Feminina titlar

Ministra Mucha

Joanna Mucha har inte haft det så lätt på sistone; som ung kvinna var hon inte stereotypen för sportministeriet. Sedan, som alldeles nybakad minister hamnade all slags problem med korruptionsmisstankar och förseningar i samband med EM-förberedelserna i hennes knä.

I förrgår höjde hon ett och annat ögonbryn när hon som gäst hos Tomasz Lis på fråga svarade att hon föredrog att tituleras "pani ministra" i stället för det normala "pani minister". Anledningen är att minister är den maskulina formen av yrkestiteln - någon etablerad feminin form finns inte. I svenskan finns de flest (yrkes)titlar bara i manlig form och för en del är det så även i polskan - dyrektor, profesor, presydent - men för de flesta finns en maskulin och en feminin form - lekarz/lekarka (läkare), woźny/woźna (vaktmästare)... Intressant är att doktorant/ka finns i två former, medan doktor bara i en.

Ministra Mucha ville med användandet av den titeln understryka att minister är ett yrke även för kvinnor, eller som hon skriver på sin blogg: 

Swego czasu Barbara Labuda była wyśmiewana za to, że promowała sformułowanie "pani posłanka" zamiast "pani poseł". Dziś już to nikogo nie dziwi. Zgadzam się z Magdaleną Środą, która mówi, że zmiana mentalności zaczyna się od języka. Właśnie dlatego - zapytana przez prowadzącego wywiad - poprosiłam o formę "ministra". Zrobiłam to w imieniu polskich kobiet i zniosę falę rozbawienia wśród mężczyzn.

På sin tid blev Barbara Labuda utskrattad för att hon förespråkade formen "pani posłanka" (fru parlamentsledamotinna) istället för "pani poseł" (fru parlamentsledamot). Idag tycker ingen det är konstigt. Jag håller med Magdalena Środa som säger att mental förändring börjar med språket. Just därför - tillfrågad av intervjuaren - bad jag om formen "ministra" Jag gjorde det för de polska kvinnorna och jag kan ta en våg av skratt från männen.

Naturligtvis har det blivit diskussion om Muchas val av titel. En del av de som kommit till tals har försvarat det. De flesta verkar tycka att det låter löjligt eller lustigt. Donald Tusk förklarade att han tänker fortsätta använda formen pani minister.

Pani minister jest jednym z nielicznych członków rządu, czy członkiń rządu - bo trzeba być ostrożnym - z którą jestem na per pani, per pan. [...] Ale mówię pani minister.

Fru ministern är en av få regeringsmedlemmar, eller regeringsmedleminnor - för man bör vara noggrann - som jag är pani/pan med. [...] Men jag säger pani minister.

Uttalandet, som är lite drygt, väcker även frågan om vem, Tusk eller Mucha, som insisterar på den formella titeln och inte någon mer familjär form. Professor Jerzy Bralcyk som leder radioprogrammet Ord om ord, menar att det är visserligen en korrekt form, men knappast en acceptabel. "Man kan slåss med språket, men inte misshandla det", uttrycker han sig. En annan språkvetare (kan inte hitta artikeln nu) menar att ministra inte är grammatiskt korrekt utan att det borde vara ministerka. Jag känner inte riktigt att jag kan ge mig in i den debatten.

Men i sak, även om det tar emot, håller jag med Mucha på ett sätt - en femininform av ord som t.ex. minister, premier eller profesor visar att det är yrken som kvinnor förväntas ha. Å andra sidan är det kanske inte så lyckat att ha olika former så att den som är underrepresenterad i en grupp genast blir identifierad med sitt kön. Det bästa vore kanske att för alla titlar adoptera en könsneutral form, en hen. Då skulle man också komma undan de horribla omskrivningarna man hittar i tyska platsannonser som VerkäuferIn.

Dagens ord är naturligtvis ministra.

Andra bloggar om språk, Polen, polska, hen, feminism, könsneutralitet. 

Torrast i landet

Per-Åke Lindblom, flitig skribent på Språkförsvaret måste vara en av landets (Sveriges) torraste personer. I monsterlånga inlägg och kommentarer drar han på sig sin quixotska rustning och går modigt till attack mot alla väderkvarnar som kan tänkas hota det svenska språket. Ve den motståndare som vågar rikta en lustifikation mot nätverket. Med humorskygglapparna väl monterade kommenderar Lindblom fram hela det språkliga batteriet, inte för precisionsskytte utan för en lingvistisk trumeld som lämnar de flesta motståndare utmattade. Men de som fortfarande står kvar inser att trots det imponerande mullret är det glest mellan träffarna.

Lindblom borde läsa Swartz.

Dagens ord är poważny - allvarlig.

Att översätta gatunamn

Jag har precis börjat läsa Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Łódż och kom att fundera över det där med gatunamn. Bör man översätta dem eller inte? Sem-Sandberg gör det i allmänhet inte. Han låter namnen stå kvar som de är (och en eloge till honom och förlaget att de behåller de polska tecknen) och således blir (ulica) Piotrkowski, huvudgatan i Łódż som under kriget döptes om till Adolf Hitler-Strasse, Piotrkowskagatan och (ulica) Kościelna blir Kościelnagatan. Jag har skrivit förr om polska gatunamn och deras betydelser. Frågeställningen om att översätta eller inte har egentligen två delar: för det första, om man inte översätter dem går en del av betydelsen förlorad, och för det andra skall då de polska adjektiv- eller genitivformerna vara kvar.

I fallet Kościelna skulle man kunna tänka sig en korrekt översättning som Kyrkogatan. Det gör att man som icke-polskkunnig kan associera till namnet på den gata där den stora Mariakyrkan som nämns i boken ligger. Och skulle inte en översättning av Wesołagatan till Lyckliga gatan eller Lyckogatan ha understrukit det ironiska i att det är där sjukhuset där de brutala utrensningarna som beskrivs i början av boken ligger.

Men om man nu låter namnen stå kvar, borde inte då Piotrkowska bli Piotrkówgatan efter staden Piotrków Trybunalski dit den ursprungligen ledde eftersom -ska bara är en ändelse? Än tydligare blir det när det handlar om namn, som Karola Miarkigatan som rimligen borde blivit Karol Miarkagatan. Eller är det att göra det onödigt komplicerat utan att tillföra något?

Själv tycker jag att de prosaiska namn som förekommer ofta i polska gatunät såsom Chłodna (kyliga), Wesoła och så vidare borde översättas. I prologen nämns Plac Wolności till vilken Sem-Sandberg erbjuder en översättning inom parentes, Självständighetstorget. Men där har han fått det fel. Piotrkowska går mellan Plac Wolności och Plac Niepodleglości. Det senare torget är Självständighetstorget medan det tidigare bäst översätts till Frihetstorget. Bland andra översatta namn finns Stary Rynek som kallas Gamla stadens torg (istället för Gamla torget) och Plac Kościelny som kallas Kirchplatz, på tyska. Visst, det gjorde den säkert då, men Sem-Sandberg använder inte de andra tyska gatunamnen som t.ex. Hohensteinerstrasse för Zgierska (som borde varit Zgierzgatan).

Kanske är jag bara onödigt petig. I vilket fall som helst så är boken hittills (efter knappt 100 sidor) fängslande och kan mycket väl vara värd den uppmärksamhet den fått.

Dagens ord är tłumaczyć - översätta.

Andra bloggar om: De fattiga i Łódź, Steve Sem-Sandberg, literatur, polska, Polen, översättning.

Forskningsansökningar på svenska

Via den något dogmatiska föreningen Språkförsvarets blogg såg jag att JO nyligen fattat beslut om att statliga forskningsfinanisärer inte kan kräva att få in ansökningar på engelska. Enligt den nya språklagen skall en myndighets kärnverksamhet alltid använda svenska och utanför kärnverksamheten skall svenska användas även om undantag kan medges.

I det bedömda fallet var det en forskare som anmält forskningsrådet Formas för att de haft som krav att anslagsansökningar måste inkomma på engelska. Detta är alltså inte tillåtet enligt JO.

Man kan ju lätt inse att detta medför en del bekymmer för anslagsmyndigheterna. Formas skriver i sin inlaga till JO att

[b]akgrunden till språkkravet är att Formas anser det omöjligt att klara sina, av regeringen uppsatta, kvalitetsmål om ansökningarna enbart bedöms av forskare som behärskar det svenska språket. Engelska är i forskningssammanhang det internationella språket.

Bedömningsgrupperna sätts samman så att hela den vetenskapliga bredden inom forskningsområdet täcks. Detta innebär att om någon av ledamöterna inte kan delta i bedömningen saknas den aspekten som just den ledamoten ska bedöma och således förloras helhetsgreppet.

Det är inom många forskningsområden regel snarare än undantag att ansökningar bedöms av internationella granskare. Hur man skall gå till väga för att få en adekvat bedömning om ansökan är på svenska är därför problematiskt. Översättning skulle kunna vara en lösning, men som Formas skriver

En forskningsansökan och den där beskrivna forskningen är för en icke insatt person, om än mycket språkkunnig sådan, mycket svår att korrekt och rättvist översätta.

Även JO inser att det här är ett problem. I beslutet skriver han:

Av förarbetena framgår således att lagstiftaren varit väl medveten om de invändningar som från forskningshåll kan resas mot de krav som numera finns i språklagen [...] Något undantag infördes dock inte i lagen

Därför kan JO inte komma till en annan bedömning än att

[e]n svensk myndighet med uppgift att fördela forskningsanslag kan således inte lagligen kräva att en ansökan helt eller delvis är författad på engelska.

Så vad skall man göra åt det här problemet? Och är det egentligen ett så stort bekymmer? Kan man lita på att en forskare gör en korrekt bedömning av en ansökan som hon vet konkurrerar med sin egen?

Om man tror att det ger en bättre bedömning av ansökningarna om de bedöms av även internationella experter så är man framme vid problemet med översättning. Skulle det vara tillåtet för en myndighet att lägga in en klausul att om ansökan inkommer på svenska och om den skickas till en utländsk granskare så kommer eventuella översättningskostnader att dras av från de anslagna medlen? Eller skall översättningskostnaden tas av myndigheten, vilket innebär samma sak fast utslaget även på dem som lämnat in en engelsk ansökan. Och detta löser ju inte heller problemet med kvalitén på översättningen. Fast om den blir högre eller lägre är kanske ett vågspel den ansökande forskaren är beredd att ta.

Dagens ord är wniosek - ansökan.

 Andra bloggar om: Forskningsanslag, språk, forskning, vetenskap.

Artighet

Det var länge sedan vi hade någon språkpost här så det kanske är dags.

Nu när jag börjat lära mig polska så att jag faktiskt kan prata lite med folk har jag dykt på problemet med tilltal. Ett problem som inte finns i svenskan sedan Bror Rexed lyckades få igenom du-reformen. Nå, på polska duar man inte hur som helst. Det är heller inte så enkelt som på tyska att man i princip niar alla främlingar och duar vänner. I polskan måste man naturligtvis krångla till det lite extra. I grunden är systemet liknande det gamla svenska tredje-persons-tilltalet. Man säger alltså exempelvis till en person man inte känner

Czy Pan chce troche kawę? - Vill herrn ha lite kaffe?

Just uttrycket Pan/Pani (herr/fru) används hela tiden i tilltal när man pratar med en främmande person. Ibland känns det nästan som om det går till överdrift.

Proszę Pana, czy może Pan ... - ordagrannt: Ursäkta herrn, skulle herrn kunna ...

Som sagt, det blir en jäkla massa Pan. Det anses mycket oartigt att tilltala någon som inte är en nära vän med du, och endast den äldre eller mer respekterade kan föreslå en sådan övergång. Men det är inte så enkelt att man bara kan använda pan och så är allt klart. I många sammanhang använder man titlar + Pan; vi duar varandra i gruppen (i många andra grupper på institutionen Pan/Pani-ar man varann), men studenter som besöker oss tilltalar chefen med Panie profesorze (i böjd form i vokativ som är kasuset för direkt tilltal). I intervjuer hör man hela tiden uttryck som Pani minister (fru minister), Panie pośle (herr parlamentsledamot) och de intervjuandes svar, Panie redaktorze. Ett undantag är präster som tilltalas med ksiądz (präst) utan Pan.

Men det slutar inte där. Bekanta, men inte så nära att man duar dem, tilltalar man med pan/pani + förnamn, vanligen, men inte alltid, i diminutivsformen: Pani Ewka, Pan Włodek o.s.v. Däremot är det oartigt att tilltala personer med efternamn, Pan Kowalski, utan då använder man bara Pan. En annan variant är att släktingar tilltalas med t.ex. ciocia (moster/faster), wujek (morbror/farbror), babcia (mormor/farmor),... med eller utan förnamn. Wujek och ciocia används också allmänt av barn på samma sätt som svenskans farbror och tant.

Sedan finns det ytterligare komplikationer om man tilltalar flera personer och tvingas på pluralformerna państwo (till blandad grupp), panie (till kvinnor) och panowie (to män). Svårigheten är dubbel för en du-uppväxt svensk: Först skall man bedöma hur formellt man skall tilltala olika personer. Lägg därtill alla olika kasusböjningar (sju olika kasus) som behövs och man kanske förstår att jag drar mig åt "has-det-hund"-hållet så långt det går.

Dagens ord kan väljas ur högen ovan.

Andra bloggar om: språk, polska, tilltal, T-V-åtskillnad.

En språkresa

En språklig resa från det internationella till det regionala får man på tågen här i Niedersachsen. På interctytåget från flygplatsen i Hannover till Bremen gjordes alla utrop på såväl tyska som engelska. Vidare, på regionalexpressen till Oldenburg hade man lämnat engelskan bakom sig; nu var det bara tyska utrop. Så långt allt normalt.

Igår företog jag en dagstur till Norderney (bilder kommer så småningom), en av de ostfrisiska öarna i Nordsjön. På tåget mot Norddeich märkes en förändring när personalen byttes i Leer (Ostfriesland) byttes även den inspelade utropsrösten. Plötsligt var utropen inte längre på tyska, utan på plattdeutsch - den regionala dialekten som går åt holländska. Utropen var överdrivet långsamma och tydliga, och därför fortfarande förståeliga, men många ord och uttryck är helt olika högtyskan. Även de tyska turisterna såg lite förvånade ut.

Vissa plattyska ord används dock dagligdags i hela regionen, i synnerhet hälsningsfrasen "moin" istället för "guten Tag". Moin betyder trevlig och är en förkortning av "moin Dag" (med holländskt gutturalt "g"), just guten Tag och har alltså ingenting med morgon att göra som jag trodde när jag först hörde det.

Dagens polska glosa är dolnoniemiecki som är plattyska, eller lågtyska som det numera heter officiellt.

Andra bloggar om: språk, tyska, dialekter.

Fysik, kemi, kemisk fysik, fysikalisk kemi?

En bekant, verksam inom ett helt annat område, undrade för ett tag sedan vad som är skillnaden mellan fysikalisk kemi (som jag jobbar inom nu) och kemisk fysik. Jag kunde först inte komma på något bra svar, utöver att de förstnämnda hänger på kemiinstitutionen och de senare på fysikdito.

Men kanske kan man först försöka fundera över vad fysik respektive kemi är. Fysik är i princip studier av den fysiska världen, från subatomärnivå till hela universum. Ett område som sträcker sig över så där 45 storleksordningar i längdskala och mer än 30 i tidsskala. Teoretiskt skulle alla andra vetenskapsgrenar kunna rymmas inom fysiken men i praktiken handlar fysik om att undersöka allmängiltiga naturlagar och sedan studera hur dessa uppför sig i olika system. I detta ingår naturligtvis att utveckla metoder för dessa studier och använda resultaten i olika tillämpningar.

Kemi är lite klurigare att definiera. Enligt Wikipedia är kemi "vetenskapen om materiens uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar". Men det är en beskrivning som även materialfysiker skulle kunna acceptera som en beskrivning av deras område. Hans-Uno Bengtsson kallade någon gång kemi för "fysik på elektronvoltsnivå". Det är en ganska träffsäker beskrivning då kemin traditionellt sysselsatt sig med vad som händer med atomer och molekyler vid måttliga energier, typiskt i närheten av rumstemperatur och normaltryck. Efter hand har även kemin utökat sina domäner mot mer extrema förhållanden. Den klassiska bilden av en kemist är ju organkemisten som står i sitt labb och blandar, men numera är kemi så mycket bredare; organisk kemi finns förstås fortfarande kvar, men analytisk kemi, som handlar om att undersöka kemiska prover för att ta reda på deras sammansättning, är en av de allra största grenarna inom kemin. Numera finns även teoretiska kemister, eller kvantkemister som genom matematiska beskrivningar av molekyler försöker lista ut vilka egenskaper de har (eller kommer att ha, då många av molekylerna aldrig existerat utanför datorchippet).*

Men kemisk fysik och fysikalisk kemi då? Gränsdragningen är svår, och jag tror att kom nära sanningen i institutionsbeskrivningen ovan. Men en tumregel skulle kanske kunna vara att inom fysikalisk kemi använder man fysikaliska teorier som termodynamik och kvantfysik för att förklara kemiska processer på atom- eller molekylnivå. Inom kemisk fysik använder man istället fysikaliska metoder för att studera kemiska system på grundläggande nivå. Fast man hittar ju t.ex. laserspektroskopi och NMR inom båda disciplinerna.

Om någon läsare kan bidra med en bättre gränsdragning kanske det kan bli en intressant diskussion.

Dagens ord är chemia fizyczna - fysikalisk kemi.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, vetenskaplig terminologi, vetenskapliga dicipliner.

*Jag hörde en gång liknelsen att teoretisk kemi är ungefär som teoretisk golf. Det är lätt att räkna ut hur ett slag borde göras för att få bollen i hål - betydligt svårare att faktiskt utföra det.

Inga mer utländska forskare i Sverige?

Har börjat att titta lite på motionerna till riksdagen, med ett speciellt öga på de vetenskapsinriktade (material finns för fler poster). Där fick jag se att Marianne Walz (m) har lagt fram en motion med titeln "Motion 2008/09:Ub384 Svenska som vetenskapligt språk" där svenskans ställning som vetenskapligt språk skall försvaras. I motionen oroas Walz över att "om denna utveckling [användandet av engelska inom forskarutbildningen] fortsätter kan studenter och forskare till slut inte använda svenska termer och uttryck och således inte tala på svenska om vad de håller på med". Vad jag tycker om detta har jag redovisat flertalet gånger.

Walz har dock en lösning:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av krav i berörd lagstiftning på att forskare med undantag för utländska gästforskare ska dokumentera sin förmåga att kunna tala om sitt ämne på svenska.

Frågan som genast inställer sig är vad som menas med "gästforskare". Räknas en post-doc till gästforskare? Inte enligt den normala terminologin, men om de inte räknas in så är det slut med utländska postdocar i Sverige. Hur lång tid måste man forska i Sverige för att krävas "kunna tala om sitt ämne på svenska"? Direkt? I så fall är ju alla icke-svenskar uteslutna från tillsättningar på foass och professorstjänster o.dyl.

Walz motion är dåligt formulerad och verklighetsfrämmande och bör skickas till papperskorgen direkt.

PS. Jag har nu bott ett drygt år i Polen och talar en del polska. Jag kan förstå en del föredrag på polska, men inte hålla ett. Skulle någon i min situation kastas ut ur Sverige?

Dagens ord är wniosek - motion.

Andra bloggar om: Språk, politik.

Språkkommentar

Med anledning av en post på Språkförsvarets blogg angående en artikel i Tentakel så blev jag irriterad nog att skriva en lååång kommentar som jag tycker meriterar att korsposta här:

I kommentaren , liksom i artikeln, finns ett antal punkter som visar på en mycket dålig förståelse för frågan om språk i forskningen.

Ex.1) Ett argument man ofta ser (här bland annat [syftar på språkförsvaret]) är att amerikansk forskning skulle vara så framgångsrik på grund av engelskan. Det är ett idiotiskt påstående. Amerikansk forskning är framstående för att de har ojämförbart bäst resurser och att de bästa forskarna i världen söker sig till USA för att ta del av de resurserna. Av USA:s ca 300 nobelpristagare är en fjärdedel invandrade (i vuxen ålder). (I fysik är det 25 av 87 och många fler (mer än hälften) som andra generationens invandrare. Vilket naturligtvis är ett inlägg i debatten om integration.) Att engelska blivit forskningsspråket nummer 1 är snarare en effekt av detta än en orsak. (Naturligtvis kombinerat med USA:s position som ekonomisk och politisk supermakt samt arvet från den brittiska kolonialismen.)

Ex.2) "Tänk tanken att dessa anglosaxiska forskare skulle vara tvungna att skriva sina arbeten på franska/kinesiska/ryska..." Jo, jag tänker den tanken och tror att det skulle gått utmärkt. Språkkonventionen engelska har inte uppstått ögonblickligen och ur intet. Om kinesiska varit det dominerande forskarspråket så hade forskare lärt sig kinesiska. Det går inte tro att vi kan byta idag, men vem vet vad som händer under en hundraårsperiod när Kina öppnas upp och spänner sina ekonomiska muskler.

Ex.3) "Forskare måste kunna tala och skriva om sitt ämne på svenska". Jo, men det kan de! Jag har inte träffat någon svensk forskare som inte klarar det. Detta påpekas av andra kommentarer till Tentakel-artikeln som Språkförsvaret inte återger. Man förlorar inte bums sin svenska för att man arbetar på ett annat språk. Det är inte ett nollsummespel. Att det kan vara svårt att hitta svenska ord för vissa facktermer må vara hänt. Det går, och trots allt är det mestadels specialiserade termer som ändå bör undvikas när man talar/skriver till dem som inte är specialister i ämnet.

Ex.4) Varför inte publicera på svenska? För att det inte finns en publik! Sverige är litet. Vill en forskare bli uppmärksammad av sina kollegor så får man använda ett forum och ett språk de begriper. Att återinföra latin som lingua franca är något som skulle ta många decennier och inte lösa några av de problem som ofta diskuteras här [återigen språkförsvaret], t.ex. svårigheten att undervisa(s) på ett främmande språk.

Ex.5) "Forskare i Sverige bör kunna svenska." Det visar på en djup oförståelse för mobiliteten i dagens forskarsamhälle där en forskare kanske bara stannar några år i ett land innan de flyttar vidare. Att kräva att de genast skall lära sig nya språk att arbeta på är att kväva den internationalism som är unik för vetenskapen och återigen bygga upp nationella barriärer. Det leder bara till sämre samarbete och sämre vetenskap!

Ex.6) "att grundutbildning riktad till och bekostad av svenska medborgare ska vara på svenska är en självklarhet." Men grundutbildningen är inte endast riktad till svenska medborgare. Vi har idag inte ett tillräckligt studentutbud för att kunna fylla de program vi vill driva med svenska studenter. Många masters-program (som tillhör grundutbildningen) är beroende av utländska studenter för att kunna drivas öht. Därtill är import av duktiga studenter inget som skall ses ned på utan något som behöver uppmuntras. En stor del av USA:s vetenskapliga och ekonomiska mirakel är drivet av importerad talang (se tex den här artikeln i veckans The Economist). Sverige har inte USA:s naturliga attraktionskraft så vi måste anstränga oss för att locka hit begåvade studenter, inte stänga ute dem. Förvisso tycker jag att nivån upp till kandidat gärna kan undervisas på svenska, men sedan är engelska att föredra, inte bara för de utländska studenternas skull utan också för att hjälpa de svenska studenterna att ta plats i en internationaliserad värld. Att forskarutbildningen skall vara på engelska ser jag i det ljuset som självklart.

Dagens språksystem är inte perfekt, men det är bättre än något vi haft genom historien! Det finns ingen anledning att titta tillbaka på den gamla onda tiden och låtsas att den var så god! Jag upprepar min tro att mycket av motståndet mot engelska som forskningsspråk grundar sig i avundsjuka på den amerikanska forskningen och/eller helt vanlig anti-amerikanism.

Dagens ord är angielski - engelska.

Andra bloggar om: språk, engelska, vetenskap. Intressant?

Språkfrustration

Nu när den nya språkutredningen är släppt tycker jag att det är läge för mig att ventilera en del av mina språkfrustrationer. Det gäller främst situationen här på institutionen, men man kan dra vissa paralleller till en möjlig utveckling i Sverige om en del språkreaktionärer får som de vill. Polen har en språklag, den omnämns i utredningen, och artikel 27 i konstitutionen anger otvetydigt att "Polska skall vara det officiella språket i Polen." Nu tror jag inte att det beror på språklagen, men inställningen är helt klart att alla i Polen kan polska, och den som inte klarar av det har inget där att hämta. Detta gäller tyvärr också inom vårt forskningsinstitut. Majoriteten av alla föredrag, förutom när det är utländska besökare som talar, hålls på polska. All information från administrationen kommer enkom på polska, även vetenskaplig information.

Detta innebär inte bara att jag missar många intressanta föredrag, jag går dit, men många viktiga detaljer går mig förbi, utan också att man som utländsk post-dok inte känner sig särskilt välkommen. Visst är det skillnad i forskningsgruppen, till viss del. Kollegorna talar med mig på engelska, men allmänna vetenskapliga diskussioner glider oftast över på polska, varvid jag ofta tappar intresset.

Jag inser att detta är precis vad en del vill ha i Sverige: en situation där den dagliga vetenskapliga debatten sker på svenska. Där svenska är huvudspråket vid svenska institutioner. Och visst låter det väl rimligt att den som arbetar i Sverige också lär sig svenska! Jag lär ju mig polska.

Men det fungerar inte så! En "normal" post-dok, för att ta ett exempel där jag är hemma, stannar kanske två till tre år i ett land för att sedan söka sig vidare. Kanske kan denne under sitt sista år ha nått en språkfärdighet som tillåter honom att hjälpligt diskutera sin forskning på svenska/polska/icke-engelska. Det är inte rimligt att ställa krav på en (korttids)forskare att han skall klara av det samtidigt som kraven på att bedriva bra forskning och att publicera och presentera sin forskning på engelska på konferenser kvarstår. Att situationen är som den är i Polen är ett resultat av bristande forskningsresurser vilket gör att man har en mycket liten andel utländska forskare, och att man inte upptäckt att det faktiskt finns några av oss. Men både för Polens och utlänningarnas skull krävs en förändring.

Bättre är, som vetenskapsrådet skriver i sin kommentar i språkutredningen, att introducera engelska som arbetsspråk redan på mastersnivå. Att avhandlingar sedan skall ha en sammanfattning på svenska har jag inget problem med.

Dagens ord är raport - rapport, utredning.

Andra bloggar om: Språk, Polen, Vetenskap, Språkutredningen.

Håll klaffen, gubbjäkel!

I Polen har man kommit på ett fantastiskt sätt att förstöra allt nöje med TV. Man låter en och samma röst läsa alla repliker i utländska filmer med en inlevelse som Hasse Aro på valium. Originalljudet är nedskruvat så att man precis inte kan höra vad som sägs.

Med det nya året kom det nya TV-abonnemanget. Vi har nu 70 kanaler, fortfarande inget att se! Bland nya kanaler som lovade gott finner vi Discovery, TCM, Hallmark och många mer. Men liksom de polska kanalerna vi redan hade är de förstörda av den jäkla berättarrösten!

Enligt den tyska Wikipedia är en anledning till den polska (och ryska) varianten av dubbning att man i öststaterna inte fick tillgång till mastertapes med separerade ljudspår, och alltså kunde man inte ha en dubbning av tysk variant.

Polackerna verkar inte störas av rösten, man vänjer sig tydligen. Men jävlar vad störande det är när man inte vant sig. Jag kan inte se en film på polsk TV. Undertexter NU!

Dagens ord är lektor, som är vad de kallar röstjäveln.

Andra bloggar om: språk, dubbning, TV, Polen.

Polska verb

Polska verb är djävulens påfund! Den senaste vecka har vi tragglat verb på polskakursen. Det kräver ett visst mått av tålamod. Inte nog med att verben naturligtvis är personböjda (låt oss ta verbet jechać - åka - som exempel); Jag åker - jadę, du - jedziesz, han/hon - jedzie, vi - jedziemy, ni - jedziecie, de - jadą. Men visst, det känner vi igen från tyskan.

Värre är det med aspekter. Man måste välja mellan två former beroende på om handlingen är avslutad eller pågående; om det var en upprepad handling eller en enstaka händelse. De två formerna kan naturligtvis ha helt skiljda personböjningar. Det här är svårast när det gäller tempusformer. T.ex. kan det avslutade verbets presensform användas för att uttrycka futurum.

Fast det verkliga eldprovet kommer med det diaboliska påfundet att lägga till prefix till verben för att ge dem annan innebörd. Återigen, låt oss exemplifiera med jechać*:

• dojechać - komma till, nå; åka mot
• najechać - köra på
• odjechać - åka iväg; lämna
• pojechać - åka någonstans (till skillnad mot att bara åka)
• podjechać - köra upp mot; köra runt; köra uppför (berg)
• przyjechać - anlända
• wjechać - köra in; åka upp (med hiss)
• wyjechać - åka iväg; avresa
• zjechać - åka nedför (berg); "pull over"
• zajechać - komma fram till; stanna till

Vissa ord verkar betyda exakt samma sak men mellan de olika orden finns gradskillnader som man som utlänning omöjligen kan känna. Lite sympati, tack!

* Naturligtvis bara ett kort urval av betydelser. Ett exempel från mitt polsk-engelska lexikon:

zaj|echać pf - zaj|eżdżać impf (zajadę - zajeżdżam)
I vi
1. (przyjechać) to arrive; to reach vt; zajechał do domu w nocy he arrived a. reached home at night; zajechała taksówką na dworzec she arrived at the station in a taxi
2. (podjechać) to pull up; samochód zajechał przed dom/hotel the car pulled up in front of the house/hotel
3. (wstąpić) to stop off; zajechać do kuzynów to stop off at one's cousins'; na noc zajechali do hotelu they stopped at a hotel for the night
4. (zablokować) zajechać komuś drogę to cut in on sb
II v imp. pot. (cuchnąć) to stink, to reek; zajechało od niego wódą he reeked of vodka; od obory zajechało gnojówką there was a stench of manure coming from the barn
- kłamstwem i oszustwem daleko w życiu nie zajedziesz pot. lies and fraud won't take you far

Andra bloggar om: polen, polska, språk.

En språkfråga

Efter en knapp vecka i den vackra regionen Jura Krakowsko-Częstochowska är jag tillbaka i Warszawa. Då syftet med vistelsen var en internationell workshop om kemiska och biokemiska sensorer såg vi inte så mycket av de storslagna kalkstensklipporna (en klätterresa planeras till våren) och de många slottsruinerna.

Under workshopen, vars officiella språk givetvis var engelska, presenterades många intressanta resultat och idéer tillsammans med en del mindre intressanta. Ett mindre antal föredrag hölls dock på så bristfällig engelska att det var i det närmaste omöjligt att upprätthålla intresse för presentationen. Dessa delegater var också mer eller mindre utestängda från de informella diskussioner som brukar vara den stora behållningen av liknande möten.

Frågan, som annonserades i rubriken, går därför till Per-Åke Lindblom och de andra i organisationen Språkförsvaret liksom till övriga intresserade i ämnet är; När skall en svensk student/doktorand/forskare lära sig att inte bara presentera utan också diskutera vetenskap på engelska?

Språkförsvaret ägnar en massa tid åt att debattera engelskan menliga inflytande på undervisning, kultur och så vidare. Man är starkt kritiska till universitetkanslerns Anders Flodströms mål att engelska skall vara ett huvudspråk vid svenska universitet. Man undviker dock att svara på frågan när svenska forskare skall öva in den engelska språkfärdighet som är nödvändig för att kunna aktivt delta utan att hamna i underläge vetenskapliga diskussioner i internationella sammanhang.

Dagens polska ord är biegłość - färdighet.

Andra bloggar om: språk, engelska, undervisning.

Polskakurs

Var på min första polskalektion igår. Valde en kurs som ges av Polonicum på Uniwersytet Warszawski. Efter ett diagnostiskt prov blev jag placerad i en grupp på nivå B1 där stegen går från A1 till D2. Vi är en liten, men mycket internationell, grupp på tio personer från Sverige, Holland, Tyskland, Ukraina (lite fusk), England, Spanien, Turkiet, Japan, Korea och Mongoliet. Då vare sig mongolen eller turken kan ett ord engelska är polskan vårt enda, haltande, lingua franca.

Polonicum är inhyst i det vackra nyklassicistiska Pałac Tyszkiewiczów på Krakowskie Przedmieście. Det är en trevlig byggnad som uppfördes i slutet av 1700-talet. Liksom i princip alla andra hus i Warszawa förstördes det under kriget och återuppbyggdes på 1950-talet. Men trots att det är relativt nytt har det en atmosfär som känns genuin. Detsamma gäller för Stare Miasto (gamla stan) och kungliga palatset som också återuppbyggdes under samma tid. Detta gjordes så väl att Warszawas historiska centrum 1980 upptogs på UNESCOs världsarvslista.

Mer språkrelaterat: Igår underkändes en av våra ex-jobbare på sitt engelskaprov för antagning till forskarutbildningen. Studenten, som är en briljant kemist, är den som skulle jobba med mig på mitt projekt. Nu skall vi försöka skaka fram pengar till att anställa henne på projektbasis ett halvår tills provet går igen. Men, här har vi en utmärkt anledning till att man måste inkludera mer engelska i grundutbildningen.

Dagens ord får bli nauczycielka som betyder lärarinna.

Tungvrickare

En av dagens gratistidningar, som jag brukar plocka vid Metro politechnika, har huvudrubriken

Chrzczą paliwa, ale nie w stolicy

Jag klarar inte av att läsa hela artikeln, men den handlar om nedvattnad bensin som man tydligen inte riskerar i huvudstaden. Inte särskilt intressant i sig, men jag gillar ord som börjar på sex konsonanter!

Dagens ord är alltså chrzczą paliwa: nedvattnat (eller utspätt) bränsle de spär ut bränslet.

Språkförbistring från Gahrton

Via Dennis ser jag att Per Gahrton har lyckats klämma in en helt obegriplig debattartikel i Sydsvenskan. Gahrton verkar mena att EU behöver ett lingua franca, och att detta i princip kan vara vilket språk som helst, förutom engelska. Gahrton tycker att man kan följa det israeliska exemplet och återuppliva ett gammalt språk, latin, eller att ta ett konstgjort, esperanto (varför inte klingonska eller quenya?). Annars, tycker han måste vi ta ett modernt språk som inte är "upptaget" av någon annan supermakt. Detta språk skall vara "spritt och med lång historia som andraspråk i stora delar av regionen. I det fallet kan knappast något språk slå franskan. "

Två saker (minst) finner jag oförklarade: Varför lyfts just franskan fram på detta sätt? Spanska är ju betydligt lättare att lära sig, talas av fler människor runt om i världen. Tyska är officiellt språk i tre EU-länder plus Schweiz och talas av 100 miljoner människor i Europa. Att franska en gång var det dominerande språket inom EU-byråkratin ser jag inte som ett argument. Den andra oförklarade frågan är naturligtvis vad man har emot engelska. Det verkar främst vara att man talar det i USA. Nå, USA är en av EU:s främsta allierade och främsta handelspartner. Är det inte bra om våra representanter förstår varandra? Fast, skriver Gahrton, det vore ju att "kapitulera för marknadskrafterna". Vi har inte bestämt, i demokratisk ordning, att engelska skall talas i EU, skriver han vidare. Mig veterligen har vi heller aldrig bestämt att svenska skall talas i Sverige och franska i Frankrike.

Jag tror att det mesta av engelskbashandet grundar sig i vanligt USA-hat och anti-kommersialism. Om nu "marknaden" verkar föredra engelska måste naturligtvis klåfingriga politiker på vänsterkanten bestämma något annat, för marknaden kan ju aldrig ha rätt!

Dagens ord är język som betyder språk, men också tunga.

Andra bloggar om: engelska, politik, eu, språk, Intressant?

Ytterligare ett inlägg i språkdebatten

Kanske skriver jag det här i besvikelse över att inte kunna vara med på vetenskapskaféet på torsdag. Nåväl, det här är ett inlägg som mindre kommer att handla om engelskan roll i högskolan, där jag anser mig ha erfarenheter till att kunna uttala mig, utan jag skall ge mig ut på gungflyt och lufta mina åsikter angående språkpolitik i stort. Jag gör detta till del på grund av en växande irritation över vad jag läser på Språkförsvarets blogg (och i megakommentarer på Lingvistbloggen).

Per-Åke Lindblom skriver om kampen mot engelskan med ett språkbruk som påminner om det som snarast påminner om politisk kamp mot en förtryckarregim eller kommunisternas svada mot "marknaden":

[E]ngelskan är den största fienden, ”mördarspråket” nummer 1, [...]
Enligt min mening måste man för närvarande i stället upprätta en allians mellan alla språk gentemot engelskan. I motsättningen mellan ett stort internationellt språk som ex. spanska, franska etc. och engelskan bör man alltid stödja de förra som motvikter till engelskan.

Med vilka medel som helst (verkar det som) vill han förhindra att engelskan tar plats på andra språks bekostnad. Jag köper inte språkförsvarets postulat att engelskan skulle vara ett sådant hot mot andra språk. Det är uppenbart att det inte är engelska som hotar minoritetsspråk som sorbiska eller meänkieli utan det är den ökade mobiliteten som gör att riksspråken tar över.

När det gäller engelskans menliga inflytande över svenskan så tror jag inte heller här att det är något stort problem. Det är inte så att svenskan kommer att försvinna inom överskådlig tid. Språks död tar längre tid än så, och förändringar i vad som varit de internationellt gångbara språken har ändrats mycket fortare. Svenskan har överlevt tider då hela de styrande och intellektuella klasserna talade franska och latin. Kvar från de perioderna finns en stor mängd låneord som berikat språket och idag känns som helt naturliga. De som verkligen har något att frukta från engelska är de som vill se ett annat språk som dominant. Det är otvetydigt så att franskan har råkat ut för en betydande domänförlust internationellt, men att franskans ställning i Frankrike skulle vara hotad är rent löjeväckande. Fråga alla franskokunniga (inkl er käre skribent) som försökt ta sig fram i landet

Språk har dubbla funktioner. De är i första hand medel för kommunikation. Att språkbilden förändras när kommunikationens medel och möjligheter förändras är naturligt. Inom Sverige sker nästan all kommunikation på svenska, för att det är lättast och förstås bäst. Att högljutt klaga på att enstaka (eller till och med många) engelska uttryck slinter med är egentligen barnsligt. Visst kanske det låter för jäkligt ibland, men det är en stilistisk fråga och bör diskuteras som en sådan. Inom andra områden, mellan grupper av olika språklig bakgrund, behövs ett gemensamt språk. Det har inom många områden idag kommit att bli engelska. Jag kan inte se hur det skulle vara ett hot mot de nationella språken att man i diplomatins korridorer idag hellre talar engelska än franska. Det skulle i vilket fall som helst inte varit svenska eller urdu som talades. Det är en stor gunst att kunna tala direkt med sina gelikar utan att behöva gå genom tolkar. Även om det använda språket kanske saknar den skärpa som modersmålen har så är kommunikationen trots allt lättare

Den andra funktionen som språk har är som en form av kulturbärare. Det är en viktig roll. I Imperium skriver Kapuscinski om hur gamla armeniska skrifter bevarats till en kostnad i blod för att det armeniska språket och kulturen skulle överleva århundradena utan eget land. Språk är identitet, och att förneka någon hennes språk är att förneka henne identitet. Kurdernas situation i Turkiet är ett tydligt exempel. Men att som Språkförsvaret gör, likställa kampen för minoritetsspråkens ställning, med kampen mot engelska är att blanda bort korten. Det är två skilda frågor.

Inte heller svenskans ställning som kulturbärare hotas av den amerikanska "kulturimperialismen". Det är sant att en majoritet av filmerna på bio är engelskspråkiga, att mycket musik är engelsk. Det är ett val som folk gör, och som man skall låta dem göra. SRs kanaler har en stor andel svensk musik men har svårt att locka till sig publik. Man skall inte lagstifta för försöka ändra folks smak. Trots detta tror jag att svenskans ställning är trygg. Hur stor andel av de böcker som säljs i Sverige är engelska? Och slutligen, det är inte i universitetskorridorerna eller på bolagstämmorna som det språkliga arvet förvaltas*.

Det behövs en språkdebatt i Sverige, men det är inte den om en kamp mot engelskan. Allt färre svenskar lär sig ett tredje språk. Nog för att man klarar sig i ytliga och tillfälliga kontakter med engelska, men för att lära känna ett annat land och en annan kultur måste kunna dess språk. Die Grenzen meiner Sprache bedeuten die Grenzen meiner Welt, skriver Wittgenstein i Tractatus (5.6), och även om han menade det i ett striktare hänseende så får man med ett nytt språk också en ny syn på sitt eget språk, och sin egen värld. Det är en kunskap som blir viktigare i en mer mobil värld, inte mindre viktig.

En annan debatt vi bör ha är hur svenskutbildningarna och -kunskaperna för/hos invandrare skall bli bättre. Den debatten kan man föra utan att blanda in reglering av näringslivets språkval o.dyl. Den debatten har en nästan planekonomisk underton som inte tillför ämnet svenskutbildning något.

Jag har mer att säga i den här frågan, men inlägget är långt nog ändå, och visarna har passerat midnatt.

* Jag skulle gärna läsa Östen Dahls och Sally Boyds Grundlöst om språkdöd i Språkvård, men har inte kommit iväg till biblioteket för att hitta den ännu

Mer om: språk, engelska, språkförsvaret.

Engelska på universitetet

I veckan hade Godmorgon, världen ett inslag om engelskan som världsspråk. Det påminner mig om att jag för ett tag sedan skrev att jag skulle fundera över det där med engelskans dominans i ett särskilt inlägg. Det här är ett sådant inlägg. Jag har inte för avsikt att ta något helhetsgrepp på frågan om vad man skall göra åt engelskans ställning i allmänhet, om man skall göra något åt den. Främst handlar det om vilket språk som bör användas av oss som studenter, lärare och forskare*.

Det finns några självklara svar: om vi vill att vår forskning skall uppmärksammas utanför Sverige behöver vi kommunicera på engelska; om vi vill kunna ta in de bästa forskarna till våra högskolor behöver arbetsspråket i forskningen till stor del vara engelska; om våra studenter skall kunna hävda sig i en internationell forskarmiljö måste de kunna diskutera vetenskap på engelska.

Invändningar mot engelskans utbredning, som att den underminerar svenskans ställning inom vissa områden eller att man tänker bättre på sitt bästa språk, är både relevanta och meningslösa. Om vi ser till den verklighet vi lever i så kan inte vi bestämma oss för att vara annorlunda. Jag tycker inte ens att det är önskvärt. Oerhört mycket forskning hamnade i skymundan under kalla kriget, när sovjetiska forskare tvingades publicera på ryska i tidskrifter som inte alltid översattes. Likaså är det inte rimligt att begära att postdocs och foassar under sin begränsade tid skall hinna lära sig svenska bra nog för att föra vetenskapliga diskussioner på vårt språk. Det må allstå vara så att man tänker bättre på sitt modersmål, men för att våra studenter skall klara sig som forskare behöver vi träning i att uttrycka oss om vår forskning på engelska. Jag tycker därför att det är utmärkt nu när de två sista åren inom mastersutbildningarna till stor del undervisas på engelska, ofta med ett flertal internationella studenter närvarande. Det förbereder studenterna för en situation där de kommer att tvingas både kommunicera och argumentera på engelska.

På grundutbildningen är situationen något annorlunda. Kanske är det bra om vill undervisning sker på svenska; om del kursliteratur finns på svenska. En del klassiska böcker skulle i så fall översättas, som Haken & Wolf, Adams, Arfken m.fl. Det skulle öka urvalet när man vill ha svenskspråkig kursliteratur på grundnivå. Men trots allt kommer utbudet av engelskspråkig literatur vara oerhört mycket större. Detta ger frihet åt föreläsaren att rekommendera böcker han tycker bra sammanfattar kursmaterialet varför ett tvång att använda svenskspråkig literatur skull vara alltför begränsande, åtminståne i modern vetenskap.

Problemet är att vi har en verklighet som drar oss åt två håll samtidigt: det är dels kravet på att bättre behärska engelska i vårt yrke; dels kravet att bättre kunna kommunicera vår och andras forskning till allmänheten, vilket bäst görs på svenska.

Språkförsvaret anordnade en debatt nyligen där Fredrik Lindström menade att vi överskattar våra engelskkunskaper: "Töm ut innehållet i ett köksskåp och be folk tala om vad kastrull, slev, visp, sil och allt annat heter på engelska! Jag har prövat – det klarar de aldrig." Det må vara sant. Jag hävdar inte att jag kan klara mig i ett engelskt kök, men när det gäller nanorör klarar jag mig bättre på engelska än på svenska. Som jag ser det är det därför viktigt att hålla i åtanke att det är två skiljda debatter angående språkanvändning inom forkningen och i allmänhet. Klart är att våra språkkunskaper behöver öka, både i svenska, engelska och i ytterligare språk. Jag är dock emot språklagar à la Frankrike där språkanvändningen inom reklam, film och annat regleras. Om ett företag vill göra reklamfilm på engelska, eller långtbortistanska för den delen, så låt dem. Reklamens värde är ju dess säljkraft och det är upp till reklammakaren att bedöma vad de tror är slagkraftigt. I ett kort inslag i Rapport (länk, ca 9 min in) frågades Arne Rubensson från Språkförsvaret huruvida det gjorde något om det stod "Dress for spring success" i ett svenskt reklamfönster. Han vände på frågan och undrade vad det gör för nytta. Nyttan kanske inte finns, men det är inte hans sak, och inte statens sak, att avgöra om jag som reklammakare eller filmmakare vill kränga min produkt på engelska eller Rubenssons språk.

För att sammanfatta detta långa inlägg kan jag väl säga att när det gäller situationen inom naturvetenskap så är det viktigare att våra blivande forskare bättre lär sig att uttrycka sig korrekt och flyhänt på engelska än att oroa sig över bristande förmåga i svenska språket.

PS: Lite lustigt är det att Språkförsvaret i sitt förslag till språklag skriver att "Undervisande personal skall behärska svenska, engelska eller annat främmande språk." Det får man väl hoppas att de kan...

* Jag skriver här om forskning inom naturvetenskap av det enkla skälet att det är mitt verksamhetsområde. Naturligtvis gäller andra förutsättningar för viss humaniora och samhällsvetenskap.

Mer om: språk, språkförsvaret, engelska, vetenskap. Intressant?

Språkförsvaret

Det ramlade in en hel del besökare för ett tag sedan när en sida som heter Språkförsvaret länkade till ett av mina inlägg. Språkförsvaret är en gnällig organisation som bland annat förordar en språklag som de generöst nog gjort ett utkast till. De har också starka åsikter om svenska språkets ställning på högskolan. Malin på Vetenskapsnytt bemöter i ett mycket bra inlägg Språkförsvarets påstående ett påstående publicerat bl.a. på Språkförsvarets blogg att engelskans utbredning inom forskningen skulle vara odemokratisk.

Läs mer om språk, forskning, vetenskap.

Vetenskaplig språkförbistring

Det finns många tillfällen då bristen på gemensamt språk kommer i vägen för god förståelse, inte minst inom vetenskapen. De ofta mycket exakta facktermer som sörjer för god förståelse inom ett forskningsområde kan vara väldigt utestängande för folk utanför samma område. Detta gäller speciellt i kommunikation med allmänheten¹. Ett liknande problem finns mellan olika vetenskapsgrenar där en fysiker omöjligen kan förstå ett biologipapper/seminarium och vice versa. Ta som exempel på dessa delade världar två rubriker ur veckans Nature:

Comparison of the Hanbury Brown–Twiss effect for bosons and fermions

och

Escape from HER-family tyrosine kinase inhibitor therapy by the kinase-inactive HER3.

Finns det någon i hela världen som förstår båda de rubrikerna? Men det här vill jag inte antyda att facktermer är av ondo. De är nödvändiga för att kunna uttrycka sig med den noggrannhet som behövs för att beskriva ett resultat utan att bli onödigt ordrik och förklarande. Problemen är egentligen två, men relaterade: att anpassa texten till den tänkta publiken och att veta vilka uttryck som är tillräckligt allmängiltiga för att inte behöva extra förklaring. Det senare är ofta svårt, särskilt när utrymmet är begränsat. När man läser artiklar i utkanten av sitt eget område händer det ofta man fastnar på uttryck som man inte riktigt förstår. När det gäller kommunikation till allmänheten är det än mer viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Väldigt lite kan då anses som självklart, samtidigt som det gäller att inte förenkla till en sån nivå att man missar viktiga delar. Jag skulle tro att många av missuppfattningarna kring modern fysik kommer av att folk läser för förenklade framställningar. Här kommer vetenskapsjournalisten in. En god sådan skall kunna destillera ner ett resultat till dess kritiska kärna och förklara detta utan att ta bort för mycket information. Det ställer höga krav inte bara på journalistens pedagogiska förmåga, utan även kunskaper. Nature har tex en News and Views-sektion som är ofta är väldigt bra skriven.

En annan språkproblematik som dyker upp med jämna mellanrum är engelskan dominerande ställning som vetenskapens lingua franca. I en artikel i Nature Jobs granskar man hur folk från icke-engelskspråkiga länder har en stor nackdel på den internationella vetenskapliga arbetsmarknaden. När fler och fler forskningsinstitut och universitet världen över byter helt till engelska så förbättras möjligheterna för forskarna att söka sig vidare ut i världen, samtidigt som instituten har en bredare ansökningsbas. Men en del oroar sig över att forskarna på så sätt distanserar sig från lekmännen. Det nämns också i artikeln att många menar att forskningsmöten som hålls på engelska blir mindre livfulla och tystare än möten på modersmålet. Att vi inte kan överge engelskan är självklart, och vi som inte har engelskan som modersmål måste börja jobba tidigt på att förbättra våra kunskaper. För

non-native English speakers working in science are disadvantaged. "Nationally, everything moves more slowly[.] It takes longer to write, communicate and respond, and there is a higher risk of misunderstanding." The problem is exacerbated by a greater likelihood of being ignored if your English is poor

De flesta forskare har nog varit med om att sitta på en konferens och lyssna på en japansk talare med svårligen begripbar engelska och helt enkelt ge upp. Men det är inte heller så lätt alltid att förstå den snabbt talande engelsmannen/kvinnan. Lättast är det nästan med en holländsk talare. Engelska på lagom nivå. I japan har man en gammal tradition av att skriva review-artiklar på japanska författade av experter på området för spridning till icke-engelsktalande forskare/ingenjörer. Kanske är det en förklaring till Japans framgångsrika forskning, trots deras dåliga engelsknivå. Själv har jag egentligen inte blivit klokare över vad man skall göra än förra gången jag skrev om det.


¹ Ett exempel är ordet "kraft" som inom fysiken har en strikt definition, men som inte skall sammanblandas med det vardagsspråkliga kraft. Detta är något som ofta görs när man inom pseudovetenskapen talar om qi-kraftflöden o dyl.

Andra bloggar om: språk, vetenskap, forskning. Intressant?