Fragmenterad forskning
Forskningsmiljön här i Lille, och antar jag, i Frankrike i stort är minst sagt fragmenterad. Den är utspridd på ett stort antal forskningsinstitut, men mer eller mindre, oftast mindre, kontakt. Institutens funktion är ofta dold bakom kryptiska förkortningar. Själv jobbar jag nu på IEMN (Institut d'électronique de microélectronique et de nanotechnologie), fru mjn jobbar ett par hundra meter bort på IRI (Interdisciplinary Research Institute), som delar hus med IRCICA (Institut de Recherche sur les Composants logiciels et matériels pour l'Information et la Communication Avancée, smaka på den...). I veckan besöker jag INRA (Institut National de la Recherche Agronomique) för att göra experiment och tidigare under året har jag också varit på IBL (Institut de Biologie de Lille) för mätningar. Många fler institut finns så klart, och de har mer eller mindre oklara samarbeten med de tre universiteten (Lille 1,2 och 3...) och de (minst) tre tekniska högskolorna här i Lille.
All denna uppdelning gör det svårt att veta vilken forskning som pågår. Det är inte lätt ens inom en institution, men hart när omöjligt när det finns 30 olika organisationer på 25 olika platser i stan. Vi letade länge efter ett labb där vi kunde göra våra mätningar innan vi hittade INRA i andra ändan av Villeneuve d'Ascq, som är en del av Lilles storstadsområde. Ingen på IEMN visste vad INRA gjorde, knappt att de fanns, trots att IRI har ett samarbete med INRA och trots att IRI och IEMN har ett nära samarbete (de behöver använda vårt renrum). Uppdelningen gör också att det finns 30 olika administrationsavdelingar man måste kämpa med. Frankrike är ett land där administrationen fått löpa amok; man blir om och om igen påmind om att forskning inte är i närheten av så viktigt som att administrera forskningen. Hittills har jag tvingats sitta igenom tre kemilabbssäkerhetsgenomgångar på två olika institut för att få använda labben. Två av genomgångarna hölls på franska.
För mina forskande läsare: hur är det hos er? Är balkaniseringen av forskningen likadan där ni är? För alla: Jätteinstitut är inte heller en bra lösning, men var, ungefär, ligger ett bra medelvärde, och hur skall man lösa problemet med samarbete mellan olika avdelningar?
Dagens ord är współpraca - samarbete.
Andra bloggar om vetenskap, Frankrike, administration, forskning. Intressant?
6 kommentarer:
Välkommen till Frankrike, byråkratins högsäte. Dem säger sig vara en republik men är i själva verket en byråkrati! Tyskland är på väg åt samma håll liksom alla EU länder.
Jag har haft genomgångar på hur man beter sig i halvledarfabriker, på Koreanska, Japanska och på Engelska (i Tyskland av alla ställen). Japanerna var hyggliga och gav mig en skriftlig översättning på Engelska efter genomgången men då hade mitt passerkort redan börjat gälla.
Fragmenterade forskningsinstitut är nog inte så ovanligt kan jag tänka mig, ni forskare är ju något sekulära av er...!
Ah, jag blir lite trött bara jag hör det där... USA är också rätt bra på att administrera saker (om man menar att det är i onödan eller ej beror på om man är forskare eller administratör) men i takt med att administratörerna kommer på nya saker att administrera så kommer forskarna på nya sätt att gå runt dem, på alla punkter utom de som rör visumfrågor. Och det verkar vara ganska lika på privata och statliga universitet, möjligen skiljer de nationella labben ut sig lite, bland annat för att de gör mer "hemlig" forskning.
Det diskuteras ju en hel del i Sverige också om forskningen på universitet och högskolor skall slås ihop och "storuniversitet" skapas så att man kan samarbeta istället för att det skall bli den splittringen du beskriver.
De där förkortningarnas betydelser var ganska saftiga, förstår verkligen att de börjat med förkortningar istället!
Pumlan: Det hade väl varit ok med några förkortningar, men här är de löjligt många, och man vet inte vad de betyder.
För övrigt har ju Sverige en oerhört samlad forskning, nästan allt sker på universiteten, jämfört med Frankrike. Visst har vi förhållandevis många universitet, men här är det 30 institut i en större stad. Visserligen måste man väl ändå säga att bara för att t.ex. fysik och kemi är två institutioner inom samma universitet så betyder inte det automatiskt att man vet vad folk gör på andra sidan väggen, och än mindre att man faktiskt samarbetar om något.
Här i Storbritannien är det i allmänhet rätt stora institutioner som gäller. Matematiska fakulteten här i Cambridge har två institutioner: Department of Pure Mathematics and Mathematical Statistics (DPMMS), som motsvarar ungefär vad man väntar sig av en svensk matematikinstitution, samt min egen Department of Applied Mathematics and Theoretical Physics (DAMTP), som på ett svenskt universitet skulle vara splittrad mellan en eller flera institutioner för matematik, fysik och datavetenskap/beräkningsteknik. Dessa båda institutioner är inhysta på Centre for Mathematical Sciences (CMS) och delar på en del administration. Vad gäller administrationen fungerar detta på det hela taget smidigt och bra. Nackdelen är att institutionerna är lite för stora för att kännas överblickbara, och grupperna blir därmed lite av separata enheter vad gäller både den psykosociala miljön och sådana saker som seminarieverksamheten.
Det som verkligen komplicerar administration och organisation i Cambridge är att det är ett s.k. Collegiate University, vilket innebär att ca. 30 colleges, som är privata enheter, tillsammans utgör universitetet, som är statligt. Collegen fungerar som både sociala och administrativa enheter och organiserar en del av undervisningen (tutoring, etc.), lärare o.s.v., vilket ligger så att säga utanpå universitetets egen institutionsstruktur (som är ämnesuppdelad i vanlig ordning). Institutionerna organiserar forskning, föreläsningar, etc. Någonstans här har jag förhoppningsvis kollrat bort alla ordentligt, och precis så komplicerat är det innan man kommit in i systemet, vilket jag ännu inte gjort. Som postdoc behöver dessutom inte vara affilierad med något college, vilket jag heller inte är. Det underlättar möjligen den administrativa sörjan, men är en nackdel i en del andra avseenden.
Jobbar på "Forschungszentrum" i en stad i södra Tyskland; alla institutioner (många!) är här samlade på ett begränsat område, och de senaste åren har samarbetet med stans universitet utvecklats rejält.
Det är bra både för staden och forskningen; varumärket förstärks och det är lättare att hitta rätt folk för samarbeten.
Fast gott om administration finns det så klart ändå.
Skicka en kommentar