2008-09-19

Att behandlas som en insekt - ett besök på svenska ambassaden

Jag hade för ett tag sedan ett litet bildkollage från en typisk polsk myndighet. För att jämna ut det hela lite så kan jag väl säga att svenska myndigheter inte alltid är så mycket bättre. Finare lokaler, visst, men hjälpen man får och bemötandet är ofta ganska polskt.

Det första problemet dök upp när personalen på ambassaden, efter att jag fått vänta i över en timme för att ambassadsekreteraren hade möte med ambassadören, förklarade att eftersom jag gifte mig i Polen var det polska namnregler som gällde. Vi beslutade därför att jag skulle heta Jönsson-Niedziółka och frun Niedziółka-Jönsson. Helt ok enligt polska regler. Men när jag skulle meddela mitt namnbyte till Skatteverket var det stopp. Sådana dubbelnamn får man inte ha enligt svenska regler, och som svensk medborgare så är det svenska regler som gäller. När jag påpekade att det var lite sent att ändra på, jag var ju redan registrerad som Jönsson-Niedziółka i Polen, så tyckte personen på Skatteverket att "det var ju en intressant situation", men hon visste inte vad man kunde göra. Ring Patent- och registreringsverket (som har hand om namnbyten) och fråga.

Sagt och gjort. Jag ringde dit och fick svaret att de inte heller visste vad man skulle göra. Jag blev kopplad till en mycket hjälpsam jurist, som upplyste om att dubbelnamn kunde man inte byta namn till. Han kom ett ett par råd. Det första var att aldrig lita på ambassaden, de tror att de kan reglerna, men har oftast ingen aning (tack, men lite sent...). Det andra var att om jag bytte namn till Niedziółka, med Jönsson som mellannamn, så skulle det se rätt ut i passet, med undantag för bindestrecket*. Observera dock, sa han, att juridiskt sett så är Jönsson inte längre en del av namnet. Det är bara utsmycknad. Det tredje rådet var att jag kan få mitt namn på det polska viset om jag blir polsk medborgare och skaffar ett polskt pass med efternamnet Jönsson-Niedziółka. Enligt en dom i EG-domstolen måste Sverige då acceptera namnet som officiellt efternamn. Nåväl, tills vidare heter jag i Sverige Jönsson Niedziólka och i Polen Jönsson-Niedziółka och fru mjn är den endaav oss som faktiskt officiellt heter Jönsson.

Att ansöka om pass vid ambassaden gick rätt smärtfritt, om inte den ekonomiska smärtan räknas. Idag skulle jag så hämta ut mitt nya pass. När jag lämnade in ansökan fick jag reda på att ambassaden öppnar 8:30. Väl där klockan 8:45 blev jag ombedd att vänta ett tag. En halvtimme senare, när jag visade tydliga tecken på tilltagande irritation, klarade receptionisten av att upplysa mig om att ambassadsekreteraren hade möte med ambassadören och jag var tvungen att vänta ytterligare. En halvtimme senare frågade jag om hon visste hur länge mötet skulle vara. Fnissande förklarade hon att det hade hon ingen aaaning om. Då gick jag. Jag får se när jag har tid att hämta passet. För övrigt säger ambassadens hemsida, tvärt emot ambassadsekreteraren, att man har öppet 10-12.

På polska myndigheter möts man ofta av attityden å-nej-inte-en-person-till-som-vill-något. Svenska byråkrater, om än trevliga, har istället en sorts självtillräcklig sådana-är-reglerna-inställning. På ambassaden kombineras (iaf hos de lokalanställda receptionisterna) de sämsta av dessa världar, vilket leder till att man ofelbart blir behandlad som en irriterande insekt som man helst skall vifta bort.

Dagens ord är ambasada.

* Och att svenska myndigheter inte klarar av att registrera bokstaven ł. I Polen klarar de av ö utan problem...

Andra bloggar om: , , , . Intressant?

4 kommentarer:

Anonym sa...

ambassaden kanske öppnar 08.30men inte för passkunder. Ambassaderna har fler arbetsuppgifter än att göra pass.Du kunde själv tagit reda på mer information på deras hemsida tror jag..

mjn sa...

Jo, jag får väl skylla mig själv. Jag frågade ju visserligen ambassadsekreteraren när jag kunde hämta passet, men jag glömde ju att lyda PRV-juristens första råd...

Anonym sa...

I Juli hade jag ett ärende på den svenska ambassaden i Warszawa, jag anmälde mitt ärende i receptionen där en polska jobbar sen 20 år tillbaka, efter 10 minuter kom en kvinna som var irriterad,
hon kunde inte, hon visste inte, hon var allmänt trött,plötsligt flög hon upp ur stolen och skulle kalla på ambassadsekreteraren....

Joanna sa...

Då fick Du uppleva Kafka i verkligheten. Hoppas slutet blir lyckligare:)