Samtalsloggning

Som rgr påpekar så verkar både Sveriges Radio och SVT ha svårt att hålla reda på det här med telefonavlyssning och samtalsloggning. National Security Agency (NSA) i USA har avlyssnat samtal mellan tusentals amerikanska medborgare och deras samtalspartners i utlandet, däremot har man inte (vad man vet ännu) avlyssnat miljontals telefonsamtal, vilket hävdades i Ekot i morse¹. Det är intressant att denna "avlyssning" rapporteras så indignant i svenska medier, när det i mångt och mycket inte är något annat än vad som, med god backning av Bodström, blivit inte bara legalt, utan obligatoriskt inom EU. Samtal skall loggas, och loggarna sparas under minst sex månader. Denna insamlade data skall som det verkar sedan bland annat delas med amerikanerna.

Det som är anmärkningsvärt i det amerikanska fallet är att det i USA är olagligt att avlyssna samtal utan domstolsbeslut, men att presidenten menade att han i egenskap av militärbefälhavare i "kriget mot terrorismen" hade rätt att åsidosätta den principen. Legaliteten i detta är forfarande omdebatterat.

Datainsamlingskampanjen har enligt USA Today till syfte att "create a database of every call ever made", men man påpekar också att "[t]his program does not involve the NSA listening to or recording conversations". Däremot kan man analysera datan för se vem som har kontakt med vem genom att skapa så kallade sociogram. Om nu SVT och SR är så upprörda över den amerikanska övervakningen kanske det vore trevligt om de kunde granska den europeiska dito lite mer också.

¹ Men för att göra korrespondenten Thomas Nordegren rättvisa så var det i ingressen, som lästes av programledaren, det blev fel. I Nordegrens reportage fick han det rätt.

Intressanta möten

I går var lundafysikern Hans-Uno Bengtsson på besök i Göteborg och höll ett föredrag under titeln "Einstein på patentverket - Einstein och hans uppfinningar". Föredraget fokuserade på Einsteins roll som uppfinnare, en karriär som inte riktigt plockade hem för brödfödan, men det rörde också vid de patentansökningar Einstein handlade under sin tid som "technischer Experte III. Klasse" på patentbyrån. Om dessa vet vi inte så mycket, handlingarna förstördes när patenttiden på 18 år gått ut, och endast två kända fall föreligger. Det ena för att det gick till domstol och det andra för att patentansökan lämnades in av en betydande person.

Den personen var Ignacy Mościcki, polsk kemist, uppfinnare och sedermera president. Hans patent var en variant på William Crookes idé om att tillverka salpetersyra ur luft via en elektrisk urladdning¹. Mościcki byggde upp tillverkning i industriell skala, och en stad i Polen, Mościce är namngiven efter honom. När Józef Piłsudski tog makten i Polen 1926 installerades Mościcki som president. Han satt kvar på den posten till den tysk-sovjetiska ockupationen 1939.

Intressant är att Einstein och Mościcki träffades år 1905, Einsteins Annus Mirabilis, för att diskutera patentet. Einstein stod då på tröskeln till berömmelse medan Mościcki fick vänta ytterligare några år på sin. Att det här mötet mellan två då tämligen okända, just då var väl Mościcki den mer framstående, personer finns dokumenterat är lite lustigt och man undrar hur många liknande möten som förloras i historens dimmor.

¹ Men det var tillgången på i det närmaste obegränsade mängder av billig vattenkraft som gjorde Norsk Hydro världsledande inom tillverkning av konstgödsel.

Språkdebatt utan verklighetsförankring.

DN ger sig på ledarplats in i den bittra språkdebatten som främst verkar föras mellan Ebba Witt-Brattström och Gringos Zanyar Adami. DN har rätt i sak när de menar att "miljonsvenskan"¹ är en dialekt som många andra och inte kommer att rubba vardagsspråkets ställning. Adami pratar om att visa respekt för de som pratar miljonsvenska och acceptera att det låter annorlunda. Det är skitsnack! Om jag kommer till en arbetsgivare och tjôtar breaste götebosskan så kommer jag att få en stämpel. Man måste anpassa sitt språk efter situation, och för att kunna det måste man kunna språket ordentligt. Så är det. Men i Sverige skall allt och alla accepteras och ingen tvingas till något. Vi är alla lika bra och ingen får sticka ut. Jag tror inte att vi gör någon en tjänst genom att säga att "Jomen, prata du som du vill. Det är ok." Witt-Brattström har rätt när hon säger att det är att luras. Därmed inte sagt att miljonsvenskan skall stigmatiseras. Den fungerar bäst i vissa sammanhang, men för att kunna ta ut de språkliga svängarna, som de "avant-gardistiska poeter" DN skriver om, måste man känna till hur "normalspråket" fungerar. Carlos Rojas träffar rätt när han skriver

Guss och keff kom in i Svenska akademins ordlista och jag är ganska säker på att miljonsvenskan snart ses som vilken dialekt som helst, med samma status som sina syskon i svenska språket.

Kanske är det så, eller också är det som Witt-Brattström menar, att miljonsvenska inte ens finns som begrepp. I vilket fall som helst så är den inte ett språk att använda vid varje tillfälle, och inte ett språk att nöja sig med.

DN försöker däremot byta strid till att kämpa för mer svenska inom forskningen. Jag har tidigare skrivit om de problem som dyker upp när man talar om sin forskning på engelska, men inte riktigt kan översätta den till svenska. Men att som DN fråga

varför ska en forskare förvanska sina idéer på ett språk som han eller hon inte behärskar i stället för att skriva på sitt modersmål och sedan ta hjälp av en professionell översättare?

visar på en dålig insikt i hur forskningskommuniktion fungerar. Det är inte en framkomlig väg att bara kunna tala eller skriva om sin forskning på svenska². Och att alltid använda översättare är inte en realistisk möjlighet. I den fullkomligt internationaliserade forskarvärlden presenteras resultat på konferenser och workshops³ inför en språkligt diversifierad publik, och då behövs ett genomsamt språk. Detta lingua franca har gått från latin till tyska till engelska, men om vi tror att vi kan stänga öronen och fortsätta prata enkom svenska så kommer vi att få en mycket liten publik. Svenska forskare behöver, och kommer att behöva, presentera sina resultat på utrikiska, och det är inget vi kan göra för att ändra på det.

Kanske är lösningen inte att gnälla över att vi inte pratar tillräckligt med svenska, utan att förbättra undervisningen i andra- och tredjespråk. Vem fan kom på idén att låta eleverna välja bort ett tredje språk i skolan? Engelskan kommer vi inte undan idag, men vem vet, om 50 år kanske kinesiskan är vetenskapens lingua franca.

¹ Är inte det årets mest meningslösa nyord?
² Därmed inte sagt att professionell språkgranskning inte är nödvändigt.
³ se :-) Och inte bara där. I vårt labb har vi forskare från Skottland, Ryssland, Vitryssland, Korea och Frankrike. Några helsvenska forskargrupper finns knappast utanför svenska-institutionen.

Interplanetär kidnappning

Titeln har jag stulit från en artikel i Nature¹. Den handlar om de fyra gasjättarnas i solsystemet månar, och speciellt om Saturnus måne Triton. Månarna kommer i två klasser; de med fina reguljära banor, liksom vår måne, och de med irregulära banor, t ex med stor eccentricitet, inklination eller "fel" rotationsriktning. Man har länge ansett att de reguljära månarna bildats tillsammans med sina moderplaneter, emedan de irreguljära fångats in av planeten när de råkat komma för nära. Visst verkar det enkelt. Planeterna med sin gravitation kan ju fungera som interplanetära dammsugare.

Problemet är bara var man skall göra av med överskottsenergin. Gravitationskraften är konservativ, vilket innebär att om en blivande måne har egen rörelseenergi att närma sig planeten, så har den också nog energi att bryta sig loss. Någonstans måste energin ta vägen. Många spekulationer finns, som att månarna fångades tidigt under planetens bildande och att den bromsades av den gas som planeten bildades av. Ett annat scenario är att den blivande månen bromsades up av en kollission med en annan himlakropp. Problemet med teorierna är att händelserna är väldigt osannolika, och bara kan ha inträffat under speciella förhållanden.

Den senaste tidens upptäckt att många av alla småplaneter i det så kallade Kuiperbältet är binära, dvs ett par rymdstenar som dansar kring varandra, har fått två forskare från USA att föreslå en ny modell för måninfångning²; att bryta isär ett binärsystem. I binären rör sig planeterna iband snabbare och ibland långsammare än systemets medelhastighet i banan. Om binären passerar nära en större planet kan den ena parten ha en hastighet som är lägre än flykthastigheten, och då kan binären slitas sönder. Det här scenariot är mer sannolikt än de andra föreslagna och kan dessutom inträffa under många olika förhållanden.

Vad jag finner fascinerande är att sådana beräkningar är oerhört komplicerade. Inte ens de enkla fallet med tre kroppar som rör sig runt varandra endast under inverkan av gravitationen kan man lösa analytiskt. Därför kan man t ex inte ens säga vilken bana Triton har följt historiskt för att se vilket scenario som är mest troligt.

¹ News and views, Nature 441, 162-163, (2006)
² C. B. Agnor, D. P. Hamilton, Neptune's capture of its moon Triton in a binary–planet gravitational encounter, Nature 441, 192-194 (2006).

Underkänt i samhällskunskap

Rektorn på Ytterbyskolan liksom Skolverket underkänns omedelbart, retroaktivt, i samhällskunskap. Detta enligt ett beslut av Skolverket att felaktiga åsikter kan vara grund för att inte ge betyg i detta ämne. I betygsbedömningen i samhällskunskap sägs bland annat att eleverna skall "...förstå de gemensamma och grundläggande demokratiska värden som vårt samhälle vilar på samt kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt". Eftersom både rektor och Skolverket visat en slående oförståelse för de grundläggande demokratiska värdena bör de underkännas i samhällskunskap!

En av demokratins alra mest grundläggande principer är åsiktsfriheten. Man har rätt att vara idiot! Man har rätt att tycka att att invandrare borde kastas ut och att "den vita rasen" är överlägsen andra. Att förbjuda dessa åsikter får dem inte att försvinna. Det är inte en bra strategi för att bekämpa rasism. Likaså betyder det inte att man inte kan "tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt" bara för att man inte gör det. Man har rätt att tycka att diktatur är bättre än demokrati.

I sitt förtydligande till beslutet skriver skolverket att

Det är elevens kunskaper och förmåga som ska bedömas vid betygsättningen - inte elevens åsikter eller beteende [...] Betygssystemet måste tillämpas på ett för alla elever rättssäkert sätt.

Men skolverket skriver också i sin "Frågor och svar-avdelning" att "När betyget väl är satt finns ingen möjlighet att överklaga det." Vem skall då garantera att systemet är rättssäkert?

Det mest slående i hela diskussionen är att alla ständigt talar om vikten av demokrati. Demokrati hit, demokrati dit. Samtidigt verkar samma personer inte förstå att demokrati i sig bygger på rätten att få utrrycka sina åsikter, också kontroversiella sådana. Man vill främja demokrati, men förstår inte att man hackar sönder dess fundament när man skär i yttrande-, press- och åsiktsfrihet.

Jag vidhåller, underkänt skolverket!

Global uppvärming - bara en myt?

Idag råder det, i media i alla fall, en i det närmaste absolut konsensus om att mänskliga utsläpp leder till en ökad växthuseffekt och att detta kommer att leda till en möjligen dramatisk höjning av jordens medeltemperatur. Men hur ser det ut i verkligheten? Finns samma konsensus i forskarvärlden, och kan det vara så att majoriteten av forskarna, av rädsa för minskade medel, presitige, eller nåt annat, försöker att undertrycka en minoritet som inte håller med¹? Det menar den amerikanske oceanografen meteorologen Richard S. Lindzen, som idag håller seminarium på Timbro. Lindzen menar att varningarna om en global uppvärming är ett ett utslag av alarmism och opportunism, och i bästa fall bygger på missförstånd, men i mycket på rena bedrägerier.

Jag var igår och lyssnade på professor Lindzen när han talade på Göteborgs universitet, i egenskap av mottagare av ett nyinstiftat pris, The Leo Prize for Independent Thinking. Priset är instiftat av Prof. emeritus vid GU Gösta Walin, själv en kontroversiell figur², och skall gå till "independent research in natural sciences and medicine, in particular when the results of such research are in conflict with conventional wisdom". Det låter som ett pris som skall belöna utanförskap; där utanförskapet i sig ses som positivt³. Att Walin, själv motståndare till tanken på att koldioxid kan vara skadligt, instiftar ett pris, sitter i prisstyrelsen och belönar sin vän och likatänkande Lindzen luktar lite illa.

Vad sa då denne Lindzen? Bara titeln avslöjar en del "Climate Alarm and Scientific Illiteracy, or The Revenge of Underappreciated Scientists". Lindzens huvudtes är att "alarmismen" rörande den globala uppvärmningen har två huvudpunkter: Att media inte vet vad de pratar om och vill ha stora rubriker, och att forskare försöker att undertrycka den osäkerhet som finns i klimatmodellerna. Han menar att i huvudsak består argumenten av dels falska utsagor, dels av missuppfattade utsagor. Han ger en rad exempel, men övergår till att skjuta in sig mot klimatmodellerna. Han hävdar att osäkerheten i modellerna, bland annat tveksamheten i hur man skall hantera aerosolernas effekt, gör dem mer eller mindre värdelösa som vetenskapligt argument. Aerosolernas effekt är signifikant för att modellernas resultat skall matcha mätvärden, och Lindzen hävdar att denna effekt kan användas som någon form av fit-parameter för att "fixa till" resultaten. Om detta vore sant så skulle det sätta ett stort frågetecken för modellernas tillförlitlighet, men aerosolerna används inte som fria parametrar, utan låses efter observationer till begränsade intervall innan modellerna körs. Till stor del verkar Lindzens föreläsning följa den han gav brittiska House of Lords nyligen, vars punkter genomgås i detalj här.

Lindzen publiserade nyligen en debattartikel i Wall Street Journal där han presenterar några av sina argument, men också ondgör sig över den förföljelse som de icke-konforma utsätts för:

Scientists who dissent from the alarmism have seen their grant funds disappear, their work derided, and themselves libeled as industry stooges, scientific hacks or worse. Consequently, lies about climate change gain credence even when they fly in the face of the science that supposedly is their basis.

Knappast det språk som används av seriösa debattörer. Debattartikeln bemöts punkt för punkt av en tidigare medarbetare till Lindzen här⁴.

Jag tycker det är bra att klimatfrågan tas upp till debatt, och även jag slås ofta om hur förenklade förklaringar som media ofta erbjuder. Men när man som forskare vill sätta sig upp mot den överväldigande majoriteten, som Lindzen vill, krävs det att man har ordentligt på fötterna. Det tycker jag inte att "klimatskeptikerna" har.

Uppdatering: Råkade benämna Lindzen oceanograf istället för meteorolog och atmosfärsfysiker som han är.

¹ Jämför detta med argumentationen för ID: "Teach the controversy!"
² Se t ex hans inlägg i SVT Debatt och artikeln i Timbros tidskrift Smedjan.
³ Faktum är ju att i de allra flesta fall har majoriteten rätt. Men argumentet att jag är ensam och undertryckt är emotionell effektivt; alla älskar en under-dog. Dessutom är ju de som inte håller med med i konspirationen eller inte smarta nog att se igenom den.
⁴ Naturligtvis ses dessa bemötande bara som ytterligare ett bevis på den pågående konspirationens omfattning.

Den svenska maffian

Via Dennis på Sänd mina rötter regn uppmärksammades jag på nästa avsnitt i den svenska gangsterserien Bläckfisken Byggnads. Inte nog med att Marcin Zaremba i sin serie om Den polske rörmokaren redan ställt Byggnads smutsiga metoder i Vaxholm under strålkastarljuset; nu är de återigen ute efter de stackars utnyttjade letterna. Nu finns ett kollektivavtal. Letterna får betalt enligt grundnivån i avtalet, 112 kronor, därtill kost och logi. Inte tillräckligt enligt Maffian, medellönen är 130 kronor, det är också lägsta acceptabla nivå. Inte nog att med att "de utnyttjade" arbetarna är nöjda*, att kräva att minsta lön skall vara medellön är en matematisk omöjlighet, om man inte menar att alla skall ha exakt samma lön.

Den svenska avtalsmodellen är sjuk, men så länge LO har sina tentakler långt in i Näringsdepartementet lär det ju inte bli någon förändring. Och om Vanja blir ny (s)-orförande blir det ju helt omöjligt att se någon som helst skillnad mellan LO och (s).

Efter moderaternas publikfriande vänstergir framstår centern återigen som det vettigaste alternativet i svensk politik. (Jag har fortfarande inte kommit över hur konstigt det låter att säga det :-)

* De blev säkert än mer nöjda när Laval kursade efter blockaden i Vaxholm och de inte fick nåt betalt alls.

Roten till all ondska?

SVTs temakvällar är ofta intressanta, och i lördags blev det mer så än vanligt. Ett tema som ligger mig nära om hjärtat, förhållandet mellan vetenskap och religion, behandlades, och inte ur den vanliga mjäkiga kan-vi-inte-alla-tycka-om-varandra-stilen. Nej, man inledde med en riktig råsop, Richard Dawkins dokumentär Roten till all ondska? vars huvudtes är att religion och vetenskap inte kan samexistera fredligt, emedan religionen motsätter sig vetenskapens främsta verktyg; det ständiga ifrågasättandet¹. Visst kan jag hålla med Dawkins, jag är inte religiös och anser att inga "vettiga" skäl finns att tro på Gud, Allah, Shiva eller Zeus. Sant är att religionen ligger bakom många av de mest svårlösta konflikterna i världen, och många av dess förespråkare inte bara nöjer sig med att tro själva, utan försöker påtvinga alla andra deras värderingar. Men om nu en tro ger mening till folks liv, kan man då inte låte dem ha sin tro, ungefär som att låta folk tro att GAIS någonsin kommer att vinna allsvenskan. Jag tänker inte gå in och försöka förbjuda någon att tro, men tro måste vara privat. Enligt min mening bör inte (någon) religion ha en särställning enligt lagstiftning på något vis alls. Vi har yttrandefrihet, församlingsfrihet och tryckkfrihet; vi behöver inga lagar som skyddar religioner.

Och vad gäller påtvinga folk dess värderingar; kan man inte säga att vi ateister gör samma sak med vår "yttrandefrihetsfundamentalism", vår tolerans och vår uppfattning att den vetenskapliga metoden är så överlägsen? Det tycker vetenskapsfilosofen Paul Feyerabend som står för en ödmjukare inställning hos vetenskapsmän att inte sätta sig själva på pidestal². Jag anser att naturvetenskapen metod att testa teorier, utsätta dem för experimentella försök och att kassera eller ändra de teorier som inte håller måttet³ är den enda vägen mot ny kunskap. Att hävda att bibeln är sann, ord för ord, får inget internet att fungera.

Tyvärr tyckte jag att diskussionen som fördes mellan Peter Sylwan och den katolske prästen var ganska undermålig. Mycket som sades var oinitierat. Mångdubbelt bättre diskussioner om evolution hittar man på t ex talk.origin eller Panda's thumb. Jag tyckte också att den andra filmen var lite för snäll mot ID-anhängarna, och att de argument som ID framkastar har vederlagts tydligare än vad som gjordes här.

På det hela taget tyckete jag dock att det är positivt att SVT tar upp den här diskussonen, och kanske kanske kan det få några fler att motstå det så lockande argumentet "Teach the controversy".


¹ Det ständiga ifrågasättandet skall dock inte tolkas som att allt behöver ifrågasättas hela tiden. En del saker, som evolutionen, är så väl underbyggda att förnekande bara är dumt.
² Även om Feyerabend i mångt och mycket blivit både feltolkad i många sammanhang, och tagit avstånd från en del av sina mest extrema ståndpunkter, t ex tanken om alla lärotraditioners likhet inför samhället.
³ Här anser jag dock att Popper, med sin falcifieringsteori, missar målet lite. Naturligtvis utförs den allra största delen av vetenskapligt experimenterande inte med den specifika avsikten att falcifiera teorier, utan det mesta görs av den enkla anledningen att vi kan och ingen har gjort det förut. Därmed inte sagt att teorier som inte håller måttet verkligen kasseras, och att alla vetenskapliga teorier verkligen måste kunna falcifieras.

Ett litet men viktigt steg

När AIDS dödar runt tre miljoner människor om året, företrädelsevis i de fattigaste delarna av världen, kan man inte starkt nog uttrycka sin avsky för den katolska kyrkans cynism att bannlysa ett av de bästa medlen för att hjälpa till att bromsa epidemin: kondomen.

Det verkar nu vara på väg att ändras. I en krönika i P1-morgon berättar den alltid intressante Kjell-Albin Abrahamsson om en möjlig förändring i kyrkans inställning. Det skulle i så fall handla om användande enkom i etablerade parrelationer där den ena partnern är HIV-positiv. Kondom skulle i så fall kunna ses som "a lesser evil". Även om kyrkans ställning verkar vara en fortsatt mycket restriktiv, så är det ett stort steg framåt, bort från den oerhört dogmatiska inställningen att avhållsamhet är den enda lösningen, och att AIDS-döden är att föredra framför kondom. Det är också en ande som om den väl släpps ut, kan vara mycket svår att stoppa tilbaka i flaskan, och ett litet avsteg från den benhårda dogmatismen kan mycket väl leda till ytterligare uppluckring.

Kanske dags att uppdatera texten hos Monty Pythons klassiker; (Almost) every sperm is sacred.

Vad händer i filterpappret?

DN rapporterar idag från en amerikansk långtidsstudie om hälsovanor, att bryggkaffe inte har någon menlig påverkan på hjärtat. Något som annars är vanligt att höra. Sex koppar om dagen eller mer skall tydligen vara okej. Men, som synes finns i artikel ett caveat att studien enkom gäller kaffe som filtrerats genom ett pappersfilter. Dåliga nyheter för mig som njuter mitt kaffe ur en fransk bryggare med metallfilter.

Frågan är alltså: Vad händer i filtret?

Det mäktiga Google hjälper till att snabbt vaska fram en förklaring. Det visar sig att en studie publicerad 2001 visar på förhöjda halter av total kolesterol och LDL vid hög kaffekonsumtion. Trots alla varningsrop om koffein, så är det inte koffeinet som är boven i dramat, snarare en grupp av terpenoljor, som tydligen fastnar i filtret.

Det vore intressant att undersöka skillnaden i kemisk sammansättning mellan pappersfiltrerat kaffe och ofiltrerat. En sökning på Chemical Abstracts hittade inga exakta sådana undersökningar¹, men det kan vara svårt att genomföra då kaffe är en mycket komplex kemisk blandning.

En genomgång av olika kaffestudier publicerades i år² och kom till slutsatsen:

Coffee is a complex mixt. of chems. that provides significant amt. of chlorogenic acid and caffeine. Unfiltered coffee is a significant source of cafestol and kahweol, which are diterpenes that have been implicated in the cholesterol raising effects of coffee. The results of epidemiol. research suggest that coffee consumption may help prevent several chronic diseases, including type 2 diabetes mellitus, Parkinson's disease and liver disease (cirrhosis and hepatocellular carcinoma). Most prospective cohort studies have not found coffee consumption to be assocd. with significantly increased cardiovascular disease risk.[...] For adults consuming moderate amts. of coffee (3-4 cups/d providing 300-400 mg/d of caffeine), there is little evidence of health risks and some evidence of health benefits.

Som en riktig junkie tar jag naturligtvis fasta på de positiva effekterna och ignorerar eventuella negativa dito³.

¹ Även om Tilmann Märk naturligtvis mätt också på kaffe med sin PTR-MS. Lindinger et al, Unambiguous Identification of Volatile Organic Compounds by Proton-Transfer Reaction Mass Spectrometry Coupled with GC/MS. Analytical Chemistry 77, 4117-4124 (2005).

² Higdon, J. V., Frei, B., Coffee and Health: a review of recent human research. Critical Reviews in Food Science and Nutrition 46, 101-123 (2006).

³ Visst bör man ha en skeptisk inställning till resultat publicerade på hemsidor som COSIC (Coffee Science Information Centre) där inget negativt alls skrivs. Och är det inte underligt att studier om vinets positiva effekter så ofta verkar komma från Frankrike och Spanien?

Bråda tider

I morgon är det dags igen. Ansökningarna till Vetenskapsrådet (VR) skall in. Det betyder så klart bråda dagar, för ingen har väl någonsin varit ute i god tid med att lämna in, vare sig det gäller läxor, hemtentor eller ansökningar.

För oss med utländska forskningsledare gäller det att gnugga geniknölarna lite extra. Ansökningarna skall ha en populärvetenskaplig sammanfattning på svenska. Det är svårare än man kan tro att översätta sin forskning till svenska. Så mycket av kommunikationen på jobbet sker ju på engelska och många uttryck smyger man med på engelska även i svenska samtal. Tex uttryck som "in the bulk", "nucleation particles" är svåra att översätta snyggt, liksom engelskans staplade substantiv* "time-resolved imaging photoelectron spectrometer". Det går, men låter väldigt avigt. Svenskans, liksoms tyskans, sätt att sammanskriva ord gör att man kan få långa fina ord**. Smaka på laserdesorptionsflykttidsmasspektrometer!

Samtidigt funderar man över det där med språk. Ju mer vi anpassar oss till engelska, desto fattigare blir vår svenska vokabulär, men inte till priset av en adekvat engelsk dito. De flesta svenskars engelska faller långt under den av en medelmåttig modersmålstalande engelsman, något som lysande poängteras av Berglin. Dessutom visar det ju sig att den som arbetar på ett annat språk än sitt modersmål faktiskt gör sämre ifrån sig än annars. Jag har dock svårt att se riktigt vad man kan göra åt det. Sluta publicera i engelskspråkiga tidskrifter och sluta prata med chefen?


* Skräckexempel från Avigsidan: "System Logging Service error-log device driver entry alert notification buffer"
** Som Mark Twain skriver i The Awful German Language: "These things are not words, they are alphabetical processions. And they are not rare; one can open a German newspaper at any time and see them marching majestically across the page [...] Of course when one of these grand mountain ranges goes stretching across the printed page, it adorns and ennobles that literary landscape"

Välkomna friande domar

Hörde på ekot igår (ursäkta den sena postningen) att HD-domen mot Åke Green, med hänvisning till Europadomstolens inställning till hetslagstiftning, har lett till att Göta hovrätt friat ett uttalande om homosexuella på en nynazistisk hemsida från att bedömas som hets mot folkgrupp. Även några flygbladsutdelande nassar i norrland har friats med hänvisning till Green-domen.

Jag tycker att det är bra. Lagstiftningen om hets mot folkgrupp är väldigt vag, där det räcker att man "uttrycker missaktning" för att det skall vara olagligt. Det är ett alldeles för stort ingrepp i en av de allra viktigaste rättigheterna vi har. Att få säga vad vi tycker, även det som är kontroversiellt. Det hela blir ju bara löjligt när massa polisanmälningar rasar in mot Per Ledin för att han i ilska kallat någon för tattare.

Han skrek inte bara tjockis utan "din tjocka jävla tattare" och drog in en hel folkgrupp i sin egen ilska.Sånt kallas hets mot folkgrupp på juristsvenska.
Det var inte bra, men jag hoppas att den utsatta gruppen kan förlåta en hetsporre som Ledin.
Han riskerar faktiskt att fällas.
Men han gjorde avbön i går och jag tycker inte det finns några principiella skäl att driva frågan vidare.
Hans gatlopp är straff nog.

skriver Mats Wennerholm i Aftonbladet. Helt rätt! Att inte tiga om korkade uttalanden, utan låta de som gör dem skämmas i strålkastarljuset är det som behövs. Inte ingrepp i yttrandefriheten. Jag har sagt det förut, och säger det igen: Det är nämligen så, att med yttrandefrihet kommer också ett ansvar: Vi tillåter diverse fanatiker (eller korkade hetsporrar i det här fallet) att uttala sig, men vi får inte låta dem stå oemotsagda.

Sven-Erik Alhem, överåklagare med särskilt ansvar för så kallade hatbrott, ser fram emot vägledning från Högsta domstolen.

– Idag är det rätt stor oklarhet om var gränsen egentligen ska dras, vilket är mycket olyckligt, därför att varje form av påhopp mot till exempel homosexuella i samhället är av ondo, säger överåklagare Sven-Erik Alhem.

Visst är de av ondo, men är verkligen lagstiftning rätt väg att gå? Jag tror inte det, men den andra vägen kräver att vi andra vå säga emot.

Jonas Morian skriver ofta och bra om yttrandefrihet. Läs hans blogg här.

Tidernas blogginlägg.

Snubblade över det här. En blivande klassiker! Via CV.

Energidebatten återupplivas.

Satt och tittade på SVT:s Debatt om kärnkraften*. Jag tycker att debatten i TV-programmet var ganska dålig**, bland annat var det för mycket folk, så det blev aldrig något längre åsiktsutbyte, utan ganska upphugget. Därtill sa alla parter precis vad som förväntades av dem. Undantaget var Fredrick Federley som representerade en mycket mer odogmatisk energipolitik än vad man vant sig vid från centern. Om hans linje går igenom i partiledningen så lutar det åt att centern har min röst i höst. Tyvärr verkar det inte så efter morgonens meningsutbyte i radio mellan C:s Eskil Erlandsson och Folkpartiets Eva Flyborg.

Flyborg, liksom Federley i Debatt, var inne på en sak som jag tycker att många missar i energidebatten: Varför ser vi bara till vårt eget land. Visst, Sverige kanske kan, enligt Naturskyddsföreningens optimistiska energipussel, ersätta kärnkraften med förnyelsebar energi inom överskådlig framtid. Jag tror inte riktigt på den kalkylen, men även om den stämmer finns det inget skäl att vara nöjda så. Sverige har med den utbyggda vattenkraften, den stora arean och de stora skogarna en unik möjlighet att kombinera vind-, vatten- och biokraft till att täcka en stor del av vårt energibehov i framtiden. Denna möjlighet finns inte idag, och framförallt inte i stora delar av Europa. Med en mer avreglerad och internationell energimarknad kan Sverige bli en stor elexportör, som kan hjälpa till att bryta det oerhörda behov som finns på kontinenten av import av framförallt rysk gas. Ryssland, under Putin, har visat sig alltför villigt att använda energin som ekonomiskt och politiskt påtryckningsmedel. Jag är säker på att t ex Polen hellre skulle se en del av sitt energibehov täckt av import från väst istället för öst.

Det är, enligt min uppfattning, vansinnigt att inte utnyttja de många landvinningar som skett inom kärnkraftsområdet i och med tredje och fjärde generationens reaktorer, för att kunna fasa ut en del av kontinentens beroende av fossila bränslen.

Därmed inte sagt att vi inte skall införa så mycket förnyelsebar energi som det bara är möjligt. Och därmed inte sagt att vi inte skall forska på nya energilösningar, både inom effektiviseringar och enegikällor såsom sol-, vind-, våg- och bioenergi. Liksom att fortsätta våra ansträngningar att få fram fungerande fusionskraftverk.

När det gäller säkerhetsaspekten så kan man konstatera att dagens kärnkraftverk är mycket säkra. Risken för olyckor är mycket liten, och verken är konstruerade så att liksom i Three Mile Island skall reaktorinneslutningen hålla vid en härdsmälta, som är det värsta som kan hända. En sådan inneslutning saknades i Tjernobyl***. Därtill är det viktigt att man inte ser enkom till kärnkraften utan ställer energikällornas risker mot varandra. Oljeindustin leder till otaliga dödsoffer varje år, både i form av olyckor och a genom för tidiga dödsfall på grund av hälsovådliga utsläpp. Bland annat förespås en ökad användning av biobränslen öka mängden stoft i luften, vilket kan leda till allvarliga lungproblem.

För att kontra Mikael Karlssons idiotiska påstående (i Debatt), att tillfrågade som fick välja mellan förnyelsebar energi kontra kärnkraft valde förnyelsebar, så är väl det en självklar slutsats. Det är som att fråga om du vill ha gratis tårta eller betala för den, och sedan dra slutsatsen att priset på tårta är för högt. Den dag valet är möjligt, utan obehagliga konsekvenser som skyhöga energipriser, väljer jag också bort kärnkraften. Men där är vi inte idag. Och inte heller imorgon.

Det är glädjande att energidebatten äntligen kommit tillbaka på kartan, dock är det oroväckande att många parter, liksom 1980, jagar röster med skrämselpropaganda och fagra löften och förhoppningar.

UPPDATERING:
Det verkar som om tankeförbudsparagrafen försvinner. Hurra! Via.

* Mycket för att en god vän satt i panelen.
** För att inte tala om att "introduktionsfilmerna" som visades var rätt hårt vinklade.
*** Argumentet, som många kärnkraftsmotståndare framför, att ingen innan Tjernobol trodde att en sådan olycka var möjlig och att vi därför inte skall vara för säkra nu faller på det faktum att man faktiskt förutsåg rekatorhaverier som en möjlig fara, och att kärnkraftverk i väst var konstruerade på annat vis än de sovjetiska, bland annat med detta i åtanke. Det fungerade i Harrisburg.

Politiskt nyspråk

Efter Nuders senaste budget, och skrytet om den, har jag insett att en nyspråksordlista behövs för att förstå vad politikerna pratar om. De tre första orden kommer här:

• reform - ord utan betydelse, "men rösta på oss i alla fall!"

Bodström har också lämnat sina bidrag till nyspråklistan.

• frihet - avlyssning
• skydda utnyttjade kvinnor - avlyssning

Hoppande ägg.

Lagom till Påsk hittas i Nature News en artikel om hoppande ägg. Det är en version om den kända paradoxen om varför ett ägg som snurras med symmetriaxeln horisontellt reser sig på högkant om ägget snurrar tillräckligt fort. Experiment utförda på parkettgolvet hemma hos föräldrarna (se bild) visar att detta är en realitet. Det till synes paradoxala består i att ägget, när det reser sig på högkant, faktiskt ökar sin potentiella energi, precis som den berömda tippe-toppen som vänder upp-och-ner när man snurrar den. Lösningen till ägg-problemet publicerades i Nature¹ lagom till påsk så sent som 2002. Det är friktionen som är viktig. Om friktionen är för låg eller så hög att ägget snurrar utan att glida kommer det inte att ställa sig upp. Artikeln ger en ekvation som beskriver villkor för att "gyroskopisk balans" skall uppnås. T ex måste ägget rotera med större hastighet än ca 10 rpm.

Men, man kom också till en annan slutsats, att stigningen till stående position inte sker som en mjuk rörelse, utan ryckigt. Om ägget snurrades tillräckligt fort skulle kanske denna ryckiga rörelse få ägget att hoppa. An grupp japanska forskare satte igång att undersöka fenomenet. De byggde upp en maskin som kan snurra ägget på ett mycket välbestämt vis, bland annat för att sökerställa att det inte var uppåtrörelser från snurrningen som kanske skulle få ägget att hoppa. Först började de att testa med att snurra ett aluminiumägg. När "ägget" snurrades med 1500 rpm började det hoppa. Hoppen var små, endast någon tiondels millimeter höga och varade bara några millisekunder. Genom detektion med höghastighetskamera kunde man konstatera att det förutspådda hoppandet faktiskt skedde. För säkerhets skull dubbelkollade man med hjälp av en mikrofon som uppfattade ljudet av det hoppande ägget, och man mätte skillnaden i kapacitans när metallägget lämnade metallbordet. Naturligtvis genomförde man också mätningarna med ett riktigt, hårdkokt ägg. Vid 1800 rpm lyckades man få även det att hoppa. Eller som man skriver i sitt abstract:

Simultaneous three-way observation of optical, acoustic and electric properties demonstrates a theoretical prediction that a spinning prolate spheroid can spontaneously lose contact with the table in the course of its rising motion when the contact friction is weak and the spin is large enough. The durations of the first loss of contact are measured for various initial spin rates and for three aspect ratios. The measurements show good agreements with numerical simulations. It is also visually shown that a spinning hard-boiled egg can jump.

Fantastikt! En film (som min dator vägrar spela) finns också här (8 MB). Och folk hävdar att fysiker inte sysslar med viktiga saker...

¹ Nature 416, 385-386 Classical dynamics: Spinning eggs — a paradox resolved

Sossarna visar hur en slipsten skall dras

Efter att ha läst jämförelsen, hos Global Juggler, mellan centerns förslag på uppluckring av LAS för unga och regeringens plusjobb inser jag att jag missbedömt sossarna. Jag har tidigare argumenterat för en försvagning av LAS, och kritiserat regeringen för att blunda för problemet, men uppenbarligen är Persons pack mer slipade än man kan tro.

Då plusjobben så uppenbart är en sämre lösning än att peta i LAS, så uppenbart att inte ens vår regering kan missa det, så så måste det ju vara så att (s) har förstått att reglerna måste förändras. Av rädsla för att stöta sig med LO inför man därför plusjobb. De är ju inte "riktiga jobb", så man behöver inte förädra arbetslagstiftningen. Men det fina i kråksången kommer om ett år eller så. Då kan man försämra LAS med hänvisningen till att man vill skydda alla de tiotusentals som ser sina plusjobb rinna mot slutet. Inte ens LO kan klaga; man förbättrar ju situationen för massor av potentiella fackmedlemmar.

Göran Person har läst på sin Mahciavelli ordentligt. Jag bugar inför visheten.

Att lyssna på folket, eller att backa för pöbeln

Ett underligt land, Frankrike. De har en regering med betydande majoritet i parlamentet, och dessutom en president, med mer makt än de flesta stadschefer, tillhörande samma parti. Ändå lyckas regeringen inte få igenom ett av sina mest omhuldade nya lagförslag. Högljudda demonstrationer och upplopp tvingade till slut de Villepin att bita i det sura äpplet, kyssa sin politiska framtid hejdå, och dra tillbaka lagförslaget. Man kan se det som en seger för demokratin, folket reste sig upp, sa sin mening, och vann. Men man kan också se det som ett hot om en form av pöbeldemokrati, där den som skriker högst vinner, som inte vare sig Frankrike eller resten av Europa gagnas av. Protesterna i Frankrike hade haft betydligt mer trovärdighet om det inte vore så att allmänna protester* och våldsamma strejker vore standardsättet att protetera. Sympatistrejkande verkar vara en rygggmärgsreflex för många Fransmän.

Vem skall i fortsättningen våga lägga fram ett omtvistat lagförslag? Vem skall i fortsättningen vågagenomföra smärtsamma, men nödvändiga reformer? Med det inte sagt att det är fel att lyssna på folkliga protester, engagemang i politiken är väl inget vi är bortskämda med. Men, när man sitter som regering gäller det att ibland våga stå över de tillfälliga opinionsyttringarna för att genomföra den politik man blivit vald att genomföra.

En del av de som protesterat i Frankrike borde ta och öppna ögonen. Den franska arbetsmarknaden behöver reformeras. Jobb på livstid är inte längre ett realistiskt krav. En bra kommentar till den senaste tidens utveckling i Frankrike finner man i förra veckans nummer av The Economist, där man bland annat konstaterar:

three-quarters of young French people today would like to become civil servants, and mostly because that would mean “a job for life”.

Men, fortsätter man

Students, as well as unqualified suburban youngsters, do not today face a choice between the new, less protected work contract and a lifelong perch in the bureaucracy. They, by and large, face a choice between already unprotected short-term work and no work at all. And the reason for this, which is also the reason for France's intractable mass unemployment of nearly 10%, is simple: those permanent life-time jobs are so protected, and hence so difficult to get rid of, that many employers are not creating them any more.

Vi har en liknande situation i Sverige, där det är så svårt att bli av med en anställd, att många väljer att inte anställa alls, utan söker andra lösningar, som projektanställningar och andra korttidslösningar. Liksom i Frankrike handlar det inte om att välja mellan fasta jobb eller osäkra jobb. En ny undersökning beställd av Företagarna visar att en majoritet av svenskarna håller med om att en viss uppluckring av LAS är nödvändig. Socialdemokraterna å sin sida, ivrigt påhejade av LO**, fortsätter att upprepa sitt mantra om att stärka arbetsrätten och att anställa fler i offentlig sektor.

Vd vi behöver är en arbetslagstiftning som uppmuntrar arbetsgivare att våga ta risker, tillsammans med ett utbyggt system av riskkapitalstöd för småföretagare och innovatörer som vill starta eget.

Frågan är om Maud Olofsson, som klivit fram som den verkliga liberalen i Sverige, vågar stå på sig, eller kommer hon också tvingas böja sig. Om Centern bara antar en mer resonlig inställning i energipolitiken så har de en ny röst.

* Dock var de större än vanligt nu.
** Eller är det tvärt om? Det är så svårt att hålla reda på vad som är vad.

Fotboll, prostitution och trafficking

JämO Claes Borgström var på radio i morse och förklarade sitt utspel* om bojkott av fotbolls-VM. Som vanligt blandade han bort korten i debatten. Det finns två frågor, som hör samman, men ändå inte är samma sak i debatten. Den ena rör trafficking, den andra rör prostitution. Den ena är en polisiär fråga, den andra i högsta grad en politisk fråga.

Alla är väl rörande överens om att den slavhandel som pågår i världen i form av trafficking är avskyvärd och måste stoppas, men alla är inte lika överens** om att förbud av prostitution är den rätta vägen att gå. Det tyska kvinnorådet (Deutscher Frauenrad) skriver på sin hemsida om kampanjen mot tvångsprostitution:

Prostitution soll nicht verboten werden, sondern Frauen, die dazu gezwungen werden, müssen geschützt werden.

(Prostitution bör inte förbjudas, utan kvinnor, som tvingas därtill, måste skyddas) Prostitution är lagligt i Tyskland, och att bojkotta fotbolls-VM på grund av prostitutionen där är en meningslös gest. De tyska lagarna är stiftade av en demokratiskt vald förbundsdag. Svenska politiker må ogilla dessa lagar, och får i så fall försöka påverka tysk opinion och tyska politiker att ändra dem. Man bör i så fall överväga att komma med bättre argument än att det är fel och att vi moraliskt högtstående svenskar vet minsann bättre.

Än mer obegripligt blir det om man vill bojkotta fotbolls-VM för att protestera mot trafficking. Det är väl knappast någon som stöder människohandel, och inplicit skickar en bojkott meddelandet att vi anser att Tyskland stödjer den verksamheten. I likhet med drogliberalismen i Nederländerna har vi (Sveriges offentliga position) en annan uppfattning i prostitutionsfrågan, men svensk indignation och moralpanik är ingen lösning.

Som mål med sin kampanj mot tvångsprostitution skriver tyska kvinnorådet:

Sie [die Kapangne] will niemandem das (Fußball-)Spiel oder den fairen Sex verderben. Sie wendet sich nicht gegen Männer, Fußballfans, Freier, Prostituierte oder Prostitution generell. 2002 wurde Prostitution in Deutschland legalisiert. Die bestehenden Rechte für Prostituierte müssen weiter ausgebaut werden. Sie müssen zu verbesserten Arbeitsbedingungen führen, die Selbstbestimmung von Prostituierten fördern und ihre gesellschaftliche Stigmatisierung abbauen. Ein respektvoller Umgang mit Prostituierten muss aber einhergehen mit der konsequenten Bekämpfung der Zwangsprostitution.

Det är alltså långt ifrån ett prostitutionsförbud de är efter. De efterlyser starkere rättigheter för de prostituerade och ett bekämpande av den samhälleliga stigmatiseringen av prostituerade. De poängterar att kampen mot tvångsprostitution är det de trycker på. Kanske borde de högljudda svenska rösterna stödja den kampanjen istället för att bidra till stigmatiseringen.

PS: Många har upprörts över att det byggs mängder av nya bordeller i Tyskland nu inför VM. Det gnälls på regeringen i Tyskland för att de inte stoppar detta, och på den svenska regeringen för att den inte protesterar tillräckligt hos tyskarna. Det är inte den tyska regeingen som bygger bordeller. I en marknadsekonomi styrs affärer av tillgång och efterfrågan, och under VM spås efterfrågan stiga, varför en kapacitetsökning är naturlig. Så länge prostitutionen är legal är detta inget staten bör lägga sig i.

PS2 För mer information om prostitution i Tyskland se t ex Answers.com . Läs också DNs ledare om detta.

* Alltså, det är ett utspel även om JämO inte vill betäckna det som ett.
** Förutom i offentliga uttalanden av konflikträdda svenska politiker.

London calling

Så har man varit London. Några spridda intryck från den stora staden:

Kameror, kameror, kameror... Överallt ser man dem, CCTV-kamerornas vakande argusögon. Kanske kan de skänka en känsla av trygghet för en del, men jag kände mig mest illa till mods när man gick omkring hela tiden sedd. Jag kände mig misstänkliggjord, och ibland blev det skrattretande. På King's Cross (som ju drabbades av en av bomberna i somras) kunde man i (den lilla) entréhallen stående mitt på golvet räkna minst 13 CCTV-kameror. När jag kom hem väntade BBB-nyhetsbrevet i inboxen med rubriker som Polisen sålde nakenbilder tagna med övervakningskamera.

Utställningen om modernisterna och tillika Bauhauslärarna Josef Albers och László Moholy-Nagy på Tate Modern var väl värd att se och mycket snygg. Jag gillade skarpt den tuffa ljusspelmaskinen (bild) som kastade suggestiva skuggor och reflexer över väggarna. Utställning fungerade bra som en berättande resa om två konstnärer som inte hade någon större personlig kontakt, men som gemongick väldigt liknande artistiska utvecklingsbanor. Jag blir alltid lika fascinerad över hur "modern" konsten var redan på 1920-talet.

Missade tyvärr en av de intressantaste upptäckterna som presenteras i veckans Nature, och överallt i pressen (här, bra här, och så klart på Panda's Thumb). Jag menar så klart Tiktaalik roseae, fossilen som fyller en del av fossilspåret mellan vatten- och landlevande djur. En avgjutning av fossilen visas på Science Museum från och med idag.

Sedan var det naturligtvis Depeche Modes konsert på den helt nyrenoverade Wembley Arena som som var syftet med resan. Recention här för den som önskar. Förutom att DM var lysande som alltid och att publiken i London var betydligt mer taggade än i Göteborg, så imponerades jag av den snygga videoväggen under konserten. Den var ett kollage av foto och livebild, mestdels i kornig svart-vitt, som måste kräva en hel del realtidseditering. Jag trodde naturligtvis att den var ett verk av DMs hovfotograf, den makalösa Anton Corbijn, men så var det inte. Flera tummar upp för Blue Leach.