Att haka eller inte haka

Som jag skrev om tidigare så drar det ihop sig till presidentval i Polen och premiärminister Tusk har meddelat att han inte ställer upp som kandidat från Medborgarplattformen, PO. Istället blir det utrikesminister Radek Sikorski eller sejmens talman Bronisław Komorski som blir partiets kandidat. Vem avgörs i interna val inom kort.

Då Polens president mest har ceremoniella uppgifter skulle man kunna tänka sig att valet skulle bli en ganska trist affär. Men det handlar också om prestige. Ankorna in charge, bröderna Kaczyński, ogillar Tusk med en intensitet som bara kan matchas av deras avsky för Sikorski, och att se den senare i presidentpalatset är nog mer än de mäktar bära. Oppositionspartiet PiS ledare Jarosław Kaczyński, den mer aggressive av ankorna, lät sig därför intervjuas i förra veckan och förklarade att han kände till uppgifter som gjorde att Sikorski inte skulle kunna bli president. Han, Kaczyński, kunde dock inte avslöja vad det var för uppgifter, det var nämligen hemligstämplat... Däremot skulle premiärministern, dvs Sikorskis chef Tusk, kunna häva hemligstämpeln. Implikationen var naturligtvis att eftersom så inte skedde fanns verkligen något att dölja.

Tidskriften Newsweek Polska gick ut med en rubrik att Kaczyński hade en hållhake på Sikorski. Varvid Kaczyński rasande förklarade att han aldrig använt ordet hållhake. Han kände bara till vissa uppgifter... Donald Tusk förklarade snabbt att han inte kände till några sådana uppgifter och uppmanade i ett brev presidenten att avslöja vad det handlade om. I går svarade presidenten i ett mycket allmänt hållet brev som inte ger några nya uppgifter utan hänvisar till det möte Tusk hade med presidenten år 2007 när Sikorski utsågs till utrikesminister.

Så finns det några graverande uppgifter? Ingen vet. Sikorski hävdar i dag att Jarosław Kaczyński upprepat att han har komprometterande uppgifter om Sikorski. Sikorski själv kallar det för utpressning och påminner om att han själv la ut på internet all information som SB och senare WSI har om honom.

I pressen fortsätter spekulationerna, och trots ankornas protester så är det ordet hak som kommit att användas. Det återstår att se om det finns några riktiga hakar, eller om det bara är smutskastingstaktik från ankornas sida. Sikorski själv menade att vissa saker är konstanta; när det drar ihop sig till presidentvalskampanj i Polen så går Kwasniewski ner i vikt och Kaczyńsks gräver fram hållhakar.

Dagens veckans månadens ord är hak - krok, men också hållhake.

Flygbilder från förr

Läste nyligen att man i Google Earth nu kan se historiska flygbilder från Warszawa. Bland annat har man lagt upp flygbilder från 1935, och det är fascinerande att se hur stan har förändrats. Bilderna nedan jämför stadsdelen Muranów, där det judiska gettot upprättades under kriget, med hur det ser ut idag.

Muranów 1935.

Muranów idag.

Warszawa var under tiden före andra världskriget oerhört tättbebyggt. Förutom ett antal parker, som fortfarande finns kvar, såsom Odród Saski, Pole Mokotowskie osv fanns väldigt lite grönt i staden. Idag är Warszawa, trots den grå stereotypen, en lummig stad. På bilderna nedan kan man jämföra gamla stan då och nu.

1935.

Nu.

Gamla stan är sig lik, återuppbyggd som den är. Och även kungliga slottet är detsamma (med en vit fyrkant i mitten i nedre bilden). Men om man tittar utanför gamla stan ser man även här hur mycket tätare det var mellan husen då. Med bilar, bussar och tunnelbana har staden istället kunnat expandera utåt.

Även i ett kortare historiskt perspektiv kan man se förändringarnas vindar med Google Earth. Här är området kring slottet Wilanów år 2002.

Och nedan ser man det från i höstas.


Den verkliga, otäcka, anledningen till att Warszawa kunde transformeras från tättbebyggt till lite glesare är naturligtvis kriget. I Google Earth finns även bilder från 1945. I gamla stan finns inte ett enda oskadat hus, och av kungliga slottet syns nästan inte ett spår.

Muranów drabbades ännu hårdare. För att kväsa gettoupproret gick de tyska trupperna fram och sprängde och brände systematiskt hus efter hus. Till slut fanns inget kvar. Verkligen ingenting.

Bilden nedan, från Wikipedia, säger ganska mycket om hur andra världkriget drabbade Warszawa.

Dagens ord är zdjęcie lotnicze - flygfoto.

Andra bloggar om: Polen, Warszawa, Google Earth, historia, flygfoto.

Feta torsdagen - eller att lida för sina kakor

Idag är det feta torsdagen i Polen. Det är sista torsdagen innan fastan, och liksom på den svenska fettisdagen, äter man godsaker; faworki och/eller pączki, en form av degmunkar.

I närheten av forskningsinstitutet ligger Pracownia Cukiernicza, som allmänt anses ha Warszawas bästa pączki. Så, det bestämdes att vi skulle ha våra pączki därifrån. Det var vi inte ensamma om.

Kön började till vänster i bilden...

och fortsatte runt hörnet. Vi hade trott att det kanske skulle ta en timme eller så att komma fram. Men då varje person som betjänades tog drygt 1,5 minuter dröjde det lite längre. Drygt fem timmar senare stod vi med våra munkar i hand och skyndade frusna tillbaka till jobbet. Visst, det var goda pączki, men inte riktigt värt 5 timmar i snöstorm. Förslaget var att nästa år fira fettisdag - när det inte är kö.

Chopinåret

Den 1 mars i år är det Chopins tvåhundrade födelsedag. Det är naturligtvis något som firas med pompa och ståt i Polen. För även om man i Sverige uttalar kompositörens namn på franskt manér så ses han i Polen som en nationalhjälte. Frederyk Franciszek Chopin föddes i Żelazowa Wola inte långt från Warszawa. Han lämnade förvisso Polen som 20-åring för att aldrig mer återvända, men ses ändå som urpolsk. Chopin ligger begravd på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris, men hans hjärta togs ut och är infattat i en av pelarna i Heliga korsets kyrka i Warszawa.

Man måste komma ihåg att Chopin under sin livstid aldrig såg en polsk stat. Han föddes efter partitionen och dog långt innan Polen igen dök upp på kartan. Men den här tiden var en tid av stark nationalism, till stor del på grund av att man saknade stat. Då fick litteratur, konst och musik träda fram istället. Det var tiden då författare och konstnärer som Sienkiewicz och Matejko lyfte fram historien för att hålla samman nationen.Och många säger höra samma sak i Chopins musik.

Därför är det naturligt att man firar Chopin-året, alldeles särskilt i Warszawa. Flera konsertserier hålls under våren till Chopins minne. En serie, anordnad av universitetet, hålls i Pałac Kazimierzowski där den unge Chopin gick i skola och hans far undervisade. Man har ställt ut bänkar runt om i Warszawa som spelar musik och berättar om vad Frederyk gjorde här och där. Och till sommaren blir det som vanligt konserter under Chopinstatyn i Łazienkiparken.

Dagens ord är rocznica - jubileum/årsdag från ordet rok - år

Ryssland sträcker ut en hand?

Vladimir Putin har bjudit in Donald Tusk till högtidlighållandet av 70-årsdagen av Katynmassakern. Polska tidningar och radio talar om ett viktigt steg i de polsk-ryska relationerna och hoppas att det kan leda till en "normalisering" av förbindelserna länderna emellan.

Fast naturligtvis finns skepsis kvar. Historikern Professor Wojciech Roszkowski säger till Gazeta Wyborcza att den ryske premiärministerns intentioner "inte är självklara" och att han väntar till efter årsdagen för att bedöma utkomsten. Det är en viktig gest, menar han, och tyder på en inbjudan till förändring av de rysk-polska relationerna. "Frågan är bara om det är varaktigt", avslutar han.

Dagens ord är nieufności - misstro.

Att översätta gatunamn

Jag har precis börjat läsa Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Łódż och kom att fundera över det där med gatunamn. Bör man översätta dem eller inte? Sem-Sandberg gör det i allmänhet inte. Han låter namnen stå kvar som de är (och en eloge till honom och förlaget att de behåller de polska tecknen) och således blir (ulica) Piotrkowski, huvudgatan i Łódż som under kriget döptes om till Adolf Hitler-Strasse, Piotrkowskagatan och (ulica) Kościelna blir Kościelnagatan. Jag har skrivit förr om polska gatunamn och deras betydelser. Frågeställningen om att översätta eller inte har egentligen två delar: för det första, om man inte översätter dem går en del av betydelsen förlorad, och för det andra skall då de polska adjektiv- eller genitivformerna vara kvar.

I fallet Kościelna skulle man kunna tänka sig en korrekt översättning som Kyrkogatan. Det gör att man som icke-polskkunnig kan associera till namnet på den gata där den stora Mariakyrkan som nämns i boken ligger. Och skulle inte en översättning av Wesołagatan till Lyckliga gatan eller Lyckogatan ha understrukit det ironiska i att det är där sjukhuset där de brutala utrensningarna som beskrivs i början av boken ligger.

Men om man nu låter namnen stå kvar, borde inte då Piotrkowska bli Piotrkówgatan efter staden Piotrków Trybunalski dit den ursprungligen ledde eftersom -ska bara är en ändelse? Än tydligare blir det när det handlar om namn, som Karola Miarkigatan som rimligen borde blivit Karol Miarkagatan. Eller är det att göra det onödigt komplicerat utan att tillföra något?

Själv tycker jag att de prosaiska namn som förekommer ofta i polska gatunät såsom Chłodna (kyliga), Wesoła och så vidare borde översättas. I prologen nämns Plac Wolności till vilken Sem-Sandberg erbjuder en översättning inom parentes, Självständighetstorget. Men där har han fått det fel. Piotrkowska går mellan Plac Wolności och Plac Niepodleglości. Det senare torget är Självständighetstorget medan det tidigare bäst översätts till Frihetstorget. Bland andra översatta namn finns Stary Rynek som kallas Gamla stadens torg (istället för Gamla torget) och Plac Kościelny som kallas Kirchplatz, på tyska. Visst, det gjorde den säkert då, men Sem-Sandberg använder inte de andra tyska gatunamnen som t.ex. Hohensteinerstrasse för Zgierska (som borde varit Zgierzgatan).

Kanske är jag bara onödigt petig. I vilket fall som helst så är boken hittills (efter knappt 100 sidor) fängslande och kan mycket väl vara värd den uppmärksamhet den fått.

Dagens ord är tłumaczyć - översätta.

Andra bloggar om: De fattiga i Łódź, Steve Sem-Sandberg, literatur, polska, Polen, översättning.