Intressanta frågor om antisemitismundersökningen...

Mycket prat i dagarna om den nya undersökningen (här ~100 sidor) som visar att svenskar är ungefär lika antisemitiska som andra europeer. Kanske är en andel av 5% idioter i ett samhälle inte så oväntat. I Frankrike är "bara" 1% antisemiter, men 13 % röstade på Le Pen. Kanske är runt 10% puckon något man måste räkna med. Som en disclaimer här vill jag inskjuta att jag inte vill ifrågasätta antisemitismens existens som sådan, eller dess allvar, men undersökningen väcker en del frågor.

Bland annat konstateras att i Sverige finns uppskattningsvis ca 20.000 judar, eller runt 2 promille av befolkningen. Denna andel överskattas av de allra flesta. Men dessa 20.000 judar måste vara en grupp med mycket stort kontaktnät, då en tredjedel av de tillfrågade säger sig vara personligt bekant med en jude. Undersökningen visade också en nära korrelation mellan ogillande av judar och ogillande av muslimer, vilket stärker min tes om att antisemiterna inte är så mycket judehatare, som idioter i största allmännhet.

En fråga som jag ställer mig är också hur man värderar medhållandet på ett påstående som "Judarna ger ett positivt bidrag till det svenska samhället". Vare sig man håller med eller motsätter sig påståendet sanningsvärde så har man ju fallit för frestelsen att generalisera judiska personer till en homogen grupp "judar". Det "rätta" svaret bör naturligtvis vara "Stämmer varken bra eller dåligt", något som inte skulle ge mig en placering bland de 58% som sägs sakna antisemitiska tendenser. I undersökningen påpekas detta i citatet:

En vacklande hållning inför och i än högre grad ett avståndsstagande från påståendet vilar sannolikt i betydande utsträckning på en ambivalent eller negativ inställning till judar, men måste inte göra det. Att inte instämma i generaliserande positiva värderingar av olika kategoriers eller kulturers bidrag i olika sammanhang behöver inte vara liktydigt med en fördomsfull eller fientlig hållning.

Två saker vänder jag mig emot här. För det första att man skriver att en vacklande hållning sannolikt innebär en negativ inställning. Gör det verkligen det? För det andra att den påföljande brasklappen aldrig tas upp i tidningsartiklar skrivna om undersökningen.

Undersökningen verkar också ha svårt att hålla reda på sin inställning till sammanblandning mellan judar som grupp och staten Israel. Man skriver bl a

Judar utanför Israel är inte ansvariga för Israels politik, lika lite som i USA boende svenskättlingar är ansvariga för Sveriges agerande, men kritik mot israelisk politik övergår emellanåt även till angrepp på judar som sådana

och ondgör sig över det kollektiva ansvar som läggs på judarna för Israels politik. På ett annat ställe konstarerar man dock att

Förnekandet av Israels rätt att existera är antijudiskt på samma sätt som förnekandet av Finlands rätt att existera vore antifinskt.

Här jämställer man ju tydligt Israel = jude. En, i mitt tycke felaktig, men ändå legitim åsikt kan ju vara att skapandet av en judisk stat i ett område till största delen bosatt av araber var en historisk idioti och att Israel såsom judisk stat därför saknar existensberättigande.

Men frågan är ändå inte det ändå inte är så att man i mångt och mycket får svar som man frågar. En god vän till mig uttryckte sig mycket insiktsfullt:

"Finnar super billig sprit, bastar och slåss med kniv" hade nog lika många sagt om finnar som antalet som svarade att "Judar har mycker makt över media/ekonomin". "Göteborgare är varvsarbetare som snyter sig i näven, dricker pilsner och har alltid en vits på lut." "Stockholmare är dryga och snobbiga har bakåtslickat hår och rosa skjorta." "Norrlänningar snusar, tjuvjagar och är sävliga och tröga. Men trevliga."

Min slutsats av det hela är att undersökningen och nyhetspådraget är mycket en pseudonyhet. Alla vet att vi har en mindre grupp puckon i landet som tycker illa om judar, muslimer, blattar, bögar och alla andra som inte följer deras normalhetsnorm, men att det som behövs inte är nya upplysningskampanjer, utan vi andra inte håller käft och låtstas som om det inte fanns.

Den allvarligaste punkten i hela undersökningen är inte att vi har en gäng xenofober i landet, utan den väldigt starka antisemitiska strömning som finns bland svenska muslimer. Min gissning är att denna i mångt och mycket har att göra med ovan nämnda kolletivisering av Israels politik på alla judar, liksom en färgning av den hatpropaganda som förekommer i bl a Syrisk statstelevision. Men här har vi något som vi måste ta tag i, och se upp med. Detta nämns inte så mycket i pressen, möjligen med anledning av någon missriktad hänsyn för muslimer som grupp. Det gynnar inte någon att låta trångsynta individer gömma sig bakom hänsyn till ett kollektiv.

Som avslutning tycker jag att en hel del av frågorna i undersökningen är konstigt formulerade, och att de slutsatser som presenteras kanske inte är så överraskande. Jag tycker att man drar lite stora växlar från en del lösryckta svar.

UPPDATERING: Blev uppmärksammad på att Lars Hillås i Tankar för dagen redan uttryckt många av de åsikter jag här nerskrivit. Jag lyfter på hatten...