Friheten har ett pris...

I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna...

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken "Mot Tripoli!". Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med "folkmilis" och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline "Friheten har alltid ett pris". Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser "nya" ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek - den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.

Klättring på Grönland

Var och såg en dokumentärfilm idag på Kino Kultura om ett par polska alpinister, Eliza Kubarska och David Kaszlikowski, som klättrade en 1500m hög vägg på Grönland ('Golden Lunacy' (2000m UIAA VIII +, 7a+ max.), Maujit Qaqarssuasia). Eliza, som även var producent för filmen, klättrar och leder kurser i klätterhallen där jag också klättrar.

Filmen är riktigt bra, och är inte en film som bara visar själva klättringen. Eliza förklarade efter visningen att hon ville göra en film som visar relationen mellan klättrarna. De hade med sig kamera och filmade under klättringen, som blev rätt äventyrlig. En stor del av det filmade materialet är dock inte från första-klättringen. De båda återvände två år senare med ett filmteam för att ta bättre klättringsbilder. Eliza förklarade på visningen att de traverserade ut halvvägs upp på klippan och firade ner för att filmaren skulle få bra bilder. Men en snygg och bra film blev det, och om ni har chansen så gå och se den. 

David Kaszlikowski är för övrigt en ypperlig fotograf också och har en snygg sida med många vackra både klätterbilder och andra foton.

Fler kortisar

Idag hade vi besök i gruppen. En sak kan man säga om Frankrike; man vet hur man bjuder på lunch. Aperitif, tre rätter, vitt och rött vin, ost, kaffe... en och en halv timma. Fler sådana luncher, tack.

Sedan undrar jag vad som är fel på mig. Två gånger i år har det snöat i Lille: Idag och förra måndagen. Det är de två gånger jag tagit cykeln till jobbet.

Jag rekommenderar varmt att kolla in den polske regissören Grzegorz Jonkajtys vackra animerade film "Ark".
[Av någon anledning funkar inte embedding av filmer eller bilder här i Frankrike. Det var likadant förra gången jag var här. Varken hemma eller på jobbet går det. Någon som vet råd???]
Den finns i HD (helt klart att rekommendera) här . Jonkajtys är absolvent från Warszawas konstakademi (Akademii Sztuk Pięknych w Warszawie) och fler filmer finns på hans hemsida här.

Kontroverisell film

Det finns få saker som är så kontroversiella i Polen som när någon försöker ifrågasätta polackernas hjältemod under andra världskriget. En ny film under produktion, med namnet Tajemnica Westerplatte (Westerplattes hemlighet), fokuserar på det hjältemodiga försvaret av halvön Westerplatte i Gdańsk. Det var här andra världskriget började när det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein tidigt på morgonen den 1 september 1939 utan förvarning började beskuta den polska militära transitdepån på halvön. 182 polska soldater lyckade i sju dagar hålla stånd mot tyska attacker från vattnet, luften och land. Över 3400 tyska soldater deltog i angreppet och drygt 200 dödades. 15-20 polacker dödades.

I filmen som skrevs och skall regisseras av Paweł Chochlew målas en mindre hjältmodig bild av Westerplatte upp. Den fokuserar på konflikten mellan befälhavaren Major Henryk Sucharski och hans ställföreträdare Kapten Franciszki Dąbrowski. Sucharski drabbades av granatshock under det tyska bombardemanget och Dąbrowski tog över ledandet av försvaret. Den 7 Sept. kapitulerade Westerplatte, åter under Sucharski, då man led brist på ammunition och inte kunde nås av några förstärkningar från den i princip redan besegrade polska armén. Detta framställs i filmen och bygger på uttalanden av överlevande soldater efter Dąbrowskis död. Värre är dock att det i manus även finns scener där fulla soldater kissar på ett porträtt av den polske överbefälhavaren marskalk Edward Rydz-Śmigły och uppträder allt annat än hjältemodigt.

En annan kontroversiell del av manuset beskriver hur polska soldater som försöker desertera avrättas av de polska officerarna utan rättegång. Detta har sin grund i att man 1940 grävde ut gravarna av fem polska soldater på Westerplatte. Det ryktas att det var kvarlevorna av de avrättade.

Filmen beviljades ett bistånd på 3.5 miljoner zloty (~10 MSEK) av Polski Instytut Sztuki Filmowej (Polska filminstitutet) efter att manuset fått mycket höga betyg av institutets bedömare. Det här går dock inte alls hem hos vissa kretsar. Premiärministerns kansli, liksom oppositionspartiet PiS i Gdańsk, kräver att stödet skall dras tillbaka efter att manuset kritiserats av historiker. Framförallt är det två historiker som klagar; dr Andrzej Drzycimski som skrivit en bigrafi om major Sucharski och Mariusz Wójtowicz-Podhorski företrädare för gruppen Westerplattes revitaliserande. De uttalar sig i Gazeta Wyborcza. Drzycimski menar att manuset strider mot historisk forskning och att det svärtar ner de hjältemodiga försvararnas rykten."Det var inget slupmässigt mischmasch som försvarade Westerplatte, vi talar om den superbt tränade eliten av den polska armén". Filmen, menar han, utmålar dem som "mjukisar eller simpla fegisar". Wójtowicz-Podhorski skräder inte heller orden: "Chocholews film skulle vara en vulgär, grov och brutal attack på den gyllene legenden om Westerplatte."

Själv kan jag inte tycka annat än att det hela är lite barnsligt. Polackerna är hyperkänsliga när det gäller sin historia. Det går verkligen ofta till överdrift. Ryktena om Westerplatte finns, de är inte helt tagna ur luften, så jag håller med filminstitutets taleskvinna att man måste tillåta filskaparna en viss "licentia poetica" om det krävs för att göra filmen intressantare. Jag tror att historikern och författaren Peter Englund skulle hålla med. Men, enligt många är den polska hjältehistorien huggen i sten, och att ifrågasätta den är värre än att svära i kyrkan.

Dagens ord är zhańbić- vanära (alltså verbet).

Andra bloggar om: Polen, historia, film.

Nu får det fan vara nog!

Var och såg Nya Indiana Jones igår. Om du tänker se den... don't. Det börjar redan med titeln "Kingdom of the Crystal Skull", var det det bästa de kunde komma på. Att Harrison Ford fortfarande känns trovärdig i rollen som Indiana är ett av filmens enda plus. Storyn är hopplös, den sista halvan är nästan outhärdlig, framförallt när Indy och hans sidekick förvandlas till superhjältar mha massor av CGI. Och den där mystiska magnetismen som verka attrahera alla metaller, men bara ibland (dvs bara när kameran fokuserar på det). Jag förväntar mig att filmen snart dyker upp på Intuitor's Insultingly Stupid Movie Physics.

Kan ingen säga till George Lucas att lägga av! Nu har han (tillsammans med Spielberg) gjort för Indy vad han gjorde för Star Wars med sina hopplösa prequels.

Ok, jag kanske var lite för hård i omdömet i början. Gå och se den, men ställ ner förväntningarna lite. Det är mer "Temple of Doom" än "Raiders of the Lost Ark". Men ändå... Suck!

Dagens ord är Indiana Jones i Królestwo Kryształowej Czaszki som är vad filmen heter på polska.

Oscarnominering

Läste just att Andrzej Wajdas Katyń tagits ut som en av de fem filmerna nominerade till en Oscar i klassen bästa utländska film. Man skriver att det främst är till följd av gott mottagande i USA. I Polen har reaktionerna på Katyń varit blandade.

Jag har inte sett några av de andra nominerade filmerna (Die Fälscher (Österrike), Beaufort (Israel), Mongol (Kazakstan) och 12 (2007) (Ryssland)) så jag kan inte säga om jag tycker att Katyn bör vinna. Men om den gör det tänker jag inte protestera. Den är ett gott hantverk av en mästerlig regissör. Om den skulle vinna (vilket bara 30% av de röstande i Gazeta tror) så blir det Wajdas första "riktiga" Oscar. Han fick en hedersoscar år 2000.

Dagens ord är nagroda - pris

Andra bloggar om: Polen, film, Oscar.

Håll klaffen, gubbjäkel!

I Polen har man kommit på ett fantastiskt sätt att förstöra allt nöje med TV. Man låter en och samma röst läsa alla repliker i utländska filmer med en inlevelse som Hasse Aro på valium. Originalljudet är nedskruvat så att man precis inte kan höra vad som sägs.

Med det nya året kom det nya TV-abonnemanget. Vi har nu 70 kanaler, fortfarande inget att se! Bland nya kanaler som lovade gott finner vi Discovery, TCM, Hallmark och många mer. Men liksom de polska kanalerna vi redan hade är de förstörda av den jäkla berättarrösten!

Enligt den tyska Wikipedia är en anledning till den polska (och ryska) varianten av dubbning att man i öststaterna inte fick tillgång till mastertapes med separerade ljudspår, och alltså kunde man inte ha en dubbning av tysk variant.

Polackerna verkar inte störas av rösten, man vänjer sig tydligen. Men jävlar vad störande det är när man inte vant sig. Jag kan inte se en film på polsk TV. Undertexter NU!

Dagens ord är lektor, som är vad de kallar röstjäveln.

Andra bloggar om: språk, dubbning, TV, Polen.

Katyn - filmen

I helgen var jag och såg Andrzej Wajdas Katyń som jag nämnde i fredags. På det nya biokomplexet Multikino i Złote Tarasy visade de filmen med engelsk text, annars skulle det vara lite svårt att hänga med.

Katyń var en bra film. Den var inte mästerlig, som några av Wajdas tidigare, men ändå bra. Historien växlade mellan de fängslade officerarna och de anhörigas reaktion under och efter tillfångatagandet, hur de reagerade på den sovjetiska propagandan att det var nazisterna som mördat officerarna. På så vis hade den ursprungliga titeln, Post mortem, kanske passat bättre. Slutscenerna, när man får följa offren ända ner i massgravarna är riktigt otäcka. Men jag tyckte att filmen var ganska dåligt klippt och historien hängde inte alltid ihop som den skulle. En del av sidokaraktärerna var också lite väl sterotypa.

Sedan måste jag säga att jag är besviken på att Wajda (eller hans produktionsbolag) valt en så menlös poster till filmen. Med tanke på ämnet och dramat så kunde man ha gjort en snyggare poster. Nu har man en Hollywoodsk standardvariant som bara är pinsamt tråkig.

Nya bråk om Katyn-massakern

Katynmassakern, eller som den kallas i Polen - brottet i Katyń, har åter seglat upp på dagordningen. Anledningen är den polske mästerregissören Andrzej Wajdas nya film Katyń. Filmen premiärvisades den 19 september, på årsdagen av den sovjetiska invationen av östra Polen i enlighet med Molotov-Ribbentrop-pakten.

Under 1940 mördades mellan 15000 och 22000 polska officerare, som hållits som krigsfångar i Sovjet, av NKVD i skogen vid Katyn och i NKVDs fängelser i Kharkiv och Kalinin. Officerarna hade tagits till fånga under den ryska invasionen och som en effekt av det polska värnpliktsystemet representerade de en stor del av den polska intelligentsian. Massgravarna upptäcktes först i april 1943 av den tyska armén under operation Barbarossa. Det passade naturligtvis utmärkt för Nazityskland att kunna utnyttja massakern för att misskreditera Sovjet. Postern nedan är ett exempel och den slovakiska texten lyder "Dödens skog i Katyn". Men den tyska krigslyckan vände och i september 1943 tvingades Wehrmacht att retirera ut ur Katyn-området. Och den sovjetiska propaganda- maskinen visste hur man skulle utnyttja situationen. Man satte snabbt ihop en kommission som "bevisade" att avrättningarna skett 1941, när området var under tysk ockupation. Den officiella sovjetiska versionen upprepades vid Nürnberg- rättegångarna understödd av fabricerade bevis och vittnesmål. 1946 dömdes 7 tyska officerare i en sovjetisk skenrättegång för delaktighet i massakern. De avrättades samma dag.

Först 1990 erkände Sovjetunionen det alla redan visste, att avrättningarna genomförts av NKVD. Man vägrade dock att beteckna det som en krigsförbrytelse och att straffa de skyldiga som fortfarande levde. Katyn-massakern har fortsatt att vara en infekterad affär mellan Polen och Ryssland.

Nu har Katyn letat sig in i den polska valkampanjen. Presidenten Lech Kaczyński, ville ordna en tvådagars uppläsning av 15000 namn på offer nu i helgen. Det sågs av många som en blatant valkorv och ledde till protester från bland annat Föreningen för Katynfamiljer och Wajda, vars far var en av de mördade i Katyn. Nu har presidenten beslutat att skjuta upp uppläsningen, som går under namnet "Katyń - pamiętamy" (Katyn - vi minns) till den 9-11 november, efter valet.

Vad som verkar lite förvånade är också varför man vill ha uppläsningen just nu, och hur snabbt beslutet verkar ha fattats. Katynfamiljerna menar att de inte haft något med planeringen att göra. Det är heller inte så att hösten är på något vis förknippad med massakern. Avrättningarna skedde under våren, och massgravarna upptäckter i april. Det är nog snarare så att någon ville utnyttja uppmärksamheten kring Wajdas film och smida medan järnet var varmt.

Att sedan en uppläsning skall ske över huvud taget är enligt min uppfattning lite olyckligt. Visst, man skall inte glömma, men man behöver inte heller paradera de historiska skeletten vid varje givet tillfälle. Katyn-uppläsningen passar ganska bra i den strategi som Kaczynskis har kört, att aldrig missa någon möjlighet att påminna Ryssland och Tyskland om deras historiska börda i varje diskussion, oavsett syftet.

Bond

I fredags var jag på det nya biomultiplexet Bergakungen och såg Casino Royale. Själva anläggingen är ju riktigt snygg, och att det finns en bar i huset är ju rätt ok. Det låga huset smälter in väl i omgivningen och är inte påträngande. Den intressantaste delen var ju dock strömavbrottet mitt i filmen. Snipp... 20 minuter satt vi och väntade innan strömmen var tillbaka.

Själva filmen var ju en Bond-film, inget snack om det, men man slapp ju de allra värsta teknikmissfostren som funnits i de senaste filmerna. Den "osynliga" bilen i Die Another Day var ju bara för mycket. Dock tyckte jag att det var lite väl uppenbar produktplacering i Casino Royale, framförallt från Sony. Inget snack om att Ford var en annan stor sponsor.

Se den om du gillar Bond, annars kan man låta bli.

Andra bloggar om: Film, James Bond

Att veta allt!

Var och såg den tyska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen) om det paranoida kontrollsamhället som var DDR. Det är en film inte bara om den totala kontrollapparaten, där ingen förseelse var för liten för för alltid ligga den misstänkte till last, utan också om hur systemet hänsynslöst utnyttjades av de styrande för att ge dem politiska eller privata fördelar.

Det östtyska ministeriet för statssäkerhet (MfS, eller mer känt som Stasi) är en av de mest vittomspännade kontrollstrukturerna genom historien. På sin höjdpunkt hade MfS runt 100.000 officiellt anställda och minst lika många inofficiella medarbetare eller informatörer, alltså kanske var femtionde vuxen människa i DDR. MfS kallades partiet svärd och sköld och hade det uttalade målet att veta allt.

Men även om filmen är en spelfilm, och även om den skildrar en tid och ett system som skiljer sig från det som vi i "den fria världen" lever i, så är det ändå en aktuell påminnelse om hur system tenderar att utnyttjas för syften de inte är tänkta för från början. Dagen efter jag såg filmen hade ekot ett reportage om oenighet i det borgerliga lägret om preventiv avlyssning av folk som inte är misstänkta för brott. Det är enligt min mening ett farligt steg i riktningen DDR. Att ingen misstanke finns öppnar för utmärkta möjligheter att missbruka systemet. Därmed inte sagt att en total övervakningsstat av formen DDR är vad som väntar. Men vi får inte glömma att utvecklingen har gjort att övervakning i stor skala kan ske mycket enklare och effektivare än för 20 år sedan. Med automatisk identifiering och lagring av data behövs inte längre hundratusentals personer för att utföra bevakningen. Lägg till saker som lagring av kontokortsinformation, fordonsrörelser, telefon- och internettrafikdata m.m. så behövs inte en misstanke idag. Informationen kan plockas fram när som helst, i all framtid. BBC publicerade nyligen en artikel "Britain is 'surveillance society'", vilket var slutsatsen från regeringens informationskomissionär. I en undersökning av Privacy International hamnar Sverige näst sist av alla EU-länderna när det gäller övervakning, beskrivet som "systematic failure to uphold safeguards", följda endast av Storbrittannien. Om man ser hur det ser ut i England idag är det knappast Big Ben som är landmärket, utan CCTV.

De andras liv är en aktuell film om ett skrämmande förflutet, men som ger grund till tanke även om dagens samhälle.

UPDATERING: Tippstack till Magnus för länken till Anders R Olssons intressanta inslag i OBS den 16 november (30-dagars-arkiv).

Andra bloggar om: Övervakning, Bodströmsamhället, Film, Storebror. Intressant?

Science or just fiction

Som en special till Oscarsgalan har Nature tittat på vetenskapen bakom några filmer 2005. Det handlar om filmer som Grizzly man, Världarnas krig, Proof, m fl. Artiklarna är korta och handlar mest om vetenskapligt synsätt, men fick mig att tänka på min egen syn på vetenskap i film och böcker. Jag var på ett föredrag på Fysikdagarna i Umeå i höstas om Hollywoodfysik. Där tar de upp vanliga "fel" i filmer som synliga laserstrålar och kulors fantastiksa rörelsemängd.

Jag retar mig ibland något vansinnigt på "ovetenskapligheter" i filmer. Jag talar nu inte om trivialiteter som rymdskepp som mullrar förbi eller liknande. Jag är en stor science fiction fan, och filmer som Star Wars och Alien är stor underhållning. Ganska mycket är "tillåtet" av estetiska eller berättartekniska skäl. Men ibland blir det mer än lovligt dumt.

Som i Star Wars I, när hela den anfallande droidarmén kontrolleras av ett enda rymdskepp, och när kontrollsignalen avbryts går droiderna sönder! Och varför alla dessa laservapen som ju inte verkar vara till någon nytta? In med några artellerigranater och en gäng Abrams-tanks (eller deras motsvarighet i en galax långt, långt borta). Eller som Ripley föreslår i Aliens "I say we take off and nuke the entire site from orbit. It's the only way to be sure." Överhuvudtaget är Star Wars krigföring en 1800-talsvariant med (hopplösa) laservapen. Det funkar (mestadels) i originaltriologin, för där finns humor och en okej story. I den nya serien blir det bara plågsamt.

Och bevara mig från Dan Brown! Jag störde mig så på Da Vinci-koden att jag inte vågat mig på Angels and Demons. En del av hans mumbo-jumbo kan jag acceptera som en del i en plot. Visst, ok då... men när den supersmarta (och naturligtvis supersnygga) kodknäckaren Sophie skall ge sig på en "bankomatkod":

Ten digits. Sophie reluctantly calculated the cryptographic odds. Ten billion possible choices. Even if she could bring in DCPJ's most powerful parallel processing computers, she still would need weeks to break the code.

Nej, det är ingen kod! Det är ett nummer! Du kan inte räkna ut det. Det går inte! Oavsett vilka datorer du har! Och Sophie måste veta det! Det här är bara Dan Browns egna misstag. Och efter vad jag hört om Angels and Demons verkar det som om den är än värre. Dess popularitet har till och med fått CERN att posta en förklarande text på sin hemsida* om vad som stämmer och inte stämmer i Browns bok.

Jag kan som sagt acceptera mycket för att det ser bättre ut eller ibland för att det funkar bättre så, t ex har de "jordisk" gravitation på Mars i den utmärkta Total Recall, men inte när det blir dumt för att författaren inte vetat bättre. Naturligtvis rekommenderar jag Insultingly Stupid Movie Physics.


* Som för övrigt bär texten "... where the web was born!"

Filmfestival slut

Så, nu är filmfestivalen slut för min del. Två filmer till blev det i slutet av veckan. Gå och se i fredags som var en riktigt tung sovjetisk film från andra världskrigets Vitryssland. Folk bändes levande, massakrerades, byar förintades... Titeln kommer från uppenbarelseboken* där Johannes uppmanas att se apokalypsen och berätta för människorna vad som kommer att ske. Det är det vi ser i filmen, apokalypsen! När filmen, efter två och en halv timmars misär, slutade hördes en ljudlig suck av lättnad i salongen.

Den sista filmen, på söndagen, var av trivsammare sort. En feel-good-film om några kvinnor i östra Berlin som kämpar med arbetslöshet, rödvin, karlar och barn. Ronald är den självupptagne lastbilschaffisen som i det närmaste flyttar in hos den sköna Nike (Nadja Uhl). Han verkar vara en rätt hopplös typ, men han "är så maskulin" att han charmar byxorna av kvinnor över hela Tyskland (fråga inte mig hur det går till?). Nåväl, trots vissa deppinslag även här, men ljusår ifrån ovanstående, är det en rätt trivsam rulle.

* Inte för att jag vill kränka någons religion, men Uppenbarelseboken låter ju mer som en beskrivning av en svår snedtripp än ett gudomligt meddelande. "Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon [...]"

Jag har mött eliten...

De som kommer framkrypande ur gömmorna för mer en två och en halv timmars polsk socialrealism, varande till långt efter midnatt. Jag talar om gårdagens visning av Andrzej Vajdas Marmormannen. Den hjältemodige mönsterarbetaren Birkut, som kan lägga 30 000 tegelstenar om dagen försvinner från allas medvetande. Vad hände med honom, han som var socialiststatens mönsterkaraktär? Vajdas film om en film om Birkut är en studie i Sovjetstatens (fast i sin polska 50-talsform) mekanismer, och samtidigt flera intressanta karaktärsstudier.

Roligt var också att känna igen sig från så många ställen, Warszawa, Kraków, Zakopane. Kanske måste jag nu planera in ett besök i Nova Huta också.

På filmfestivalen har jag hittills hunnit med tre andra filmer: Den österrikiska Spiele Leben, den sydafrikanska Tsotsi, den kubanska, Habana Blues, och Michael Winterbottoms Tristram Shandy. Den sistnämda, som är en film om inspelningen av en film av en bok som ansetts ofilmbar var en småkul komedi som var sevärd, men inte lämnade något bestående intryck. Spiele Leben var rätt kass; en bra idé om en kille (en av filmhistorens sliskigaste karaktärer) som låter en tärning bestämma sitt liv genomförs mindre väl och lämnar mycket övrigt att önska. Tsotsi var ju ingen partyrulle direkt. Misär i sydafrika med ungdomar som slutat vara på glid, utan redan nått botten och dödar utan ånger för några få penningar. Naturligtvis blir det mer än så, och filmen handlar om Tsotsi som genomgår ett moraliskt uppvaknande. Jämförd med Guds stad, men är av en annan typ, lungare filmad (och inte lika bra). Men en bra film är det... Habana Blues handlade om undergroundmusikscenen i Havanna och var en helt okej film, med mycket skön musik långt från Buena Vista Social Club. Kommentaren "jag vill bli upptäckt innan jag fyller 90" säger allt.