Om stenar och glashus

I förra veckan gick en man in på PiS:s lokalkontor i Łódź och skrek att han skulle döda Kaczyński. Han sköt en medarbetare till döds och knivhögg ytterligare en innan han greps. Mannen, en 62-årig taxichafför, genomgår just nu rättspsykiatrisk undersökning.

En tragisk händelse. Men det var bara början på en bisarr cirkus. Kort efter mordet kallade Kaczyński till presskonferens där han la skulden på en "hatkampanj" mot PiS. Skulden ligger hos PO och speciellt hos Tusk och andra politiker som Palikot som attackerar PiS menade Kaczyński. Sedan dess har anklagelserna om hur aggressiv och hatisk den polska politiska diskursen är haglat. Vi har varje dag fått höra PiS-företrädare som talar om hatkampanjen mot dem. President Komorowski lät som en präst när han talade om hur debatten måste bli mindre aggressiv. Han kallade in till ett "fredsmöte", där partiledarna och andra ledande figurer deltog. Kaczyński nobbade dock mötet. Han har sedan korsstriden gjort en poäng av att inte se president Komorowski som en samtalspartner.

Det hela hat utlöst en helt bisarr situation, där Kaczyński återigen spelar oskyldigt offer för onda krafter. Kaczyński som för inte så länge sedan menade att Tusk hade blod på sina händer (om Smolenskolyckan) och att regeringen var en rysk/tysk marionett som sålde ut polska intressen. Alla ledande politker böjer sig nu dubbla för att lova att minska aggretionen och hatet i det "polsk-polska kriget". PiS presenterade en Łódź-deklaration där man uppmanar folk att ta avstånd från våldsamma och hatfyllda uttalanden. Och naturligtvis skyller man på internet. Där frodas hatet i anonymiteten. Internet måste övervakas och reguleras.

Visst har debatten stundtals varit hård, men en hård debatt är något som offentliga personer måste leva med. Att sedan vissa puckon på nätet utnyttjar sin yttrandefrihet till att säga att om "Kaczyński innan årets slut får ha ett samtal med den yttersta makten är det ett bra år" är inte något som kan kallas en hatkampanj från regeringen. Jag tycker det är ytterst smaklöst hur framförallt PiS har utnyttjat den tragiska händelsen som en del i en politisk strid. Det var ett attentat för att skrämma oppositionen var den någon PiS-företrädare som sa.

PO är inte oskyldigt när det gäller hårda ord. T.ex. Palikot är ofta ganska brutal i sin kritik. Men Kaczors krokodiltårar visar att han är fullkomligt hänsynslös när det gäller att utnyttja varje situation till attack mot sina politiska motståndare.

Dagens ord är nienawiści - hat.

Andra bloggar om Polen, Politik, politiska mord.

Hätsk debatt om in vitro

Årets Nobelpris i medicin kom som en vältajmad påminnelse om den debatt som just nu rasar i Polen. I Godmorgon, värden! kunde man förra veckan höra ett reportage om hur in vitro var kontroversiellt för ett par decennier sedan, men numera är accepterat. Well, till ingens förvåning är katolska kyrkan fortfarande starka motståndare till IVF. Den här veckan har tonen i debatten nått crescendo, på fredag väntas parlamentet rösta om huruvida IVF skall kunna erbjudas inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen, eller om det som nu skall betalas av patienten helt på egen hand.

Då proceduren innebär att man skapar ett antal foster, av vilka endast ett inplnateras i livmodern, medan resten fryses ned, menar kyrkan att det är ett brott mot principen om livets okränkbarhet från, som man uttrycker det, "befruktningen till den naturliga döden". Inför omröstningen har konferensen för Polens biskopar skrivit ett brev till ledamöter i sejmen samt andra viktiga politiker där de varnar för att spridning av IVF kan få allvarliga samhälleliga konsekvenser. IVF strider såväl mot "objektiva vetenskapliga sanningar om naturlig befruktning" liksom mot de 10 budorden. Man skriver att IVF medför "en enorm mänsklig kostnad", att vetenskapliga studier visar att provrörsbarn oftare har genetiska sjukdomar, lägre motståndskraft, mm jämfört med barn som kommit till genom naturlig befruktning. Vidare kallar man IVF för "eugenikens yngre syster". Man påminde också om att "moraliska auktoriteter" som Johannes Paulus II fördömt förstörandet av foster i IVF. Biskop Henryk Hoser, ledare för Biskoparnas expertgrupp inom bioetik hotade ledamöter som röstade ja till IVF med exkommunikation.

Jag kan inte nog uttrycka min avsky för den position kyrkans ledare ger sig. Det är väl upp till kyrkan om de vill utesluta folk som inte håller med dem, men att de ser sig själva, och ännu värre, är sedda av stora delar av allmänheten och politikerna, som självklara moraliska auktoriteter irriterar mig något enormt. Det är långt över tiden att slutgiltigt kasta ut kyrkan ur maktens korridorer. Tyvärr är det enda partiet som förespråkar något sådant vänsteralliansen SLD, ja och Palikot förstås. PiS står självklart bergfast på kyrkans sida - två PiS-parlamentariker har t.o.m. förberett en alternativ lag som helt skall förbjuda IVF. Regeringspartierna PO och PSL vågar inte säga varken bu eller bä. För att inte stöta sig med kyrkan säger man att varje ledamot får rösta enligt eget samvete. Bara SLD har gått ut och kritiserat biskopsbrevet, som man säger ligger farligt nära utpressning. Katarzyna Piekarska, vicechef för SLD uttryckte kyrkans motstånd mot all form av utveckling så här:

Kościół tę walkę z postępem medycyny przegra tak, jak przegrał w sprawie sekcji zwłok, transfuzji krwi, przeszczepów i szczepień. Szkoda po prostu czasu...
Kyrkan kommer att förlora den här striden mot den medicinska utvecklingen, liksom man förlorade om obduktioner, blodtransfusioner, organtransplantationer och vaccinationer. Men det är ett slöseri med tid... 

Det kan vara värt att tänka på hennes ord när man ser på kyrkan som moralisk auktoritet; så många av medicinska framsteg som räddar miljontals liv årligen har fördömts av dessa mörkermän i svarta kaftaner, som aldrig, under 2000 år, skämts för att fördöma och förbanna det som hotar deras uppburna ställning och deras makt.

Dagens ord är szantaż - utpressning.

Andra bloggar om IVF, provrörsbefruktning, katolska kyrkan, Polen, politik.

Lång promenad

Via Economist-bloggen Eastern Approaches läser jag att boken The long walk skriven (med hjälp av en spökskrivare) av Sławomir Rawicz (på svenska "Flykten från Stalins läger") är på väg att bli film. Filmen, regisserad av Peter Weir, heter The Way Home och skall tydligen ha premiär i år. En av konsulterna bakom filmen är Anne Applebaum, författare till boken Gulag. Hon är för övrigt också gift med Radek Sikorski, den nuvarande polske utrikesministern.

Jag har länge tänkt att läsa Raviczs bok, men det har inte blivit av. Bakgrunden till historien är de miljoner människor som deporterades till de sovjetiska fånglägren i Sibirien. Det är en historia som ligger nära många polacker. I de flesta släkter finns någon som varit fånge i Sibirien. Jag vet att de finns i fru mjn:s familj. I boken flyr huvudpersonen (som Rawicz hävdade var han själv - vilket senare forskning ifrågasätter - troligtvis återberättade Rawicz någon annans historia) från ett fångläger och vandrar, genom Asiens öknar och över himalaya, till friheten i brittiska Indien. En i sanning lång och strapatsrik vandring.

Men den är inte helt unik. Jag vet inte hur vanligt det var att folk flydde från Ryssland, men det skedde då och då. En wujek (se nedan) till fru mjn:s morfar blev runt sekelskiftet 1900 tvångsvärvad till den tsarryska armén. Byn där han bodde, och där babcia fortfarande bor, ligger i östra Polen, i det som mellan partitionen och återföreningen 1919 tillhörde det ryska imperiet. Män kunde tvingas till 10 års värnplikt i tsarens armé. Vår wujek skickades österut... långt österut. Till slut hamnade han in Manchuriet längst bort i sydöstra Ryssland. Där blev hans regemente indraget i det rysk-japanska kriget. Under ett av slagen flydde han, och blev räknad som en av de otaliga saknade. Han tog sig hem igen till Polen, till fots. En promenad som tog några år. Allt som allt dröjde det nästan 15 år innan han var tillbaka igen. Hans histora berättades inom familjen. Fru mjn:s mamma minns att han berättade det hela när hon var barn, men han dog för snart ett halvt sekel sedan och det mesta har fallit i glömska utan att någonsin skrivits ner. Enligt Wikipedia resulterade det rysk-japanska kriget i 170.000 saknade på den ryska sidan. Jag undrar hur många av de som liksom Wujek helt enkelt hängde av sig uniformen och begav sig tillbaka till hembygden.

Även fru mjn:s morfar gjorde sin egen krigstidsvandring, om än inte tillnärmelsevis lika lång. Efter att ha sårats i den inledande striderna när Tyskland invaderade Polen 1939, där nästan hela hans regimente utplånades, lyckades han ta sig till ett sjukhus i Warszawa. När tyskarna sökte igenom sjukhusen efter polska soldater flydde han, hängde av sig sin uniform och vandrade under tre nätter de 13 milen tillbaka till byn.

Kanske kommer jag till slut att läsa Raviczs bok, men jag tycker det är synd att så få bemödat sig med att se till att de äventyr som finns inom så många polska familjer inte glöms bort. Kanske är det som en påminnelse om det som Ravicz bok och Weirs film skall ses.

Dagens ord är wujek, som ordagrannt betyder mor-/farbror men som används för att beskriva nästan alla manliga släktingar i föräldragenerationen. Wujek är också vanligen det som små barn kallar föräldrarnas vänner. Jag är t.ex. wujek Martin för våra vänners barn.

Stoppförbud

En liten bild som jag tog på väg till posten som understryker gårdagens post om brist på respekt för trafikregler.

18 döda i bilolycka

18 personer, inklämda i en minibuss med plats för sex passagerare, dog i en olycka i går. Minibussen försökte köra om en bil i tjock dimma och frontalkrockade med en lastbil.

Eastern Approaches, The Economists läsvärda östeuropablogg, sammanfattar det i rubriken "Seventeen needless deaths". Föraren var uppenbart en av alla de idioter man möter på polska vägar; de som kör om oavsett sikt, oavsett mötande trafik (de kan man tvinga ut på vägrenen), de som ökar farten för att hinna förbi när det just slagit om till rött... och så vidare.

Olyckan har dock lett till att det katastrofala läget på landets vägar börjar diskuteras i tidningar och tv. Varför, frågar man sig, är det så farligt att köra i Polen jämfört med Sverige. I Polen dör nästan 5000 personer varje år på vägarna, i snitt 14 om dagen, vilket gör att gårdagens tragiska olycka försvinner i det statistiska bruset. I Metro tar man upp standardförklaringarna som dåliga vägar och gamla bilar. De gör sitt till, men man konstaterar att den viktigaste förklaringen är avsaknaden av respekt för trafikregler. Av de 18 i minibussen hade ingen bilbälte. De flesta baksätespassagerarna har fortfarande inte det. Hastighetsgränser gäller överhuvud taget inte; undantaget är korsningar med hastighetskamera. Där saktar man ner till 70 förbi kameran och ökar sedan igen. Det verkar vara en sport att bryta mot trafikregler. Man vet att risken att åka fast är minimal. Eastern Approaches igen:

The Poles must lower speed limits; retrain traffic police; use the government's anti-corruption bureau to stamp out bribery of traffic police so that safe driving is enforced; increase spending on speeding cameras across the country; force countryside councils to introduce pavements before any other public works; bombard the airwaves with grisly road-safety films and interviews with Poles wracked with guilt for killing children on the road; take sixth-formers to hospitals full of amputees and patients in comas; fine drivers instead of jaywalkers; ban cars from pedestrian crossings while pedestrians are crossing (obvious, you might have thought, but drivers often pay no heed to pedestrians on crossings). Today's tragedy could easily have been avoided. The safest way to cross Poland is by tank, goes a grisly joke. It is high time that it was out of date.

"fine drivers instead of jaywalkers" - polisen i Warszawa verkar ha någon form av krig mot cyklister som cyklar på trottoarerna. Jag blir lika förbannad varje gång jag ser det. Men busförare som gör gatorna livsfarliga verkar de inte bry sig om.

Till sist bara en sak till. Det var en tragisk olycka. Men att utlysa landssorg... visserligen bara i de angränsade vojvodskapen (typ länen) men ändå! Jag har skrivit förr om det idiotiska med begreppet landssorg, och nu börjar det bli löjligt!

Dagens ord är mgła - dimma.

Janusz Palikot startar nytt parti

En av de märkligaste och mest frispråkiga polska politkerna är Janusz Palikot (palikot - den rökande katten), sejmledamot för Platforma Obywatelska (PO). Han har ofta varit i blåsväder för sina uttalanden och blogginlägg, där han bland annat kallade president Kaczynski för en tölp, m.m. Sedan en tid har han mer och mer kritiserat sitt eget parti och hintat om att han kanske borde starta ett eget. I lördags höll han kongress inom Rörelsen för stöd till Palikot. Han sa att han kommer att lämna PO den 6 december "klockan 12 på dagen". Han lade även fram ett program med 15 punkter för ett Modernt Polen (Nowoczesna Polska - som kanske eller kanske inte blir namnet på hans parti, men som i alla fall är en form av stridsrop).

Bland punkterna, kallade postulat, fanns krav på att skilja kyrkan från staten, tillåta abort, offentlig finansiering av provrörsbefruktning, registrerade partnerskap för hetero- och homosexuella (och att ta bort äktenskap som legal term), att man skall dra in alla statliga subventioner till katolska kyrkan. Han kräver därtill mer öppenhet inom administrationen med bland annat en offentlighetsprincip liknande den svenska. Han förespråkar principen "tystnad är samtycke" (för staten mot individen - inte tvärt om), vilket innebär att den som inte fått ett myndighetsbeslut inom 90 dagar (t.ex. ett byggnadslov) har rätten på sin sida. Senaten skall avvecklas och antalet sejmledamoter minskas. Dessa skall dessutom bli av med sin immunitet. Enmansvalkretsar skall införas.Han ser oxå tillgång till internet som en rättighet som skall vara tillgänglig för alla.

Flera av punkterna, t. ex. att avveckla senaten är sådant som PO velat, men som aldrig genomförts. Palikot attackerar Tuck som han kallar "på idéer utarmad". Han tycker dessutom att den borde finnas en gräns för hur länge man kan vara partiledare. Det skulle sätta stopp för "politiska dinosaurier" som Waldemar Pawlak, Jarosław Kaczyński "och till och med Donald Tusk".

Jag tycker att Palikot är en av de mest intressanta polska politikerna, just för att han är orädd och säger vad han tycker. Han är därtill liberal, jämfört med andra ledande politiker. Han är dessutom en av ytterst få politiker som vågar stå upp mot kyrkans politiska inflytande. En av talarna på hans kongress, Magdalena Środa, uttryckte sig att

Religion är som sex: det är en privat angelägenhet och inte en angelägenhet för staten.

I ett land där politiker gärna lägger sig i båda är det ett radikalt uttalande. En annan talare menade att Staten endast är till för att garantera frihet och rättvisa för medborgarna. Det ledde till att Środa kritiserade Palikot för att han hade för lite i sitt program om t.ex. daghem och förskolor - sådant som enligt henne leder till verklig jämställdhet.

Säga vad man vill om Palikot, men att när han lanserar en ny rörelse våga ta med talare som faktiskt också kritiserar honom är modigt. Och ljusår från den våta filt som verkar finnas i PiS. Jag vet inte om Palikot kommer att lyckas starta ett nytt parti, han har lite för mycket av en clownstämpel på sig, men han är en frisk fläkt. Redan dagen efter kongressen presenterade TV en opinionsmätning där 4% av de tillfrågade skulle kunna tänka sig att rösta på ett Palikot-parti.

Dagens ord är poparcie - stöd, support

Andra bloggar om Polen, politik, Janusz Palikot.

Nobelspekulationer

Dags för det årliga hagelbössekskyttet; nobelspekulationer i fysik. Det har ju gått rätt bra de senaste åren; rätt på COBE 2006, GMR som backup 2007, träff med symmetribrott 2008 och förra året hade jag i alla fall en gissning inom rätt område - optiska fibrer - även om jag hade en mer specifik gissning än vad det blev.

Så, dags för en ny hagelskur. Eftersom förra årets pris var ett väldigt "tillämpat" pris så kanske det kan vara dags för mer fundamental fysik igen. En lågoddsare i så fall är Aharonov och Berry för teorierna om geometriska faser. En annan upprepning från förra året är metamaterial, där nya spännande resultat dyker upp hela tiden. Osynlighetskappan är ju en favorit i pressen. I så fall är väl Veselago given tillsammans med några av Pendry, Smith och Schultz. Anton Zeilinger i Wien har gjort hur mycket coolt som helst inom experimentell kvantfysik om kvantinformatik, EPR-paradoxen, våg-partikel-dualitet hos stora molekyler m.m. Han vore väl värd ett pris. En nackdel är väl att han fick Wolfpriset i år tillsammans med Alain Aspect och John Clauser för arbetet med Bellolikheterna. Men det har hänt förr att folk fått båda prisen nästan samma år.

Så, det är mina gissningar. Naturligvis finns det mycket annat som skulle kunna få pris, t.ex. inom astrofysik (Vera Rubin är väl en av ytterligt få kvinnor som jag kan se har en rimlig chans till priset inom den närmaste tiden) men någonstans måste man sluta med garderingarna.

Vad gäller kemi så hjälper det inte att jag spenderat snart tre år på en kemiinstitution. I mitt dagliga arbete gör jag förmodligen mycket mer "kemisk" kemi än vår huskemist Maria. Men jag har ändå dålig koll på vad som är hett inom kemin, och jag har svårt att imponeras av kemi. För mig saknar kemin fysikens wow-upplevelser. Men, det blir väl inget kemipris i år heller. Det börjar ju bli kutym att kemipriset istället är ett molekylärbiologipris...

UPPDATERING 2010-10-05: Det blev grafen. Inga rätt för mig i år.

Andra bloggar om Nobelpriset, fysik, vetenskap

"Bilfri" dag

I dag var det den europeiska bilfria dagen. I Warszawa kunde man åka gratis i lokaltrafiken om man visade upp registreringsbeviset för sin bil. Dagen till ära hade man också målat upp nya bussfiler på vissa vägar.

Hur gick det? Jag märkte då ingen skillnad. Så här såg det ut på väg till jobbet:

Det krävs mer än så för att få Warszawabor att lämna bilen hemma...

Kaczyński alltmer bisarr

Jag hoppades, men trodde aldrig riktigt på, att Jarosław Kaczyński hade ändrat stil och att PiS skulle bli ett normalt oppositionsparti. Den förhoppningen höll i sig till timmarna efter presidentvalet när Kaczor visade att han inte hade ändrats ett dugg. Korsstriden har blivit alltmer infekterad. Kaczyński dyker upp varje tionde för att lägga blommor vid korset och egga på de självutnämnda korsförsvararna.

I helgen menade han att sättet utredningen misskötts på gör att premiärminister Tusk, president Komorowski, utrikesminister Sikorski och försvarsminister Klich måste "en gång för alla kliva ner från den polska politiska scenen". Vi har fått se Kaczyński avvisa haverikommissionens rapport. Han hävdar att det är konstigt att ett så solitt plan som Tu-154 inte borde gå sönder genom en kollision med ett träd. Det borde kapa trädet och fortsätta. Inte heller borde planet brytas sönder så efter en olycka från bara 80 meters höjd. PiS-ledarens spekulationer avfärdas som "en okunnigs spekulationer" av förre chefen för flygvapnets testflygsavdelning.

För några dagar sedan hörde vi att under Tusk, Komorowski och Sikorski har Polen blivit till ett lydrike under Tyskland och Ryssland. Sikorski kommenterade det i radio med att "Kaczynski har slitit sig ur omloppsbanan kring jorden dragen av ett emotionellt svart hål och rör sig nu genom yttre rymden"

I en annan trist utveckling har vi sett den gamla fackföreningen Solidaritet (Solidarność) förvandlas från en rörelse till en stödtrupp till Kaczor. Det visades tydligt när man firade 30-årsjubileet av septemberöverenskommelserna efter strejken 1980 på Leninvarvet i Gdańsk. Lech Wałęsa hoppade över tillställningen. Dagens Solidaritet var inte det Solidaritet han stödde, menade han. Både premiärministern och presidenten buades ut under sina tal, medan Kaczor överöstes av applåder och jubel. Jarosław arbetar hårt på att hans bror skall erkännas som Solidaritets verkliga ledarfigur. Något han utvecklar i en intervju i tidningen Gazeta Polska. I en artikel i Rzeczpospolita kunde man i helgen dock läsa om hur omstritt det är vilken roll Lech Kaczyński   hade under strejken. Vissa hävdar att han dök upp just när den avslutades, andra att han hade en avgörande roll under förhandlingarna. Vad som är sant är svårt att veta, men Jarosławs förhoppning verkar vara att Lech Kaczyńskis namn skall ha samma symboliska tyngd som Lech Wałęsa.

Som sagt,  Jarosław Kaczyński blir alltmer bisarr. Jag har svårt att se motivet bakom alla utspel utskällningar och split. Kanske är det som Joanna kommenterade tidigare; han befinner sig i chock. Kanske är det mer cyniskt, som Bartek spekulerar. Vad det än är så tillåts inga avvikande meningar i PiS. Nyligen har två personer, en MEP och en sejm-ledamot och tidigare minister, uteslutits ur PiS för att ha offentligt ha klagat på partiledarens nygamla aggressiva linje. Det bådar inte gott för PiS, och inte gott för Polen. Ett land behöver en trovärdig opposition!

Dagens ord är orbita okołoziemska - omloppsbana kring jorden.

Räddning, eller...

I helgen var jag på bröllop utanför Łódź, och på vägen hem stannade vi till och åt frukost i det nya stora shoppingcentret Manufaktura. Manufaktura är beläget i Izrael Poznańskis gamla textilfabrik, som en gång var den största i Łódź, under stadens storhetstid. Den som läst Steve Sem Sandbergs De fattiga i Łódź och är intresserad av staden innan kriget uppmutras att läsa Władysław Reymonts underbara bok Det förlovade landet (Ziemia Obiecana) om textilbaronernas uppgång och fall.

I alla fall, när jag senast var i Łódź, nån gång runt 2001/2002, var Poznańskis fabrik i förfall. Jag blev omedelbart förälskad i den en gång så stolta staden med sina nedgångna, vackra tegelfabriker och gamla textilfabrikörspalats. Det var en sorglig kärlek - de gamla fabrikerna höll på att dö. Inom något decennium skulle de falla samman, men i förfallet fanns en storhet och en känsla av romantisk förgänglighet. Det är den känslan som gör Jörnmarks "Övergivna platser" så populära.

Men nu är Poznańskis fabrik räddad. Fasaderna är renoverade, återuppstånda i sin gamla glans, och interiörerna är än en gång ägnade åt att göra pengar. Jag borde vara glad? Jag är glad, men ändå ... Fabriken har förlorat sin själ - sin atmosfär. Det som en gång var min hemliga kärlek är nu allas egendom. Łódź lever upp igen, och vem är jag att sörja det? Men en liten tagg känns ändå i hjärtat...

Dagens ord är Ziemia obiecana - Det förlovade landet (obiecać - lova, utlova).

Korsstriden fortsätter

Tog en promenad på eftermiddagen längs Krakowskie Prezedmieście förbi presidentpalatset i går. Massor av folk demonstrerade utanför palatset. Majoriteten av dem verkade demonstrera för att korset skall flyttas. En liten grupp ungdomar (fan, är jag så gammal att jag ser dem som ungdomar och inte som jämngamla...) höll upp en skylt med texten

Riv presidentpalatset, det skymmer korset.

De spelade musik och dansade. En äldre dam vände sig ilskt mot mig och fräste att "de hoppar runt som apor". (Fan igen! Såg jag verkligen ut som någon som stödde korsförsvararna. Visserligen kom bar jag kostym och kom direkt från kyrkan*, men ändå!!!!) När jag svarade att jag tyckte att korset inte passade här och att vi inte behövde någon teokrati såg tanten ut som om hon skulle svimma. Just då, när det började bli roligt tyckte fru mjn att det var dags att dra iväg mig därifrån...

Hela korsstriden är rätt bisarr. Kyrkan vill att korset skall flyttas. Scoutrörelsen, som satte upp det vill att det skall flyttas. Majoriteten av polackerna vill att det skall flyttas. Men påhejade av PiS-ledningen, med Jarosław Kaczyński i förarsätet har en liten minoritet av reaktionärer, som the beatroot skriver

a motley bunch of the ultra-religious, the nationalist, the anti-Russian, the alienated, the anomic and downright deranged. Occasionally individuals possess all the above traits simultaneously

lyckats att visa hur ytterligt klen ryggrad den polska regeringen och nye presidenten har. De vänder sig från minsta strid. Det är inte en regering som kommer att våga ta tag i de viktiga reformer Polen behöver.

Intressant är att några av dem som stöder korsflyttningen är religiösa och hade en skylt med texten Att utnyttja korset för politiska strider är djävulen verk. Samtidigt har ledare inom regeringspartiet PO anklagat PiS för att vilja göra presidentpalatset till mausoleum över Kaczyński. Det ligger något i det... Och naturligtvis möts man av skämtbilder i inboxen. 

(På skylten "Museum över Lech Kaczyńskis martyrskap")

Pappa, som är på besök förundrades över hur det kan bli en sådan strid över ett kors utanför palatset. Det skulle aldrig kunna hända i Sverige menade han. En anledning till det finns nog i diagrammet nedan

En annan förklaring kanske i den polariserade politiken, där konflikter utnyttjas hänsynslöst för att nå politiska poänger. Sedan är väl den svenska samförståndsandan (eller konflikträdslan) en tredje anledning. På sin höjd hade det väl blivit en insändare i lokaltidningen, eller ett samtal till Ring P1, från en "upprörd medborgare".

Och striden fortsätter i kväll. Motståndare till att korset skall stå kvar demonstrerar nu och tidningarna direktrapporterar från platsen. När det här skrivs är runt tusen personer demonstranter samlade framför palatset. Det tiotalet korsförsvararna skyddas av en stor polisinsats, även om polisen säger att allt är lugnt och man inte förväntar sig något bråk. Gazeta Wyborczas rubrik sammanfattar nog det många polacker tycker: "Korsaktion i löjets skimmer." Fast enligt mig är korsförsvararna de absurda.

Dagens ord är "Boli mnie w krzyżu" - Jag har ont i korsryggen (fast krzyż betyder även kors). En skylt som hölls upp av de dansande ungdomarna.

Andra bloggar om Polen, politik, kors, Warszawa.


* Vår grannes dotter döptes. Jag blev tillfrågad om jag ville bli gudfar, men tvingades tacka nej när jag insåg att man tydligen inte kan vara både ateist och gudfar...

Piratpartiets valmanifest - vad är inte bra

Som en av alla bedragna alliansväljare har jag ingen avsikt att rösta på något av de partierna igen. Vänsterblocket går också bort. Jag röstade på Piratpartiet i EU-valet, mycket som en proteströst. Jag vet inte om jag ids rösta i höst, men i så fall framstår väl (pp) som det minst dåliga alternativet, även om jag ogillar Falkvinges tendens alltför lätt acceptera rykten och svart-vit-måla problem. Partiet har släppt sitt valmanifest, och även om det i stora delar är bra är det några stycken jag är lite skeptisk till. Vi tar en titt på dem:

• Kapitlet om integritet är mestadels bra, men jag vet inte riktigt om jag tänder på idén att helt ta bort säkerhetskontrollen på inrikesflyg. En detalj, men ändå...
• Sedan tycker jag att förslaget att tvinga LFV att införa gratis internetuppkoppling på flygplater är fel. Idén om internetuppkoppling som en rättighet är intressant. Men en gratis rättighet är det inte. Vissa saker bör marknaden sköta. En petitess i sammanhanget är att LFV inte längre driver flygplatser i Sverige. Det gör Swedavia.
• I kapitlet om kultur kommer vi in på några av de saker som jag inte gillar med (pp), dels att det verkar finnas ett visst hämndbegär mot upphovsrättsindustrin - ni pinkade på oss, så nu jävlar skall vi pinka tillbaka - och dels att de är lite för glada i lagstiftning för min smak. Exempel:
• Varför ha ett manifest om att förbjuda DRM? Om någon vill sälja skivor med DRM så låt dem, det är inte en lagstiftningsfråga, utan en marknadsfråga. Däremot borde förbudet att kringgå DRM avskaffas.
• Paragrafen om upphovsrättsmissbruk andas just det hämndbegär som Falkvinge gav exempel på när han föreslog straffskatt mot Pirate Bay-målsägarna. Det undergräver seriositeten i partiet. 
• Vad gäller patentfrågor är jag helt överens om att frågan behöver debatteras och att patenträtten behöver reformeras. Jag är inte helt med på piratpartiets lätt socialistiska modell för t.ex. läkemedelspatent (och är inte ensam i det), men tycker att det är bra att de skriver i programmet att "Utred alternativ..." istället för att kräva att deras förslag antas rakt av.
• Vad gäller samhällsfinansierad forskning så tycker jag att den bör vara fri för allmänheten, men har några invändningar mot vad partiet skriver i sitt kunskaps-program.
  1. Det är för mycket fokus på Open Access-tidskrifter. Det är inte en silverkula utan de lider av många problem. Ett av de är t.ex. en betalmodell som ger dem incentiv att publicera mycket istället för bra. Jag tycker att den amerikanska modellen är bra här. Statligt finansierad forskning läggs upp i gratisarkiv efter en viss embargoperiod, typiskt 6-12 månader. Det gör att man kan publicera sig i relevanta tidskrifter men även göra forskningen tillgänglig. Trots att de är illa omtyckta av många gör de kommersiella vetenskapliga tidskrifterna i stort ett bra jobb. Det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet i frågan om allmän tillgänglighet till resultaten.
  2. "Publicera all offentligt finansierad forskning..." Det beror på vad som menas. Mycket av forskningen är sådant som inte förtjänar att publiceras i någon form. Det är mätningar av apparatfel, felaktiga hypoteser, annat är vaga idéer som inte är klara för publicering när projektet är slut o.s.v. Jag tror att man fortfarande, till stor del, måste lämna det upp till de enskilda forskarna att bestämma över vilken del av sin forskning de vill stå för och vill se publicerad. Därtill är det inte bra att vara för strikt över vad som måste offentliggöras och i vilken form. Vi vill att forskare även vid statliga universitet skall kunna starta spin-off-företag. Det kan innebära att man måste hålla inne med en del uppgifter tills man har chansen att kommersialisera dem.

Det är mycket i (pp):s program jag tycker är riktigt bra - framförallt att det vågar tänka utanför gängse mönster och att de är de enda som tar många angelägna frågor på allvar. En del som är mindre bra, och några idéer som är rakt dåliga. Piratpartiet borde snabbt spola öga-för-öga-retoriken och kanske tänka lite mer i frihetliga vägar även när det gäller marknadsfrågor. Det är intressant att ett parti som predikar att staten inte alltid är god vill lagstifta om att just staten skall undergräva marknaden på många områden. Jag antar att det handlar om tvånget att kompromissa mellan statskramande vänsterpirater och ekonomiskt liberala pirater. Piratpartiet är helt klart det mest frihetliga partiet i svensk politik.* Tyvärr finns en besk bismak.

Dagens ord är  program wyborczy - valmanifest/-program

UPPDATERING: Det visar sig att Johannes Forsberg på Expressen tycker som jag om PPs hämndbegär. Falkvinge slår ifrån sig, men tyvärr inte så övertygande. Problemet med stämningarna är ju att i dagens fall är det ett brott, eller i alla fall en gråzon, att fildela. Därav kan man fruktasig att förlora en process. Att bestrida en stämning när situationen är klarare, som PP vill ha den, är mycket lättare och ändrar balansen i ekvationen. Det är inte heller den enda gången Falkvinge varit ute i revanschtagen som länkarna ovan visar. Läs även Marias utmärkta kommentar nedan och på hennes blogg.

Andra bloggar om Piratpartiet, valmanifest, val 2010.


*Vilket kanske inte säger så mycket.

Sirener och cyklar

Idag är det årsdag för Warszawaupproret. Klockan fem, vi tiden upproret inleddes - timmen W, ljuder sirener i hela stan huvudstaden och folk och trafik på gatorna stannar upp för en minut. Det är också en dag då TV visar patriotiska filmer om upproret som Godzina 'W' och annat.

Intressant är den kortfilm, Miasto ruin - Ruinstaden, som idag har premiär på Warszawaupprorsmuseet som visar Warszawa efter kriget ur ett fågelperspektiv. Filmen är en datoranimering på basis av gamla foton, bland annat de flygbilder som numera finns att se i Google Earth. Filmen är gjord av Platige Images samma studio som gjorde Tomasz Bagińskis oskarnominerade kortfilm "Katedra", animeringar till bl.a. Katyń och Antichrist mm. Jag skall försöka ta mig iväg och se filmen under veckan, så mer kommer då.

Fast i år tvingas upproret konkurrera med några som nog inte stannar klockan fem. Första etappen av Tour de Pologne rullar in i stan för målgång runt kl 19. Man startar i Sochaczew klockan 15, varefter man passerar Chopins födelseplats Żelazowa Wola på väg mot Warszawa. Man kommer in i stan söderifrån via Konstancin Jeziorna och Wilnaów. Sedan passerar man utanför vårt hus på Sobieskiego innan det är dags för 8 stycken 8-kilometersvarv inne i stan.

Dagens ord är z lotu ptaka - ur fågelperspektiv, ordagrant: från en fågels flykt.

Smolenskkriget

De senaste veckorna, sedan Kaczyński förlorade presidentvalet, har ordkriget om Smolenskolyckan trappats upp betydligt. I Rzeczpospolita kan man läsa att PiS skall ta fram en vitbok där den utreder orsakerna till olyckan. Det vore väl egentligen inte något underligt i sig, om det inte vore så att det sammanföll med häftiga atacker från PiS-lägret att regeringen skall ha undanhålligt information, att Tusk skall ha agerat okänsligt o.s.v. PiS har ny startat en separat parlamentarisk utredning för att ta fram fakta om olyckan. Den skall ledas av förre vice försvarministern Macierewicz, och en så länge ingår endast PiS-politiker i gruppen. Att den nämnda vitboken dessutom skall vara klar i oktober, lagom till att komma i höjdpunkten på lokalvalskampanjen gör att politilogerna är eniga om att det är en ny strategi från PiS. Presidentvalet visade att den nya försoningslinjen inte fungerade, så ny byter man till en attackstrategi där Smolensk skall vara huvudfrontlinjen. Personligen tycker jag att det är en osmaklig strategi, men vi får se hur den fungerar...

Redan har ett storgräl brutit ut om det träkors som polska scouter satte upp utanför presidentpalatset. Komorowski förklarade tidigt att han tyckte att korset skulle flyttas till en lämpligare plats, eftersom presidentpalatset är en symbol för ämbetet och republiken och inte för en enskild president. Kaczyński protesterade högljutt och framhöll att förvisso var paret Kaczyński särskilt framhållna, men att korset tillägnades alla offren. Om korset flyttades innan ett permanent minnesmärke kommit fram skulle det tydligt visa "på vilken sida Komorowski stod när det gäller polsk historia och polska relationer". Han menade också att det skulle visa hur anti-kyrklig den nye presidenten är.

En av de få vettiga sakerna någon kandidat sa under presidentvalskampanjen var när vänsterkandidaten Napieralski lyfte fram vikten av att skapa en tydlig separation mellan kyrkan och staten. Att Kaczyński nu attackerar presidenten för att inte vara tillräckligt "kyrklig" gör att jag tappade allt av den lilla sympati jag hade för Kaczor.

Dagens ord är krzysz - kors.

Drunkningssommar

I DN och på TV kan man höra att ovanligt många drunknat i Sverige i sommar. 17 personer hittills i juli, jämfört med 18 personer under juli förra året.

Även i Polen har sommaren inneburit tragiskt många drunknade. Bara under senaste hegen tog de polska vattnen 52 liv. Det är fler än som dog i trafiken. Sedan början av juli har över 170 dött. Det är rejält mycket mer än tidigare år. En anledning till det är naturligtvis värmevågen som dragit över landet de senaste veckorna. Men liksom i Sverige är alkohol en stor bidragande orsak till de många dödsfallen. Att de drunkningsdöda är tio gånger fler än i Sverige trots att befolkningen är bara fyra gånger större säger väl, liksom det faktum att det trots allt är ännu fler som dör i tragiken, något om den polska sunen på risktänkade - det händer inte mig, och försiktighet är för mesar!

Dagens ord är utonąć - drunkna.

Polska notiser

Har flytt värmen I Warszawa och sitter I det betydligt behagligare Göteborg. Tyvärr innebär det också att jag missar Europride när det äntligen händer I Polen. I GP (en TT-artikel) kunde man läsa att ca 20000 deltog I tåget. I polska tidningar uppskattade polisen antalet till runt 8000. Ett gäng motdemonstranter organiserade av bl.a. Młodzież Wszechpolska (Allpolsk ungdom) och Ruch Suwerenność Narodu Polskiego (Rörelen för polsk nationell suveränitet) fanns på plats, och åtta personer greps efter att de försökt tränga sig igenom polisavspärrningarna.

En kollega som bor i centrum sa att han fått förtryckta brev I brevlådan som det bara var att skriva under och skicka in för att protestera mot den omoraliska festivalen.

I en annan notis noterar jag att en klättrare dog i Tatrabergen efter att gruppen överraskats av ett åskväder och två träffats av blixten. Den andra blixtträffade, den avlidnes hustru, kämpar fortfarande för sit liv på sjukhus. Många andra turister fick hjälpas near från de höga lederna av TOPR.

Slutligen kan vi konstatera att vi som inte trodde på "den nye Kaczyński" fått rätt. Det polsk-polska kriget är igång igen, med nya anklagelser från PiS om vad Tusk gjorde efter Smolenskolyckan (kramade Putin medan den döde presidentens kropp låg i leran). Smolensk letade sig också tillbaka i eftervalsdebatten genom att nya uppgifter läckts om vad som sades i cockpit strax innan olyckan. Kaptenen skall ha sagt att "om vi inte landar slår de ihjäl oss". Mer om det, t.ex. vem det var som drev på piloterna, kommer säkert att diskuteras i oändlighet när/om en ny transkription offentligörs.

Dagens ord är upał - värmebölja.

Reformator? Liberal?

Vid det här laget är det väl ingen nyhet att Bronisław Komorowski vann presidentvalet i Polen mycket knappt före Jarosław Kaczyński. Media i Sverige har rapporterat om segern för regeringspartiets kandidat. Bland annat skriver DN att

Efter viss dramatik vann liberalen Bronislaw Komorowski Polens presidentval. Den konservative oppositionsledaren Jaroslaw Kaczynski inväntade inte ens de officiella siffrorna innan han gratulerade Komorowski.

Att kalla Komorowski för liberal är enligt min mening fel. Komorowski är mer liberal än Kaczyński, men det gör honom fortfarande inte liberal. Lika lite som folkpartiet är liberala för att det har det i namnet. Liberalism är inte något relativt, det är uppfattningen att individuella och ekonomiska friheter är viktigare än statens och moraliska intressen. Komorowski förklarade t.ex. under kampanjen att han motsatte sig abort och skulle lägga in sitt veto mot liberalisering av europas hårdaste abortlagar.

Att kalla Kaczyński för konservativ är inte heller riktigt korrekt. I alla fall inte om man använder den svenska innebörden av ordet. När det gäller moralfrågor är han konservativ som påven, låååångt värre än svenska kristdemokraterna. Men i ekonomiska frågor är han snarare förespråkare för nån form av socialdemokratisk fördelningspolitik. Kaczyński kan snarare kallas för konservativ populist, en etikett han förstärkte strax innan valet när han, som ser kommunistkollaboratörer överallt, chockade alla genom att kalla Gierek "visserligen kommunist, men ändå patriot."

Ytterligare en kommentar man läser i nästan alla svenska rapporter är att valet av Komorowski kommer att underlätta för Donald Tusk att genomföra de ekonomiska reformer som behövs i Polen, men som stoppats av hotet av ett veto från president Lech Kaczyński. På Sveriges radio ser man t.ex.

Finansmarknaderna i Polen och EU drar nu lite av en lättnadens suck. Polen kommer att få en ovanlig period av politisk stabilitet, med president och premiärminister från samma parti.
Komorowski kommer att samarbeta med premiärminister Tusk och hans högerliberala regering och inte bromsa och förhala regeringsförslag på det sätt som företrädaren Lech Kaczynski gjorde upprepade gånger.

(Där kom det liberala igen...) Liknande tankar hittar man hos Stig Fredriksson på SVT. Under titeln "Komorowski garant för reformpolitik" skriver han att

Med Komorowski som president har regeringen Tusk fått de bästa förutsättningar för att genomföra sin reformagenda.

Men han konstaterar även, liksom de flesta kommentatorer här i Polen att

[...] sådana åtgärder är ofta impopulära, och frågan nu är om regeringen Tusk har den politiska kraften att driva en fortsatt ekonomisk reformpolitik. I slutet av året är det nämligen lokalval i Polen, följda nästa år av parlamentsval. Och även om premiärminister Tusk nu har fått en president av samma politiska sinnelag som han själv, lär han tveka inför hårda sparåtgärder som utlöser väljarmissnöje under ett valår.

Jämför med The Warsaw Voice's rubrik "Komorowski Win No Guarantee of Reforms". Att Tusk inte genomfört de reformer han utlovat beror bara delvis på presidenten. Tusk har aldrig visat att han har det politiska mod och den beslutsamhet som krävs för att stirra ner opinionen. The Economist skrev redan 2008:

The prime minister, Donald Tusk, seems to lack grit. He has caved in to demands for higher wages by border guards and doctors; now the nurses are clamorous.

En kommentator på radio menade att med Komorowski i presidentpalatset väntar tuffa tider för Tusk; nu kan han inte längre skylla på Kaczyński.

Dagens ord är wpółpracować współpracować - samarbeta.

Andra bloggar om Polen, Politik, Komorowski, presidentval, Tusk.

En grön revolution

En liten grön revolution har nyligen skett i Polen. Man har beslutat att det är tillåtet att beträda gräsmattorna i många parker. Tidigare var det här i Warszawa i princip bara tillåtet på Pole Mokotowskie. I Łasienki t.ex. var det tvärförbjudet. Något vi märkte när vi ville ta bröllopsbilder och bryskt blev bortschasade av en strażnik.

Polen har ett delat förhållande till sina parker och sin natur. Man älskar sina berg och sjöar, men samtidigt verkar ingen vilja ta hand om dem. Man ser ofta folk som kastar sitt skräp där de står. Jag antar att det är bland annat den attityden, tillsammans med en hög besökardensitet som gjort polska nationalparker i princip det omvända mot svenska. I Sverige får du röra dig fritt i nationalparker - man kan, till och med uppmuntras till, att se naturen ostört. Man kan slå upp ett tält och övernatta, man kan vandra som man vill så länge man följer de enkla reglerna; förstör inget; ta inget; lämna inget. I Polen verkar nationalparker vara till för att skydda naturen från att upplevas. Man måste röra sig längs fastlagda stigar, man får absolut inte tälta.

Kanske är gräsmatteförbudets uppluckrande ett första steg mot en mer ansvarskännande och mindre övervakande syn även på andra gröna ytor?

Dagens ord är trawnik - gräsmatta.

Vetenskap

Jag vet att jag inte borde bli förvånad, men... Aftonbladet Kropp&Hälsa är nog det dummaste man kan hitta på den här sidan En Ding Ding Värld - med den skillnaden att den senare var en skämttidning medan den förra är en del av den "seriösa journalistiken" på Sveriges största tidning.

Case in point - dagens artikel: Slaknande statistik, Fredrik Reinfeldt... om att alliansregeringen gör folk impotenta. Deras underlag; statisktik på ökanden försäljning av potensmedicin, samt, vänta på det... "Elise Larsson, 27, som njöt i Tantoparken". Elise och hennes kompis Elin ger Reinfeldt skulden: "Klart att det är hans fel, säger Elin Ytterberg".

Jag tror jag skall pröva samma sak nästa gång jag vill publicera något; hitta en slumpmässigt vald person i en park; fråga denne om något hon/han inte har en susning om; publicera. Undrar vad Electrochimica Acta skulle säga om det.

Det här vore väl egentligen inget problem, om det inte vore så att folk faktiskt tog en del av vad som står däri på allvar. Ett tips till AB Kropp&Hälsa i all vänlighet, om ni nu vill vara som En Ding Ding Värld borde ni kanske också ta efter konceptet att publicera rena påhitt i svartvitt. Ni skulle tjäna massor på att slippa färgtrycket.

Dagens ord är głupota - idioti.

Konferenskänsla

Just hemkommen från ESEAC2010 i Gijòn i Spanien tänkte jag försöka sammanfatta den där speciella konferenskänslan.
Jag vet inte om det är samma sak för andra typer av konferenser, men vetenskapliga möten har en viss karaktär. Vissa saker är konstanta; man träffar alltid nya intressanta, trevliga kollegor och möter gamla vänner man bara ser på konferenser; man tvingas alltid lida igenom usla föredrag på knappt begriplig engelska i dåligt ventilerade lokaler; man upplever de där wow-föredragen av genrens superstjärnor som får en att börja fundera på att byta karriär - inte kan jag nånsin mäta mig med X; men framförallt bombarderas man ständigt av nya idéer, nya intryck och man kommer hem full av planer för framtiden. Detta kan lätt leda till post-konferens-depression när den nyvunna entusiasmen möter den obevekliga verkligheten.
Konferensen i Gijon var trevlig, lagom stor men runt 200 personer. Kanske svajade den spanska planeringen och tidshållningen ibland, men på det stora hela avlöpte det mesta bra. Bra väder och ett bra "socialt program" gjorde sitt till. Eftersom konferensen avslutades vid lunch sista dagen och vi hade ett flyg först morgonen efter hanns till och med lite bad och strandsittande med. Asturisk cider i solen kan jag gott rekommendera.