Vetenskaplig språkförbistring

Det finns många tillfällen då bristen på gemensamt språk kommer i vägen för god förståelse, inte minst inom vetenskapen. De ofta mycket exakta facktermer som sörjer för god förståelse inom ett forskningsområde kan vara väldigt utestängande för folk utanför samma område. Detta gäller speciellt i kommunikation med allmänheten¹. Ett liknande problem finns mellan olika vetenskapsgrenar där en fysiker omöjligen kan förstå ett biologipapper/seminarium och vice versa. Ta som exempel på dessa delade världar två rubriker ur veckans Nature:

Comparison of the Hanbury Brown–Twiss effect for bosons and fermions

och

Escape from HER-family tyrosine kinase inhibitor therapy by the kinase-inactive HER3.

Finns det någon i hela världen som förstår båda de rubrikerna? Men det här vill jag inte antyda att facktermer är av ondo. De är nödvändiga för att kunna uttrycka sig med den noggrannhet som behövs för att beskriva ett resultat utan att bli onödigt ordrik och förklarande. Problemen är egentligen två, men relaterade: att anpassa texten till den tänkta publiken och att veta vilka uttryck som är tillräckligt allmängiltiga för att inte behöva extra förklaring. Det senare är ofta svårt, särskilt när utrymmet är begränsat. När man läser artiklar i utkanten av sitt eget område händer det ofta man fastnar på uttryck som man inte riktigt förstår. När det gäller kommunikation till allmänheten är det än mer viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Väldigt lite kan då anses som självklart, samtidigt som det gäller att inte förenkla till en sån nivå att man missar viktiga delar. Jag skulle tro att många av missuppfattningarna kring modern fysik kommer av att folk läser för förenklade framställningar. Här kommer vetenskapsjournalisten in. En god sådan skall kunna destillera ner ett resultat till dess kritiska kärna och förklara detta utan att ta bort för mycket information. Det ställer höga krav inte bara på journalistens pedagogiska förmåga, utan även kunskaper. Nature har tex en News and Views-sektion som är ofta är väldigt bra skriven.

En annan språkproblematik som dyker upp med jämna mellanrum är engelskan dominerande ställning som vetenskapens lingua franca. I en artikel i Nature Jobs granskar man hur folk från icke-engelskspråkiga länder har en stor nackdel på den internationella vetenskapliga arbetsmarknaden. När fler och fler forskningsinstitut och universitet världen över byter helt till engelska så förbättras möjligheterna för forskarna att söka sig vidare ut i världen, samtidigt som instituten har en bredare ansökningsbas. Men en del oroar sig över att forskarna på så sätt distanserar sig från lekmännen. Det nämns också i artikeln att många menar att forskningsmöten som hålls på engelska blir mindre livfulla och tystare än möten på modersmålet. Att vi inte kan överge engelskan är självklart, och vi som inte har engelskan som modersmål måste börja jobba tidigt på att förbättra våra kunskaper. För

non-native English speakers working in science are disadvantaged. "Nationally, everything moves more slowly[.] It takes longer to write, communicate and respond, and there is a higher risk of misunderstanding." The problem is exacerbated by a greater likelihood of being ignored if your English is poor

De flesta forskare har nog varit med om att sitta på en konferens och lyssna på en japansk talare med svårligen begripbar engelska och helt enkelt ge upp. Men det är inte heller så lätt alltid att förstå den snabbt talande engelsmannen/kvinnan. Lättast är det nästan med en holländsk talare. Engelska på lagom nivå. I japan har man en gammal tradition av att skriva review-artiklar på japanska författade av experter på området för spridning till icke-engelsktalande forskare/ingenjörer. Kanske är det en förklaring till Japans framgångsrika forskning, trots deras dåliga engelsknivå. Själv har jag egentligen inte blivit klokare över vad man skall göra än förra gången jag skrev om det.


¹ Ett exempel är ordet "kraft" som inom fysiken har en strikt definition, men som inte skall sammanblandas med det vardagsspråkliga kraft. Detta är något som ofta görs när man inom pseudovetenskapen talar om qi-kraftflöden o dyl.

Andra bloggar om: språk, vetenskap, forskning. Intressant?

Är elektronen rund?

Var på ett mycket bra föredrag idag av Ed Hinds från Imperial collage London. Han talade under rubriken "Är elektronen rund?". Det kan synas vara en konstig fråga då elektronen så vitt vi vet är en elementarpartikel och sålunda inte har någon struktur alls. Men det gäller bara "nakna" elektroner. Enligt kvantelektrodynamiken (QED) består vakuum av en soppa där partikel/antipartikel-par ständigt skapas och förintas. Den negativa elektronen suger till sig de positiva partiklarna och repellerar de negativa. På så sätt skapas en laddningsfördelning runt elektronen. Detta kallas för vakuumpolarisation och leder till att elektronen, betraktad utifrån, får en vill utsträckning.

Elektronen har också ett spinn. Det är en inre egenskap hos partiklar som är en vektorstorhet, dvs förutom storlek har den också en riktning. (Jfr t ex med hastighet) Det betyder att elektronen inte är helt sfäriskt symmetrisk, den har i alla fall ett "upp" och ett "ner". Enligt den rådande modellen inom partikelfysiken påverkar inte detta spinn vakuumet, men enligt många andra modeller som supersymmertri så kommer positiva laddningar att dras lite "uppåt" och negativa puttas lite "nedåt". Elektronen får på så sätt ett elektriskt dipolmoment (EDM). Att mäta detta dipolmoment är en stor utmaning. Om det hittas är det ett klart bevis för att standardmodellen är otillräcklig, och om det inte hittas skulle det betyda dödsstöten för många populära utvidgningar av standardmodellen. Problemet är att elektronens EDM är jättelitet, hittills har man mätt att det är mindre än 1,2^.10^-27 e.cm, och gränsen för många teorier ligger kanske en eller två storleksordningar lägre ändå.

Man mäter EDM genom att stoppa in sin testpartikel i ett elektriskt fält (E). EDM samverkar (eller motverkar) fältet och ger ett ett energibidrag, W=E^.d_e, där d_e är elektronens EDM. Detta energiskifte kan man då mätas som en frekvenskskillnad jämfört med en lämplig referensnivå. Men ett EDM på säg 5^.10^-28 e.cm skulle i ett oerhört fält på 100kV/cm bara ge ett bidrag motsvarande 10^-8 Hz, eller en svängning per 3 år. Detta går inte att mäta!

Men, vad Hinds har gjort är att kommit på ett listigt sätt att använda molekyler, i detta fallet YbF, för att få en lokal förstärkning av det elektriska fältet på en miljon gånger. Med hjälp av laserspektroskopi kan man då komma upp till en energiskillnad på 10^-2 Hz, något som kan mätas, även om det är oerhört svårt. Hittills har man lyckats mäta ett liiiitet EDM hos elektronen, men man håller på och dubbelkollar data och skall även jämföra med andra molekyler för att vara säkra på at det inte bara är ett systematiskt fel man mäter utan en verklig effekt. Som Carl Sagan uttryckte det: "Extraordinary claims require extraordinary evidence".

PS: Anledningen till att elektronens EDM är så intressant är att under T-inversion skulle spinn byta riktning, men inte EDM. Därför gör man sina mätningar på hyperfinsplittringen hos grundtillståndet hos YbF. För F=1 letar man efter en Zeeman-splittring mellan nivåerna m_F=1 och m_F=-1. Enligt standardmodellen är dessa nivåer exakt degenererade, så om man hittar ett skifte mellan dem är det ett klart bevis på ett T-symmetribrott.
Detta skulle kunna även kunna ge ledtrådar till anledningen för dagens obalans i mängden materia-antimateria, något som kräver ett CP-symmetribrott enligt gällande teorier. OM CPT-teoremet håller skulle ett T-symmetribrott också leda till ett CP-brott, vilket allstå skulle vara av intresse för kosmologer.

Mer kan man bl a läsa här: Towards a new measurement of the electron's electric dipole moment. arXiv: physics/0509169

Andra bloggar om: fysik, vetenskap.

Tramsnyhet

Mitt i halvåttasändningen slog Rapport till med det fantastiska avslöjandet att hastighetsmätarna inte alltid visar korrekt hastighet. Skulle det vara en nyhet? Visste inte alla det? Det bästa var när reportern i undervisande ton berättade hur lätt det är att testa hur mycket för mycket mätaren visar; det är bara att mäta hur lång tid det tar att köra en bestämd sträcka. Jooo, det hoppas jag att de flesta redan visste.

Och naturligtvis måste mätaren visa något för mycket, eftersom lagen säger att den absolut inte får visa för lite. En viss marginal måste man då ha, tex för förändrad däckstorlek osv. Det är rekommenderat att man håller olika däckstorlekar på en bil inom ca 3% av orignaldäcken.¹ Ytterligare knappt 1,5% skiljer mellan ett nytt och ett slitet däck. Och kanske ytterligare någon procent i skillnad mellan ett däck med olika däcktryck. Den mycket upprörde mätingenjören var ju riktigt löjeväckande. Suck!

¹ Skillnaden i däckalternativ från fabriken på tex Volvo S80 är 1,2%.

Andra bloggar om: trafik, rapport, trams.

Rätt inspiration

Så här känns det nu!

Förintelseförnekelse

Med tanke på de nyvarande förslagen om en EU-överskridande aktionsplan mot högerextremism, som bland annat skulle innefatta en lag som förbjuder förintelseförnekelse så hittade jag bra inlägg från december av Blogge Blogglito. Väl värt att läsa. Han skriver bland annat

Den aktuella dataläraren är således dum i huvudet. Han är en idiot. Men han kan vara en bra datalärare för det. Det vimlar av kompetenta fackmän i Sverige som är politiskt dumma i huvudet.

Det påminner mig om ett citat av Richard Feynman:

I believe that a scientist looking at nonscientific problems is just as dumb as the next guy.

Jag har skrivit många gånger om det idiotiska i att försvara demokratin mot extremister genom att inskränka våra grundläggande rättigheter. Det fungerar lika dåligt på högerextremister som på terrorister. Istället för att kasta Irving i fänglese där han kan bli martyr för de sina så är det bättre att bemöta honom, eller ignorera honom. Detsamma med ledaren för EU-parlamentets nya clown-parad, Bruno Gollnisch.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, politik, förintelsen. Intressant?

Bloggkartan

En liten kartfunktion för att se var bloggare finns IRL. Jag är första blogg i Landala tydligen...

Felaktiga slutsatser om övervakningsenkät.

På Sveriges radio presenteras resultatet i en ny undersökning från Integritetsskyddskommittén. "Svenska är positiva till övervakning" låter rubriken. Siffrorna som presenteras ger verkligen stöd för detta:

- Nästan 80 procent tycker att kontrollerna av medborgarna borde öka för att komma åt terrorism och grov brottslighet.
- 87 procent anser att polisen ska få använda buggning och hemlig avläsning av datorer.
- 51 procent vill DNA-registrera hela befolkningen.
- 97 procent vill införa kameraövervakning på allmänna platser.

Men hur ser frågorna egentligen ut? Rapporten i sin helhet finns tillgänglig på nätet. Angående övervakningskameror kan man till exempel se att frågan som ställdes var:

Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåten eller otillåten på allmänna platser om det behövs för att förhindra eller avslöja terrordåd?

med svarsalternativen Tillåten, Otillåten eller Ingen åsikt. Av de svarande har 96% svarat Tillåten. Men, frågeställningen undviker komplikationer som vad behov betydeter, om ökad kameraövervakning verkligen är effektivt, hur det sker med så kallad funktionsglidning, vem som skall ha tillgång till bilderna, hur länge de skall sparas, och så vidare. Som verklig åsiktsmätning är det en frågeställning som inte har något värde över huvud taget. Men den nuvarande kompletta avsaknaden av debatt gör att folk inte har reflekterat över problemet utan helt enkelt tar frågans formulering som ett fristående faktum. Om det vore så att ökad övervakning automatiskt ledde till färre terrordåd och inga oskyldiga kom till skada så visst: 96% är en vettig siffra. Men verkligheten är inte så enkel. Vad frågan egentligen ger svar på är hur många som passivt skulle stödja en övervakningslinje när den smygs in utan debatt.

Samma sak gäller för buggningsfrågan.

Vissa mycket integritetskränkande metoder får i dag inte användas i polisarbetet. Det gäller t.ex. buggning och hemlig avläsning av datorer. Tycker du att polisen bör få använda även den typen av metoder?

Alternativen här var: "Ja, alltid", "Ja, men bara i undantagsfall", "Nej" och "Ingen åsikt". Fördelningen var 28%, 59%, 10% respektive 3%. Från detta dras slutsatsen att 87% vill tillåta polisen att bugga eller läsa av datorer. Man skulle lika gärna kunna dra slutsatsen att 69% är restriktiva till att ge polisen sådana medel. För vem vet vad "i undantagsfall" betyder?

Hela rapporten genomsyras av en aningslöshet gentemot statens övervakningsmöjligheter och den skada som kan se när (inte om) känsliga uppgifter läcker ut. Det ses tydligt genom att man vill tillåta oerhört långtgående övervakning från statens sida medan nästan 70% menar att det är känsligt att lägga ut ett klassfoto på nätet, en tredjedel vill gå så långt som att förbjuda det. Eftersom Sverige är den ultimata "nanny"-staten har folk vaggats in i att reflexmässigt se staten som god. Man har lyckats glömma IB-affären, tvångsteriliseringar och andra fläckar på det statliga samvetet. Det är uppenbart att många, när de svarar, automatiskt menar att de själva aldrig kommer att drabbas av övervakningen. Jämför t ex att 90% är positiva till övervakningskameror för att "folk känn[er] sig tryggare", medan endast 15% skulle vilja ha en kamera i fikarummet på jobbet för att förhindra stölder. Likaså att 58% vill öka kontrollen över medborgarna för att utreda skattebedrägerier medan endast 28% tycker samma sak om fortkörning. Ja, övervaka andra. Nej, inte mig!

Det behövs en ordentlig debatt i Sverige där en ökande övervakning verkliga för- och nackdelar ställs mot varandra. Det behövs ordentliga underlag innan vi gladeligen accepterar åtgärder som buggning och avläsning av alla mail. Vi kan inte lita blint på polisen som säger att de är nödvändigt. Polisen vill alltid ha större befogenheter. Därför stiftar inte polisen lagar. När våra politiker inte är tillräckligt ärliga för att vilja ha en öppen debatt om övervakningen gäller det för andra att ta upp frågan. Någon på den här listan som känner sig manad? Veckans debattartikel av Björn von Sydow var välkommen!

För övrigt, svaret på frågan "Tycker du att kontrollen över medborgarna bör öka eller minska när det gäller att komma åt bidragsfusk?": Borde öka 69%, Lagom som i dag 27%, Borde minska 2%, Ingen åsikt 3% borde väl ge kvällspressen en eftertanke nästa gång de kör rubriken "Försäkringskassan sätter åt sjukskrivna!"

Andra bloggar om: övervakning, enkät, integritet, politik. Intressant?

Nytt oljebråk

Återigen är rysk energi högst på dagordningen. Den här gången genom ett stopp i oljeleveranserna till Polen och Tyskland. I det här fallet är det kanske inte allena Rysslands skuld. Vitryssland har som svar på höjda gaspriser lagt en transitavgift på olja på 45 dollar per ton. Då Ryssland vägrade betala beslöt man att själva ta ut avgiften i form av olja. Näpps sa ryssarna och stoppade oljeflödet. Tyvärr drabbar det andra nedströms, men det är smällar man får ta. Det är ju en mild vinter...

Med risk för att låta som en en trasig skiva¹ upprepar jag återigen ovisheten i att stoppa alla våra ägg, som riskerar att förbli okokta, i den ryska energikorgen. Nu har ju till och med Angela Merkel gått ut och varnat att den nya krisen förstör Rysslands förtroende och att man inte kan bygga något förtroendefullt samarbete. Det är skillnad mot tonerna under den förre kanslern Schröder, som höll Putin för bästa vän och som ju belönades med en fin position i Nord Stream AG. Merkel sa vidare att det här visar på vikten av ett närmare energisamarbete inom EU. Något som jag länge förespråkat. Hoppas bara att det leder till handling och att vår nya regering inte inte blint trampar på i sossarnas snitselspår ut i mörkret.

En intressant aspekt är att det är Vitryssland, vars Lukasjenko länge understötts av Moskva, som till denna milda grad retat Ryssland. Som Kjell-Albin Abrahamsson påpekade i Studio Ett så vore det ironiskt om det var Putin, som så länge till EU-ländernas förtretelse hjälpt Luksjenko att klamra sig kvar vid makten, som slutligen bidrog till hans fall. Det hoppet är väl en av de få ljuspunkterna i det hela.

¹ Kommer nån numera ens ihåg en trasig skiva? En trasig MP3 hackar ju inte lika charmigt som en repad vinyl. Dags att uppdatera liknelserna.

Andra bloggar om: Ryssland, olja, energi. Intressant?

Julklappsprojekt

Julklappsmonteringen klar. Men snett och vint sitter den! 8 st åtta-millimeterbultar håller mig uppe när skrivkrampen blir för svår.

Nytt år - lite postande

Så här snöigt var det i Värmland runt nyår. Ingen skidåkning blev det. Det blev desto mer god mat och goda drinkar... det som skulle bli en sund aktiv resa. Ha! Pfft!

Nu när datum är satt lär det väl bli lite mer sporadiskt postande här än vanligt.