2008-02-23

Tidsoptimism

Ständigt skyndande, oftast sen. Ett par ursäkter på lager bara utifall... Bara tanken på att faktiskt göra något innan dödslinjen ligger snubblande nära känns konstig.

Så ser den ut, tidsoptimistens vardag. Själv är jag en tidsoptimist av första rang. En sådan som aldrig räknar med trafik; som dyker upp tre minuter innan incheckningen stänger och tycker att det var gott om tid; som vet att de där fem minuterna innan vi skall gå med fördel kan användas till kolla de senaste inläggen i rss-läsaren, läsa de senaste nyhetsrubrikerna (och kanske fastna i en artikel), skriva klart e-post, fundera över vad man skall ha på sig, ta på sig, leta efter mobilen, leta efter nycklar samt att ducka för syrliga kommentarer från de som väntar...

Det här med tidsoptist är naturligtvis inget som jag försöker att vara. I själva verket är ambitionen att vara ute i god tid och kunna ta det lugnt. det verkar bara inte ligga i min natur att kunna det. Det ofrivilligt adopterade mottot är att inte göra idag det som kan skjutas upp till morgondagen. Men konstigt nog verkar saker lösa sig i alla fall. Jag har bara missat flyget en gång, och då var jag på flygplatsen mer än tre timmar innan avgång och fastnade i en bok i kaféet. Att sambon, A, är notorisk för att alltid vilja vara ute med evig säkerhetsmarginal kanske bidrar till en ganska lyckad kompromiss.

Kanske kommer även jag att en dag växa upp till en ansvarskännande tidsrealist, men än så länge behåller jag å-/insikten att en minut för tidigt är en minut förlorad.

Detta var mitt inlägg i Februaristafetten där jag lämnar pinnen vidare till Zeejay, vars tankar numera mest tycks krets kring melodifestvalen, som vi lyckligtvis slipper här i förskingringen. För att hålla oss på melodifestivalnivå skall han för redogöra över sin drömrubrik i kvällstidningarna.

Dagens ord är czas - tid.

PS: Naturligtvis tog det här inlägger mer än de 10 budgeterade minuterna i anspråk och A tittar menande på klockan.

5 kommentarer:

Frukostflingan sa...

Förr var jag den som alltid var ute i god tid, fick stå där och hinna bli förba... medan jag väntade på andra som aldrig kom i tid! Men, så bestämde jag mig för att bli den som aldrig kom i tid och mina vänner blev riktigt oroade över mitt beteende och trodde jag var sjuk! De fick bara smaka sin egen beska medicin och numera kommer vi alla lagom till utsatt tid!
Kul var det i alla fall att göra det oväntade! Ha en trevlig helg och tack för ett tänkvärt inlägg!

Camilla sa...

Jag är också en evig tidsoptimist. Det är nästan så att jag undrar om jag hinner med bussen som gick 3 minuter tidigare :P

jOHAN sa...

Tack! tack! Tack! Att inte vara den enda syndaren bland tidsfascister hjälper.

Dziękuję!

Anonym sa...

Hejhej. Det var visst ett passande ämne jag gav dej,hehe. Tack för ett givande inlägg.
Jag stressar aldrig och har en enormt lång startsträcka på morgonen, runt 2-3 timmar.
Ofta missar jag bussen och får snopet bara se de röda bakljusen av densamma, svängande runt gathörnet :(.
Ofta innebär det att jag måste ta taxi och har en förmåga att komma en minut före utsatt tid eller på exakt rätt klockslag.
På väg i taxin ber jag om god musik, burrar ner mej i sätet och kopplar av. Det blir ganska dyrt, men vad man betalar för gungorna tar man igen på karusellerna.
Jag har också missat planet när jag skulle hem från London en gång. Var ute i god tid(!) och hade checkat in, men fastnade i baren i samtal om Pink Floyds konsert på Wembley med en sydafrikan.
Det är en lång och rolig historia som jag inte ska dra här, men jag kom hem 2½ dygn senare - med båt! De var inte så glada på jobbet, men jag var glad åt det extra äventyr denna TIDSNONCHALANS dukade upp åt mej.London är ju en mycket trevlig stad;)

Hälsningar från Kari ("Bloggar fred,frid och frihet")
http://blogg.aftonbladet.se/10029

mj sa...

Kari: Jo, det var ett mycket passande ämne. Just nu pågår förhandlingarna om till när vi skall beställa taxin för i morgon...

Men jag älskar också att ta det öugnt på morgonen. Läsa tidningen, dricka kaffet i lugn och ro. Jag klarar inte av att bara studsa ur sängen och springa iväg!