2007-01-25

Vetenskaplig språkförbistring

Det finns många tillfällen då bristen på gemensamt språk kommer i vägen för god förståelse, inte minst inom vetenskapen. De ofta mycket exakta facktermer som sörjer för god förståelse inom ett forskningsområde kan vara väldigt utestängande för folk utanför samma område. Detta gäller speciellt i kommunikation med allmänheten1. Ett liknande problem finns mellan olika vetenskapsgrenar där en fysiker omöjligen kan förstå ett biologipapper/seminarium och vice versa. Ta som exempel på dessa delade världar två rubriker ur veckans Nature:

Comparison of the Hanbury Brown–Twiss effect for bosons and fermions
och
Escape from HER-family tyrosine kinase inhibitor therapy by the kinase-inactive HER3.
Finns det någon i hela världen som förstår båda de rubrikerna? Men det här vill jag inte antyda att facktermer är av ondo. De är nödvändiga för att kunna uttrycka sig med den noggrannhet som behövs för att beskriva ett resultat utan att bli onödigt ordrik och förklarande. Problemen är egentligen två, men relaterade: att anpassa texten till den tänkta publiken och att veta vilka uttryck som är tillräckligt allmängiltiga för att inte behöva extra förklaring. Det senare är ofta svårt, särskilt när utrymmet är begränsat. När man läser artiklar i utkanten av sitt eget område händer det ofta man fastnar på uttryck som man inte riktigt förstår. När det gäller kommunikation till allmänheten är det än mer viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Väldigt lite kan då anses som självklart, samtidigt som det gäller att inte förenkla till en sån nivå att man missar viktiga delar. Jag skulle tro att många av missuppfattningarna kring modern fysik kommer av att folk läser för förenklade framställningar. Här kommer vetenskapsjournalisten in. En god sådan skall kunna destillera ner ett resultat till dess kritiska kärna och förklara detta utan att ta bort för mycket information. Det ställer höga krav inte bara på journalistens pedagogiska förmåga, utan även kunskaper. Nature har tex en News and Views-sektion som är ofta är väldigt bra skriven.

En annan språkproblematik som dyker upp med jämna mellanrum är engelskan dominerande ställning som vetenskapens lingua franca. I en artikel i Nature Jobs granskar man hur folk från icke-engelskspråkiga länder har en stor nackdel på den internationella vetenskapliga arbetsmarknaden. När fler och fler forskningsinstitut och universitet världen över byter helt till engelska så förbättras möjligheterna för forskarna att söka sig vidare ut i världen, samtidigt som instituten har en bredare ansökningsbas. Men en del oroar sig över att forskarna på så sätt distanserar sig från lekmännen. Det nämns också i artikeln att många menar att forskningsmöten som hålls på engelska blir mindre livfulla och tystare än möten på modersmålet. Att vi inte kan överge engelskan är självklart, och vi som inte har engelskan som modersmål måste börja jobba tidigt på att förbättra våra kunskaper. För
non-native English speakers working in science are disadvantaged. "Nationally, everything moves more slowly[.] It takes longer to write, communicate and respond, and there is a higher risk of misunderstanding." The problem is exacerbated by a greater likelihood of being ignored if your English is poor
De flesta forskare har nog varit med om att sitta på en konferens och lyssna på en japansk talare med svårligen begripbar engelska och helt enkelt ge upp. Men det är inte heller så lätt alltid att förstå den snabbt talande engelsmannen/kvinnan. Lättast är det nästan med en holländsk talare. Engelska på lagom nivå. I japan har man en gammal tradition av att skriva review-artiklar på japanska författade av experter på området för spridning till icke-engelsktalande forskare/ingenjörer. Kanske är det en förklaring till Japans framgångsrika forskning, trots deras dåliga engelsknivå. Själv har jag egentligen inte blivit klokare över vad man skall göra än förra gången jag skrev om det.


1 Ett exempel är ordet "kraft" som inom fysiken har en strikt definition, men som inte skall sammanblandas med det vardagsspråkliga kraft. Detta är något som ofta görs när man inom pseudovetenskapen talar om qi-kraftflöden o dyl.

Andra bloggar om: , , . Intressant?

2 kommentarer:

Matte sa...

Hej där MJ, kul att du tar upp det här ämnet just nu när du borde ägna all din tid åt något viktigare än att skriva långa, om än intressanta inlägg på din blogg.

Kanske en avhandling inte skulla ta skada av att ägnas lite mer tid åt?

Åka sa...

Det här är en väldigt relevant fråga. Det finns folk som säger att man tänker bättre och mer sammanhängande när man resonerar på sitt förstaspråk (modersmål), men om det ämne man sysslar med inte finns på det språket så går det kanske inte. Jag vet inte hur det är med detta, men jag vet hur irriterad jag blir varje gång jag pratar med folk om grundläggande fysik (alltså studenter) och de inte får enkel terminologi rätt. De säger "moment" i stället för rörelsemängd -- ett lättare ord, men tyvärr betyder det ju något annat. Det stör mig inte minst för att det gör det svårare att förstå äldre text skriven på svenska om man inte lär sig de facktermer som en gång fanns (för att kurslitteraturen är på engelska). Nåja. Kanske inte det största problemet.

Bla bla. Jag ska gå och göra något nyttigt nu. Lite vetenskap.