Cirkusen snurrar vidare

Säga vad man vill om polsk politik, men den är i alla fall inte tråkig. Ett par uppmärksammade arresteringar igår spädde på konspirationsteorierna, som i det här fallet inte alls är särskilt orimliga.

Redan tidigare har jag skrivit om hur Lepper, ledaren för Samoobrona, ett av de tidigare regeringspartierna, anklagats för korruption. Det hela handlade om att jordbruksmark i Masurien skulle friställas som utvecklingsmark, mot en större betalning. Lepper var den minister som var ansvarig för detta. Men, Lepper tipsades av någon att antikorruptionsbyrån hade ögonen på honom. Ingen muta utbetalades, men anklagelserna blev offentliga, även om inga bevis lagts fram.

Anklagelserna kom tidigt att det egentligen skulle varit så att Kaczyński, premiärministern från partiet PiS (Lag och rättvisa), skulle ha använt säkerhetstjänserna till att spionera på journalister och politiska motstådare, och även att mutan skulle ha "planterats" för att bli av med Lepper, som ofta ställt till bekymmer i regeringen. En av de mest högljudda kritikerna har varit förre inrikesministern Janusz Kaczmarek, som fick sparken i början av augusti. I ett vittnesmål inför senatens utskott om säkerhetstjänsterna talade han om hur dessa nyttjades av premiärministern och andra höga tjänstemän för politiska syften. Han anklagar justitieministern Zbioro, en av Kaczyńskis närmaste, att ligga bakom Lepper-affären. I ett motangrepp anklagas Kaczmarek för att varit den som läckt uppgifterna om undersökningen till Lepper. Lepper själv hävdar att han är oskyldig och att han först hörde om utredningen från Zbioro. Zbioro kontrar med att kalla Lepper en "vanemässig lögnare". Fjädrarna flyger...

I går arresterades sålunda Kaczmarek, just för att ha läckt hemligstämplad information, av maskerade agenter från den interna säkerhetstjänsten (ABW). Samtidigt arresterades även Konrad Kornatowski, förre högste polischefen, som också fick få för ett tag sedan. Att Kornatowski idag skulle ha vittnat inför senatsutskottet om säkerhetstjänsterna har inte gjort något för att stilla oron för att arresteringarna skulle vara politiskt motiverade. Oppositionen hävdar att det skulle vara ett försök av PiS att tysta kritiker inför det kommande valet. De kräver dessutom Zbioros avgång. Kaczyński säger (naturligtvis) att arresteringarna beslutades av åklagare och att han inte har något med det att göra, men att det visat att regeringens kampanj mot korruption är framgångsrik.

Släng in ett par biljakter och en ung snygg journalist och vi har ett färdigt manus till en politisk thriller från Hollywood. Trots detta har man inte sett något av det i de stora svenska morgondrakarna*. En lika smaskig politisk affär i USA hade ältats dagarna i ända, men våra grannländer verkar inte lika intressanta.

Dagens ord är Agencja Bezpieczeństwa Wewnętrznego som betyder Byrån för intern säkerhet.

*Ok, jag har bara tillgång till internetupplagorna.
Andra bloggar om: Polen, politik, korruption.

Grundlag... Pfft!

När regeringsrätten i somras sedan knäppte Kriminalvården på näsan angående porrförbjudet för sexdömda så krävdes en lagändring. Det var bara det att Lagrådet kritiserade lagförslaget för att det bröt mot den grundlagsstadgade informationsfriheten. Detta har nu inte hindrat Justitieminister Ask att lägga fram ett förslag som förbjuder allt som "ger näring åt destruktivt beteende" hos fångarna (eller klienter som Kriminalvården föredrar att kalla dem).

Oavsett det faktum att det inte finns några belägg för att porr "ger näring åt destruktivt beteende" så visar ju det lagda förslaget att lagrådets omsorg om grundlagarna är något som i bästa fall ses som ett mindre irritationsmoment. Man kan uppenbarligen skita i vad de tycker. Följaktligen bör man ställa sig frågan vad grundlagarna är bra till över huvud taget! Vi har ingen instans som vettigt upprätthålla dem; de verkar inte betyda någonting i skyddsväg för fri- och rättigheter. Kort sagt; de är värdelösa och kan lika gärna avskaffas.

Regeringen hävdar (naturligtvis) att lagförslagen inte strider mot grundlagen för att man får begränsa informationsfriheten för att förebygga brott. Men här finns ju inget annat än regeringens ord som belägg för att porr skulle orsaka brott (vilket är det man implicit hävdar genom att mena att förbudet skulle förebygga brott). Om man inte kräver mer än det som belägg för att åsidosätta grundlagen så är man ju återigen tillbaka på ruta ett: lita på oss, vi är professionella politiker! I lagförslaget står dessutom att det räcker att en tidning "kan antas motverka den behandling som den intagne genomgår" för att den skall kunna förbjudas. Det är rätt vagt...

Jag är inte jurist, men jag kan inte se någon annan tolkning av att man, från lagstiftarhåll, jämt och ständigt agerar som om grundlagarna vore ett slags rekommendation. Grundlagarna finns för att de skall gälla över andra lagar, de skall hindra politisk klåfingrighet. När inte så är fallet har de inget värde och kan tas bort. Det falska skydd som dagens grundlagar ger är en chimär och är till inget gott.

Ta bort uppenbarhetskravet och inrätta en författningsdomstol. Nu!

Dagens ord är sąd, domstol.

Andra bloggar om: informationsfrihet, frihet, grundlag, kriminalvård, porr. Intressant?

Offensiv vårta

En liten svart fyrkant fångade mitt öga för i helgen när jag var på Centralen i Warszawa. En gigantisk poster för Paulo Coehlos nya bok Häxan från Portobello visar en baby som pekar på en kvinnas bröstvårta. Det är bara det att vårtan är täckt av en svart fyrkant. Det ser ganska bisarrt ut. Till vänster ser vi hur den skräckinjagande vårtan ser ut på bokomslaget. Det är ju visserligen inte första gången som just bröstvårtor väcker uppseende i Warszawa. Förra året gick Miss World av stapeln i stan och postern visade den Warszawska sirenen med en tröja täckande brösten. Originalversionen visade Syrenka med blottade behag, så som hon står på torget i gamla stan. Men den var inte riktigt godkänd så det fick bli en omarbetning.Annars är ju Warszawa verkligen inte en stad där reklampostrarna är särdeles sedlig. De sexuella anspelningarna, vare sig subtila eller helt öppna, är legio. Det verkar snarare vara så att ingen produkt går att sälja utan en vacker kvinna i olika stadier av avklädsel."Sexualiseringen av de offentliga rummet" är helt genomförd. Gigantiska postrar med reklam för sängar eller Playboy visar kvinnor med rumporna mindre täckta än i de numera ökända sloggibilderna. Därför blir den svart fyrkanten alldeles särskilt påtaglig och löjeväckande moralistisk. Som om en ensam svart fyrkant över vårtan skulle göra någon skillnad.

När det gäller postrar har man en stolt tradition i Polen. En mycket kreativ posterkonst florerade fram till socialistsystemets slut. Numera har den trängts ut av den internationella likriktningen. Bara tio minuter hemifrån ligger postermuséet i Wilanów som är väl värt både ett och flera besök. Det mest intressanta är de urtuffa gamla filmpostrarna, även av internationella filmer. Då hade man egna filmpostrar istället för desamma som visades i alla länder. Vanligtvis mycket mer kreativa och snygga än den till döden uttjatade varianten med stjärnornas ansikten i bakgrunden.

För övrigt är ju inte alla vårtor borttagna. Den hiskeliga karikatyren av tvillingarna ammandes vid Merkels bröst syntes vid alla tidningsstånd tidigare i år.

Dagens ord är sutek som betyder bröstvårta.

Andra bloggar om: Polen, censur, reklam, sex, poster.

Mysteriet löst

För ett drygt år sedan ställde jag mig lite undrande till nedanstående skylt:Via Dark Roasted Blend är nu mysteriet löst. Det betyder verkligen förbjuden infart för bilbomber!

Dagens ord är samochód-pułapka som betyder bilbomb.

Storm

Igår hade vi ett av de tuffaste åskväder jag varit med om. Helt tyst, nästan inga hörbara åskknallar alls, och inga blixtar till marken, de gick alla från moln till moln. Men frekvensen! Under över en timme blixtrade det oavbrutet, med fem-tio blixtar i sekunden.

Det hela började med att det blåste upp ordentligt, men när ovädret väl drog in blev det helt vindstilla och nästan overkligt tyst. Tufft!

From Storm

Andra bloggar om: väder, åska.

Tillstånd.

I går var jag och hämtade mitt uppehållstillstånd (eller egentligen: certifikat för registrerat uppehåll av EU-medborgare). Jag kan bara säga "Tack EU!". Processen att ansöka om tillstånd att stanna i landet mer än tre månader gick ut på att fylla i en blankett på 4 sidor med personuppgifter, adress och liknande; gå till myndigheten; visa att man kan försörja sig i landet. Jag har ju jobb, så det var bara att visa kontraktet. Sedan fick jag reda på att jag kan komma tillbaka om två veckor och hämta pappret. Hela proceduren tog ca 20 min. inklusive väntetid. Att hämta tillståndet tog 2 minuter. Man var dock tvungen att ha med sig kvitto på att man betalat avgiften: 1 zł!*

Detta skall ställas i kontrast med de många timmars möte, veckors väntande och flera hundra zł en ukrainsk kollega var tvungen att spendera för sitt uppehållstillstånd, eller de mödor vänner och kollegor som istället vill till andra sidan Atlanten får genomlida.

När det gäller sådana saker som migration kan man inte nog vara glad över hur bra EU fungerar. Så länge man hör hemma innanför murarna så klart!

En intressant fråga som någon kanske kan besvara. Mitt uppehållstillstånd gäller för obegränsad tid ("indefinetly"). Trots det fick jag reda på att jag efter fem år i landet kan ansöka om permanent uppehållstillstånd. Vad är skillnaden mellan ett permanent tillstånd och ett temporärt giltigt på obegränsad tid?

Dagens ord är zaświadczenie som betyder certifikat.

*Det kostade visserligen 2,50 zł extra att gå till banken och betala för att kunna få kvittot.

Andra bloggar om: Polen, uppehållstillstånd, EU.

Tungvrickare

En av dagens gratistidningar, som jag brukar plocka vid Metro politechnika, har huvudrubriken

Chrzczą paliwa, ale nie w stolicy

Jag klarar inte av att läsa hela artikeln, men den handlar om nedvattnad bensin som man tydligen inte riskerar i huvudstaden. Inte särskilt intressant i sig, men jag gillar ord som börjar på sex konsonanter!

Dagens ord är alltså chrzczą paliwa: nedvattnat (eller utspätt) bränsle de spär ut bränslet.

Att läsas eller att köpas

Professor emeritus Jan Trost har en märklig debattartikel i dagens DN. Han menar att om läroböcker inte upphovsrättsskyddas kommer ingen att författa läroböcker mer, för "[v]em skulle klara av att bevara sin entusiasm i författandet av läroböcker om de kunde kopieras hur som helst?". Jag hoppas att det är rätt många. De blygsamma upplagor som de flesta (avancerade) fackböcker publiceras i ger inga stora pengar åt författarna. Därtill kunde man ju hoppas på att de flesta forskare brinner tillräckligt för sin forskning och sitt ämne för att de skall vilja se kunskapen spridd så mycket som möjligt.

För ärligt talat, en hel det facklitteratur är löjligt dyr. Det beror på små upplagor och få potentiella läsare. Titta bara på boken jag läser nu, som klockar in på en bit över 100 Euro. Det finns inte en student som kommer att köpa den. Jag läser institutionens ex. Om någon student behöver den lånar han/hon ett ex där det går, eller kopierar. Vare sig man får eller ej. För den som är intresserad finns en pdf-variant.

Men, det är ju trevligt att Trost i alla fall är öppen med att det inte är för läsarna han plitar ner sin statsfinansierade forskning.

PS. För övrigt skall man inte se ner på gammal kurslitteratur. En del böcker har med rätta blivit klassiker, Goldstein, Sakurai, Jackson... Någon föreslog tom att definitionen på en fysiker är någon som lärt sig elektrodynamik från Jackson.

Andra bloggar om: upphovsrätt, kurslitteratur.

Vidskepelse

Såg just Richard Dawkins senaste tv-serie, Enemies of reason. Första delen, som handlade om spiritualism och liknande visades i veckan på Channel 4, och den andra, om hälsovård, kommer nästa vecka.


För ett drygt år sedan visade SVT Dawkins tidigare dokumentär, Roten till allt ondska?, som handlade om religion. Jag måste säga att det är en lite speciell upplevelse att flytta från det genomsekulariserade Sverige till Polen, där religionen har en så stor plats i samhället. Igår var det t.ex. helgdag, Jungfru Marie himmelfärd, dagen då Maria hämtades av Gud till himlen (hur man nu vet det... inga belägg för detta finns ens i Bibeln). Vi var inbjudna till sambons företags 65-års-jubileum. Det inleddes naturligtvis i kyrkan med mässa.

Jag kan dock inte undvika att tycka att det är underligt hur folk här skrattar åt kristallhealing och liknande new age-trams, samtidigt som man med allvarlig min lyssnar till vartenda ord prästen säger och högljutt utropar ett amen när han ringer i en klocka. Vi var nyligen i Gierzwałd där Maria skall ha uppenbarat sig och fått helande vatten att rinna ur en skreva i berget. Folk knäböjer och dricker hoppfullt vattnet. Men, det finns en catch, vattnet helar bara om man tror... fast gott och friskt är det ändå.

Jag ser som sagt inte riktigt skillnaden mellan kristendomen och kristallhealingen, förutom förstås att kristendomen fortfarande är så skrämmande organiserad och har så mycket att säga till om. Se bara på förra valet i Polen som till stor del vanns av PiS för att de med hjälp av fader Rydzyk och hans Radio Maryja lyckades mobilisera äldre katoliker (mohair-baskrarna kallade) till att rösta på tvillingarna.

Dagens ord är przesąd, vidskepelse.

UPPDATERING: Det är väl också dags att flytta bloggen till Polen på Bloggkartan.

Andra bloggar om: religion, vidskepelse, Richard Dawkins, Polen.

GPS-(fel)navigering

Peter Englund skrev för ett tag sedan ett blogginlägg där han beskrev den ”vita häxan” som ofelbart navigerade honom rätt genom Skockholm. Samtidigt uttryckte han vemod över att hans kunskaper i navigering med karta nu skulle vara föråldrade. Den tiden kommer när karta är lika omodernt som telefonkiosken, men vi är inte riktigt där ännu.

I vintras försökte vi med GPS-navigatorns hjälp att ta oss fram i Finnskogarna i norra Värmland. Det höll på att sluta i olycka. Navigatorn känner inte skillnaden mellan de mindre landsvägar man nödvändigtvis måste nyttja och de timmervägar som i bästa fall är framkomliga med fyrhjulsdrift. Till slut ville Daniel (så kallas han, den trygga brittiska rösten, som skall visa oss rätt) att vi skulle ta oss över en bro som inte stått på minst 15 år. Det slutade med att vi tvingades backa en kilometer genom skogen innan vi kom någonstans vi kunde vända.

En liknade upplevelse var igår när vi skulle ta oss fram i området runt Siedlce öster om Warszawa. Daniel ville ha ut oss på små vägar över åkrarna farbara endast med traktor. Tyvärr finns så många av dessa vägar att navigatorn i princip blir oanvändbar. Man kan inte lite på att vägen inte slutar i en lerpöl mitt ute på ett fält. Det blev till att plocka fram den gamla pappersatlasen ur stolsfickan och på så sätt leta oss fram längs farbara vägar.

Det här är naturligtvis inte ett fel i GPS-systemet som sådant. Allt det gör är ju att ge den nuvarande positionen. Nej, skulden ligger hos tillverkarna av navigeringsmjukvara och kartor. Kartorna gör ingen skillnad mellan små och pyttesmå vägar och navigeringsmjukvaran, som söker efter snabbaste, eller närmaste, vägen nyttjar pliktskyldigt dessa genvägar istället för att ta vägen runt fältet/skogen. Det bottnar i en vilja från karttillverkarna att vara så kompletta som möjligt, men där man brister i estimeringen av vägarnas kvalitet. Varje väg på kartan har en ”hastighetsfaktor”, annars skulle inte navigatorn kunna räkna ut den snabbaste vägen. Felet är att man satt faktorn alldeles för högt på de kostigar som finns med. Om faktorn varit 100 gånger lägre skulle man kunna undvika dem genom att söka efter snabbaste, och inte närmaste, vägen.

Så, GPS-navigatorn är ett utmärkt hjälpmedel, men Peter Englund kan slappna av ett tag till. Ännu kan det vara nödvändigt att gripa efter kartan emellanåt.

Dagens ord är zaginiony som betyder vilse.

Andra bloggar om: GPS, navigering.

Språkförbistring från Gahrton

Via Dennis ser jag att Per Gahrton har lyckats klämma in en helt obegriplig debattartikel i Sydsvenskan. Gahrton verkar mena att EU behöver ett lingua franca, och att detta i princip kan vara vilket språk som helst, förutom engelska. Gahrton tycker att man kan följa det israeliska exemplet och återuppliva ett gammalt språk, latin, eller att ta ett konstgjort, esperanto (varför inte klingonska eller quenya?). Annars, tycker han måste vi ta ett modernt språk som inte är "upptaget" av någon annan supermakt. Detta språk skall vara "spritt och med lång historia som andraspråk i stora delar av regionen. I det fallet kan knappast något språk slå franskan. "

Två saker (minst) finner jag oförklarade: Varför lyfts just franskan fram på detta sätt? Spanska är ju betydligt lättare att lära sig, talas av fler människor runt om i världen. Tyska är officiellt språk i tre EU-länder plus Schweiz och talas av 100 miljoner människor i Europa. Att franska en gång var det dominerande språket inom EU-byråkratin ser jag inte som ett argument. Den andra oförklarade frågan är naturligtvis vad man har emot engelska. Det verkar främst vara att man talar det i USA. Nå, USA är en av EU:s främsta allierade och främsta handelspartner. Är det inte bra om våra representanter förstår varandra? Fast, skriver Gahrton, det vore ju att "kapitulera för marknadskrafterna". Vi har inte bestämt, i demokratisk ordning, att engelska skall talas i EU, skriver han vidare. Mig veterligen har vi heller aldrig bestämt att svenska skall talas i Sverige och franska i Frankrike.

Jag tror att det mesta av engelskbashandet grundar sig i vanligt USA-hat och anti-kommersialism. Om nu "marknaden" verkar föredra engelska måste naturligtvis klåfingriga politiker på vänsterkanten bestämma något annat, för marknaden kan ju aldrig ha rätt!

Dagens ord är język som betyder språk, men också tunga.

Andra bloggar om: engelska, politik, eu, språk, Intressant?

Polsk riksdag

Sällan har det svenska uttrycket om polsk riksdag som en kaotisk situation varit mer passande. Den nuvarande polska regeringen, som leds av partiet Prawo i Sprawiedliwość (PiS, Lag och ordning), under Jarosław Kaczyński tillsammans med de mindre partierna Liga Polskich Rodzin (LPR, Polska familjeligan) och Samoobrona (Självförsvar), är stabil som ett korthus. Eller, kanske faller den redan innan det här hinner postas, idag skall det tydligen debatteras huruvida alliansen skall uppslösas.

Det som har hänt på den senaste är att ett helt gäng ministrar har fått sparken. Bland annat Andrzej Lepper, pugilistisk vice premiärminister och ledare för Självförsvar, som anklagas för korruption. Nu går han ut med en motanklagelse mot justitieministern. Samtidigt har Roman Giertych, utbildningsminister och ledare för LPR och som förkommit förr i den här bloggen, öppet gått ut med att han vill ha en ny premiärminister. Dessutom anklagar han Kaczyński för att ha använt säkerhetstjänsten till att samla in kriminaliserande data om politiska motståndare som han sitter på för att använda som slagsträ i den kommande valkampanjen. För den kommer snart. Att det blir nyval är helt klart, frågan är bara när.

En sak som har varit bra med den senaste tidens debacle är att många har fått upp ögonen för hur oförmögna de tämligen extremistiska partierna LPR och Självförsvar är att regera. Det är en sak att sitta på sidlinjen och gapa. Nu har de fått plats på planen istället och helt misslyckats med att genomföra något vettigt. Partierna håller på att trilla under 5%-spärren till parlamentet. En valallians, LiS (lis = räv eller Liga i Samoobrona), har sett dagens ljus. Det är en helt och hållet taktisk allians mellan två partier som, förutom att de håller på att försvinna, annars har ganska lite gemensamt.

Jag tror att det är något som allmänt gäller dylika missnöjespartier. Se bara hur det gick för Ny Demokrati som ju begick politiskt självmord så fort de fick lite att säga till om. Ett tag med ett populistextremparti i ledningen kan kanske leda till att folk tänker över vilka nötter de röstar fram...

Dagens ord är afera som naturligtvis betyder affär (i meningen typ Watergateaffären).

Andra bloggar om: Polen, politik, kaos.

Cykel till jobbet

Jag cyklade till jobbet idag. Det är ca 13 km och tog runt en halvtimme. De båda halvtimmar som resorna fram och tillbaka tog kan mycket väl ha varit bland de svordomstätaste på länge. Jag har i alla fall fått reda på varför de flesta Warszawabor, trots att staden är platt som ett golv, kör mountainbike; cykelbanorna, i den mån de finns över huvud taget, obetydligt jämnare än en skogsstig. Vid korsande vägar avbryts cykelbanorna av en hög, vass trottoarkant.

På många ställen så försvinner cykelbanan rakt ut i den tre-filade vägen med bilar som swischar fram i 90 knyck. Fast, på andra ställen, där trafiken står still, är det riktigt roligt att kryssa mellan de irriterade bilisterna.

På det hela taget är trafiksituationen i Warszawa katastrofal. Infarts- och genomfartslederna är igenkorkade varje dag. En morgon, när vi sovit hos några vänner i en av förorterna satt vi fast en hel timme på grund av en mindre olycka. Vi hade en medelhastighet på ca 10 km i timmen till jobbet. Då staden växer utåt ökar problemen. Man har börjat införa bussfiler, men den allmänna inställningen, att trafikregler är till för att brytas, medför att på alla ställen där inte polisen står och bevakar är också bussfilen full med personbilar. I i princip alla bilar sitter bara en person. Man skulle tycka att lite cykelvägar skulle få åtminstone några mer att välja det sättet. Jag cyklar i morgon också, men då skiter jag i cykelbanorna…

UPPDATERING: Glömde ju dagens ord. Det är korek som betyder kork men också trafikstockning.

Revolt

I går firade man 63-årsdagen av Warszawaupproret. Klockan fem ljöd sirenerna, bilarna stannade på gatorna och stämde in med sina tutor. Under en minut stod huvudstaden stilla (nästan iaf).

Det var den 1 augusti 1944 som hemlandsarmén (Armia Krajowa) startade upproret mot den tyska ockupationsmakten. Man hade hoppats på stöd från den avancerande Röda Armén, men de sovjetiska krigsmakterna stannade upp och lät tyskarna ta hand om de upproriska. Efter 63 dagar av hårda gatustrider var upproret krossat. Hundratusentals polacker, de flesta civila, dödades och tillsammans med tidigare förstörelse låg 90% av Warszawas byggnader i ruiner.På warsawuprising.com finns en mängd bilder från upproret och foton som visar staden efteråt. Många ögonvittnesskildringar finns också nedtecknade, bland annat från tyska soldater som beskriver de grymheter som begicks av bland annat det ökända Dirlewanger-regimentet.

Tanken med upproret var att man hoppades på att den tyska armén skulle kollaps under trycker från Röda Armén och att man snabbt skulle kunna befria Warszawa och försvara den polska suveräniteten. Med tanke på de svåra förlusterna och det höga priset för nederlaget diskuteras det fortfarande bland historiker om det var värt det. Sådana tankar dryftades dock inte igår. "Det är väldigt svårt att lida en så stor förlust, men Polen skulle vara svagare idag om det inte vore för Warszawaupproret", sa premiärminister Jarosław Kaczyński.

Dagens ord är Powstanie Warszawskie som natuligtvis betyder Waszawaupproret.