eLife - ett experiment i Open Access

Jag hörde just på Guardian Science Weekly Podcast om ett nytt intressant initiativ vad gäller Open Access-publicering. Det är en ny tidskrift eLife som startats i samarbete mellan Howard Hughes Medical Institute, Max Planck Sällskapet och the Wellcome Trust samt flera andra forskningsfinansiärer. eLife skall utvecklas till en topptidskrift inom livsvetenskaperna för att konkurrera med publikationer som Science, Nature och Cell. Allt innehåll är Open Access med en CC-by-licens och kommer tills vidare att publiceras utan avgift.

Ett av målen med eLife är att det skall påskynda en utveckling mot OA genom att tvinga andra tidskrifter att följa efter. Det är välkommet. Nu tror jag inte att jag själv kommer att publicera i eLife inom överskådlig framtid. Dels forskar jag inte inom det aktuella området, dels så känner jag att det inte kryllar av potentiella Nature-artiklar i min publiceringslista. Men om det dyker upp en liknande tidskrift i mitt område, på min nivå, så skulle jag gärna publicera där. De främsta skälen till att jag publicerar i traditionella tidskrifter är: 1) att jag inte har råd att lägga 2-3000 USD för att publicera en artikel, 2) att det är ont om pålitliga OA-tidskrifter.

Just det andra skälet är något som ligger legitima nystartade OA-tidskrifter i fatet. Det finns en oerhörd mängd OA-tidskrifter där ute som bara fungerar som kassako för skrupellösa publicister. Jeffrey Beall publicerar en lista på s.k. "predatory publishers", många av de baserade i länder som Nigeria, Pakistan och Kina. Alla som har ett mail-konto på en vetenskapsinstitution har säkert, liksom jag, fått mängder av inbjudningar till att publicera artiklar i OA-tidskrifter mot hög avgift, eller t.o.m. blivit erbjudna att bli editors. Jag fick ett mail där jag föreslogs som editor för en sociologi-tidskrift!

I det ljuset är eLife en viktigt nyhet. Det är en OA-tidskrift som är stöttad av några av de tyngsta organisationerna inom vetenskapsvärlden. Det inger förtroende. Att eLife, liksom PLoS, försöker att komma bort från den trubbiga impact factorn, och istället ge metrik för varje enskild artikel är också positivt. Återstår att se om man kan övertyga andra att följa efter.

Dagens ord är czasopismo - tidskrift.

Andra bloggar om vetenskap, forskning, Open Access, eLife

Trotyl eller inte - en snabbkurs i analytisk kemi

Det slog ner som en bomb (f'låt) i pressen - Rzeczpospolita hade fått reda på att på den Tu-154 som störtade i Smolensk har rester av trotyl hittats. Det skulle alltså stödja Jarosław Kaczyńskis tes om att "olyckan" i Smolensk i själva verket var ett attentat där 96 människor mördats. Förutom spåren av trotyl som sägs hittats finns inga andra indicier som tyder på en explosion. Sättet planet brutits sönder på, brottytor, skadorna på offren,... allt tyder på en olycka så som tidigare rapporterats. Så, vad har hänt?

I förrgår gick den polske militäråklagaren ut i media och gav sin förklaring. Testerna som visat spår av trotyl utfördes med hjälp av en handhållen spektrometer. Det är utmärkt utrustning för en första analys för att välja ut intressanta prover som sedan gås igenom ordentligt i ett labb. Spektrometern har nämligen en ganska hög frekvens av så kallade "false positives", dvs där där man får ett positivt utfall (t.ex. spår av trotyl) där inget spår finns. För att närmare undersöka de utvalde proverna utför man noggrannare mätningar i ett labb. Det är dyra och tidskrävande tester - enligt uppgift mellan ett par och tio timmar per prov. Man har valt ut 250 prover, så analysresultat väntas först om ett halvår.

Åklagaren berättade att med den aktuella spektrometern hade man mätt trotyl även i skokräm, deodorant och en bit skinka. Upprört menade tillverkaren att deras apparatur minsann inte alls gav sådana fel. Inför rullande kamera visade han att hans smörgås minsann inte innehöll något TNT. I ett annat TV-program mätte man dock TNT i en deodorant.

I de olika nyhetsprogrammen har en rad professorer från olika universitet uttalat sig om att de aktuella resultaten egentligen inte betyder något alls. Det viktiga, förklarade Prof. Urbaniak från Kemiinstitutionen på Adam Mickiewicz-universitetet i Poznań, är koncentrationen av sprängämne. Om man bara finner spårmängder av TNT på vraket är det inte ett tecken på en explosion.

Tvärt om, menar jag. Med tanke på att det aktuella planet ofta användes till att transportera militär personal är väl spår av diverse sprängämnen snarare att förvänta. Därtill har man hittat spår av TNT i sätena på det förolyckade planets tvillingplan.

I tvn24 avslutade man reportaget med raden "för forskare är ett spår inte tillräckligt, men för en politiker räcker det mer än väl."

Dagens ord är chemia analityczna - analytisk kemi.

"Polen i historien"

Så fick jag äntligen läst förra årets julklappsbok, "Polen i historien" av Peter Johnsson (ISBN 9789173314169). Boken har fått lysande recensioner (t.ex i SVD där den bedöms som "mästerlig" och i Gunilla Lindbergs Webb-bulletinen: "Peter Johnssons storverk") så jag hade höga förväntningar. Förväntningar som bara till del infriades.

Johnssons beskrivning av Polens moderna historia är koncis och välformulerad och det är här bokens tyngdpunkt ligger. Den äldre historien, före 1900-talet, behandlas kortfattat och episodiskt. Det blir några nedslag om hur bilden av Polens grundande förändras, något om de polska-svenska kungarna och krigen, en lång vindlande text om Prins Gustav som gärna kunde blivit kortare... Johnsson gör upp med Peter Englunds bild av det svensk-polska kriget från "Den oövervinnerlige" i en hånfull text som kunde förpassats till noterna. Den som vill ha en djupare bild av Polens historia fram till 1900-talet hänvisas till Norman Davies storverk "God's Playground". Johnssons bok har en något missvisande titel - den handlar mer om Polens senaste århundrade än om dess plats i historien. Men här är "Polen i historien" å andra sidan mycket stark. Johnsson beskriver det fria Polen under 20- och 30-talen i en mindre gyllene glans än var som är normalt och puttar Piłsudskis gloria ordentligt på sned. Den tyska ockupationen är ganska kortfattat hanterad med visst fokus på hur svenskar hjälpte den polska underjordiska motståndsrörelsen, men så finns också så mycket annan litteratur att tillgå om den tiden, men det kommunistska systemets införande och de motsättningar som byggs upp under decennierna fram till dess fall är detaljerade.

"Polen i historien" har också många irriterande detaljer. En sak är den chockerande dåliga korrekturläsningen. I bland till den grad att det är svårt att förstå vad som menas. Några exempel:

S. 165 "Vicekanslerns ställdes inför rätt och blev inte bara avsattes ..." 
S. 167 "Denne krigare som härstammade från den litauiska lågadeln historieskrivning en av var en skicklig politiker ..."

Andra saker är svårare att förstå. T.ex. skriver Johnsson hur det Flygande universitet under kommunisttiden bygger på de underjordiska universitet och teatrar som verkade under den tyska ockupationen (ss 269-270). Visst, men det Flygande universitet är äldre än så. Det var verksamt redan under partitionstiden. En av de mest kända studenterna var Maria Skłodowska (senare Curie). Underjordisk verksamhet har en lång historia i Polen. Det vore väl ett förlåtligt förbiseende om det inte vore för just den typen av historisk förståelse som boken syftar.
Vidare kallar Johnsson Jaruzelskis utropande av krigstillstånd den 13 december 1981 för en kupp. Mycket kan man kalla det, men en kupp var det inte. Jaruzelski hade redan tidigt 1981 valts till premiärminister, så han försvarade statsmakten från upproriska element. Vad man än må tycka om den logiken så var det inte en militärkupp.
I kapitlet om omflyttningarna efter andra världskriget och om hur de boende i öst flyttade(s) västerut när tyskarna fördrevs kan man läsa:

Där tyskarna flyttades ut ur Polen flyttades [...] bl.a. [...] ukrainare in. [...] Biały Bor i nordvästra Polen [...] så långt från Ukraina, är det enda ställe i Polen där man idag kan hitta ett monument över Ukrainas store poet och språkförnyare Taras Sjevtjenko.

Taras Sjevtjenko (Szewczenko på polska)
i ett snöigt Warszawa.

Det är helt enkelt inte sant. Sedan 10 år står Sjevtjenko mellan gatorna Spacerowa och Goworka på min cykelväg till jobbet. Någon som Johnsson, som sedan 30 år är bosatt i Warszawa, borde inte ha kunnat missat det, om det inte är så att den delen av texten är skriven för länge sedan och inte uppdaterad.

Det är nämligen tydligt att boken är ett hopplock av texter skrivna under lång tid. Detta är särskilt tydligt i slutet där han går igenom det senaste årtiondets utveckling i Polen. I ett kapitel (s. 413) skriver han om "Polens nuvarande president, Aleksander Kwaśniewski" (president 1995-2005) för att i senare kapitel beröra flygkrashen i Smolensk och presidentvalet 2010. Den här delen av boken ger även intryck av att vara samling av tidigare texter som lags samman och bearbetats minimalt. Det förkommer exempelvis mycket upprepningar.

På det hela taget är "Polen i historien" en bra introduktion till Polen och dess historia, som fortfarande väger tungt i dagspolitiken och i kynnet. Peter Johnsson skriver bäst om tiden från självständighet till självständighet   som man kan uttrycka det så här på självständighetsdagens första timmar, dvs 1918-1989. Tiden innan behandlas ganska kortfattat och tiden efter ganska upphackat. Framförallt skulle boken mått bra av en bättre redaktör.

Dagens ord är niepodległość - självständighet, oavhängighet.

Nergals bibelrivning åter aktuell

För ett år sedan skrev jag om hur Adam Darski, också känd under artistnamnet Nergal, åtalats för att rivit en bibel på scen i samband med en konsert med sitt band Behemoth. Han friades till slut, mest på grund av att han hävdade att han inte hade för avsikt att såra någons känslor. Publiken på Behemotkonserter kanske inte domineras av kristna fundamentalister... eller gjorde inte. Fast, som man kunde läsa i en kommentar i Gazeta Wyborcza, är det svårt att tro att den som river en bibel och kallar katolska kyrkan för en mordisk kult inte förstår att det kommer att såra någons religiösa känslor.

Nu har Polens högsta domstol (SN) vägt in i fallet. Domarna underkänner den lägre instansens friande dom och sänder tillbaka fallet till regionsdomstolen i Gdańsk. SN skriver att man kan vara skyldig till ett brott mot 196 paragrafen (som är det aktuella förbudet mot att "såra någons religiösa känslor") även om man inte hade för avsikt att såra någon om man kan ansetts förstått att materialet/handlingen kan spridas och på så sätt vara sårande. SN menar nu att det är upp till domstolen i Gdańsk att överväga om det aktuella fallet är grovt nog för att motivera den inskränkning i yttrande- och den artistiska friheten som paragraf 196 innebär.

Jag skulle gissa att de kommer fram till att så är fallet. Doda dömdes ju nyligen till 5000 zloty böter för att kallat bibelns författare " fulla på vin och rökande någon ört". Även hon försökte med försvaret att hon inte hade för avsikt att såra någon.

I debatten har nu även EU-kommissionen blandat sig i. De säger i ett skriftligt uttalande att visserligen är hädelselagar en nationell angelägenhet, men det finns internationella avtal som Polen skrivit under (i synnerhet Europeisk konventionen om mänskliga rättigheter) som försvarar rätten till att uttrycka åsikter som "sårar, chockar eller besvärar".

Inte för inte har fallet kallats Polens Pussy Riot-rättegång. Nergal riskerar upp till två års fängelse, men det är ingen som tror att kommer att dömas till mer än böter. Men parallellen, avvägandet mellan yttrandefrihet och andra lagar finns där.

Naturligtvis är den kristna högern (eller kristsocialisterna som en släkting kallar dem) i PiS nöjda med SNs utslag. Ryszard Nowak, f.d. parlamentsledamot för PiS, kallar utslaget historisk och menar att SN visar att även konstnärer har gränser som inte får överskridas.

Att jag tycker att hädelselagar är lika otidsenliga som inkvisitionen är väl ingen hemlighet. Att inte få "såra någons [religiösa] känslor" är väl den mjukaste av alla gummiparagrafer man kan tänka sig. Det är ju alltid någon som blir sårad av nästan allting! Och varför skall religion ha en särställning i lagstiftningen? Om folk nu vill tro på Gud, tomtar, asar eller osynliga enhörningar så låt dem göra det. Men tvinga inte resten av oss att "respektera" det på något sätt. Jag antar att det finns en anledning att Eddie Izzards turné inte tar honom till Polen...

Dagens ord är Sąd Najwyższy - högsta domstolen (som inte är samma som konstitutionsdomstolen).

Föräldraledighet i Polen

Efter just avslutad pappaledighet tänkte jag att det kan vara läge att reflektera över det där med föräldraledighet. Som reglerna ser ut nu i Polen är 20 veckors betald föräldraledighet obligatorisk att ta ut direkt efter födseln. Efter 14 veckor är det möjligt för pappan att ta över. Därutöver finns möjlighet att ta ut upp till 4 veckors mammaledighet och 2 veckors pappaledighet under barnets första levnadsår. Summa 26 veckor - ett halvt år. Utöver detta har mamman rätt att ta ut upp till två års obetald ledighet.

I sin exposé (typ regeringsförklaring) förra veckan uppgav premiärminister Tusk att regeringen har för avsikt att nästa år förlänga ledigheten till ett år. Tusk kritiserades snabbt av oppositionen för att det inte var längden på föräldraledigheten som var det allvarligaste problemet, utan snarare bristen på dagisplatser efteråt*. Där har de en poäng. Enligt mig är just bristen på dagisplatser ett mer akut problem än att förlänga föräldraledigheten ett halvår. Det är oerhört svårt att få (statlig) dagisplats för små barn. Naturligtvis finns privata alternativ, men de är i allmänhet så dyra att det för majoriteten av föräldrarna inte lönar sig. Det är helt enkelt billigare att mamma (som vanligen tjänar minst) stannar hemma. För oss, och många andra polacker, heter lösningen istället mormor.

För oss, som forskare, hade det ändå varit svårt att vara hemma ett helt år. Särskilt som reglerna är ganska rigida och inte tillåter att man blandar ledigheten som man vill. Fru mjn blev ledare för sin egen forskargrupp från 1 januari i år, en dryg vecka efter sonens födelse, så att leda gruppens arbete hemifrån och samtidigt ta hand om sonen var en utmaning. Tyvärr blev det också så att de sista sex veckorna som jag kunde tagit ut hamnade i mammas knä. Då jag till största delen är betald av externa projekt skulle vi förlora för mycket pengar på att jag stannade hemma. Fru mjn, som ändå tjänar mer än jag, kunde få nästan hela sin lön även under mammaledigheten.

För att summera: Jämfört med Sverige är den polska föräldraledigheten kort. Men i det här fallet har oppositionen rätt (hmm, jag håller med PiS... det här känns ovant) att det är mer bråttom att ge tillgång till dagisplatser än att förlänga föräldraledigheten. Det är också viktigt att man gör det enklare att blanda föräldraledigheten som man vill, t.ex. att arbeta varannan vecka e.dyl.

* Som ett intressant sidospår kan man nämna den fullkomligt idiotiska kommentaren från från SLDs Dariusz Joński om sportminister Joanna Mucha. Det går rykten i skvallerpressen om att Mucha, som efter fiaskot med den uppskjutna matchen mot England har avgångskrav haglande mot sig, är gravid. Joński uppmanade henne att

Tym bardziej, jeśli jest w ciąży, nie ma czasu i chce się zająć ciążą, a później swoim dzieckiem, tym szybciej powinna złożyć rezygnację i kibicować z boku.

Än mer om hon är gravid, och inte har tid utan skall ta hand om graviditeten och sedan sitt barn, bör hon snabbt lämna in sin avskedsansökan och stödja/hurra från kanten.

Joński hintade och om att "snacket i korridorerna [i parlamentet]" är att anledningen till att regeringen vill förlänga föräldraledigheten är att Tusk tar hand om de sina... Joński har rätteligen blivit rundligt kritiserad och tvingats att be Mucha om ursäkt och pudla ordentligt.

Dagens ord är urlop macierzyński/tacierzyński - mamma-/pappaledighet

Nobeldags igen

Det är den tiden på året igen - när världens ögon för ett tag riktas mot Stockholm och de årliga Nobelprisutnämningarna. Under flera år var jag duktig på att gissa fysikpriset, men de senaste två åren har det blivit fiasko. Jag missade både grafen, som jag trodde skulle få priset, men inte så snabbt och förra årets supernovor. Egentligen skulle jag ju bara kunna återposta förra årets gissningar - de står sig i år också. Men, likt @KarinBojs, vill jag i år ändra ordningen och gissa på ett pris till Anton Zeilinger i Wien. Han har gjort så mycket coola kvantfysikexperiment att han borde kunna få priset för lång och trogen tjänst (kolla in publikationslistan). Bland annat har de i år lyckats skicka information via kvantsammanflätning 143 km genom luften mellan två kanarieöar. Han får troligen dela priset med Alain Aspect och John Clauser.

Vill man gå för ett teoripris är det återigen Aharonov och Berry som är lågoddsarna. Eftersom förra året bjöd på ett astronomipris så är det inte troligt att polacken Wolszczan et al. är aktuella i år. Jag brukar annars ha med den gissningen, och den blir mer och mer aktuell ju fler nya extrasolära planeter som trillar in. 

För övrigt är metamaterial fortfarande ett roligt ämne att ge pris. 

Och nej, av många anledningar tror jag inte på Peter Higgs i år. Inte minst för att 1) nomineringstiden går ut redan i början av året, och 2) de försiktiga generalerna på CERN har inte sagt att man upptäckt Higgsbosonen, utan bara en partikel som liknar den. Fler mätningar behövs för att verkligen spika att det är Higgs.

När det gäller kemi så är jag återigen benägen att passa. Såg att Bojs skriver om bl.a. Allen Bard. Honom har jag nämnt några år nu. Som arbetande i en elektrokemigrupp hade det varit ett roligt pris, men jag tror inte riktigt på det. Några andra specifika idéer har jag inte... Venter? Grätzel? Fan vet...

För den som tycker att vi ägnar för mycket tid och energi på Nobelprisen så kan lyssna på vad alla fysikers idol (ok, förutom Sagan) Feynman tyckte om det: 

 Men det sagt så spelar Nobelprisen en mycket viktigare roll än att belöna forskare. Under Nobelveckan diskuteras vetenskap och forskning i media som aldrig annars. Det ger oss en chans att lyfta fram och förklara forskning till folk som annars inte varit intresserade. Så, sorry Feynman, men priset är inte till för dig, utan för oss.

Andra bloggar om Nobelpris, forskning, vetenskap, fysikpriset.

Den fantastiska polska anonymiteten

I polsk press och TV är folk som åtalats eller är misstänkta för brott oftast "anonyma". Dvs de hänvisas till som Marcin P. eller Katarzyna W. De två namnen är sådana som alla i Polen känner till; den förre är Marcin Plichta chef för investmentbanken Amber Gold som kursade. Han valsade runt med fullt namn i tidningarna i veckor (t.ex en sökning på hans namn på Gazeta.pl ger nästan 300 träffar), men nu när han åtalats skriver man bara om honom som Marcin P. Samma sak med Katarzyna W., mamma till bäbisen Magda som försvann i Sosnowiec. När Magda var försvunnen var Kasia Waśniewska och hennes man ständigt i press och TV för att vädja om hjälp att hitta dottern. När mamman sedan åtalades för mord på dottern* blev hon genast Katarzyna W. Men anonymiteten går inte djupare än att vissa artiklar med namnet Katarzyna W. länkar till sådana där hon omnämns med hela namnet (t.ex här till här).

Visst är det två extrema exempel, men väldigt ofta är personer så lätt indentifierbara att anonymiteten bara är en löjlig charad. Till exempel i ett fall när en borgmästare i en liten stad åtalades. I tidningen skrev man att den åtalade var borgmästare och i vilken stad... men, man skrev bara ut hans efternamnsinitial.

En charad är också de "maskerade" fotografierna på åtalade eller gripna. Tydligen är ögonen magiska, för en liten svart rektangel över dem hjälper för att garantera att ingen kan kännas igen. Ett exempel nedan - den garanterat anonyme Marcin P.

Har ingen aning om vem det är... Jag känner ingen med svart rektangel över ögonen.

* Hon har nu släppts ur arresten och hela historien, med all smutskastning, hat och tvärsäkra uttalanden - med detektiv Rutkowski (asshole-in-chief) i förgrunden, är i sig intressant. Det skall bli intressant att se vad som händer med åtalet, och hur det hela slutar. 

Tatrabergen i semestertider

Så var det gjort! Vi har varit i Tatrabergen på semestern. Visserligen har vi varit förr i Tatry, men alltid under lågsäsong. Men nu, med mina föräldrar, svärmor, syskonbarn och vår lille Max så blev det mitt i semestertider - för första och sista gången. Alla är där. Därtill bestämde vi oss för att göra det där som alla måste göra - gå till Morskie Oko, Dolina Koscieliska och ta liften upp till Kasprowy Wierch. Alternativen när man släpar runt barnvagn, om än terrängående är inte så många. Nedan följer en kort fotoessä om ensamheten i bergen... Klicka på bilderna för större format.

Det började på väg till Morskie Oko och bilkön. Vi blev omkörda av en treåring till fots.

En liten del av de minibussar som väntade vid parkeringen där leden till Morskie Oko börjar.

På "motorvägen" upp till sjön.

Vi var inte ensamma på stigen.

Inte heller var vi ensamma om att gå ner och känna på det kalla, kristallklara vattnet.

Andra dagen - Dolina Koscieliska. Vi anade oråd redan när vi behövde stå i kö för att komma in i nationalparken. Det var rätt mycket folk längs vägen också.

Systerdottern (fru mjn:s syster) ville att vi skulle gå genom den kända frusna grottan (Jaskinia Mroźna). När vi såg kön ändrade vi oss. Det blev inget grottbesök.

Det blev heller ingen liftfärd till Kasprowy Wierch. Kön var minst tre timmar.

Istället för att köa gick vi den relativt tomma och vackra Ścieżka nad Reglami. Max satt glad i en bärsjal hela vägen.

Trots detta rekommenderar jag starkt ett besök i Tatrabergen för den som gillar vandring eller klättring. Det kan dock vara värt att undvika besök i juli och augusti när turistsäsongen är som mest intensiv.

Dagens ord är tłok - trängsel.

Vykort från landet

Byns affär.

Spenderade helgen ute på landet hos babcia. Babcias by är nästan arketypisk för polsk landsbygd; byggd längs med en väg, 300 invånare, kyrka, två små affärer. Huvudsysselsättningen är jordbruk, mestadels småbruk, även om en del annan verksamhet kommit till bygden. En stor del av Europas champinjoner odlas i växthus i området, och det sysselsätter många. Under de senaste åren har man tydligt sett hur regionen utvecklas - till stor det med hjälp av EU-pengar. Det byggs nytt, renoveras. Det betyder så klart inte att man kommit bort från de problem som alla liknande byar brottas med; arbetslösheten är hög; befolkningen åldras, även om det i babcias by finns en hel del ungdomar; alkoholism är utbrett - lördag morgon utanför affären sitter alltid en grupp och ölar - andra dricker hemma. Men bilden är mycket mer positiv än för bara några år sedan.

Den gamla herrgården togs över av Röda armén till fältsjukhus -44. 1945 styckades ägorna upp och herrgården förföll. Sedan 50-talet är det byns grundskola.

 

En fin cykelled går över fälten och genom skogarna med informationstavlor om vilka djur och växter man kan få se på vägen. Leden verkar mycket sparsamt använd, men är utmärkt som en utflykt under dagen. Speciellt när det som den här sommaren varit dryga 30 grader långa tider. Då svalkar det åtminstone lite i skogen.
Följer man cykelleden till dess ände hamnar man till slut nere vid Bug, den stora floden som i söder är gränsflod mellan Polen och Ukraina och Polen och Vitryssland. Här har den svängt västerut och korsar östra Polen för att till slut flyta ut i Narew, strax norr om Warszawa.

Genom Rusków, babcias by flyter också en flod, eller snarare en å - Toczna. Den flyter ut i Bug just vid träden i till vänster i bilden ovan. Toczna är liten - några meter bred, och kanske som mest en meter djup. Tillräckligt för att tvinga cyklister till långa omvägar.

Toczna, alldeles i närheten av Bug.

Dagens ord är wieś - by.

Polska talibaner

Polska talibaner - det var en av många kommentarer, just den från Ruch Palikota, på PiS senaste utspel om provrörsbefruktning (IVF). Att PiS, tillsammans med den katolska kyrkan är motståndare till IVF är klart sedan länge. Men nu har de gått och blivit skogstokiga på riktigt. I ett utkast till en lag (som har mindre chans att gå igenom parlamentet än en snöboll i helvetet) föreslår man att IVF skall totalförbjudas och att den som ändå genomför proceduren skall kunna dömas till upp till två års fängelse. I ett annat förslag skriver man att varje ingrepp i det mänskliga genomet, såsom kloning eller genterapi (antar jag?), skall ge mellan 3 månader och fem års fängelse. Hälsominister Bartosz Arłukowicz kommenterade det med att

Att höra från en före detta hälsominister att man vill straffa folk för att de vill ha barn, för att de vill behandla en sjukdom, infertilitet, och använda en metod för vilken upphovsmannen fick Nobelpriset, det rör sig vid så absurda gränser att det är svårt att tro.

IVF-utspelet kommer samtidigt som BBC rapporterar om att sedan Louise Brown 1978 har nu 5 miljoner provrörsbarn fötts i världen. Eftersom ett av dem är min son är jag knappast neutral i frågan så att PiS förslag bara ökar min avsky för det partiet till nivåer som ligger bortom förakt är kanske inte förvånande. Jaroslaw Kaczynski menar att PiS med förslaget representerar majoriteten och kyrkans åsikt. Det kan så vara, men i alla fall i relativt liberala Radio TOK FM läsekrets (som är knutet till Gazeta Wyborcza) är den åsikten i stor minoritet. Likaså i en opinionsundersökning i polska Newsweek från 2010 som visar att knappt 70% av polacker tycker att IVF inte bara skall vara tillåtet utan också betalas av den allmänna sjukförsäkringen.


Kaczynski menar att PiS med förslaget vill understryka att IVF, en metod han kallar multipel abort och mord, är oacceptabelt. Han säger förvisso att straffet "kan diskuteras", vilket fått vissa kommentatorer att se det som en taktik för att få fram en "kompromisslösning" liknande den med aborter. Dvs IVF skall i princip vara tillåtet under vissa, strikt begränsade förhållanden. Fast även kommentatorer nära PiS menar att det här är att skjuta sig i foten. Sådan radikalism skrämmer bort moderata väljare. 

Själv kan jag inte förstå hur någon, ens någorlunda moderat väljare, kan överväga att rösta för PiS. Från att varit ett mycket konservativt men ändå normalt parti har man gått till att leva på populism, kristen fundamentalism och allehanda konspirationsteorier. Jag kan inte säga att jag någonsin haft mycket till övers för PiS, men på senaste tiden har de blivit helt galna.

Dagens ord är oszołomy - galenpannor, tokar, (eng. lunatics).

Andra bloggar om Polen, in vitro, IVF, provrörsbefruktning, religion

Bullshit cubed

Hade glömt att posta det här guldkornet jag såg i Singapore Airlines inflight shoppingkatalog.

 

"Infrared ray energy-releasing elements" är det allt som är över 0K?

Lägenhetsköp - en övning i tålamod

Jag minns när jag köpte en lägenhet i Göteborg för snart tio år sedan. Efter att gått till banken och försäkrat mig om att jag skulle kunna få lån började jag leta. När jag hittade lägenheten jag ville köpa tog jag, beväpnad med lånelöftet, kontakt med mäklaren. Hos mäklaren skrev vi kontrakt och banken förde över pengar till säljarna. Hela processen (undantaget själva lägenhetsletandet) tog en dryg vecka.

Lite naivt trodde jag att det skulle fungera liknande här. Idag, när vi hämtat ut nycklarna till vår nya lya, vet jag att det inte är så. Byråkratin måste ha sin andel. Det började likadant - vi gick till banken för att få reda på om vi får lån och till vilken kostnad. Det visar sig snabbt att trots riskerna att ha lån i en annan valuta än den man tjänar pengar i så var det inget tal om att ta lån i zloty. Skillnaden i ränta mellan dryga 6% i zloty och ca 3% i euro gör stor skillnad.

När man hittat sina drömmars* lägenhet gör man upp om möte med mäklaren. Tittar på lägenheten. Vi hade tur och var enda spekulanter, så det blev ingen budgivning. När priset är överenskommet skriver man ett förkontrakt där man förbinder sig att köpa lägenheten och betala en viss del, ofta 5-10% av priset, som garant för att man inte backar ur. Med förkontraktet i handen kan man gå tillbaka till banken och ansöka om sitt lån. Sedan väntar man. Att administrera ett hypotekslån tar runt en månad. Under tiden fixar lägenhetsinnehavaren papper som visar att hyran är betald, att inga lån finns och så vidare.

När krediten är godkänd träffas man tillsammans med säljaren och mäklaren hos en notarie för att skriva kontrakt. Notarien, som vet att ta betalt, formulerar kontraktet och ser till att det lämnas in till regionsdomstolen. När detta är gjort kan man gå till domstolen för att hämta ut ett papper på att hypoteksakten är registrerad. Eftersom polska domstolar fungerar lika snabbt som andra polska myndigheter så blir man gärna sittande i några timmar (under normal arbetstid...). Med pappret från domstolen kan man återigen bege sig till banken så den kan verkställa lånet och föra över pengarna till säljaren - det tar upp till en vecka.

Först när säljaren fått in alla pengar på sitt konto träffas man igen, tillsammans med mäklaren, i den nya lägenheten för att nycklar skall lämnas över. Mäklaren för protokoll på nycklarnas överlämnande samt ställning på vatten- och gasmätare. Detta skrivs under... Sedan börjar man måla, möblera och flytta in... och fylla i rätt blanketter till skattemyndigheten.

Vad gäller priser på lägenheter i Warszawa så varierar de väldigt; från knappa 10000 kr / m² för lägenheter i ytterområden och i planeringsstadiet (dvs huset är inte byggt ännu) till över 40000 kr / m² i mer populära områden. Då skall man även ha i beräkningen att medellönen i Warszawa bara är ca hälften av den svenska.

I alla fall är vi nu, ca 2 månader efter processen inleddes, innehavare av en lägenhet i Warszawa.

Dagens ord är mieszkanie - lägenhet till skillnad från apartament som är mer av en paradvåning (även om många developers kallar sina ganska ordinära lägenheter för apartamenty.

* Nedskalade med en dos realism.

Smolensk - andra årsdagen

I dag är det två år sedan olyckan i Smoleńsk. Två år av bråk om vad som hände, vem som bär ansvaret, vilken Polens framtid är, om kors, om Ryssland, om ... allt. Att påstå att Smole ń sk var en splittrande händelse är nog en av tidernas underdrifter. Jag vet att det finns läsare av den här bloggen som tycker att jag är alltför kritisk till Jarosław Kaczyński, men i fallet Smoleńsk kan jag faktiskt inte se några förmildrande omständigheter.

Kaczyński har sedan olyckan utnyttjat den hänsynslöst till att dela upp landet i ett vi och ett dem. Vi som står upp för Polen, vi goda katoliker, vi patrioter, vi som inte låter oss bedras, och de - de som köpt Rysslands lögner, eller som illvilligt sprider de vidare för att främja sina egna intressen. I den senare gruppen hamnar naturligtvis Kaczyńskis hatobjekt nummer ett - premiärminister Tusk, men i dagarna även Ziobro, som ledde Solidarna Polskas uttåg ur PiS. Och alla andra som inte köper Kaczyńskis världsbild.

Det har lett till att vi hade en grupp fanatiker som i veckor "försvarare" ett kors utanför presidentpalatset. Att det finns en stor grupp av polacker som är övertygade om att det var ett ryskt attentat mot den polske presidenten. Att kyrkan, framförallt i mindre orter, glatt kopplar Smolensk och Katyn och håller gemensamma minnesmässor, som om de var händelser i samma kategori (dvs medvetna massakrer på polska patrioter och katoliker). Nej, Smolensk är ett lågvattenmärke i polsk nutidshistoria. Inte bara för att det var en tragedi i sig själv utan för den tragedi skrupellösa politiker har gjort det till. För den som vill se hur polariserat landet är rekommenderar jag artiklarna "De verkliga lögnerna om Smolensk" ur Gazeta Wyborcza och "En historia av lögner om Smolensk" ur Rzeczspospolita. Google translateversionerna är läsbara.

Gravlyktor på gatan efter Smolenskolyckan

Jag cyklade förbi presidentpalatset på vägen hem och tog ett par bilder att folksamlingen där utanför när Kaczyński höll tal. Två efter det att gatan täcktes av lyktor som hudratusentals genuint sörjande polacker ställde ut stod nu en samling på några tusen personer med flaggor som jublande lyssnade till Kaczyński när han förklarade att allt var fel i Polen nu, att regeringen var skamlig, hur myndigheterna förolämpade och förödmjukade offrens familjer. Att det vara bara om de - högern* - höll samman som de kunde besegra det onda. Extra högt jubel blev det när han tackade Fader Rydzyk, Radio Maryja och Gazeta Polska för att deras stöd och godhet...

Folk lyssnar på Kaczynskis tal på andra årsdagen av Smolenskolyckan.

Dagens ord är rocznica - årsdag.


 * Den polska typen av höger - moralkonservativ och ekonomiskt vänster.

När skall man gå i pension?

En våldsam debatt pågår de senaste månaderna över regeringens planer på att successivt höja pensionsåldern från dagens 60 65 år för män och 55 60 för kvinnor till 67 år. (Det låter kanske inte som en stor förändring, men så många grupper får gå tidigare att medelpensionsåldern är under 60.)
Fackföreningen solidaritet och PiS, som numera är oskiljaktiga, är starka motståndare till idén. Solidaritet kräver en folkomröstning om reformen. Under parollen vi vill inte arbeta till graven har man samlat in nästan 2 miljoner underskrifter till stöd för folkomröstningen. Eftersom frågan som ställs i alla opinionsundersökningar är "tycker du att pensionsåldern skall höjas till 67 år?" så är naturligtvis en stor majoritet mot förslaget. Men det beror ju på att ingen av regeringens kritiker kommer med några motförslag eller vill debattera hur man skall få systemet att överleva.

På sätt och vis är det ju svårt att vara emot en folkomröstning - att verkligen låta folket säga sitt. Men tyvärr är det ju sällan komplikationerna kommer fram i sådana debatter. Och Solidaritets och PiS negativism skulle göra en pensionsomröstning till en synnerligen smutsig affär.

Det är sedan länge uppenbart att Polen måste förändras. Arvet från socialisttiden med tidiga pensioner, i vissa fall efter redan 15-20 års tjänst, i kombination med en katastrofalt låg födelsefrekvens gör att systemet helt enkelt inte är hållbart. Jag skrev en lång, läsvärd bloggpost om det redan för fyra år sedan.

Men kanske kan man se lite hopp i att Tusk för en gångs skull visar lite hårdnackad beslutsamhet. Och det verkar, efter många veckors förhandlingar, som om regeringen kanske kan gå stärkt ur striden. Läsvärt inlägg om detta i The Economists Centraleuropa-blogg. Det intressanta är att den länkade artikeln skrevs för två veckor sedan och situationen är mer eller mindre densamma.

Dagens ord är referendum.

UPPDATERING: Se även en intressant artikel i veckas Economist: Tusk take two

Grillsäsong

Våren kom lika överraskande i år som den brukar. Efter en riktigt kall senvinter fick vi plötsligt en vecka med sol och värme. I går hade vi 17 grader. Med det fina vädret snabbstartade också grillsäsongen. Efter en lång vinter var suget efter eld, korv och öl i det fria oemotståndligt. I Powsin Park Kultury strax söder om Warszawa låg röken tät över grillplatserna - bokstavligen.

Grill, grill, grill, grill...

Vi kan väl lugnt säga att vi inte var ensamma som begett oss till Powsin för att njuta av det fina vädret och en promenad med Max. Begav man sig bara lite bortanför den mest populära grillängen kunde man dock vandra relativt ostört och lyssna på fågelsång plandat med flygplansmotorer. Powsin och den angränsande Las Kabaty (Kabatyskogen), ligger under inflygningsbanan till Warszawas flygplats. Inte så nära att det direkt stör, men nära nog för att höras.

En del grupper på grillängen hade tagit med sig grillar, men för det flesta var det vedeld som gällde. Jag antar att närområdet är helt länsat på lämpliga grenar och kvistar vid det här laget. Det verkar som om väktarna som traskar omkring i området valde att se mellan fingrarna för grillandet. Att bryta mot regler är en polsk nationalsport och ett litet eldningsförbud tillåts inte stå emellan en vårystrig polack och hans första grill för säsongen.

Förbjudet att elda :)

Dagens ord är ognisko - lägereld.

Feminina titlar

Ministra Mucha

Joanna Mucha har inte haft det så lätt på sistone; som ung kvinna var hon inte stereotypen för sportministeriet. Sedan, som alldeles nybakad minister hamnade all slags problem med korruptionsmisstankar och förseningar i samband med EM-förberedelserna i hennes knä.

I förrgår höjde hon ett och annat ögonbryn när hon som gäst hos Tomasz Lis på fråga svarade att hon föredrog att tituleras "pani ministra" i stället för det normala "pani minister". Anledningen är att minister är den maskulina formen av yrkestiteln - någon etablerad feminin form finns inte. I svenskan finns de flest (yrkes)titlar bara i manlig form och för en del är det så även i polskan - dyrektor, profesor, presydent - men för de flesta finns en maskulin och en feminin form - lekarz/lekarka (läkare), woźny/woźna (vaktmästare)... Intressant är att doktorant/ka finns i två former, medan doktor bara i en.

Ministra Mucha ville med användandet av den titeln understryka att minister är ett yrke även för kvinnor, eller som hon skriver på sin blogg: 

Swego czasu Barbara Labuda była wyśmiewana za to, że promowała sformułowanie "pani posłanka" zamiast "pani poseł". Dziś już to nikogo nie dziwi. Zgadzam się z Magdaleną Środą, która mówi, że zmiana mentalności zaczyna się od języka. Właśnie dlatego - zapytana przez prowadzącego wywiad - poprosiłam o formę "ministra". Zrobiłam to w imieniu polskich kobiet i zniosę falę rozbawienia wśród mężczyzn.

På sin tid blev Barbara Labuda utskrattad för att hon förespråkade formen "pani posłanka" (fru parlamentsledamotinna) istället för "pani poseł" (fru parlamentsledamot). Idag tycker ingen det är konstigt. Jag håller med Magdalena Środa som säger att mental förändring börjar med språket. Just därför - tillfrågad av intervjuaren - bad jag om formen "ministra" Jag gjorde det för de polska kvinnorna och jag kan ta en våg av skratt från männen.

Naturligtvis har det blivit diskussion om Muchas val av titel. En del av de som kommit till tals har försvarat det. De flesta verkar tycka att det låter löjligt eller lustigt. Donald Tusk förklarade att han tänker fortsätta använda formen pani minister.

Pani minister jest jednym z nielicznych członków rządu, czy członkiń rządu - bo trzeba być ostrożnym - z którą jestem na per pani, per pan. [...] Ale mówię pani minister.

Fru ministern är en av få regeringsmedlemmar, eller regeringsmedleminnor - för man bör vara noggrann - som jag är pani/pan med. [...] Men jag säger pani minister.

Uttalandet, som är lite drygt, väcker även frågan om vem, Tusk eller Mucha, som insisterar på den formella titeln och inte någon mer familjär form. Professor Jerzy Bralcyk som leder radioprogrammet Ord om ord, menar att det är visserligen en korrekt form, men knappast en acceptabel. "Man kan slåss med språket, men inte misshandla det", uttrycker han sig. En annan språkvetare (kan inte hitta artikeln nu) menar att ministra inte är grammatiskt korrekt utan att det borde vara ministerka. Jag känner inte riktigt att jag kan ge mig in i den debatten.

Men i sak, även om det tar emot, håller jag med Mucha på ett sätt - en femininform av ord som t.ex. minister, premier eller profesor visar att det är yrken som kvinnor förväntas ha. Å andra sidan är det kanske inte så lyckat att ha olika former så att den som är underrepresenterad i en grupp genast blir identifierad med sitt kön. Det bästa vore kanske att för alla titlar adoptera en könsneutral form, en hen. Då skulle man också komma undan de horribla omskrivningarna man hittar i tyska platsannonser som VerkäuferIn.

Dagens ord är naturligtvis ministra.

Andra bloggar om språk, Polen, polska, hen, feminism, könsneutralitet. 

Bartoszewski 90 år

Idag I går firades en av Polens mest respekterade personers 90-årsdag i kungliga slottet i Warszawa. Władysław Bartoszewski har ett levnadslopp som omfattar nästan alla aspekter av den polska nutidshistorien. Inledningen av hans Wikipedia-artikel ger en vink om vad han varit med om:

Władysław Bartoszewski is a Polish politician, social activist, journalist, writer, historian, former Auschwitz concentration camp prisoner, World War II Resistance fighter, Polish underground activist, participant of the Warsaw Uprising, twice the Minister of Foreign Affairs, chevalier of the Order of the White Eagle, and an honorary citizen of Israel.

Bartoszewski satt i Auschwitz, var med i hemarmén under kriget. Under kommunismen arbetade ha redan på 40-talet för oppositionen, sattes i fängelse, frigavs, fortsatte med sitt underjordiska arbete. Efter socialismens fall blev han ambassadör, utrikesminister o.s.v. Vid 90 års ålder fortsätter han att arbeta som rådgivare åt Tusk i utrikesfrågor.

Vid ceremonin närvarade såväl president Komorowski som premiärminister Tusk. Gratulationer lästes upp från Merkel, Sarkozy, Österrikes president Fischer, Shimon Peres och påven. I sitt tacktal visade Bartoszewski att fortfarande har ett skarpt intellekt och en god portion humor. Man kan bara önska att man får ha samma sinnesnärvaro när man når hans ålder.

Talen under ceremonin är också ett gott exempel på de komplicerade polska artighetsformerna. Jag har skrivit tidigare om mina problem med dem. De flesta talarna tilltalade Bartoszewski med det formella Panie Profesorze eller Panie Ministrze. Komorowski, som är god vän med jubilaren sedan de satt fängslade tillsammans under Solidaritetstiden, duade och kallade honom Władku kochany, älskade Władek. Tusk, som inte har samma nära relation, använde mellanformen - panie Władysławie. Peres utnyttjade snyggt de olika formerna genom att inleda sitt telegram formellt för att övergå till duande för en personlig lyckönskning.

Dagens ord är życiorys - levnadslopp, eller på nysvenska, CV.

ACTA-protesterna fortsätter

I Polen fortsätter protesterna mot ACTA-avtalet. Några nedslag i punktform

• Kanske viktigast är att Tusk kanske börjat svaja i sin övertygelse. Har förklarar idag att Polen inte kommer att ratificera ACTA om det "hotar friheten". Liknande tongångar hörs från digitaliseringsminister Boni.
• Framför presidentpalatset på Krakowskie Przedmiescie i Warszawa samlades knappt tusen protesterande i eftermiddags. Att temperaturen för första gången i vinter kröp under -10 bidrog nog till det svala intresset...
• I sejmen satte ledamöterna för Ruch Palikota på sig de numera välbekanta Guy Fawkes maskerna i kammaren för att protestera mot ACTA.
• Alla oppositionspartier har nu förklarat sig vara emot ACTA.
• I en opinionsundersökning svarar hälften av polackerna "nej" på frågan om Polen bör ratificera ACTA-avtalet. Den andra hälften är delad lika mellan "Ja" och "Svårt att säga".
• Alla partier, från höger till vänster, uttrycker irritation över att amerikanska ambassaden ringde till sejmens utskott som diskuterade ACTA för att höra sig för hur omröstningen går. "Med mycket god vilja kan man få ett intresse för omröstningarna till legitimt", säger en politiker från PO. Men att ambassaden även började höra sig för om partidiciplinen är inte mindre än skandalöst. YouTube.

Dagens ord är wolność - frihet.

Andra bloggar om Polen, ACTA.

ACTA-debatt i Polen

De senaste dagarna har ACTA-avtalet börjat diskuteras på prime-time i Polsk TV. Det har visats inslag i TV-nyheterna, skrivits om det i de största tidningarna och i kväll skall det tas upp i ett av landets mest populära debattprogram Tomasz Lis na żywo.

Det började i kölvattnet på protesterna kring SOPA och PIPA när det visade sig att Polen skrivit under en avsiktsförklaring att man skall skriva på ACTA. Tanken är att det skall göras av utrikesminister Sikorski på torsdag. Administrations- och IT-minister Boni begärde ett möte med premiärminister Tusk och Sikorski för att diskutera ACTA och och menar att Polen inte kommer att skriva under ett avtal som innebär att man kan komma att blockera sidor såsom i de amerikanska förslagen. Paweł Graś, talesman för regeringen, säger nu att man möjligen inte kommer att skriva under avtalet vid det här tillfället, medan andra källor menar att man visst kommer att göra det.

I samband med detta har DDoS-attacker mot polska regeringssidor, som Anonymous säger sig ligga bakom, fått mycket uppmärksamhet och bidragit till att avtalet kommit upp i nyheterna. Man har nu haft inslag (kritiska) som förklarar var ACTA är och Generalinspektionen för skydd av personuppgifter har kritiserat ACTA som "ett hot mot konstitutionella fri- och rättigheter" och misstycker starkt till att avtalet överlåter rättskipning till privata aktörer såsom internetleverantörer. Minister Boni säger nu att avtalet inte är skadligt för Polen, men kritiserar det för att det förhandlats utan insyn. Det uttalandet kritiseras i sin tur av advokaten Waglowski i Gazeta Wyborcza, en av de största dagstidningarna: "ACTA ofarligt? Det är därför ingen fick veta något?"

Det skall bli intressant att se vad som sägs i kvällens debatt, och hur regeringen kommer att reagera nu när det är uppenbart att de inte kan skriva under avtalet i tysthet utan debatt. Anonymous informationsvideo på YouTube, översatt till polska, har setts 740000 gånger, varav 40000 sedan jag började skriva den här bloggposten för en timme sedan.

En spoof på när Jaruzelski förklarade krigstillståndet 1981, den här gången krigstillstånd på internet, visades just på TV-nyheterna på TVP.
På Facebook har över 30000 personer deklarerat att de skall delta i en tyst protest utanför EU-parlamentets kontor i Warszawa. Alla de kommer så klart inte, men det rör på sig.

Samtidigt kan man konstatera att mina föräldrar som är här på besök, och som brukar hänga med i nyheterna i gammelmedia inte hade någon aning om vad ACTA är. Vi kanske kan hoppas på lite spektakulära aktioner i Sverige också som tvingar gammelmedia att ta upp frågan. Kan vi också hoppas på att en polsk gräsrotsrörelse än en gång sprider frihet över Europa?

Dagens ord är protest przeciwko podpisaniu ACTA - protest mot underskrivandet av ACTA.

UPPDATERING:
Debatten var kort och inte särskilt intressant. En artist satt och beklagade sig över att om inte ACTA går igenom kommer artister inte få betalt och det blir ingen kultur gjort. En ACTA-kritiker fick säga några ord om att det var inte det det handlade om, utan snarare om internets frihet. Jag tror egentligen ingen blev klokare på den debatten.

Men, det börjar röra på sig i oppositionen. SLD har hela tiden varit mot avtalet. Ruch Palikota förklarade att ACTA är en "katastrof" och PiS, som är emot allt som regeringen är för ångrar nu att deras MEPar stödjde ACTA i EP.

Det fortsätter att komma splittrade åskikter från regeringen, där Boni menar att det är försent att inte skriva under avtalet, samtidigt som andra rapporter har honom sägandes att man kanske inte skriver under den 26e januari som planerat.

Andra bloggar om Polen, ACTA, internet, Anonymous, piratfrågor, frihet.

I Warszawa cyklar man inte på vintern

Nu när det kommit lite snö, den första den här vintern som ligger kvar mer än någon timme, så blir det väldigt tydligt att i Warszawa cyklar man inte på vintern. Det är i alla fall den officiella linjen.  Det är inte bara det att man inte snöröjer cykelbanor, i bland verkar man lägga ner extra jobb på att inte göra det.

Bilden ovan tog jag på Puławska och man kan se hur man tagit bort snön precis fram till gränsen för cykelbanan. Att döma av mängden hjulspår så är vi i alla fall en del som vintercyklar. Men här är det inte värst. På många ställen används cykelbanorna som lagringsplats för snöhögar, vilket gör att de ligger kvar där långt efter snön försvunnit i övrigt.

Det här är bara ett av många tecken på att de som ansvarar för Warszawas cykelbanor aldrig suttit på en cykel. 

Dagens ord är odgarniać śnieg - skotta / röja snö.

Bibeln viktigare än det fria ordet

Doda dömdes. Det handlar om att Doda för snart tre år sedan i en intervju tyckte att det är "svårt att tro på något som skrevs av några fulla på vin och rökande någon ört ". Om det inte handlat om att det var bibeln det var svårt att tro på så skulle inget mer ha hänt. Men eftersom det är förbjudet att "förolämpa någons religiösa känslor" i Polen så åtalades Doda och riskerade upp till två års fängelse för tilltaget. Jag skrev mer om det när det var aktuellt i maj 2010.

I dag dömdes alltså Doda. Efter att regionsdomstolen i Warszawa-Mokótow fastställt att uttalandet var "objektivt stötande" och att Doda agerat med intentionen att "förlöjliga och såra" sattes straffet till 5000 złoty i böter. Åklagaren hade begärt 10000, men domaren satte ner summan på grund av brottets "ringa sociala skada" samt att Doda hittills varit ostraffad. 

Dodas försvarare menade att Doda inte haft för avsikt att såra någons känslor och att det hela borde falla under yttrandefriheten. Enligt åklagare var det inte ett giltigt försvar för att Dodas uttalande varit provocerande. Domare verkar ha gått på den linjen. Det här är dock inte slutet på historien. Dodas advokat, hon var själv inte närvarande i rätten, förklarade att hon tänker överklaga domen. 

Två saker står ut, enligt min mening. För det första är det åklagarens uppfattning att ett uttalande inte är skyddat av yttrandefriheten om det är avsett som provokation. Vad är det för jäkla princip? Det andra är att uttalandet i sin helhet - (i videon ovan - börjar vid ca 2 min) - inte alls verkar som en särskilt genomtänkt provokation. Doda förklarar först att hon inte håller med kyrkan och sedan att när det handlar om bibeln så är det "super" att  det finns historier i den för att bygga upp barns värderingar. Men, säger hon, det är svårt att tro på något som inte har anknytning i verkligheten. "Var i bibeln finns dinosaurierna". Hon fortsätter att förklara att hon visst tror på en högre makt, bara att det inte nödvändigtvis är Gud. Intervjuaren frågar då: 

"Du tror alltså mer på dinosaurierna än på bibeln"

"Jag tror på det som det är"

"Alltså det som forskarna upptäckt...?"

"På det som moder jord givit oss, som vi grävt ut. Det är svårt att tro på något som skrevs av några fulla på vin och rökande någon ört"

"Vilka menar du då"

"De där som skrev alla de fantastiska historierna..." "I bibeln?" "Ja."

Domstolen hade ju rätt i att det var "objektivt stötande". Att någon blir sårad av det uttalandet är självklart. Någon blir alltid sårad av alla uttalanden som handlar om religion. Om det inte hade varit för det där med vinet och örterna utan om hon bara sagt att bibeln var hittepå hade säkert någon blivit upprörd ändå. Hade hon blivit dömd då? Det är frågan.

Att Doda är provocerande är lika förvånade som att påven är katolik. Det är hennes image. Men om det är några som inte visar någon som helst respekt för andras känslor så är det religiösa. Präster och biskopar, imamer och rabbiner står på rad för att tala om vilka hemska människor som genomgår IVF. Som är homosexuella, som firar jul, som kör bil, som åker buss...

Dagens ord är grzywna - böter.

Andra bloggar om Polen, yttrandefrihet, religion, bibeln, örter, Doda.

Polen nummer ett

De senaste veckorna har det gått anonyma reklamfilmer i de statliga tv-kanalerna där olika europeer, på sina respektive språk, gratulerar Polen till att de är "nummer ett i Europa". Utan att tala om vad det handlar om. I går kom förklaringen - Polen är nummer ett när det kommer till att inte betala tv-licens. 65% av hushållen smiter från licensen som här kostar 59,80 PLN per år för radiomottagare och 199,80 för radio och tv. Om man räknar efter köpkraft så motsvarar det ca 840 kronor, dvs betydligt billigare än i Sverige och då skall man också veta att man i Polen ger dispens med licensen för många grupper, t.ex. arbetslösa. Men, public service i Polen har reklam - både i tv och i radio. Så jag vet inte riktigt vad det är man betalar licens för.

Jag vet inte heller om vi betalar, men med tanke på att fru mjn är väldigt ärlig så antar jag att vi tillhör det betalande minoriteten. För det får vi en jäkla massa såpoperor, nyheter och utländska serier och filmer som är förstörda... och reklam. För något år sedan talades det om att den "liberala" regeringen skulle avskaffa tv-licensen, men med tanke på den nuvarande reklamkampanjen är det nog inte högprioriterat.

Dagens ord är niepłacenia - ickebetalande.