Två gånger om året förväntar sig alla tågåkande polacker att totalt kaos skall utbryta. Strax innan semestern och strax innan jul byter polska tågoperatörer tidtabell och det följ vanligen av att ingen verkar ha någon koll på när tågen går.
Jag åker sällan tåg, men har alltid tyckt att det är lite underligt. Är det sååå svårt att faktiskt titta i en tidtabell och ta reda på när tåget går? Visst, om man vant sig vid att det alltid går 18.23 och det nu går 18:17 så kanske det tar ett tag innan man vänjer sig, men så svårt är det inte. Ändå är det reportage i veckor innan ändringen om hur dåligt det blir. Hur svårt det blir att ta sig till jobbet/farmor/landet... nu när tidtabellen är annan. För att inte tala om vilket kaos det kommer att bli när folk villrådiga springer omkring på stationerna utan att kunna hitta sina tåg.
Visst, säkert är det så att ändringen gör att det blir sämre för någon, men jag antar också bättre för några. Och det är ju inte så att dagens tidtabell är så fantastisk - när den infördes för ett halvår sedan var det likadant. Åh, vad dålig den är, hur mycket bättre var inte den förra tabellen... Jag börjar tro att folk bara gillar att klaga.
Nåväl, idag ändrade man tidtabellen och på nyheterna kunde man berätta att det förväntade kaoset uteblev. Man intervjuade en äldre kvinna som glatt svarade "Inga problem alls. Jag kollade tidtabellen på nätet." Ungefär det jag sagt i flera år nu. Polen kanske är på väg att växa upp till att inte bli paralyserat av skräck inför varje förändring som, oavsett sakernas nuvarande tragiska tillstånd, otvivelaktigt kommer att leda till att det blir sämre!
Dagens ord är rozkład - tidtabell.
Andra bloggar om Polen, tåg, tidtabell.
Den polske utrikesministern Radek Sikorski höll den 28 Nov ett uppmärksammat tal (pdf-varning) i Berlin uder titeln "Polen och den Europeiska unionens framtid". Han började talet med en analogi om hur starten på Jugoslaviens sönderfall var dinarens fall och gick vidare med att uppmana, eller snarare kräva, att Tyskland skall ta sitt ansvar som Eurozonens största land och en av dess främsta vinnare att sätta ner foten och rädda Eurosamarbetet.
I will probably be first Polish foreign minister in history to say so, but here it is: I fear German power less than I am beginning to fear German inactivity.Sikorski håller inte tillbaka pikarna mot Euro-länderna som orsakat krisen:
[E]nlargement – far from causing the crisis, has arguably delayed the economic turmoil. Thanks to the advantages of trading in an enlarged market, West European welfare states have been forced to face reality only nowoch
Let us be honest with ourselves and admit that markets have every right to doubt the credibility of the Euro zone. After all, the Stability and Growth Pack has been broken 60 times! And not just by smaller countries in difficulty, but by its founders in the very core of the Euro zone.I talet, som blivit uppmärksammat och hyllat, i media som Finacial Times, The Economist och FAZ, lägger Sikorski fram idén om en mer federativ riktning på det finansiella samarbetet i Europa, samtidigt som han säger att det skall gå hand i hand med reformer av hur EU styrs, och lika viktigt vad EU inte styr:
The more power and legitimacy we give to federal institutions, the more secure member states should feel that certain prerogatives, everything to do with national identity, culture, religion, lifestyle, public morals, and rates of income, corporate and VAT taxes, should forever remain in the purview of states. Our unity can survive different working hours or different family law in different countries.Jag håller med om att det är ett viktigt tal, inte minst för att det visar med all önskvärd tydlighet att Polen inte tänker låta sig behandlas som ett litet land i utkanten utan kräver sin plats som en av unionens centrala spelare. Jag håller kanske inte med om allt, men jag tycker att det är viktigt att någon, i ledande position (och inte bara Johan Norberg), understryker vad som står på spel och vad som behöver göras för att möjligen rädda situationen. Talet är, med Carl Bilds ord, värt att läsa och reflektera över.
Den 11 November firas självständighetsdagen i Polen till minne av att landet efter 123 år återuppstod vid första världskrigets slut. I år kännetecknades 11 november i Warszawa av bråk mellan polis och demonstranter. De nationalistiska (och extremkonservativa, fascistoida, xenophoba och i allmänhet jävligt obehagliga) organisationerna Młodzież Wszechpolska (All-polsk ungdom) och Narodowe Odrodzenie Polski (Polens nationella återfödelse) organiserade en självständighetsmarsch och anti-fascistiska "kolorowe" (färgade, färgglada) organiserade ett upprop för att stoppa marschen (Faszyzm nie przejdzie - Fascism får inte passera). Knappt 100 tyska anti-fascister kom till Warszawa för att delta, men greps snabbt efter att anklagats för att attackera en grupp i historiska uniformer. Därefter följde bråk mellan polis och demonstranter - till största delen nationalisterna - med krossade rutor, bengaler, vattenkanoner, tårgas o.s.v.
Det hela fick en uppföljning i parlamentet när Tusk, på första dagen i sin nya regering, anklagade Kaczyński, som har nära kontakt med Młodzież Wszechpolska, för att stödja dem som slåss med våra poliser. Kaczyński, och stora delar av PiS, stormade ut ur plenisalen och i en presskonferens meddelade Kaczyński att han avsåg att göra rättssak av Tusks "oförblommerade lögn" ("bezczelne kłamstwo").
Sedan PiS förlorade parlamentsvalet för en månad sedan har det blivit mer och mer uppenbart att det finns starka motsättningar inom partiet. Efter att förlorat sex val i rad behöver PiS förändras är det framträdande personer inom partiet som tycker. Tyvärr är ingen av dem Jarosław Kaczyński. PiS är ett extremt centralstyrt parti och partiledaren är hyperkänslig mot all offentlig kritik. Han anser att diskussionerna skall föras strikt bakom stängda dörrar och inte i pressen.
När så en grupp, främst företrädda av Europaparlamentarikerna Zbigniew Ziobro, Jacek Kurski och Tadeusz Cymański gick ut och offentligt krävde att partiet behöver moderniseras och demokratiseras var det i princip en krigsförklaring mot Kaczyński. De tre har hela tiden hävdat att de står bakom Kaczyński som partiledare men att partiet behöver ett mer öppet ledarskap och en fri debatt om vilken riktning det skall ta. Kritiken från partiledningen blev omedelbar och de tre presenterades med ett "kompromissförslag" som i princip innebar att de skulle tiga still och hålla debatten inom partiet. När de tre inte godtog det som Cymański i TV kallade kapitulation och inte kompromiss uteslöts de i förrgår i en hemlig omröstning i partikommitten.
Det hela tog ytterligare en vändning vid sejmens öppnande igår när 16 ledamoter av PiS hoppade av partiklubben och bildade en egen parlamentsklubb under namnet Solidarna Polska. Det draget fördömdes snabbt av PiS presstalesman Adam Hofman som sa att ingen i hela världen hört om något sådant som ett parti med två parlamentsklubbar. Fler uteslutningar på gång?
Debaclet kring PiS har och fortsätter att dominera nyhetsflödet i Polen och inte ens förra veckans nödlandning lyckades få bort det från nyhetstoppen mer än några timmar.
Under hela den här tiden har Jarosław Kaczyński totalvägrat att kommentera händelserna. Istället har han låtit det skötas av sina nära medarbetare Hofman och Mariusz Blasczak. Det är en taktik som Kaczyński använt sig av i många år: Han går till angrepp, men när han eller PiS kritiseras låter han andra stå i första ledet. När Kaczyński till slut uttalade sig så gjorde han de i en intervju i den starkt konservativa tabloiden "Gazeta Polska Codziennie" (inte på nätet!) där han hävdade att Ziobro och Kurski sedan Smolenskolyckan i april förra året motarbetat honom och försökt ta över partiet. Han passade även på att på skylla valförlusten på att väljarna aldrig fick en ärligt bild av partiet på grund av den "ridå av lögner" som PO-vänliga journalister sprider om partiet.
Det verkar till en början som om PiS är på väg den väg som ofta drabbar polska partier när de förlorar val - de bryts sönder och försvinner. PiS har gått igenom liknande episoder förr, senast i vintras när utbrytare grundade partiet Polska Jest Najważniejsza. PJN lyckades inte komma in i sejmen och har i princip försvunnit. Risken är att något liknande drabbar veckans utbrytare. Därför upprepar alla hela tiden att de inte vill lämna PiS och gärna kommer tillbaka om bara partiet förändras. Men trots allt har Jarosław Kaczyński starkt stöd bland partiets kärntruppersom utgör kanske 10-15% av väljarna. Och han försäkrade sig innan Ziobro & co. uteslöts att han fortfarande hade den inflytelserike Fader Rydzyks och hans Radio Maryjas stöd. Det är troligt att Kaczyński till slut går segrande ur striden, men tyvärr är det hela tiden de mer moderata ledamöterna som försvinner. Det gör PiS till ett alltmer extremkonservativt parti långt ute på ena kanten i politiken, och Polen står utan det ledande oppositionsparti man verkligen behöver.
Dagens ord är rozłam - splittring.
Ingen kan väl ha missat att en Boeing 767 buklandade på flygplatsen här i Warszawa på Alla helgons dag. Efter att cirklat över stan ett tag för att bränna bränsle landade planet relativt mjukt på den skumtäckta landningsbanan. Alla passagerarna evakuerades oskadda och kapten Wrona blev genast hjälteförklarad i polska medier efter sin professionella landning.
En Boeing 767 nödlandade på en betongbana. Ingen skadades. 10 april 2010 bröts en Tu-154m sönder i lera. Kommentarer.Jag vet inte om det verkligen är så att hon själv skriver sina poster, och att hon själv i så fall bara spelar dum eller verkligen inte ser skillnaden. I alla fall är det tydligt att Smolensk-sjukan fortfarande är stark i vissa delar av Polen.
Snart är det alla helgons helg igen. Här i Polen betyder det att miljoner människor besöker kyrkogårdarna för att sätta ut ofantliga mängder gravlyktor. I affärerna har uppladdningen pågått i veckor. Lastpallar med gravlyktor fyller gångarna. Den här bilden är från förra helgen. Vad som inte syns är att ytterligare två rader med pallar står till vänster om bilden.
Nergal, sångare i
metalbandet Behemoth, står återigen inför domstol i Gdynia för att ha rivit sönder en bibel under en koncert år 2007. Han friades i lägre instans, men åklagaren överklagade så nu får regionsdomstolen återigen avgöra om Nergal haft för avsikt att förolämpa någons religiösa känslor. Det är nämligen det det handlar om. Genom att riva sönder bibeln och kalla katolska kyrkan en "kriminell sekt" så kände Ryszard Nowak, ledare för en organisation mot sekter, att hans religösa känslor förolämpats. I den lägre domstolen frikändes Nergal för att han menade att det inte var hans avsikt att förolämpa dessa känslor.
Den högre domstolen menade att det beslutet var förilat och belöt att pröva fallet igen. Nu har dessutom Nowak sällskap av en grupp förolämpade PiS-ledamöter som vittnar om att de minsann, efter att ha sett en video av bibelrivandet på nätet, också är förolämpade.
Jolanta Szczypińska, ett av PiS-vittnena som enligt rykten är Jarosław Kaczyńskis partner, säger att "Bibeln är helig och i Polen har ingen rätt att förolämpa någons religiösa känslor".
Så är det tyvärr. Nergal firades i den lägre instansen för att han inte haft avsikt att förolämpa religiösa känslor, inte, som man kunde hoppats, för att yttrandefriheten anses viktigare än att inte uppröra någons sagostämning. Nu hoppas jag bara på att någon religiös polack tar Szczypińska på orden och stämmer PiS för deras jävla korsmonopoliserande, någon rastafari lackar ur på polisen för att han inte får röka på, eller kanske någon jude blir förolämpad av alla präster som hävdar att Jesus är Messias. Undrar om katolska kyrkan ställer lika starkt bakom lagen om de hamnar i skottgluggen? Undrar om pastafariska känslor kan såras?
Sanningen är att katolska kyrkan tyvärr fortfarande har en skrämmande stark ställning i Polen och uppfattningen att en polack är katolik, punkt, gäller i stort sett ännu.
Dagens ord är rwać - riva.
UPPDATERING: Vet inte varför den här gamla posten ompublicerades som ny. Blogger fick hicka?
PiS hade valkonvent i Kulturpalatset i går under baneret "Polska marzeń jest możliwa" (Polen, vår dröm är möjlig). Bland annat så sa Kaczyński att de senaste årens politik har medvetet försökt försvaga Polen - göra det mindre självsäkert. Men polackerna "förtjänar att vara en storartad, stolt nation" - vilket PiS skall se till. Undrar om de skall ändra taktik från förra gången de var i regeringsställning och Europa skrattade år de båda ledartvillingarna?
I alla fall så hotade Kaczyński också med att en röst på PO, det var en röst på Palikot. Det är bara PiS som kan förhindra att Palikot styr Polen efter valet. Den rökande katten är tydligen så farlig att det är någon man skrämmer barn väljare med.
Dagens ord är dumny - stolt.
Via Mi Lennhags blogg såg jag att Korrerapporten i P3 på senaste handlat en del om Polen - med fokus på abortlagstiftningen. Värt att lyssna på.
Dagens ord är wskazówka - tips.
Redan dags för nobelpris igen - det här året har verkligen gått fort. Efter fiaskot med grafen från förra året har jag väl en del att ta igen...
För att börja med fysikpriset* så känns det som om det kanske vore dags för ett teoripris igen. Den verkliga lågoddsaren där är ju Aharonov och Berry för geometriska faser. De har båda varit favoriter till priset i många år. En extra lustig detalj är att Berry delade IgNobel-priset med förra årets Nobelpristagare Novoselov för grodlevitation. Eftersom partikeln som bär hans namn envist vägrar visa sig så får Peter Higgs vänta ett tag till på sitt pris.
Ett pris som blivit allt troligare, i och med att resultat ramlar in från experiment som Kepler, HARPS m.fl, är för extrasolära planeter. De troligaste vinnarna i det fallet är polacken Aleksander Wolszczan (som figurerat tidigare här på bloggen) och Dale Frail som upptäckte de första bekräftade extrasolära planeterna. Anton Zeilinger hade jag med även förra året och honom tror jag fortfarande på, eventuellt tillsammans med Alain Aspect och John Clauser som han delade Wolf-priset med. Det blir mycket upprepningar, men värdiga pristagare försvinner ju egentligen från listan bara genom att dö eller få priset. Alternativt att ett närliggande ämne belönas, vilket är varför min gamla favorit om Er-dopade fiberförstärkare fått lämna listan. Ytterligare en repetition från förra året är metamaterial, där man har chansen att dela ut ett delat teoretiskt/experimentellt pris där den givne Veselago får dela priset med Pendry och någon experimentalist som Smith eller Schultz.
I kemi har jag som vanligt ingen aning. Allen Bard är en möjlig kandidat som hängt med i flera år. Jag vet inte om han har någon chans. Ge det artificiella lövet något år att utvecklas och mogna (om det nu gör det) och det är inte omöjligt att Dan Nocera får ett pris även om katalys prisats ett par gånger de senaste åren. Men, det blir väl något biologipris igen efter förra årets "riktiga" kemipris.
Dagens ord är rewanż som betyder och uttalas som det svenska revansch.
* Varför vill min iPad ändra fysikpriset till fusk priset?
Det såg klart ut i våras - Donald Tusk skulle vinna valet och bli den förste premiärministern sedan kommunismens fall som fick mer än en mandatperiod. Men obönhörligen har Jarosław Kaczyńskis PiS knappat in i opinionsmätningarna. I den senaste mätningen ligger Tusks Medborgarplatform (Platforma Obyvatelska, PO) på 36% med Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) strax efter på 32%.
Donald Tusk har sig sälv att skylla. Han har hamnat i försvarsposition där han låter PiS styra debatten. En debatt där PiS nästan dagligen pekar ut en ny anledning till Donald "Kan inte" Tusk är en svag ledare som inte kan leda ett Polen lika bra som den handlingskraftige Kaczyński. Det var saker som att Tusk inte lyckats hålla matpriserna nere, eller bensinpriserna, eller att det är regeringens fel att tågen inte går i tid (sant - man sätter sprätt på EU-pengar för att renovera rälsen) o.s.v. Ibland blir det nästan löjligt, som för ett tag sedan när Kaczyński anklagade Tusk att inte göra något åt att Schweizerfrancen var så dyr... Men det populistiska budskapet om att en Kaczyński-ledd regering skall hjälpa alla verkar gå hem, åtministone hos en tredjedel av väljarna.
Ett stort problem för med Tusk är att han är väldigt lik Reinfeldt - pragmatisk, kompetent, principlös. PO är ett parti utan ideologi. Det är svårt att veta vad de egentligen vill - förutom att fortsätta regera. Inför förra valet stod PO för förändring - man skulle sätta punkt för käbblet under den förra PiS-ledda koalitionen, man skulle genomföra de tuffa reformer inom pensions- och förvaltningssystemen som behövdes för att få fart på Polen. Det skulle byggas vägar, broar, järnvägar i rasande fart, i kontrast till de enstaka kilometrar om året Kaczyński mäktade med. Man talade t.o.m. om radikala förslag som platt skatt.
Det blev... en del. Till största delen har regeringen var kompetent men feg och inte liberal, som den alltid beskrivs i svensk press. Man har fått igång byggandet, med hjälp av EU-pengar, man har lyckats hålla den polska ekonomin i god form under finanskrisen genom ett kostsamt stödpaket man nu måste betala, men man har backat från att genomföra reformerna som skall göra situationen långsiktigt stabil. Inför årets val har man satsat på förvaltande - vi skall fortsätta bygga landet tillsammans. Om det överhuvudtaget är något nytt i POs program så är det bort från förändringar, in mot det oförargliga politiska mittfältet där man är alla till lags och retar så få som möjligt. Alltså samma position som våra menlösa "Nya Moderaterna" siktar mot.
Om PO, liksom svenska (M), är ett parti utan ideologi, ett maktparti för att låna en fras från Rysslandsrapporteringen, så är PiS ett parti med väldigt tydlig ideologi. PiS är, trots Kaczyńskis högljudda anti-socialistiska retorik*, ett socialistparti med religiös kärna. Det är staten som är lösningen på alla problem. Kaczyński utlovar stöd till Polens bönder - i dagens tidning kan man läsa att han vill bli "landsbygdens premiärminister" - gruv- och varvsarbetare och nästan alla andra. Staten skall hjälpa dem som tog lån i franc, sänka bensinpriserna, ersätta dem utan försäkringar vilkas hus skadas i de årliga översvämningarna, o.s.v. Privatiseringar av statliga företag och den dysfunktionella statliga sjukvården (Verkligt exempel ur debatten: Tänk om det enda sjukhuset i en region privatiseras och slutar med hjärtkirurgi för att enbart fokusera på skönhetsoperationer!) är enbart av ondo.
Samtidigt har kyrkan en skrämmande stark ställning i Kaczyńskis Polen. I PiS partiprogram kan man bl.a. läsa:
Czerpiąc z uniwersalnego nauczania Kościoła katolickiego, za aksjomat myślenia i działania w sprawach publicznych ...Man tar alltså kyrkans ställning som axiom och ställer sig därmed bakom ett totalt förbud för såväl abort som dödshjälp och provrörsbefruktning. Det är en teokrati de vill införa!
Tagande den Katolska kyrkans universella lära som axiom för tanke och handling i offentliga frågor...
Via Dark Roasted Blend hittade jag elmo tides fantastiska flickr-galleri. Apcoola svartvita snapshots med en minst sagt udda känsla. Det är bara så mycket Tom Waits!!!
I måndags hade vi ledigt - det var Jungfru Marie himmelsfärd*. Samtidigt firades arméns dag till minne av Slaget vid Warszawa 1920**. Slaget, som även går under namnet Miraklet vid Wisła, anses som ett av de viktigaste i polsk historia för att det stoppade den sovjetiska invasionen av Polen och därmed även bolsjevikernas marsch mot väst.
Nytt för i år är att massor av polska nyhetsrapporter om högtidlighållandet nämner att slaget vid Warszawa räknas som det 18 viktigaste slaget i världshistorien. När jag läste det inställde sig naturligtvis frågor som: Enligt vem är det så? Vilka är de andra slagen på listan? Varför nummer 18?
Siffran dök upp igen och igen, ibland i varianter som det 18e viktigaste slaget, ibland som en av arton händelser som avgjort världens öde (t.ex. här på svenska), men alltid nummer 18. Eftersom det inte rapporterats något om den här speciella rankningen något tidigare år (iaf av de jag bott i Polen) så misstänker jag att det kommer ur ett pressmeddelande, kanske från armén, som sedan gått viralt i pressen. Det är ganska vanligt att journalister helt okritiskt upprepar "fakta" ur pressmeddelanden utan minsta kontroll av deras sanningsvärde.
I det här fallet kan man med hjälp av några minuter på Google leta fram en trolig originalkälla för siffran 18; den brittiske diplomaten Edgar Vincent, 1st Viscount D'Abernon, skrev en bok med titeln The Eighteenth Decisive Battle of the World: Warsaw, 1920, under sin tid som stationerad i Polen under det polsk-sovjetiska kriget. Hur han kom fram till siffran 18:
Everybody quotes viscount D’Abernon, a British lord who was writing about military battles and called that battle the 18th most important battle in the world,” said John Micgiel, East and Central European expert and Columbia University professor. "How he got to that is anybody’s question,” Micgiel said. “Why 18th and not 19th or 17th?"Intressant är också att viscount D’Abernons bok kom ut 1931, alltså före andra världskriget. Rimligen borde rankningen ha ändrats betydligt sedan dess... Stalingrad, Midway, Normandie... Ändå är det 18 som var sagt, och 18 som gäller.
Ingen kan ha missat upploppen i England och brittiska politikers halsbrytande uttalanden om att skicka in armén och/eller begränsa möjligheterna att kommunicera via sociala medier. Förutom svårigheterna att faktiskt genomföra en sådan begränsning så undrar man verkligen hur de tänker. Det låter som om den brittiske premiärministern och hans vänner hämtar sin inspiration från Bahrain. Längre tid tog det alltså inte från att gå från den arabiska vårens prisande av Twitter et al. som demokratins verktyg till att skylla upploppen på dem. När Cameron attackerar sociala medier för händelserna i London och andra städer ekar han det vi hörde från Egypten och Tunisiens avsatta diktatorer.
Vi ser samma sak i Sverige, med Carl Bildt som på Twitter och sin blogg talar varmt om öppenhet på nätet i diktaturer medan hans chef glatt monterar ner samma öppenhet i Sverige.
I en ledare i The Economist undersöker man orsaker till att de brittiska upploppen sprids som de gör. Sociala orsaker som vänstern pekar på eller de är alla bara kriminella busar som högern menar. Själv är jag inne på att orsakerna är liknande dem i arabvärlden. Naturligtvis spelar frustration över arbetslöshet, låga inkomster, ett förlamande välfärdssystem o.dyl. in, men man har också i England över det senaste årtiondet skapat ett system där människor behandlas som barn. Har skrivit om det tidigare i samband med bingedrinking:
när man varje dag behandlas som ett barn eller potentiell fara av nedlåtande authorities är det kanske nödvändigt att dricka sig skitfull och ge fan i alla förbud och konsekvenser - om så bara för en kvällFör övrigt var Polens radios reporter lite rolig när han påpekade, efter att en ung rioter klagat på bristen på pengar till utbildning, att det i så fall är underligt att så många elektronikaffärer plundras, men så få bokhandlar.
Inför parlamentsvalen till hösten la regeringen Tusk fram en ny vallag som bland annat tillåter poströstning för polacker i utlandet och röstning mha ombud för dem som inte klarar det själva. Lagen anmäldes genast till konstitutionsdomstolen (Trybunał Konstytucyjny -TK) av oppositionspartiet PiS. Det var främst tre punkter som var kontroversiella. För det första att lagen möjliggjorde att hålla valet under två dagar. För det andra att den högre kammaren, senaten, kan väljas i enmansvalkretsar. Men den mest omstridda punkten var regeringens idiotiska förslag att förbjuda partireklam i TV och på stora billboards. Istället skulle de pengarna läggas på politiska debatter.
I går sade TK sitt. Man godkände enmansvalkretsarna, men slog ned både tvådagarsvalen och reklamförbudet som okonstitutionella. Det senare var helt enkelt inte en rimlig inskränkning i yttrandefriheten. Tusk kommenterade nederlaget med att det var synd om alla pengar som nu kommer att slösas på sånt. Kanske något att tänka på för alla de journalister som envisas med att kalla Tusk för liberal.
Jag kan förstå principen bakom Tusks tanke att det vore bättre om man kunde debattera sakfrågor istället för att sända reklam, men liksom TK ser jag det som alltför starkt ingrepp i yttrandefriheten. Jag misstänker dessutom att lagen lämnat fältet öppet för diverse intressegrupper som kunnat göra reklam å partiens vägnar.
Dagens ord är kodeks wyborczy - vallag.
 |
| Leden är nånstans där bakom :) |
Läste om ryktena att Apple håller på att utveckla teknik som skall stänga av iPhone-kameran om man försöker använda den till att "illegalt" filma en konsert eller liknande. Att Apple, och Jobs i synnerhet, är lite av en kontrollfascist är väl känt sedan länge, men jag har aldrig riktigt förstått varför det skall vara så hemskt att filma eller fota på en konsert. Är det någon som tänkt att "Nej, jag går inte på den här live-spelningen. Jag ser ett par halvtaskiga mobilklipp på YouTube istället."? För mig fungrerar YouTube-klippen istället som reklam. Så jag förstår inte varför konsertarrangörer är så anala när det kommer till att filma/fota artisterna. Är det helt enkelt en copyrättshaverism - vi bestämmer, vare sig det är smart eller inte? De enda som kan ha något att förlora på dem är dåliga artister, där man istället bestämmer sig för att inte gå. Om syftet är att skydda usla artister är jag än mindre sympatiskt inställd till det än ren rättshaverism.
I veckan var vi på konsert med Bobby McFerrin i Sala Kongresowa och där hade de en bisarr anti-film-strategi; ett par vakter stod längst bak i salen och lös med röda laserpekare på den som höll upp en telefon eller liknande. Man kan lugnt säga att det var långt mer störande än filmandet. Och det är ju inte så att det saknas filmer på Bobby McFerrin-konserter på nätet. McFerrin tar ofta upp folk ur publiken på scenen och improviserar tillsammans med dem. Killen vars flickvän var uppe och dansade med McFerrin blev "beskjuten" under hela dansen, som han filmade trots laserpekarna. Jag vet inte om det är en strategi som Sala Kongresowa har, eller om det är något som är allmänt spritt nu. Jag har aldrig sett det förr. Idiotiskt och jävligt störande var det i alla fall.
Dagens ord är wskaźnik laserowy - laserpekare.
