2008-04-15

Gettoupproret

I veckan högtidlighåller man minnet av 65-årsdagen av Gettoupproret i Warszawa i april 1943. Det skall alltså inte förväxlas med Warszawaupproret. Där det senare var ett försök att faktiskt befria Warszawa från den tyska ockupationsmakten var det senare snarast en möjlighet att dö stridande istället för att skeppas till Treblinka.

Det judiska gettot i Warszawa hade när det installerades 1940 runt 440000 invånare. Det omgärdades av en mur som skiljde av gettot från världen utanför. Under de första åren, innan massdeporteringarna, dog runt hundratusen av gettots invånare av svält och sjukdomar. Under 1942 började man deportera folk i stor skala till förintelselägret Treblinka i Operation Reinhard. Runt en kvarts miljon människor skeppades från gettot och mördades fram till september. Det kvarvarande gettot hade då 55-60000 invånare.

Det första väpnade upproret var i januari 43 när judiska stridsgrupper attackerade de tyska trupper som kom för att genomföra den slutliga "avvecklingen" av gettot. Man lyckades till en början stoppa transporterna, men den 19 april gick SS till motattack med tusentals välbeväpnade soldater, bland annat Waffen-SS, mot några hundra judiska motståndsmän beväpnade med pistoler, ett fåtal gevär och Molotovcocktails. Under ledning av SS-Gruppenführer Jürgen Stroop gick man in i gettot och brände och sprängde byggnaderna kvarter efter kvarter. Den stora synagogan sprängdes symboliskt den 16 maj. Ungefär 56000 personer dödades eller deporterade till Treblinka under upproret. Kanske ett hundratal tyskar dog. Bilden till höger visar gettot efter upproret. Stroop författade en rapport med den cyniska men rättvisande titeln "Es gibt keinen judischen Wohnbezirk in Warschau mehr" (Det finns inget judiskt bostadsområde i Warszawa längre).

I går var den israeliske presidenten Simon Peres och Lech Kaczynski i Treblinka och idag möts man vid monumentet för gettots hjältar. På torsdag talar Peres i Sejmen.

Dagens ord är bohater - hjälte.

1 kommentar:

Inget att säga sa...

Det är så kul att läsa denna blogg och sedan diskutera med min granne, hon är en polskutbytesstudent och blir lika förvånad var gång man frågar om något man läst här! "Med fingrarna i ekorrhjulet" är den bästa Polenkorrespondensen jag hittat hittills!