Putin och världskriget

Få kan väl ha missat att 70-årsdagen av andra världskrigets inledning högtidlighölls i Gdańsk i tisdags. Vad alla undrade var naturligtvis vad Putis skulle säga. Under våren och sommaren har en strid ström av ryska hemliga rapporter, historiker och TV-program försökt att mildra eller ursäkta det som ses som ett av världskrigets utlösande faktorer och ett av historiens största svek, Molotov-Ribbentrop-pakten. Det ryska försvardepartementets hemsida gick till och med så långt att de kallade de tyska kraven på Polen för "rimliga" och lade därmed skulden för krigen på Polen. Efter häftiga protester försvann den rapporten snabbt. Men i ljuset av detta, och i ljuset av att liknande anklagelser fortsätter att komma från ryskt håll vägdes naturligtvis Putins ord på guldvåg.

Putin föregick mötet med att skriva ett brev till den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza - döpt till "Brevet till polackerna" av tidningen. Där lyckades Putin, med många om och men, klämma ur sig att Molotov-Ribbentrop-pakten var moraliskt förkastlig. Till slut kom det även ur honom att de ryska morden på polska krigsfångna officerare, känt som Katyn-massakern, var ett avskyvärt brott. Men, på typiskt ryskt manér var Putin naturligtvis tvungen att relativisera sin berättelse; visst var Molotov-Ribbentrop-pakten ett moraliskt fel, men det var även Münchenuppgörelsen året innan. Kunde man inte förstå Stalins tankebanor? Och gick inte polska trupper in, samtidigt med de tyska, i Tjeckoslovakien 1938? Visst mördades 20000 officerare i rysk fångenskap, men dog inte en mängd ryska krigsfångar av undernäring och epidemier i polskt fångenskap efter det polsk-sovjetiska kriget 1919-21?

Putin varnar i sitt brev för just den typ av historieförfalskning som uppenbart rinner ur ryska källor:

Historiens duk är inte en billig reproduktion som man slarvigt kan retuschera på någons begäran och ta bort det som inte behagar honom , eller ändra bakgrunden genom lägga till ljusare eller mörkare färger. Tyvärr är sådana exempel på förvridandandet av det förflutna något vi ofta att göra med idag. Vi ser försök att skriva historien på nytt för tillfälliga politiska behov. I vissa länder har det på det hela galloperat över styr – man heroiserar nazistiska medbrottslingar, man ställer i samma led offer och bödlar, frihetskämpar och ockupanter.

Trots detta ställde sig de flesta, vanligen historiskt hyperkänsliga, polska kommentatorerna försiktigt positiva. Regeringen Tusk försöker laga banden med grannarna. Han har lyckats väl med Tysklands Merkel men kanske inte lika väl med Putin. Kanske tänkte man att det här är nog det bästa som går att få ur en rysk ledare vid den här tidpunkten och otypiskt nog låta realpolitisk hänsyn gå före moralisk rättfärdighet. Någon som däremot inte till fullo ställde upp på den leken var Polens president Kaczyński, som ju länge gjort sig känd för sin oförsonliga inställning mot såväl Tyskland som Ryssland. Ursinnigt slog han ifrån sig den ryska relativismen och fräste att Sovjetunionen stack en dolk i Polens rygg.

Men på det stora hela verkar ceremonin ha haft ett försoningens förtecken. Tusk och Putin menade, på sin genemsamma presskonferens, att man steg för steg skulle se över sina meningsskillnader. Putin lovade därtill att, på "en ömsesidighetsbas" öppna de ryska arkiven. De tyska tidningarna är fulla av artiklar som inte sparar på riset åt den tyska ryggen. Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ, en av Tysklands tyngsta dagstidningar) påminner om hur långt vi kommit de senaste 20 åren. Vid 50-års-ceremonin 1989 var ingen tysk representant välkommen. Johannes Rau, dåvarande premiärminister i Nordrhein-Westfahlen och senare förbundspresident, lade ner en krans på en kyrkogård i Warszawa i all stillhet.

Kanske gör man rätt i att tolka Putins ord ord välvilligt, men man kan dock inte låta lögnerna stå oemotsagda. Historikern Norman Davies gör ett gott jobb i den riktningen i The Guardian där han påminner om krigets verkliga orsaker. Fast tyvärr är det ju också så att Putin har en viktig poäng, även om han själv verkar blind för sin egen läxa, i att många länder ser alltför okritiskt på sin egen roll före, under och efter kriget. "Alla" har begått fel, menar Putin med sitt typiskt råa språkbruk, och det är inte rätt att några skall få "plocka russinen ur det här mögliga brödet". Här har många länder mycken självrannsakan att göra. Så även Sverige.

Här kanske det också passar bra att tipsa om Vladislav Savics program Putin och rysskräcken som gick i P1 i somras. Ytterligare en påminnelse om de där jobbiga gråskalorna i en värld man helst målar i svart och vitt.

Dagens ord är pojednanie - försoning.

 Andra bloggar om: andra världskriget, Polen, Ryssland, Putin, Molotov-Ribbentrop-pakten. Intressant?