Upplopp i London

Ingen kan ha missat upploppen i England och brittiska politikers halsbrytande uttalanden om att skicka in armén och/eller begränsa möjligheterna att kommunicera via sociala medier. Förutom svårigheterna att faktiskt genomföra en sådan begränsning så undrar man verkligen hur de tänker. Det låter som om den brittiske premiärministern och hans vänner hämtar sin inspiration från Bahrain. Längre tid tog det alltså inte från att gå från den arabiska vårens prisande av Twitter et al. som demokratins verktyg till att skylla upploppen på dem. När Cameron attackerar sociala medier för händelserna i London och andra städer ekar han det vi hörde från Egypten och Tunisiens avsatta diktatorer.

Vi ser samma sak i Sverige, med Carl Bildt som på Twitter och sin blogg talar varmt om öppenhet på nätet i diktaturer medan hans chef glatt monterar ner samma öppenhet i Sverige.

I en ledare i The Economist undersöker man orsaker till att de brittiska upploppen sprids som de gör. Sociala orsaker som vänstern pekar på eller de är alla bara kriminella busar som högern menar. Själv är jag inne på att orsakerna är liknande dem i arabvärlden. Naturligtvis spelar frustration över arbetslöshet, låga inkomster, ett förlamande välfärdssystem o.dyl. in, men man har också i England över det senaste årtiondet skapat ett system där människor behandlas som barn. Har skrivit om det tidigare i samband med bingedrinking:

när man varje dag behandlas som ett barn eller potentiell fara av nedlåtande authorities är det kanske nödvändigt att dricka sig skitfull och ge fan i alla förbud och konsekvenser - om så bara för en kväll

För övrigt var Polens radios reporter lite rolig när han påpekade, efter att en ung rioter klagat på bristen på pengar till utbildning, att det i så fall är underligt att så många elektronikaffärer plundras, men så få bokhandlar.

Dagens ord är zamieszki - upplopp.

Andra bloggar om London, upplopp, yttrandefrihet.

Ett obehagligt land

Efter att återvänt efter några dagar i London* försöker jag sätta ord på den där obehagliga känslan jag får av England. Ett land som verkar leva på förbud, förmaning, rädsla och dumhet. Överallt finns skyltar som talar om vad som är förbjudet, hur höga straff man kan få... Förbud istället för information; inte "ha ditt boarding pass redo" utan "If you don't have your boarding pass ready you will not be admitted!" Det är en tydlig maktdemonstration; vi bestämmer! vi informerar inte och du har bara att lyda... och över allt detta den ständiga närvaron av de bevakande ögonen. CCTV in operation.

Samtidigt gör man sitt bästa för att skrämma folk med skyltar om hur man skall vara på sin vakt, anmäla allt ovanligt till personalen. En bild på en skrikande kvinna med texten "NO NO NO NO NO! Don't take an unlicensed taxi. Our cars are tracked by GPS."

Och fördumma folk. Det började redan på tågstationen i Luton där högtalare vid trapporna upplyste folk att "when using the stairs, hold on to the handrail and take care." Behöver de verkligen tala om hur man går i trappor? På hotellet hade vi den här skylten - i duschen!

I tunnelbanan finns en skylt vid varje tulltrappa "Use caution, use the handrail, walk, don't run." Man gör barn av vuxna människor.

När jag skulle lämna landet och gick igenom säkerhetskontrollen blev jag ombedd att ta mig såväl mina Doc Martens som min cardigan. När jag frågade varför - personen innan fick behålla sin tjocka tröja och sina skor på - fick jag svaret "because he didn't wear boots". Irriterat muttrade jag "I forgot that your're paranoid in this country." "I wouldn't say that if I were you!" "Why?" "Because we don't accept any abuse", sa vakten och pekade på en skylt som förbjöd sånt! Kokandes inombord insåg jag att om jag ville med mitt plan var det bäst att bara hålla käft. Jag visste att de kunde tvinga mig delta i säkerhetsteatern, men jag trodde inte att de hade rätt att tvinga mig att le och gilla det också!

Kanske är det därför engelska städer förvandlas till slagfält varje helg - när man varje dag behandlas som ett barn eller potentiell fara av nedlåtande authorities är det kanske nödvändigt att dricka sig skitfull och ge fan i alla förbud och konsekvenser - om så bara för en kväll.

Dagens ord är inwigilacja - övervakning.

Andra bloggar om övervakning, London, England, frihet, polisstat. Intressant?


* Depeche Mode på The O2 war anledningen. Bra koncert. Grymt bra arena.

DDR-vitsar

Så här i FRA-dagarna kan man kanske påminna om att avlyssning kan ha en del positiva effekter. I en artikel i Der Spiegel beskrivs hur den västtyska underrättelsetjänsten, Bundesnachrichtendienst, samlade ihop vitsar om DDR som de plockat ur genomlästa brev och avlyssnade telefonsamtal. Varje år till karnevalsupptakten (11 november), liksom på Rosenmontag,  skickades en ny samling över till departementen i Bonn.

Några av skämten som nämns i Spiegelartikeln är lysande, andra mindre så. Socialismens fem grundregler, som man kanske bör tänka på lite extra i dessa dagar när det lutar åt att vi alla kommer att riskeras att ställas till svars för våra internettankar, lyder:

1. Denke nicht!
2. Wenn du denkst, sprich nicht!
3. Wenn du denkst und sprichst, schreibe nicht!
4. Wenn du denkst, sprichst und schreibst, unterschreibe nichts!
5. Wenn du denkst, sprichst, schreibst und unterschreibst, wundere dich nicht!

Som man skriver i artikeln, har vitsen i diktaturer en särskild betydelse. Speciellt som diktaturer sällan har någon självkritik. Men det var en lek med elden att berätta subversiva vitsar; det hände att folk kastades i fängelse för sånt. Vilket naturligtvis ledde till ytterligare vitsar.

Es gibt Leute, die Witze erzählen, es gibt Leute, die Witze sammeln und Witze erzählen, und es gibt Leute, die Leute sammeln, die Witze erzählen.

Kanske kan regeringskansliet se fram emot en årlig försändelse från FRA med "svenska folkets bästa"...

Dagens andra ord är dowcip - skämt, vits.

 Andra bloggar om: skämt, FRA, avlyssning, kommunism, DDR. Intressant?

Läxa om terrorism

Bruce Schneier skriver idag om vilken läxa vi skall dra av attentaten i Mumbai. Läxan är precis den motsatta till vad man normalt hör från politiker: att terrorism egentligen inte går att skydda sig emot. Om några killar med vapen ger sig attan på att ta med sig så många som möjligt i döden går det knappt att göra något för att stoppa dem. Man måste jobba mycket mer med förebyggande arbete i from av underrättelsetjänst och polis istället för att tvinga folk att kasta sina engångsrakhyvlar på flygplatsen.

Det är visserligen samma argument som förespråkarna för FRA-lagen använder, men en sak glömmer skiljer. Underrättelseinsamlingen måste vara proportionell! Visst, 18 tränade och välbeväpnade terrorister lyckades döda 200 (ca) personer. Det är en tragedi, men låt oss inte överdriva den. Det är färre än vad som dog under samma tid i trafiken i Indien. Terroristerna var mindre effektiva än Virginia Tech-mördaren och ungefär på samma nivå som den senaste skolskjutningen i Finland. Det finns ingenting som säger att avlyssning av all vår elektroniska kommunikation skulle stoppa vare sig skolskjutningar eller terrordåd liknande det i Mumbai. Däremot för det vårt samhälle ett steg närmare det terroristerna söker: ett samhälle som överreagerar och är sin egen värsta fiende.

Jag har ofta funderat på, när man trängs i julrushen, varför ingen attackerar våra shoppingcenter. En grupp på fyra, fem personer med automatvapen och granater skulle lätt kunna orsaka 100 dödsoffer och enorm skada på vår lust att trängas. I synnerhet i konjunktion med den panikrapportering som media garanterat skulle bjuda på.

Schneier har för övrigt svar på min undran ovan: It's because terrorism is very, very rare.

Dagens ord är zastrzelić - skjuta ihjäl.

Andra bloggar om: Terrorism, Mumbai, FRA, politik. Intressant?

Institutionaliserad internetanalfabetism

För ett par veckor sedan när jag kom hit till Lille för några veckors forskningsutbyte så behövde jag ansöka om lösenord för det trådlösa nätverket på institutionen. Jag gick till receptionsten, en kvinna i 50-årsåldern som naturligtvis hatade att behöva kommunicera på engelska, och fick en papperslapp där jag skulle skriva mitt namn samt en motivation till att jag behövde internetaccess. Jag blev helt ställd! Vad behöver jag internet till... allt var min spontana tanke. Jag började stamma något om mail, artiklar, databaser. "Nej", sa den barska grindvakten, en sådan motivation kunde hon inte acceptera. Som tur var dök min franske värd upp och sa att det var "Pour la recherche". Det räckte.

Samma form av internetanalfabetism ser vi nu bäras upp som stolta påfågelfjädrar av politiker, artister och journalister i Sverige liksom i Bryssel. Internet är inte ett esoteriskt nätverk för piratverksamhet, porr och terrorism. Förespråkare för IPRED eller telekompaketets avstängningsalternativ har inte förstått att nätet idag är en värld lika innehållsrik som den fysiska. Och liksom i den fysiska världen förekommer otyg även på nätet. Men att vilja strypa de oerhörda möjligheterna som finns i denna nya och i sanning sköna värld för att skydda en dagsländeföreteelse från 1900-talet går långt utöver dumt. Det är att medvetet gömma sig under en reaktionsismens sten och vägra ta steget in i nutiden. Förändring är för många något dramatiskt som man helst undviker. Att trampa vidare i gamla välbekanta fotspår är att föredra framför att va steget ut i det okända. Och förändringar blir i allmänhet svårare ju mer man har investerat i status quo. Och det är svårt att tänka sig några som har mer investerat än skivförsäljare, vilkas hela affärsidé bygger på ett koncept som snart (eller i princip redan) är lika utdaterat som kopparsticket, eller proffspolitiker och gammeljournalister som inte har en tanke på en karriär utanför det etablerade politiska och mediala etablissemanget. Det som hotas av den informella och spontana makten som finns utanför den fysiska världen. Därför vill man kontrollera och begränsa det nya. Man försöker beskära det stora, vildvuxna nya till en liten, oförarglig bonsai. Vad man samtidigt gör är dock att kastrera den kreativa lust som är det som drivit fram all utveckling.

Ironiskt nog kan man dock konstatera att om det är några som har förstått hur stor nätvärlden är så är det FRA och liknande organisationer. De vill ha en del av den kakan och utnyttjar hänsynslöst politikernas internetanalfabetism till att ta sig friheter i den digitala världen som de aldrig kunnat drömma om i den fysiska. Och eftersom de reaktionära inte rör sig i den världen känner de heller inget behov av att försvara den.

(Titeln ger en schwungigare allitteration på engelska, med detta är ju en svensk blogg...)

Dagens ord är sieć - nät

Andra bloggar om: IPRED, FRA, Jan Giullou, internetpolitik, fildelning. Intressant?

Fradar

Läser att Bahnhof utvecklat ett plug-in till Firefox kallar FRADAR som visar huruvida internettrafik hålls inom Sveriges gränser eller om den hoppar utomlands och därmed fastnar hos FRA. Vi utlandssvenskar skulle istället behöva en omvänd variant, som kontrollerar att trafiken håller sig borta från Sverige.

Annar kan jag passa på att pusha för ett annat plugin, FireGPG, som integrerar GPG-kryptering med en knapp i t.ex. gmail. Använd den, och börja skicka alla mail krypterat! Här är en anledning varför man skall kryptera mera.

Aningslöshetens land

Det är svårt hitta något positivt att säga om den gamla onda socialisttiden här i Polen och resten av Sovjetsfären, men en sak kommer jag på: Det var en injektion av skepticism mot staten. Här vet alla att politiker är korrupta, att myndigheter läcker och myglar, att de som har makten gör vad de kan för att behålla den. Kort sagt, man vet att staten inte är god.

Därför skulle en lag som FRA-lagen inte kunna röstas igenom i Polen, och ett PKU-register skulle inte kunna skapas. Jag säger inte att det inte finns, men det måste i så fall ske i det fördolda. När det skulle avslöjas skulle resultatet inte bli bestörtning, utan snarare ett lätt avmätt "Det var väl det vi trodde!" De flesta polacker (nå, som jag känner i alla fall) är övertygade om att staten avlyssnar det den vill, men på sätt och vis agerar man därefter. Man ger inte ett lillfinger mer än nödvändigt; mina personuppgifter är mina!

Jag undrar när vi svenskar kommer att vakna ur vår aningslöshet. Och hur brutalt kommer uppvaknandet att bli?

Dagens ord är państwo - staten.

Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, övervakning, DNA-register, Polen, korruption.

Där rök brevhemligheten oxå?

Ur Mikael Odenbergs kommentar om FRA-lagen:

Med den nya lagen får FRA möjlighet att fortsätta sin signalspaning mot utlandet oavsett med vilken teknik signalerna överförs.

Brev är ju också en teknik om än en gammal. Betyder det att FRA-nu får "automatiskt scanna" dem också?

Det som gör mig så förbannad när man hör Ingvar Åkesson och andra glada förespråkare för lagen är att de bara minimerar faran genom att säga att vi inte får titta på privata mail. JAg skiter i vad ni får! Det är vad ni kan som oroar mig! Förr eller senare kommer någon att Dessutom säger ju IÅ själv till HAX att avlyssning signalspaning kan komma att ske av i princip allt som regeringen, och andra uppdragsgivare, finner intressant.

Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, övervakning, signalspaning, brevhemligheten.

För att tekniken kräver det...

Ett av de oftast hörda argumenten (och så jäkla många har de inte) från FRA-förespråkare är att tekniken har förändrats så att den gamla eter-avlyssningen inte längre är relevant. Den nya tekniken kräver att vi gör saker på ett annat sätt. Nu är det med dagens snabba datorer möjligt att scanna igenom all internettrafik så det är naturligtvis en lockande möjlighet för den som är intresserad av masskartläggning.

Nu när FRA-förslaget går igenom, lätt friserat, så har vi skapat ett nytt prejudikat för övervakningssamhället. Man har i princip sagt att om det går så kan man alltid komma på argument för att vi får. Integriteten väger lätt mot det diffusa terrorhotet. (Men ärligt talat, att inte Tolgfors buades ut när han på allvar verkade mena att talibaner som placerar ut IEDs i Afganistan planerar det via mail till Sverige.) Med vad vi kan blir mer och mer för varje dag. Jag skrev för ett par år sedan om en artikel i Nature med titeln Everthing, Everywhere om smarta sensornätverk som kan övervaka allt, överallt, hela tiden. De kommer att bli verklighet, och med dagens prejudikat så kan vi vara säkra på att rikets säkerhet kräver att allas vårt mjöl skall berikas med lite "smart damm".

Dagens ord är wszystko - allt.

Andra bloggar om: FRA, övervakning, integritet, .

Citat i tiden

Nu när FRA-lagen alldeles snart skall godkännas eller (förhoppningsvis) röstas ner är det läge att påminna om ett citat av Bruce Schneier i förordet till hans bok Applied Cryptography (2. uppl.):

It is insufficient to protect ourselves with laws; we need to protect ourselves with mathematics.

Med andra ord: kryptera! Tyvärr, får man väl säga, har han i en senare bok, Secrets and Lies, uppdaterat sin tro på kryptografi:

If you think technology can solve your security problems, then you don't understand the problems and you don't understand the technology.

Men det kan på samma gång vara en uppmaning till dem som tror att FRA:s avlyssning skall hålla oss säkra.

Dagens ord är przedmowa - förord.

Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, kryptering, kryptografi, säkerhet, datasäkerhet.

Uttjatat citat

Ett av de mest uttjatade, men ändå mest passande citaten just nu är Franklins gamla

Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

Jag, som aldrig lyckas få fingrarna loss till sådana saker, har skrivit till riksdagen. Först ett kortare mail till alla ledamöter. Jag fick några svar, mest från frustrerade vänsterpartister, och sedan några klipp-och-klistrade svar från allianspolitiker. Samt en hänvisning från Jan Ericson (m) till hans blogg där man finner rubriker som:

Svenskarna vill inte alls övervakas! (2007-02-07)
Betydligt bättre signalspaningsförslag.....men duger det? (2007-01-24)

Men han verkar i andra inlägg komma ner ganska fast på ja-sidan.

Sedan skrev jag ett långt brev till Eva Selin-Lindgren (c), mest för att jag röstade på henne men också för att jag träffat henne ett par gånger i hennes funktion som professor på GU. Eva skrev ett långt, väl genomtänkt svar tillbaka, där hon beskrev den svåra balansgången mellan integritet och säkerhet. Jag skickade igår ett uppföljande brev där jag uttryckte min sympati för svårigheten i balansgången, men vidhöll att FRA-lagförslaget inte på något vis är ett "balanserat" förslag. Jag skrev också, och det är viktigt att framhålla, att det inte är var FRA får göra enligt den nya lagen som är det mest skrämmande, utan vad de kan göra. Vi har sett så många exempel på hur myndigheter och andra missbrukar sina resurser och gör det de kan och inte bara det de får. IB någon? Eller den nyliga skandalen med Deutsche Telekom i Tyskland som använde lagligt (tack Bodström...) insamlad trafikdata till att spionera på anställda och journalister.

Nej, vi har inte råd att sätta de oerhört kraftfulla medlen som kommer att stå FRA till buds om lagen går igenom i någons händer. Och framförallt måste riksdagsledmöterna tänka på att vi inte vet i vems händer systemet är i morgon.

Dagens ord är szpiegować - spionera.

Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, övervakning.

FRA-lagen igen

Det är mycket snack i bloggvärlden om FRA-lagen just nu. Man ser dock ingenting om det in gammelmedia. Man skulle tycka att ge staten tillåtelse att läsa alla mail, att se alla websidor du läser och att lyssna på alla IP-telefonsamtal skulle röna lite mer uppmärksamhet. Istället kommer nog lagen i (relativ) tysthet att röstas igenom den 17 juni. Om inte några ledamöter bestämmer sig för att stå emot partipiskan och rösta för det som är rätt. Fredrik Federley skriver på sin blogg att

Trycket internt i partiet går på två håll. Från medlemmar, mitt hemdistrikt är det tydligt. Rösta NEJ. Min egen övertygelse är detsamma. Mina väljare delar den också. Samtidigt är trycket på oss internt stort.

Man kunde ju hoppas på att det skulle göra det hela klart: han har sina väljares uppdrag att representera dem. Inte att sitta som en knähund till partiledningen. Men Fredrik våndas.

Man måste ju säga att det här spelar (s) perfekt i händerna. Genom den borgerliga majoriteten kan de få igenom en impopulär lag (nå, den skulle vara det om folk kände till den) som de själva förberett, men kan samtidigt spela good guys genom att rösta emot den. Ge dem inte den trumfen.

Ett har debatten om FRA-lagen gjort i alla fall. Jag har laddat ner GnuPG och satt ihop med Thunderbird via Enigmail. (Busenkelt. Steg för steg här för den som behöver.) Och i och med att gmail nu har IMAP-stöd går det alldeles utmärkt att g-maila via Thunderbird. Så nu kan man skicka krypterade mail till mig, även om triviala ämnen, bara för att... Min publika nyckel finns här. Jag uppmanar alla andra att också fixa en pgp-nyckel.

Dagens ord är zaszyfrować - kryptera, chiffrera.

Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, yttrandefrihet, övervakning, kryptering.

Ordkriget om Wałęsa går vidare

Som jag skrev om för några dagar sedan så anklagas Lech Wałęsa i en ny bok, utgiven av Nationella minnesinstitutet, för att på 70-talet varit agent för säkerhetstjänsten SB. Striden har inte lagt sig på något sätt, utan har nått nya ideologiska höjder. Frontlinjen går som vanligt mellan regeringen och oppositionen, eller snarare mellan PO och PiS.

Igår gav sig president Kaczyński in i debatten. Han hävdar att han har från "oberoende källor" information om att Wałęsa var agent för SB under namnet "Bolek". Kaczyński menar att Wałęsa utan tvekan var nationens ledare, men att "folket förtjänar sanningen". Samtidigt kräver företrädare för PiS att "Wałęsa skall bevisa att han inte är Bolek". Man säger också att historien, också för en ung och känd person, avspeglar sig i det han gjorde senare. För att förstå vad man är ute efter kan man lyssna till vad Jarosław Kaczyński, ex-premiärminister och ledare för PiS, sa vid ett möte med Gazeta Polskas läsare. Kaczyński lade där ut texten om hur regeringen har en hemlig agenda att cementera all makt vid ett enda parti genom att till det binda makten över medierna och rättsväsendet (t.ex. genom en ny lag som PO lagt fram om att göra åklagarväsendet oberoede av justitiedepartementet). Detta parti är naturligtvis PO och arbetet går tillbaka ända till rundabordsöverenskommelsen, som Wałęsa drev fram.

Hur det hela hänger ihop är lite svårt att förstå, men det passar helt klart in i Kaczyński-brödernas bild av Polen som styrt av en hemlig konspiration av ex-kommunister och annat skumrask. Enligt Jarosław Kaczyński är det enda som i dagsläget står i vägen för genomförandet av planen President Kaczyński. Om han inte skulle bli återvald skulle PO skapa en situation som skulle vara omöjlig att ta sig ur utan ett våldsamt uppror.

Men tillbaka till Wałęsa. Var han agent eller inte? Och spelar det någon roll? Wałęsa var helt klart ledande i arbetet att fälla kommunistregimen. Det kan ingen ta ifrån honom. Många kända personer, även kritiker av systemet, "samarbetade" till viss del med regimen. Det var t.ex. nödvändigt för att kunna få resa utomlands på konferenser e.dyl. Ryszard Kapuściński som i många av sina böcker är skarpt, men subtilt, kritisk till systemet, författade rapporter till säkerhetstjänsten i utbyte mot rätt att resa. Naturligtvis skulle det faktim att han varit agent vara en fläck på Wałęsas hjälteporträtt, men det skulle absolut inte frånta honom hedern över det han senare gjorde.

Men de som menar att Wałęsa är oskyldig har också argument. För det första hans eget ord, hur mycket det nu är värt, att han "bara kvitterat sina skosnören", men också det faktum att en domstol år 2000 förklarade att han inte varit agent för SB. Detta kom upp efter hans namn funnits med på en lustrationslista som förberetts 1992. Enligt en rapport som nyligen grävts fram sägs SB redan 1974 ha stämplat honom som "fiende till systemet" efter att han försökt organisera arbetare vid varvet i Gdansk.

Men mitt i allt det som händer är det klart att historien alltjämt utnyttjas som ett slagträ i den politiska debatten. Och i och med det har kritiken mot IPN, som ses som väldigt politiserat, blivit allt starkare. En skribent i Gazeta Wyborcza frågar sig varför skattepengar skall gå till fabriserande av lögner och rykten. "Historien är alltför viktig för att anförtros staten" skriver han. "Nog med detta IPN!"

Som avslutning kan man naturligtvis försöka att relatera detta till dagens svenska politik. FRA-lagen ger staten rätt att inhämta fantastiska mängder information, som sedan behandlas och lagras utan vidare insyn. Sådana register kommer att ligga kvar och kunna användas för vem vet vilka syften i årtionden framöver. Vi vet inte vem som kommer att sitta på informationen och till vad de vill använda den. Därför är den enda säkra lösningen att inte samla in den alls.

Andra bloggar om: Polen, historia, kommunism, övervakning, FRA-lagen, politik. Intressant?

Kameran ser allt... eller

(via) Jag minns min förvåning över antalet övervakningskameror i London. Trots att jag läst om det trodde jag inte riktigt att det fanns så många. Men de är verkligen överallt. Över hela Storbritannien har man hängt upp runt 4,2 miljoner kameror. Allt skall synas, inga brottslingar skall komma undan. I teorin... I verkligheten visar det sig att kamerorna varken förhindrar eller hjälper till att lösa brott.

Men tro inte att polisen är beredd att kalla det för ett misslyckande... Nejdå, problemet är att brottslingarna inte vet att systemet fungerar och därför inte respekterar kamerorna. För att lösa det vill man bygga ut en databas med misstänka och integrera automatisk igenkänning osv.

Man skulle kanske hoppas på att ansvariga tänker efter vilka åtgärder som verkligen är effektiva och inte bara reflexmässigt sätter upp en skog av kameror till ofantliga kostnader. Undrar hur de miljarder som investerats i CCTV i UK hade gett resultat om de satsats på mer traditionellt polisarbete i kombination med ett mindre antal kameror där de verkligen kan göra skillnad.

Dagens ord är kamera monitorująca - övervakningskamera.

Andra bloggar om: övervakning, CCTV, brottslighet.

FRA-lagen

Som många bloggare uppmärksammat (här HAX) kommer FRA-lagen att tas upp till omröstning igen nån gång under våren/sommaren. Det finns en klar riksdagmajoritet för förslaget, bl.a. genom (s) och (m). Det verkar svårt att se hur det fullständigt horribla förslaget skall kunna stoppas, trots att en majoritet av väljarna troligen inte tycker att det är ett så fantastiskt förslag. Åtminstone inte om det hela hade presenterats på är ärligt vis och inte genom att skrämmas med terroristhotet. Emma på opassande har varit vänlig nog att publicera en text-fil med alla riksdagsledamöternas e-postadresser. Skriv till dem och tala om varför lagen inte bör klubbas igenom. Jag gjorde det i morse och har fått svar från tvåfyra ledamöter (båda vänsterpartister).

För övrigt är FRA-lagen ytterligare ett exempel på varför Sverige behöver en konstitutionsdomstol. Så snart lagen är klubbad så finns det inget sätt för oss medborgare (och framförallt oss utlandsboende som med säkerhet kommer att få vår korrespondens med hemlandet genomsökt) att bekämpa den. Många var väldigt upprörda när NSA:s registrering och avlyssning av samtal utan domstolsbeslut avslöjades, med där kan man i alla fall slåss om det, upp till Supreme Court om så krävs. I Sverige kommer vi att sålt ut vår integritet till FRA oåterkalleligen.

Dagens ord är podsłuch - avlyssning.

Andra bloggar om: övervakning, FRA-lagen, . Intressant?

Fingeravtryck på vift

Der Spiegel rapporterar idag att hacker-gruppen Chaos Computer Club publicerat Wolfgang Schäubles, den tyske inrikesministerns, fingeravtryck. Avtrycket, som skall komma från hans högra pekfinger, stals från ett vattenglas som Schäuble druckit ur vid ett anförande.

CCC vill med publiceringen skapa debatt kring det ökande användandet av biometrisk data i pass, affärer, på flygplatser och liknande. På sidan finns även en guide för hur man kan använda ett stulet fingeravtryck för att "byta identitet".

Jag tycker det är en lysande aktion och hoppas att Schäuble tar till sig den läxan på samma sätt som Jeremy Clarkson gjorde: genom att inse att den ökade mängden insamlad data kan vara farlig i fel händer. Och att våga föra en öppen och ärlig debatt om det.

I övervakningsfrågan, liksom i fildelningsfrågan, är avsaknaden av en ärlig debatt slående. Endast på bloggar och i enstaka ledare kan man finna ett tillstymmelse till öppenhet. Våra politiker har insett att deras förslag inte skulle accepteras om folk kunde tillåtas granska argumenten. Därför införs nya övervakningsregler i smyg eller under falska förespeglingar och man hoppas att folk inte skall vakna upp förrän anden redan är ur flaskan. Aktioner som den av CCC är därför lysande. Hoppas bara att det får utrymme också!

Dagens ord är odcisk palca - fingeravtryck.

Andra bloggar om: övervakning, biometrik, fingeravtryck.
Technorati tags: övervakning, biometrik, fingeravtryck.

Tabula rasa efter valet

Efter de senaste veckornas debatterande kring FRA-förslaget, där Bodström väljer att försöka framstå som den personliga integritetens försvarare, så kan man fråga sig om ett regeringsskifte innebär att man stryker ett streck över allt som hänt och att man börjar om med ett nytt oskrivet blad. I morse på P1-morgon lät Thomas Bodström som om förslaget om FRAs utökade övervakning var något mycket dumt som han aldrig skulle kunna föreslagit. Men hur var det med det här?

Det är i flera fall nu som socialdemokraterna gått ut och kritiserat den nuvarande regeringen för beslut och förslag som är exakt likadana som de själva legat bakom fram till den 17 sept 2006. Är det verkligen så illa att folk inte alls kommer ihåg vilken politik ett parti förde bara för ett halvår sedan? Kan man verkligen plötsligt vända helt om och låtsas som om det tidigare aldrig hänt, och komma undan med det? Det är något nästan Orwellskt över hur man plötsligt ändrar det förflutna.

För oss som fortfarande minns framstår, i det här fallet, Bodströms invändningar som riktiga krokodiltårar. Motivet till socialdemokraternas nej till övervakningsförslaget är glasklart. Man har inte ändrat inställning till integritetsaspekterna ett dugg, man såg helt enkelt en chans att slå regeringen på fingrarna - så man tog den. Det är helt vanlig politisering, där man säljer ut sin övertygelse för några politiska poäng. Det är intressant hur Bodström, som fram till valet argumenterade att FRA utökade avlyssningsmöjligheter var av fundamental betydelse, nu argumeterar emot samma förslag. I radio hävdade han att det var en fråga som var tvunget att lösas på 5-10 års sikt (läs: efter nästa val). På samma sätt har centern varit väldigt tyst i den senaste övervakningsdebatten trots att de var starka motståndre till tex buggningsförslaget för ett år sedan. Det skall bli intressant att höra hur de argumenterar när det förslaget kommer tillbaka efter sitt år i träda.

Men på det hela taget är det ett stort problem för väljarna att de valda politikerna verkar kunna avsvära sig sina tidigare roller så fort ett val är genomfört. Hur skall man veta vilken politik som kommer att föras med stöd av min röst efter valet. Hur skall man kunna lita på att Bodström efter nästa val inte är tillbaka i sin roll som övervakningshetsande justitieminister...

PS. Läs den mycket intressanta genomgången av avlyssningsförslaget av John Bubber.

Andra bloggar om: Övervakning, FRA, politik. Intressant?

Säkerhetscharader.

Nu när DN i en ledare tar upp problemet med för mycket beslagtagna vätskor på flyget (något som TV4 hade uppe i början av februari) ställer man sig frågan om de ökade säkerhetskontrollerna är befogade, och om hur man skall se på säkerhet i andra sammanhang.

Själv känner jag mig inte alls säkrare när man inte får ta med sig vätskor på flyget. Det finns flera anledningar till det. För det första så är alla (åtminståne de offentligjorda) säkerhetsskärpningarna reaktiva till sin natur. "Nu försökte terroristerna använda flytande bomber. Vi måste förbjuda vätskor." För självklart försöker de på samma sätt igen.¹ Jag tror egentligen att efter 11 september så blev det säkrare att flyga, men inte på grund av kontrollerna. De som planerar terrordåd visste att nu skulle man hålla extra noga koll på flyget så de koncentrerade sig på något annat. Det visar att det hela till stor del är ett spel för gallerierna. Ett spel som skall få passagerarna att känna sig lugna och fortsätta flyga. Men det finns otaliga exempel på saker som inte är helt logiska inom flygsäkerhetsreglementet. T ex att man inte får ha med sig en liten sax eller en nagerfil, fast glasflaskor, som avbrutna kan orsaka stor skada är tillåtna. Varför är tändare och litervis med brännbar vätska (sprit) tillåtet?

Anekdoter om slapp säkerhet är legio. När jag nyligen flög från Landvetter satt den unga säkerhetskontrollanten och filade naglarna och kastade inte så mycket som en blick på röntgenapparatens skärm under de flera minuter jag tittade. En kollegas pojkvän tog med sig sin kniv ombord genom att helt enkelt lägga upp den på bandet tillsammans med sin plånbok. Ingen tittade noggrannare efter. En bekant fick 500€ i böter för att ha försökt ta ombord en flaska 80%-ig Strohrom på flyget (60% hade varit ok). Hans kompis som hade en likadan flaska släpptes igenom.

Säkerhetscharaderna har till största delen syftet att visa att man "gör något" åt säkerhetsproblematiken.² Men det är ett illa genomtänkt och kontraproduktivt görande. Inte bara gör det inte någonting åt själva problemet, det hotar också skapa en övertro på att det fungerar, samt att undergräva folks förtroende för hela systemet när man ser hur dåligt det fungerar. Louisep skrev intressant om detta strax efter Londonhändelserna, även om jag inte riktigt delar hennes vapenliberala inställning.

Naturligtvis behövs säkerhetskontroller på flyget, men det behövs utvärderade, verksamma metoder, och inte det detaljtrams vi har nu. Samtidigt behöver vi fundera över hur vi skall skydda oss på andra områden, tex mot bomber på tåg och färjor. Men vi måste göra det på ett sätt som uppnår en rimlig balans mellan frihet och säkerhet, öppenhet och övervakning och bekvämlighet och krångel. Tyvärr ser det inte bra ut på det området.

¹ Som Schneier on security skrev om att vi numera ofta tvingas ta av oss skorna i säkerhetskontrollen

[W]e should all be glad that Richard Reid wasn't the "underwear bomber".

² För det är ju inte ens så att flygbolagen själva litar på sin kontroll. I torsdags tvingades ett Ryanairplan nödlanda i Köln efter att en full polack hotat spränga en bomb ombord.

Andra bloggar om: flygsäkerhet, terrorism.

Felaktiga slutsatser om övervakningsenkät.

På Sveriges radio presenteras resultatet i en ny undersökning från Integritetsskyddskommittén. "Svenska är positiva till övervakning" låter rubriken. Siffrorna som presenteras ger verkligen stöd för detta:

- Nästan 80 procent tycker att kontrollerna av medborgarna borde öka för att komma åt terrorism och grov brottslighet.
- 87 procent anser att polisen ska få använda buggning och hemlig avläsning av datorer.
- 51 procent vill DNA-registrera hela befolkningen.
- 97 procent vill införa kameraövervakning på allmänna platser.

Men hur ser frågorna egentligen ut? Rapporten i sin helhet finns tillgänglig på nätet. Angående övervakningskameror kan man till exempel se att frågan som ställdes var:

Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåten eller otillåten på allmänna platser om det behövs för att förhindra eller avslöja terrordåd?

med svarsalternativen Tillåten, Otillåten eller Ingen åsikt. Av de svarande har 96% svarat Tillåten. Men, frågeställningen undviker komplikationer som vad behov betydeter, om ökad kameraövervakning verkligen är effektivt, hur det sker med så kallad funktionsglidning, vem som skall ha tillgång till bilderna, hur länge de skall sparas, och så vidare. Som verklig åsiktsmätning är det en frågeställning som inte har något värde över huvud taget. Men den nuvarande kompletta avsaknaden av debatt gör att folk inte har reflekterat över problemet utan helt enkelt tar frågans formulering som ett fristående faktum. Om det vore så att ökad övervakning automatiskt ledde till färre terrordåd och inga oskyldiga kom till skada så visst: 96% är en vettig siffra. Men verkligheten är inte så enkel. Vad frågan egentligen ger svar på är hur många som passivt skulle stödja en övervakningslinje när den smygs in utan debatt.

Samma sak gäller för buggningsfrågan.

Vissa mycket integritetskränkande metoder får i dag inte användas i polisarbetet. Det gäller t.ex. buggning och hemlig avläsning av datorer. Tycker du att polisen bör få använda även den typen av metoder?

Alternativen här var: "Ja, alltid", "Ja, men bara i undantagsfall", "Nej" och "Ingen åsikt". Fördelningen var 28%, 59%, 10% respektive 3%. Från detta dras slutsatsen att 87% vill tillåta polisen att bugga eller läsa av datorer. Man skulle lika gärna kunna dra slutsatsen att 69% är restriktiva till att ge polisen sådana medel. För vem vet vad "i undantagsfall" betyder?

Hela rapporten genomsyras av en aningslöshet gentemot statens övervakningsmöjligheter och den skada som kan se när (inte om) känsliga uppgifter läcker ut. Det ses tydligt genom att man vill tillåta oerhört långtgående övervakning från statens sida medan nästan 70% menar att det är känsligt att lägga ut ett klassfoto på nätet, en tredjedel vill gå så långt som att förbjuda det. Eftersom Sverige är den ultimata "nanny"-staten har folk vaggats in i att reflexmässigt se staten som god. Man har lyckats glömma IB-affären, tvångsteriliseringar och andra fläckar på det statliga samvetet. Det är uppenbart att många, när de svarar, automatiskt menar att de själva aldrig kommer att drabbas av övervakningen. Jämför t ex att 90% är positiva till övervakningskameror för att "folk känn[er] sig tryggare", medan endast 15% skulle vilja ha en kamera i fikarummet på jobbet för att förhindra stölder. Likaså att 58% vill öka kontrollen över medborgarna för att utreda skattebedrägerier medan endast 28% tycker samma sak om fortkörning. Ja, övervaka andra. Nej, inte mig!

Det behövs en ordentlig debatt i Sverige där en ökande övervakning verkliga för- och nackdelar ställs mot varandra. Det behövs ordentliga underlag innan vi gladeligen accepterar åtgärder som buggning och avläsning av alla mail. Vi kan inte lita blint på polisen som säger att de är nödvändigt. Polisen vill alltid ha större befogenheter. Därför stiftar inte polisen lagar. När våra politiker inte är tillräckligt ärliga för att vilja ha en öppen debatt om övervakningen gäller det för andra att ta upp frågan. Någon på den här listan som känner sig manad? Veckans debattartikel av Björn von Sydow var välkommen!

För övrigt, svaret på frågan "Tycker du att kontrollen över medborgarna bör öka eller minska när det gäller att komma åt bidragsfusk?": Borde öka 69%, Lagom som i dag 27%, Borde minska 2%, Ingen åsikt 3% borde väl ge kvällspressen en eftertanke nästa gång de kör rubriken "Försäkringskassan sätter åt sjukskrivna!"

Andra bloggar om: övervakning, enkät, integritet, politik. Intressant?

God etta!

(Via) Storbritannien var sämst i den undersökning jag skrev om för ett tag sedan, och det verkar som om de vill behålla den positionen. I The Guardian can man läsa:

Police are to demand new powers to arrest protesters for causing offence throughthe words they chant and the slogans on their placards and even headbands.

The country's biggest force, the Metropolitan police, is to lobby the attorney general, Lord Goldsmith, because officers believe that large sections of the population have become increasingly politicised, and there is a growing sense that the current restrictions on demonstrations are too light. [min kursivering]

Allt för att försvara demokratin mot de onda terroristerna antar jag... Med sådan vänner behöver man verkligen inga fiender!

Andra bloggar om: Övervakning, Storbritannien