Global uppvärming - bara en myt?

Idag råder det, i media i alla fall, en i det närmaste absolut konsensus om att mänskliga utsläpp leder till en ökad växthuseffekt och att detta kommer att leda till en möjligen dramatisk höjning av jordens medeltemperatur. Men hur ser det ut i verkligheten? Finns samma konsensus i forskarvärlden, och kan det vara så att majoriteten av forskarna, av rädsa för minskade medel, presitige, eller nåt annat, försöker att undertrycka en minoritet som inte håller med¹? Det menar den amerikanske oceanografen meteorologen Richard S. Lindzen, som idag håller seminarium på Timbro. Lindzen menar att varningarna om en global uppvärming är ett ett utslag av alarmism och opportunism, och i bästa fall bygger på missförstånd, men i mycket på rena bedrägerier.

Jag var igår och lyssnade på professor Lindzen när han talade på Göteborgs universitet, i egenskap av mottagare av ett nyinstiftat pris, The Leo Prize for Independent Thinking. Priset är instiftat av Prof. emeritus vid GU Gösta Walin, själv en kontroversiell figur², och skall gå till "independent research in natural sciences and medicine, in particular when the results of such research are in conflict with conventional wisdom". Det låter som ett pris som skall belöna utanförskap; där utanförskapet i sig ses som positivt³. Att Walin, själv motståndare till tanken på att koldioxid kan vara skadligt, instiftar ett pris, sitter i prisstyrelsen och belönar sin vän och likatänkande Lindzen luktar lite illa.

Vad sa då denne Lindzen? Bara titeln avslöjar en del "Climate Alarm and Scientific Illiteracy, or The Revenge of Underappreciated Scientists". Lindzens huvudtes är att "alarmismen" rörande den globala uppvärmningen har två huvudpunkter: Att media inte vet vad de pratar om och vill ha stora rubriker, och att forskare försöker att undertrycka den osäkerhet som finns i klimatmodellerna. Han menar att i huvudsak består argumenten av dels falska utsagor, dels av missuppfattade utsagor. Han ger en rad exempel, men övergår till att skjuta in sig mot klimatmodellerna. Han hävdar att osäkerheten i modellerna, bland annat tveksamheten i hur man skall hantera aerosolernas effekt, gör dem mer eller mindre värdelösa som vetenskapligt argument. Aerosolernas effekt är signifikant för att modellernas resultat skall matcha mätvärden, och Lindzen hävdar att denna effekt kan användas som någon form av fit-parameter för att "fixa till" resultaten. Om detta vore sant så skulle det sätta ett stort frågetecken för modellernas tillförlitlighet, men aerosolerna används inte som fria parametrar, utan låses efter observationer till begränsade intervall innan modellerna körs. Till stor del verkar Lindzens föreläsning följa den han gav brittiska House of Lords nyligen, vars punkter genomgås i detalj här.

Lindzen publiserade nyligen en debattartikel i Wall Street Journal där han presenterar några av sina argument, men också ondgör sig över den förföljelse som de icke-konforma utsätts för:

Scientists who dissent from the alarmism have seen their grant funds disappear, their work derided, and themselves libeled as industry stooges, scientific hacks or worse. Consequently, lies about climate change gain credence even when they fly in the face of the science that supposedly is their basis.

Knappast det språk som används av seriösa debattörer. Debattartikeln bemöts punkt för punkt av en tidigare medarbetare till Lindzen här⁴.

Jag tycker det är bra att klimatfrågan tas upp till debatt, och även jag slås ofta om hur förenklade förklaringar som media ofta erbjuder. Men när man som forskare vill sätta sig upp mot den överväldigande majoriteten, som Lindzen vill, krävs det att man har ordentligt på fötterna. Det tycker jag inte att "klimatskeptikerna" har.

Uppdatering: Råkade benämna Lindzen oceanograf istället för meteorolog och atmosfärsfysiker som han är.

¹ Jämför detta med argumentationen för ID: "Teach the controversy!"
² Se t ex hans inlägg i SVT Debatt och artikeln i Timbros tidskrift Smedjan.
³ Faktum är ju att i de allra flesta fall har majoriteten rätt. Men argumentet att jag är ensam och undertryckt är emotionell effektivt; alla älskar en under-dog. Dessutom är ju de som inte håller med med i konspirationen eller inte smarta nog att se igenom den.
⁴ Naturligtvis ses dessa bemötande bara som ytterligare ett bevis på den pågående konspirationens omfattning.