Allting, överallt...

Det är titeln på en artikel i senaste numret av Nature. Den är del av en specialserie som fokuserar på datorutvecklingen fram till år 2020, och framförallt om datorernas användning inom vetenskapen. Specialserien innehåller ca 10 artiklar om olika aspekter på datorutnyttjande i framtiden; serien är tillgänglig för alla, alltså inte bara prenumeranter, och finns tillgänglig här. Man konstaterar bland annat att

During the twenty-first century, it is clear that computers will continue to play an increasingly central role in supporting the testing, and even formulation, of scientific hypotheses.

och

...a single high-throughput experiment in biology can easily generate more than a gigabyte of data per day, and in astronomy automatic data collection leads to more than a terabyte of data per night.

Det är det väl ingen som har något att protestera mot. Datorutvecklingen är ingenting som vi kan, eller ens vill bromsa eller stoppa. Men det finns vissa saker, som inte direkt handlar om utvecklingen per se, som vi måste hålla ett vaksamt öga på. Det är här Declan Butlers artikel Everything, Everywhere kommer in i bilden. Den artikeln handlar trådlösa sensornätverk. Sådana nätverk hjälper forskare att övervaka komplexa miljöer, dygnet runt, för att undersöka samband där manuell datainsamling inte är ett tillräckligt alternativ. Som exempel i artikeln nämns foskning om jord, där fuktighet och andra parametrar övervakas i realtid. Och sensorerna kan kommunicera med varandra för att utbyta information, t ex att sensorerna skall stängas ner när inget intressant händer för att spara batteri. Endast en sensor hålls vaken och kan väcka de andra vid behov. Enkla sådana nätverk är redan en realitet, och det kommer att komma mer i framtiden.

Millions or billions of tiny computers — called 'motes', 'nodes' or 'pods' — would be embedded into the fabric of the real world

skriver Butler. Det är inte att undra på att DARPA, och Department of Homeland Security är intresserade av sådana nätverk som övervakningssytem. Kris Pister, grundare av företaget Dust Networks

...coined the term smart dust to describe his vision of sensors smaller than the eye could see joined into networks larger than the mind could comprehend.

Utan att bli alarmistisk har vi här en framtid som ger övervakningsmöjligheter långt bortom något som Orwell någonsin kunnat tänka sig. Den ultimata utsträckningen skulle vara gigantiska nätverk som, tillsammans med avancerad automatisk databehandling, övervakar i princip alla, överallt, hela tiden...

Jag håller med om att det är ett ganska långsökt scenario, och inte det vi behöver oroa oss för idag, men det kan tjäna som grund för förståelsen att bara för att något är tekniskt möjligt, och ovanstående kommer troligtvis att bli möjligt inom en inte alltför avlägsen framtid, så behöver det inte tillåtas och genomföras. Detta är en anledning till att vi måste vara vaksamma mot den utbyggnad av automatiska övervakningssystem som sker i samband med trafikövervakning och uppförande av kameror i stadsmiljön. Här är Storbritannien en ledande aktör, med förslag om automatisk övervakning av alla bilar i landet, men Sverige har under Bodströms ledning intagit en drivande postition i övervakningssamhället. Se bara på polisens vilja att utnyttja trafiktullstationernas bilder i Stockholm för att lösa brott.

Det här är en form av ändmålsglidning som är viktig att se upp med. Argumentet kan låta som följande: Om vi nu har kamerabilder på alla bilar som passerar Stockholm så vore det ju väldigt dumt att inte använda dem för att lösa grova brott. Svårt att argumentera mot. Nästa steg är att använda bilderna i utredningen av mindre grova brott, bilstöld t ex. Om det är ok för grova brott, så varför inte för andra. Inom kort kommer någon att föreslå att utnyttja den befintliga teknologin för förebyggande av brott*, tänk på den stackars flickan som blev våldtagen, vi kunde ha stoppat hennes gärningsmän redan innan brottet var begånget... eller tänk på terroristfaran... eller den organiserade brottsligheten... eller... För att klara hantera den stora mängd data som systemet samlar in måste man införa ett automatiskt övervakningssystem, och voila... här har vi det engelska trafikövervakningsförslaget.

Det hela "marknadsförs" med argumentet att vi mste vara hårda mot brottsligheten, och att den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta...

Kontentan är att den tekniska utvecklingen kommer att möjligöra övervakning mer långtgående än någon av oss är villig att underkasta oss. Men när stenen väl satts i rullning är den svår att stoppa. Därför måste vi hålla emot redan nu och inte acceptera alla nya buggnings- och avlyssningsförslag utan en allvarlig fundering över vart det kan leda och vilka konsekvenser den totala volymen av övervakningsåtgärder kan få, alltså inte bara titta på varje enskilt förslag för sig.

Som avslutning vill jag bara säga att Natures artikelserie är fascinerande ur ett vetenskapligt perspektiv också, och rekommenderas.

*"De tvångsmedel som polisen ska kunna använda för att förhindra att mycket allvarliga brott begås är hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning och postkontroll." Pressmeddelande 16 mars 2006, Justitiedepartementet. Kampen mot allvarlig brottslighet intensifieras.

Yttrandefrihetsfundamentalist, javisst!

Ett nytt ord introducerades i svenskan av religionsociolog Johan Gärde i en artikel i SVD:s Brännpunkt. Gärde menar att Laila Freivalds visade prov på kurage då hon medverkade till stängningen av Sveridemokraternas hemsida. Gärde menar att

[UD:s] handlande och kraftfulla insats i detta ytterst svåra läge kännetecknades av gott omdöme och just det som behövdes för att inte försätta Sverige och svenskar på kollisionskurs med en stor del av arab- och muslimska världen.

Vidare kritiserar han Johan Norberg och Mattias Svensson för en artikel i SVD:s Brännpunkt den 16 mars där de ondgör sig över EU:s krökta rygg jämtemot den FN-resolution* som skall förbjuda kränkning av religioner. Gärde citerar medhållande en dansk islamolog som tycker att man måste "finna former för att balansera yttrandefrihet med religionsfrihet". De som inte håller med kalla Gärde (citerandes dansken) för yttrandefrihetsfundamentalister. Gärde kritiserar därtill Göran Person för att han inte stod sitt UD bi och att han inte stod "upp mot extremism", implicit genom att inte förvägra dem att uttala sig.

Den syn som Gärde har på yttrandefriheten, som något som bör underställas andra politiska** hänsyn, är en i första anblick attraktiv ståndpunkt när det gäller att undvika konflikter och hålla ryggen fri. Men det finns många felaktiga antagande inplicerade i denna syn. Det första är att det på något sätt finns en objektiv syn på vad som är respektfullt respektive kränkande. Naturligtvis är det inte så! Det jag anser harmlöst kan näste se som en djup oförätt. Vem skall bestämma. Om det upplevs som en kränkning är det en kränkning hör man ofta, men att annamma en sådan syn är att lämna fältet öppet för de mest fanatiska och repressiva elementen att strypa allas vår frihet. En annan invändning är att det inte finns någon konsensus om vad som skall försvaras mot kritik respektlöshet. Religioner? Vilka då? De stora? Alla? Det finns många diktatorer och religiösa ledare som inte gärna öppet låter sig kritiseras. Ett idealiskt sätt att förbjuda kritiska röster blir ju att kräva respekt, och att sedan jämställa respekt med samtycke.

Nu har vi ju inte en absolut yttrandefrihet i något land. Det finns förbud mot förtal, mened mm, och i ganska många länder finns förbud mot att förneka förintelsen. Så var skall man dra gränsen? Den allmänna principen måste vara att yttrandefriheten skall vara så vid som möjligt. Som jag skrivit tidigare så är yttrandefriheten inte till för att man skall kunna säga allmännt accepterade saker, utan för att kunna säga saker som är kontroversiella, illa omtyckta eller till och med hatade. Som Norberg och Svensson uttrycker det:

Man kan inte ha yttrandefrihet och samtidigt diktera att den bara får användas till att betyga full respekt för andras föreställningar.

Gränsdragningen är dock svår. Uppenbart är att gränsen måste vara klart definerad. Det är lätt att annars hamna på ett sluttande plan, där till slut inte bara det som är klart förbjudet bestraffas, utan också det som bara är misshagsamt och obekvämt. Direkta uppmaningar till våld bör förbjudas, medan allmänn hatpropaganda, hur otrevligt det än må vara, bör tillåtas. Det är nämligen så, att med yttrandefrihet kommer också ett ansvar: Vi tillåter diverse fanatiker att uttala sig, men vi får inte låta dem stå oemotsagda. håller du inte med att grupp X är en svulst på människosläktet, eller att grupp Y borde brinna i helvetet som otrogna hundar, så gör din stämma hörd! Det är lika sant nu som för 200 år sedan att det är de godas tystnad som möjliggör det ondas seger.

Så, att stå upp mot extremismen innebär att vi tar klart och tydligt avstånd ifrån den, att vi gör våra röster hörda, inte att vi tystar dess. Yttrandefrihetsfundamentalist? Självklart! Det är vi som måste bära upplysningens fackla vidare in i mörkret.

* Jag har skrivit om denna resolution i ett tidigare inlägg.
** För låt oss inte lura oss. Hänsyn till religion är ett politiskt ställningstagande.

En bra vecka för vetenskapen.

I veckan har två mycket intressanta vetenskapliga resultat presenterats, i två helt skiljda sammanhang. Ingetdera är särskilt överraskande, men de är ändå betydelsefulla. Vad jag syftar på är presentationen av data från WMAP:s andra och tredje år, samt SBUs undersökning av alternativa metoder vid smärtlindring, mer om den nedan.

WMAP, eller Wilkinson Microwave Anisotropy Probe, är ett av de tuffaste pågående experimenten inom kosmologi just nu. Det handlar om hur den kosmiska mikrovågsbakgrunden (CMB), som upptäcktes av misstag 1965 vid Bell Labs, varierar över himlen. Och det handlar till syvende och sist om hur universum blev till. CMB är idag det starkaste beviset för big bang-teorin, och variattionerna i CMB stämmer mycket väl med den rådande inflationsteorins beräkningar. De nya data som släppts låter bland annat oss beräkna universums ålder till 13.7 miljarder år, med en felmarginal på endast 60 miljoner år, alltså ett fel på mindre än en halv procent. För en välskriven sammanfattning av de senaste resultatens betydelse hänvisar jag till experterna på Cosmic Variance.

När det gäller SBU:s (Statens beredning för medicinsk utvärdering) genomgång av metoder för smärtlindring visar rapportens sammanfattning tydligt att t ex homepatisk behandling är lika effektiv som placebo*. DN har dock gått ut lite för hårt när man i stor rubrik meddelat att "Alternativmetoder mot smärta döms ut". Faktiskt visar SBU:s genomgång att t ex (västerländsk) akupunktur är effektivt för behandling av vissa former av smärta. Detta påpekas också i ett meddelande på SBU:s hemsida. Det är också viktigt att påpeka att flertalet metoder inte "döms ut" för att det finns undersökningar som visar att de saknar effekt, utan snarare för att det saknas undersökningar som visar att de har effekt. En liten med betydande skillnad. Detta påpekas tydligt i rapporten.

Studier som har undersökt effekterna av [lång lista på metoder] är för få och heterogena för att medge några slutsatser.

Man bör här också notera att SBU:s undersökning inte är en egen studie av olika metoders verkan mot smärta, utan en litteraturgenomgång av publicerade studier.

Sveriges största förespråkare för alternativa behandlingsmetoder och spridare av katastrofala hälsolarm har något annat fokus än DN: "Akupunktur bevisat bra mot ryggont". Faktum är ju att Aftonbladets rubrik (fanfar, det kan vara unikt) är mer rätt än DN:s. För det är ju så vetenskap fungerar, man designar studier för att undersöka en hypotes (t ex homeopati är effektivt mot smärta), och från studien drar man slutsatser huruvida hypotesen stämmer eller ej. Om inga studier om en metod föreligger, kan man inte heller göra några utsagor om metoden.

Nu kan man ju hysa en viss misstänksamhet i alla fall mot metoder som sägs fungera utan att något orsaksamband mellan behandling och resultat, som kan förklaras inom accepterad fysik, finns. Därtill bör man vara oerhört skeptisk mot metoder som säger sig ge goda resultat, men att dessa inte går att visa med vanliga metoder. På samma sätt bör man hålla en sunt tvekande inställning metoder som lovar mirakulös hjälp. En mycket läsvärd artikel om dett är skriven av Ragnar Levi: Finns det fakta bakom rubrikerna?, i senaste numret av tidningen Folkvett och som snart kommer att finnas tillgänglig här.

Tyvärr måste man väl säga att en undersökning med aldrig så klara tecken på att de flesta "alternativa" behandlingsmetoderna är verkningslösa i bästa fall, inte kommer att övertyga de som ändå är övertygade om deras förträfflighet. Lika lite som de nya WMAP-resultaten kommer övertyga inbitna kreationister att jorden faktiskt är mer än 6000 år. Som avslutning kan jag också, i ett ögonblick av självkritik, efterlysa en ödmjuk inställning från vetenskapsmän att inte dra alla alternativmetoder över en kam. Som religionshistorikern Olof Hammer uttrycker det

Naturvetaren bör till exempel komma ihåg att det inte finns några belägg för att inbitna naturmedelsanvändare och skeptiker mot skolmedicinen skulle vara sjukare än andra.

När ni ändå surfar till Vetenskap och Folkbildnings sida, så passa då också på att läsa den här intressanta artikeln om alternativmedicin från 2002.

*Vilket väl är ungefär vad homeopati är.

Den goda staten

Om inte Laila Freivalds har halare teflonskinn än självaste Björn Rosengren så måste väl dagens avslöjande vara sista spiken i hennes politiska kista. Men vare sig JKs utredning kommer fram till att utrikesdepartementets "information" var enligt grundlagen otillbörlig påtryckning eller ej så har staten här balanserat tillräckligt nära linjen för att det skall uppfattas som remarkabelt, såväl av svensk som utländsk media.

Här finner jag anledning att övergå till ett inte direkt närliggande ämne, med ändå ett som har sina beröringspunkter. Det handlar om den goda staten och storebrorsamhället. Mycket av Bodströms argumentering om hur ingen med "rent mjöl i påsen" har något att frukta från ökad övervakning bygger på att vi kan lita på att staten är god, att den uppsamlade informationen inte kommer att missbrukas. Men hur god är staten egentligen? Fallet med UD:s eventuella påtryckningar* för att stänga SDs hemsida aktualiserar den frågan. Om nu staten är beredd att tumma på en av de grundläggande principerna för ett fritt samhälle, yttrande- och pressfriheten, vilka andra principer kan man tänka sig att rucka på om man anser att det behövs?

Och tyvärr är det ju inte bara så att det gäller staten. Staten består ju av människor, och vem kan garantera att alla människor i statens tjänst är goda; att ingen kommer att använda information insamlad i något syfte för egen vinning, eller för att man bara är nyfiken. Minns tjuvkikandet i sjukjournaler när Leif Blomberg avled, eller när Anna Lindh mördades. I fallet Anna Lind förekom ju också en övervakningsfilm som "råkade" släppas till pressen. Kontentan är att vi inte kan vara säkra på att sådan information inte kommer att spridas, av misstag eller aviktligt, och att vi därför måste vara restriktiva med insamlig, hantering och lagring av känslig (eller potentiellt) information. Och ju mer data som samlas in, desto större är risken att saker otillbörligen kommer ut**. Till och med CIA läcker som ett såll visar det sig nu.

*Nu tror ju inte jag att det någonsin kommer att bli rättssak av det här. Sverige är ju inte direkt känt som ett land som utkräver särskilt stort ansvar av våra förtroendevalda, och inte som ett land som har ett särskilt starkt grundlagsskydd heller.

** Och det behöver ju inte vara olagligheter som läcker ut för att det skall vara jobbigt. Din arbetsgivare kanske inte gillar att du är medlem av Syndikalisterna eller KPML(r).

Intressanta frågor om antisemitismundersökningen...

Mycket prat i dagarna om den nya undersökningen (här ~100 sidor) som visar att svenskar är ungefär lika antisemitiska som andra europeer. Kanske är en andel av 5% idioter i ett samhälle inte så oväntat. I Frankrike är "bara" 1% antisemiter, men 13 % röstade på Le Pen. Kanske är runt 10% puckon något man måste räkna med. Som en disclaimer här vill jag inskjuta att jag inte vill ifrågasätta antisemitismens existens som sådan, eller dess allvar, men undersökningen väcker en del frågor.

Bland annat konstateras att i Sverige finns uppskattningsvis ca 20.000 judar, eller runt 2 promille av befolkningen. Denna andel överskattas av de allra flesta. Men dessa 20.000 judar måste vara en grupp med mycket stort kontaktnät, då en tredjedel av de tillfrågade säger sig vara personligt bekant med en jude. Undersökningen visade också en nära korrelation mellan ogillande av judar och ogillande av muslimer, vilket stärker min tes om att antisemiterna inte är så mycket judehatare, som idioter i största allmännhet.

En fråga som jag ställer mig är också hur man värderar medhållandet på ett påstående som "Judarna ger ett positivt bidrag till det svenska samhället". Vare sig man håller med eller motsätter sig påståendet sanningsvärde så har man ju fallit för frestelsen att generalisera judiska personer till en homogen grupp "judar". Det "rätta" svaret bör naturligtvis vara "Stämmer varken bra eller dåligt", något som inte skulle ge mig en placering bland de 58% som sägs sakna antisemitiska tendenser. I undersökningen påpekas detta i citatet:

En vacklande hållning inför och i än högre grad ett avståndsstagande från påståendet vilar sannolikt i betydande utsträckning på en ambivalent eller negativ inställning till judar, men måste inte göra det. Att inte instämma i generaliserande positiva värderingar av olika kategoriers eller kulturers bidrag i olika sammanhang behöver inte vara liktydigt med en fördomsfull eller fientlig hållning.

Två saker vänder jag mig emot här. För det första att man skriver att en vacklande hållning sannolikt innebär en negativ inställning. Gör det verkligen det? För det andra att den påföljande brasklappen aldrig tas upp i tidningsartiklar skrivna om undersökningen.

Undersökningen verkar också ha svårt att hålla reda på sin inställning till sammanblandning mellan judar som grupp och staten Israel. Man skriver bl a

Judar utanför Israel är inte ansvariga för Israels politik, lika lite som i USA boende svenskättlingar är ansvariga för Sveriges agerande, men kritik mot israelisk politik övergår emellanåt även till angrepp på judar som sådana

och ondgör sig över det kollektiva ansvar som läggs på judarna för Israels politik. På ett annat ställe konstarerar man dock att

Förnekandet av Israels rätt att existera är antijudiskt på samma sätt som förnekandet av Finlands rätt att existera vore antifinskt.

Här jämställer man ju tydligt Israel = jude. En, i mitt tycke felaktig, men ändå legitim åsikt kan ju vara att skapandet av en judisk stat i ett område till största delen bosatt av araber var en historisk idioti och att Israel såsom judisk stat därför saknar existensberättigande.

Men frågan är ändå inte det ändå inte är så att man i mångt och mycket får svar som man frågar. En god vän till mig uttryckte sig mycket insiktsfullt:

"Finnar super billig sprit, bastar och slåss med kniv" hade nog lika många sagt om finnar som antalet som svarade att "Judar har mycker makt över media/ekonomin". "Göteborgare är varvsarbetare som snyter sig i näven, dricker pilsner och har alltid en vits på lut." "Stockholmare är dryga och snobbiga har bakåtslickat hår och rosa skjorta." "Norrlänningar snusar, tjuvjagar och är sävliga och tröga. Men trevliga."

Min slutsats av det hela är att undersökningen och nyhetspådraget är mycket en pseudonyhet. Alla vet att vi har en mindre grupp puckon i landet som tycker illa om judar, muslimer, blattar, bögar och alla andra som inte följer deras normalhetsnorm, men att det som behövs inte är nya upplysningskampanjer, utan vi andra inte håller käft och låtstas som om det inte fanns.

Den allvarligaste punkten i hela undersökningen är inte att vi har en gäng xenofober i landet, utan den väldigt starka antisemitiska strömning som finns bland svenska muslimer. Min gissning är att denna i mångt och mycket har att göra med ovan nämnda kolletivisering av Israels politik på alla judar, liksom en färgning av den hatpropaganda som förekommer i bl a Syrisk statstelevision. Men här har vi något som vi måste ta tag i, och se upp med. Detta nämns inte så mycket i pressen, möjligen med anledning av någon missriktad hänsyn för muslimer som grupp. Det gynnar inte någon att låta trångsynta individer gömma sig bakom hänsyn till ett kollektiv.

Som avslutning tycker jag att en hel del av frågorna i undersökningen är konstigt formulerade, och att de slutsatser som presenteras kanske inte är så överraskande. Jag tycker att man drar lite stora växlar från en del lösryckta svar.

UPPDATERING: Blev uppmärksammad på att Lars Hillås i Tankar för dagen redan uttryckt många av de åsikter jag här nerskrivit. Jag lyfter på hatten...

Roligare att håna andra...

Läste just i SVD att Isaac Hayes lämnar South Park för att de driver med hans religion, Scientologin. Tydligen har det gått bra för Hayes att driva med så gott som allt annat som kan tänkas; kristna, judar muslimer, Saddam, Osama, rednecks... take your pick! Men att de driver med hans religion är minsann för mycket. Skrattretande. South Parks hela idé är ju att inget är heligt, inget står över att häcklas! Som det uttrycks i SVDs artikel "–Utgångspunkten är att så länge du kan göra narr av alla så är alla potentiella måltavlor. När du börjar hålla tillbaka så förlorar serien sin mening." Och Hayes måste väl ha insett det. Eller har jag överskattat honom?

Jag har inte sett avsnittet i fråga, men jag kan inte tänka mig att det kan vara värre än något som drabbat andra religioner, framförallt amerikanska evangeliska kristna. I samma anda kan man ju nämna också hur Opus Dei är upprörda över Da Vinci-kodfilmen, och vill ha den klippt för att inte skada katoliker.

Att bli uprörd över nidbilder är tydligen högsta mode just nu. Hayes och Reinfeldt har förstått vad som gäller...

Folkpartiet och Bodström i samma säng!

Hörde på radio om att Folkpartiet gjort upp med Storebror om att tillåta buggning. Enligt den kortfattade informationen som sipprat ut i DN verkar det hårt kritiserade förslaget ha fått en viss frisering, bl a skall nu även läkarmottagningar undantas, liksom lokaler för själavård och advokatkontor. Därtill skall domstolsbeslut föregå varje fall av avlyssning.

Flera oroväckande punkter kvarstår dock. Bland annat den oförståeliga vägran att vänta med att lägga fram buggningsförslaget tills dess att utredningen om integritetsskyddet är klar. (konpirationshatt på) Beror det på att Bodström anar att den inte kommer att vara så vänligt inställd mot hans buggningsidéer? (konpirationshatt av) Dessutom är jag inte så glad i DN:s formulering "Förslaget gäller också avlyssning av icke misstänkta personer om det behövs för brottsutredningen." Jag avvaktar med dom tills det färdiga lagförslaget presenteras, men avlyssning av personer som inte ens är misstänkta för brott måste naturligtvis vara oerhört restriktiv, om alls tillåten!

Slutligen måste jag bara framföra att jag börjar bli jävligt trött på Bodströms skrämselpropaganda! "Det här handlar om den personliga integriteten - men för brottsoffren, till exempel för flickor som utnyttjas på bordeller" uttalar han sig i DN. Dessa utnyttjade flickor används som motivering till alla slags ingrepp i den personliga integriteten. Någon som kommer ihåg det här: "För en tid sedan blev en liten flicka hänsynslöst bortförd..." Men Storebror hoppas väl att vi glömt det här, och hoppas att vi inte känner till att saker som det här och det här faktiskt händer.

Jag låter som sagt mitt slutgiltiga omdöme vänta tills jag läst lagförslaget, men man undrar om "Liberalerna" är det till mer än namnet.

Protektionism och kortsiktighet, hurra!

I en ledare i veckan uppmärksammar DN den nya protektionistiska vågen som drar genom Europa. Hur protektionism och natoinalism blandas till en härlig quick-fix för att vinna röster och billiga poänger på att inte sälja ut nationalsymboler till läbbiga utlänningar som ju inte vet ett smack om franska mejeriprodukter, vatten eller stål.

De italienska skotillverkarna annonserar i Financial Times för att få till stånd en strafftull på skor från Asien. Här skall inga billiga skor från klä europeiska fötter. Nej, italienska skor skall det vara. Men, samtidigt som Italien trycker på för att resa murarna mot omvärlden så skriker de om protektionism när fransmännen inte vill låta ett italienskt bolag köpa Suez, nationens stolthet... Eller ta motsvarande aktuella exempel från Polen.

"En för alla, och alla för mig", verkar mottot i dagens EU vara. "I frihandelsvänliga Sverige finns det politisk enighet om att tullarna är fel" hörde man på Ekot igår. Visst, frihandel, men bara så länge inga svartmuskiga rörmokare eller tandläkare kommer hit och tar våra jobb! Det nya tjänstedirektivet är ju en fenomenal uppvisning i handlingskraft, när det gäller att försvara sina egna kortsiktiga intressen (läs).

Det intressanta är ju hur man (fyll i din favoritmotståndare, t ex sossar, kristdemokrater, franska premiärministrar...) lyckas att få opinionen (kodord för "vanligt folk") att acceptera hur en litens grupps särintressen skall stå framför allas intresse som konsumenter. Vi ser oss alla som producenter av gods och tjänster, och glömmer att vi ju har mycket att vinna som konsumenter. Jag betalar hellre en hygglig penning till en polsk* målare än ockerpriser svart** till en svensk!

Och för att ta in ytterligare en aspekt till det hela; inte nog med att vi tvingar oss själva att betala löjligt höga priser för allt från t-shirts till ris. Vi hjälper dessutom tvåfaldigt till med att hålla världen utanför våra tullmurar ordentligt på mattan. Inte nog med att vi vägrar köpa tredje värdens gods, vi dumpar dessutom våra sanktionerade jordbruksprodukter på deras marknad och slår ytterligare ett slag för semi-globaliseringens storhet.

Vi vet att vi är fel ute när Indien läxar upp EU rörande frihandel: "This is an era of globalization, cross-border investment and liberalization, not one in which investors are judged by the color of their skin." citeras Indiens handels- och industriminister i en mycket läsvärd artikel från Slate.

Problemet är att man inte vet vem man skall vända sig till. Alla lovar att värna frihandel och globalisering (med vissa uppenbara vänsterundantag) tills de kan vinna billiga poäng på våra hotade jobb!

* Eller varsomhelstifrån, men polacker har ju fått stå mannekäng för den nationalistiska rädslan för utländsk konkurrens.
** För det är f_n ingen som är intresserad av att måla om en liten lägenhet vitt. Tro mig, jag har försökt hitta nån. Det gick inte!

"Tjäna mer pengar"

Hele världens press upprörs av Silvio Berlusconis uttalande om att det bästa rådet till fattiga är att "tjäna mer pengar". Cyniskt måhända, men är det inte sant? Att Italiens premiärminister har en ganska speciell känsla för humor, och inte så sällan stoppar foten i munnen (om anglicismen tillåts) hör också till historien. Citatet i DN är för övrigt lite kortfattat jämfört med vad som citeras i The Guardian "Try to earn more by getting on with things." Det är ett uttalande som har ett litet annat fokus, inte lika cyniskt*, utan mer fokuserande på egen ansträngning. Som vi alla vet ligger ju skönheten i betraktarens öga, och likaså tolkningen i betraktarens värderingar. Berlusconi kan (inte bara kan) av vänsteranhängare anklagas för en översittarattityd utan känsla för "vanliga människors" bekymmer. Å andra sidan kan man från en annan utgångspunkt se det som en uppmaning att inte lita på att staten skall lösa alla dina problem utan ta tag i det på egen hand.

I vilket fall som helst har illusionisten Berlusconi ånyo lyckats vrida fokus bort från vad som borde vara det viktiga samtalsämnet inför valet; Italiens usla ekonomiska tillstånd. Det som Berlusconi i egenskap av landets rikaste person lovade att fixa lika bra som sina egna finanser. Det har han inte gjort. Istället för att göra Italien mer välmående har han gjort allt för att utnyttja sin politiska makt till att göra sig ännu mer välmående. Men, med hjälp av upprörda motståndare lyckas han vända uppmärksamheten bort från det faktum att det är han som har makten och att Italiens politiska misslyckande är hans misslyckande, inte oppositionens.

Socialdemokrater, tag lärdom!

* Även om The Guardian jämför Berlusconi med Marie Antoinettes ökända "Låt dem äta tårta". Enjämförelse som haltar på flera plan: Berlusconi gav verkligen ovan citerade råd till folk, medan inget finns nedtecknat rörande den arma baktalade prinsessan. Intressantare är jämförelsen med Norman Tebbits "get on your bike"...

Science or just fiction

Som en special till Oscarsgalan har Nature tittat på vetenskapen bakom några filmer 2005. Det handlar om filmer som Grizzly man, Världarnas krig, Proof, m fl. Artiklarna är korta och handlar mest om vetenskapligt synsätt, men fick mig att tänka på min egen syn på vetenskap i film och böcker. Jag var på ett föredrag på Fysikdagarna i Umeå i höstas om Hollywoodfysik. Där tar de upp vanliga "fel" i filmer som synliga laserstrålar och kulors fantastiksa rörelsemängd.

Jag retar mig ibland något vansinnigt på "ovetenskapligheter" i filmer. Jag talar nu inte om trivialiteter som rymdskepp som mullrar förbi eller liknande. Jag är en stor science fiction fan, och filmer som Star Wars och Alien är stor underhållning. Ganska mycket är "tillåtet" av estetiska eller berättartekniska skäl. Men ibland blir det mer än lovligt dumt.

Som i Star Wars I, när hela den anfallande droidarmén kontrolleras av ett enda rymdskepp, och när kontrollsignalen avbryts går droiderna sönder! Och varför alla dessa laservapen som ju inte verkar vara till någon nytta? In med några artellerigranater och en gäng Abrams-tanks (eller deras motsvarighet i en galax långt, långt borta). Eller som Ripley föreslår i Aliens "I say we take off and nuke the entire site from orbit. It's the only way to be sure." Överhuvudtaget är Star Wars krigföring en 1800-talsvariant med (hopplösa) laservapen. Det funkar (mestadels) i originaltriologin, för där finns humor och en okej story. I den nya serien blir det bara plågsamt.

Och bevara mig från Dan Brown! Jag störde mig så på Da Vinci-koden att jag inte vågat mig på Angels and Demons. En del av hans mumbo-jumbo kan jag acceptera som en del i en plot. Visst, ok då... men när den supersmarta (och naturligtvis supersnygga) kodknäckaren Sophie skall ge sig på en "bankomatkod":

Ten digits. Sophie reluctantly calculated the cryptographic odds. Ten billion possible choices. Even if she could bring in DCPJ's most powerful parallel processing computers, she still would need weeks to break the code.

Nej, det är ingen kod! Det är ett nummer! Du kan inte räkna ut det. Det går inte! Oavsett vilka datorer du har! Och Sophie måste veta det! Det här är bara Dan Browns egna misstag. Och efter vad jag hört om Angels and Demons verkar det som om den är än värre. Dess popularitet har till och med fått CERN att posta en förklarande text på sin hemsida* om vad som stämmer och inte stämmer i Browns bok.

Jag kan som sagt acceptera mycket för att det ser bättre ut eller ibland för att det funkar bättre så, t ex har de "jordisk" gravitation på Mars i den utmärkta Total Recall, men inte när det blir dumt för att författaren inte vetat bättre. Naturligtvis rekommenderar jag Insultingly Stupid Movie Physics.


* Som för övrigt bär texten "... where the web was born!"

Det virtuella läcker in i verkligheten... eller tvärt om.

För ett tag sedan läste jag en artikel om hur World of Warcraft, som jag inte spelar själv då jag inser att om jag börjar kommer jag ha alltför svårt att sluta, drabbats av en epidemi, som spreds utom kontroll i vissa delar av spelvärlden. Det var från början tänkt som en typ av "biologiskt vapen" som lyckades spridas av listiga spelare. Jag tyckte det var intressant hur den virtulla världen efterliknar den verkliga. Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om det, men såg nu att Ker Than på 3 Quarks Daily gjort det bättre. Detta inlägg är därför bara en länk.

Dubbelmoralens paradnummer.

Inom inget annat område är dubbelmoralen inom internationell politik så tydlig som när det gäller icke-spridnings-avtalet (NPT).

Israel har kärnvapen, vare sig de erkänner det eller inte så är det ett faktum. Någon som sett något om sanktioner? Indien och Pakistan har kärnvapen, saktioner infördes visserligen, men skippades när hjälp behövdes i "kriget mot terrorismen". Iran, å andra sidan, har inte kärnvapen. Att de försöker skaffa dem är väl rimligt att tro, men det skall, enligt NPT, inte hindra dem från att låtas ha ett civilt kärnkraftsprogram. Det program som västvärlden, anförda av USA, nu försöker göra allt för att stoppa. Inte konstigt att Iran gnäller om dubbelmoral.

Nu kommer nästa spik i kistan. USA och Inden ingår ett avtal där USA lovar att hjälpa Indien att utveckla deras civila kärnkraftsprogram. Det programmet finns inte! I Indien finns ett civilt och militärt kärnkrafts-/vapensprogram. Indien lovar att de skall skilja på de båda. Vad bra! Skall IAEA få kontrollera det? Nej! De kan kolla upp den civila delen (kanske), men den militära? Inte då! Och dubbelmoralen går längre än så. Enligt NPT får inget land hjälpa ett annat med kärnteknik om inte mottagarlandet är anslutna till NPT. Indien är det inte, USA är det. Alltså, ett tydligt brott mot avtalet. Med vilken rätt kan då västvärlden säga att t ex Kina eller Ryssland inte får handla med kärnteknik till Iran? Det känns som om vi har ett moraliskt dilemma här. Men nej då!

[US] administration officials insisted there was no double standard. "The comparison between India and Iran is just ludicrous [...] India is a highly democratic, peaceful, stable state that has not proliferated nuclear weapons. Iran is an autocratic state mistrusted by nearly all countries and that has violated its international commitments."

Att Indien bröt mot internationella avtal annonserades med en smäll i maj 1998, medan Iran bara är misstänkta för att brutit mot NPT. Indien fredligt? Jag tror Pakistan har en annan uppfattning. Iran är (mig veterligen) inte i krig med något land. Att Iran inte är pålitligt kan jag hålla med om, men är Indien det? Eller USA för den delen? Läs vad Arundhati Roy skriver om det:

Who the hell is the prime minister to decide whose finger will be on the nuclear button that could turn everything we love - our earth, our skies, our mountains, our plains, our rivers, our cities and villages - to ash in an instant? Who the hell is he to reassure us that there will be no accidents? How does he know? Why should we trust him? What has he ever done to make us trust him? What have any of them ever done to make us trust them?

Kanske är det dags att officiellt skrota NPT, för sättet det "efterföljs" ger bara ytterligare ved till brasan om västs dubbelmoral. Att höra världsledarnas krubukter för att försvara sin moraliska astigmatism skulle vara skrattretnde om det inte var så allvarligt. Avslutningsvis ett par ord från Curius Hamsters utmärkta blogg:

He [Iran's president] even had the audacity to accuse the nuclear powers of double standards. What a ridiculous notion. Just because the nuclear powers show absolutely no intention of honouring their commitment to disarmament as agreed in the NPT, just because we never talk about Israel's nuclear weapons, just because Pakistan is now an ally so their nuclear weapons are OK too, just because the US is the only nation ever to have actually dropped an atomic bomb on actual people... Double standards? What is the man thinking?

Gå på magkänsla!

I en nyligen publicerad, och välskriven, artikel i Science¹ har man lyckats mäta att folk under vissa förhållanden kommer till bättre beslut genom "magkänsla" än genom moget övervägande.

I en serie listigt upplagda försök utsattes testpersoner för en situation där de skulle välja mellan fyra (påhittade) bilar utifrån given information såsom bränsleförbrukning och ljudanläggningens kvalitet. En av bilarna var klart "bättre" än de övriga. Två grupper med uppgifter presenterades, en variant där bilarna beskrevs av endast fyra karaktäristika och en lång lista med hela tolv punkter. Dessa grupper representerar en "enkel" respektive "komplex" valsituation. En del försökspersoner ombads tänka över sina val, medan andra distraherades med mateuppgifter tills de var tvugna att avlämna sitt utlåtande. Av de som utasattes för det komplexa valet var det högre andel av de som inte tänkt över sina val som plockade ut den bästa bilen (se bild).

En förklaring som ges är att medvetet tänkande har ganska låg kapacitet, men följer strikta regler, medan omedvetet övervägande snabbt kan behandla mycket information till ett summariskt beslut. En annan anledning är att

...conscious thought can lead to suboptimal weighting of the importance of attributes: We tend to inflate the importance of some attributes at the expense of others, leading to worse choices.

Man frågade dessutom folk som nyligen inhandlad ett urval av produkter hur nöjda de var med det valet, och hur noga de övervägt sitt inköp. Även där visade det sig att de som handlat "enkla" produkter var med nöjda efter moget övervägande, medan bland de som köpt mer komplicerade produkter, som kameror eller flygbiljetter, var impulsshopparna mer nöjda.

Artikeln avslutas med slutsatsen:

Although we investigated choices among consumer products in our studies, there is no a priori reason to assume that the deliberation-without-attention effect does not generalize to other types of choices—political, managerial, or otherwise. In such cases, it should benefit the individual to think consciously about simple matters and to delegate thinking about more complex matters to the unconscious.

Så, i fortsättningen kan vi som är för lata för nogranna överväganden kalla det för en vinnande strategi snarare än lättja.

¹ A. Dijksterhuis, M. W. Bos, L. F. Nordgren, and R. B. van Baaren, Science 311, 1005-1007 (2006).

Satirens död?

Pajkastningen är i full gång. Sossarna visar Reinfeldt som varulv, MUF slår Baylan på fingrarna, nåt SSU-pucko framställer moderatledaren som pedofil... Alla är arga, alla gnäller och MP försöker gjuta olja på vågorna med en uppförandekod. Trams!

Låt oss skilja mellan äpplen och päron. Den (numera inte så) anonyma mailkampanj som förekommit mot Reinfeldt är ett otyg i stil med den amerikanska Swiftboat-kampanjen. Ett seriöst parti bör inte hålla på med sånt. Men, "ingen-rök-utan-eld"-argumentet faktiskt fungerar är det väl svårt att motstå frestelsen ibland. Å andra sidan, satirteckningar, som varulven o.dyl, hör hemma i en politisk kampanj. De är en krydda som gör den tråkiga politiken lite roligare. Ett program som Public service i P1 hör ju till veckan höjdpunkter. Tyvärr saknar vi i Sverige riktigt bra satirtecknare som t ex Glenn McCoy eller Tom Toles*, även om DNs Magnus Bard ofta träffar rätt. Att vara elak i valrörelsen är inte illa, bara man vågar stå för det man säger och att det är roligt. Därför är SSU-puckots teckning banner ett självmål. Visst är den tillåten, och skall vara, men rolig? Knappast, och det slår ju mest tillbaka på honom själv. Vill han skämma ut sig så, så ok då.

Att däremot som Littorin gå ut och vara upprörd över "smutskastning" och kräva bättring är bara fånigt. Att bli häcklad och hånad tillhör det man får ta när man står i rampljuset. Fram för mer bra satir! Ju elakare, desto bättre, bara den är rolig!

* Toles råkade ju i blåsväder för ett tag sedan över en teckning i Washington Post som inte uppskattades av USA:s militärledning. Ett gnällbrev från hela Joint Chiefs of Staff till tidningen ledde bara till att WP försvarade sin tecknare vilket gav det hela än mer uppmärksamhet.