Nyårspostning...

Så här på årets sista dag är det populärt att sammanfatta året, men det är något som inte så enkelt låter sig göras. Personligen var året en blandning av bra och dåligt - som alla år; det var framförallt ett år när den trista sidan av forskning gjorde sig påmind.

Det var också året då min blogg en dag plötsligt fick 50 gånger fler besökare än normalt.

Under den senare delen av året har tyvärr uppdateringsfrekvensen sjunkit drastiskt. Det har att göra med mycket arbete, men också med att efter drygt tre år i landet har nyhetens behag avtagit, och det som kändes udda och exotiskt har fått normalitetens patina. Jag kan inte lova att jag kommer att blogga oftare, men det är i alla fall en målsättning. De läsare som gillar mina foton uppmuntras att ta en titt på Mer än 1000 ord?, min bildblogg.

En annan målsättning för det nya året är att försöka skriva en vetenskapspostning mer eller mindre varje vecka på Under lagerbladet. Visserligen tar det ganska mycket tid att skriva en vettig postning där, men om responsen blir ok så är det något jag hoppas blir roligt. Om inte ser det ut som om intresset för den bloggen kommer att vittra.

På det hela taget är det svårt att säga exakt vad som kommer att förändras - troligen inte så mycket. Å andra sidan är ju nyår bara en helt godtyckligt punkt, så man kanske inte kan kräva så mycket förändring heller.

Men ett stort tack till alla läsare under året, och speciellt till kommentatorerna. Utan er hade jag lagt av för länge sedan.

Dagens ord är Sylwester som är vad nyårsafton kallas.

Polen och kyrkan

Jan Lewenhagen har ett par artiklar i dagens DN om Polen och kyrkan. Under titeln "Polackerna sviker kyrkan" säger Andrzej Kałuża, verksam vid Tyska poleninstitutet i Darmstadt, att inom 10-15 år kommer Polen att vara "som ett land i väst". Unga polacker går mindre och mindre i kyrkan... det är något jag också ser omkring mig. Två unga, välutbildade storstadsbor intervjuas i den andra artikeln: "Jag kommer från en katolsk familj. Jag tror på Gud, men inte på kyrkan. Det händer saker i kyrkan som jag inte kan acceptera", säger den ena. Det är ord som jag nästan ordagrant hör från såväl fru mjn som flera av studenterna i forskargruppen.

En orsak till detta är dels att kyrkan, som nämns i artikeln gått från att blivit en plats för dem som ville förändra samhället till en plats för dem som vill ossifiera det. Men till skillnad från vad som verkar hintas i artikeln så tror inte jag att det beror på att kyrkan förändrats. Samarbetet mellan kyrkan och de progressiva under socialisttiden var helt enkelt en form av "fiendens fiende är min vän". Både kyrkan och socialisterna kämpade om inflytandet över folks tankar. Kyrkan var aldrig en frihetlig kraft, bara en konkurrent till socialismen. När systemet ändrades och kyrkan fick in en fot i politiken så visade det sig att den inte hade någon tanke på att ändra sig med samhället.

De som växt upp i ett fritt Polen hyser därför inga illusioner om att kyrkan skall vara en kraft för förändring. Istället gör den som den brukar och motsätter sig alla framsteg, bannar och blockerar. Man ser det i striden om IV-befruktning som rasat under hösten, där kyrkan står för ett totalt förbud, helt i strid med den folkliga opinionen. När det gick till utpressning mot politiker som kunde tänkas rösta för offentlig finansiering av IVF var det många som skakade på huvudet och undrade vad de höll på med i prästerskapet. Likadant under korsstriden, där kyrkans valhänta hantering ställde dess opportunism i blixtbelysning. Man sa att korset borde flyttas, att det var fel att göra en politisk strid om ett kors. Men samtidigt gjorde man inget, och man vägrade (eller vågade inte) att tydligt ta avstånd från Kaczynski och "Korsets försvarare". I stället försökte man stå på båda sidorna, vara alla till lags.

"Kyrkan har gjort många fel de senaste tjugo åren och har inte funnit sin plats i det demokratiska samhället", säger Andrzej Kałuża. Men kyrkan nöjer sig inte, och har aldrig varit nöjt, med att vara ett religiöst samfund. Man vill ha inflytande inte bara över de troende, utan även alla andra. Man har ingått i en allians med Kaczysnkis Lag och rättvisa (PiS) och tillsammans driver man en järnhårt konservativ linje. Det är en linje som skrämmer bort de flesta, men man har en kärna av 20-25 procent som stödjer helhjärtat. Det är naturligvis inte "unga, välutbildade storstadsbor", utan det finns en tydlig konflikt mellan stad och landsbygd. Just nu är det den reaktionära fåran som styr i kyrkan och i PiS vilket leder till att polariseringen ökar. Risken är, särskilt om regeringen inte lyckas infria förväntningarna om ett rikare friare Polen att den konservativa halvan lockar igen. Då är "ett land i väst" kanske inte Sverige eller Spanien, utan det hårt polariserade USA.

Själv hoppas jag, som ateist, så klart att fler av de unga polackerna helt skall vända religösa makter ryggen. Kanske är det något vi får se under de kommande decennierna, fast kanske blir det som i Sverige där astrologi och nyandlighet tagit kyrkans plats. Fast det är i alla fal bättre med 100 fragmenterade rörelser än en stor reaktionär koloss.

Dagens ord är opuścić - överge/svika.

Andra bloggar om Polen, katolska kyrkan, religion.

Filharmonin och trafiken

Igår lyckades jag för första gången ta mig iväg till Filharmonia Narodowa, Filharmonin i Warszawa. Efter tre år i stan är det smått skandalöst att jag inte gjort det tidigare. Konserten var en orgel/trombon-föreställning med svenskarna Gunnar Idenstam och Christian Lindberg. Det var tidvis lysande, tidvis bara konstigt. Särskilt Lindbergs egna solokreationer var... annorlunda. Ravels Bolero, som tenderar bli lite långrandig, fick ett nytt liv när den byggdes upp mot cresendot med fler och fler orgelpipor.

Nå, Filharmonia Narodowa är ett  konserthus i socialistisk realistisk stil efter det gamla klassiska huset förstörts under de tyska flygräderna 1939. Hallen är en typisk konserthall, men med en stor cool träsnidad orgel. Det tilltalar mig dock inte på samma sätt som Göteborgs funktionalistiska konserthus.

Trafiken då? Jo, vi bestämde oss för att ta bilen från jobbet till konserten. Det är 4,7 km på grund av vägarbeten på vägen, mot 3,3 km den normala vägen. Vi lämnade jobbet kl 17.45. Klockan 18.45, efter 4 km, Bestämde vi oss för att överge bilen på första bästa parkeringsplats. Småspringande den sista kilometern snubblade vi in på konserthuset lagom till andra ringningen... ALDRIG mer bil i centrala Warszawa - även om det är -10°C och blåser...

Dagens ord är puzon - trombon.

Presidenten terrorist...

Efter den ryske presidenten Medvedevs besök i Warszawa i veckan bar det direkt av över Atlanten för Komorowski för hans första besök hos Obama. En hel del handlar om att undertryka banden mellan länderna,  t.ex. finns en stor polsk-amerikansk diaspora. Obama upprepar därför USAs åtagande att skydda Polens säkerhet. Polen är sedan länge en av USAs allra mest trofasta allierade och man skickade stridande trupp till så väl Irak som Afghanistan. Därför är det en fråga som alldeles extra irriterar polacker - att man inte är includerade i Visa Waiver-programmet. Komorowski klagade hos Obama att Polens grannar kan resa utan visa, medan han är den fjärde presidenten i det fria Polen som tvingas skriva under på att han inte är fölkmördare och inte prostituerar sig. Men intressant är hur han uttryckte sig om frågan om terrorism:

Ja się nie obrażam, prostytucji nie uprawiam, ludobójstwa też nie, ale muszę powiedzieć, że jak musiałem wypełnić pytanie, czy nie jestem terrorystą, to ręka mi zadrżała. Nie chciałbym skłamać Stanom Zjednoczonym, a mam pewną wątpliwość. W czasach komunistycznych byłem terrorystą. Tak przynajmniej opiewały niektóre zarzuty formułowane przez prokuratora komunistycznego. Nie wiem, mam pisać prawdę czy nieprawdę w tych kwestionariuszach.
Jag känner mig inte förolämpad, jag bedriver inte prostitution, inte heller folkmord, men jag måste säga, att när jag var tvungen att svara på frågan om jag var terrorist, så darrade jag på handen. Jag ville inte inte ljuga för Förenta Staterna, men jag är full av tvivel. Under kommunisttiden var jag terrorist. Så löd i alla fall många anklagelser från den kommunistiska åklagaren. Jag vet inte om jag skall skriva sanning eller osanning i det formuläret.

Och även om Komorowski skämtade så ligger det en allvarlig tanke bakom - idag, när ordet terrorist är en så klibbig anklagelse som alla försöker klistra på sina motståndare, så måste man vara försiktig. Talesättet om den enes terrorist är den andres frihetshjälte är något att hålla i minnet, särskilt nu när västvärlden sällar sig till Iran och Kinas bild av terrorister och vill klassificera Wikileaks som terrororganisation.

Dagens ord är zarzut - anklagelse.

Andra bloggar om Polen, politik, Obama, Komorowski, Wikileaks, terrorism.

Saltsäsong

Nu när snön legat några dagar har kaoset bedarrat och trafiken flyter mer eller mindre som vanligt igen. Men det är ändå en svår säsong för oss cyklister. Vinterröjningen av cykelbanorna är nedprioriterad till icke-existens, vilket kanske inte är så förvånande i en stad där cykelbanor tills nyligen var ett i det närmaste okänt begrepp. Det betyder dock att som cyklist tvingas man ut och slåss med bilarna på gator som är smalare än vanligt på grund av av snön längs kanterna.
Men det betyder oxå att man tvingas stå ut med de oändliga mängder salt man sprider ut för att hålla vägarna rena och allt vad det betyder av korrosion. Korrosion är en mycket komplicerad process (som är ett aktivt forskningsområde inom fysikalisk kemi), som kostar miljarder årligen i skador på bilar, broar och cyklar. På min cykel har vevlagret drabbats och jag hoppas att det skall hålla vintern ut så jag kan skaffa nytt till våren istället. Trots att saltet är irriterande (för att inte tala om att slasket är ett sår i det fina vintervita) så finns det ju några intressanta vetenskapliga aspekter av det hela.

Anledningen till att man använder salt är ju att en saltlösning (i vatten) fryser vid lägre temperatur än en ren vattenlösning. I fasdiagrammet nedan kan man se att med en blandning av vanligt bordssalt och vatten kan man sänka fryspunkten ner till -21,1°C vid en lösning med 23,3% salt. Detta kallas den eutektiska punkten.

Fasdiagram hos NaCl i vatten. Bild från ChemGuide.

Anledningen till att fryspunkten sjunker är att det blir en skillnad mellan den kemiska potentialen i den lösta och i den fasta formen av saltet. Kemisk potential är ett mått på hur mycket energi som krävs för att introducera mer molekyler till en form. En intressant aspekt är att vid låga koncetrationer av av det lösta ämnet så spelar det inte någon roll vilket ämne det är... För varje mol / kg vattenlösning sänks fryspunkten 1,86 grader. Vid högre koncentrationer är det dock skillnad mellan olika lösta ämnen. Min chef berättade att i Warszawa har man nu börjat att använda en del kalciumklorid på vägarna i stället för natriumklorid som är det vanligaste. Anledningen är att en CaCl₂-lösning har lägre temperatur vid den eutektiska punkten än en NaCl-lösning. Ned till ca -50°C kan den hållas flytande.

Fasdiagram för en lösning av CaCl₂ i vatten. Punkterna B och C markerar fasövergångar till andra saltstrukturer. Bild från phasediagram.dk.

Efter denna saltade utläggning kan naturligtvis dagens ord bara bli sól - salt.