Institutionaliserad internetanalfabetism

För ett par veckor sedan när jag kom hit till Lille för några veckors forskningsutbyte så behövde jag ansöka om lösenord för det trådlösa nätverket på institutionen. Jag gick till receptionsten, en kvinna i 50-årsåldern som naturligtvis hatade att behöva kommunicera på engelska, och fick en papperslapp där jag skulle skriva mitt namn samt en motivation till att jag behövde internetaccess. Jag blev helt ställd! Vad behöver jag internet till... allt var min spontana tanke. Jag började stamma något om mail, artiklar, databaser. "Nej", sa den barska grindvakten, en sådan motivation kunde hon inte acceptera. Som tur var dök min franske värd upp och sa att det var "Pour la recherche". Det räckte.

Samma form av internetanalfabetism ser vi nu bäras upp som stolta påfågelfjädrar av politiker, artister och journalister i Sverige liksom i Bryssel. Internet är inte ett esoteriskt nätverk för piratverksamhet, porr och terrorism. Förespråkare för IPRED eller telekompaketets avstängningsalternativ har inte förstått att nätet idag är en värld lika innehållsrik som den fysiska. Och liksom i den fysiska världen förekommer otyg även på nätet. Men att vilja strypa de oerhörda möjligheterna som finns i denna nya och i sanning sköna värld för att skydda en dagsländeföreteelse från 1900-talet går långt utöver dumt. Det är att medvetet gömma sig under en reaktionsismens sten och vägra ta steget in i nutiden. Förändring är för många något dramatiskt som man helst undviker. Att trampa vidare i gamla välbekanta fotspår är att föredra framför att va steget ut i det okända. Och förändringar blir i allmänhet svårare ju mer man har investerat i status quo. Och det är svårt att tänka sig några som har mer investerat än skivförsäljare, vilkas hela affärsidé bygger på ett koncept som snart (eller i princip redan) är lika utdaterat som kopparsticket, eller proffspolitiker och gammeljournalister som inte har en tanke på en karriär utanför det etablerade politiska och mediala etablissemanget. Det som hotas av den informella och spontana makten som finns utanför den fysiska världen. Därför vill man kontrollera och begränsa det nya. Man försöker beskära det stora, vildvuxna nya till en liten, oförarglig bonsai. Vad man samtidigt gör är dock att kastrera den kreativa lust som är det som drivit fram all utveckling.

Ironiskt nog kan man dock konstatera att om det är några som har förstått hur stor nätvärlden är så är det FRA och liknande organisationer. De vill ha en del av den kakan och utnyttjar hänsynslöst politikernas internetanalfabetism till att ta sig friheter i den digitala världen som de aldrig kunnat drömma om i den fysiska. Och eftersom de reaktionära inte rör sig i den världen känner de heller inget behov av att försvara den.

(Titeln ger en schwungigare allitteration på engelska, med detta är ju en svensk blogg...)

Dagens ord är sieć - nät

Andra bloggar om: IPRED, FRA, Jan Giullou, internetpolitik, fildelning. Intressant?