Språkkommentar
Med anledning av en post på Språkförsvarets blogg angående en artikel i Tentakel så blev jag irriterad nog att skriva en lååång kommentar som jag tycker meriterar att korsposta här:
I kommentaren , liksom i artikeln, finns ett antal punkter som visar på en mycket dålig förståelse för frågan om språk i forskningen.
Ex.1) Ett argument man ofta ser (här bland annat [syftar på språkförsvaret]) är att amerikansk forskning skulle vara så framgångsrik på grund av engelskan. Det är ett idiotiskt påstående. Amerikansk forskning är framstående för att de har ojämförbart bäst resurser och att de bästa forskarna i världen söker sig till USA för att ta del av de resurserna. Av USA:s ca 300 nobelpristagare är en fjärdedel invandrade (i vuxen ålder). (I fysik är det 25 av 87 och många fler (mer än hälften) som andra generationens invandrare. Vilket naturligtvis är ett inlägg i debatten om integration.) Att engelska blivit forskningsspråket nummer 1 är snarare en effekt av detta än en orsak. (Naturligtvis kombinerat med USA:s position som ekonomisk och politisk supermakt samt arvet från den brittiska kolonialismen.)
Ex.2) "Tänk tanken att dessa anglosaxiska forskare skulle vara tvungna att skriva sina arbeten på franska/kinesiska/ryska..." Jo, jag tänker den tanken och tror att det skulle gått utmärkt. Språkkonventionen engelska har inte uppstått ögonblickligen och ur intet. Om kinesiska varit det dominerande forskarspråket så hade forskare lärt sig kinesiska. Det går inte tro att vi kan byta idag, men vem vet vad som händer under en hundraårsperiod när Kina öppnas upp och spänner sina ekonomiska muskler.
Ex.3) "Forskare måste kunna tala och skriva om sitt ämne på svenska". Jo, men det kan de! Jag har inte träffat någon svensk forskare som inte klarar det. Detta påpekas av andra kommentarer till Tentakel-artikeln som Språkförsvaret inte återger. Man förlorar inte bums sin svenska för att man arbetar på ett annat språk. Det är inte ett nollsummespel. Att det kan vara svårt att hitta svenska ord för vissa facktermer må vara hänt. Det går, och trots allt är det mestadels specialiserade termer som ändå bör undvikas när man talar/skriver till dem som inte är specialister i ämnet.
Ex.4) Varför inte publicera på svenska? För att det inte finns en publik! Sverige är litet. Vill en forskare bli uppmärksammad av sina kollegor så får man använda ett forum och ett språk de begriper. Att återinföra latin som lingua franca är något som skulle ta många decennier och inte lösa några av de problem som ofta diskuteras här [återigen språkförsvaret], t.ex. svårigheten att undervisa(s) på ett främmande språk.
Ex.5) "Forskare i Sverige bör kunna svenska." Det visar på en djup oförståelse för mobiliteten i dagens forskarsamhälle där en forskare kanske bara stannar några år i ett land innan de flyttar vidare. Att kräva att de genast skall lära sig nya språk att arbeta på är att kväva den internationalism som är unik för vetenskapen och återigen bygga upp nationella barriärer. Det leder bara till sämre samarbete och sämre vetenskap!
Ex.6) "att grundutbildning riktad till och bekostad av svenska medborgare ska vara på svenska är en självklarhet." Men grundutbildningen är inte endast riktad till svenska medborgare. Vi har idag inte ett tillräckligt studentutbud för att kunna fylla de program vi vill driva med svenska studenter. Många masters-program (som tillhör grundutbildningen) är beroende av utländska studenter för att kunna drivas öht. Därtill är import av duktiga studenter inget som skall ses ned på utan något som behöver uppmuntras. En stor del av USA:s vetenskapliga och ekonomiska mirakel är drivet av importerad talang (se tex den här artikeln i veckans The Economist). Sverige har inte USA:s naturliga attraktionskraft så vi måste anstränga oss för att locka hit begåvade studenter, inte stänga ute dem. Förvisso tycker jag att nivån upp till kandidat gärna kan undervisas på svenska, men sedan är engelska att föredra, inte bara för de utländska studenternas skull utan också för att hjälpa de svenska studenterna att ta plats i en internationaliserad värld. Att forskarutbildningen skall vara på engelska ser jag i det ljuset som självklart.
Dagens språksystem är inte perfekt, men det är bättre än något vi haft genom historien! Det finns ingen anledning att titta tillbaka på den gamla onda tiden och låtsas att den var så god! Jag upprepar min tro att mycket av motståndet mot engelska som forskningsspråk grundar sig i avundsjuka på den amerikanska forskningen och/eller helt vanlig anti-amerikanism.
Dagens ord är angielski - engelska.
Andra bloggar om: språk, engelska, vetenskap. Intressant?
11 kommentarer:
word! :-)
Medhåll.
Som kommentar till Ex.1 kan väl sägas att innan vissa beklagliga händelser under 1900-talets första del var tyska det dominerande forskarspråket (åtminstone i Europa). Något som bl.a. manifesterades genom att tyska var den enda obligatoriska kursen för kemidoktorander i Glasgow under 80-talet. Uppenbarligen klarade forskarna av att gå över från tyska till engelska.
"Man förlorar inte bums sin svenska för att man arbetar på ett annat språk. Det är inte ett nollsummespel."
Förlorar man sin engelska för att man arbetar på svenska?
"Det leder bara till sämre samarbete och sämre vetenskap!"
Du befinner dig i en miljö där engelskan är en väldig barriär. I Sverige har våra lärare lärt sig engelska i grundskolan och vår kontakt med engelskan är daglig och har varit det väldigt länge. Kontrasten gör att du upplever att problemet ligger hos attityden bland forskarna där. Det är inte så enkelt.
Sedan överför du debatten till en svensk miljö där man kan räkna med att samtliga studenter förstår engelska väl och kan uttrycka sig acceptabelt. Det är en helt annan verklighet.
Dina generaliseringar håller inte.
Varför skulle ditt samarbete med internationella forskare försämras av publikationer på svenska?
Varför försämras din vetenskap av ditt användande av svenska?
Hur stor procent av de som läser masterprogram blir forskare och hur många är sedan aktiva internationellt eller utomlands? Du argumenterar som om det vore majoriteten, är det så?
"Jag upprepar min tro att mycket av motståndet mot engelska som forskningsspråk grundar sig i avundsjuka på den amerikanska forskningen"
Svensk forskning är framstående i världen på grund av kvalitén på svenska forskarutbildningar och det svenska utbildningssystemet, av vilket engelska är en del.
Faran med att engelskan tar över i en domän är att vi till slut -efter en lång process som tar mer än en generation- har så få domäner där vi kommunicerar på svenska att språket går förlorat.
"...och/eller helt vanlig anti-amerikanism."
Intelligenta människor förstår att utrikespolitik och det språk den använder sig av inte är beroende av varandra.
Att forskare bytt från tyska till engelska är tyvärr ett tecken på att alla inte riktigt förstått det och att det politiska klimatet har en tendens att överbrygga välgrundade argument.
johan lipecki: du frågade "Förlorar man sin engelska för att man arbetar på svenska?" Obs att jag bara talar för mig mig själv här. Jag vet inte om de andra debattörerna delar mina åsikter och erfarenheter.
För mig är inte frågan så enkel som du gör den till. För vilket språk arbetar jag egentligen på? Man kan förstås göra det enkelt för sig och säga att nu, när jag forskar i USA så arbetar jag på amerikansk engelska. Att jag som doktorand i Sverige arbetade på svenska. Men så enkelt är det inte.
Ända sedan jag tog grundkurserna i kemi och geovetenskap på UU för en evighet sen så har den absoluta majoriteten av min kurslitteratur varit skriven på engelska. Och även om undervisningen de första åren skedde på svenska så har litteraturen förstås påverkat mitt naturvetenskapliga tänkande i mycket hög grad. Med följden att jag ibland tänker på engelska och ibland på svenska, och ibland båda språken samtidigt, när det kommer till kemi, fysik, biologi och geovetenskap.
Och inom vetenskapsområden som mitt där det inte går att hålla sig ajour med forskningsfronten utan att läsa och förstå engelska är frågan om vilket språk man arbetar på inte riktigt relevant.
Och för övrigt så kan jag säga att ja, man tappar mycket av sin förmåga till ett språk, som inte är ens modersmål, om man inte använder det. Jag var riktigt hyfsad på tyska en gång i tiden, så är det absolut inte längre.
Jag tror, givet hur litet Sverige är som forskningsnation och hur liten svenskan är som språk, att frågan aldrig kommer att vara om svenska forskare ska publicera sig på svenska, utan i så fall om de ska publicera sig på svenska, också... Och då blir det förstås en fråga om vilka arbetsuppgifter vi anser att forskare ska utföra på sin (ofta skattefinansierade) arbetstid. Och det är förvisso en fråga som förtjänar att debatteras men som kanske ligger lite utanför det här ämnet.
Maria:
Som du säger så är större delen av den litteratur som intas inom vetenskapen på engelska. Det gör att många tvingas läsa och lära sig på engelska och det betyder också att många förstår mindre än de skulle ha gjort om litteraturen vore på deras modersmål.
Nu säger jag inte att det är någonting vi kan ändra på. Det är -som Mr Jönsson så vackert uttrycker det- "inget gnäll" som gäller.
Det jag bryr mig om är svenska språket och vår attityd till dess funktionalitet. Jag tror inte att en forskare undkommer att använda sig av engelska men det man idag undkommer i Sverige är att kunna uttrycka sig på svenska inom vissa områden. Som högstatusspråk riskerar engelskan aldrig det ödet.
För att då återknyta till din text, vad får skattebetalare som finansierar en utbildning ut av att den resulterande kunskapen inte kan förmedlas till dem på deras språk? Ska vi lära oss om svenska forskningsresultat via deras internationella framgångar?
Frågan jag ställde var för övrigt retorisk och användes som en kontrast till Mr Jönssons citerade kommentar. Språk måste användas för att hållas vid liv, engelska som svenska. Så enkelt är det.
Johan Lipecki:
Som Maria påpekar så är det en väldig skillnad mellan att inte förlora sitt modersmål och att inte tillägna sig ett andraspråk. Att lära sig något kräver övning, om man inte övar, dvs använder språket, uppnår man aldrig någon riktig färdighet, och man riskerar att förlora det man nått.
Jag förstår problemet här i Polen, och jag ser tecken på förändring. Problemet är dock inte att folk inte förstår engelska, för det gör man även som polsk forskare, utan att man inte vill använda engelska för en huvudsakligen polsk publik med bara ett par utlänningar, vilket jag tycker är oförskämt. Men man har trots allt insett att engelska är nyckeln till vetenskapsvärlden och kräver numera att doktorander skall klara av ett engelskt språkprov för att kunna antagas. Man erbjuder även gratis engelskkurser för doktorander. Men, jag tycker att det är för sent att starta på forkarnivå. Studenterna borde initieras, åtminstone med engelskspråkig kurslitteratur redan tidigare.
Vilket för mig in på kursböcker. Du inser ju naturligtvis att marknaden för engelskspåkig facklitteratur är mycket större än den svenska, vilket medför att det finns ett större urval av engelska texter. Jag tror inte att vi kan ändra på den demografin.
"Varför försämras din vetenskap av ditt användande av svenska?" För att om jag inte klarar av att presentera och diskutera min forskning på engelska så kommer mina möjligheter till samarbete och att få ut mina resultat att drastiskt minskas. Och om jag bara publicerar på svenska så kommer ännu färre att läsa mina artiklar. Att skriva populärvetenskapliga artiklar på svenska kan vara kul och nyttigt, men om det också blir ett krav kommer det att äta upp ännu mer av den knappa tid som finns till forskning efter att all administration, undervisning, artikelskrivande, presentationsförberedande osv är färdigt. Ett även litet antal duktiga vetenskapsjournalister hade kunnat göra ofantlig skillnad.
"Hur stor procent av de som läser masterprogram blir forskare?" Inom fysik ligger det runt hälften. Och de och många fler kommer att behöva komma i kontakt med utlänningar inom sitt yrke.
Som avslutning kan jag lugna Johan med att det svenska språket inte kommer att förtvina för att vi undervisar på engelska på masternivå. Svenska forskare använder svenska som forskningsspråk hela tiden, i labbet, i fikarummet, i korridoren. Problemet är att det finns en massa människor som vill tvinga dem till det. Vi kan svenska tillräckligt bra - att vi anpassar oss till engelska när det behövs är något vi skall vänja oss vid!
F.ö. är det Dr Jönsson om man skall vara petig ;)
"Och om jag bara publicerar på svenska så kommer ännu färre att läsa mina artiklar."
Min poäng är att de vetenskapsjournalister du efterlyser mycket väl kan göra översättandet. Ditt ansvar skulle då vara att skriva en tillräckligt intressant sammanfattning, eller abstract, på engelska.
En annan poäng jag vill passa på att göra, nu när vi förstår varandra ;) , är att språkundervisningen inte borde förläggas till masternivå utan till grundskole- och gymnasie nivå och att forskare, som i Polen, bör klara ett engelskaprov.
Jag är övertygad om att alla skriker rakt ut när de möter engelsk facklitteratur för första gången på universitetet eller högskolan.
Genom att uppskatta svenskan mer lär man sig att uppskatta andra språk. Ju fler nyanser vi behärskar på svenska, desto bättre kan vi tillägna oss desamma på andra språk. Därför måste modersmålstalare av svenska värna om svenskan.
Denna debatt behöver inte bara gälla forskare. Själv är jag oerhört tacksam för att en stor del av min grundutbildning (kandidat delen) hade engelsk (amerikansk) kurslitteratur. Jovisst, ett litet skrik undslapp nog mina läppar när ”Coulsonn & Richardson” damp ner i mitt knä första veckan efter nollperioden. Nog så skjiljer man agnarna från vetet rätt så ofta där jag studerade men så vitt jag vet var det ingen som hoppade av programmet på grund av språket på kurslitteraturen.
Anledningen till att jag är så tacksam för att en stor del av min utbildning skedde på engelska är att jag tvingats söka mig utomlands för att skaffa jobb. Det jag pysslar med hade varit en hel del knepigare om jag inte hade kommit i kontakt med ingenjörsengelskan tidigare. Det hela blir ännu mer prekärt då jag ofta reser i jobbet med stor tyngd i Japan och Korea där engelskan (förhoppningsvis) är den enda länken mellan mig och serviceingenjörens förståelse kring rätt så komplicerad utrustning som kostar mycket pengar för kunden när den står stilla (eller fallerar).
Nu när arbetsmarknaden blir mer och mer Riktad ut mot Europa så anser jag att den högre utbildningen är bortkastad om den inte sker på Engelska. Förr eller senare tvingas man anvnända engelskan (eller något annat språk) för att lyckas i sin tjänst.
//Matte
Skicka en kommentar