Sverige snart ett tredje-världen-land

Enligt en mycket spridd artikel på Onet Biznes* (en av de stora webbportalerna i Polen) är Sverige i kris. Landet blir snabbt fattigare och redan 2030 riskerar landet att räknas till ett tredje-världen-land**. Enligt artikeln rasar Sverige i Human Development Index, från 15 plats 2010 till uppskattningsvis plats 25 nästa år och 45 år 2030. Anledningen är

Winna jest multikulturowość i próba zbudowania idealnego społeczeństwa na bazie wielkiej fali imigrantów.
Skyldigt är multikultur och försöket att bygga ett idealt samhälle baserat på en väldig immigrationsvåg.

Att en enkel titt i HDI-rapporten visar att det inte stämmer stoppar inte artikelförfattaren Agata Kołodziej. I själva verket låg Sverige 2010 på plats 9 för att i årets rapport "rasat" till tolfte plats.

Andra intressanta observationer är att invandrare inte bara inte behöver lära sig svenska, det är till och med förbjudet. Efter jul kommer tydligen lagen i Sverige att ändras så att kritik av invandring blir förbjudet... o.s.v.

Det hela verkar vara en ovanligt kackhändig översättning av en redan usel artikel som publicerades på Cristian Broadcasting Network i april i år. Den bygger i sin tur på utsagor från bland andra Ingrid Carlqvist från Dispatch International.

Jag gjorde misstaget att titta i kommentarerna till artikeln och ångrade mig genast! Naturligtvis är de fyllda av trams som varnar om invandring och "vad-var-det-vi-sa!"

* Det verkar som om artikeln tagits ner. Sparade ett screenshot här.

** Bortsett från det där att tredje världen är ett rätt förlegat begrepp.

Svårt att rösta

Idag är vallokalerna öppna i EU-valet även här i Polen. Om man får tro ondersökningar så kommer kanske en tredjedel av de röstberättigade ta sig iväg till en lokal. Det beror till största delen på att EU-valet inte är särskilt intressant för de flesta, som man kunde höra i Daniel Allings reportage från Poznań för någon vecka sedan. Men det är också svårt för många att rösta. I Ekot sade man att i Sverige har 1,1 miljoner personer förtidsröstat. Här är det ingen alls. I Polen röstar man på valdagen, i den vallokal som finns där man är registrerad. Eftersom många polacker, särskilt studenter och tillfälliga arbetare, inte bor där de är registrerade behöver de åka hem, ofta till sina föräldrar, för att kunna delta i valet. Jag har minst två kollegor som inte röstar pga att de är registrerade långt från Warszawa och inte vill åka hem bara för att rösta. Ytterligare tre personer, inklusive fru mjn, missar valet för att de är borta på konferenser.

Man skulle tro att i ett land där valdeltagandet, framförallt i EU-valet, fallit dramatiskt över åren skulle försöka göra det lättare att rösta, men inte ännu. Kanske är jag bortskämd med att myndigheter i Sverige ofta försöker underlätta för folk - det är en utveckling som i Polen börjat ta babysteg, men som fortfarande har långt att gå. Svårigheterna att rösta är bara ett exempel på det.

"Kvinnan med skägg" och de fula trynena

Not the choice he wanted - Från Donatans FB-wall.

Concita Wursts vinst i Eurovision har fått många i Polen att visa sina fula trynen. Det är framförallt inom den katolska konservativa kretsen som svavlet osat. Bland dem har "genderideologin" blivit ett skällsord som innefattar allt som är fel med den dekadenta, fallna västvärlden där pojkar på dagis tvingas leka med dockor och sexualundervisningen i förskolan leder till pedofili, aborter och familjens undergång. Många ser nu Conchitas vinst som det slutgiltiga beviset på att västvärlden är på väg att gå under. I Rzeczpospolita citeras PiS talesperson Adam Hofman:

Conchita Wurst to symbol kierunku, w którym idzie Europa. Nasi europosłowie nie pozwolą, by w tym kierunku szła.
Conchita Wurst är en symbol för riktningen i vilken Europa är på väg. Våra MEPar kommer inte att tillåta det att gå åt det hållet.

I sann PiS-anda, att allt som är dåligt är regeringens fel, passar han också på att slänga in att premiärminister Donald Tusk är indirekt ansvarig för Conchitas seger.

I den ultrakatolika radiostationen Radio Maryja går man på samma tema. I en artikel med titeln Eurovision, genderisternas vision binder man samman Conchita, gender och LGBT till ett hot mot familjen och västvärldens framsteg, som bygger på antikens kultur och kristendomen. Man citerar förre premiärministern och PiS-ledaren Jarosław Kaczyński:

W Europie dzieją się rzeczy bardzo niepokojące, które wskazują na dekadencję, na schyłkowość Europy i my byśmy chcieli ten trąd odrzucić.
I Europa händer väldigt oroande saker som visar på dekadens, på Europas förfall, och vi skulle vilja avvisa den spetälskan.

Är han inte charmig, så säg.

Men inte bara tokkatolikerna visar sitt rätta jag. Även hos självutnämnt toleranta personer, som Polens representant Donatan*, visar sig det fula trynet om man skrapar lite på ytan. I ett inlägg på Facebook** skriver han om Eurovision bla:

Ja jestem w miarę tolerancyjny nie mam nic do gejów, lesbijek ( do nich szczególnie nic nie mam :)) transwestytów - każdy robi to co lubi i jest jaki chce być...ale przecież nie doprowadzajmy do sytuacji że hetero mają się wstydzić być sobą! :)
Jag är tämligen tolerant och har inget mot bögar, lesbiska (i synnerhet inget mot dem :) ) transvestiter - var och en för göra vad den gillar och vara hur den vill vara - men låt det inte komma till situationen att heteros skäms för att vara sig själva! :)

Många har naturligtvis också argumenterat mot intoleransen in otaliga pratprogram på TV och i media, men hätskheten i debatten har med all tydlighet visat att Polen ligger långt bakom när det gäller tolerans för det avvikande - i synnerhet i ämnen där kyrkan kan understödja de reaktionära krafterna.

* Vars nummer, tillsammans med Cleo, mest verkar gått ut på att visa "slaviskors" urringningar. Fruktansvärt pinsam intervju med Cleo på engelska här.
** Argh! Läste kommentarerna under inlägget och påmindes omedelbart om det här.

Heligare än påven

Förstasidan på Polens största tidning.

Idag kanoniserades två tidigare påvar, Johannes XXIII och Johannes Paulus II. Det som följer rapporteringen här i Polen kunde lätt missat den förstnämnda; allt handlar om den polske påven, den allmänt älskade Jan Paweł II.

I Sverige är det lätt att missa dagens tillgivelser - några enstaka artiklar i pressen, något inslag på tv-nyheterna. Många artiklar fokuserar även på de kritiska rösterna mot kanoniseringen, framförallt av JPII. Här i Polen är rapporteringen naturligtvis av en helt annan magnitud, hela veckan har kanoniseringen diskuterats i TV och press, Polens största tidning, Gazeta Wyborcza - som vanligen är ganska antikyrklig, har en specialutgåva om kanoniserinen, på TV har man direktsänt från Rom hela morgonen. Under veckan har ett otal filmer och serier om JPII visats och nyligen hade den tecknade barnfilmen Karol, który został świętym (Karol som blev helgon), premiär på bio.

Det är svårt för oss sekulariserade icke-katoliker att förstå hur stort det här är för så många (polska) katoliker. JPII var verkligen älskad av en majoritet av polackerna, även de som inte ser sig som särskilt religiösa. Visst finns det saker, mycket, att kritisera med JPIIs påvetid; hans oförsonliga syn på preventivmedel som bidrog till att förvärra AIDS-epidemin i Afrika; hans konservatism, i kontrast mot den mer liberale Johannes XXIII; att han inte gjorde något åt övergreppen mot barn inom kyrkan; hans svaghet för Fidel Castro; att han bara har ett och inte två mirakel... och säkert mer. Men det är inte därför han kanoniserats. Det är för att han som ingen påve tidigare reste runt och träffade människor i hela världen. Att han såg till att Vatikanen blev en global angelägenhet och inte en italiensk. Men inte minst också för hans roll i kommunismens fall. Detta är naturligtvis inte de officiella anledningarna till kanoniseringen, men i det här fallet visar kyrkan att den också böjer sig för opinionen. Det var omöjligt att ignorera de hundratusentals, om inte miljoner, troende som krävde "santo subito" - "helgon nu"!

Det är nog också svårt för oss svenskar att förstå vilken ställning JPII hade... har... i Polen. Han är i allra högsta grad närvarande som en fixstjärna mot vilken andras insatser mäts. När han besökte Polen kom miljoner polacker till mässor och möten. Säkerhetstjänsten SB uppskattade att under pilgrimsresan 1983, mitt under undantagstillstånden, deltog 7 miljoner polacker i möten med påven. Det är nästan en femtedel av befolkningen. I nästan varje stad i Polen fanns en Aleja eller Ulica Jana Pawła II redan när han fortfarande var i livet. När presidenten, Bronisław Komorowski, kallar JPII för frihetspåven är det precis vad många minns. Påven som hjälpte dem ur Sovjetunionens grepp. Men man minns med sympati även den man som svårt härjad av Parkinsons ändå kämpade in i det sista för att uppfylla sina plikter och fortsätta sina resor. Visst delar många kritiken av honom. Men den väger ändå lätt jämfört med hans förtjänster.

Sista gången klättring i Tatra?

Titeln lät väl mer dramatisk än nödvändigt - jag tänker inte sluta att åka till bergen. Det jag skall sluta med är att åka dit för att klättra långa leder. Tre gånger har jag varit iväg nu... Ingen gång har det gått precis enligt planerna. Första gången var det sådan dimma att vi inte ens hittade leden. Andra gången, i somras, var jag i Slovakien med en ukrainsk kollega och klättrade en 450m hög vägg. För mig var det första riktiga klättringen på större vägg, så min något mer erfarne partner ledde och jag gick som andreman. Leden var ganska enkel, men vi klättrade för långsamt och tvingades att övernatta på toppen. Det var fint väder men temperaturen sjönk ändå till 5 grader och i bara windstopper blev det en kylig natt. Aldrig har soluppgången varit vackrare.

Förra helgen så var det då dags igen. Denna gång mixedklättringspremiär och jag var återigen andreman bakom Żenia*. Leden var Filar Świnica. Det borde varit en enkel led, men sent på säsongen var snöläget rätt dåligt och det blev lite jobbigare än vi räknat med. Den här gången slapp vi övernatta på toppen, men nedgång i mörker blev det i alla fall.

Fina utsikter och härliga upplevelser till trots så är jag nog för feg för de här långa lederna. Jag tradklättrar gärna, och mixedklättring var kul om än svårt. Men jag vill ha en nödutgång. Några få replängder... om man inte tycker att det går bra kan man fira sig ner och gå hem och ta en öl!

Den här väggen klättrade vi i Slovakien. Leden går längs mittsprickan snett upp mot vänster och följer sedan rampen.

På väg upp.

Ful repkorsning

Den efterlängtade soluppgången!

MJN på approach mot Świnica. Foto: Żenia

MJN kämpar med isyxan. Det är brantare än vad bilden visar. Foto: Żenia

Utsikt halvvägs. Kasprowy wierch ligger gömd i molnen. Foto: Żenia

Perfekt väder dock. Soligt, någon minus. Świnica är toppen till vänster om passet till höger i bild.

Tatry från Zakopane. I byn var det redan vår och snöfritt. Foto: Żenia

Świnica från Zakopane. Leden går längs kanten som delar den soliga och skuggiga sidan av berget. Foto: Żenia

.

* En intressant bonus var att Żenia är ryskspråkig från östra Ukraina och trodde benhårt på den putinska propagandan om den nya facistiska regeringen, hoten mot ryssarna osv. Vi undvek snabbt det ämnet.

En polsk tragedi blir till fars

Tragedin är flygkrashen i Smolensk den 10 april 2010 då Polens president och 95 andra omkom. Farsen är det som nu händer i Anotoni Macierewicz kommission som utreder olyckan, separat från den officiella kommissionen. Jarosław Kaczyński, tvillingbror till den döde presidenten, har aldrig accepterat den officiella teorin om olyckan, utan är övertygad om att det var ett attentat. Alltså tillsatte PiS en kommission ledd av Macierewicz som skall undersöka frågan, oberoende av den officiella utredningen.

Macierewicz är i tidningarna nästan varje vecka med nya resultat som visar på hur den officiella versionen inte stämmer. Berättelserna blir mer och mer absurda: Man har hävdat att tre personer överlevt kraschen och att dessa sköts av säkerhetstjänst på plats. Man hade experter som visade att björken som vingen slog i inte skulle kunna förstöra ett flygplan... En av "experterna" baserade sin expertis, enligt egen utsago, på att han ofta varit passagerare i flygplan och då observerat hur motorer och vingar arbetar. Det senaste är att en professor från USA, Chris Cieszewski, hävdar att enligt satellitfoton skall björken varit fälld redan 5 dagar innan olyckan. Varje gång har dessa teorier snabbt motbevisas, men till ingen nytta.

Det är en konspirationsteori av typiskt snitt; man riktar in sig på små detaljer, och varje liten avvikelse sägs välta omkull hela den officiella teorin. Men inga bevis mot den egna framlagda hypotesen accepteras. Självklart finns det numera många webbsidor dedikerade till Smolenskkonspirationen, en del på engelska som på "nyhetssajten" Freepl.info.

I december skall den officiella polska kommissionen lägga fram sina resultat. Jag tror inte att mycket kommer att ändras av det.

Märkliga incitament - ranking av forskningsinstitutioner

I slutet av september presenterades rankingen av Polens alla forskningsinstitutioner. Av de 963 institutionerna fick 37 det högsta betyget, A+, och kallades av forsknings- och utbildningsminister Barbara Kudrycka för "eliten, Polens visitkort i världen." Vilken ranking institutionerna får är mycket viktigt, eftersom tilldelningen av forskningsmedel från staten till stor del kommer att baseras på rankingen. Mitt institut hamnade just utanför de 37 - av lite oklara skäl.

Rankingen baseras till stor del på bibliografiska data (vilket jag ofta uttryckt skepsis mot) där varje institution får en egen Hirsch-faktor. Denna modifieras på olika sätt för att få fram olika mätvärden där. Sedan jämför man hur mycket som olika institutioner citeras*. Därtill jämförs Polska vetenskapsakademiens (PAN) institut och universitetsinstitutionerna separat. Listan för Hirschvärden för PAN-instituten (bilden till vänster) toppas av Institutet för fysik. Min arbetsplats ligger fyra på listan.

Exakt vilka regler som gäller för den officiella rankingen från Kommitten för utvärdering av vetenskapliga institut är lite oklart, men åtminståne ett är klart - det är inte en helt transparent affär. Vår direktör har försökt ta reda på vad som gäller och inte lyckats. Bland annat så är den bibliografiska rankingen beroend av antalet anställda. Vi drabbas av det eftersom vi har ovanligt många anställda doktorander. Det har fått till följd att vår ledning nu överväger att anställa färre doktorander och låta fler gå på stipendium. Alltså precis tvärt emot utvecklingen i resten av Europa. Och ett mycket oönskat alternativ.

Jag läste i Tidningen Curie att man i Sverige vill införa en form av peer-review system för att bedöma forskningskvalitet hos lärosätena. Det är så klart mycket bättre än en ren bibliografisk bedömning, men det finns risker även där. Granskningen kommer att behöva vara åtminstone till del hemlig. Ett av de bedömningkriterier där vårt institut fick lågt betyg var "övriga effekter av det vetenskapliga arbetet". Det är oklart vad som menas med det. Med reservation för att det är uppgifter från en irriterad chef för ett institut som petades ur topplistan så ryktas det om att det finns en ganska stark korrelation mellan institutionerna på A+-listan och kommittemedlemmarnas hemmainstitutioner. Det kan ju vara oskyldigt - man väljer medlemmar bland de främsta forskarna. Men, vem vet...

På något sätt måste en ranking göras, för medlen att fördela är begränsade. Och hur man än gör kommer det att finnas vinnare och förlorare. Det minsta man kan kräva är att processen skall var så öppen som möjligt. Och att den inte skall leda till taktikspel med studenters liv.

* Att det är idiotiskt att ens försöka jämföra citeringstal mellan vetenskapsfält är ytterligare ett argument mot bibliografihetsen.

Folkomröstning i Warszawa

Idag är det folkomröstning i Warszawa - ett stort slöseri med tid och pengar. Målet med omröstningen är att kasta ut borgmästaren Hanna Gronkiewicz-Waltz innan hennes mandatperiod är över. Bakom omröstningen står Warszawska Wspólnota Samorządowa (Warszawas lokalstyresunion) som är en "självständig" organisation. I verkligheten är det ytterligare ett av PiS försök att sabotera för PO (även om omröstningen stöddes även av Ruch Palikota (som sedan förra veckan bytt namn till Twój Ruch)).

Man vill kasta ut HGW för att man inte är nöjda med hennes politik för huvudstaden. Man pekar på utbyggnaden av lokaltrafiken som går för långsamt; att stora delar av staden är igenkorkad av trafik; att sjukhusen har stora skulder... osv. Det är saker som borde diskuteras inför valet till borgmästare nästa år, och inte i en meningslös omröstning.

För att omröstningen skall vara giltig krävs att 60% av antalet röster i borgmästarvalet deltar. 2010 röstade 649 049 personer. Det krävs alltså att 389 430 personer deltar i folkomröstningen för att den skall vara giltig och att en majoritet röstar mot HGW. Borgmästaren och PO har satsat på en taktik där de uppmanar folk att stanna hemma och inte delta i "det politiska spektaklet". Det är en riskfylld strategi, lite som en offsidefälla - om det fungerar är det utmärkt men om det misslyckas är det nästan öppet mål. En stor majoritet av de som avser rösta tänker rösta för att avsätta HGW. Vi får se i kväll hur det går med deltagandet. Från i går kväll tills när vallokalerna stänger råder förbud mot opinionsrapporter, men innan dess visade rapporterna att det var tight kring gränsen.

Det ironiska, som ännu mer gör omröstningen meningslös, är att opinionsundersökningar visar att om det vore val så skulle HGW vinna ytterligare en mandatperiod i Warszawas borgmästarpalats.

PiS: Homosexuella är värdelösa

Förevisar det moraliska förfallet.

I veckan debatterades homosexuella partnerskap åter i sejmen, och åter röstades det nej till att tillåta homosexuella att registrera partnerskap. Det var ett mycket begränsat förslag som togs upp till diskussion. Det var inte frågan om homoäktenskap utan att homosexuella* skall kunna registrera sig som partners och bland annat kunna få information om partnerns tillstånd om denne är på sjukhus och liknande saker, ungefär som ett svenskt samboförhållande. Förslaget har kritiserats från liberalt håll för att inte vara tillräckligt; förutom att det inte är ett giftermål innehöll det inte heller möjlighet att taxeras gemensamt (vilket gifta kan i Polen), naturligtvis inget om homoadoptioner o.s.v. Förslaget kritiserade också från konservativt håll för att det.... nämnde homosexuella, antar jag.

Det var den liberala (nåja) delen av Medborgarplattformen som lade fram förslaget. I ett hårt nederlag för premiärminister Tusk och en seger för justitieminister Jarosław Gowin röstade partiets konservativa ledamöter ned förslaget. Likaså regeringspartnern bondeförbundet PSL För var SLD och Palikotrörelsen. PiS var så klart jättemot!

Men det mest anmärkningsvärda med omröstningen var det som sades i kammaren under debatten. Från framförallt PiS ledamöter gavs uttryck för ultrakonservativa, nästan gammaltestamentliga, åsikter. Värst var Krystyna Pawłowicz, professor i rättsvetenskap, från PiS. Ett urval av hennes medmänskliga kärlek:

W relacjach homoseksualnych nie ma żadnego pożycia, jest najwyżej jałowe użycie drugiego człowieka, traktowanego jak przedmiot.
I homosexuella relationer finns inget samliv. Det är på sin höjd ett ofruktbart utnyttjande av en annan person, behandlad som ett föremål. 

Hon tycker inte heller att homosexuella borde få synas, av estetiska skäl:

Zjawisko związków jednopłciowych jest sprzeczne z naturą, projekty są sprzeczne z konstytucją, zmierzają do jej obejścia, są szkodliwe, niesprawiedliwe, naruszają zasadę równości, prawo do intymności, ekshibicjonistycznie pozwalają obnosić w przestrzeni publicznej skłonności seksualne, czyli naruszają poczucie estetyki i moralności większości Polaków. 
Fenomenet med enköniga partnerskap är emot naturen, projekten [att tillåta homosexuella partnerskap] är emot konstitutionen och försöker kringgå den, är skadliga, orättvisa, i strid med jämställdhetsprincipen och rätten till privatliv, tillåter exhibitionistiskt att ståta med sin sexuella läggning i offentligheten vilket retar de estetiska och moraliska känslorna hos en majoritet av polackerna.

Men framför allt så tycker hon inte att homosexuella tillför samhället någonting:

Społeczeństwo nie może fundować słodkiego życia nietrwałym, jałowym związkom osób, z których społeczeństwo nie ma żadnego pożytku
Samhället får inte sponsra det sköna livet i obeständiga, sterila partnerskap mellan personer som samhället inte har minsta nytta av.

Artur Górski från Solidarna Polska vet tydligen ett och annan om homosexuella förhållanden:

Nie ma wątpliwości, że pomiędzy dwoma mężczyznami czy dwiema kobietami może istnieć jedynie przyjaźń, a nie miłość, a już zupełnie nie miłość małżeńska. To nie jest tylko kwestia religii, lecz także biologii...
Det råder ingen tvekan om att mellan två män eller två kvinnor endast kan existera vänskap, inte kärlek, inte och rakt inte den äktenskapliga kärleken. Detta är inte bara en fråga om religion, utan också biologi... 

Och för att understryka allvaret frågade han retoriskt "varför vill ni legalisera samhällets moraliska förfall?" Górski var för övrigt den som när Obama valdes till president för fyra år sedan förklarade att det var "slutet på den vite mannens civilisation".
Jag kan fortsätta hur länge som helst, men ett sista citat, från en intervju med PiS-ledamoten Anna Sobecka som förklarar varifrån bögar kommer:

Homoseksualizm to choroba. To są nieszczęśliwi, chorzy ludzie. Wyyobraźcie sobie rodzinę, w której dziecko nie znajduje miłości. Ojciec pije i bije, a matka w obawie przed mężem pozwala mu na to. Takie dziecko szuka miłości poza domem. Gdy ma pecha, może trafić na innego mężczyznę. I stąd się biorą geje.Homosexualitet är en sjukdom. De är olyckliga, sjuka människor. Föreställ er en familj där barnet inte finner kärlek. Pappan dricker och slår, och mamman i fruktan för sin man tillåter honom att göra det. Ett sådant barn söker kärlek utanför hemmet. Har det otur, kan det stöta en annan man. Och därifrån kommer bögar.

En av mina favoritledamöter, den öppet homosexuelle Robert Biedron från Palikotrörelsen, som egentligen var missnöjd med det begränsade partnerskapet som var föreslaget, har haft det hektiskt, med dussintals framträdanden i TV och radio. Han presenterar en sund röst som motvikt till den konservativa homofobin.

Wielu z państwa posłów i posłanek żyje przecież w takich szczęśliwych związkach małżeńskich. Stąd mój apel dzisiaj: podzielcie się tym szczęściem z innymi.
Många av ni parlamentsledamöter lever i just sådana lyckliga äktenskap. Därav min vädjan idag: dela denna glädje med andra.

Vad man hör från den reaktionära falangen är ett språkbruk man hoppades tillhörde en annan tid. Inte ett modernt samhälle i dagens Europa. Det är nästan obegripligt att en person som Pawłowicz inte är paria. Bara föreställ er att hon istället för homosexuella talade om judar. Tyvärr visar sig Polen här från sin sämsta, mest oförlåtande sida.


* I själva verket vem som helst, oavsett kön. Dvs heterosexuella som inte vill gifta sig skulle också kunna ingå partnerskap. På det viset var förslaget mycket likt ett svenskt samboskap.

Andra bloggar om Polen, partnerskap, homoäktenskap, homofobi, politik

Bilköp - ytterligare en övning i byråkrati

Att köpa ny bil i de flesta länder innebär att man: 1. Bestämmer sig för en bil, 2. betalar den och 3. åker hem med den nya bilen. Ok, det kan finnas ett väntesteg mellan 1 och 3 där bilen levereras till handlaren.

Polska myndigheter tycker att det här är för enkelt. Efter steg 1 och 2 åker man till bilhandlaren och får registreringspapper* på bilen samt faktura. Med dessa åker man till sin kommuns (gmina) kommunikationsavdelning för att registrera bilen och få sina nummerplåtar. Man fyller i ett formulär (för hand) med uppgifter om ägarens namn, adress och personnummer samt bilens modell och VIN-kod. Detta lämnar man tillsammans med ID-kort och pappren från bilförsäljaren till en dam i en lucka som skriver in allt i datorn, samt tar kopior på alla dokument**. Därefter får man ett inbetalningskort på ca 80 zlotys som man tar med sig till kassan. När man betalat tar man med sig kvittot tillbaka till damen som lämnar över registreringsskyltar samt ett temporärt registreringsbevis som man alltid måste ha med sig när man kör.

Med nummerskyltarna åker man igen till bilhandlaren och kan hämta ut sitt nya fordon. När man fått bevis på att man betalat sin trafikförsäkring åker man återigen till myndigheten för att byta ut det temporära registreringsbeviset mot ett permanent.

Naturligtvis kan saker gå fel på vägen. I vårt fall hade bilförsäljaren missat att skriva in mitt namn på fakturan. Där stod bara fru mjn. Alltså kunde jag inte stå som ägare till bilen. Efter en extra tripp till bilhandlaren för att ordna ett rättelsetillägg till fakturan med underskrift av handlaren, fru mjn och mig själv kunde vi återvända till myndigheten för att få rätt registreringsbevis.

Ytterligare ett besök behövs om man säljer sin gamla bil. Naturligtvis måste man fylla i ett formulär även om detta som skall lämnas in till myndigheten.

Jag vet inte om man skall se all administration byråkrati som en arbetsmarknadsåtgärd för tjänstemän/kvinnor, men jag är inte förvånad över att Polen hittas först på plats 55 i Världsbankens Ease of doing business-index. Detta trots kraftiga förbättringar de senaste åren.

* Papper i plural. Vi fick en hög med dokument att lämna över - jag vet inte vad allt var.
** I det här fallet slapp man i alla fall själv ombesörja kopior. 

Andra bloggar om Polen, byråkrati

Rapporttider

Picture by Harald Groven.

Liksom inom många andra yrken är nyår rapporttid även inom akademin. Många av de polska forskningsfinansiärerna kräver årliga rapporter på vad man använt medlen till och vad som kommit ut av det i form av konferenspresentationer, artiklar, patent och dylikt. Och det är väl egentligen rimligt att man redogör för vad man hittat på för pengarna - jag förlorade dem på roulette i Wiesbaden är knappast en godtaglig förklaring. Som lycklig mottagare av forskningsmedel från Polens Nationella Vetenskapscentrum är det nu min "tur" att för första gången skriva årsrapport.

Det betyder genomgång av alla gamla fakturor, motivering varför saker behövdes, redovisning av löneutbetalningar. Försök att hitta de där få zlotysarna som alltid saknas/är för mycket. Plus att det allt skall skrivas på polska. Jag läser polska och talar det hjälpligt men jag skriver inte rapporter på språket. Alltså måste jag också be om hjälp med skrivandet. Inte nog med att rapporteringen är så tråkig att klockorna stannar. Att därtill behöva dra in någon annan det gör det resor värre.

Än så länge är det lite tid kvar innan deadline, så innan dess är det bara att se fram mot kvartalsrapporten till institutionens stora EU-projekt, och sedan årsrapporten till mitt andra projekt som är i juni istället för vid årsskiftet...

Andra bloggar om Forskning, vetenskap, forskningsadministration, byråkrati, Polen

Trotyl eller inte - en snabbkurs i analytisk kemi

Det slog ner som en bomb (f'låt) i pressen - Rzeczpospolita hade fått reda på att på den Tu-154 som störtade i Smolensk har rester av trotyl hittats. Det skulle alltså stödja Jarosław Kaczyńskis tes om att "olyckan" i Smolensk i själva verket var ett attentat där 96 människor mördats. Förutom spåren av trotyl som sägs hittats finns inga andra indicier som tyder på en explosion. Sättet planet brutits sönder på, brottytor, skadorna på offren,... allt tyder på en olycka så som tidigare rapporterats. Så, vad har hänt?

I förrgår gick den polske militäråklagaren ut i media och gav sin förklaring. Testerna som visat spår av trotyl utfördes med hjälp av en handhållen spektrometer. Det är utmärkt utrustning för en första analys för att välja ut intressanta prover som sedan gås igenom ordentligt i ett labb. Spektrometern har nämligen en ganska hög frekvens av så kallade "false positives", dvs där där man får ett positivt utfall (t.ex. spår av trotyl) där inget spår finns. För att närmare undersöka de utvalde proverna utför man noggrannare mätningar i ett labb. Det är dyra och tidskrävande tester - enligt uppgift mellan ett par och tio timmar per prov. Man har valt ut 250 prover, så analysresultat väntas först om ett halvår.

Åklagaren berättade att med den aktuella spektrometern hade man mätt trotyl även i skokräm, deodorant och en bit skinka. Upprört menade tillverkaren att deras apparatur minsann inte alls gav sådana fel. Inför rullande kamera visade han att hans smörgås minsann inte innehöll något TNT. I ett annat TV-program mätte man dock TNT i en deodorant.

I de olika nyhetsprogrammen har en rad professorer från olika universitet uttalat sig om att de aktuella resultaten egentligen inte betyder något alls. Det viktiga, förklarade Prof. Urbaniak från Kemiinstitutionen på Adam Mickiewicz-universitetet i Poznań, är koncentrationen av sprängämne. Om man bara finner spårmängder av TNT på vraket är det inte ett tecken på en explosion.

Tvärt om, menar jag. Med tanke på att det aktuella planet ofta användes till att transportera militär personal är väl spår av diverse sprängämnen snarare att förvänta. Därtill har man hittat spår av TNT i sätena på det förolyckade planets tvillingplan.

I tvn24 avslutade man reportaget med raden "för forskare är ett spår inte tillräckligt, men för en politiker räcker det mer än väl."

Dagens ord är chemia analityczna - analytisk kemi.

"Polen i historien"

Så fick jag äntligen läst förra årets julklappsbok, "Polen i historien" av Peter Johnsson (ISBN 9789173314169). Boken har fått lysande recensioner (t.ex i SVD där den bedöms som "mästerlig" och i Gunilla Lindbergs Webb-bulletinen: "Peter Johnssons storverk") så jag hade höga förväntningar. Förväntningar som bara till del infriades.

Johnssons beskrivning av Polens moderna historia är koncis och välformulerad och det är här bokens tyngdpunkt ligger. Den äldre historien, före 1900-talet, behandlas kortfattat och episodiskt. Det blir några nedslag om hur bilden av Polens grundande förändras, något om de polska-svenska kungarna och krigen, en lång vindlande text om Prins Gustav som gärna kunde blivit kortare... Johnsson gör upp med Peter Englunds bild av det svensk-polska kriget från "Den oövervinnerlige" i en hånfull text som kunde förpassats till noterna. Den som vill ha en djupare bild av Polens historia fram till 1900-talet hänvisas till Norman Davies storverk "God's Playground". Johnssons bok har en något missvisande titel - den handlar mer om Polens senaste århundrade än om dess plats i historien. Men här är "Polen i historien" å andra sidan mycket stark. Johnsson beskriver det fria Polen under 20- och 30-talen i en mindre gyllene glans än var som är normalt och puttar Piłsudskis gloria ordentligt på sned. Den tyska ockupationen är ganska kortfattat hanterad med visst fokus på hur svenskar hjälpte den polska underjordiska motståndsrörelsen, men så finns också så mycket annan litteratur att tillgå om den tiden, men det kommunistska systemets införande och de motsättningar som byggs upp under decennierna fram till dess fall är detaljerade.

"Polen i historien" har också många irriterande detaljer. En sak är den chockerande dåliga korrekturläsningen. I bland till den grad att det är svårt att förstå vad som menas. Några exempel:

S. 165 "Vicekanslerns ställdes inför rätt och blev inte bara avsattes ..." 
S. 167 "Denne krigare som härstammade från den litauiska lågadeln historieskrivning en av var en skicklig politiker ..."

Andra saker är svårare att förstå. T.ex. skriver Johnsson hur det Flygande universitet under kommunisttiden bygger på de underjordiska universitet och teatrar som verkade under den tyska ockupationen (ss 269-270). Visst, men det Flygande universitet är äldre än så. Det var verksamt redan under partitionstiden. En av de mest kända studenterna var Maria Skłodowska (senare Curie). Underjordisk verksamhet har en lång historia i Polen. Det vore väl ett förlåtligt förbiseende om det inte vore för just den typen av historisk förståelse som boken syftar.
Vidare kallar Johnsson Jaruzelskis utropande av krigstillstånd den 13 december 1981 för en kupp. Mycket kan man kalla det, men en kupp var det inte. Jaruzelski hade redan tidigt 1981 valts till premiärminister, så han försvarade statsmakten från upproriska element. Vad man än må tycka om den logiken så var det inte en militärkupp.
I kapitlet om omflyttningarna efter andra världskriget och om hur de boende i öst flyttade(s) västerut när tyskarna fördrevs kan man läsa:

Där tyskarna flyttades ut ur Polen flyttades [...] bl.a. [...] ukrainare in. [...] Biały Bor i nordvästra Polen [...] så långt från Ukraina, är det enda ställe i Polen där man idag kan hitta ett monument över Ukrainas store poet och språkförnyare Taras Sjevtjenko.

Taras Sjevtjenko (Szewczenko på polska)
i ett snöigt Warszawa.

Det är helt enkelt inte sant. Sedan 10 år står Sjevtjenko mellan gatorna Spacerowa och Goworka på min cykelväg till jobbet. Någon som Johnsson, som sedan 30 år är bosatt i Warszawa, borde inte ha kunnat missat det, om det inte är så att den delen av texten är skriven för länge sedan och inte uppdaterad.

Det är nämligen tydligt att boken är ett hopplock av texter skrivna under lång tid. Detta är särskilt tydligt i slutet där han går igenom det senaste årtiondets utveckling i Polen. I ett kapitel (s. 413) skriver han om "Polens nuvarande president, Aleksander Kwaśniewski" (president 1995-2005) för att i senare kapitel beröra flygkrashen i Smolensk och presidentvalet 2010. Den här delen av boken ger även intryck av att vara samling av tidigare texter som lags samman och bearbetats minimalt. Det förkommer exempelvis mycket upprepningar.

På det hela taget är "Polen i historien" en bra introduktion till Polen och dess historia, som fortfarande väger tungt i dagspolitiken och i kynnet. Peter Johnsson skriver bäst om tiden från självständighet till självständighet   som man kan uttrycka det så här på självständighetsdagens första timmar, dvs 1918-1989. Tiden innan behandlas ganska kortfattat och tiden efter ganska upphackat. Framförallt skulle boken mått bra av en bättre redaktör.

Dagens ord är niepodległość - självständighet, oavhängighet.

Nergals bibelrivning åter aktuell

För ett år sedan skrev jag om hur Adam Darski, också känd under artistnamnet Nergal, åtalats för att rivit en bibel på scen i samband med en konsert med sitt band Behemoth. Han friades till slut, mest på grund av att han hävdade att han inte hade för avsikt att såra någons känslor. Publiken på Behemotkonserter kanske inte domineras av kristna fundamentalister... eller gjorde inte. Fast, som man kunde läsa i en kommentar i Gazeta Wyborcza, är det svårt att tro att den som river en bibel och kallar katolska kyrkan för en mordisk kult inte förstår att det kommer att såra någons religiösa känslor.

Nu har Polens högsta domstol (SN) vägt in i fallet. Domarna underkänner den lägre instansens friande dom och sänder tillbaka fallet till regionsdomstolen i Gdańsk. SN skriver att man kan vara skyldig till ett brott mot 196 paragrafen (som är det aktuella förbudet mot att "såra någons religiösa känslor") även om man inte hade för avsikt att såra någon om man kan ansetts förstått att materialet/handlingen kan spridas och på så sätt vara sårande. SN menar nu att det är upp till domstolen i Gdańsk att överväga om det aktuella fallet är grovt nog för att motivera den inskränkning i yttrande- och den artistiska friheten som paragraf 196 innebär.

Jag skulle gissa att de kommer fram till att så är fallet. Doda dömdes ju nyligen till 5000 zloty böter för att kallat bibelns författare " fulla på vin och rökande någon ört". Även hon försökte med försvaret att hon inte hade för avsikt att såra någon.

I debatten har nu även EU-kommissionen blandat sig i. De säger i ett skriftligt uttalande att visserligen är hädelselagar en nationell angelägenhet, men det finns internationella avtal som Polen skrivit under (i synnerhet Europeisk konventionen om mänskliga rättigheter) som försvarar rätten till att uttrycka åsikter som "sårar, chockar eller besvärar".

Inte för inte har fallet kallats Polens Pussy Riot-rättegång. Nergal riskerar upp till två års fängelse, men det är ingen som tror att kommer att dömas till mer än böter. Men parallellen, avvägandet mellan yttrandefrihet och andra lagar finns där.

Naturligtvis är den kristna högern (eller kristsocialisterna som en släkting kallar dem) i PiS nöjda med SNs utslag. Ryszard Nowak, f.d. parlamentsledamot för PiS, kallar utslaget historisk och menar att SN visar att även konstnärer har gränser som inte får överskridas.

Att jag tycker att hädelselagar är lika otidsenliga som inkvisitionen är väl ingen hemlighet. Att inte få "såra någons [religiösa] känslor" är väl den mjukaste av alla gummiparagrafer man kan tänka sig. Det är ju alltid någon som blir sårad av nästan allting! Och varför skall religion ha en särställning i lagstiftningen? Om folk nu vill tro på Gud, tomtar, asar eller osynliga enhörningar så låt dem göra det. Men tvinga inte resten av oss att "respektera" det på något sätt. Jag antar att det finns en anledning att Eddie Izzards turné inte tar honom till Polen...

Dagens ord är Sąd Najwyższy - högsta domstolen (som inte är samma som konstitutionsdomstolen).

Föräldraledighet i Polen

Efter just avslutad pappaledighet tänkte jag att det kan vara läge att reflektera över det där med föräldraledighet. Som reglerna ser ut nu i Polen är 20 veckors betald föräldraledighet obligatorisk att ta ut direkt efter födseln. Efter 14 veckor är det möjligt för pappan att ta över. Därutöver finns möjlighet att ta ut upp till 4 veckors mammaledighet och 2 veckors pappaledighet under barnets första levnadsår. Summa 26 veckor - ett halvt år. Utöver detta har mamman rätt att ta ut upp till två års obetald ledighet.

I sin exposé (typ regeringsförklaring) förra veckan uppgav premiärminister Tusk att regeringen har för avsikt att nästa år förlänga ledigheten till ett år. Tusk kritiserades snabbt av oppositionen för att det inte var längden på föräldraledigheten som var det allvarligaste problemet, utan snarare bristen på dagisplatser efteråt*. Där har de en poäng. Enligt mig är just bristen på dagisplatser ett mer akut problem än att förlänga föräldraledigheten ett halvår. Det är oerhört svårt att få (statlig) dagisplats för små barn. Naturligtvis finns privata alternativ, men de är i allmänhet så dyra att det för majoriteten av föräldrarna inte lönar sig. Det är helt enkelt billigare att mamma (som vanligen tjänar minst) stannar hemma. För oss, och många andra polacker, heter lösningen istället mormor.

För oss, som forskare, hade det ändå varit svårt att vara hemma ett helt år. Särskilt som reglerna är ganska rigida och inte tillåter att man blandar ledigheten som man vill. Fru mjn blev ledare för sin egen forskargrupp från 1 januari i år, en dryg vecka efter sonens födelse, så att leda gruppens arbete hemifrån och samtidigt ta hand om sonen var en utmaning. Tyvärr blev det också så att de sista sex veckorna som jag kunde tagit ut hamnade i mammas knä. Då jag till största delen är betald av externa projekt skulle vi förlora för mycket pengar på att jag stannade hemma. Fru mjn, som ändå tjänar mer än jag, kunde få nästan hela sin lön även under mammaledigheten.

För att summera: Jämfört med Sverige är den polska föräldraledigheten kort. Men i det här fallet har oppositionen rätt (hmm, jag håller med PiS... det här känns ovant) att det är mer bråttom att ge tillgång till dagisplatser än att förlänga föräldraledigheten. Det är också viktigt att man gör det enklare att blanda föräldraledigheten som man vill, t.ex. att arbeta varannan vecka e.dyl.

* Som ett intressant sidospår kan man nämna den fullkomligt idiotiska kommentaren från från SLDs Dariusz Joński om sportminister Joanna Mucha. Det går rykten i skvallerpressen om att Mucha, som efter fiaskot med den uppskjutna matchen mot England har avgångskrav haglande mot sig, är gravid. Joński uppmanade henne att

Tym bardziej, jeśli jest w ciąży, nie ma czasu i chce się zająć ciążą, a później swoim dzieckiem, tym szybciej powinna złożyć rezygnację i kibicować z boku.

Än mer om hon är gravid, och inte har tid utan skall ta hand om graviditeten och sedan sitt barn, bör hon snabbt lämna in sin avskedsansökan och stödja/hurra från kanten.

Joński hintade och om att "snacket i korridorerna [i parlamentet]" är att anledningen till att regeringen vill förlänga föräldraledigheten är att Tusk tar hand om de sina... Joński har rätteligen blivit rundligt kritiserad och tvingats att be Mucha om ursäkt och pudla ordentligt.

Dagens ord är urlop macierzyński/tacierzyński - mamma-/pappaledighet

Den fantastiska polska anonymiteten

I polsk press och TV är folk som åtalats eller är misstänkta för brott oftast "anonyma". Dvs de hänvisas till som Marcin P. eller Katarzyna W. De två namnen är sådana som alla i Polen känner till; den förre är Marcin Plichta chef för investmentbanken Amber Gold som kursade. Han valsade runt med fullt namn i tidningarna i veckor (t.ex en sökning på hans namn på Gazeta.pl ger nästan 300 träffar), men nu när han åtalats skriver man bara om honom som Marcin P. Samma sak med Katarzyna W., mamma till bäbisen Magda som försvann i Sosnowiec. När Magda var försvunnen var Kasia Waśniewska och hennes man ständigt i press och TV för att vädja om hjälp att hitta dottern. När mamman sedan åtalades för mord på dottern* blev hon genast Katarzyna W. Men anonymiteten går inte djupare än att vissa artiklar med namnet Katarzyna W. länkar till sådana där hon omnämns med hela namnet (t.ex här till här).

Visst är det två extrema exempel, men väldigt ofta är personer så lätt indentifierbara att anonymiteten bara är en löjlig charad. Till exempel i ett fall när en borgmästare i en liten stad åtalades. I tidningen skrev man att den åtalade var borgmästare och i vilken stad... men, man skrev bara ut hans efternamnsinitial.

En charad är också de "maskerade" fotografierna på åtalade eller gripna. Tydligen är ögonen magiska, för en liten svart rektangel över dem hjälper för att garantera att ingen kan kännas igen. Ett exempel nedan - den garanterat anonyme Marcin P.

Har ingen aning om vem det är... Jag känner ingen med svart rektangel över ögonen.

* Hon har nu släppts ur arresten och hela historien, med all smutskastning, hat och tvärsäkra uttalanden - med detektiv Rutkowski (asshole-in-chief) i förgrunden, är i sig intressant. Det skall bli intressant att se vad som händer med åtalet, och hur det hela slutar. 

Tatrabergen i semestertider

Så var det gjort! Vi har varit i Tatrabergen på semestern. Visserligen har vi varit förr i Tatry, men alltid under lågsäsong. Men nu, med mina föräldrar, svärmor, syskonbarn och vår lille Max så blev det mitt i semestertider - för första och sista gången. Alla är där. Därtill bestämde vi oss för att göra det där som alla måste göra - gå till Morskie Oko, Dolina Koscieliska och ta liften upp till Kasprowy Wierch. Alternativen när man släpar runt barnvagn, om än terrängående är inte så många. Nedan följer en kort fotoessä om ensamheten i bergen... Klicka på bilderna för större format.

Det började på väg till Morskie Oko och bilkön. Vi blev omkörda av en treåring till fots.

En liten del av de minibussar som väntade vid parkeringen där leden till Morskie Oko börjar.

På "motorvägen" upp till sjön.

Vi var inte ensamma på stigen.

Inte heller var vi ensamma om att gå ner och känna på det kalla, kristallklara vattnet.

Andra dagen - Dolina Koscieliska. Vi anade oråd redan när vi behövde stå i kö för att komma in i nationalparken. Det var rätt mycket folk längs vägen också.

Systerdottern (fru mjn:s syster) ville att vi skulle gå genom den kända frusna grottan (Jaskinia Mroźna). När vi såg kön ändrade vi oss. Det blev inget grottbesök.

Det blev heller ingen liftfärd till Kasprowy Wierch. Kön var minst tre timmar.

Istället för att köa gick vi den relativt tomma och vackra Ścieżka nad Reglami. Max satt glad i en bärsjal hela vägen.

Trots detta rekommenderar jag starkt ett besök i Tatrabergen för den som gillar vandring eller klättring. Det kan dock vara värt att undvika besök i juli och augusti när turistsäsongen är som mest intensiv.

Dagens ord är tłok - trängsel.

Vykort från landet

Byns affär.

Spenderade helgen ute på landet hos babcia. Babcias by är nästan arketypisk för polsk landsbygd; byggd längs med en väg, 300 invånare, kyrka, två små affärer. Huvudsysselsättningen är jordbruk, mestadels småbruk, även om en del annan verksamhet kommit till bygden. En stor del av Europas champinjoner odlas i växthus i området, och det sysselsätter många. Under de senaste åren har man tydligt sett hur regionen utvecklas - till stor det med hjälp av EU-pengar. Det byggs nytt, renoveras. Det betyder så klart inte att man kommit bort från de problem som alla liknande byar brottas med; arbetslösheten är hög; befolkningen åldras, även om det i babcias by finns en hel del ungdomar; alkoholism är utbrett - lördag morgon utanför affären sitter alltid en grupp och ölar - andra dricker hemma. Men bilden är mycket mer positiv än för bara några år sedan.

Den gamla herrgården togs över av Röda armén till fältsjukhus -44. 1945 styckades ägorna upp och herrgården förföll. Sedan 50-talet är det byns grundskola.

 

En fin cykelled går över fälten och genom skogarna med informationstavlor om vilka djur och växter man kan få se på vägen. Leden verkar mycket sparsamt använd, men är utmärkt som en utflykt under dagen. Speciellt när det som den här sommaren varit dryga 30 grader långa tider. Då svalkar det åtminstone lite i skogen.
Följer man cykelleden till dess ände hamnar man till slut nere vid Bug, den stora floden som i söder är gränsflod mellan Polen och Ukraina och Polen och Vitryssland. Här har den svängt västerut och korsar östra Polen för att till slut flyta ut i Narew, strax norr om Warszawa.

Genom Rusków, babcias by flyter också en flod, eller snarare en å - Toczna. Den flyter ut i Bug just vid träden i till vänster i bilden ovan. Toczna är liten - några meter bred, och kanske som mest en meter djup. Tillräckligt för att tvinga cyklister till långa omvägar.

Toczna, alldeles i närheten av Bug.

Dagens ord är wieś - by.

Polska talibaner

Polska talibaner - det var en av många kommentarer, just den från Ruch Palikota, på PiS senaste utspel om provrörsbefruktning (IVF). Att PiS, tillsammans med den katolska kyrkan är motståndare till IVF är klart sedan länge. Men nu har de gått och blivit skogstokiga på riktigt. I ett utkast till en lag (som har mindre chans att gå igenom parlamentet än en snöboll i helvetet) föreslår man att IVF skall totalförbjudas och att den som ändå genomför proceduren skall kunna dömas till upp till två års fängelse. I ett annat förslag skriver man att varje ingrepp i det mänskliga genomet, såsom kloning eller genterapi (antar jag?), skall ge mellan 3 månader och fem års fängelse. Hälsominister Bartosz Arłukowicz kommenterade det med att

Att höra från en före detta hälsominister att man vill straffa folk för att de vill ha barn, för att de vill behandla en sjukdom, infertilitet, och använda en metod för vilken upphovsmannen fick Nobelpriset, det rör sig vid så absurda gränser att det är svårt att tro.

IVF-utspelet kommer samtidigt som BBC rapporterar om att sedan Louise Brown 1978 har nu 5 miljoner provrörsbarn fötts i världen. Eftersom ett av dem är min son är jag knappast neutral i frågan så att PiS förslag bara ökar min avsky för det partiet till nivåer som ligger bortom förakt är kanske inte förvånande. Jaroslaw Kaczynski menar att PiS med förslaget representerar majoriteten och kyrkans åsikt. Det kan så vara, men i alla fall i relativt liberala Radio TOK FM läsekrets (som är knutet till Gazeta Wyborcza) är den åsikten i stor minoritet. Likaså i en opinionsundersökning i polska Newsweek från 2010 som visar att knappt 70% av polacker tycker att IVF inte bara skall vara tillåtet utan också betalas av den allmänna sjukförsäkringen.


Kaczynski menar att PiS med förslaget vill understryka att IVF, en metod han kallar multipel abort och mord, är oacceptabelt. Han säger förvisso att straffet "kan diskuteras", vilket fått vissa kommentatorer att se det som en taktik för att få fram en "kompromisslösning" liknande den med aborter. Dvs IVF skall i princip vara tillåtet under vissa, strikt begränsade förhållanden. Fast även kommentatorer nära PiS menar att det här är att skjuta sig i foten. Sådan radikalism skrämmer bort moderata väljare. 

Själv kan jag inte förstå hur någon, ens någorlunda moderat väljare, kan överväga att rösta för PiS. Från att varit ett mycket konservativt men ändå normalt parti har man gått till att leva på populism, kristen fundamentalism och allehanda konspirationsteorier. Jag kan inte säga att jag någonsin haft mycket till övers för PiS, men på senaste tiden har de blivit helt galna.

Dagens ord är oszołomy - galenpannor, tokar, (eng. lunatics).

Andra bloggar om Polen, in vitro, IVF, provrörsbefruktning, religion

Lägenhetsköp - en övning i tålamod

Jag minns när jag köpte en lägenhet i Göteborg för snart tio år sedan. Efter att gått till banken och försäkrat mig om att jag skulle kunna få lån började jag leta. När jag hittade lägenheten jag ville köpa tog jag, beväpnad med lånelöftet, kontakt med mäklaren. Hos mäklaren skrev vi kontrakt och banken förde över pengar till säljarna. Hela processen (undantaget själva lägenhetsletandet) tog en dryg vecka.

Lite naivt trodde jag att det skulle fungera liknande här. Idag, när vi hämtat ut nycklarna till vår nya lya, vet jag att det inte är så. Byråkratin måste ha sin andel. Det började likadant - vi gick till banken för att få reda på om vi får lån och till vilken kostnad. Det visar sig snabbt att trots riskerna att ha lån i en annan valuta än den man tjänar pengar i så var det inget tal om att ta lån i zloty. Skillnaden i ränta mellan dryga 6% i zloty och ca 3% i euro gör stor skillnad.

När man hittat sina drömmars* lägenhet gör man upp om möte med mäklaren. Tittar på lägenheten. Vi hade tur och var enda spekulanter, så det blev ingen budgivning. När priset är överenskommet skriver man ett förkontrakt där man förbinder sig att köpa lägenheten och betala en viss del, ofta 5-10% av priset, som garant för att man inte backar ur. Med förkontraktet i handen kan man gå tillbaka till banken och ansöka om sitt lån. Sedan väntar man. Att administrera ett hypotekslån tar runt en månad. Under tiden fixar lägenhetsinnehavaren papper som visar att hyran är betald, att inga lån finns och så vidare.

När krediten är godkänd träffas man tillsammans med säljaren och mäklaren hos en notarie för att skriva kontrakt. Notarien, som vet att ta betalt, formulerar kontraktet och ser till att det lämnas in till regionsdomstolen. När detta är gjort kan man gå till domstolen för att hämta ut ett papper på att hypoteksakten är registrerad. Eftersom polska domstolar fungerar lika snabbt som andra polska myndigheter så blir man gärna sittande i några timmar (under normal arbetstid...). Med pappret från domstolen kan man återigen bege sig till banken så den kan verkställa lånet och föra över pengarna till säljaren - det tar upp till en vecka.

Först när säljaren fått in alla pengar på sitt konto träffas man igen, tillsammans med mäklaren, i den nya lägenheten för att nycklar skall lämnas över. Mäklaren för protokoll på nycklarnas överlämnande samt ställning på vatten- och gasmätare. Detta skrivs under... Sedan börjar man måla, möblera och flytta in... och fylla i rätt blanketter till skattemyndigheten.

Vad gäller priser på lägenheter i Warszawa så varierar de väldigt; från knappa 10000 kr / m² för lägenheter i ytterområden och i planeringsstadiet (dvs huset är inte byggt ännu) till över 40000 kr / m² i mer populära områden. Då skall man även ha i beräkningen att medellönen i Warszawa bara är ca hälften av den svenska.

I alla fall är vi nu, ca 2 månader efter processen inleddes, innehavare av en lägenhet i Warszawa.

Dagens ord är mieszkanie - lägenhet till skillnad från apartament som är mer av en paradvåning (även om många developers kallar sina ganska ordinära lägenheter för apartamenty.

* Nedskalade med en dos realism.