Kastrera Polanski?

Som världens media rapporterat har regissören Roman Polański gripits i Schweiz och riskerar att utlämnas till USA. 1977 erkände Polański att han haft sex med den då 13-åriga Samantha Gailey. Han drogade och hade sex med henne trots att hon sa nej, men de flesta åtalspunkterna lades ner mot att regissören erkände sig skyldig till olovligt samlag med minderårig (statutory rape). Hela förfarandet under rättegången var ganska underligt, med en megalomanisk domare och till slut flydde Polański till Frankrike där han har medborgarskap. Nu greps han alltså och förhandlingar om utlämning väntar.

Men det intressanta i historien är tajmingen. För några dagar sedan röstade sejmen, nästan enhälligt, igenom en lag där personer dömda för sexuella övergrepp på barn skall tvingas genomgå kemisk kastration. Det kommer efter Polens Frizl-fall från förra året när Tusk i ilska förklarade att sådana personer var kreatur och mänskliga rättigheter alltså inte borde gälla dem. Nu har man alltså en sådan lag och 84% av polackerna sägs stå bakom den liksom alla utom en sejm-ledamot. Så man skulle kunna tänka sig att regeringen skulle applådera Polańskis gripande och se honom som varnande exempel. Istället får vi höra utrikesminister Sikorski lova att han skall använda sina kontakter för att tillsammans med sin franske kollega be Obama Schwarzenegger benåda regissören*.

Jag tror att alla som sett hans filmer, som jag, delar min uppfattning att för den här synden är nåd möjlig,

säger Sikorski till Gazeta Wyborcza. Regissörskollegan Krzysztof Zanussi försvarar Polański i programmet "Pricken över i". "För 30 år sedan använde han en underårig prostituerads tjänster". Stödet för den polsk-franske regissören är stort, även ex-presidenten, nobelpristagaren och den som alltid kräver mer uppmärksamhet, Lech Wałęsa har sällat sig till hans stödtrupper. Även Gailey har gått ut med att hon förlåter Polański och helst ser det hela lämnat bakom sig.

Vad man än må säga om det specifika fallet så är det uppenbart att det är skillnad på övergrepp och övergrepp och folk och folk. Nå, borde Polański kastreras?

Dagens ord är ekstradycja - utlämning av brottslingar.

UPPDATERING: Tydligen är franska politiker och kulturtoppar som de polska. Även i DN kommenteras den hycklande inställningen till kulturens geniförklarade brottslingar.

* Vilket för övrigt en jurist förklarade i TV att det är omöjligt. Polański är inte dömd för något brott. Han flydde innan domen meddelades. Utan dom kan han inte benådas.

 Andra bloggar om: Polen, Polanski, politik, sexualbrott. Intressant?

Förberedelser

Den som inte vet på vilket allvar man tar gravsmyckningen på Allhelgonahelgen i Polen kan ta en titt på den här bilden.

Det är en dryg månad kvar och det ser redan ut så här i vår mataffär! Och jo, det är gravlyktor.

Dagens ord är znicz - gravlykta.

McDistance

Säkert gammal för många, men ändå fascinerande. Skulle vilja se en liknande karta för Europa.

Den dödliga örnleden

Orla Perć - Örnleden - är den svåraste av de markerade lederna i de polska Tatrabergen och är i det närmaste legendarisk. Leden går längs kammen från Zawratpasset till Krzyżne och passerar flera av Polens högsta toppar. På flera ställen går man längs lodrätta väggar flera hundra meter höga och genom djupa klyftor. På många platser finns stegar, kedjor och järnsteg till hjälp. Hela turen tar drygt sex timmar men som belöning bjuds man på makalös utsikt.

Men samtidigt som det är en av de mest kända lederna är det också en av de farligaste. Varje år inträffar flera olyckor och TOPR (Tatrzańskie Ochotnicze Pogotowie Ratunkowe - Tatrabergens frivilliga räddningstjänst) tvingas ofta rädda folk som inte kan fortsätta. I år har det inte skett några dödsolyckor på Orla Perć, men under det sekel leden varit öppen har ungefär hundra personer avlidit i olyckor där. För precis en månad sedan ledde ett väntat och förvarnat väderomslag till att 14 personer satt fast på Orla Perć och fick ledas ner av TOPR. Detta och många liknande tillbud har lett till en debatt om Orla Perć framtid.

En appell på nätet till ledningen för Tatranationalparken, där Orla Perć ligger, tycker att man skall göra om leden till en riktig Via Ferrata med riktiga säkringskablar där man kan klippa in karbiner. Det är dock något som inte gillas av turistguiderna. De skulle förlora kunder, menar de, om man skulle tvingas bära sele.En Via Ferrata innebär kostnader, säger guiden Stanisław Trębacz till Onet.pl, som eliminerar medelturisten.

Den medelturisten har inget på Orla Perć att göra replikerar Adam Marasek från TOPR. Den leden är byggd för Taterniker och mycket erfarna turister. Problemet enligt honom är istället att lederna i Tatrabergen är för välutrustade med hjälpmedel som gör att ovana turister kan ta sig för högt upp. Han skulle gärna se att många av stegarna togs bort och att man stänger delar av bergen och bara tillåter besök av klättrare och folk som har guide, som det är till exempel på Gerlach i Slovakien. Men det håller inte Piotr Mikucki med om. Det skulle vara att smörja guidernas plånböcker och att ta ifrån folk deras rätt att uppleva bergen.

Debatten kommer säkert att gå vidare en längre tid. Jag har själv inte gått/klättrat* Orla Perć, men skulle gärna göra det. För två år sedan när vi var i Tatra så planerade vi att ta den leden, men väderrapporten talade om hård vind den dagen så vi tog en annan, mindre exponerad led. Under dagen hörde vi räddningshelikoptrar och när vi kom tillbaka till härbärget fick vi veta att en person fallit från Orla Perć. Han överlevde inte. Jag skulle inte ha något emot om de gjorde om leden till en ren Via Ferrata, heller inte om de tog bort en del kedjor. TOPR-räddaren ovan har rätt - det är för mycket ovana turister högt uppe i bergen, och på många ställen är det trafikstockning under högsäsong. Tatra är underbart vackert, och jag rekommenderar alla att åka dit, men man bör undvika juli och augusti.



Dagens ord är szczyt och przełęcz - topp och pass.

* Finns det en svensk motsvarighet för ordet scrambling?

Andra bloggar om: Polen, turism, Tatra.

Jävla pirater - typ

Jag skrev för ett par dagar sedan i en kommentar hos Rick Falkvinge att det inte är någon offentlig debatt i Polen om nedladdning, piratism, integritet och så vidare. Kanske kan den komma igång nu.

Kazik Staszawski, sångare i bandet Kult och en av Polens mest kända artister, har gått till attack mot nedladdning. Kults senaste platta "Hurra!" fanns ute på nätet två veckor innan den officiellt släpps den 28 september. Det fick Kazik att gå i taket. På sitt officiella forum skrev han att

Każdy, kto podniósł kradzione, jest dla mnie kurwą - Alla som plockade upp det stulna är för mig horor.

(kurwa betyder ordagrant hora, men används som en allmän grow svordom.) Reaktionen lät inte vänta på sig. Kazik fick tusentals kommentarer på forumet och nyheten plockades upp över en helsida i gratistidningen Metro under rubriken "Gammal Kazik inte för nya internettider".

Kazik verkar dock tröttna på kommentarer och skriver att han skall göra vad han kan för att likviderar forumet. "Samlas och tjata nån annanstans [...] Adieu." Sedan gör han ytterligare ett inlägg där han skriver

Ta płyta była dla mnie najważniejszą od wielu, wielu lat - tym bardziej boli, że ten czy ów bez zastanowienia nasra na nią. Tego się doprawdy nie spodziewałem. I każdy, kto to zrobił (a są też tacy, co bez krępacji chwalą się tym) niech się do mnie nie zbliża, bo ręki mu nie uścisnę. Na występy również nie zapraszam. Teraz już chyba naprawdę - adieu!
Den plattan var den viktigaste för mig på många, många år - det som gör mest ont är att någon eller några utan att tänka efter sket på den. Det förväntade jag mig verkligen inte. Och alla som gör det (och det även de, som utan tvekan hyllar det) bör inte närma sig mig, för jag kommer inte att sträcka dem handen. Till konserter är de heller inte välkomna. Nu är det nog verkligen adieu!

De flesta av hans kommentatorer verkar ledsna över hur han reagerar (duh, det är på hans fan-forum) och någon skriver

Kaziku, ale do kogo te słowa? Do forumowiczów, którzy i tak kupią tę płytę, a jeno chcieli wcześniej się z nią zaznajomić? Płyta prędzej czy później i tak pojawiłaby się w sieci i wątpię, żeby czas wypłynięcia miał jakiś wielki wpływ na to, ile osób kupi płytę. Kto chciał kupić, to i tak kupi po premierze, a kto miał ściągnąć, to po prostu ściągnąłby dwa tygodnie później.
Kazik, men till vem riktar sig de orden? Till forumanvändare som ändå köper skivan men bara ville lära känna den innan? Skivan hade hamnat på nätet förr eller senare i alla fall, och jag tror inte att tidpunkten har någon betydelse för hur många som köper skivan. De som vill köpa den gör det ändå efter premiären, och de som skulle ladda ner hade bara gjort det två veckor senare.

 Metros rubrik var passande. Hur dumt är det inte att fara ut mot sina fans för att de laddar ner hans skiva. Som skrevs, många skulle köpa den ändå. Andra skulle gå på hans konserter. Att internauter tydligt talat om vad de tycker om sådant gör att man kan hoppas på att polska internauter inte kommer att tystlåtet gå den franska vägen. Men kanske behövs några stora händelser som en Pirate Bay-rättegång för att sparka igång saker på riktigt.

Dagens ord är w sieci - på nätet.


Läs även andra bloggares åsikter om Polen, Internet, fildelning.

Artighet

Det var länge sedan vi hade någon språkpost här så det kanske är dags.

Nu när jag börjat lära mig polska så att jag faktiskt kan prata lite med folk har jag dykt på problemet med tilltal. Ett problem som inte finns i svenskan sedan Bror Rexed lyckades få igenom du-reformen. Nå, på polska duar man inte hur som helst. Det är heller inte så enkelt som på tyska att man i princip niar alla främlingar och duar vänner. I polskan måste man naturligtvis krångla till det lite extra. I grunden är systemet liknande det gamla svenska tredje-persons-tilltalet. Man säger alltså exempelvis till en person man inte känner

Czy Pan chce troche kawę? - Vill herrn ha lite kaffe?

Just uttrycket Pan/Pani (herr/fru) används hela tiden i tilltal när man pratar med en främmande person. Ibland känns det nästan som om det går till överdrift.

Proszę Pana, czy może Pan ... - ordagrannt: Ursäkta herrn, skulle herrn kunna ...

Som sagt, det blir en jäkla massa Pan. Det anses mycket oartigt att tilltala någon som inte är en nära vän med du, och endast den äldre eller mer respekterade kan föreslå en sådan övergång. Men det är inte så enkelt att man bara kan använda pan och så är allt klart. I många sammanhang använder man titlar + Pan; vi duar varandra i gruppen (i många andra grupper på institutionen Pan/Pani-ar man varann), men studenter som besöker oss tilltalar chefen med Panie profesorze (i böjd form i vokativ som är kasuset för direkt tilltal). I intervjuer hör man hela tiden uttryck som Pani minister (fru minister), Panie pośle (herr parlamentsledamot) och de intervjuandes svar, Panie redaktorze. Ett undantag är präster som tilltalas med ksiądz (präst) utan Pan.

Men det slutar inte där. Bekanta, men inte så nära att man duar dem, tilltalar man med pan/pani + förnamn, vanligen, men inte alltid, i diminutivsformen: Pani Ewka, Pan Włodek o.s.v. Däremot är det oartigt att tilltala personer med efternamn, Pan Kowalski, utan då använder man bara Pan. En annan variant är att släktingar tilltalas med t.ex. ciocia (moster/faster), wujek (morbror/farbror), babcia (mormor/farmor),... med eller utan förnamn. Wujek och ciocia används också allmänt av barn på samma sätt som svenskans farbror och tant.

Sedan finns det ytterligare komplikationer om man tilltalar flera personer och tvingas på pluralformerna państwo (till blandad grupp), panie (till kvinnor) och panowie (to män). Svårigheten är dubbel för en du-uppväxt svensk: Först skall man bedöma hur formellt man skall tilltala olika personer. Lägg därtill alla olika kasusböjningar (sju olika kasus) som behövs och man kanske förstår att jag drar mig åt "has-det-hund"-hållet så långt det går.

Dagens ord kan väljas ur högen ovan.

Andra bloggar om: språk, polska, tilltal, T-V-åtskillnad.

Putin och världskriget

Få kan väl ha missat att 70-årsdagen av andra världskrigets inledning högtidlighölls i Gdańsk i tisdags. Vad alla undrade var naturligtvis vad Putis skulle säga. Under våren och sommaren har en strid ström av ryska hemliga rapporter, historiker och TV-program försökt att mildra eller ursäkta det som ses som ett av världskrigets utlösande faktorer och ett av historiens största svek, Molotov-Ribbentrop-pakten. Det ryska försvardepartementets hemsida gick till och med så långt att de kallade de tyska kraven på Polen för "rimliga" och lade därmed skulden för krigen på Polen. Efter häftiga protester försvann den rapporten snabbt. Men i ljuset av detta, och i ljuset av att liknande anklagelser fortsätter att komma från ryskt håll vägdes naturligtvis Putins ord på guldvåg.

Putin föregick mötet med att skriva ett brev till den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza - döpt till "Brevet till polackerna" av tidningen. Där lyckades Putin, med många om och men, klämma ur sig att Molotov-Ribbentrop-pakten var moraliskt förkastlig. Till slut kom det även ur honom att de ryska morden på polska krigsfångna officerare, känt som Katyn-massakern, var ett avskyvärt brott. Men, på typiskt ryskt manér var Putin naturligtvis tvungen att relativisera sin berättelse; visst var Molotov-Ribbentrop-pakten ett moraliskt fel, men det var även Münchenuppgörelsen året innan. Kunde man inte förstå Stalins tankebanor? Och gick inte polska trupper in, samtidigt med de tyska, i Tjeckoslovakien 1938? Visst mördades 20000 officerare i rysk fångenskap, men dog inte en mängd ryska krigsfångar av undernäring och epidemier i polskt fångenskap efter det polsk-sovjetiska kriget 1919-21?

Putin varnar i sitt brev för just den typ av historieförfalskning som uppenbart rinner ur ryska källor:

Historiens duk är inte en billig reproduktion som man slarvigt kan retuschera på någons begäran och ta bort det som inte behagar honom , eller ändra bakgrunden genom lägga till ljusare eller mörkare färger. Tyvärr är sådana exempel på förvridandandet av det förflutna något vi ofta att göra med idag. Vi ser försök att skriva historien på nytt för tillfälliga politiska behov. I vissa länder har det på det hela galloperat över styr – man heroiserar nazistiska medbrottslingar, man ställer i samma led offer och bödlar, frihetskämpar och ockupanter.

Trots detta ställde sig de flesta, vanligen historiskt hyperkänsliga, polska kommentatorerna försiktigt positiva. Regeringen Tusk försöker laga banden med grannarna. Han har lyckats väl med Tysklands Merkel men kanske inte lika väl med Putin. Kanske tänkte man att det här är nog det bästa som går att få ur en rysk ledare vid den här tidpunkten och otypiskt nog låta realpolitisk hänsyn gå före moralisk rättfärdighet. Någon som däremot inte till fullo ställde upp på den leken var Polens president Kaczyński, som ju länge gjort sig känd för sin oförsonliga inställning mot såväl Tyskland som Ryssland. Ursinnigt slog han ifrån sig den ryska relativismen och fräste att Sovjetunionen stack en dolk i Polens rygg.

Men på det stora hela verkar ceremonin ha haft ett försoningens förtecken. Tusk och Putin menade, på sin genemsamma presskonferens, att man steg för steg skulle se över sina meningsskillnader. Putin lovade därtill att, på "en ömsesidighetsbas" öppna de ryska arkiven. De tyska tidningarna är fulla av artiklar som inte sparar på riset åt den tyska ryggen. Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ, en av Tysklands tyngsta dagstidningar) påminner om hur långt vi kommit de senaste 20 åren. Vid 50-års-ceremonin 1989 var ingen tysk representant välkommen. Johannes Rau, dåvarande premiärminister i Nordrhein-Westfahlen och senare förbundspresident, lade ner en krans på en kyrkogård i Warszawa i all stillhet.

Kanske gör man rätt i att tolka Putins ord ord välvilligt, men man kan dock inte låta lögnerna stå oemotsagda. Historikern Norman Davies gör ett gott jobb i den riktningen i The Guardian där han påminner om krigets verkliga orsaker. Fast tyvärr är det ju också så att Putin har en viktig poäng, även om han själv verkar blind för sin egen läxa, i att många länder ser alltför okritiskt på sin egen roll före, under och efter kriget. "Alla" har begått fel, menar Putin med sitt typiskt råa språkbruk, och det är inte rätt att några skall få "plocka russinen ur det här mögliga brödet". Här har många länder mycken självrannsakan att göra. Så även Sverige.

Här kanske det också passar bra att tipsa om Vladislav Savics program Putin och rysskräcken som gick i P1 i somras. Ytterligare en påminnelse om de där jobbiga gråskalorna i en värld man helst målar i svart och vitt.

Dagens ord är pojednanie - försoning.

 Andra bloggar om: andra världskriget, Polen, Ryssland, Putin, Molotov-Ribbentrop-pakten. Intressant?