Nederlag för regeringen i konstitutionsdomstolen

Inför parlamentsvalen till hösten la regeringen Tusk fram en ny vallag som bland annat tillåter poströstning för polacker i utlandet och röstning mha ombud för dem som inte klarar det själva. Lagen anmäldes genast till konstitutionsdomstolen (Trybunał Konstytucyjny -TK) av oppositionspartiet PiS. Det var främst tre punkter som var kontroversiella. För det första att lagen möjliggjorde att hålla valet under två dagar. För det andra att den högre kammaren, senaten, kan väljas i enmansvalkretsar. Men den mest omstridda punkten var regeringens idiotiska förslag att förbjuda partireklam i TV och på stora billboards. Istället skulle de pengarna läggas på politiska debatter.

I går sade TK sitt. Man godkände enmansvalkretsarna, men slog ned både tvådagarsvalen och reklamförbudet som okonstitutionella. Det senare var helt enkelt inte en rimlig inskränkning i yttrandefriheten. Tusk kommenterade nederlaget med att det var synd om alla pengar som nu kommer att slösas på sånt. Kanske något att tänka på för alla de journalister som envisas med att kalla Tusk för liberal.

Jag kan förstå principen bakom Tusks tanke att det vore bättre om man kunde debattera sakfrågor istället för att sända reklam, men liksom TK ser jag det som alltför starkt ingrepp i yttrandefriheten. Jag misstänker dessutom att lagen lämnat fältet öppet för diverse intressegrupper som kunnat göra reklam å partiens vägnar.

Dagens ord är kodeks wyborczy - vallag.

Location:Warszawa, Polen

Misslyckad klätterhelg

Leden är nånstans där bakom :)

Var i Tatrabergen i helgen för att ge mig på att klättra lite längre leder än vanligt. Målet var den klassiska leden Filar Staszla, 300 meter, 11 pitcher.
Men det blev en helg fylld med motgångar. Först kom vi väldigt sent till bergen och det slutade med att vi tvingades övernatta genom att smyga upp vårt tält i nationalparken. Big No-no! När vi tidigt nästa morgon kom fram till klippväggen var det dimma. Sikten var kanske 15 meter och det var blött, halt och kallt. Vi lyckades dock leta upp vad vi trodde var starten på leden. Efter två timmar hade vi kommit två pitcher, ca 70 meter. Fast det visade sig att vi klättrat in i en återvändsgränd. Vi kunde inte hitta vägen. Eftersom det inte längre fanns någon chans att ta sig upp bestämde vi oss för att ge upp och ta oss ner. Det tog oss en timme till att hitta ner utan att behöva offra för mycket utrustning (ett par slingor bara).

Eftermiddagen var dock trevlig och ägnades åt vandring till vår alternativklippa för söndagen. Den visade sig dock ligga drygt två timmars vandring från sovplatsen, så det skulle ge oss bara runt tre timmar för frukost, middag, klättring (4 pitcher) och nedklättring för att hinna med sista tåget hem. Helt enkelt inte görbart eftersom det även skulle kräva ca 7 timmars vandring. Så, vi tog oss tillbaka till Zakopane, hittade ett rum, gick ut och tog några öl och tog ett tidigare tåg hem...

Bättre lycka nästa gång.

Dagens ord wyciąg - som i klättersammanhang är en pitch, men som även kan betyda dragskåp, och en hel del andra saker.

Störande koncertfilmskydd

Läste om ryktena att Apple håller på att utveckla teknik som skall stänga av iPhone-kameran om man försöker använda den till att "illegalt" filma en konsert eller liknande. Att Apple, och Jobs i synnerhet, är lite av en kontrollfascist är väl känt sedan länge, men jag har aldrig riktigt förstått varför det skall vara så hemskt att filma eller fota på en konsert. Är det någon som tänkt att "Nej, jag går inte på den här live-spelningen. Jag ser ett par halvtaskiga mobilklipp på YouTube istället."? För mig fungrerar YouTube-klippen istället som reklam. Så jag förstår inte varför konsertarrangörer är så anala när det kommer till att filma/fota artisterna. Är det helt enkelt en copyrättshaverism - vi bestämmer, vare sig det är smart eller inte? De enda som kan ha något att förlora på dem är dåliga artister, där man istället bestämmer sig för att inte gå. Om syftet är att skydda usla artister är jag än mindre sympatiskt inställd till det än ren rättshaverism.

I veckan var vi på konsert med Bobby McFerrin i Sala Kongresowa och där hade de en bisarr anti-film-strategi; ett par vakter stod längst bak i salen och lös med röda laserpekare på den som höll upp en telefon eller liknande. Man kan lugnt säga att det var långt mer störande än filmandet. Och det är ju inte så att det saknas filmer på Bobby McFerrin-konserter på nätet. McFerrin tar ofta upp folk ur publiken på scenen och improviserar tillsammans med dem. Killen vars flickvän var uppe och dansade med McFerrin blev "beskjuten" under hela dansen, som han filmade trots laserpekarna. Jag vet inte om det är en strategi som Sala Kongresowa har, eller om det är något som är allmänt spritt nu. Jag har aldrig sett det förr. Idiotiskt och jävligt störande var det i alla fall.

Dagens ord är wskaźnik laserowy - laserpekare.

Arbetsskydd

Det där med arbetsskydd verkar ju vara ett rätt okänt fenomen i Polen. Jag skulle gissa på att det är importförbud på hörselskydd. Under tre år här har jag inte en enda gång sett någon använda hörselskydd. Och då pratar vi folk som cirkelsågar i sten och liknande... De håller på att sätta upp isolering på ytterväggarna på jobbet så det var en tomte som var här och borrade en massa - alldeles utanför mitt fönster. Det kändes som om han borrade mig i huvet... så högljutt. Men hade han hörselskydd? Självklart inte.

Än bättre var att han stod uppflugen på någon konstruktion av fyra lastpallar och en planka och då och då tvingades hugga tag i gallret framför fönstret för att balansera sig. Klädsel: t-shirt, vanliga byxor typ chinos, mjuka tofflor(!).

Kinesiska bekymmer

Att Polens vägar behöver en ordentlig upprustning vet all som kört genom landet. Långa sträckor, även mellan de största städerna, är smala vägar med bara en fil i varje riktning som passerar genom varje by. Den sortens landsvägar som var huvudvägar i Sverige för 25 år sedan. Bland annat därför har naturligtvis polska vägar varit ett återkommande tema i bloggen. Man har naturligtvis länge vetat om att infrastrukturen behöver förbättras och rader av regeringar har lovat att nu skall det byggas vägar och tågbanor som aldrig förr. Hjälpta av en hög med EU-pengar och motivationen att en till två miljoner turister kommer att besöka Polen nästa sommar för fotbolls-EM har regeringen Tusk lyckats med det tidigare regeringar inte klarat; man har fått fart på vägbyggandet.

Men de senaste veckorna har ett av de viktigaste projekten, A2 mellan Warszawa och Łódż som också knyter samman huvudstaden med motorvägen mot Tyskland, hotats. Det är på de 50km av sträckan som skall byggas av det kinesiska företaget COVEC som arbetet i princip stannat av. Det började med att det kinesiska företaget inte betalade sina underleverantörer, och nu vill man förhandla om kontraktet. Många kommentatorer tycker att Polen fått vad de betalat för; det kinesiska budet låg 51% under vad GDDKiA (Generalna Dyrekcja Dróg Krajowych i Autostrad - Generaldirektoratet för lands- och motorvägar) hade budgeterat för sträckan. Och 23% lägre än närmaste konkurrenten som protesterade mot att kineserna dumpade priserna. Verket som har hand om upphandlingar menar att priset inte var "iögonfallande lågt". Infrastrukturministern har haft det hett om öronen de senaste dagarna; han lovade först att vägen skall bli färdig innan EM, men har tvingats till reträtt och använder numera uttrycket att vägen skall vara "farbar" till EM.

Inget av detta har naturligtvis gjort något för att förbättra kinesiska företags anseende i Polen. Från början fanns det blandade känslor till att kinesiska företag byggde i Polen. Man var irriterade för att det tog jobb från polacker, men samtidigt stolta över att medan polska byggarbetare arbetade i Västeuropa så var Polen nu rikt nog att importera utländska arbetare. Det var även tal om att kineser skulle bygga den nya Nationalstadion i Warszawa - som för övrigt även den är försenad. I en artikel i The Economist varnades Kina för att deras internationella expansion kan hindras av att deras företag drar på sig dåligt rykte. Även utrikesminister Sikorski har tagit upp saken med sin kinesiske kollega. Det dröjer nog länge innan Polen glatt välkomnar kinesiska byggföretag igen.

Dagens ord är opóźnienie - försening.

Vad vill vi ha för republik?

Nu när kungen är ute i blåsväder har de som ropar på monarkins avskaffande fått nytt vatten på sin kvarn. Jag är en av dem som tycker att monarkin är en antediluviansk kvarleva från en svunnen tid, men kanske behöver vi fundera på vad som behövs istället för monarkin. En republik är ju ingen fix och färdig konstruktion; den kommer i varianter.

Ganska lätt är det att konstatera att den franska och amerikanska typen av presidentstyre stämmer ganska dåligt överens med den svenska parlamentariska modellen.

I Polen, liksom i Finland, har man en president som är folkvald, och som faktiskt sitter på en hel del makt. Genom att presidenten är den enda representanten för staten som sitter på ett personligt folkligt mandat är det känsligt för regeringen och riksdagen att gå emot presidenten. Det visar sig genom att presidentveton mot nya lagar ofta hindrar att de går igenom. Det gäller framförallt i Polen där en kvalificerad majoritet behövs i parlamentet för att bryta ett veto, men även i Finland där det räcker med en enkel majoritet. På så vis fungerar presidenten som ett kylbad för de värsta idéerna. Det är svårt att se FRA-lagen gå igenom om vi haft en president med ryggrad. Men det finns en baksida; se på perioden här i Polen när Donald Tusk ledde regeringen med oppositionens Lech Kaczyński som president. Den senare gjorde sitt bästa för att hindra alla reformer regeringen ville genomföra* vilket ledde till att viktiga reformer försenades eller uteblev.

En urtrist variant vore ju annars den tyska presidenten som väljs av parlamentet och som inte gör så mycket väsen av sig. Jag är rädd att den svenska riksdagen och regeringen, av rädsla för att behöva dela med sig av makten skulle gå på den linjen. Vi skulle få en något upphöjd talman som kunde spendera sin tid i anonymitet och inte störa rävspelet i riksdags- och regeringskorridorerna.

Om vi nu vill ha ett oförargligt statsöverhuvud som inte lägger sig i själva regerandet, men som ändå bär på en del flärd och pondus så kanske vi kan låna en annan polsk idè - valmonarkin! Låt oss välja en kung (eller drottning) som sitter på livstid, eller tills nästa statskupp. Det skulle göra av med det ickedemokratiska arvet av kronan men ändå behålla en del av monarkins, nu förvisso tämligen fläckade, flärd. Och t.o.m. Herman Lindquist skulle kunna glädja sig åt de historiska kopplingarna till de svensk-polska Vasa-kungarna.

Dagens ord är rzeczpospolita som är ett äldre ord för republik. Numera används republika, men ordet lever kvar i uttrycket Rzeczpospolita Polska som är det officiella namnet på Republiken Polen.

* Eller det gav åtminstone regeringen ett alibi för att inte lägga fram impopulära, men nödvändiga förslag.

Civiliserat internet?

Det här är lite sent, men kanske värt att posta i alla fall. I förra veckan kunde vi läsa här i tidningarna om hur den interna säkerhetstjänsten ABW (typ polska Säpo) i en gryningsräd tog sig in hemma hos en 25-årig man och beslagtog hans dator och stängde ner hans websajt Antykomor.pl. Allt under lagen att det i Polen inte är tillåtet att förolämpa statsöverhuvudet - dvs President Komorowski. AntyKomor.pl innehöll fotomontage av presidenten, men även beskrivningen av de många gånger han stoppat foten i munnen.

Det kan tyckas ironiskt att den nuvarande presidenten tar till sådana medel efter att hans parti PO (Medborgarplattformen) starkt kritiserade förre presidenten Lech Kaczyński för liknande händelser. Och naturligtvas var oppositionsledaren Jarosław Kaczyński, i en flod av ohämmad populism och hyckleri, snabbt ute och talade om att regeringen attackerar de medborgerliga rättigheterna och är ett hot mot demokratin*.

Men visst har Kaczyński rätt i att det är lite hyckleri från regeringen... om det inte vore så att de verkade lika förvånade som någon annan. Komorowskis rådgivare Sławomir Nowak skrev på sin Facebooksida, på en fråga från en person, att "det här är självklart nonsens. Jag hoppas att de ansvariga myndigheterna förklarar sig inför folkopinionen." De ansvariga myndigheterna verkar i det här fallet vara åklagaren i Tomaszew Mazowiecki samt ABW. Tydligen har den senare inkommit med en förklaring till regeringen, men vad de sagt är inte offentliggjort. En annan presidentrådgivare, Tomasz Nałęcz, menade att Komorowski har en historia från PRL-tiden av att försvara yttrandefriheten och att han kommer att försvara även antykomor.pl. Flera politiker spekulerar i om det var dumhet eller provokation från ABWs sida som ledde till räden.

Men, i ytterligare en ironisk twist dyker Carl Bildts polare utrikesminister Radek Sikorski upp. Han kallar "internethuliganism" för ett allvarligt problem. "Det är som avskyvärt klotter på offentliga toaletter**." Enligt Sikorski är antykomor.pl ytterligare ett tecken på att det behövs både frihet och ansvar på nätet. Sikorski, som själv stämt tidningarn Fakt och Puls Biznesu för inlägg på deras internetforum, menar att det absolut krävs en lag om ansvar för det man skriver på nätet. Och det skall inte vara hostinglandets lagar som gäller utan lagen skall vara baserad på pressfriheten, där det alltså måste finnas en ansvarig utgivare. "Internet är inte ett vakuum, bara ett tekniskt sätt att förmedla innehåll", säger Sikorski. Samtidigt som Sikorski gör dessa uttalanden twittrar Carl Bildt om hur ett "civiliserat" internet är en illusion:

I hear talk of "civilized" Internet. But civilized phones? Civilized TV? Civilized politics? Who are the controllers... sorry, "civilizers"?

Det efterföljs av en bloggpost där han exemplifierar hur Mubaraks Egypten och Turkiet försökte/er reglera nätet. Även om Bildt representerar en regering som är allt annat än nätvänligt så kanske han borde ta ett snack med sin polske polare.

Dagens ord är bzdura - nonsens, skräp, en skitsak.

Andra bloggar om Polen, politik, yttrandefrihet, Internet, ansvar, pressfrihet.

* Läs artikeln mha google translate - det är inte dåligt vad han brer på.
** Det är inte ofta man skickar Säpo på klottrare.

På Irland - Guinness, i Polen - martyrologi

På fredag är det dags för kaos i Warszawa. Barack Obama kommer på besök och stora delar av stan är avspärrad. Obama skall bland annat träffa anhöriga till Katyńoffren och lägga blommor både på monumentet för gettoupproret och den okände soldatens grav. Utrikesminister Radek Sikorski kommenterade programmet med att

w Irlandii picie guinessa, w Wielkiej Brytanii - grillowanie z premierem , gra w ping-ponga, a w Polsce będą wątki głównie martyrologiczne
i Irland dricks det Guinness, i Storbritannien - grillning med premiärministern, ping-pong-spelande, medan i Polen kommer det huvudsakligen att gå i martyrskapet spår.

Men, konstaterade Sikorski, den första succén med Obamas besök är att PiS-ledaren Jarosław Kaczyński bestämt sig "för att avbryta sin bojkott av sitt eget land" och komma till mottagningen i presidentpalatset tillsammans med de andra partiledarna. Det är första gången sedan han förlorade presidentvalet förra året som Kaczyński kommer till något möte som leds av Komorowski.

Dagens ord är spotkania - möte.

Jordgubbsnationalism

Varje svensk vet att svenska jordgubbar är bäst, och varje polack att polska dito är det. Därför blev det naturligtvis skandal när premiärminister Tusk i veckan på besök på en bazar i Kroatien talade om för församlade kroater att jordgubben han bjöds på var "bättre än våra." Efter att lynchstämning brutit ut bland polska jordgubbsodlare (och naturligtvis passar Kaczor också på att understryka det allvarliga i en sviktande jordgubbspatriotism) försökte Tusk slingra sig genom att säga att de kroatiska jordgubbarna var bättre än de man kunde hitta i Polen just nu. En förklaring som lät något krystad.

Tur att det inte är viktigare frågor man diskuterar.

Dagens ord är truskawka - jordgubb.

PS: den låga bloggfrekvensen beror främst på en kombination av konferenser och projektskrivande. Den lär vara låg ett tag till.

Slut på undantaget

Idag, som i Polen nästan komplett domineras av saligförklaringen av förre påven, så är det också slut på det undantag Tyskland (och Österrike) förhandlade till sig som innebar att medborgare i de nya EU-länderna stängdes ut från den tyska arbetsmarknaden. Idag kan alltså polacker* åka till Tyskland och söka jobb på samma sätt som svenskar och spanjorer. I polska medier har vi hört (mellan påvereportagen) nästan exakt samma reportage som för sju år sedan när Polen gick med i EU. Så och så mycket mer tjänar en sjuksköterska i Tyskland... men glöm inte att levnadskostnaderna också är högre...

Men, som The Economist påpekar, så lutar mycket åt att massutvandringen uteblir. När Storbritannien och Irland öppnade sin arbetsmarknad tog mellan en halv och en miljon polacken chansen till en ny karriär utomlands. Men liksom få polacker kom till Sverige så är det samma barriär till Tyskland. Få polacker talar tyska medan engelska är ett språk de flesta unga har åtminstone grundläggande kunskaper i. Säkert kommer vi att få se skolor som erbjuder intensivkurser i tyska för (tand)läkare och sjuksköterskor, som dem som redan finns på svenska, vilket kanske kan leda till ökad konkurrens för den svenska vården.

Dagens ord är rynek pracy - arbetsmarknad.

* Och de från de andra nya EU-länderna, med undantag för Rumänien och Bulgarien.

Grafenpatent från Polen

Först den vanliga ursäkten - det har varit mycket att göra på sistone och därför har bloggandet fått lämna plats för det som betalar räkningarna.

I massor av artiklar i polska tidningar, med rubriker som "Polsk nanopotens" (?!!) och "Övernaturligt* grafen" har man i veckan kunnat läsa om hur polska forskare fått ett världspatent på en metod för att tillverka grafen. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva någonting om det, men på uppmaning så gör jag väl det. Utan att ha läst patentet - är det något jag hatar så är det den legalistiska orddiarré som man hittar i patent - så gissar jag att det inte är så att det här är riktigt så revolutionerande som tidningarna skriver. Det baserar jag främst på två saker: för det första så vet jag hur vetenskapsjournalistik (och i det här fallet vetenskap även presenterat i affärsdelen av Gazeta Wyborcza) överdriver vikten av upptäckter i det egna landet. För det andra är så revolutionerande upptäckter sällsynta, så det är nästan alltid säkert att inte tro på rapporterna om dem.

Men vad är det som gjorts? Det är forskare främst vid Institute of Electronic Materials Technology här i Warszawa som vidareutvecklat metoder för att växa grafen på en yta av kiselkarbid (SiC) genom att utnyttja CVD istället för som i tidigare metoder termisk sönderdelning av SiC-lagret. Forskningen publicerades nyligen i Nano Letters [1]. Det är en elegant metod, och det mesta av artikeln går ut på att med en mängd olika metoder visa att det tillverkade materialet är av ovanligt hög kvalitet. Om det sedan är en metod som utan problem är lämplig för industriell produktion är jag inte kapabel att bedöma. CVD är en vanlig metod i kemiindustrin så det är kanske möjligt. Det är också en sak som saknas för att industriell produktion av högkvalitetsgrafen skall bli den kommersiella succé wyborcza.biz hoppas på - en marknad. Än så länge finns inga kommersiella produkter med grafen, och innan de kommer kan många konkurrenter dykt upp. Polackerna har inte patent på att tillverka grafen som vissa artiklar påstår. De har patent på en metod för tillverkningen.

Jag förutspår att vi i Polen, och säkerligen liknande i andra länder, kommer att se mer av den här typen av "fy-fan-vad-vi-är-bra"-artiklar i framtiden. Dels för att många finansieringskällor nu ger pengar för att patentera upptäckter, dels för att patent räknas som plus på samma sätt som vetenskapliga artiklar i ansökningar och medelfördelning. (Vad jag tycker om det kan man läsa här.) Men också för att vi nu även får pengar, t.ex. av EU, för att skicka ut pressmeddelanden om vår forskning. IChF har skickat ut högvis med sådana det senaste året. Det är väl för det mesta bra att forskningen även når ut till den tidningsläsande allmänheten, men tyvärr är det ofta pressmeddelandena är väl positivt skrivna, och journalisterna tar den enkla utvägen att i princip kapa dem rakt av utan någon kritisk granskning. Då blir det sensationella rapporter.

Dagens ord är zgłoszenie patentowe - patentansökan.

[1] W. Strupinski, K. Grodecki, et al. "Graphene Epitaxy by Chemical Vapor Deposition on SiC", Nano Lett. 11, 1786–1791 (2011). (bakom betalvägg)


* Ordet nieziemski översätts till engelska som unearthly, men vad blir det på svenska?


Andra bloggar om vetenskap, vetenskapsjournalistik, grafen, patent, Polen.

Kaczyński gick och handlade

Kaczyński handlar. Bild från Gazeta.pl.

I veckan gick Jarosław Kaczyński och handlade. PiS-ledaren organiserade en press-konferens i en närbutik i centrala Warszawa och köpte bröd, ägg, socker och lite annat. Det kostade 55,60 zl. Dyrt, tyckte Kaczyński - och det var ett resultat av Donald Tusks politik. Precis som hoppats sprang de höga matpriserna genast upp på den politiska dagordningen. Donald Tusk lovade inför reportrar dagen efter att han skulle bekämpa spekulanter som drev upp priserna. Så besvarar en politiker alltså en lögn med en lögn. Kaczyński vet naturligtvis att matpriserna är höga i hela världen just nu, men väljer ändå

Index över matpriset i världen.
Från The Economist.

att använda det som vapen mot Tusk. Premiärministern å sin sida vet naturligtvis också att det inte är spekulationer som drivit upp priserna. En ekonom från Adam Smith Center försökte förklara för en reporter att huvudanledningen till att ett halvt kilo socker kostade Kaczyński 6,60 zl är EUs jordbrukspolitik. Men sådana invändningar drunknade naturligtvis i den allmänna upprördheten när politiker från höger till vänster lovade att "göra något".

Snabb kom också frågan om varför Kaczyński valde att göra sina inköp i en jättedyr, liten närbutik i centrum. "Vi gick till en närbutik för att det är bekvämt, en sån butik som även folk som har bråttom kan använda." svarade PiS-ledaren. Men varför gick han inte till en butik i närheten av sin bostad, eller sin arbetsplats? När TV var där svarade kassörskan i Kaczyńskis närbutik att de aldrig sett honom. Journalister för TVN gjorde samma inköp som Kaczyński i en av de större livsmedelskedjorna, och betalade 37 zl att jämföra med 30 zl när PiS satt i regeringen för tre år sedan.

Kaczor lyckades också reta upp lågpriskedjan Biedronka. På en fråga från en journalist svarade Kaczyński avfärdande att visst kunde man handla på Biedronka, men det var "en affär för de fattigaste". Tusk svarade att han minsann då och då handlade på Biedronka, vilket även vi gör. Skojare på nätet fotoshoppade snabbt en reklamskylt som erbjuder en Kaczyńskikorg till lågpris. Shoppingrundan har varit ett tacksamt mål för satir, inte minst för PiS-ledarens illa spelade chock över priserna och den löjeväckande synen av ett koppel av journalister som trängs runt honom när han plockar åt sig sina varor.

Om Kaczyński eller Tusk vinner på den här historien är svårt att säga, men de som ville se en seriös diskussion om matpriser jordbrukspolitik och protektionism var helt klart förlorare.

Dagens ord är biedronka som betyder nyckelpiga. Butiksnamnet spelar även på ordleken att biedny betyder fattig eller anspråkslös.

Faktagranskning...

After en dryg vecka av skrämselprogram i de flesta media om de japanska kärnreaktorerna är det kanske inte så konstigt att man känner en viss skepsis mot faktagranskningen inom journalistkåren. Läste att kaliumjodid-tabletter i prktiken såldes slut i Stockholm, liksom här i Polen, trots att t.ex. USAs Nuclear Regulatory Commission menar att KI är i princip meninglöst att ta för folk längre bort än 16 km från en kärnolycka. Fast det kanske egentligen mer är en effekt av folks generella oförmåga till någon som helst form av (kritiskt) tänkande... Vi fick övertala en släkting att hon inte behövde vara rädd för Fukushima drygt 8000 km bort. Visst tog TVP till slut sitt ansvar och lät en professor från polens experimentreaktor i Świerk förklara vad som hände, och inte hände i Japan. Men jag antar att det drunknade i desinformationsfloden. Det är ett tecken i tiden att den bästa, mest aktuella, informationen hittar man på Wikipedia och hos en serietecknare.

På mycket mindre skala har alla polska medier i helgen som papegojor upprepat att världens största flygplan landat i Warszawa. Det var ett första besök av Lufthansas nya Airbus A380-800. Ingen verkar ha brytt sig om att kolla om det verkligen stämmer att A380 är världens största flygplan - vilket det inte är. An-225 har den äran. Visserligen tillverkades det bara i ett exemplar, men ändå.

Tyvärr verkar faktakoll vara något som man inte ser i media längre. Och den snabba nyhetscirkusen gör att det lönar sig att skrika ut dramatiska rubriker... ingen kommer ändå att läsa dementin senare...

Dagens ord är elektrownia jądrowa - kärnkraftsverk.

Varför benådades Adam S?

Det är en fråga som nu många i Polen frågar sig. Adam S. var en småbrottsling som dömdes till 22 månaders fängelse för bedrägeri. Han skickade in en nådeansökan till presidenten och benådades. Så långt egentligen inget ovanligt. Presidenten i Polen, liksom i USA, har rätt att benåda dömda brottslingar. Presidenterna Wałęsa och Kwaśniewski benådade några tusen personer var, Kaczyński runt 200. Fallet Adam S. är dock lite speciellt; han försvarades i rätten av Marek Dubieniecki, vars son Marcin är make till Marta Kaczyńska, president Lech Kaczyńskis dotter. Tre veckor efter Kaczyński, för det var under hans presidenttid, benådat Adam S. startade han och Marcin Dubieniecki ett företag tillsammans. Marcin Dubieniecki har valsat runt i pressen de senaste veckorna för andra kontakter med dömda brottslingar, bland annat grundaren av Autoświat som säljer bl.a. Koenigsegg i Polen.

Förutom familjeanknytningen är det fler saker som är underliga med historien. Benådningen gick ovanligt fort. Vanligen tar det lång tid, kanske åratal innan benådningen går igenom presidentkansliet. I det här fallet lämnades ansökan in 24 februari 2009, och redan i juni vad Adam S. fri. Man hämtade inte in åsikter från rätten. Vanligen tillfrågas rätten innan beslut om benådning tas. I det här fallet gjorde man inte det.

Till att börja med vägrade Marcin Dubieniecki att svara på några frågor om sina förbindelser med Adam S. I telefon bad han en reporter att "Niech pan się ode mnie odpier..." Sedan skickade han ut ett pressmeddelande där han förklarade att hela historien handlar om att skaffa "hakar" inför valet och att svärta ner salig Lech Kaczyńskis rykte.

Tomasz Nałęcz, medarbetare till den nuvarande presidenten, kommenterar det hela i Gazeta Wyborcza. Om Dubieniecki säger han att

Pan Dubieniecki zademonstrował, że nie rozumie reguł życia publicznego w demokratycznym państwie. [...] Stał się aktualny poprzez użycie przez Jarosława Kaczyńskiego i jego sztab wyborczy rodziny śp. Lecha Kaczyńskiego w kampanii wyborczej. Wtedy opinia publiczna dowiedziała się, że prezydent Kaczyński ma nie tylko córkę, ale że ta córka ma męża. I ten mąż pojawił się na scenie politycznej z delikatnością tarana.
Herr Dubieniecki demonstrerade att han inte förstår reglerna för offentligt liv i ett demokratiskt land. Han blev aktuell [i media] när Jarosław Kaczyński och hans stab använde salig Lech Kaczyńskis familj i valkampanjen. Allmänheten blev då varse att president Kaczyński inte bara har en dotter, utan att dottern har en make. Och den maken klev upp på den politiska scenen med finkänslan hos en murbräcka.

Men Nałęcz menar också att någon verkar fört president Kaczyński bakom ljuset. Lech Kaczyński var professor i juridik och hade, trots sina andra brister, stor integritet. I fallet Adam S. verkar det som om någon "satt presidenten på en vild häst och sagt att det var en åsna".

 Ministern i Kaczyńskis presidentskansli Duda säger att han inte minns något av det här specifika fallet. Det var bara ett av hundratals menar han. Nałęcz håller inte med; "Det var ett unikt fall. Jag har varit med så länge i den här världen att jag vet att när en person rör vid ett sånt fall så minns han det till under gravstenen". En oberoende kommission skall nu undersöka dokumenten kring benådningen och försöka klargöra vad som egentligen hände.

Dagens ord är ułaskawiania - benådning.

Museivakter...

Var i helgen på Centre for Contemporary Art (CSW) som ligger i Ujazdowskipalatset i centrala Warszawa. Lite tragiskt att jag inte lyckats ta mig dit förrän nu... efter tre år i staden. Nåväl CSW skall inte förväxlas med det nya museet för modern konst som byggs nedanför Kulturpalatset, där KDT-hallen stod tidigare.

I alla fall - det finns en sak med polska museer som retar mig alldeles särskilt; i varje rum sitter en vakt som noga övervakar besökarna. Men inte en trevlig vakt, eller ens en tyst vakt. Nej, det är oftast en äldre kvinna som verkar se alla besökare som problematiska fridstörare eller potentiella vandaler. Flera av de följde, i de fall jag var ensam i rummet, efter mig två meter bakom, med sur uppsyn, från konstverk till konstverk. Vid ett tillfälle lutade jag mig närmare en målning för att titta på en detalj. Fortfarande 3 dm från målningen blev jag skarpt tillsagd att det var nära nog. Visst finns undantag, några av vakterna var trevliga - några nästan osynliga (vilket jag egentligen föredrar) men den övervägande majoriteten verkar vara av uppfattningen att museet var så mycket bättre om det bara inte var för besökarna.

Dagens ord är sztuka współczesna - samtida konst till skillnad från sztuka nowoczesna - modern konst.

Friheten har ett pris...

I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna...

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken "Mot Tripoli!". Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med "folkmilis" och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline "Friheten har alltid ett pris". Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser "nya" ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek - den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.

En titt bakom scenen

Läste just klart The 4-Percent Universe: Dark Matter, Dark Energy, and the Race to Discover the Rest of Reality* av Richard Panek och måste rekommendera den. Chad Orzel på Uncertain Principles skrev om den att...

this is a terrific book, and I'm happy to recommend it to anybody who is interested in either modern cosmology or the nitty-gritty details of Big Science. It's a really good read, and the sort of inside look at how science gets done that you don't often get to see.

Jag kan egentligen inte lägga till så mycket. Det är en populärvetenskaplig bok inte så mycket om vetenskapen i sig, utan om hur man listade ut att verkligheten är sådan den är. Vilka som gjorde det. Det handlar om en kamp om vem som var först, om visioner, om kulturer inom olika grenar av fysiken. Richard Panek har intervjuat nästan alla huvudpersonerna bakom arbetet som ledde fram till insikten att det vi vet om universum är endast en liten liten del av det hela och försökt att reda ut hur vi kom dit...

Mycket läsvärd. Det var för övrigt Orzels recension som fick mig att köpa boken så läs gärna den också.

För övrigt, vill man ha en snabb blick i hur stor upptäckten var räcker det att söka på A.G. Riess eller S. Perlmutter på Google Scholar. Som första länkar får man då:
A.G. Riess et al. "Observational evidence from supernovae for an accelerating universe and a cosmological constant" - cited by 6293!!!
och
S. Perlmutter et al. "Measurements of Ω and Λ from 42 high-redshift supernovae" - cited by 6105!!!
Det är citeringsnummer som är väldigt få artiklar ens kommer i närheten av.


Dagens ord är Wielki Wybuch - Big Bang.

* Hur kommer det sig att det verkar vara omöjligt att hitta en (icke skönlitterär) bok idag utan undertitel?

Om jag nånsin behövde en anledning...

Om jag någonsin skulle behöva ytterligare en anledning att inte stödja PiS så kom en i Polska The Times i fredags; PiS ger 30% av platserna på sina vallistor till personer knutna till fader Rydcyks ultrakatolska radiostation Radio Maryja. Rydzyk hade visserligen krävt att den översta hälften av platserna skulle gå till hans folk, men dealen innebär ändå ett betydande inflytande för den Torun-baserade predikanten och mediemagnaten. PiS får på så vis tillgång till Rydzyks medienätverk som förutom Radio Maryja även omfattar TV-kanalen Trwam.

Redan har ett antal personer knutna till Radio Maryja tagit upp platser i PiS, bland annat två från Roman Giertychs LPR (Polska familieligan).

Jag kan inte nog uttrycka mitt ogillande för den intolerante, ultrakonservative, televangelisten från Torun som hade incestuöst nära förbindelser med den förra Kaczynskiregeringen. För att inte tala om hans antiliberala och antivetenskapliga anhang som nu krälar in i ljuset efter en mörkertid i LPR.

Dagens ord är imperium medialnego - mediaimperium.

Fotomanipulation

Är det ok att manipulera foton? I ett inlägg i NY Times fotoblogg Lens aktualiserades frågan efter att Pictures of the Year International tilldelat Damon Winter ett pris för en fotoessä tagen med en iPhone och appen Hipstamatic. Det kritiserades av andra fotografer fotojournalister för att vara för mycket bildmanipulation. Är det det?

Vinnare av POYi 2011. Fotograf än
så länge anonym K.C. Ortiz.

Som Winter skriver i Lens

Take as an example the image that won first place in feature singles in this year’s Pictures of the Year International competition. [...] Much of the information in the image has been obscured in the interest of aesthetics. We humans do not see in black and white. And we do not see the world at f/1.2. These are aesthetic choices that do not contribute to the accuracy of the image.

Jag gissar att de flesta skulle acceptera bilden till höger som "äkta" även om originalet troligtvis är i färg utan vignett. Är den mindre manipulerad än hipstamatic-bilder. En av Winters kritiker gör skillnad på fotografi och fotojournalistik. Jag kan förstå den distinktionen till viss del. Fotojournalistik bygger på att man skall kunna lita på att vad bilden visar är vad som hänt. Man får inte "klippa och klistra" i bilder, ens för att ta bort oväsentliga detaljer. Det blev Stepan Rudik varse när han diskvalificerades ur World Press Photo förra året för att klippt bort en fot ur en bild - av rent estetiska skäl. Jämför originalet med den insända bilden och den borttagna foten kanske inte är så viktig.

Men var bör gränsen gå? Självklart finns olika gränser för fotojournalistik och konstfotografi, men är t.ex HDR acceptabelt. Om det är ordentligt gjort visar en sådan bild på sätt och vis verkligheten verkligare än ett vanligt foto. Ändå accepteras det inte inom fotojournalistiken. Den svenske mästerastrofotografen P-M Hedén gillar inte HDR och annat montage. Han är helt med på andra former av "manipulation", som t.ex. tracking och statisk kamera för att skapa stjärnspår, saker som inte heller syns med ögat. Var går alltså gränsen?

För mig är fotografi en konstform. Att skapa en vacker, tankeväckande, avstötande eller informativ bild för man enligt mig göra som man vill. Jag har en mycket liberal syn på manipulation - "Whatever works..." Jag håller alltså inte med om P-M Hedéns purism. Det finns en skola som tycker, i princip, att det som går att göra med film och mörkrum är ok, annat är fel. Men då är man nästan tillbaka till fotografins barndom, när den inte räknades som en konstform utan bara som "avbildande". Det var egentligen inte förrän Moholy-Nagy skapade fantastiska bilder på Bauhaus som fotografi som en konst slog igenom. Jag tycker att de pre-nagyanska puristerna gärna får hålla fast vid sin princip, men då borde de kanske också gå hela vägen och sluta fota digitalt också.

Däremot kan jag hålla med om att det finns ett avgränsningsproblem inom fotojournalistiken - vilka typer av manipulation skall vara godkända och vilka inte. En vag princip - som skulle tillåta t.ex. HDR - är att bildens sanningshalt inte skall förändras. Då tycker jag att Rudiks bild är acceptabel, medan t.ex. Adnan Hajjs bilder från Libanon inte är det. Men visst är det en svår gränsdragning.

Själv ser jag mig inte alls som fotojournalist, utan som en glad amatörkonstnär. Mina bilder är ofta manipulerade. I bland skriver jag att det är det, ibland inte. Det viktigaste för mig är att bilderna förmedlar den idén jag vill att de skall visa.

Dagens ord är fotomontaż.

Andra bloggar om fotografi, fotomontage, fotojournalistik.

Polsk världsfotograf

Foto Jodi Bieber.

Idag presenterades vinnarna i World Press Photo. Vann, som alla säkert vet, gjorde Jodi Biebers fasansfulla foto av en ung afgansk kvinna.

I kategorin Sports stories fick Tomasz Gudzowaty andra pris. Gudzowaty fotar för Yours Gallery*, som jag nämnt några gånger. Bilderna handlar om amatörracing i Mexiko och är typiska för Gudzowatys korniga, kontrastrika svart-vita bilder. Jämför till exempel titelbilden på World Press Photo-serien med bilden längre ner från Mongoliet.

På Gudzowatys hemsida kan man se många av hans andra bilder, och höra honom berätta runt dem, bland annat finns hans kända serie foton av Shaolinmunkar.

Även en andra polsk fotograf belönades, Filip Ćwik, i kategorin People in the news, med bilder från sorgedagarna i Polen efter Smolenskolyckan. Jag tyckte inte särskilt om hans bilder.  

Mexico car frenzy. Foto: Tomasz Gudzowaty.

Hästkapplöpning för att fira nationaldagen i Mongoliet.
Foto: Tomasz Gudzowaty.

Dagens ord är wyścig samochodowy / konny - bilrace / hästkapplöpning.

* Tyvärr verkar det vara slut med besök på galleriet. Hemsidan talar om att det flyttar till Budapest. Riktigt, riktigt tråkigt tycker jag.