2007-05-14

Till författningsdomstolens lov

I morse puffades det för att man i Studio Ett skulle diskutera Grundlagsutredningen och en eventuell svensk författningsdomstol. Jag antar att Peter Örns avgång kom i vägen.

En författningsdomstol, som kan överpröva att lagar är förenliga med grundlagen/konstitutionen, finns i många länder, men inte i Sverige. Här har vi Lagrådet som på förhand undersöker huruvida lagförslag är författningsenliga, men som inte har någon överprövande funktion. T ex står i Regeringsformen 8 kap 18§

Föreslår regeringen riksdagen att stifta lag i något av de ämnen som avses i första meningen och har Lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen redovisa skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning. [min kursivering]
Lagrådet kan alltså inte fälla en lag. I Grundlagsutredningens beskrivning framgår att vårt inträde i EU har förändrat domstolarnas roll och att det därför kan vara motiverat med en författningsdomstol. Jag är inte jurist och kan inte riktigt uttala mig om just detta, men om man vill ha ett mycket tydligt exempel på varför vi behöver en författningsdomstol så är det bara att kasta blickarna söderut. I fredags förkastade Polens författningsdomstol som stridande mot konstitutionen lagen om lustration som innebar att hundratusentals polacker skulla behöva lova att de inte samarbetat med kommunistregimens hemliga polis*. I Sverige har vi inte det skyddet mot grundlagsvidriga lagar. Som jag skrivit tidigare skulle jag gärna se t ex lagen om hets mot folkgrupp prövad av en författningsdomstol. Lagen innebär en kraftig inskränkning i yttrandefriheten där det räcker med det luddiga "uttrycker missaktning" för någon "med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning" för att man skall dömas.

Problemet är alltså att lagen gäller, oavsett om den strider mot yttrandefriheten eller ej. Vi har ingen instans som prövar detta, varför grundlagarnas betydelse avsevärt beskärs. Idag måste nämligen en lag uppenbart strida mot grundlagarna för att lagen skall vara ogiltig. Men nu verkar det som om vi är på väg åt rätt håll. Bra, i så fall...


* Historien slutar kanske inte här. Regeringen är mycket missnöjd och menar att domarna tillhör den kommunistvänliga konspirationen som är mot lustrationen.
Prime Minister Jaroslaw Kaczynski responded by making thinly-veiled accusations that the Constitutional Tribunal is anti-vetting and its members are part of the conspiracy of former communists who have too strong an influence on society and business.

He also called for a new law which would open secret service files on Poles to the public. Communist files compiled by the SB [hemliga polisen] on Poles during the socialist-era, which lasted from the end of WWII through mid-1989, are held by the Institute of National Remembrance (IPN).

Kaczynski said that "such a law would only make sense if it has the importance of a constitutional amendment and, therefore, is not reviewable by the Constitutional Tribunal."
Lyckligtvis kräver det en 2/3 majoritet i Sejmen, något som regeringen inte har.

Mer om: , , , , .

3 kommentarer:

Joel Malmqvist sa...

Det är inte lagrådet som är den svenska motsvarigheten till en författningsdomstol. Istället har ju alla domstolar och myndigheter skyldighet att pröva lagars och förordningars grundlagsenlighet och inte tillämpa lagen eller förorningen om den uppenbart står i strid med grundlagen.

RF 11:4:
"Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart."

Unknown sa...

Jo, som jag skriver så skall man rådgöra med lagrådet innan lagen stiftas. En domstol, författnings- eller vanlig, har ju en reagerande funktion.

Det stora problemet är väl just uppenbarhetskravet vilket gör grundlagarna ganska tandlösa.

Anonym sa...

MJ slår huvudet på spiken här. Den nuvarande ordningen låter kanske bra i teorin, men i praktiken fungerar det inte. Uppenbarhetskravet gör att de intressantaste gränsfallen (HMF, kårobligatorium, etc.) inte kan prövas på ett vettigt sätt.

En författningsdomstol bör rimligtvis åtnjuta ett stort oberoende från både politisk styrning och rättsmakterna i övrigt. Man skulle, just tack vare ett sådant oberoende, kunna tänka sig att till författningsdomstolen knyta egna utredningsresurser för att pröva ärenden gällande fel begågna av "ordinarie" rättsväsende.