"Polen i historien"

Så fick jag äntligen läst förra årets julklappsbok, "Polen i historien" av Peter Johnsson (ISBN 9789173314169). Boken har fått lysande recensioner (t.ex i SVD där den bedöms som "mästerlig" och i Gunilla Lindbergs Webb-bulletinen: "Peter Johnssons storverk") så jag hade höga förväntningar. Förväntningar som bara till del infriades.

Johnssons beskrivning av Polens moderna historia är koncis och välformulerad och det är här bokens tyngdpunkt ligger. Den äldre historien, före 1900-talet, behandlas kortfattat och episodiskt. Det blir några nedslag om hur bilden av Polens grundande förändras, något om de polska-svenska kungarna och krigen, en lång vindlande text om Prins Gustav som gärna kunde blivit kortare... Johnsson gör upp med Peter Englunds bild av det svensk-polska kriget från "Den oövervinnerlige" i en hånfull text som kunde förpassats till noterna. Den som vill ha en djupare bild av Polens historia fram till 1900-talet hänvisas till Norman Davies storverk "God's Playground". Johnssons bok har en något missvisande titel - den handlar mer om Polens senaste århundrade än om dess plats i historien. Men här är "Polen i historien" å andra sidan mycket stark. Johnsson beskriver det fria Polen under 20- och 30-talen i en mindre gyllene glans än var som är normalt och puttar Piłsudskis gloria ordentligt på sned. Den tyska ockupationen är ganska kortfattat hanterad med visst fokus på hur svenskar hjälpte den polska underjordiska motståndsrörelsen, men så finns också så mycket annan litteratur att tillgå om den tiden, men det kommunistska systemets införande och de motsättningar som byggs upp under decennierna fram till dess fall är detaljerade.

"Polen i historien" har också många irriterande detaljer. En sak är den chockerande dåliga korrekturläsningen. I bland till den grad att det är svårt att förstå vad som menas. Några exempel:

S. 165 "Vicekanslerns ställdes inför rätt och blev inte bara avsattes ..." 
S. 167 "Denne krigare som härstammade från den litauiska lågadeln historieskrivning en av var en skicklig politiker ..."

Andra saker är svårare att förstå. T.ex. skriver Johnsson hur det Flygande universitet under kommunisttiden bygger på de underjordiska universitet och teatrar som verkade under den tyska ockupationen (ss 269-270). Visst, men det Flygande universitet är äldre än så. Det var verksamt redan under partitionstiden. En av de mest kända studenterna var Maria Skłodowska (senare Curie). Underjordisk verksamhet har en lång historia i Polen. Det vore väl ett förlåtligt förbiseende om det inte vore för just den typen av historisk förståelse som boken syftar.
Vidare kallar Johnsson Jaruzelskis utropande av krigstillstånd den 13 december 1981 för en kupp. Mycket kan man kalla det, men en kupp var det inte. Jaruzelski hade redan tidigt 1981 valts till premiärminister, så han försvarade statsmakten från upproriska element. Vad man än må tycka om den logiken så var det inte en militärkupp.
I kapitlet om omflyttningarna efter andra världskriget och om hur de boende i öst flyttade(s) västerut när tyskarna fördrevs kan man läsa:

Där tyskarna flyttades ut ur Polen flyttades [...] bl.a. [...] ukrainare in. [...] Biały Bor i nordvästra Polen [...] så långt från Ukraina, är det enda ställe i Polen där man idag kan hitta ett monument över Ukrainas store poet och språkförnyare Taras Sjevtjenko.

Taras Sjevtjenko (Szewczenko på polska)
i ett snöigt Warszawa.

Det är helt enkelt inte sant. Sedan 10 år står Sjevtjenko mellan gatorna Spacerowa och Goworka på min cykelväg till jobbet. Någon som Johnsson, som sedan 30 år är bosatt i Warszawa, borde inte ha kunnat missat det, om det inte är så att den delen av texten är skriven för länge sedan och inte uppdaterad.

Det är nämligen tydligt att boken är ett hopplock av texter skrivna under lång tid. Detta är särskilt tydligt i slutet där han går igenom det senaste årtiondets utveckling i Polen. I ett kapitel (s. 413) skriver han om "Polens nuvarande president, Aleksander Kwaśniewski" (president 1995-2005) för att i senare kapitel beröra flygkrashen i Smolensk och presidentvalet 2010. Den här delen av boken ger även intryck av att vara samling av tidigare texter som lags samman och bearbetats minimalt. Det förkommer exempelvis mycket upprepningar.

På det hela taget är "Polen i historien" en bra introduktion till Polen och dess historia, som fortfarande väger tungt i dagspolitiken och i kynnet. Peter Johnsson skriver bäst om tiden från självständighet till självständighet   som man kan uttrycka det så här på självständighetsdagens första timmar, dvs 1918-1989. Tiden innan behandlas ganska kortfattat och tiden efter ganska upphackat. Framförallt skulle boken mått bra av en bättre redaktör.

Dagens ord är niepodległość - självständighet, oavhängighet.

"Det artonde viktigaste slaget..."

I måndags hade vi ledigt - det var Jungfru Marie himmelsfärd*. Samtidigt firades arméns dag till minne av Slaget vid Warszawa 1920**. Slaget, som även går under namnet Miraklet vid Wisła, anses som ett av de viktigaste i polsk historia för att det stoppade den sovjetiska invasionen av Polen och därmed även bolsjevikernas marsch mot väst.

Nytt för i år är att massor av polska nyhetsrapporter om högtidlighållandet nämner att slaget vid Warszawa räknas som det 18 viktigaste slaget i världshistorien. När jag läste det inställde sig naturligtvis frågor som: Enligt vem är det så? Vilka är de andra slagen på listan? Varför nummer 18?

Siffran dök upp igen och igen, ibland i varianter som det 18e viktigaste slaget, ibland som en av arton händelser som avgjort världens öde (t.ex. här på svenska), men alltid nummer 18. Eftersom det inte rapporterats något om den här speciella rankningen något tidigare år (iaf av de jag bott i Polen) så misstänker jag att det kommer ur ett pressmeddelande, kanske från armén, som sedan gått viralt i pressen. Det är ganska vanligt att journalister helt okritiskt upprepar "fakta" ur pressmeddelanden utan minsta kontroll av deras sanningsvärde.

I det här fallet kan man med hjälp av några minuter på Google leta fram en trolig originalkälla för siffran 18; den brittiske diplomaten Edgar Vincent, 1st Viscount D'Abernon, skrev en bok med titeln The Eighteenth Decisive Battle of the World: Warsaw, 1920, under sin tid som stationerad i Polen under det polsk-sovjetiska kriget. Hur han kom fram till siffran 18:

Everybody quotes viscount D’Abernon, a British lord who was writing about military battles and called that battle the 18th most important battle in the world,” said John Micgiel, East and Central European expert and Columbia University professor. "How he got to that is anybody’s question,” Micgiel said. “Why 18th and not 19th or 17th?"

Intressant är också att viscount D’Abernons bok kom ut 1931, alltså före andra världskriget. Rimligen borde rankningen ha ändrats betydligt sedan dess... Stalingrad, Midway, Normandie... Ändå är det 18 som var sagt, och 18 som gäller.

Dagens ord är Osiemnasta decydująca bitwa w dziejach świata, pod Warszawą 1920 r. som är den polska titeln på viscount D’Abernons bok.

* Lustigt nog har Polen däremot ingen helgdag på Kristi flygare.
** Att Warszawa varit en händelserik plats ser man inte minst om man söker på Wikipedia efter "Battle of Warsaw". Ett tiotal träffar dyker upp.


Andra bloggar om Polen, historia, faktoider, Slaget vid Warszawa.

Friheten har ett pris...

I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna...

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken "Mot Tripoli!". Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med "folkmilis" och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline "Friheten har alltid ett pris". Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser "nya" ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek - den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.

En amerikan i Warszawa

Igår var jag på Dom spotkań z historią (Huset för möte med historia) och såg utställningen Amerykanin w Warszawie med bilder och filmer av den amerikanske fotografen och dokumentärfilmaren Julien Bryan. Bryan var den enda utländska journalisten i Warszawa under andra världskrigets första veckor i september 1939. Han visste att kriget snart skulle bryta ut, och när han oväntat blev färdig i förtid med reportage från andra delar av Europa så begav han sig till Warszawa där han ankom den 7 september bara för att finna att regeringen, alla utländska diplomater och reportrar lämnat staden. Han motiverade att stanna kvar med orden "vädret är vackert och jag är fotograf". Hans verk, som publicerades i bland annat Life, inkluderar några av de mest kända bilderna från de tyska flygangreppen, t.ex. bilden av den 12-åriga flickan som förtvivlat gråter över sin döda syster. 

12-åriga Kazimiera Mika vid sin döda syster. Foto: Julien Bryan

Hans journalfilm Siege visades också på biografer i USA som motvikt till den tyska propagandan och gjorde mycket för att påverka folks bild av kriget. 

Naturligtvis var det här utställningens tyngdpunkt låg. Men Bryan kom ofta till Warszawa och hans krigsbilder kontrasteras mot bilderna han tog under blomstringstiden 1936 och när han kom tillbaka för att dokumentera återuppbyggnaden 1946.

Dagens ord är nalot - flygangrepp.

Lång promenad

Via Economist-bloggen Eastern Approaches läser jag att boken The long walk skriven (med hjälp av en spökskrivare) av Sławomir Rawicz (på svenska "Flykten från Stalins läger") är på väg att bli film. Filmen, regisserad av Peter Weir, heter The Way Home och skall tydligen ha premiär i år. En av konsulterna bakom filmen är Anne Applebaum, författare till boken Gulag. Hon är för övrigt också gift med Radek Sikorski, den nuvarande polske utrikesministern.

Jag har länge tänkt att läsa Raviczs bok, men det har inte blivit av. Bakgrunden till historien är de miljoner människor som deporterades till de sovjetiska fånglägren i Sibirien. Det är en historia som ligger nära många polacker. I de flesta släkter finns någon som varit fånge i Sibirien. Jag vet att de finns i fru mjn:s familj. I boken flyr huvudpersonen (som Rawicz hävdade var han själv - vilket senare forskning ifrågasätter - troligtvis återberättade Rawicz någon annans historia) från ett fångläger och vandrar, genom Asiens öknar och över himalaya, till friheten i brittiska Indien. En i sanning lång och strapatsrik vandring.

Men den är inte helt unik. Jag vet inte hur vanligt det var att folk flydde från Ryssland, men det skedde då och då. En wujek (se nedan) till fru mjn:s morfar blev runt sekelskiftet 1900 tvångsvärvad till den tsarryska armén. Byn där han bodde, och där babcia fortfarande bor, ligger i östra Polen, i det som mellan partitionen och återföreningen 1919 tillhörde det ryska imperiet. Män kunde tvingas till 10 års värnplikt i tsarens armé. Vår wujek skickades österut... långt österut. Till slut hamnade han in Manchuriet längst bort i sydöstra Ryssland. Där blev hans regemente indraget i det rysk-japanska kriget. Under ett av slagen flydde han, och blev räknad som en av de otaliga saknade. Han tog sig hem igen till Polen, till fots. En promenad som tog några år. Allt som allt dröjde det nästan 15 år innan han var tillbaka igen. Hans histora berättades inom familjen. Fru mjn:s mamma minns att han berättade det hela när hon var barn, men han dog för snart ett halvt sekel sedan och det mesta har fallit i glömska utan att någonsin skrivits ner. Enligt Wikipedia resulterade det rysk-japanska kriget i 170.000 saknade på den ryska sidan. Jag undrar hur många av de som liksom Wujek helt enkelt hängde av sig uniformen och begav sig tillbaka till hembygden.

Även fru mjn:s morfar gjorde sin egen krigstidsvandring, om än inte tillnärmelsevis lika lång. Efter att ha sårats i den inledande striderna när Tyskland invaderade Polen 1939, där nästan hela hans regimente utplånades, lyckades han ta sig till ett sjukhus i Warszawa. När tyskarna sökte igenom sjukhusen efter polska soldater flydde han, hängde av sig sin uniform och vandrade under tre nätter de 13 milen tillbaka till byn.

Kanske kommer jag till slut att läsa Raviczs bok, men jag tycker det är synd att så få bemödat sig med att se till att de äventyr som finns inom så många polska familjer inte glöms bort. Kanske är det som en påminnelse om det som Ravicz bok och Weirs film skall ses.

Dagens ord är wujek, som ordagrannt betyder mor-/farbror men som används för att beskriva nästan alla manliga släktingar i föräldragenerationen. Wujek är också vanligen det som små barn kallar föräldrarnas vänner. Jag är t.ex. wujek Martin för våra vänners barn.

Sirener och cyklar

Idag är det årsdag för Warszawaupproret. Klockan fem, vi tiden upproret inleddes - timmen W, ljuder sirener i hela stan huvudstaden och folk och trafik på gatorna stannar upp för en minut. Det är också en dag då TV visar patriotiska filmer om upproret som Godzina 'W' och annat.

Intressant är den kortfilm, Miasto ruin - Ruinstaden, som idag har premiär på Warszawaupprorsmuseet som visar Warszawa efter kriget ur ett fågelperspektiv. Filmen är en datoranimering på basis av gamla foton, bland annat de flygbilder som numera finns att se i Google Earth. Filmen är gjord av Platige Images samma studio som gjorde Tomasz Bagińskis oskarnominerade kortfilm "Katedra", animeringar till bl.a. Katyń och Antichrist mm. Jag skall försöka ta mig iväg och se filmen under veckan, så mer kommer då.

Fast i år tvingas upproret konkurrera med några som nog inte stannar klockan fem. Första etappen av Tour de Pologne rullar in i stan för målgång runt kl 19. Man startar i Sochaczew klockan 15, varefter man passerar Chopins födelseplats Żelazowa Wola på väg mot Warszawa. Man kommer in i stan söderifrån via Konstancin Jeziorna och Wilnaów. Sedan passerar man utanför vårt hus på Sobieskiego innan det är dags för 8 stycken 8-kilometersvarv inne i stan.

Dagens ord är z lotu ptaka - ur fågelperspektiv, ordagrant: från en fågels flykt.

Säpos Stasiarkiv - inget svenskt IPN tack.

Lyssnade på Godmorgon, världen! på väg till jobbet och hörde panelen diskutera huruvida Säpo borde öppna "Stasiarkiven" eller ej. Att regeringsrätten prövar det är utmärkt och jag hoppas att de tillåter att arkivmaterialet används för forskning. Inte minst för att undvika det som hänt här i Polen där, de naturligtvis mycket mer omfattande, arkiven omhändetas av Nationella minnesinstitutet, IPN. Arkiven är i princip otillgängliga, med endast ett fåtal forskare på IPN som har tillgång till dem. Det har lett till en mycket politiserad debatt om vem som var kollaboratör med SB och vem som inte var det, underblåst av läckor då och då. Forskare från institutet har också anklagats för att vara politiserade och knappast något övertygas av forskning därifrån. Den bidrar bara till att stärka redan hållna uppfattningar.

Att öppna arkiven är därför inte bara av historisk intresse utan också för att faktiskt kunna granska de skäl som fanns till att personer hamnade i registren och att kanske kunna konstatera att vissa av dem möjligen var oskyldiga till samarbete. I vilket fall som helst kräver det en viss öppenhet. Däremot inte att registren görs helt offentliga. Jag tycker inte att det finns skäl till att alla skall kunna gräva i arkiven bäst de vill, däremot att det skall kunna göras i forskningsyfte, och då något mindre restriktivt än här.

Dagens ord är tajne akte - hemliga akter.


Andra bloggar om Stasi, Säpo, Polen, hemliga arkiv.

Flygbilder från förr

Läste nyligen att man i Google Earth nu kan se historiska flygbilder från Warszawa. Bland annat har man lagt upp flygbilder från 1935, och det är fascinerande att se hur stan har förändrats. Bilderna nedan jämför stadsdelen Muranów, där det judiska gettot upprättades under kriget, med hur det ser ut idag.

Muranów 1935.

Muranów idag.

Warszawa var under tiden före andra världskriget oerhört tättbebyggt. Förutom ett antal parker, som fortfarande finns kvar, såsom Odród Saski, Pole Mokotowskie osv fanns väldigt lite grönt i staden. Idag är Warszawa, trots den grå stereotypen, en lummig stad. På bilderna nedan kan man jämföra gamla stan då och nu.

1935.

Nu.

Gamla stan är sig lik, återuppbyggd som den är. Och även kungliga slottet är detsamma (med en vit fyrkant i mitten i nedre bilden). Men om man tittar utanför gamla stan ser man även här hur mycket tätare det var mellan husen då. Med bilar, bussar och tunnelbana har staden istället kunnat expandera utåt.

Även i ett kortare historiskt perspektiv kan man se förändringarnas vindar med Google Earth. Här är området kring slottet Wilanów år 2002.

Och nedan ser man det från i höstas.


Den verkliga, otäcka, anledningen till att Warszawa kunde transformeras från tättbebyggt till lite glesare är naturligtvis kriget. I Google Earth finns även bilder från 1945. I gamla stan finns inte ett enda oskadat hus, och av kungliga slottet syns nästan inte ett spår.

Muranów drabbades ännu hårdare. För att kväsa gettoupproret gick de tyska trupperna fram och sprängde och brände systematiskt hus efter hus. Till slut fanns inget kvar. Verkligen ingenting.

Bilden nedan, från Wikipedia, säger ganska mycket om hur andra världkriget drabbade Warszawa.

Dagens ord är zdjęcie lotnicze - flygfoto.

Andra bloggar om: Polen, Warszawa, Google Earth, historia, flygfoto.

IPN i rubrikerna igen

De senaste veckorna har nationella minnesinstitutet IPN varit i ropet mycket. Det började med att man återigen anklagade förre presidenten Aleksander Kwaśniewski för att varit hemlig medarbetare till säkerhetstjänsten SB under täcknamnet "Alek". Kwaśniewski, som var aktiv inom kommunistpartiet, medger att han var registrerad hos SB, men förnekar att han var agent för dem. Det skulle ha varit något som gjort det omöjligt för honom att ställa upp i presidentval. Den senaste artikeln skrevs för övrigt av en av författarna till boken SB a Lech Wałęsa.

Det fortsatte med att Professor Antoni Dudek från IPN skrev på sin blogg om ett dokument som sägs vara en nedteckning av ett samtal mellan general Jaruzelski, dåvarande ledare för Polen, och Viktor Kulikov, överbefälhavare för Warszawapakten, den 9 dec 1981 inför det polska undantagstillståndet som kom i effekt fyra dagar senare. Där skall Jaruzelski säga till Kulikov att:

Gdyby to miało ogarnąć cały kraj, to wy będziecie nam musieli pomóc. Sami nie damy sobie rady.
Om de [protesterna] kommer att omfatta hela landet är det ni [USSR] som måste komma till vår hjälp. Själva klarar vi det inte.

Vid ett Politbyråmöte i Moskva dagen efter skall Andropov, chef för KGB, och Suslov, de facto ledare för Sovjetunionen, ha menat att en militär invasion var för riskfylld. Det hela går helt på tvärs mot Jaruzelskis linje att undantagstillståndet infördes för att förhindra en sovjetisk invasion liknande den i Tjeckoslovakien -68. Jaruzelski förnekar naturligtvis att samtalet ägt rum. Intressant är att Wałęsa, som ju inte har några höga tankar om IPN gripit ögonblicket och säger att om det är som det ser ut, så borde Jaruzelski åtalas för landsförräderi.

Nästa rubrik handlade om att IPN nu riktat siktet mot Maciej Kozłowski, vicechef på utrikesministeriet och ansvarig för Afrikaavdelningen. Kozłowski har enligt IPN ljugit i sin lustration (den försäkran alla högre tjänstemän måste skriva under där de lovar att de aldrig samarbetade med bl.a. SB) då de menar att han var agent för SB under namnet "Witold" 1964-69. Det intressanta med fallet Kozłowski är att han kastades ut från universitetet i Warszawa 1968 för att ha deltagit i stundentprotesterna och dömdes 69 till 5 år fängelse för att ha spionerat för CIA. IPN har lämnat över fallet till domstol, och Kozłowski riskerar att förbjudas att inneha publika positioner i upp till 10 år.

IPN anses allmänt stå nära PiS och tvillingarna Kaczyński och anklagas ofta för att fokusera på tvillingarnas fiender och läcka uppgifter vid lämpliga tillfällen. Det är kanske därför inte så konstigt att PO länge velat göra upp med IPN. De menar att IPN är genompolitiserat och har nu lagt fram ett förslag att reformera myndigheten. Bland annat vill de underställa den ett politiskt oberoende råd och göra det lättare att få ut dokument ur de gamla arkiven. PiS lovar att rösta emot förslaget medan vänstern helst skulle vilja lägga ner IPN helt och hållet.

Det mesta är alltså som vanligt i polsk politik - historien är i högsta grad levande och används framförallt som slagträ i det politiska spelet. Det blir i alla fall inte tråkigt.

Dagens ord är kriptonim - täcknamn.

Putin och världskriget

Få kan väl ha missat att 70-årsdagen av andra världskrigets inledning högtidlighölls i Gdańsk i tisdags. Vad alla undrade var naturligtvis vad Putis skulle säga. Under våren och sommaren har en strid ström av ryska hemliga rapporter, historiker och TV-program försökt att mildra eller ursäkta det som ses som ett av världskrigets utlösande faktorer och ett av historiens största svek, Molotov-Ribbentrop-pakten. Det ryska försvardepartementets hemsida gick till och med så långt att de kallade de tyska kraven på Polen för "rimliga" och lade därmed skulden för krigen på Polen. Efter häftiga protester försvann den rapporten snabbt. Men i ljuset av detta, och i ljuset av att liknande anklagelser fortsätter att komma från ryskt håll vägdes naturligtvis Putins ord på guldvåg.

Putin föregick mötet med att skriva ett brev till den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza - döpt till "Brevet till polackerna" av tidningen. Där lyckades Putin, med många om och men, klämma ur sig att Molotov-Ribbentrop-pakten var moraliskt förkastlig. Till slut kom det även ur honom att de ryska morden på polska krigsfångna officerare, känt som Katyn-massakern, var ett avskyvärt brott. Men, på typiskt ryskt manér var Putin naturligtvis tvungen att relativisera sin berättelse; visst var Molotov-Ribbentrop-pakten ett moraliskt fel, men det var även Münchenuppgörelsen året innan. Kunde man inte förstå Stalins tankebanor? Och gick inte polska trupper in, samtidigt med de tyska, i Tjeckoslovakien 1938? Visst mördades 20000 officerare i rysk fångenskap, men dog inte en mängd ryska krigsfångar av undernäring och epidemier i polskt fångenskap efter det polsk-sovjetiska kriget 1919-21?

Putin varnar i sitt brev för just den typ av historieförfalskning som uppenbart rinner ur ryska källor:

Historiens duk är inte en billig reproduktion som man slarvigt kan retuschera på någons begäran och ta bort det som inte behagar honom , eller ändra bakgrunden genom lägga till ljusare eller mörkare färger. Tyvärr är sådana exempel på förvridandandet av det förflutna något vi ofta att göra med idag. Vi ser försök att skriva historien på nytt för tillfälliga politiska behov. I vissa länder har det på det hela galloperat över styr – man heroiserar nazistiska medbrottslingar, man ställer i samma led offer och bödlar, frihetskämpar och ockupanter.

Trots detta ställde sig de flesta, vanligen historiskt hyperkänsliga, polska kommentatorerna försiktigt positiva. Regeringen Tusk försöker laga banden med grannarna. Han har lyckats väl med Tysklands Merkel men kanske inte lika väl med Putin. Kanske tänkte man att det här är nog det bästa som går att få ur en rysk ledare vid den här tidpunkten och otypiskt nog låta realpolitisk hänsyn gå före moralisk rättfärdighet. Någon som däremot inte till fullo ställde upp på den leken var Polens president Kaczyński, som ju länge gjort sig känd för sin oförsonliga inställning mot såväl Tyskland som Ryssland. Ursinnigt slog han ifrån sig den ryska relativismen och fräste att Sovjetunionen stack en dolk i Polens rygg.

Men på det stora hela verkar ceremonin ha haft ett försoningens förtecken. Tusk och Putin menade, på sin genemsamma presskonferens, att man steg för steg skulle se över sina meningsskillnader. Putin lovade därtill att, på "en ömsesidighetsbas" öppna de ryska arkiven. De tyska tidningarna är fulla av artiklar som inte sparar på riset åt den tyska ryggen. Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ, en av Tysklands tyngsta dagstidningar) påminner om hur långt vi kommit de senaste 20 åren. Vid 50-års-ceremonin 1989 var ingen tysk representant välkommen. Johannes Rau, dåvarande premiärminister i Nordrhein-Westfahlen och senare förbundspresident, lade ner en krans på en kyrkogård i Warszawa i all stillhet.

Kanske gör man rätt i att tolka Putins ord ord välvilligt, men man kan dock inte låta lögnerna stå oemotsagda. Historikern Norman Davies gör ett gott jobb i den riktningen i The Guardian där han påminner om krigets verkliga orsaker. Fast tyvärr är det ju också så att Putin har en viktig poäng, även om han själv verkar blind för sin egen läxa, i att många länder ser alltför okritiskt på sin egen roll före, under och efter kriget. "Alla" har begått fel, menar Putin med sitt typiskt råa språkbruk, och det är inte rätt att några skall få "plocka russinen ur det här mögliga brödet". Här har många länder mycken självrannsakan att göra. Så även Sverige.

Här kanske det också passar bra att tipsa om Vladislav Savics program Putin och rysskräcken som gick i P1 i somras. Ytterligare en påminnelse om de där jobbiga gråskalorna i en värld man helst målar i svart och vitt.

Dagens ord är pojednanie - försoning.

 Andra bloggar om: andra världskriget, Polen, Ryssland, Putin, Molotov-Ribbentrop-pakten. Intressant?

70 år sedan styckningen

Idag är det 70 år sedan den oheliga alliansen mellan Sovjetunionen och Hitlers tyska rike skrevs under, även om den daterades till den 23 augusti. Det var inte bara en icke-aggressionspakt mellan två totalitära diktaturer, utan de hemliga tillägg som Sovjet vägrade kännas vid förrän 1989 förklarade svart på vitt att Hitler och Stalin delat upp Öst- och Centraleuropa mellan sig.

Naturligtvis skrivs mycket i polska tidningar om pakten som betydde slutet för den nyuppståndna polska republiken. Man skriver också mycket om hur det i Ryssland av idag pågår en kampanj för att rättfärdiga Molotov-Ribbentroppakten som en nödvändighetsåtgärd från Stalins sida. Han behövde köpa tid inför det oundvikliga tyska angreppet menar man. Vidare hävdar man i rysk statlig TV (här, för den som kan ryska) att man tvingades till pakten för att skydda sig mot de pakter som Tyskland skall ha slutit med Polen och Japan om ett gemensamt angrepp på Sovjet. Jag vet inte om det är samma program som visades i juni, eller ett nytt. I vilket fall som helst bör man då ta i åtanke det som Fytne skrev förra året: under lång tid var det inte bara en icke-aggressionsstämning mellan kommunist- och nazistdiktaturerna - Sovjet stödde aktivt Tysklands krigsföretag med olja och andra råvaror. Man bör därtill komma ihåg att Polen sedan 1932 hade en icke-aggressionspakt även med Sovjetunionen - en pakt man hedrade fram till den 17 september 1939.

I Süddeutsche Zeitung kan man läsa hur den ryska historieskrivningen mer och mer efterliknar den sovjetiska. Kanske, skriver han, kan polsk och baltisk rädsla över rysk-tyska relationer minska först när David Lows satirteckning ovan återfinns i ryska skolböcker. Men samtidigt som Daniel Brössler kritiserar den ryska hållningen gör han ingenting för att förminska de tyska grymheterna. Däri ligger skillnaden mellan ett Tyskland som varje dag lever med skulden från tredje riket och Ryssland som verkar allt mindre benäget att se kritiskt på sin egen historia.

Läs även Liepzig-historikerna Stefan Troebst (Süddeutsche) och Dan Diner (NZZ) om Hitler-Stalin-pakten som man kallar den i Tyskland.

Dagens ord är III Rzesza - Tredje Riket och ZSRR (Związek Socjalistycznych Republik Radzieckich) - SSSR (Socialistiska rådsrepublikernas union). (Kallades Sovjet någon gång för SRRU i Sverige?)

Andra bloggar om: Sovjetunionen, Polen, Tyskland, Molotov-Ribbentrop-pakten, andra världskriget, historia.

Historisk känslighet, del 732

Jeremy Clarkson visade i Top Gear en fejkad reklamfilm för Volkswagen Scirocco.

Folk flyr i panik... mass exodus... state of emergency... bild på bilen... Berlin to Warsaw in one tank. Kanske inte så himla rolig, men oförarglig. Kommentarerna har dock inte låtit vänta på sig. Gazeta Wyborcza kallar det ett smaklöst skämt på polackers bekostnad (fast jag tycker nog att udden är mer riktad mot Tysklands histora). Filmen har över 2000 kommentarer på YouTube. Många från polacker som känner sig sårade. En person föreslår en motsvarande reklam:

England. People are running and hiding in panic, women are crying, army on the streets, blah, blah blah (the same situation like in Clarkson advertising, but with Union Jack).
And in the final, we can see Lufthansa logo, and the text
"the new flight connections. Berlin-London within 40 minutes".

"Hur kul skulle det vara", frågar han retoriskt. Ganska kul säger jag och skulle vilja påstå att knappast någon britt skulle bli särskilt upprörd. Och jag tror knappast att brittiska ambassaden skulle protestera hos TVP. Men om man får tro Warsaw Voice har polska ambassaden nu lämnat in en protest till BBC. Suck.

Bara ytterligare ett exempel på polsk historisk hyperkänslighet.

För övrigt är det lite lustigt att den första bilden i Clarksons reklamfilm helt uppenbart är från Kraków och visar stadens mest kända landmärke. Hittade han ingen flygbild från Warszawa?

Dagens ord är żart - skämt.

Andra bloggar om: Polen, Tyskland, VW, Volkswagen Scirocco, Jeremy Clarkson, andra världskriget.

Timmen W

I Warszawa finner man idag ett överflöd av flaggor; på varje buss och spårvagn, på varje offentlig byggnad, i snart sagt varje gatuhörn hänger Polens rödvita och Warszawas rödgula flaggor sida vid sida. Anledningen är firandet av Warszawaupproret. Det är idag 65 är sedan upproret och det firas med att klockan 17:00, Timmen W när upproret inleddes, ljuder sirenerna i Warszawa, bilar stannar på gatorna och man håller en tyst minut. När detta pågår befinner jag mig på landet hos babcia.

Men år för år har upproret blivit mer politiserat, mer officiellt. Det brukade vara en ganska privat angelägenhet, för de upprorsmän som fortfarande levde, för deras anhöriga och för Warszawabor i stort. Upprorsmännen brukade besöka sina fallna kamraters gravar, eller monumentet Gloria Victis på krigskyrkogården. Men sedan socialistsystemets fall, under vilket hemarmén officiellt sågs som misstänkta - upproret riktade sig såväl mot de tyska ockupanterna som den kommande sovjetiska ockupationen, har firandet antagit alltmer politiska dimensioner. Detta har mycket med president, och före detta borgmästaren i Warszawa, Lech Kaczyński att göra. I hans nationalistiska framtoning passar firandet av upprorets hjältar perfekt. I år har han även föreslagit att den 1 augusti skall göras till officiell helgdag för minnet av upproret. Men kanske har man nu gått för långt. Bland de få kvarvarande upprorsmännen har det framställts önskningar att man inte skall ha en stor mottagning på kyrkogården utan att de skall kunna besöka gravarna i lugn och ro. Hanna Gronkiewicz-Waltz, Warszawas nuvarande borgmästare har därför undanbett ett officiellt firande på kyrkogården, men Kaczyński meddelande att Timmen W kommer han att befinna sig vid monumentet och lägga ner en krans. Han bjöd även in premiärminister Tusk och andra partiledare att delta. Senatens talman Bogdan Borusewicz har avböjd att delta och menar att efter att lyssnat på upprorsmännens önskan är det självklart att han inte kommer dit. Han förkastar även idén om att göra dagen till helgdag. Opinionsundersökningar visar att en majoritet vill att det skall vara en helgdag, men om man i princip frågar folk "vill du ha en extra dag ledigt mitt i sommaren?" är det kanske inte så konstigt att många svarar ja.

Själv är jag bara mer och mer trött på hur vissa polska politiker ständigt måste lyfta fram historien - historiska hjältar, nederlag, segrar (fast av den varan finns det inte så många) och förorätter. Visst, man skall inte glömma historien, men det betyder inte att man måste leva i den.

Dagens ord är Godzina W - Timmen W.

Andra bloggar om: Polen, historia, Warszawaupproret, andra världskriget.

Rysk historierevisionism

Läste just att en storm blåst upp i polska medier och myndigheter efter att den ryska statiliga TV-kanalen Rossija sänt ett program om hur Polen i pakt med Hitler-Tyskland planerade att invadera Sovjetunionen. Programmet, som sändes på årsdagen av Molotov-Ribbentrop-paktens upplösning på grund av den tyske invasionen under namnet Operation Barbarossa, sades vara baserat på ännu hemligstämplade uppgifter där det framgick att en pakt mellan Tyskland, Polen och Japan för att invadera Sovjet var underskriven. Molotov-Ribbentrop-pakten var alltså i princip en försvarsmekanism av Ryssland för att undvika en attack. Det hävdas i Gazeta Wyborcza att materialet som nu presenterades bara är en provsmakning inför 70-årsdagen av Molotov-Ribbentrop-pakten i augusti och andra världskrigets utbrott i september. Det skall bli intressant att se vad mer som kommer...

Reportagets upphovsman Ilja Kanavin är en stark anhängare av Putin. Bland annat har han flera gånger varit värd när Putin i live-tv svarar på frågon från folket. Kanavin fick 2006 motta Medaljen för tjänster för fäderneslandet ur Putins hand. Det är alltså inte vilken tomte som helst som ligger bakom reportaget.

Man går även vidare med den logiska slutsatsen att de polska landområden som togs av Sovjet efter kriget, i enlighet med Molotov-Ribbentroppakten, egentligen inte var polska. Natalia Narocznicka från "presidentens kommitté för bekämpande av för Ryssland skadlig historiförfalskning" påminner om att innan 1918 tillhörde de delarna det ryska imperiet. Detta kommenteras syrligt i Gazeta Wyborcza med

Tur att "historikern" har kort minne och glömde att även Warszawa då tillhörde det ryska imperiet.

Nu är ju det här inte på något sätt den första gången vi ser prov på hur historien böjs i Putins Ryssland. Kalle Kniivilä skriver om att "Tänk rätt om segern, eller håll tyst.". Man har påbörjat en upprustning av Stalins eftermäle från massmördare till "stark ledare". Det var inte heller så länge sedan det ryska försvarsdepartementets hemsida hade en artikel där andra världskriget även då beskrevs som Polens skuld. Den gången var det inför årsdagen av D-dagen.

"Det nya Ryssland" liknar mer och mer det gamla Sovjetunionen, fast utan ideologin. Istället för en förtryckarstat med socialistiska förtecken styrd av en hård kärna runt Kreml så har vi en kleptokrati utan ideologiska förtecken som desperat anspelar på varje uns av nationell stolthet för att den hårda kärnan kring Kreml skall klamra sig kvar vid makten och sina miljarder. Det vore kanske läge för västvärlden att stirra lite mindre åpet på den ryska gasen och börja fundera på hur man skall hantera det Ryssland som tar allt snabbare kliv bakåt i historien.

Dagens andra ord är rewizjonizm.

Andra bloggar om: Polen, Ryssland, historierevisionism, historia, andra världskriget. Intressant?

20 år sedan

Idag är det 20 år sedan två oerhörda händelser i vår moderna historia.

Den 4 juni 1989 slog de kinesiska myndigheterna brutalt ner studentprotesterna på den himmelska fridens torg i Beijing. Som en tänkvärd påminnelse om hur det lät de dagarna (speciellt för oss som kanske var lite för unga för att fullt ut förstå vad som hände) är BBCs förre kinakorrespondent James Miles dokumnetär The Lost Voices of Tiananmen Square mycket värd att lyssna på. Miles är numera The Economists korrespondent och rapporterade med remarkabel balans från förra årets händelser i Tibet.

I skuggan av detta, och i dramatisk kontrast, var den 4 juni 1989 dagen för de första mer eller mindre fria valen i det sovjetdominerade socialistblocket. Efter kompromissen vid de runda-bords-samtalet utlyste man val i Polen där alla platser i det nya överhuset, Senaten, och 35% av platserna i underhuset, sejmen, för första gången sedan 1920-talet skulle få väljas i fria val. Det slutade med en jordskredsseger för Solidaritet som tog 99 av 100 platser i senaten (den sista gick till en oberoende kandidat) och 160 av 161 valbara platser i sejmen. Detta banade väg för den dramatiska hösten 1989 med murens fall. Men som polackerna är snabba att understryka "Det började i Polen". Se även sidan 3989 och det fina fotot från Berlin.

Dagens ord är żelazna kurtyna - järnridån.

Andra bloggar om: Polen, historia, Himmelska fridens torg, kommunism, järnridån. Intressant?

På Flanderns fält

From In Flanders Fields

I söndags tog vi en tripp över gränsen och besökte det utmärkta med i det närmaste plågsamt detaljerade In Flanders Fields Museum. Museet ger en överblick över The Great War, första världskriget, dess orsaker, förlopp, slut och följder. Men det är inte bara storpolitik, man tas också med ner på personnivå. Museet är naturligtvis döpt efter John McCrea's berömda dikt. Kanske den mest berömda från första världskriget, möjligen med undantag från Wilfred Owens Dulce Et Decorum Est.

När man åker runt här i trakterna, där västfronten slingrade sig fram, och ser det vackra landskapet med åkrar, små skogsdungar och vattendrag är det svårt att ta till sig de månlandskapsliknande landskap som framträder i fotografier från 90 år sedan. (Som här, flygbilder från före och efter slaget vid Passchendaele.)

Vi besökte också Tyne Cot Cemetery, den största av Samväldets krigsgravplater. Nästan 12000 personer ligger begravda där, varav två tredjedelar utan namn. Även i trettigraders värme känner man iskylan längs ryggraden när man ser de tusentals exakt likadana gravstenarna, "A soldier of the Great War - Known Unto God".

I ett utslag av fantastiskt dålig smak eller historielöshet stod en stor EU-valaffisch från Vlams Belang utanför grindarna till Tyne Cot med texten "Dit is ONS land".

Dagens ord är Front zachodni - Västfronten.

20 års frihet ... men utan Solidaritet

En film från EU komissionen har väckt mycket uppmarksamhet i Polen de senaste dagarna. Filmen (kan inte bädda in material här i Frankrike, någon som vet varför?????) 20 år av frihet firar tjugoårsjubileet av kommunismens fall i centraleuropa. Eller, som man nu säger i Polen, 20 år sedan murens fall. Polen visas en kortkort sekund i en TV-bild av General Jaruzelski och en rekonstruktion av en demonstration från krigstillståndet 1981. Inte ett ord om Solidaritet, rundabordssamtalen, de första (semi-)demokratiska valen i östblocket den 4 juni 1989 i Polen och regionens första icke-kommunistiska regering. Polens EU-ambassadör Jan Tombiński har protesterat hos den ansvariga kommissionären,  vår egen Margot Wallström, och menar att filmen visar kommunismens fall helt ur ett tyskt perspektiv och att utan händelserna i Polen och resten av regionen skulle inte murens fall den 9 november 89 varit möjlig. Donald Tusk har sällat sig till kritikerna och kallat filmen en idiotisk blunder från kommissionens sida.

Nu har kommissionens representant i Polen Róża Thun sagt att man skall uppdatera videon med någon bild av Solidaritet också. 

Dagens ord är Solidarność - Solidaritet.

Andra bloggar om: Polen, historia, EU, berlinmuren. Intressant?

Att ta vara på cykeltiden

Jag har nyligen upptäckt programmet In our time från brittiska BBC Radio 4. Programmet finns som podcast, och de senaste veckorna har jag ägnat en del av min cykeltid till jobbet att lyssna på drygt 40 minuters diskussion om ämnen som Rafaels Skolan i Aten, Boxarupproret i Kina och mätproblemet i fysik.

Programmet leds av den härlige Melvyn Bragg som tillsammans med tre gäster, experter inom området som diskuteras, oftast professorer från brittiska universitet. Melvyn ser till att hålla diskussionen greppbar och låter den inte skena iväg men samtidigt har man förtroende för att lyssnarna klarar av ett intellektuellt samtal utan att behöva skrivas på näsan. In our time handlar enligt programinformationen om "exploring the history of ideas", men listan över avhandlade ämnen är lång och varierad och alla tillgängliga för lyssning. Det är så långt ifrån fördummande man kan komma, utan snarare ett tecken på massintelligensens tid.

Dagens ord är przenikliwość - insikt.

SB jagar Wolszczan ur Polen

Inte bokstavligt talat förstås, men astronomen Aleksander Wolszczan, som var en av Karin Bojs Nobelkandidater (och en liiiten förhoppning för mig också) har sagt upp sig från sin position på Uniwersytet Mikołaja Kopernika i Toruń. Anledningen är att det i september avslöjades att han under 70-talet var betald informatör åt säkerhetstjänsten SB under pseudonymen "Lange" Wolszczan är sedan 90-talet verksam i USA, men har haft en sidoprofessur i Toruń.

Exakt vad Wolszczan bidragit med till SB har inte kommit fram, men han själv menar att när han tvingades rapportera om enskilda personer så gjorde han det så lite som möjligt, i goda och vaga termer.

Det intressanta med historien är egentligen hur den belyser de problem som lovande forskare ställdes inför under socialisttiden. För att få ett pass och tillåtelse att resa utomlands var man i princip tvungen att mer eller mindre samarbeta med SB. Wolszczan började sitt samarbete 1973 i samband med att han reste till Tyskland för att jobba på Max Planck-institutet för radioastronomi i Bonn. Vi har en person här på institutionen som var "agent" för SB för att kunna åka utomlands för gästforskning. Samtidigt hade han en tryckpress för för oppositionen i sin källare.

Återigen tvingas man konstatera att sättet Polen har behandlat sina arkiv från socialisttiden är det sämsta av alla sätt. Och PiS häxjakt på "kollaboratörer" under regeringen Kaczyński gjorde inget för att förbättra situationen. PiS vädjar för övrigt till Wolszczan att han frivilligt skall avsäga sig sitt hedersmedborgarskap i staden Szczecin.

Dagens ord är obywatel honorowy - hedersmedborgare.

Andra bloggar om: Polen, kommunism, säkerhetstjänst. Intressant?

Drömmen om Warszawa

På staketet till Łasienki-parken längs Aleje Ujazdowskie hänger nästan alltid bilder i olika utställningar. Ofta flera utställningar samtidigt. Nu hänger en serie bilder med "Mode på operan", som visar kläder ur olika föreställningar, samt ett antal gamla postrar under namnet "Drömmen om Warszawa". Utställningen är ordnad Wilanów Poster Museum, som är ett av mina favoritmuséer. Postrarna illustrerar en tidsserie över synen på Warszawa, verklig eller önskad. De tidigaste bilderna var ett par reklampostrar för chokladtillverkaren Wedel från 1904.

Notera att texten är på franska.

Warszawa symboliseras ofta av sin siren i olika varianter, barbystad redan 1904, men inte 2006. Nästa poster känns lite väl aktuell just nu...

Det är reklam för herrkonfektion från 1927. Jag gillar skarpt den coola reklamen för likör från Rektyfikacja Warszawska.

Och när vi ändå är inne på dryckestemat kan vi väl bjuda in oss till Warszawas ingenjörsstudenters bal 1933.

Postern nedan är intressant för att den visar gamla stan sedd från floden hur den tedde sig innan kriget.

Bilden från 1926 av konstnären Stefan Norblin är reklam för de polska järnvägarna. På en annan poster kan man för övrigt få reda på hur lång tid det tog att resa genom Europa med tåg på den tiden.

Sedan kom kriget som här representeras av en poster för en utställning i London om Warszawas getto. Oklart vilket år.

Att det var kommunisterna som tog över i Polen efter kriget behöver man inte tveka över när man ser den här postern.

"Byggandet av det socialistiska Warszawa" står det högst upp. Och är det bara jag som tycker att devisen i botten, "Fred genom arbete", klingar lite väl likt Arbeit macht frei?
1952 började man bygga Kultur- och Vetenskapspalatset, Stalins "gåva" till Polen. Naturligtvis uppmärksammades detta i postrar.

Runt huset står texten "Hjälp Föredöme Vänskap" och dikten i de röda fälten lyder

En vänskapsgåva - vårt Kulturpalats
I hjärtat av Polen, synligt från fjärran,
det kommer bestå, såsom tron på människan,
det kommer bestå, såsom kärleken till barnet,
det kommer bestå, såsom Sovjets vänskap.

Och man fortsätter att kräma på.

"Hjärtligt tack för vänskapsgåvan."
1954 har bygget kommit lång väg och man förkunnar att "Warszawaborna lyfter näsan allt högre".

Det är tydligt att PKiN skall etableras som symbolen för det nya Warszawa.

Fast det är ju fortfarande en symbol för staden, men numera förknippad med den gamla onda tiden.
Här är en härlig poster som uppmanar tyskspråkiga att besöka Warszawa. Märk dock att man undviker att använda det tyska namnet, Warschau, på staden. Liksom postern från 20-talet visar även den här gamla stan. Sigismundkolumnen är tydlig till vänster.

Den sista bilden visar något av det som jag verkligen tycker om bland polska postrar - filmposters.

I det här fallet för en polsk film om en italienare som slogs i Warszawa under kriget. Men under socialisttiden hade man i Polen även riktigt snygga posters för internationella filmer. Mer om det i en egen post någon gång.

Dagens ord är sen - dröm.

Andra bloggar om: Polen, Warszawa, posters.