sällan skönlitterära historer, utan dokumentära. Ett stycke som varje gång jag läser det får mig att nästan gråta kommer ur The Shadow of the Sun av Ryszard Kapuściński

[...]We are here among people who do not contemplate trancendence and the existance of the soul, the meaning of life and the nature of beeing. We are in a world in which man, crawling on the earth, tries to dig a few grains of wheat out of the mud, just to survive another day.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Min avhandling :-) Eller är det för pretto att kalla den en bok... den kommer ju (peppar, peppar) att få ett ISBN.

7) En bok som inte borde skrivits?
Återigen en svårbegriplig fråga. Jag tycker att Da Vinci-koden är ett slöseri med träd, och hade den inte funnits skulle vi besparats en filmhysteri också. Men många verkar gilla den, så den tjänar väl ett syfte. Annars kan jag se många pseudovetenskapliga böcker, som lurar folk att tro på healing eller annat, som kanske borde lämnats oskrivna i en perfekt värld.

8) En bok du just nu läser?
Finns uppdaterade länkar i listen till höger. Tyvärr har jag den senaste veckan fastnat i Neverwinter Nights 2, vilket inverkat menligt på mitt läsande.

9) En bok du tänkt läsa?
Oj då, jag har oftast en lång lista av böcker jag planerar läsa. Det betyder dock inte att jag verkligen kommer att läsa dem. Nya böcker (relativt sett) kan slå sig förbi hela listan och gamlan namn kan diffundera iväg utan att någonsin bli upplockade. Nu ligger nog Den befriade bruden högt på listan. Sen har jag bestämt mig för att äntligen ta mig igenom Tractatus Logico-Philosphicus som legat länge på nattduksbordet.

10) Skicka vidare till fem personer!
Nej, jag tror inte det. De som jag skulle vilja höra svara är antingen folk som inte bloggar, folk som inte läser min blogg, eller folk som redan svarat. Den enda jag kan komma på som tillhör den första, men inte de tre andra kategorierna är cmh, men jag tror inte han har tid/lust...

Andra bloggar om: böcker.

Att veta allt!

Var och såg den tyska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen) om det paranoida kontrollsamhället som var DDR. Det är en film inte bara om den totala kontrollapparaten, där ingen förseelse var för liten för för alltid ligga den misstänkte till last, utan också om hur systemet hänsynslöst utnyttjades av de styrande för att ge dem politiska eller privata fördelar.

Det östtyska ministeriet för statssäkerhet (MfS, eller mer känt som Stasi) är en av de mest vittomspännade kontrollstrukturerna genom historien. På sin höjdpunkt hade MfS runt 100.000 officiellt anställda och minst lika många inofficiella medarbetare eller informatörer, alltså kanske var femtionde vuxen människa i DDR. MfS kallades partiet svärd och sköld och hade det uttalade målet att veta allt.

Men även om filmen är en spelfilm, och även om den skildrar en tid och ett system som skiljer sig från det som vi i "den fria världen" lever i, så är det ändå en aktuell påminnelse om hur system tenderar att utnyttjas för syften de inte är tänkta för från början. Dagen efter jag såg filmen hade ekot ett reportage om oenighet i det borgerliga lägret om preventiv avlyssning av folk som inte är misstänkta för brott. Det är enligt min mening ett farligt steg i riktningen DDR. Att ingen misstanke finns öppnar för utmärkta möjligheter att missbruka systemet. Därmed inte sagt att en total övervakningsstat av formen DDR är vad som väntar. Men vi får inte glömma att utvecklingen har gjort att övervakning i stor skala kan ske mycket enklare och effektivare än för 20 år sedan. Med automatisk identifiering och lagring av data behövs inte längre hundratusentals personer för att utföra bevakningen. Lägg till saker som lagring av kontokortsinformation, fordonsrörelser, telefon- och internettrafikdata m.m. så behövs inte en misstanke idag. Informationen kan plockas fram när som helst, i all framtid. BBC publicerade nyligen en artikel "Britain is 'surveillance society'", vilket var slutsatsen från regeringens informationskomissionär. I en undersökning av Privacy International hamnar Sverige näst sist av alla EU-länderna när det gäller övervakning, beskrivet som "systematic failure to uphold safeguards", följda endast av Storbrittannien. Om man ser hur det ser ut i England idag är det knappast Big Ben som är landmärket, utan CCTV.

De andras liv är en aktuell film om ett skrämmande förflutet, men som ger grund till tanke även om dagens samhälle.

UPDATERING: Tippstack till Magnus för länken till Anders R Olssons intressanta inslag i OBS den 16 november (30-dagars-arkiv).

Andra bloggar om: Övervakning, Bodströmsamhället, Film, Storebror. Intressant?

Giertych igen

Som jag skrev om i en tidigare post så har en av Polens företrädare i EU-parlamentet, Maciej Giertych¹, en utpräglad anti-evolutionistisk inställning. Nu har han i fått en insändare med titeln "Creationism, evolution: nothing has been proved" publicerad i Nature där han attackerar den kritiska artikeln där för några veckor sedan. Brevet är en samling av de vanliga kreationist/ID-anspråken, som redan blivit genomgående avvisade 100 gånger om. PZ Myers på Pharyngula har publicerat brevet med länkar till svar på Giertychs invändningar, mestadels från gamla artiklar på TalkOrigin.

Det är svårt att se vad Giertych vill uppnå med sin insändare. Det känns inte som om det är ett brev som kommer att övertyga någon av Natures läsare att han har rätt, särskilt inte när hans argument är samma gamla upprepningr man hört tidigare. Det är en form av argumentation som inte är inriktad mot folk som är någorlunda insatta i debatten (om ens vill kalla den det) utan snarare riktar sig på ett emotionellt plan till dem som inte egentligen vet vad det handlar om. Det är istället den känslomässiga instinkten alla borde för höras man vädjar till. Så, jag förstår inte riktigt vitsen med att publiceera det brevet i Nature, om det inte är så att han verkligen tror på det han skriver, vilket i sig är anmärkningsvärt. Inte minst för den uppenbara lögnen "I am critical of the theory of evolution as a scientist, with no religious connotation." [min kursivering]. Se t.ex. hans förord till "Creationism rediscovered" av Gerard J. Keane.

¹ Och pappa till utbildningsministern Roman Giertych.

Andra bloggar om: kreationism, evolution, pseudovetenskap. Intressant?

Larmrapporter

Det har varit mycket tal om larmrapporter på sistone. Många har kommenterat Vetenskap och Allmännhets undersökning om folks attityd till vetenskap där larmrapporterna i framförallt kvällspressen drar ner förtroendet för forskarna. I dagens brännpunkt i SVD varnar Björn-Ola Linnér för att domedagsprofetsiorna om klimatet kan leda till att folk tröttnar och att belackarna får vatten på sina kvarnar. Likaså kritiserar PJ Anders Linder rättmätigt en synnerligen apokalyptisk ledare i Journalisten.

Men vem ligger bakom alla dessa larmrapporter? Fritt spekulerandes skulle jag vilja säga att det är ett tredelat ansvar, där de olika delarna har helt olika syften. En del är naturligvis journalister som älskar bra, dramatiska rubriker. Så länge som skrikiga klimatrubriker säljer lösnummer lär vi få leva med dem, vare sig de är befogae eller ej. En annan del är olika särintressen, som miljörörelser och lobbyorganisationer av mer eller mindre extrem grad¹. När man vill få ut sitt budskap är det lätt att ta till de allra värsta scenarierna för att öppna folks ögon. Det är det som händer nu när man talar om smältande polisar och klimatkatastrofer. Samtidigt finns det lika liten anledning att tro dem som hävdar att inga fara finns. Att vi kan köra på som vi tidigare. Sanningen ligger väl som alltid någonstans mittemellan². Den tredje delen är forskarna på vilkas resultat larmrapporterna (till större eller mindre del) bygger. Oftast är de vetenskapliga delarna av forskningsrapporter mycket försiktigt och avvägt formulerade. Däremot är det vanligt att populärvetenskapliga sammanfattningar saknar de randvillkor som ligger bakom förutsägelser. Eller att dessa är vagt eller otydligt formulerade.

Men man får inte glömma att larmrapporter i många fall har haft verkan. Men, när de är underbyggda av solid forskning. Titta på ozonhålet; det är i år större än någonsin, men tack vare de globala insatserna mot CFC så räknar man med en betydande återhämtning under det kommande halvseklet. En del av de värsta scenarierna i klimatdebatten nu bygger på antagandet att vi inte gör något utan fortsätter som om inget hänt. Dessa har relevans, men måste presenteras i rätt kontext, och inte som oundvikliga. När det gäller klimatet finns, som Linnér skriver, egentligen inga skäl att vara apokalyptisk, situationen är allvarlig nog ändå. I en ledare i The Economist³ skriver man

[G]overnments should act not on the basis of the likeliest outcome from climate change but on the risk of something really catastrophic [...] Just as people spend a small slice of their incomes on buying insurance on the off-chance that their house might burn down, and nations use a slice of taxpayers' money to pay for standing armies just in case a rival power might try to invade them, so the world should invest a small proportion of its resources in trying to avert the risk of boiling the planet. The costs are not huge. The dangers are.

Om man nu skall kasta skuld på någon för alla larmrapporter så får lejonparten naturligtvis gå till de journalister som genom okunskap eller andra skäl väljer att skriva på ett onödigt alarmistiskt vis (och inte bara om klimatet), men en liten del också till de forskare som i pressmedelanden och andra fora försöker göra sina resultat lite sexigare och spekulerar lite utanför vad deras resultat egentligen ger vid handen. Lobbygrupperna kan man inte lägga någon skuld på, de finns för att förespråka en linje och det är deras uppdrag att göra så. den som använder information från dem måste vara medveten om det. Caveat lector.

¹ För extremister i olika riktningar jämför Jordens vänner med Competitive Enterprise Institute.
²Tage Danielsson: Grallimatik. Struntpratets fysiologi och teknik, 1966
³ Som ju de senaste åren under den vetenskapliga bevisbördan svängt från att vara "klimatskeptiker" till att förorda en förändring av klimatpolitiken.

Andra bloggar om: politik, vetenskap, klimat, larmrapporter. Intressant?

Tankar om VAs undersökning

Via Vetenskapsnytt hittade jag Vetenskap och Allmänhets undersökning (pdf) om svenska folkets attidtyder till vetenskap och forskare. Malin skrev bra om undersökningens frågor om ovetenskap såsom ID och astrologi, men det var också något annat som slog mig gällande svaren.

Det handlar om folks uppfattning av vetenskap som synonymt med teknik. Det jag tänker på är frågan om folks uppfattning av olika områdens vetenskaplighet. Där hamnar medicin på att 94% av de tillfrågade tycker att det är vetenskap. Men var anser de 58% som inte tycker samma sak om historia att det ämnet platsar. Likaså är det slående att kemi och materialvetenskap hamnar så långt efter medicin i vetenskaplighet. Jag tror att folk ser vetenskap främst som utvecklandet av ny teknik, må det vara medicinteknik eller nanoteknik. Men att kemi hamnar så långt bakom hör ju då samman med att man egentligen inte vet vad en kemist gör. Stora delar av medicinen är ju ren kemi, men det är ju inte så sexigt att publicera syntesen av en ny molekyl, hur viktig den än må vara, som att tala om det nya läkemedlet som kommer ur den sedan.

Till viss del hör det ihop med folks (även om det var en mindre andel) tro på astrologi eller ID som vetenskap. Man har helt enkelt aldrig i skolan diskuterat vad vetenskap är. Jag menar att histora i lika hög grad som medicin är vetenskap. Ämnena må vara olika, men den grundläggande metodiken är liknande.

På samma sätt kan man relatera till svaren om att runt 40% tycker att man bara borde satsa pengar på "nyttig" forskning. Häri ligger återigen tanken att forskning skall leda till en ny produkt eller en ny teknik. Men det är ju svårt att definiera nytta. Är astronomi nyttigt? (Den allmänna) Relativitetsteorin kunde nog ses som en hopplöst teoretisk konstruktion, men nu används den för navigeringssystem. Är det "nyttigt" att veta något om vår historia? Det intresserar många i alla fall.

Och hur många har inte fått den svåra frågan från mamma: Vad är din forskning bra för då?

Andra bloggar om: vetenskap, forskning.

Mysterier eller mystisism

I en insändare till Physics Today tar författarna, Kuttner och Rosenblum, upp vad de anser vara ett växande problem för fysiken; att kvantfysiken utnyttjas för att ge trovärdighet åt pseudovetenskap. De tar som exempel filmen "What the #$*! do we (k)now?!"¹ som använder QM- argument bland annat för att frammana den 35000 år gamle Atlantisguden Ramtha.

Kuttner och Rosenblum menar att vi fysiker bär en del av ansvaret för detta. Vi understryker om och om igen hur framgångsrik den vetenskapliga metoden är utan att tala om vad den vetenskapliga metoden är och vad den har för gränser. Samtidigt kritiserar de också fysikundervisningen för att den inte förbereder fysikstudenterna på att kunna svara på frågor om fysikens olösta mysterier och argumentera mot pseudovetenskapen i dessa frågor. De flesta biologer kan försvara evolutionsläran mot ID-argument, men hur många fysikstudenter kan förklara vad nollpunktenergi är och hur den kan/inte kan utnyttjas. Eller vad (om något) säger EPR-paradoxen eller Bell-olikheterna om teleportation? Ett annat exempel är QM och medvetandet. Här har fysiken inte många svar, men pseudovetenskapen kan med säkerhet förklara precis varför hjärnan fungerar som en kvantdator (eller nåt...??).

Denna säkerhet menar Kuttner och Rosenbaum är ett av pseudovetenskapens trumfkort och citerar

Many people . . . seek a certainty that science cannot offer. For these people the unchanging dictates of ancient religious beliefs, or the absolute assurances of zealots, have a more powerful appeal. Paradoxically, however, their yearning for certainty is often mixed with a respect for science. They long to be told that modern science validates the teachings of some ancient scripture or New Age guru. The purveyors of pseudoscience have been quick to exploit their ambivalence.²

Kuttner och Rosenbaum menar att vad vi behöver göra är att diskutera mera de gränser vi har för vårt vetande, och förklara varför de gränserna finns och vad som kan och inte kan finnas bortom dem. De menar att vi i mångt och mycket är för koncentrerade på "praktiska" frågor, och borde ägna en lektion eller två åt fysikens mysterier, spekulationer och kvantnonsens. Jag håller med, och jag skulle gärna gå på en sådan föreläsning, med en duktig lärare.

En sak som behövs är att i skolundervisningen lära sig att granska kritiskt. Det är inte lätt, och jag minns fortfarande chocken (lite för starkt ord, men i brist på bättre) när jag insåg att inte ens det som publicerades i peer-review-tidskrifter alltid stämmer. På grundutbildningen framhölls dessa artiklar alltid som innehållande sanningen. Men på en annan nivå motarbetas vi ju dagligen av t ex kvällspressen med sina braskande rubriker att "Vanlig XX kan var dold sjukdom" eller TV4(+,-, ?)s medier och andar.

¹ Filmen sågades under fotknölarna av Insultingly Stupid Movie Physics, men läs kommentarerna på IMDB så ser man att många tycker att filmen ger en tänkvärd beskrivning av vetenskap.
² CMH postade för ett tag sedan ett citat av Sir Arthur Eddington:

We cannot pretend to offer proofs. Proof is an idol before whom the pure mathematician tortures himself. In physics we are generally content to sacrifice before the lesser shrine of Plausibility.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap.

Linköpingsdesign

Så har det varit ID-föreläsning i Linköping. SR rapporterade från föreläsningen och talade med besökare. Bl.a. någon som tyckte att universitetet nu borde bjuda in även astrologer o.dyl. samt satsa mer pengar på forskning inom intelligent design.

Av det lilla som jag hörde av föreläsningen i radion verkar det vara en upprepning av gamla kända argument från folk som Dembski och Behe, och egentligen inget nytt. Krister Renard hördes t.ex. hävda att evolutionsteorin är så osannolik att den knappast kan vara sann, och sedan hänvisar han till sin hemsida. Där hittar man de vanliga exemplen från Dembski som bemötts hundra gånger om på sidor som Panda's thumb. Det vore intressant att läsa ett inlägg från någon som faktiskt var på föreläsningen.

Man kan skriva mycket om evolution och mot ID, men det har många gjort som kan uttrycka sig bättre än jag, så jag skall inte ge mig på det. Istället skall jag nämna två vanliga felaktiga koncept som ofta tas upp av ID-anhängare och länka till läsvärda sidor om det. Det ena är det så kallade Argumentum ad ignorantiam som man finner i överflöd hos Krister Renard där han talar om arternas utveckling. Läs inlägget "Pseudovetenskapens retorik" och jämför själv. Ett annat argument som ofta förekommer är att slumpmässig evolution skulle vara ett dåligt sätt för utvecklingen att gå till väga. Faktum är att evolutionär utveckling är ett alldeles utmärkt sätt att lösa optimeringsproblem. Good Math, Bad Math förklarar det utmärkt. GMBM har många bra inlägg där ID-argument granskas från en matematisk utgångspunkt, och i oftast uppvisar ID trots alla matematikargument från dess anhängare upp en remarkabel brist på matematik.

Så, för några dagar sedan skrev jag om kreationister i Polen, och nu har vi tagit första steget i vår egen evolutionsdebatt. Vi får se varthän det barkar, men uppenbart är att forskare måste vara beredda på att bemöta de argument som ID-anhängare och andra lägger fram, men att göra det på ett korrekt och pedagogiskt vis. Vi kan inte upprepa misstaget från politiken med exemplet Sverigedemokraterna att göra ID till någon sort undertryckt anti-etablissemangsrörelse, som kan locka genom sin utanförposition.

Andra bloggar om: Intelligent design, vetenskap

Citat i tiden

Nu, när sanktioner är införda mot Nordkorea och sanktioner mot Iran fortfarande debatteras, är det många som diskuterar sanktioner som sådana. Godmorgon Världen hade häromsistens ett reportage om sanktioner, och i förra veckan kunde man i The Economist läsa en intressant artikel om de få lyckade och fler mindre lyckade dito. En uppenbar risk med sanktioner är ju inte bara att en ofta redan plågad befolkning riskerar att drabbas hårdast, utan att det, som är uppenbart i fallet Kuba, öppnar möjligheten för en ledare att lägga skulden för landets problem på en utomstående fiende. Detta sammanfattas väl i citatet från den polska regeringens talesman Jerzy Urban, som svar på att Reagan infört sanktioner mot landet under krigstillståndet 1981-82:

Rząd się wyżywi.

Översatt blir det ungefär: Regeringen kommer att nära sig (eller mata sig eller ta hand om sig). Det säger ganska mycket om hur svårt det är med effektiva sanktioner.

Andra bloggar om: politik, sanktioner, Nordkorea, Polen.

En dålig blandning av vetenskap och politik

I veckans Nature finns åtminståne två exempel på hur fel det kan gå när politik och vetenskap blandas. Eller snarare inte blandas. I de här fallen fungerar det som olja i vatten.

Det handlar i det första fallet om den skandalösa behandligen av de fem bulgariska sjuksköterskor och den palestinske läkare, de s.k. "Tripoli six" som i Libyen står anklagade för att medvetet smittat hundratals barn med HIV. Nature har fått tag på en översättning av den libyska rapport som var nyckeln i åklagaren fall. De har låtit internationella experter utvärdera den och utfallet beskrivs som "A shocking lack of evidence". En rapport av två internationellt erkända italienska AIDS-forskare kom till slutsatsen att smittspridning började redan innan de anklaga kom till Libyen, och att den berodde på dålig sjukhushygien. Denna rapport avfärdades av Lybien som "hypotetisk", till stor del grundat på den nationella inställningen att det aktuella sjukhuset är ett mönstersjukhus och att hygienen minsann varit god. Enligt Nature riskerar de sex nu att dömas till döden i rättegången som avslutas den 31 oktober.

Den andra artikeln handlade om kreationism. Polens biträdande utbildningsminister Mirosław Orzechowski uttryckte nyligen uppfattningen att "evolutionsteorin är en lögn". Som man kunde läsa hos The beetroot berodde Darwins felaktiga uppfattning om att människor utvecklats från apor på att han (Darwin, inte Orzechowski) var vegetarian och därför saknade "fire in the belly". Japp, så är det...
Ytterligare komplicerat blir det då utbildningsministerns, Roman Giertych, far Maciej Giertych är ledamot i EU-parlamentet och lobbar för obligatorisk undervisning i kreationism i polska skolor. Maciej Giertych har en PhD i trädfysiologi från Toronto och hävdar att evolutionsteorin är motbevisad på vetenskpaliga grunder. "Det är en katastrof", säger en polsk zoolog till Nature. "Folk kan få uppfattningen att det finns en kontrovers om evolutionen bland forskare". Och de som följt ID-debatten de senaste åren vet att det är precis det som kreationister och ID-anhängare vill. "Teach the controversy" är deras slagord, trots att ingen kontrovers finns. Den som trodde att evolutionsdebatten skulle stanna på andra sidan Atlanten trodde tyvärr fel, och nu har vi ju ett parti, vars företrädare motionerat mot evolutionen, i regeringen i Sverige. Jag tror inte att vi kommer att få en situation liknande den i USA på länge i Sverige, givet den allmänna acceptans som evolutionsteorin har här, men andra former av pseudo- eller ovetenskapliga fenomen såsom homeopati och healing verkar vara växande.

Jag ser ingen "quick-fix" som kan ge en lösning på det problemet, utan det kräver en långsiktig satsning som jag inte har för avsikt att diskutera här just nu.


Andra bloggar om: politik, vetenskap, ovetenskap, Tripoli six, kreationism, Polen. Intressant?

Ingen rymdhiss i år heller

Nasa har just hållt sina årliga X-prize-tävlingar, och vinnare blev ... Nasa. Som fick behålla sina pengar. Ingen vinnare kunde utses i år. Bland tävlingsgrenarna fanns bland annat rymdhisstävlingarna, där det gäller att bygga en klättrare samt en stark kabel.

Rymdhissen har varit på tal länge, och är ett koncept för att enkelt kunna placera ut satelliter i bana kring jorden. Den består av en kabel/vajer som når upp till geostationär bana (GEO), där en motvikt placeras¹. Sedan kan man låta en klättrare åka upp och ner längs vajern med satelliter, istället för att skjuta upp dem med raket. Enkelt och ekonomiskt.

Problemet är bara att GEO är ganska långt upp, sådär 35786 km. Det behövs alltså en rätt lång kabel. Och en rätt stark kabel! Kabeln måst nämligen kunna bära inte bara klättraren, utan framförallt sin egen vikt. Det betyder att varje del av kabeln måste kunna bära hela kabeln under sig. Alltså måste kabeln bli tjockare och tjockare - dess area måste växa exponentiellt för att kunna bära upp sig själv. Det är enkelt att visa att
där ρ är materialets densitet, s dess brottstyrka, ω är jordens vinkelfrekvens (~7,3E-5 rad/s), g₀ är tyngdaccelerationen och r₀ är fästpunktens avstånd från jordens centrum. Som synes är brottstyrkan/densiteten den viktiga parametern. Därför talar folk om nanorörskablar. Nanorör är starka och lätta. Den teoretiska styrkan skulle väl räcka till, 62 GPa beräknas vara nog för en kabel med densitet ungefär som grafit jämfört med den teoretiska gränsen på ~200GPa, men det är tveksamt om de kan klara det praktiskt som Vetenskapsnytt skrev i maj.

Nåväl, forskningen om starka och lätta material kommer att fortsätta, för det är inte bara i rymdhissar de behövs. Som Bradley Edwards uttryckte det så kommer marknaded att drivas av tennisracketar och golfklubbor, och inte rymdhissar.

¹ Egentligen ytterligare lite högre, då det är motvikten+kabelns masscentrum som måste ligga på GEO.

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, rymdhiss, nanorör. Intressant?

Vet vad hon talar om

Skrattade högt i morse när Marita Ulfskog med oroad röst talade om att

det blir svårt för moderaterna, om de inte fuskar med statistiken, att visa att jobben blivit fler.

Jodå, hon bör ju veta.

Andra bloggar om: politik, arbetslöshet, Marita Ulfskog.

Monstervågor

I det senaste numret av Svenska Fysikersamfundets tidning Fysikaktuellt (ännu ej på nätet) finns en artikel om fysiken bakom monstervågor skriven av några forskare från Umeå. Deras artikel i PRL (97, 094501) uppmärksammades av bloggosfären för några månader sedan. En möjlig förklaring till det i det närmaste mytiska fenomenet med vågor, 30 meter höga, som plötsligt stiger upp från ingenstans presenterades. Det kan, menar forskarna, handla om en ickelinjär¹ fokusering som kan beskrivas med en variant av Schrödingerekvationen med en ickelinjär potential. Det visar sig att extremt stora vågor kan uppstå när två skiljda vågsystem växelverkar, något som förutsades av en italiensk grupp (PRL 96, 014503) i början av året, och som nu modellerats av umeforskarna.

Men monstervågor har varit på tapen förr. Jag minns att jag läste en mycket välskriven artikel i Der Spiegel² om fartyget Bremen som råkade ut för en monstervåg under en storm i södra ishavet. Bertättelsen har alla detaljer från en äventyrsberättelse; Lyxkryssning på väg mot karnevalen i Rio, kaptenens sista resa - plötsligt storm! "Man kunde se barometern falla med ögonen!" I det extremt hårda vädret, med vindar på 43 m/s i byarna, stiger en jättevåg på 35m ur havet och slår igenom fönstren på bryggan. Elförsörjningen slås ut och maskinerna stannar. "Ich habe den Atem Gottes gespürt", sammanfattar kaptenen upplevelsen. Artikeln berättar också om ett försök i att skapa monstervågor i en vågbassäng på universitetet i Hannover. Man lyckades över förväntan och en jättevåg reste sig ur vågrännan och slog sönder eternittaket i våghallen.

Monstervågor är tuffa, och det är spännade att fysikerna äntligen lyckats förklara det som länge troddes vara en de gamla sjömännens överdrifter.

¹ Fluiddynamik brukar beskrivas med hjälp av Navier-Stokes-ekvationerna som är inneboende ickelinjära så det är inte så förvånade. Navier-Stokes har ju varit uppe på agendan nyligen när det var ett matematiker som hävdade att hon kunde hösta in Clay-institutets miljon.
² Artikeln är bara tillgänglig mot betalning (0,50€), men vid förfrågan kan jag skicka en PDF-kopia.

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, monstervågor.

En pålitlig leverantör!

Titta österut och vi ser oroväckande moln på himlen. Vi fick en obehaglig påminnelse i förra veckan i och med mordet på Anna Politkovskaja och det minst sagt ljumma intressed från den ryska ledningen att kommentera. I fjärran östern, på Sachalin, pågår en strid mellan den ryska staten och internationella energibolag om vem som skall få utvinna gas där. Det lutar åt att Shell sparkas ut och att statliga monopolet Gazprom tar över. Det är ett led i en utvecklig där staten (läs: Putin) tar kontroll över energitillgångarna och gärna nyttjar dessa som politiska påtryckningsmedel. Tänk bara på de mystiska explosionerna som stängde gasförsörjningen till Georgien i vintras, eller på gasbråket mellan Ryssland och Ukraina som kostade EU stora delar av dess gastillförsel.

I dagarna har ekot rapporterat att EU uppmanat Ryssland att sluta trakassera Georgien, och frånga väntas också komma upp på morgondagens EU-toppmöte i Finland, där Putin också skall delta. Men, så länge Ryssland vet att stora delar av Europa är helt beroenda av Ryssland för sin energiförsörjning kan de glatt strunta i protesterna. En dip i gastrycket en kall vintervecka tystar de flesta upprörda rösterna.

Och här kommer energipolitiken in. Vi behöver en stabil energipolitik som kan göra Europa mindre beroende av fossila bränslen från Ryssland, inte bara för miljöns skull utan också för en möjlighet att påverka utveckling inom vårt närområde. Det betyder att ett energisystem behöver byggas upp på (åtminståne) EU-nivå, med en gemensam energimarknad liknande Nordpool. En utveckling av kärnkraften är också nödvändig, liksom satsningar på forskning inom förnyelsebara energisystem såsom vind-, sol-, våg- och bioenergi.

Detta verkar den nuvarande regeringen förstått bättre än den gamla. I regeringsförklaringen kan man läsa att

Alla samhällssektorer berörs av snabbt stigande priser, ökande otrygghet i energiförsörjningen och konsekvenserna av ett mer instabilt klimat. En bättre energisäkerhet blir allt mer viktig för Europa, som världens största importör av olja och gas

Tyvärr kommer förbudet för byggnad av kärnreaktorer att bestå, men kanske kan vi hoppas om en förändring av den linjen under nästa mandatperiod, när den finska EPR-reaktorn kommit online och vi sett ytterligare utveckling inom reaktorteknologin.

Om ytterligare argument behövs för att inte lägga alla våra ägg i den ryska korgen så fanns en intressant artikel i The Economist.

A murder, a grudge, deportations and what they say about Russia's worrying political direction. Is it time to use the f-word?
[...]
History also offers a term to describe the direction in which Russia sometimes seems to be heading: a word that captures the paranoia and self-confidence, lawlessness and authoritarianism, populism and intolerance, and economic and political nationalism that now characterise Mr Putin's administration. It is an over-used word, and a controversial one, especially in Russia. It is not there yet, but Russia sometimes seems to be heading towards fascism.

Andra bloggar om: politik, energipolitik, ryssland, eu. Pingad till intressant.se.

Ig Nobel

Har haft en hel del att stå i med på siståne, bl a har jag varit på en disputation i Polen¹, så jag har så när missat en av årets höjdpunkter, The IG Nobel Prizes. Tack till Vetenskapsnytt som påminde mig. Priset delas ut till vetenskap som först får dig att skratta och sedan att tänka. Priset har delats ut sedan 1991. En förändring av inriktningen jämfört med i början, då priset delades ut till olika former av dålig (eller t.o.m. pseudo-) vetenskap, har också skett. Numera är det en del publikationer i de mest kända tidskrifterna som PRL och The Lancet.

Bland årets pristagare hittar man bland annat en undersökning om varför hackspettar inte får huvudvärk, trots att de bankar huvet i en trädstam upp till 20 gånger i sekunden. Men där fanns också ett papper från PRL (95, 095505) om varför en spaghetti inte bryts på mitten när man böjer den. Oftast bryts stråt i tre delar, ibland fler. Detta var en fråga som redan Richard Feynman sökte svar på, åtminståne refereras det till en episod i No Ordinary Genius. Det här pappret presenterades i som veckans papper i vår grupp när det kom, och vi satt glatt och böjde spaghetti efter presentationen. Förklaringen, som ges i en mycket matematisk form i pappret, är att böjningsvågor längs stråt lokalt ökar böjningsradien, vilket leder till att stråt bryts, brottet ger sedan upphov till nya vågor som gör att stråt bryts ytterligare och så vidare...

Ytterligare ett exempel på hur en del verkligen vill hitta ett svar på det där vi andra bara funderar lite över över en öl eller så.

¹ Vilket ju inte var så spännade då hela föreställningen på två timmar var på polska, ett språk som jag har en mycket bergränsad kunskap i. Därtill stod opponenterna och läste sina, till respondenten i förväg presenterade, omdömen och frågor innantill, i 40 minuter! Det blev ju inte ens god teater. Tur att man var förberedd med en god bok ;-)

Andra bloggar om: vetenskap, Ig Nobel

Yttrandefrihet på konstfack

Tack till Kristian Åström vars inlägg i gårdagens Studio Ett om yttrandefrihet var välbehöveligt. I en debatt på konstfack med anledning av den censurerade Mozartuppsättningen Idomeneo om hur mycket religionen skall få påverka konsten. Konstnären Wahida Dzanovic¹ menar att konst måste respektera alla och att avbildningsförbudet inom islam måste gälla för alla, av respekt för islam. Detta får stå i princip oemotsagt i en debatt som är oerhört lam med en kan-vi-inte-alla-vara-snälla-mot-varandra-istället-stämning². Då bryter Kristian Åström in och påminner vad det handlar om: Hur hanterar man situationen med folk som inte respekterar demokratiska metoder utan kräver respekt³ och anpassning med våld eller hot om våld.

Visserligen nänmdes det av Elisabeth Olsson att konsten måste få vara fri, men hon var ändå alltför undfallande jämtemot dem som framhöll respekt som det viktigaste. På det hela taget tyckte jag att det var en dålig debatt, men det är väl en risk man tar när man sänder direkt. Dock verkar det som vi har för mesiga konststudenter i landet!

¹ Inga träffar på google!
² Undantaget konststudenten Makadem, tack till dig också!
³ I en grov misstolkning av ordets betydelse!

Andra bloggar om: yttrandefrihet, konst, religion. Pingat till intressant.se.

Nobelspekulationer

Nu när årets Nobelpristagare skall presenteras i veckan är spekulationerna i full gång. DNs Karin Bojs har tjuvlyssnat på Nobelkomittérna för att luska reda på vilka som tar hem de naturvetenskapliga priserna.

I fysik tycker hon att priset borde gå till Alan Guth och Andrei Linde för inflationsteorin, men hon kastar in ett andrahandsförslag om COBE-satellitens upphovsmän Smoot och Mather. Jag har själv satsat mina pengar på inflation i flera år nu i gruppens årliga "Nobel sweepstake", och så också i år. Möjligen kan inflationen ha en nackdel som priskandidat i och med att Crafoordpriset 2005 gick till James E. Gunn, P. James E. Peebles och Martin J. Rees, ”för deras bidrag till förståelsen av universums storskaliga struktur”. Å andra sidan kanske det talar mot Bojs COBE-gissning och tiltar oddsen till fördel för teoretikerna Guth och Linde. En annan tänkbar kandidat som det talas mycket om är de erbiumdopade optiska fiberförstärkarna som möjliggjort de höghastihetsfibernätverk som ligger till grund för vår tids kommunikationsrevolution. Där skulle jag lägga min back-up-insats.

I kemi är Karin Bojs inne på ett pris till Sumio Iijima för upptäckten av kolnanorören (carbon nanotubes) 1991¹. Nanorör är ju ett synnerligen hett forskningsområde och flera lovande applikationer förutspås/dröms om inom såväl materialvetenskap som elektronik. Nanorören ser ju ut att ha en mer lovande framtid än det föregående mirakelmaterialet fullerenerna. Jag tror inte på Iijima, inte för at han är japan som Bojs skriver, utan för att man vill undvika en kontrovers. Det är svårt att ge ett pris till Iijima utan att ta med Morinobu Endo som är en av de ledande forskarna inom nanorör. Han publicerade ett papper tillsammans med Oberlin och Koyama redan 1976 med tydliga bilder på nanorör². I abstract kan man läsa om att fibrerna

consist of turbostratic stacks of carbon layers, parallel to the fibre axis, and arranged in concentric sheets like the "annual ring structure of a tree".

Endo och Iijima är inte goda vänner. De talar inte med varandra, men lyckade ändå tillsammans vara co-chair till en konferens i somras. Dessutom finns fina bilder på nanorör i ett ryskt papper³ från 1952. Jag tror att nobelkomittén håller sig borta från det getingboet och satsar på något helt annat. Vad vet jag inte. Har ingen koll på vad som är hett inom kemi.

¹ S. Iijima, "Helical microtubules of graphitic carbon." Nature 318, 56-58 (1991).
² A. Oberlin, M. Endo, T. Koyama, "Filamentous growth of carbon through benzene decomposition." J. Cryst. Growth 32, 335-349 (1976).
³ L. V. Radushkevich, V. M. Lukyanovich. "Structure of the carbon produced in the thermal decomposition of carbon monoxide on an irion catalyst." Zhurnal Fizicheskoi Khimii 26, 88-95 (1952).

Andra bloggar om: Nobelpris, vetenskap, fysik, kemi, Pingat till intressant.se.