Tankar om VAs undersökning

Via Vetenskapsnytt hittade jag Vetenskap och Allmänhets undersökning (pdf) om svenska folkets attidtyder till vetenskap och forskare. Malin skrev bra om undersökningens frågor om ovetenskap såsom ID och astrologi, men det var också något annat som slog mig gällande svaren.

Det handlar om folks uppfattning av vetenskap som synonymt med teknik. Det jag tänker på är frågan om folks uppfattning av olika områdens vetenskaplighet. Där hamnar medicin på att 94% av de tillfrågade tycker att det är vetenskap. Men var anser de 58% som inte tycker samma sak om historia att det ämnet platsar. Likaså är det slående att kemi och materialvetenskap hamnar så långt efter medicin i vetenskaplighet. Jag tror att folk ser vetenskap främst som utvecklandet av ny teknik, må det vara medicinteknik eller nanoteknik. Men att kemi hamnar så långt bakom hör ju då samman med att man egentligen inte vet vad en kemist gör. Stora delar av medicinen är ju ren kemi, men det är ju inte så sexigt att publicera syntesen av en ny molekyl, hur viktig den än må vara, som att tala om det nya läkemedlet som kommer ur den sedan.

Till viss del hör det ihop med folks (även om det var en mindre andel) tro på astrologi eller ID som vetenskap. Man har helt enkelt aldrig i skolan diskuterat vad vetenskap är. Jag menar att histora i lika hög grad som medicin är vetenskap. Ämnena må vara olika, men den grundläggande metodiken är liknande.

På samma sätt kan man relatera till svaren om att runt 40% tycker att man bara borde satsa pengar på "nyttig" forskning. Häri ligger återigen tanken att forskning skall leda till en ny produkt eller en ny teknik. Men det är ju svårt att definiera nytta. Är astronomi nyttigt? (Den allmänna) Relativitetsteorin kunde nog ses som en hopplöst teoretisk konstruktion, men nu används den för navigeringssystem. Är det "nyttigt" att veta något om vår historia? Det intresserar många i alla fall.

Och hur många har inte fått den svåra frågan från mamma: Vad är din forskning bra för då?

Andra bloggar om: vetenskap, forskning.

Mysterier eller mystisism

I en insändare till Physics Today tar författarna, Kuttner och Rosenblum, upp vad de anser vara ett växande problem för fysiken; att kvantfysiken utnyttjas för att ge trovärdighet åt pseudovetenskap. De tar som exempel filmen "What the #$*! do we (k)now?!"¹ som använder QM- argument bland annat för att frammana den 35000 år gamle Atlantisguden Ramtha.

Kuttner och Rosenblum menar att vi fysiker bär en del av ansvaret för detta. Vi understryker om och om igen hur framgångsrik den vetenskapliga metoden är utan att tala om vad den vetenskapliga metoden är och vad den har för gränser. Samtidigt kritiserar de också fysikundervisningen för att den inte förbereder fysikstudenterna på att kunna svara på frågor om fysikens olösta mysterier och argumentera mot pseudovetenskapen i dessa frågor. De flesta biologer kan försvara evolutionsläran mot ID-argument, men hur många fysikstudenter kan förklara vad nollpunktenergi är och hur den kan/inte kan utnyttjas. Eller vad (om något) säger EPR-paradoxen eller Bell-olikheterna om teleportation? Ett annat exempel är QM och medvetandet. Här har fysiken inte många svar, men pseudovetenskapen kan med säkerhet förklara precis varför hjärnan fungerar som en kvantdator (eller nåt...??).

Denna säkerhet menar Kuttner och Rosenbaum är ett av pseudovetenskapens trumfkort och citerar

Many people . . . seek a certainty that science cannot offer. For these people the unchanging dictates of ancient religious beliefs, or the absolute assurances of zealots, have a more powerful appeal. Paradoxically, however, their yearning for certainty is often mixed with a respect for science. They long to be told that modern science validates the teachings of some ancient scripture or New Age guru. The purveyors of pseudoscience have been quick to exploit their ambivalence.²

Kuttner och Rosenbaum menar att vad vi behöver göra är att diskutera mera de gränser vi har för vårt vetande, och förklara varför de gränserna finns och vad som kan och inte kan finnas bortom dem. De menar att vi i mångt och mycket är för koncentrerade på "praktiska" frågor, och borde ägna en lektion eller två åt fysikens mysterier, spekulationer och kvantnonsens. Jag håller med, och jag skulle gärna gå på en sådan föreläsning, med en duktig lärare.

En sak som behövs är att i skolundervisningen lära sig att granska kritiskt. Det är inte lätt, och jag minns fortfarande chocken (lite för starkt ord, men i brist på bättre) när jag insåg att inte ens det som publicerades i peer-review-tidskrifter alltid stämmer. På grundutbildningen framhölls dessa artiklar alltid som innehållande sanningen. Men på en annan nivå motarbetas vi ju dagligen av t ex kvällspressen med sina braskande rubriker att "Vanlig XX kan var dold sjukdom" eller TV4(+,-, ?)s medier och andar.

¹ Filmen sågades under fotknölarna av Insultingly Stupid Movie Physics, men läs kommentarerna på IMDB så ser man att många tycker att filmen ger en tänkvärd beskrivning av vetenskap.
² CMH postade för ett tag sedan ett citat av Sir Arthur Eddington:

We cannot pretend to offer proofs. Proof is an idol before whom the pure mathematician tortures himself. In physics we are generally content to sacrifice before the lesser shrine of Plausibility.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap.

Linköpingsdesign

Så har det varit ID-föreläsning i Linköping. SR rapporterade från föreläsningen och talade med besökare. Bl.a. någon som tyckte att universitetet nu borde bjuda in även astrologer o.dyl. samt satsa mer pengar på forskning inom intelligent design.

Av det lilla som jag hörde av föreläsningen i radion verkar det vara en upprepning av gamla kända argument från folk som Dembski och Behe, och egentligen inget nytt. Krister Renard hördes t.ex. hävda att evolutionsteorin är så osannolik att den knappast kan vara sann, och sedan hänvisar han till sin hemsida. Där hittar man de vanliga exemplen från Dembski som bemötts hundra gånger om på sidor som Panda's thumb. Det vore intressant att läsa ett inlägg från någon som faktiskt var på föreläsningen.

Man kan skriva mycket om evolution och mot ID, men det har många gjort som kan uttrycka sig bättre än jag, så jag skall inte ge mig på det. Istället skall jag nämna två vanliga felaktiga koncept som ofta tas upp av ID-anhängare och länka till läsvärda sidor om det. Det ena är det så kallade Argumentum ad ignorantiam som man finner i överflöd hos Krister Renard där han talar om arternas utveckling. Läs inlägget "Pseudovetenskapens retorik" och jämför själv. Ett annat argument som ofta förekommer är att slumpmässig evolution skulle vara ett dåligt sätt för utvecklingen att gå till väga. Faktum är att evolutionär utveckling är ett alldeles utmärkt sätt att lösa optimeringsproblem. Good Math, Bad Math förklarar det utmärkt. GMBM har många bra inlägg där ID-argument granskas från en matematisk utgångspunkt, och i oftast uppvisar ID trots alla matematikargument från dess anhängare upp en remarkabel brist på matematik.

Så, för några dagar sedan skrev jag om kreationister i Polen, och nu har vi tagit första steget i vår egen evolutionsdebatt. Vi får se varthän det barkar, men uppenbart är att forskare måste vara beredda på att bemöta de argument som ID-anhängare och andra lägger fram, men att göra det på ett korrekt och pedagogiskt vis. Vi kan inte upprepa misstaget från politiken med exemplet Sverigedemokraterna att göra ID till någon sort undertryckt anti-etablissemangsrörelse, som kan locka genom sin utanförposition.

Andra bloggar om: Intelligent design, vetenskap

Citat i tiden

Nu, när sanktioner är införda mot Nordkorea och sanktioner mot Iran fortfarande debatteras, är det många som diskuterar sanktioner som sådana. Godmorgon Världen hade häromsistens ett reportage om sanktioner, och i förra veckan kunde man i The Economist läsa en intressant artikel om de få lyckade och fler mindre lyckade dito. En uppenbar risk med sanktioner är ju inte bara att en ofta redan plågad befolkning riskerar att drabbas hårdast, utan att det, som är uppenbart i fallet Kuba, öppnar möjligheten för en ledare att lägga skulden för landets problem på en utomstående fiende. Detta sammanfattas väl i citatet från den polska regeringens talesman Jerzy Urban, som svar på att Reagan infört sanktioner mot landet under krigstillståndet 1981-82:

Rząd się wyżywi.

Översatt blir det ungefär: Regeringen kommer att nära sig (eller mata sig eller ta hand om sig). Det säger ganska mycket om hur svårt det är med effektiva sanktioner.

Andra bloggar om: politik, sanktioner, Nordkorea, Polen.

En dålig blandning av vetenskap och politik

I veckans Nature finns åtminståne två exempel på hur fel det kan gå när politik och vetenskap blandas. Eller snarare inte blandas. I de här fallen fungerar det som olja i vatten.

Det handlar i det första fallet om den skandalösa behandligen av de fem bulgariska sjuksköterskor och den palestinske läkare, de s.k. "Tripoli six" som i Libyen står anklagade för att medvetet smittat hundratals barn med HIV. Nature har fått tag på en översättning av den libyska rapport som var nyckeln i åklagaren fall. De har låtit internationella experter utvärdera den och utfallet beskrivs som "A shocking lack of evidence". En rapport av två internationellt erkända italienska AIDS-forskare kom till slutsatsen att smittspridning började redan innan de anklaga kom till Libyen, och att den berodde på dålig sjukhushygien. Denna rapport avfärdades av Lybien som "hypotetisk", till stor del grundat på den nationella inställningen att det aktuella sjukhuset är ett mönstersjukhus och att hygienen minsann varit god. Enligt Nature riskerar de sex nu att dömas till döden i rättegången som avslutas den 31 oktober.

Den andra artikeln handlade om kreationism. Polens biträdande utbildningsminister Mirosław Orzechowski uttryckte nyligen uppfattningen att "evolutionsteorin är en lögn". Som man kunde läsa hos The beetroot berodde Darwins felaktiga uppfattning om att människor utvecklats från apor på att han (Darwin, inte Orzechowski) var vegetarian och därför saknade "fire in the belly". Japp, så är det...
Ytterligare komplicerat blir det då utbildningsministerns, Roman Giertych, far Maciej Giertych är ledamot i EU-parlamentet och lobbar för obligatorisk undervisning i kreationism i polska skolor. Maciej Giertych har en PhD i trädfysiologi från Toronto och hävdar att evolutionsteorin är motbevisad på vetenskpaliga grunder. "Det är en katastrof", säger en polsk zoolog till Nature. "Folk kan få uppfattningen att det finns en kontrovers om evolutionen bland forskare". Och de som följt ID-debatten de senaste åren vet att det är precis det som kreationister och ID-anhängare vill. "Teach the controversy" är deras slagord, trots att ingen kontrovers finns. Den som trodde att evolutionsdebatten skulle stanna på andra sidan Atlanten trodde tyvärr fel, och nu har vi ju ett parti, vars företrädare motionerat mot evolutionen, i regeringen i Sverige. Jag tror inte att vi kommer att få en situation liknande den i USA på länge i Sverige, givet den allmänna acceptans som evolutionsteorin har här, men andra former av pseudo- eller ovetenskapliga fenomen såsom homeopati och healing verkar vara växande.

Jag ser ingen "quick-fix" som kan ge en lösning på det problemet, utan det kräver en långsiktig satsning som jag inte har för avsikt att diskutera här just nu.


Andra bloggar om: politik, vetenskap, ovetenskap, Tripoli six, kreationism, Polen. Intressant?

Ingen rymdhiss i år heller

Nasa har just hållt sina årliga X-prize-tävlingar, och vinnare blev ... Nasa. Som fick behålla sina pengar. Ingen vinnare kunde utses i år. Bland tävlingsgrenarna fanns bland annat rymdhisstävlingarna, där det gäller att bygga en klättrare samt en stark kabel.

Rymdhissen har varit på tal länge, och är ett koncept för att enkelt kunna placera ut satelliter i bana kring jorden. Den består av en kabel/vajer som når upp till geostationär bana (GEO), där en motvikt placeras¹. Sedan kan man låta en klättrare åka upp och ner längs vajern med satelliter, istället för att skjuta upp dem med raket. Enkelt och ekonomiskt.

Problemet är bara att GEO är ganska långt upp, sådär 35786 km. Det behövs alltså en rätt lång kabel. Och en rätt stark kabel! Kabeln måst nämligen kunna bära inte bara klättraren, utan framförallt sin egen vikt. Det betyder att varje del av kabeln måste kunna bära hela kabeln under sig. Alltså måste kabeln bli tjockare och tjockare - dess area måste växa exponentiellt för att kunna bära upp sig själv. Det är enkelt att visa att
där ρ är materialets densitet, s dess brottstyrka, ω är jordens vinkelfrekvens (~7,3E-5 rad/s), g₀ är tyngdaccelerationen och r₀ är fästpunktens avstånd från jordens centrum. Som synes är brottstyrkan/densiteten den viktiga parametern. Därför talar folk om nanorörskablar. Nanorör är starka och lätta. Den teoretiska styrkan skulle väl räcka till, 62 GPa beräknas vara nog för en kabel med densitet ungefär som grafit jämfört med den teoretiska gränsen på ~200GPa, men det är tveksamt om de kan klara det praktiskt som Vetenskapsnytt skrev i maj.

Nåväl, forskningen om starka och lätta material kommer att fortsätta, för det är inte bara i rymdhissar de behövs. Som Bradley Edwards uttryckte det så kommer marknaded att drivas av tennisracketar och golfklubbor, och inte rymdhissar.

¹ Egentligen ytterligare lite högre, då det är motvikten+kabelns masscentrum som måste ligga på GEO.

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, rymdhiss, nanorör. Intressant?

Vet vad hon talar om

Skrattade högt i morse när Marita Ulfskog med oroad röst talade om att

det blir svårt för moderaterna, om de inte fuskar med statistiken, att visa att jobben blivit fler.

Jodå, hon bör ju veta.

Andra bloggar om: politik, arbetslöshet, Marita Ulfskog.

Monstervågor

I det senaste numret av Svenska Fysikersamfundets tidning Fysikaktuellt (ännu ej på nätet) finns en artikel om fysiken bakom monstervågor skriven av några forskare från Umeå. Deras artikel i PRL (97, 094501) uppmärksammades av bloggosfären för några månader sedan. En möjlig förklaring till det i det närmaste mytiska fenomenet med vågor, 30 meter höga, som plötsligt stiger upp från ingenstans presenterades. Det kan, menar forskarna, handla om en ickelinjär¹ fokusering som kan beskrivas med en variant av Schrödingerekvationen med en ickelinjär potential. Det visar sig att extremt stora vågor kan uppstå när två skiljda vågsystem växelverkar, något som förutsades av en italiensk grupp (PRL 96, 014503) i början av året, och som nu modellerats av umeforskarna.

Men monstervågor har varit på tapen förr. Jag minns att jag läste en mycket välskriven artikel i Der Spiegel² om fartyget Bremen som råkade ut för en monstervåg under en storm i södra ishavet. Bertättelsen har alla detaljer från en äventyrsberättelse; Lyxkryssning på väg mot karnevalen i Rio, kaptenens sista resa - plötsligt storm! "Man kunde se barometern falla med ögonen!" I det extremt hårda vädret, med vindar på 43 m/s i byarna, stiger en jättevåg på 35m ur havet och slår igenom fönstren på bryggan. Elförsörjningen slås ut och maskinerna stannar. "Ich habe den Atem Gottes gespürt", sammanfattar kaptenen upplevelsen. Artikeln berättar också om ett försök i att skapa monstervågor i en vågbassäng på universitetet i Hannover. Man lyckades över förväntan och en jättevåg reste sig ur vågrännan och slog sönder eternittaket i våghallen.

Monstervågor är tuffa, och det är spännade att fysikerna äntligen lyckats förklara det som länge troddes vara en de gamla sjömännens överdrifter.

¹ Fluiddynamik brukar beskrivas med hjälp av Navier-Stokes-ekvationerna som är inneboende ickelinjära så det är inte så förvånade. Navier-Stokes har ju varit uppe på agendan nyligen när det var ett matematiker som hävdade att hon kunde hösta in Clay-institutets miljon.
² Artikeln är bara tillgänglig mot betalning (0,50€), men vid förfrågan kan jag skicka en PDF-kopia.

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, monstervågor.

En pålitlig leverantör!

Titta österut och vi ser oroväckande moln på himlen. Vi fick en obehaglig påminnelse i förra veckan i och med mordet på Anna Politkovskaja och det minst sagt ljumma intressed från den ryska ledningen att kommentera. I fjärran östern, på Sachalin, pågår en strid mellan den ryska staten och internationella energibolag om vem som skall få utvinna gas där. Det lutar åt att Shell sparkas ut och att statliga monopolet Gazprom tar över. Det är ett led i en utvecklig där staten (läs: Putin) tar kontroll över energitillgångarna och gärna nyttjar dessa som politiska påtryckningsmedel. Tänk bara på de mystiska explosionerna som stängde gasförsörjningen till Georgien i vintras, eller på gasbråket mellan Ryssland och Ukraina som kostade EU stora delar av dess gastillförsel.

I dagarna har ekot rapporterat att EU uppmanat Ryssland att sluta trakassera Georgien, och frånga väntas också komma upp på morgondagens EU-toppmöte i Finland, där Putin också skall delta. Men, så länge Ryssland vet att stora delar av Europa är helt beroenda av Ryssland för sin energiförsörjning kan de glatt strunta i protesterna. En dip i gastrycket en kall vintervecka tystar de flesta upprörda rösterna.

Och här kommer energipolitiken in. Vi behöver en stabil energipolitik som kan göra Europa mindre beroende av fossila bränslen från Ryssland, inte bara för miljöns skull utan också för en möjlighet att påverka utveckling inom vårt närområde. Det betyder att ett energisystem behöver byggas upp på (åtminståne) EU-nivå, med en gemensam energimarknad liknande Nordpool. En utveckling av kärnkraften är också nödvändig, liksom satsningar på forskning inom förnyelsebara energisystem såsom vind-, sol-, våg- och bioenergi.

Detta verkar den nuvarande regeringen förstått bättre än den gamla. I regeringsförklaringen kan man läsa att

Alla samhällssektorer berörs av snabbt stigande priser, ökande otrygghet i energiförsörjningen och konsekvenserna av ett mer instabilt klimat. En bättre energisäkerhet blir allt mer viktig för Europa, som världens största importör av olja och gas

Tyvärr kommer förbudet för byggnad av kärnreaktorer att bestå, men kanske kan vi hoppas om en förändring av den linjen under nästa mandatperiod, när den finska EPR-reaktorn kommit online och vi sett ytterligare utveckling inom reaktorteknologin.

Om ytterligare argument behövs för att inte lägga alla våra ägg i den ryska korgen så fanns en intressant artikel i The Economist.

A murder, a grudge, deportations and what they say about Russia's worrying political direction. Is it time to use the f-word?
[...]
History also offers a term to describe the direction in which Russia sometimes seems to be heading: a word that captures the paranoia and self-confidence, lawlessness and authoritarianism, populism and intolerance, and economic and political nationalism that now characterise Mr Putin's administration. It is an over-used word, and a controversial one, especially in Russia. It is not there yet, but Russia sometimes seems to be heading towards fascism.

Andra bloggar om: politik, energipolitik, ryssland, eu. Pingad till intressant.se.

Ig Nobel

Har haft en hel del att stå i med på siståne, bl a har jag varit på en disputation i Polen¹, så jag har så när missat en av årets höjdpunkter, The IG Nobel Prizes. Tack till Vetenskapsnytt som påminde mig. Priset delas ut till vetenskap som först får dig att skratta och sedan att tänka. Priset har delats ut sedan 1991. En förändring av inriktningen jämfört med i början, då priset delades ut till olika former av dålig (eller t.o.m. pseudo-) vetenskap, har också skett. Numera är det en del publikationer i de mest kända tidskrifterna som PRL och The Lancet.

Bland årets pristagare hittar man bland annat en undersökning om varför hackspettar inte får huvudvärk, trots att de bankar huvet i en trädstam upp till 20 gånger i sekunden. Men där fanns också ett papper från PRL (95, 095505) om varför en spaghetti inte bryts på mitten när man böjer den. Oftast bryts stråt i tre delar, ibland fler. Detta var en fråga som redan Richard Feynman sökte svar på, åtminståne refereras det till en episod i No Ordinary Genius. Det här pappret presenterades i som veckans papper i vår grupp när det kom, och vi satt glatt och böjde spaghetti efter presentationen. Förklaringen, som ges i en mycket matematisk form i pappret, är att böjningsvågor längs stråt lokalt ökar böjningsradien, vilket leder till att stråt bryts, brottet ger sedan upphov till nya vågor som gör att stråt bryts ytterligare och så vidare...

Ytterligare ett exempel på hur en del verkligen vill hitta ett svar på det där vi andra bara funderar lite över över en öl eller så.

¹ Vilket ju inte var så spännade då hela föreställningen på två timmar var på polska, ett språk som jag har en mycket bergränsad kunskap i. Därtill stod opponenterna och läste sina, till respondenten i förväg presenterade, omdömen och frågor innantill, i 40 minuter! Det blev ju inte ens god teater. Tur att man var förberedd med en god bok ;-)

Andra bloggar om: vetenskap, Ig Nobel

Yttrandefrihet på konstfack

Tack till Kristian Åström vars inlägg i gårdagens Studio Ett om yttrandefrihet var välbehöveligt. I en debatt på konstfack med anledning av den censurerade Mozartuppsättningen Idomeneo om hur mycket religionen skall få påverka konsten. Konstnären Wahida Dzanovic¹ menar att konst måste respektera alla och att avbildningsförbudet inom islam måste gälla för alla, av respekt för islam. Detta får stå i princip oemotsagt i en debatt som är oerhört lam med en kan-vi-inte-alla-vara-snälla-mot-varandra-istället-stämning². Då bryter Kristian Åström in och påminner vad det handlar om: Hur hanterar man situationen med folk som inte respekterar demokratiska metoder utan kräver respekt³ och anpassning med våld eller hot om våld.

Visserligen nänmdes det av Elisabeth Olsson att konsten måste få vara fri, men hon var ändå alltför undfallande jämtemot dem som framhöll respekt som det viktigaste. På det hela taget tyckte jag att det var en dålig debatt, men det är väl en risk man tar när man sänder direkt. Dock verkar det som vi har för mesiga konststudenter i landet!

¹ Inga träffar på google!
² Undantaget konststudenten Makadem, tack till dig också!
³ I en grov misstolkning av ordets betydelse!

Andra bloggar om: yttrandefrihet, konst, religion. Pingat till intressant.se.

Nobelspekulationer

Nu när årets Nobelpristagare skall presenteras i veckan är spekulationerna i full gång. DNs Karin Bojs har tjuvlyssnat på Nobelkomittérna för att luska reda på vilka som tar hem de naturvetenskapliga priserna.

I fysik tycker hon att priset borde gå till Alan Guth och Andrei Linde för inflationsteorin, men hon kastar in ett andrahandsförslag om COBE-satellitens upphovsmän Smoot och Mather. Jag har själv satsat mina pengar på inflation i flera år nu i gruppens årliga "Nobel sweepstake", och så också i år. Möjligen kan inflationen ha en nackdel som priskandidat i och med att Crafoordpriset 2005 gick till James E. Gunn, P. James E. Peebles och Martin J. Rees, ”för deras bidrag till förståelsen av universums storskaliga struktur”. Å andra sidan kanske det talar mot Bojs COBE-gissning och tiltar oddsen till fördel för teoretikerna Guth och Linde. En annan tänkbar kandidat som det talas mycket om är de erbiumdopade optiska fiberförstärkarna som möjliggjort de höghastihetsfibernätverk som ligger till grund för vår tids kommunikationsrevolution. Där skulle jag lägga min back-up-insats.

I kemi är Karin Bojs inne på ett pris till Sumio Iijima för upptäckten av kolnanorören (carbon nanotubes) 1991¹. Nanorör är ju ett synnerligen hett forskningsområde och flera lovande applikationer förutspås/dröms om inom såväl materialvetenskap som elektronik. Nanorören ser ju ut att ha en mer lovande framtid än det föregående mirakelmaterialet fullerenerna. Jag tror inte på Iijima, inte för at han är japan som Bojs skriver, utan för att man vill undvika en kontrovers. Det är svårt att ge ett pris till Iijima utan att ta med Morinobu Endo som är en av de ledande forskarna inom nanorör. Han publicerade ett papper tillsammans med Oberlin och Koyama redan 1976 med tydliga bilder på nanorör². I abstract kan man läsa om att fibrerna

consist of turbostratic stacks of carbon layers, parallel to the fibre axis, and arranged in concentric sheets like the "annual ring structure of a tree".

Endo och Iijima är inte goda vänner. De talar inte med varandra, men lyckade ändå tillsammans vara co-chair till en konferens i somras. Dessutom finns fina bilder på nanorör i ett ryskt papper³ från 1952. Jag tror att nobelkomittén håller sig borta från det getingboet och satsar på något helt annat. Vad vet jag inte. Har ingen koll på vad som är hett inom kemi.

¹ S. Iijima, "Helical microtubules of graphitic carbon." Nature 318, 56-58 (1991).
² A. Oberlin, M. Endo, T. Koyama, "Filamentous growth of carbon through benzene decomposition." J. Cryst. Growth 32, 335-349 (1976).
³ L. V. Radushkevich, V. M. Lukyanovich. "Structure of the carbon produced in the thermal decomposition of carbon monoxide on an irion catalyst." Zhurnal Fizicheskoi Khimii 26, 88-95 (1952).

Andra bloggar om: Nobelpris, vetenskap, fysik, kemi, Pingat till intressant.se.

Att tortera eller att inte tortera...

I NY Times kunde man läsa om hur kanadensisk domstol frikänt den man som på felaktiga uppgifter snappades upp av USA när han var på väg hem från semestern, skickades iväg till Syrien där han i ett år hölls inspärrad och torterades innan Syrierna insåg att han inget visste om al-Qaida.
Samtidigt pågår i USA nu en debatt om hur terroristfångar skall ställas inför rätta, vilka "speciella förhörsmetoder" som skall vara tillåtna, och om man behöver behandla misstänkta terrorister i enlighet med Genevekonvetionen. Att en sådan debatt över huvud taget pågår i landet som påstår sig vara den fria världens ledare och kallar sig "land of the free, home of the brave" sätter en märklig standard för världens mindre nogräknade ledare. Oavsett vilken utgång det blir så är en stor del av skadan skedd. Det är alldeles uppenbart att USA, och med dem också vi, kommer att ha svårt att kuna hävda någon "moral high ground" i fortsättningen.

Och bara för att understryka vilken skendiskussion som pågår om terroristmisstänktas¹ rätt till rättslig prövning kan man läsa att senaten idag avslog, med siffrorna 48-51, ett förslag om att låta terrormisstänkta som tagits till fånga kunna begära rättslig prövning av sin fängsling. Det spelar alltså ingen roll vilka regler man beslutar om för att döma de terrormisstänkta. Tror man inte att man lyckas få de dömda kan man bara hålla dem inspärrade i all evighet i alla fall. Senatorn Arlen Specter kommenterar

“What this bill would do is take our civilization back 900 years,” to before the adoption of the writ of habeas corpus in medieval England

Det är beklämmande att se hur vi gång på gång låter våra fri- och rättigheter beskäras av dem som hävdara att de försvarar dem. På femårsdagen av 9/11 sa president Bush

Dangerous enemies have declared their intention to destroy our way of life.

Och de lyckas. Varje gång vår rädsla eller önskan om säkerhet får att rucka på de grundläggande principerna för ett demokratiskt samhälle ger vi den farliga fienden ytterligare en liten seger.


¹ Många skriver här "terroristers", som om det var något som redan är fastslaget att de tillfångatagna är skyldiga. För att inte nämna hur svårt det överhuvudtaget är att definiera vad terrorism är.

Andra bloggar om: tortyr, terrorism, politik. Pingat till intressant.se.

Forskarfredag

Just hemkommen från ForskarFredag på Universeum i Göteborg. ForskarFredag är ett initiativ från EU där tanken är att allmänheten skall få träffa alldeles riktiga forskare och fråga dem om deras forskning och och om vetenskap i allmännhet. Jag stod på Universeum som representant för nanovetenskap och nanoteknologi. Tyvärr är Universeums N&N-utställning en trist variant med nästan bara text, där hälften består av varning om hur farligt det kan vara.¹

Enligt en av arrangörerna så ledde ForskarFredag till ca 350 fler besökare än en vanlig fredag, och i konkurrens med bokmässa och fantastiskt väder är det kanske inte så illa. Men kanske lockades de flesta bara av att det var gratis inträde.

Jag stod för det mesta ensam vid montern, men då och då kom någon med ett par frågor. Bland annat en kvinna i 30-årsåldern vars första fråga var "Vad är nanoteknologi, är det ett material?" Tja, var skall man börja? Efter ca 20 min gick hon därifrån och lämnade mig med intrycket att hon blivit genuint intresserad av ämnet. Det kändes bra.

ForskarFredag får gärna bli en tradition, men i jämförelse med den årliga vetenskapsfestivalen i Göteborg så står den sig inte. Men, ju mer kontakt mellan allmänhet och universitet desto bättre, framförallt i dessa dagar där växthuseffekt, genmodifierad mat och intelligent design är viktiga ämnen i pressen där det krävs en viss vetenskaplig tankegrund för att kunna skilja vakta från humbug.

¹ Utställningen är en del av ett annat EU-projekt kallat Nanodialogue och en webversion av den kan ses på hemsidan.

Andra bloggar om: vetenskap, ForskarFredag, tredje uppgiften

Ett ämne i tiden

Idag öppnad Bok- och biblioteksmässan sina portar. Årets tema är yttrandefrihet; ett tema som knappast kunde ligga rättare i tiden. Bara idag kan vi läsa i DN att kuppmakarna i Thailand försöker hindra media att återge folks åsikter om kuppen. Därtill har man förbjudit all politisk verksamhet i landet.

I söndags handlade ett inslag i Godmorgon Världen om den ökande mediekontrollen i Kina, och i dagens Vår grundade mening tar också upp ämnet. Där man också upp fallet om Sakine Madons censurade krönika i Stockholms City. Det är bra att ämnet tas upp, men det är mycket oroväckande att så få i styrande position verkar ta det på allvar.

Yttrandefrihet är en av de viktigaste principerna i en demokrati och man skall ha mycket goda skäl för inskränkningar i den. Framförallt skall man alltid vara ytterst tveksam till makthavare som vill hindra folk att utrycka sina åsikter.

Andra bloggar om: yttrandefrihet. Pingad till intressant.se.

Bensin -> CO2 -> Bensin ->...

En av de stora frågorna för dagen, och framtiden, är ju vad man skall göra av koldioxiden som bildas vid förbränning av fossila bränslen. New Scientist rapporterar att en grupp forskare från Tyskland, Italien, Grekland och Frankrike har upptäckt en metod för att omvandla koldioxiden tillbaka till bränsle. Vad man gjort är att man på photoelektrokemisk väg kan omvandla CO₂ till kolväten. Det är en gammal metod känd som Fischer-Tropsch processen. Det nya är att genom att använda katalyspartiklar av platina och paladium instängda i kolnanorör så har man lyckats få processen att dels fungera i gasfas, dels producera större kolväteföreningar än tidigare (upp till C₈).

Naturligtvis är det inte gratis att göra avgaser till bränsle, det är ingen evighetsmaskin utan energi måste tillföras till processen. Men den energin kommer från solen! Genom fotokatalytisk sönderdelning av vatten till syre, protoner och elektroner har man byggstenarna för omvandling av CO₂ till kolväten. Visserligen omvandlas endast 1% av koldioxiden till kolväte vid rumstemperatur i de presenterade resultaten, men Professor Gabriele Centi från universitetet i Messina menar att det borde vara möjligt att öka effektiviteten betydligt.

Kanske blir omvandling av CO₂ en lovande process, kanske inte, men i vilket fall som helst så är det ju hoppfullt för framtiden.

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, kolnanorör, energi, nanovetenskap. Pingad till intressant.se.

Inget våld här inte...

I dagens Metro kan man läsa

Mest våldsspäckad var [uttalandet av] den irakiska grenen av terrornätverket al-Qaida som, i protest mot kejsarcitatet om islam som en våldsreligion, nu hotar hela västvärlden med död och förintelse

Det låter ju förnuftigt. "Om ni hävdar att vi är våldsamma slår vi ihjäl er allihop!" Och att bränna påvedockor är ju ett ypperligt sätt att visa sin fredlighet.

Nu är det ju inte så att kristendomen heller är en myspys-religion där vi alla är vänner. Bibeln är ju en av de mest bloddränkta böcker som finns. I gamla testamentet har Gud ihjäl inte mindre än 2.270.365 personer (via Cosmic Variance), inte inräknat saker som utplånandet av Sodom och Gomorra eller syndafloden.

Korkat var det av påven i alla fall, som väl borde kunnat räkna ut med tummen att våldsagitatorerna inte skulle missa en sån chans till att höja temperaturen lite. För lika lite som i fallet med de danska satirteckningarna så är det inga kyrkbrännare som själva hört talet.

Andra bloggar om: religion, våld, påven, nämenvafan. Pingat till intressant.se.

För första gången

Äntligen!
Sedan jag röstade i ett val första gången 1995 så har jag lyckats med att alltid hamna på den förlorande¹ sidan. Äntligen har det ändrats. Skall bli intressant att se vad som händer nu när allvaret börjar för alliansen.

¹ Även om det är svårt att utropa vinnare eller förlorare i EU-parlamentsvalen.

Ointelligent design

Veckans citat kommer från Nature Podcast och cancerforskaren Gerard Evan:

So I used to think that evolution had turned us into a well-oiled machine but now I realise we're just a load of garbage that's cobbled together that works just about well enough.

Det handlar om en upptäckt om hur ett protein som troddes skydda oss mot cancer genom att ge oss strålningssjuka bara verkar göra oss sjuka för skojs skull. Stänger man av strålningssjukefunktionen funkar cancerskyddet fortfarande.

I en annan artikel på närliggande tema i Nature menar man att katolska kyrkan är på väg att förkasta intelligent design som utvecklingsmodell¹ och omfamna evolutionsläran, med grundförutsättningen att det hela sattes igång av Gud. Något som inte vetenskapen har några problem med. Detta är det förväntade resultatet efter påvens årliga funderingar i Castel Gandolfo där årets tema är just skapelse- och utvecklingsteorier.


¹ Modell i ordets allra vidaste bemärkelse. Har ingenting med vetenskaplig modell att göra.

Andra bloggar om: vetenskap, evolution, intelligent design.

Klimatförändring - rekommenderad läsning

Som jag skrev för några dagar sedan skulle The Economist ägna en del av kommande nummer till en överblick över klimatfrågan. Det numret är nu ute, och det är en rad välskrivna artiklar som rekommenderas till alla med intresse i frågan. Överblicken inleds med en ledare som konstaterar att då vår planets klimatsystem är oerhört komplext och svårmodellerat så har förutsägelserna om framtidens klimat haft så stora onoggrannheter att de varit av begänsat värde för "policymakers". Men, skriver man, sedan IPCC:s senaste rapport för fem år sedan "har vetenskapen gått mot ett konfirmerande att något allvarligt är på väg att hända". Man menar att trots den kvarvarande osäkerheten så tycker man att

the chances of serious consequences are high enough to make it worth spending the (not exorbitant) sums needed to try to mitigate climate change.

Och här kommer man in på en av de mest intressanta delarna i överblicken, en artikel med titeln "Dismal calculations" (endast för prenumeranter) om "ekonomin med att leva med klimatförändingar eller att lindra dem". Det är en aspekt som sällan kommer fram i diskussionen om klimatet. Vad kostar ett förändrat klimat, i dollar och socialt. Och minst lika viktigt, vad är kostnaderna för att mildra klimatförändringarna. Om klimatförutsägelser är svåra, så är kostnadsberäknar om möjligt ännu svårare. För det finns vinster med ett varmare klimat: Mer odlingsbar mark t ex i Ryssland, och lättare att utvinna de stora naturtillgångarna fär, men samtidigt kommer stora delar av Afrika att få det mycket svårare. Olika modeller ger olika förutsägelser, men någonstan mellan 0,1 och 3% av världens BNP bör man räkna med. Den kostnaden skall ställas mot kostnaden för en lindring av effekterna av växthusgasutsläppen. Set låter kanske som en enkel ekvation att miljontals människors hem i t ex Bangladesh måste räddas till varje pris, men följande paragraf är tänkvärd:

After all, the reason why Bangladesh is so vulnerable to a one-metre rise in the sea level is not just its flatness; it is also its poverty, as a result of which too many of its people live on subsistence agriculture around the Bay of Bengal. If Bangladesh were South Korea, more people would be working in offices and factories and living in cities. The best protection for Bangladesh, in other words, is development. And anything (including climate-change mitigation) that reduces the global rate of economic growth is likely to slow development in Bangladesh, thus making the place more vulnerable to climate change than it otherwise would be.

Mot detta kan man ställa försiktighetsprincipen, som uttrycks i artikeln så här:

[M]itigating climate change becomes correspondingly more attractive [...] partly through economics—that the consequences of not taking action may be so catastrophic that normal economic growth cannot be assumed—and partly through ethics—that the interests of future generations are worth as much as those of the current one.

Det kan tyckas att det är väl krasst att prata ekonomi när det möjligen är planetens framtid det handlar, och visst är det så. Men samtidigt är det ju så verkligheten ser ut. Vi vill ha våra plasma-TV-skärmar och våra solsemestrar, och det vill två miljarder kineser och indier också. Så att säga till dem att "Tyvärr, vi körde planeten åt helvete så nu kan ni inte få nya kylskåp, som vi." är inte realistiskt. Faran är att i känslomässiga frågor som denna kommer de som förespråkar rationalitet att hamna i underläge under de mest passionerade ideologerna.

Artikeln i The Economist avslutas

Global warming poses a serious risk, and the costs of mitigation are not so large as to be politically unthinkable. Mitigation is better done gradually than swiftly, because the faster it is done, the more it will cost. That said, the economics of the subject are too uncertain for policymakers to lean heavily upon them, so in the end it will be the politicians who decide.

När jag ändå är inne på tänkvärd läsning om klimatet kan jag också passa på att rekommendera den nyligen bortgågne Nobelpristagaren Richard E. Smalleys artikel "Future Global Energy Prosperity: The Terawatt Challenge"¹ där han bland annat tar sig an både biobränsle och vätesamhället.

¹ MRS Bulletin 30, 412-417.
Andra bloggar om: klimat, global uppvärmning, politik, ekonomi, vetenskap. Pingad till intressant.se.

Hur var det med jobben?

I Duellen mellan Reinfeldt och Persson i TV4 gjorde den senare ett stor nummer av att den svenska arbetsmarknaden är den bästa av alla världar. 550 nya jobb skapas varje arbetsdag enligt Person som varnade för att riskera detta för borgarnas farliga experiment. 550 nya jobb per arbetsdag betyder runt 110.000 jobb per dag, men istället minskar antalet anställda, och i den privata sektorn har i princip inga jobb skapats, netto, sedan 50-talet. Detta kan man se i en mycket intressant artikel i senaste numret av The Economist, "The Swedish model; Admire the best, forget the rest"

Enligt en undersökning av McKinsey Global Institute ligger Sveriges verkliga arbetslöshet på mellan 15 och 17%, långt ifrån de (s)-manipulerade 4%:en. Annat noterbart i artikeln är en nyligen genomförd undersökning som visar att effektiviteten i den svenska offentliga sektorn är sämst i OECD.

Det är sådant som man inte existerar i Perssons polerade valvärld där det till största delen handlar att via nya bidrag muta folk med deras egna pengar att rösta på (s). Men som The Economist noterar "For their part, the Social Democrats' programme amounts to no change."

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, ekonomi, arbetslöshet. Pingad till intressant.se.

Insinuationernas mästarinna

Efter att ha hört Socialdemokraternas egen spindoktor Marita Ulfskog på radio i morse kom jag att tänka på George Orwells roman "Burmese Days". Ulfskogs uttalande påminner mig om U Po Kyin, "Subdivisional Magistrate of Kyauktada", som vill förstöra den gode doktorn Veraswami. Detta genom att attackera hans karaktär och hans trovärdighet, men aldrig genom anklagelser som man kan försvara sig emot. Ulfskog talar vagt i fraser som "Någon har funnits där...", "Underliga sammanträffanden" och "en skugga som följt oss", men hon aktar sig noga för att uttala några som helst konkreta anklagelser.

"But, damn it, this is ridiculous! Surely you can defend yourself somehow?"
"How can I defend myself when I can prove nothing?"
Flory understood well enough [...]. He was used to these nebulous conflicts, in which suspicion counts for more than proof, and reputation for more than a thousand witnesses.

Det är en lysande strategi som är nästan oantastlig. Och det är en strategi som Ulfskog ofta använder sig av. Alldeles oavsett om hennes version i det aktuella fallet är sann eller ej så är det ett mycket smutsigt sätt att debattera. Vi får se om det går i valet som i Orwells bok:

Dr. Veraswami was ruined, even as he had foreseen. [...] U Po Kyin waited the necessary time, and then struck again, harder than ever. It was barely threee months before he had fixed in the head of every European in Kyauktada that the doctor was an unmitigated scoundrel. No public accusation was ever made against him---U Po Kyin was most careful of that.

Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, dataintrång, Orwell, spin. Pingad till intressant.se.

Energi och klimat

Nu när klimatet verkar komma tillbaka på den mediala agendan har jag äntligen fått tag på en kopia av Al Gores "An Inconvenient Truth" om den globala uppvärmningen. Det är en pedagogiskt upplagd film som mestadels består av en föreläsning av Gore med en del känslomässigt finstämda inslag som ger filmen en väldigt personlig känsla. Visst innehåller den några mindre faktafel och spekulationer, men på det stora hela är det en bra film. "En obekväm sanning" har premiär i Sverige till helgen, lagom till att börja talas om strax innan valet. För klimatet är en fråga som bör tas upp mer och mer.

Det har börjat läcka uppgifter om den kommande rapporten från IPCC, men rapporten kommer att genomgå grundliga förändring under det kommande årets review-förfarande och en del uppgifter som kommenterats har uppenbarligen missförståtts så bäst är nog att vänta till nästa år när den officiella rapporten släpps. Men i vilket fall som helst så finns det liten anledning att tvivla på att den globala uppvärmningen är ett allvarligt problem, och ett problem som vi behöver adressera nu. Till och med den utåt så hårdföra "klimatmatskeptikern" Richard Lindzen verkar i smyg hålla med om det mesta som sägs om klimatet. I The Economist kan man läsa om hur republikanen Arnold Schwarzenegger går emot sitt parti genom att introducera lagar för att skära i utsläppen av växthusgaser, och i papperstidningen annonseras att man i nästa nummer kommer att ha en specialrapport on den globala uppvärmningen och dess möjliga lösningar. Det blir intressant läsning.

En av de vanliga missuppfattningarna som Gore tar upp, och avfärdar, i sin film är att vi måste välja mellan miljö och ekonomi. Det är en myt som sprids till stor del av den industri som lever på utsläppstung verksamhet, och som ser förändring som ett hot. Se t ex på följande idiotiska video från "Competitive Enterprise Institute"



eller den här artikeln från Detroit Free Press som menar att man måste köpa amerikanska SUV:er om man är amerikansk patriot. En miljösatsning kan istället vara en stor boost för industrin, men då behövs en vettig miljö- och energipolitik.

Vi behöver en satsning på forskning om olika förnyelsebara energikällor och effektivare användning av energin, vi behöver ett stabilt energisystem som helst inte är beroende av fossila bränslen och som helst kan skapa ett överskott av energi som kan exporteras till de länder i Europa som inte har Nordens möjligheter till t ex vattenkraftproduktion. I dagsläget betyder det att vi inte har råd att avveckla kärnkraften, utan tvärt om är en utbyggnad troligtvis nödvändig. När förnyelsebara alternativ finns kommer kärnkraften att fasas ut av ekonomiska skäl. Men vi skall inte tro att i en värld där stora delar av mänskligheten saknar tillräckligt med föda kan vi ta dyrbar åkermark för att plantera energibränsle för att ersätta kol, olja och kärnkraft. Vi kanske skulle klara det i Sverige, men miljöproblemen och energifrågan är globala och en lösning måste komma på samma skala.

UPPDATERING: Hittade en artikel i Seed om kampen mellan bränsle och mat. Mycket läsvärd.

Andra bloggar om: Global uppvärmning, klimat, miljöpolitik, energipolitik. Pingad till intressant.se.

Knäppskallevarning.

Ibland får man roliga spam. Ett par gånger nu har jag fått mail från en knäppskalle¹ som tycker att han borde ha Nobelpris för upptäckten av den "4:e dimensionen".

Dear Sir/Madam,
I am a Physicist (BS 1995), a student at WESTERN WASHINGTON UNIVERSITY and I have made an important scientific discovery - The 4th Dimension. I will not get into scientific details, but a lot of our science will improve with the acceptance and use of this new discovery.
I have created a website to explain my discovery, it is titled: "Ueber Alles - The Struggle of Kurt Schwierige" - It reads like “a movie”, but I use this teaching technique so complex ideas can be understood with ease. It illustrates how to use The 4th Dimension scientifically.
The website address that has a list of all my Technical Papers is here:
http://www.ueberalles.com/dedication.html
The list is as follows.
(1) New Ideas in Relativity [ For Nobel Consideration ][ Physics ]
(2) PI made Rational [ For Nobel Consideration ][ Physics / Mathematics ]
(3) Game Theory [ Computer Systems Engineering / Machine Science / Computer Science / Neuroscience /Physics / Mathematics / 4D-Space Theory ]
(4) Machine Science [ Computer Science / Neuroscience / Computer Systems Engineering ]
(5) Machine Programming [ Computer Systems Engineering / Machine Science / Computer Science / Neuroscience / Physics / Mathematics / Music / Psychology ]
(6) 4D-Space Games [ Video Games played via "thought" : Virtual Reality Video Games Made Real... Computer Systems Engineering / Machine Science / Computer Science / Neuroscience : "Play With The Future, Today." ]
(7) Reflection, Light & Properties of "The Invisible"[ Physics & Engineering ]
(8) Grid Computing, Virtual Machines & Internet Inefficiency [ Computer Science ]
(9) The Unified Field Theory [ For Nobel Consideration ] [ Physics ]
(10) The Operating System of Organic Machines [ Computer Systems Engineering / Machine Science / Computer Science / Neuroscience / Physics / Mathematics / 4D Space Theory ]
Your committee deals with scientists and with this dimension, errors in scientific work are immediately recognized; so The 4th Dimension acts as an “error checker” and will become an invaluable tool for scientists to use.
I present to your committee my website, for your perusal.
Thank You.

Gabriel Agbasi, Physicist
The Author of Ueber Alles
Copy: The Royal Swedish Academy of Sciences

För ett smakprov på hans fantastiska forskning, och ett gott skratt, titta gärna in på hans sida "Pi made rational". Fast det kanske nästan bästa av allt är att en googling ger vid handen att herr Agbasi verkar vara en välkommen del av WSU:s kollegium, utan arresterats av Western Washington University police för intrång. Jag tror han får vänta lite på sina Nobelpris...

¹ Han ger höga poäng på John Baez knäppskalleskala.

Terrorister överallt!

Warszawa har två flygplatser, eller snarare två skiljda terminaler till samma flygplats. Det är den stora, under ombyggnad, Frederic Chopin Airport, varifrån de "normala" flygen avgår, och den (mycket) mindre Etiuda för lågprisflyg.

I söndags kunde vanliga flygpassagerare från Chopin glatt kliva ombord på sina plan med allsköns handbagage såsom telefoner, datorer, kameror, snacks och vatten¹. Men, som vi alla vet flyger ju snåljåpar och terrorister alltid med lågprisflyg, så från Etiuda kunde man bara ha med pass, pengar och dyl. packat i en fånig plaspåse. (De bjöd på plastpåsen.) Varmt, trångt och kvavt är det inne på den lilla, dåligt ventilerade terminalen, när vi plötsligt får höra att planet är en timme försenat. Ingen anledning ges. Vi har inte längre några mobiltelefoner, men framför betaltelefonen på bildas genast en lång kö. Likaså vid försäljningen av läsk, öl och vatten.

Den konspiratoriskt lagde skulle ju kunna få för sig att man tyckte att de där jäkla snåljåparna (och terroristerna) som inte köper det av flygbolaget för dyra pengar tillhandahållna dryckerna, utan som istället medför egna förfriskningar, behöver uppmuntras att utnyttja bolagets generösa erbjudanden. Men som sagt, bara den konspiratoriskt lagde tänker så...

En anledning till att man sällan på vägskyltar ser texten "Nurbibrög grimitürg", betydandes "vänstersväng förbjuden" är att den som inte kan utrikiska skulle svänga vänster och med icke ringa sannolikhet orsaka en olycka. Istället är vägskyltar utformade så att deras budskap är enkelt att förstå. Tills nedanstående skylt dyker upp:
"Varning för bilbomber"? "Terrorister härjar här"? Möjligen i Bagdad, men i Polen? "Ingen infart för brinnande bilar"? Jag tror att rakt fram är en bra riktning i det här fallet.

¹ Inte för att de behöver det sista, för på vanliga flyg bjuder de på vatten.

Semesterterror

Läser tidningar och bloggar och oroar mig över vad som kommer att bli hända efter tillslaget i England. Kommer myndigheterna att dra de rätta lärdomarna; att ett öppet samhälle kan skydda sig utan att förfalla till terroristernas nivå, eller kommer de att vilja dra åt tumskruvarna ytterligare lite grann och därmed ge terrorn ytterligare en liten delseger.

Om detta och mer kommer jag säkert att skriva när jag är tillbaka från semestern, men nu när solskenet verkar vara förbi och regnet tagit vid skall jag ha ledigt.

Tillbaka i början av september...

Att tappa stödet

Efter en tids bortavaro från bloggandet (en konferens i stan var orsak till det) så inser man att vi återigen hamnat i en situation där endast ett ämne dominerar nyheterna.

Så många andra skriver vältaligt om Israels rätt att försvara sig, israelisk oproportionerligt svar, Hizbollahs förskräcklighet, Hizbollahs förträfflighet, eller alla andra aspekter på konflikten, att jag inte har mycket att tillägga. Min egen position ligger ganska nära det som en majoritet av folk omkring mig verkar tycka: att Israel har all rätt att göra det som behövs för att stoppa Hizbolla från att attackera israeliska civila, men att de skjuter sig i foten när de i en utdragen bombkampanj inte bara dödar hudratals civila libaneser (som till stor del inte riktigt uppskattar Hizbollahs krig mot Israel) och plågar hela den libaneiska befolkningen, utan dessutom ser till att knäcka det libanesiska samhället och ekonomin. Det är inte ett bra sätt att skaffa sig stöd och säkerhet.

Det påminner mycket om hur USA, efter 9/11, när de hade hela världens stöd tappade nästan all sympati genom en rad taktiskt felaktiga drag, med irakkriget som kronan på verket. Israel hade också stort stöd för sina inledande bombinsatser mot Hizbollah och t.o.m. för förstörandet av flygplaten i Beirut och en del annan infrastruktur, för att visa libaneserna att det kostar att tillåta Hizbollah att härja fritt, men med ökande antal civila offer, ökande ekonomisk förödelse i Libanon och ökande antal iraeliska misstag har Israel tappat den sympati världen hyste. Nu är det, rätt eller fel, Israel som ses som angripare.

Det är svårt att se hur en lösning kan komma till stånd snart. En vapenvila kanske kommer inom de närmaste veckorna, men ökat libanesiskt stöd för Hizbollah, ekonomisk katastrof i Libanon och möjligen ökad sekterism är inte en bra grogrund för en bestående fred.

Om en längre vapenvila kommer till stånd, är det helt nödvändigt att världen gör sitt ytterskta för att bygga upp den libanesiska infrastrukturen och ekonomin, och inte låta Libanon återigen dras in i ett långt imbördeskrig. T.o.m. Israel måste inse att det inte ligger i deras intresse.

Sommarforskning.

Läste i Nature news att en grupp forskare i Frankrike och USA har undersökt formerna hos eroderade småstenar (pebbles). Var hittar man eroderade småstenar? På stranden naturligtvis! Perfekt sommarforskning. Forskarna var ute och fotograferade stenar i olika stadier av erosion för att försöka finna ut vilken form de har. Resultatet var att alla stenar har mer eller mindre samma kurvatursdistribution.

Jag vet inte om denna forskning kommer att vara användbar i framtiden, men åtminståne borde forskarna uppfinningsrikedom påhejas. Ett utmärkt sätt att lämna labbet och ge sig ut i sommarvädret.

Grodkokning

Via copyriot hittade jag en artikel av Ulrika Kärnborg "Grodkokaren Blair", i DN Kultur, om den rättsliga situationen i Storbritannien. Kärnborg tar bland annat upp den artikel i the Independent som jag länkade till häromsistens. Men det Kärnborg lyfter fram är hur det är de "vanliga människornas" rop, ivrigt påhejade av kvällstidningarnas krigsrubriker, på "hårdare tag" som möjliggör detta grodkokande. I Storbritannien liksom här är det under höljet av att skydda de laglydiga mot terrorister, våldtäktsmän, pedofiler, fan och hans moster som nya övervakningslagar införs, som rättigher skärs i och som vi steg för steg blir lite osäkrare i vår inbillade trygghet.

För övrigt har Sveriges bäst skrivande journalist, Maciej Zaremba, författat en ny artikelserie i DN om den svenska psykiatrin och rättsväsendet, men det är också en utmärkt demonstration i hur pressen påverkar politiken, rättvisan och vårt rättsmedvetande.

PS För övrigt vill jag också hänvisa till den utmärkta sidan Hexmasters faktoider, där man får reda på att grodor inte alls är så dumma som myten gör gällande. Kanske ett litet hopp (medveten ordvits) för framtiden.

Bizarra skönheter

Nature har en nyhetsartikel om den senaste BP Kongsberg Underwater Image Competition. De visar några av bilderna från tävlingens slutlista. Fler bilder finns på tävlingens hemsida, här. Mycket underliga odjur finns det djupt nere i det blå, t ex Yetikrabban på bilden ovan.
Denna myriad av allsköns underbara "havsmonster" känns som ett bra argument för en ostyrd evolution, där det som funkar funkar. Antingen det, eller en skapare på en svår snedtrip!

Hundraårsjubileum

Idag, den 12 juli 2006, är det precis 100 år sedan den franske officeren Alfred Dreyfus frikändes från anklagelserna om förräderi. Han dömdes på mycket lösa grunder, med ett avgörande inslag av anti-semitism, till livstids fängelse på Djävulsön utanför Franska Guyana. Efter en uppmärksammad kampanj, bland andra involverande Emile Zola och hans J'accuse, återupptogs hans fall i en skandalartard rättegång i Rennes 1899. Dreyfus dömdes ånyo, men benådades av den franske presidenten. Först 1906 återupptogs hans fall på nytt och han fick upprättelse.

I mångt och mycket är det en lärdom i anti-semitismens, eller rasismens i allmännhet, farliga inflytande över rättsväsendet. Men, minst lika viktigt är hur affären belyser faran med ett otillräckligt, hemlighetsmakande och politiserat rättsväsende. Och där, argumenterar Ronald Schechter i en artikel i Forward, har vi kanske inte kommit så långt. I dagens "krig mot terrorismen" är kanske dessa lärdomar från Dreyfus-affären viktigare än på länge, när vi visar alltför stor vilja att ge upp våra rättsprinciper för att låsa in misstänkta terrorister för tid och evighet. "Hur många Dreyfuser finns bland de hundratals hållda i Guantánamo?", frågar sig Schechter.

Drömpolitik eller att leva i verkligheten.

Lyssnade på Lars Ohlys tal i Almedalen på webben i morse och föga förvånade får jag det inte riktigt att gå ihop. Ohly talar om att stänga ytterligare kärnkraftverk inom de närmaste åren, samtidig om att minska beroendet av fossila bränslen. Var skall energin komma ifrån? Han talar om Sveriges unika förutsättningar för att bryta oljeberoendet, om internationell solidaritet, men hans energitänkande verkar stanna vid Sveriges gränser. Jag har tidigare skrivit om ett behov av en mer internationaliserad energimarknad, något som skulle kunna gynna Sverige och göra oss till en stor exportör av energi. Ohly talar påpekar också att en svensk satsning på energiteknik kan leda till många nya jobb och det är sant. Men, det rimmar illa med (v):s fientlighet mot globalisering och stora företag.

Detta skall kontrasteras med dagens intervju med Maud Olofsson, där hon presenterade en mycktet nykter syn på globaliseringen. Global marknad och lönekonkurrens är något som vi redan har, och ingen politiker kan göra något åt det. Det vi kan göra är att förbättra förutsättningarna för att svenska företag skall kunna konkurrera med på goda villkor. T ex genom att inte tyngas ner av världens högsta skatter, som Ohly gärna ser ännu högre.

En fråga som ofta dyker upp i samband med med tal om globalisering är utnyttjandet av billig arbetskraft i U-länder. "Jag undviker att köpa kläder tillverkade i u-länder" svarade en tjej i gårdagens Metro på frågan om hon tänkte på de utnyttjade arbetarna när hon handlade. Frågan är om dessa "utnyttjade" männsikor skulle må bättre om de inte fick sälja något alls, och därmed inte hade några jobb alls?* Maud föll inte i den fällan, och menade att när hon valde kläder vr det pris och kvalitet som spelade någon roll, inte var de är tillverkade. Och så är det nog för de flesta, utom för det fåtal som i någon form av missriktad solidaritet väljer att köpa kläder tillverkade av omhuldade europeiska arbetare istället.

Två helt olika syner på politik presenterades alltså, en förankrad i verkligheten, den andra i en drömvärld.

*Nicholas Kristof skrev en del bra artiklar om det för några år sedan (Two cheers for sweatshops, One mans sweatshop is anothers opportunity).

Ovälkommen fällande dom

Högsta domstolen har enligt DN rivit upp den friande dom mot ett antal nynazister som delat ut flygblad med nedsättande åsikter om homosexuella. Jag har tidigare kommenterat hovrättens friande dom, och jag tyckte då, liksom nu, att de inte skulle fällts. Men nu har alltså HD sagt sitt, uttalandet strider mot lagen om hets mot folkgrupp, och nassarna döms till dagsböter. Rätten var dock inte enig, utan två ledamöter ville fria med hänvisning till yttrandefriheten och vikten av en fri debatt. Hedervärt!

Vad var det nu för uttalande som de fyra fälldes för¹. Bland annat har de hävdat att homosexualitet är "en sexuell avart som verkar moraliskt nedbrytande på folkkroppen". Visst kan det vara ett kränkande uttalande, men det är (enligt min mening, men inte HDs) en legitim åsikt att inneha. Svensk ordbok ger följande förklaring till ordet avart

avart subst. avarten avarter
• försämrad form av den angivna företeelsen: som kommunist såg han socialdemokratin som en avart av socialismen
□ äv. negativ yttring: nationalismens avarter

På sätt och vis kunde man ju då argumentera att eftersom homosexualitet i regel försvårar fortplantning borde den, om man anser att fortplantning är ett essentiellt mål för arten, kunna ses som en försämrad form av sexualitet. Vad som menas med folkkroppen är lite luddigt, men om man tycker att ett monogamt äktenskapsförhållande mellan man och kvinna är den enda moraliskt godtagbara formen av förhållande så är ju homosexualitet uppenbarligen omoraliskt, och kan kanske då sägas vara "moraliskt nedbrytande". Dylika åsikter är kanske inte populära eller ens rumsrena, men det behöver de inte vara. Man har, som jag så ofta tjatar om, rätt att vara idiot. Fast tydligen inte om man inte är pastor! SUCK!!!

Man måste ju dock ge HD rätt i att fälla grabbarna. Enligt den lagtext vi har räcker det att man "uttrycker missaktning" för en skyddad grupp för att man skall fällas för "hets". Alltså, inget hot, eller hat är nödvändigt, endast missaktning. Det är en lagtext som är farligt vag, och som kan utnyttjas inte bara för att skydda folkgrupper mot riktigt hets, utan också gör en hel del legitima åsikter straffbara. Läs artikeln i The Independent om hur det kan gå till när alltför vaga lagar ger oönskat tolkningsutrymme.

Så HD gjorde nog rätt, enligt lagens bokstav. Vad Sverige behöver är grundlagar som tas på allvar och en författningsdomstol som ser till att göra det jobb det tandlösa lagrådet inte klarar av. Men, framförallt behövs ett friskare debattklimat där yttrandefriheten hålls högt och den som smutskastar andra inte möts av tystnad och domstol utan av mothugg!

¹ Utan att ha läst domen eller flygbladen själv, utan bara efter vad som skrevs i DNs artikel.

Språkets kraft!

Nu när Tyskland är utslaget ur VM står det klart att också i år kommer pokalen att tas hem av ett land ur den romanska skråkgruppen. Av 18 fotbolls-VM sedan 1930 har inte mindre än 14 vunnits av spelare talande ett romanskt språk. Undantagen är tre gånger tyska segrar ('54, '74, '90) samt Englands seger på hemmaplan 1966.

Vad beror denna dominans av latinos (i vid bemärkelse) på? Kan det vara så att de bara är tillräckligt många? Enligt Wikipedia (länk ovan) talar ungefär 600 miljoner människor ett romanskt språk. Detta skall jämföras med engelskans 380 miljoner förstaspråkstalare och närmare miljarden totalt. När det gäller ekonomi och politisk styrka, som i OS-sammanhang är mycket viktigt (rika länder tar många medaljer), så svarar de romanska länderna för knappt 20% av världens BNP och de tenderar att hittas mestadels ganska långt ner på den ekonomiska stormaktslistan. De engelskspråkiga länderna har en andel på över 35%, låt vara att amerikanerna inte är så särdeles intresserade av det gröna fältets schack.
Å andra sidan är de romanska länderna jäkligt många, vilket ger dem många chanser att kvalificera. Genom åren är det dock endast fem fem av dem som vunnit, och ytterligare tre¹ som nått semifinal (Spanien, Portugal, Chile). Jämförelsevis har sex¹ (av totalt sett färre) germanskspråkiga länder nått semifinal.

Kanske är det helt enkelt så att det är mer jävlaranamma i spanskan än i engelska och tyska. Sveriges främsta chans till VM-guld ligger nog i en snabb språkreform.

¹ Kanske skall Belgien också räknas in, eller räknas som ett halvt land :-)

Tolkningsfrihet

Hemma från Asien så snubblar jag över den här artikeln, som är obligatorisk läsning för alla som tycker att lagar som skär i våra friheter i syfte att skydda oss endast är av godo. Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig över.

Artikeln handlar om Storbrittanien, men frågan är högaktuell även i Sverige där Bodström motiverar alla sina nya avlyssningsförslag med skyddet av "de utnyttjade kvinnorna".

Läs läs läs.

UPPDATERING: Såg att Oscar Swartz skrivit en rapport om Bodströmsamhället som är inne på samma spår. Har inte hunnit läsa igenom rapporten ännu, men den verkar intressant.

Tempel, fotboll och flaggor

Kom just tillbaka från en soluppgångsbesök i Zenkōji-templet här i Nagano. Det var en intressant "service" för folk av alla religioner (och utan?) där man skulle uppleva den stora stillheten på morgonen och finna sig själv. Avslappnande var det, och buddhistmunkarnas hummande och trummande var speciellt. Under templet finns en gång där man i totalt mörker skall försöka hitta en nyckel till upplysning. Upplysningen kom istället av något pucko som plockade upp sin mobiltelefon för att lysa sin väg...

En av de intressantaste upplevelserna hittills var att se Japan-Kroatien på en japansk sportbar. Stället var fyllt till bristningsgränsen av japaner som skrek så fort deras lag lyckades ta bollen över mittplan, eller så fort kroatien gjorde detsamma. När den japanske målvakten räddade kroatiens straff blev stämningen nästan hysterisk. Kul var det i alla fall, och det var synd att japanerna inte vann. Jag hade velat se vad som hände om det skulle blivit ett mål för "Samurai blue".
På tal om fotboll så var det ju bra att Sverige lyckades ta oavgjort mot England, men matchen hade varit betydligt mer njutbar om den inte gick klockan fyra på morgonen.

Igår var det konferensutflykt, och en ny insikt i det japanska psyket. Vi vallades runt i grupper av guider med numrerade flaggor. Ve den som vågade försöka gå sin egen väg! Museum efter museum besöktes, med besökarna slingrande genom museet som en tusenfoting, kastandes blickar på konstverken allteftersom man passerade, men utan möjlighet att stanna till och titta noggrannare. Bland annat besökte vi ett museum med konst av Hokusai, med otaliga varianter av hans berömda våg, som hänger i original på Metropolitan i New York.
Under bussresan dit fick vi se en film om den vackra naturen runt Nagano, men den såg vi inget av i verkligheten. Istället lades ytterligare några museer till listan och efter ett tag kändes det att man haft nog. Intressant nog bevakades tillställningen av åtminståne fem kameramän från TV. Så, den som har tillgång till japanska lokaltevekanaler via satellit eller nåt kan försöka se hur det avlöpte.

Konferensgnäll

Jaha, då har man i god tid lyckats ljuga ihop såväl en poster som ett föredrag att presentera på konferensen i Långtbortistan.

I morgon bär det av. Japan först, sedan Korea. Positiva aspekter: Konferenserna verkar intressanta. Jag har aldrig varit i Asien innan. Skall bli kul att se sig om lite.

Men det finns ju negativa aspekter på konferensresande också: Nu, när fotbolls-VM för en gångs skull spelas i en vettig tidszon passar jag på att åka 8 timmar bort. Sverige-England klockan fyra på morgonen. Hurra! Vädret... äntligen högsommar hemma. 10-dagars-prognosen för konferensorten lovar regn, hela tiden.

Får se om jag hinner skriva något inlägg mellan föredrag, fotboll och sightseeing, annars tar bloggen semester till början av juli.

Den verkliga anledningen till vetenskapliga konferenser

Konferenssäsongen har börjat. Under sommaren, när undervisningen ligger nere, den tekniska personalen har semester och vädret är vackert strömmar forskare från hela världen ur sina labb och kontor för att samlas till konferenser på exotiska platser*.

Men varför åker forskare på konferenser? Standardsvaret som ges är man åker för att visa sina resultat, träffa andra forskare från när och fjärran och att knyta nya kontaker. Men det finns en annan, hemlig, anledning också. Till de flesta konferenser är man tvungen att skicka in ett abstract, där man kortfattat beskriver de resultat man vill presentera, flera månader i förväg. Då man gärna vill få med så färska resultat som möjligt är detta en ganska kreativ process, kryddad med mycket önsketänkande. När konferensen närmar sig, dvs ungefär nu, inser forskaren att han** inte gjort någonting av det han lovade. Alltså börjar kampen mot klockan, med aktivt forskande som aldrig förr och med professorn gnuggande händerna. Det är denna motiverande/intimiderande faktor som är den viktigaste anledningen att vetenskapliga konferenser anordnas över huvud taget. De exotiska konferenslokalerna fungerar som morot för att motivera panikstressen på slutet.

* Konferenser anordnas i regel på intressanta platser, gärna från UNESCO-listan, såsom St Goar och Brijuni Islands. Väldigt få konferenser anordnas i Säffle.
** Jag skriver "han" eftersom forskaren i det aktuella hypotetiska fallet är jag, men det finns ingen anledning att tro att detsamma inte gäller också för kvinnliga forskare.

Autobloggande

Nu kan man ju lägga ner det här. Bloggandet har blivit automagiskt med hjälp av Avigsidans bloggenerator.
Dagens inlägg:

På morgonen tog jag en liten promenix och trodde nog att allt skulle bli betydligt bättre. En fråga är om det behövs några etiska regler för bloggar? Ack, den som ändå visste. Det finns säkert hundra andra frågor som jag vaknar med varje morgon.

Dagens stora nyhet är väl att de flesta big-brother-deltagare inte tycker att de har tillräcklig möjlighet att påverka sin livssituation. En del tycker si och andra tycker så, men sanna mina ord, det kommer en räkning som ska betalas och det är inte valpen i sin Lexus som kommer att betala den, utan du och jag.

Då har man gjort sin bloggpplikt igen och livet går vidare i alla fall.

Lysande! (och felstavningarna är inbyggda)

Jaså, du tror det är volt du mäter...

Var på ett intressant föredrag idag av Peter J. Mohr vid NIST, tillika ordförande för CODATAs grupp för fundamentala konstanter, med titeln "The Quantum SI: A Possible New International System of Units". Föredraget fokuserade på två stora problem med dagens SI enheter: Kilogram och Ampere. Kilot är definierat som massan hos en metallcylinder i Paris, och en Ampere har definitionen att 1 ampere är den ström som, när den passerar genom två raka och parallella ledare, i vakuum, med oändlig längd och en meters avstånd mellan varandra, ger upphov till en kraft på 2·10^-7 N/m mellan ledarna. Dessa definitioner innebär en del bekymmer eftersom de inte är praktiska; kilot för att det är ett fysiskt objekt som förändras med tiden, och Ampere för att det inte är en praktisk mätbar definition.

Dagens system bygger annars på att man ur sju basenheter (meter, kilo, sekund, Ampere, Kelvin, mol och candela) kan härleda alla andra enheter. En av enheterna är idag definierad genom att värdet på en fysikalisk konstant getts ett visst värde: en meter är den sträcka ljus rör sig i vakuum på 1/299792458 sekunder. Tanken som Mohr lade fram, och som diskuterats inom CODATA ett tag, är att alla enheterna skulle bestämmas på detta sätt. Tex kan en Ampere definieras som strömmen av x elementarladdningar per sekund, vilket leder till att e fixeras vid ett visst värde. Så genom att definiera exakta värden på c, h, k_B och N_A så har man faställt vad en meter, ett kilo, en Kelvin och en mol är. Återstår sekunden. Den kan, som idag, definieras som ett visst antal svängningar av strålningen vid en speciell atomövergång, men då är det inte en universell konstant man definierat utan bara en viss (noggrannt mätbar) övergång. En alternativ definition är att fixera Rydbergs konstant, R_∞, men kopplingen mellan R_∞ och mätbara övergångar, som kan beräknas med QED är ännu inte noggrann nog. Denna förändring kommer nog inte kunna genomföras inom de närmaste 30 åren.

De andra omdefinitionerna, av konstanter istället för enheter, kommer troligtvis att genomföras av CODATA-konferensen år 2011, om experimentella diskreptanser i bestämning av massa med två olika metoder (watt balance och XRCD) löses innan dess.

Något som förvånade mig var dock att man redan slutat använda SI-definitionen av Ampere för praktiska ändamål. Istället används definitioner av Volt och Ohm baserade på fixerade värden hos Josephsons och von Klitzings konstater som dyker upp i Josephsoneffekten och kvant-Halleffekten. De här enheterna har egentligen ingenting att göra med SI-värdena på Ampere, Volt eller Ohm.

Intressant artikel här: Redefinition of the kilogram: a decision whose time has come, Mills et al, Metrologia 42, 71-80 (2005).

Dogman faller, eller fastställs

Den goda nyheten i svensk politik i veckan är att Centern verkar öppna för nya förhandlingar om energipolitiken. Partiet menar inte längre att kärnkraften måste avvecklas till varje pris. Jag anser att det kan vara en bra idé att bygga ut kärnkraften, men jag ser det inte som en principfråga. Den dagen kärnkraften kan fasas ut på ett miljövänligt, ansvarsfullt och ekonomiskt vis så må det ske, och jag tycker det är bra att centern väljer att också släppa avvecklingen som en oomkullrunkelig princip. Centerpartiet har gått ytterligare ett steg mot en ny röst i valet.

En annan riktning tog miljöpartiet, vars kongress i dagarna ställde krav på "strålningsfria zoner" till hjälp för de elallergiska. Miljöpartisten Ulf Flodin argumenterade visserligen att inga vetenskapliga belägg finns för att elallergi existerar*, men han fick mothugg av bland andra Per Garthon som menade att motstånd mot strålningsfria zoner inte är miljöpartistiskt, utan att partiets skepsis [mot den etablerade vetenskapen] är grundläggande. Visst är skepsis bra, men inte när det går till överdrift.

För övrigt finns mycket att säga om elöverkänslighet. Läs till exempel VoF:s utmärkta artikel om hur olika allergier har dykt upp och försvunnit genom tiderna, från skrivkramp av stålpenna till dagens elöverkänslighet. Därtill verkar elöverkänsligheten ha ändrat struktur. För något år sedan var det problem med bildskärmar och elnätet i allmännhet, medan det verkar som att idag är det mobiltelefonin som är den stora boven. Det som skiljer de båda formerna av strålning är frekvensen. Elnätet har en frekvens på 50 Hz, medan mobiler ligger i runda slängar på ~1GHz. Däremellan i det elektromagnetiska spektrat finns bland annat radiosändningar (~300kHz-300MHz) som ingen verkar klaga på. Och "strålningsfria zoner"? Vilka frekvenser skall förbjudas? Vad sägs om området runt 500 THz, mycket mer energirik än mobiltelefonerna, eller kanske strålningen runt 10¹⁵ Hz som ju är bevisat cancerframkallande. Det hela är ett illa genomtänkt förslag av folk som inte vet vad de pratar om, men det är ju inte första gången (miljöpartistisk) politik är i konfikt med naturvetenskapen.


* Även om han uttryckte sig lite klumpigt och sa att det är bevisat att det inte finns någon elallergi. Vetenskapen kan mycket sällan "bevisa" att något inte finns!

Märkning av judar.

Som en del bloggare har sett, och slagit på stora krigstrumman angående, så har kanadensiska National Post rapporterat att man i Iran lagt fram ett lagförslag om ny klädkod. Bland annat skall klädedräkt för både män och kvinnor regleras, men det som fått folk att gå i spinn är märkningen av religösa minoriteter med färgade tygstycken. På många ställen har det här avslöjats som den bluff det är, bland annat i en artikel i SVD, men detta har naturligtvis inte stoppat de mest högljudda krigshetsarna/Israelkramarna, framförallt i USA, men också i Sverige från att sprida det vidare.

Men varifrån kommer ryktet? Det sägs det inget om i SVD, men via CuriousHamster och Daily Kos får man reda på att det är "The Usual Suspects" som ligger bakom. Är det inte märkligt att detta rykte startas av någon med starka band till den neokonservativa rörelsen i USA? Någon som kommer ihåg Ahmed Chalabi och Curveball? Historien börjar låta väldigt lik något vi hört förut.

Missförstå inte nu. Jag anser att Irans eventuella (troliga) kärnvapenprogram är ett stort problem, och jag inser att President Ahmadinejad gör sitt bästa för att vara så provokativ han bara kan, men att starta den pre-irakkrigiska propagandemaskinen gör bara att det verkliga problem som finns fördunklas, att eventuella lösningar försvåras, och att ingen längre litar på några uppgifter som kommer från den "amerikanska sidan". Att utpeka sina motståndare som omänskliga monster fungerar bara till en viss gräns, det kan lätt bli en strategi som går i baklås.

Samtalsloggning

Som rgr påpekar så verkar både Sveriges Radio och SVT ha svårt att hålla reda på det här med telefonavlyssning och samtalsloggning. National Security Agency (NSA) i USA har avlyssnat samtal mellan tusentals amerikanska medborgare och deras samtalspartners i utlandet, däremot har man inte (vad man vet ännu) avlyssnat miljontals telefonsamtal, vilket hävdades i Ekot i morse¹. Det är intressant att denna "avlyssning" rapporteras så indignant i svenska medier, när det i mångt och mycket inte är något annat än vad som, med god backning av Bodström, blivit inte bara legalt, utan obligatoriskt inom EU. Samtal skall loggas, och loggarna sparas under minst sex månader. Denna insamlade data skall som det verkar sedan bland annat delas med amerikanerna.

Det som är anmärkningsvärt i det amerikanska fallet är att det i USA är olagligt att avlyssna samtal utan domstolsbeslut, men att presidenten menade att han i egenskap av militärbefälhavare i "kriget mot terrorismen" hade rätt att åsidosätta den principen. Legaliteten i detta är forfarande omdebatterat.

Datainsamlingskampanjen har enligt USA Today till syfte att "create a database of every call ever made", men man påpekar också att "[t]his program does not involve the NSA listening to or recording conversations". Däremot kan man analysera datan för se vem som har kontakt med vem genom att skapa så kallade sociogram. Om nu SVT och SR är så upprörda över den amerikanska övervakningen kanske det vore trevligt om de kunde granska den europeiska dito lite mer också.

¹ Men för att göra korrespondenten Thomas Nordegren rättvisa så var det i ingressen, som lästes av programledaren, det blev fel. I Nordegrens reportage fick han det rätt.