Så fixar man inte gatan

I morse på väg till jobbet möttes jag av att Koszykowa var stängd... igen. Gatan var uppgrävd under en stor del av hösten för att man bytte rörledningar under gatan. Idag fanns en jättestor krater i gatan. En 1-meters vattenledning hade sprungit läck, alldeles invid vattenreningsverket Lindleys Filter, och spolat ut all sand under betongen varvid betongen kollapsade. Det känns som om någon inte riktigt gjort sitt jobb ordentligt.

Nu är ju visserligen det hålet bara marginellt mindre än de kratrar till tjälskott som märker Warszawas gator. Vissa gator är nästan hopplösa att ta sig fram på. Tur att jag har en mountainbike.
Så här såg det för övrigt ut på väg hem från jobbet. Killen med spaden hade fått hjälp :)

Dagens ord är wodociąg - vattenledning.

Tar det aldrig slut?

Det är inte bara att jag börjar bli lite trött på vintern som gör att jag väntar på maj. Det är också en (fåfäng) förhoppning att två pågående polska följetonger skall lugna ner sig då.

Den första är evighetssagan om Smolensk. Efter debaclet kring den ryska MAK-rapporten där hela skulden för Smolenskolyckan lades på de polska piloterna så gick inrikessminister Miller snabbt ut och släppte delar av de inspelade samtalen i det ryska flygledartornet. Det följdes dagen efter av att MAK släppte hela transkriptionen av de samtalen. Nu verkade bördan mer balanserad - det begicks allvarliga fel även av den ryska sidan. Vilket naturligtvis fick Kaczyński att återigen mena att MAK-rapporten var en hån mot Polen och hans bror, och kräva en ny, internationell utredning. I en debatt om olyckan i parlamentet så avbröts PO-MPar av häcklingar från PiS och på läktaren satt åhörare i t-shirts med den smaklösa texten Katyń 1940-2010. Tusk svarade med det bästa som sagts om utredningarna hittills:

Jag är medveten om att sanningen om den här katastrofen blir obekväm för oppositionen, för Ryssland och för några av våra tjänstemän. Men jag försäkrar: Det blir ingen bekväm sanning, det blir en sådan, som den fastställdes av den här komissionen.

Sedan dess har det framkommit att passagerarna på ett regeringsplan inte är försäkrade och att många anhöriga har svårt att klara sig ekonomiskt. Regeringen sköt till 250.000 zloty för varje avliden. För sent och för lite tyckte oppositionen. Vi vill också ha pengar tyckte de anhöriga till de 20 som avled i CASA-krashen för precis tre år sedan. Och så fortsätter det - dag ut och dag in. Tydligen fanns en grupp på Facebook som önskade en dag utan Smolensk. Janusz Palikot skrev på sin blogg:

Vill ni ha ett sånt här Polen? Med sån sjukvård? Med sådana vägar? Med sån skola. Om ja, fortsätt tjata om Smolensk.

Den 10 april är det årsdagen av olyckan. Fram tills dess kommer stämningen att byggas upp mot ett cresendo. Jag hoppas att det avtar efter det... fram till valrörelsen inför höstens parlamentsval så klart!

Den andra följetongen som bara kommer att bli värre är den förestående saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus II. Tydligen har man kommit fram till att en fransk nunna mirakulöst blivit frisk från Parkinson  när hon bad till JPII efter hans död. Flera miljoner besökare väntas till Rom den första maj för ceremonin. Man håller redan på att bygga upp förväntningarna med reportage om hur Rom skall klara logistiken kring anstormningen. För ett tag sedan så var det någon kontrovers om en behållare med ett blodprov som togs av påven under hans sjukdom. Det betraktas nu som en relik av Jan Paweł II-centret som har fått tag på behållaren. Man skall kapsla in den i en kristall och hoppas att pilgrimer (som spenderar pengar, antar jag) skall komma och se den. Fram till 1 maj lär det bara bli värre.

Dagens ord är wiosna - vår.

En amerikan i Warszawa

Igår var jag på Dom spotkań z historią (Huset för möte med historia) och såg utställningen Amerykanin w Warszawie med bilder och filmer av den amerikanske fotografen och dokumentärfilmaren Julien Bryan. Bryan var den enda utländska journalisten i Warszawa under andra världskrigets första veckor i september 1939. Han visste att kriget snart skulle bryta ut, och när han oväntat blev färdig i förtid med reportage från andra delar av Europa så begav han sig till Warszawa där han ankom den 7 september bara för att finna att regeringen, alla utländska diplomater och reportrar lämnat staden. Han motiverade att stanna kvar med orden "vädret är vackert och jag är fotograf". Hans verk, som publicerades i bland annat Life, inkluderar några av de mest kända bilderna från de tyska flygangreppen, t.ex. bilden av den 12-åriga flickan som förtvivlat gråter över sin döda syster. 

12-åriga Kazimiera Mika vid sin döda syster. Foto: Julien Bryan

Hans journalfilm Siege visades också på biografer i USA som motvikt till den tyska propagandan och gjorde mycket för att påverka folks bild av kriget. 

Naturligtvis var det här utställningens tyngdpunkt låg. Men Bryan kom ofta till Warszawa och hans krigsbilder kontrasteras mot bilderna han tog under blomstringstiden 1936 och när han kom tillbaka för att dokumentera återuppbyggnaden 1946.

Dagens ord är nalot - flygangrepp.

Reaktioner på MAK-rapporten

Det var egentligen lite nytt som framkom när den ryskledda internationella flygkommittén MAK presenterade sin rapport om Smolenskolyckan igår. Naturligtvis dominerade rapporten nyhetsflödet här i Polen, och reaktionerna på den har varit de förväntade. I rapporten fastslås att det var det svåra väderläget som direkt orsakade olyckan. Indirekt var orsaken att piloterna trots de extremt svåra förhållandena försökte fullfölja landningen. Utredningen visar, på grundval av utskrifterna av vad som sades i cockpit, efter samarbete mellan ryska och polska psykologer att piloterna stod under oerhörd psykisk press; de visste naturligtvis att det förväntades att de skulle landa; att hela det viktiga programmet skulle falla om de tvingade avledas till en annan flygplats. Detta indirekta tryck om befarade "negativa reaktioner" från de "viktiga passagerarna" på planet - främst president Kaczyński. Däremot finns inga bevis för att han (presidenten) direkt skulle uppmanat piloterna att landa. Uppmärksammat i rapporten är också att flygvapenchefen General Błasik, som var närvarande i cockpit, skall ha varit påverkad av alkohol. Hans närvaro skall starkt påverkat piloterna att försöka genomföra landningen trots vädret.

Rapporten lägger i princip helt skulden på de polska piloterna. Mycket snabbt kom den under hård kritik från Jarosław Kaczyński och PiS-ledningen. Mariusz Blaszczak, ledare för PiS-gruppen i sejmen, säger att de helt förkastar rapporten. Polen förolämpas ut i den här rapporten. Man gillar inte att de ryska flygledarna helt frikänns från ansvar, men något annan kan man inte förvänta sig från en rysk kommitté, kommenteras det. Vidare kritiseras regeringen, dels för att den inte protesterat mer högljutt mot vad man ser som de ryska skuldbeläggningen av Polen, dels för att den inte sett till att allt material lämnats över till de polska myndigheterna, och dels för att det var regeringen som var ansvariga för flygplanet och dess eventuella tekniska brister. Vidare tycker man att medierna skjutit generalen i bakhuvudet, "så som de polska officerarna sköts i Katyń för 70 år sedan".

En separat polsk utredning pågår och förväntas inte vara klar än på flera månader. Bråket om Smolensk kan alltså fortsätta ytterligare lång tid...

Dagens ord är strzał w tył głowy - skott i bakhuvudet.

UPPDATERING 2010-01-15:
Lisa Bjurwald kommenterar Smolenskutredningen i dagens DN. Jag har ett par kommentarer till hennes ledare. För det första skriver hon att ”[r]esponsen på ...utredningen ... har varit förvånansvärt hätsk.” Jag skulle vilja säga att responsen varit ungefär den förväntade. Det var ingen som trodde att att Jarosław Kaczyński skulle vara nöjd med vad utredningen kom fram till. Bjurwald skriver också att ”[Polen] mottog tacksamt Rysslands utredningshjälp”, vilket väl får sägas vara en ren felaktighet. Oppositionen klagade högljutt redan i april om att Ryssland skulle leda utredningen om vad en del smaklöst kallade den andra Katynmassakern. Man har till och med varit i Washington och lobbat för en internationell USA-ledd utredning. Regeringen gick med på en ryskledd utredning – de hade egentligen inget val. Planet krashade på ryskt territorium och enligt internationella konvensioner hamnade därför utredingen under rysk ledning. Man tryckte dock på för att få polsk personal inblandad i utredningen och att allt material skulle göras de polska myndigheterna tillgängligt. Den sista punkten har det varit en hel del bråk över där det hävdas att MAK undanhållit material för polska utredare.

Att sedan utredningen inte nämner ett ord om de ryska flygledarnas ansvar är naturligtvis något som retar de polska myndigheterna. Därav brevet till Kreml. Man skall dessutom hålla i minne, som nämns ovan, att en egen polsk utredning pågår. Vad den kommer att visa får vi se om några månader.

Men den viktigaste punkten som Bjurwald missar när hon skriver om det nationella sorgearbetet är att det aldrig fanns några förutsättningar för en rapport som skulle tas accepteras. PiS, ledda av den avliden presidentens tvillingbror, har stenhårt utnyttjat Smolensk som politiskt vapen mot regeringen. Bland flertalet polacker är inställningen just att det troligtvis var just som utredningen säger, piloternas fel – under direkt eller indirekt tryck från president Lech Kaczyński. Men att hans bror, som arbetat på att framställa Lech i helgonljus och ser all kritik mot honom som opatriotisk, någonsin skulle acceptera att någon skuld lades där är otänkbart.

Stukat ego...

Skrattade högt när jag läste Peter Englunds sylvassa nålstick på hans blogg häromdagen: 

Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.

Sktattade dock ännu högre idag när Aftonbladet lägger ut Ranelids vredgade svar. Mannen med Sveriges största ego låter som en avnäpsad sjuåring - jag ska...jag ska... slå dig... Visserligen är det återgett i Aftonbladet, så sanningshalten kanske är tveksam, men jag tycker att Ranelid beter sig som någon som avfärdats av någon han beundrar och inte vet hur han skall hantera att han själv inte är universellt älskad och aktad. Härlig är också nyjournalismen där ett blogginlägg och en ilsk kommentar i en nöjesupplaga klassificeras som "storbråk".

Dagens ord är pisarzyna som är en nedsättande form av ordet pisarz - författare.

Letar efter skandaler?

Någon hittade till min blogg via sökorden "dag hartelius blogg + alkohol". Någon som letar efter skandaler?

Farliga tecken

Via en kommentar av Joanna hittade jag den här posten av Rasmus på Copyriot. Den handlar om hur man inom Indect-projektet arbetar för att kunna söka efter olagliga symboler på nätet. På Indects hemsida kan man läsa att

INDECT aims at developing tools for enhancing security of citizens and protecting confidentiality of recorded and stored information. INDECT targets crimes both in virtual (e.g. Internet child pornography, promotion of totalitarian symbols, trafficking in human organs,spread of botnets, viruses, malware) and real environments (e.g. terrorism, hooliganism, thievery).

Indect verkar ha en ganska stor polsk inblandning, det koordineras av tekniska högskolan i Kraków, och det är väl därför som "promotion of totalitarian symbols" finns med som ett brott. Det är nämligen förbjudet i Polen. Rasmus tar också upp lagen mot att skada någons religiösa känslor. Jag skrev om den lagen i våras när det handlade om att pop-stjärnan Doda anklagats för att förolämpat bibeln. Då tyckte jag att det kanske inte är så stor skillnad i art, utan mer i grad, mellan polska blasfemilagar och den svenska hets mot folkgrupp.

Rasmus visar också bilden nedan, som är en samling symboler som katolska kyrkan i Polen anser farliga:

Förutom det bisarra i att den inkluderar både regnbågen (antikatolska bögar!) och fredssymbolen (Neros kors), som enligt bloggen Zagrożenia Duchowe (Hot mot anden) är en hednisk symbol för svart magi som bl.a. användes av SS(!!?), så retar den vår starkt katolske irländske post-doc - det keltiska korset är också med på listan. I den hyperkatolska vickotidningen Echo Katolickie kan man lära sig mer om farliga symboler. Där varnas man t.ex. för Tors hammare som förutom att det är en hednisk symbol som Tor använder för att slå sönder allt som står i vägen för lyckan också är en symbol för att själv ingripa i skapelsen, detta är så klart negativt. Man får också veta att användandet av talismaner för att skydda sig mot olycka o.s.v. är farligt. Många polska präster som är exorcister vet att tillit till dåliga talismaner (dvs icke-katolska) att det är det första steget in i det ockulta och lett till att folk besatts av onda andar. På riktigt! Inom katolska kyrkan är exorcism och utdrivande av onda andar en respekterad sysselsättning. Vatikanen har t.o.m. en egen chefsexorcist. Jag trodde faktiskt bara att de (exorcisterna) var nåt som fanns i historien och som Max von Sydov.

Ofta förundrar det mig att folk överhuvudtaget kan acceptera en så paranoid, cynisk och ibland löjeväckande barnslig organisation som katolska kyrkan. Att folk inte skrattar och undrar vad de rökt? Och att det tramset är skyddat i lag. Jag antar att om någon polsk helyllekatolik skulle känna sig sårad av det här så skulle jag också kunna åtalas.

Dagens ord är Młot Thora - Tors hammare.


Andra bloggar om: Polen, katolska kyrkan, religion, yttrandefrihet.

Högre hastighetsgräns i seriekrockarnas hemland

Igår kunde vi höra om en seriekrock på A4 utanför Gliwice i södra Polen; 42 förstörda bilar, 2 döda och flera skadade. På samma plats skedde en olycka den 23 december med 33 inblandade bilar, 10 personer skadade, och den 5 december 12 bilar - 7 skadade. Vägen går här genom en svacka där det ofta bildas dimma - som igår. Men det är inte bara där i Polen det sker seriekrockar; Den 12 december kunde vi läsa om en krock på S1 med uppemot 50 inblandade bilar, 40 sårade och ett dödsoffer.

Det polska sättet att köra - fort, gärna precis i ryggen på bilen framför - i kombination med vinterväglag och dåligt sikt är helt enkelt ett lyckat recept för pile-ups. Därför känns de nya hastighetsgränserna som trädde i kraft vid nyår kanske inte precis som vad doktorn ordinerade. Man höjer gränsen på motorväg till 140 km/h och på motortrafikled (alltså med plankorsningar) till 120 km/h. Undantaget tyska Autobahn är det de högsta gränserna i Europa.

Två tankar om det - för det första har det egentligen ingen betydelse. Hastighetsgränser i Polen är något som glatt ignoreras. Detta underlättas av det idiotiska påfundet att slänga upp 70-skyltar 100 meter innan alla korsningar, alltså även på vägar med 120-gräns. Folk blåser förbi korsningarna utan att ens sakta ner... en källa till inkomst för polisen. Men, jag tror att den verkliga anledningen är att polackerna var irriterade för att det petats ner från topplatsen över farligaste landet att köra i i EU. Man har ramlat ner till tredje plats, efter Grkland (som säkert fuskar med statistiken) och Rumänien. Den nesan kan polackerna inte ta, och kämpar nu hårt för att återta toppositionen.

Dagens ord är karambol - seriekrock, efter biljardspelet där målet är att krocka bollar med varandra.

Nyårspostning...

Så här på årets sista dag är det populärt att sammanfatta året, men det är något som inte så enkelt låter sig göras. Personligen var året en blandning av bra och dåligt - som alla år; det var framförallt ett år när den trista sidan av forskning gjorde sig påmind.

Det var också året då min blogg en dag plötsligt fick 50 gånger fler besökare än normalt.

Under den senare delen av året har tyvärr uppdateringsfrekvensen sjunkit drastiskt. Det har att göra med mycket arbete, men också med att efter drygt tre år i landet har nyhetens behag avtagit, och det som kändes udda och exotiskt har fått normalitetens patina. Jag kan inte lova att jag kommer att blogga oftare, men det är i alla fall en målsättning. De läsare som gillar mina foton uppmuntras att ta en titt på Mer än 1000 ord?, min bildblogg.

En annan målsättning för det nya året är att försöka skriva en vetenskapspostning mer eller mindre varje vecka på Under lagerbladet. Visserligen tar det ganska mycket tid att skriva en vettig postning där, men om responsen blir ok så är det något jag hoppas blir roligt. Om inte ser det ut som om intresset för den bloggen kommer att vittra.

På det hela taget är det svårt att säga exakt vad som kommer att förändras - troligen inte så mycket. Å andra sidan är ju nyår bara en helt godtyckligt punkt, så man kanske inte kan kräva så mycket förändring heller.

Men ett stort tack till alla läsare under året, och speciellt till kommentatorerna. Utan er hade jag lagt av för länge sedan.

Dagens ord är Sylwester som är vad nyårsafton kallas.

Polen och kyrkan

Jan Lewenhagen har ett par artiklar i dagens DN om Polen och kyrkan. Under titeln "Polackerna sviker kyrkan" säger Andrzej Kałuża, verksam vid Tyska poleninstitutet i Darmstadt, att inom 10-15 år kommer Polen att vara "som ett land i väst". Unga polacker går mindre och mindre i kyrkan... det är något jag också ser omkring mig. Två unga, välutbildade storstadsbor intervjuas i den andra artikeln: "Jag kommer från en katolsk familj. Jag tror på Gud, men inte på kyrkan. Det händer saker i kyrkan som jag inte kan acceptera", säger den ena. Det är ord som jag nästan ordagrant hör från såväl fru mjn som flera av studenterna i forskargruppen.

En orsak till detta är dels att kyrkan, som nämns i artikeln gått från att blivit en plats för dem som ville förändra samhället till en plats för dem som vill ossifiera det. Men till skillnad från vad som verkar hintas i artikeln så tror inte jag att det beror på att kyrkan förändrats. Samarbetet mellan kyrkan och de progressiva under socialisttiden var helt enkelt en form av "fiendens fiende är min vän". Både kyrkan och socialisterna kämpade om inflytandet över folks tankar. Kyrkan var aldrig en frihetlig kraft, bara en konkurrent till socialismen. När systemet ändrades och kyrkan fick in en fot i politiken så visade det sig att den inte hade någon tanke på att ändra sig med samhället.

De som växt upp i ett fritt Polen hyser därför inga illusioner om att kyrkan skall vara en kraft för förändring. Istället gör den som den brukar och motsätter sig alla framsteg, bannar och blockerar. Man ser det i striden om IV-befruktning som rasat under hösten, där kyrkan står för ett totalt förbud, helt i strid med den folkliga opinionen. När det gick till utpressning mot politiker som kunde tänkas rösta för offentlig finansiering av IVF var det många som skakade på huvudet och undrade vad de höll på med i prästerskapet. Likadant under korsstriden, där kyrkans valhänta hantering ställde dess opportunism i blixtbelysning. Man sa att korset borde flyttas, att det var fel att göra en politisk strid om ett kors. Men samtidigt gjorde man inget, och man vägrade (eller vågade inte) att tydligt ta avstånd från Kaczynski och "Korsets försvarare". I stället försökte man stå på båda sidorna, vara alla till lags.

"Kyrkan har gjort många fel de senaste tjugo åren och har inte funnit sin plats i det demokratiska samhället", säger Andrzej Kałuża. Men kyrkan nöjer sig inte, och har aldrig varit nöjt, med att vara ett religiöst samfund. Man vill ha inflytande inte bara över de troende, utan även alla andra. Man har ingått i en allians med Kaczysnkis Lag och rättvisa (PiS) och tillsammans driver man en järnhårt konservativ linje. Det är en linje som skrämmer bort de flesta, men man har en kärna av 20-25 procent som stödjer helhjärtat. Det är naturligvis inte "unga, välutbildade storstadsbor", utan det finns en tydlig konflikt mellan stad och landsbygd. Just nu är det den reaktionära fåran som styr i kyrkan och i PiS vilket leder till att polariseringen ökar. Risken är, särskilt om regeringen inte lyckas infria förväntningarna om ett rikare friare Polen att den konservativa halvan lockar igen. Då är "ett land i väst" kanske inte Sverige eller Spanien, utan det hårt polariserade USA.

Själv hoppas jag, som ateist, så klart att fler av de unga polackerna helt skall vända religösa makter ryggen. Kanske är det något vi får se under de kommande decennierna, fast kanske blir det som i Sverige där astrologi och nyandlighet tagit kyrkans plats. Fast det är i alla fal bättre med 100 fragmenterade rörelser än en stor reaktionär koloss.

Dagens ord är opuścić - överge/svika.

Andra bloggar om Polen, katolska kyrkan, religion.

Filharmonin och trafiken

Igår lyckades jag för första gången ta mig iväg till Filharmonia Narodowa, Filharmonin i Warszawa. Efter tre år i stan är det smått skandalöst att jag inte gjort det tidigare. Konserten var en orgel/trombon-föreställning med svenskarna Gunnar Idenstam och Christian Lindberg. Det var tidvis lysande, tidvis bara konstigt. Särskilt Lindbergs egna solokreationer var... annorlunda. Ravels Bolero, som tenderar bli lite långrandig, fick ett nytt liv när den byggdes upp mot cresendot med fler och fler orgelpipor.

Nå, Filharmonia Narodowa är ett  konserthus i socialistisk realistisk stil efter det gamla klassiska huset förstörts under de tyska flygräderna 1939. Hallen är en typisk konserthall, men med en stor cool träsnidad orgel. Det tilltalar mig dock inte på samma sätt som Göteborgs funktionalistiska konserthus.

Trafiken då? Jo, vi bestämde oss för att ta bilen från jobbet till konserten. Det är 4,7 km på grund av vägarbeten på vägen, mot 3,3 km den normala vägen. Vi lämnade jobbet kl 17.45. Klockan 18.45, efter 4 km, Bestämde vi oss för att överge bilen på första bästa parkeringsplats. Småspringande den sista kilometern snubblade vi in på konserthuset lagom till andra ringningen... ALDRIG mer bil i centrala Warszawa - även om det är -10°C och blåser...

Dagens ord är puzon - trombon.

Presidenten terrorist...

Efter den ryske presidenten Medvedevs besök i Warszawa i veckan bar det direkt av över Atlanten för Komorowski för hans första besök hos Obama. En hel del handlar om att undertryka banden mellan länderna,  t.ex. finns en stor polsk-amerikansk diaspora. Obama upprepar därför USAs åtagande att skydda Polens säkerhet. Polen är sedan länge en av USAs allra mest trofasta allierade och man skickade stridande trupp till så väl Irak som Afghanistan. Därför är det en fråga som alldeles extra irriterar polacker - att man inte är includerade i Visa Waiver-programmet. Komorowski klagade hos Obama att Polens grannar kan resa utan visa, medan han är den fjärde presidenten i det fria Polen som tvingas skriva under på att han inte är fölkmördare och inte prostituerar sig. Men intressant är hur han uttryckte sig om frågan om terrorism:

Ja się nie obrażam, prostytucji nie uprawiam, ludobójstwa też nie, ale muszę powiedzieć, że jak musiałem wypełnić pytanie, czy nie jestem terrorystą, to ręka mi zadrżała. Nie chciałbym skłamać Stanom Zjednoczonym, a mam pewną wątpliwość. W czasach komunistycznych byłem terrorystą. Tak przynajmniej opiewały niektóre zarzuty formułowane przez prokuratora komunistycznego. Nie wiem, mam pisać prawdę czy nieprawdę w tych kwestionariuszach.
Jag känner mig inte förolämpad, jag bedriver inte prostitution, inte heller folkmord, men jag måste säga, att när jag var tvungen att svara på frågan om jag var terrorist, så darrade jag på handen. Jag ville inte inte ljuga för Förenta Staterna, men jag är full av tvivel. Under kommunisttiden var jag terrorist. Så löd i alla fall många anklagelser från den kommunistiska åklagaren. Jag vet inte om jag skall skriva sanning eller osanning i det formuläret.

Och även om Komorowski skämtade så ligger det en allvarlig tanke bakom - idag, när ordet terrorist är en så klibbig anklagelse som alla försöker klistra på sina motståndare, så måste man vara försiktig. Talesättet om den enes terrorist är den andres frihetshjälte är något att hålla i minnet, särskilt nu när västvärlden sällar sig till Iran och Kinas bild av terrorister och vill klassificera Wikileaks som terrororganisation.

Dagens ord är zarzut - anklagelse.

Andra bloggar om Polen, politik, Obama, Komorowski, Wikileaks, terrorism.

Saltsäsong

Nu när snön legat några dagar har kaoset bedarrat och trafiken flyter mer eller mindre som vanligt igen. Men det är ändå en svår säsong för oss cyklister. Vinterröjningen av cykelbanorna är nedprioriterad till icke-existens, vilket kanske inte är så förvånande i en stad där cykelbanor tills nyligen var ett i det närmaste okänt begrepp. Det betyder dock att som cyklist tvingas man ut och slåss med bilarna på gator som är smalare än vanligt på grund av av snön längs kanterna.
Men det betyder oxå att man tvingas stå ut med de oändliga mängder salt man sprider ut för att hålla vägarna rena och allt vad det betyder av korrosion. Korrosion är en mycket komplicerad process (som är ett aktivt forskningsområde inom fysikalisk kemi), som kostar miljarder årligen i skador på bilar, broar och cyklar. På min cykel har vevlagret drabbats och jag hoppas att det skall hålla vintern ut så jag kan skaffa nytt till våren istället. Trots att saltet är irriterande (för att inte tala om att slasket är ett sår i det fina vintervita) så finns det ju några intressanta vetenskapliga aspekter av det hela.

Anledningen till att man använder salt är ju att en saltlösning (i vatten) fryser vid lägre temperatur än en ren vattenlösning. I fasdiagrammet nedan kan man se att med en blandning av vanligt bordssalt och vatten kan man sänka fryspunkten ner till -21,1°C vid en lösning med 23,3% salt. Detta kallas den eutektiska punkten.

Fasdiagram hos NaCl i vatten. Bild från ChemGuide.

Anledningen till att fryspunkten sjunker är att det blir en skillnad mellan den kemiska potentialen i den lösta och i den fasta formen av saltet. Kemisk potential är ett mått på hur mycket energi som krävs för att introducera mer molekyler till en form. En intressant aspekt är att vid låga koncetrationer av av det lösta ämnet så spelar det inte någon roll vilket ämne det är... För varje mol / kg vattenlösning sänks fryspunkten 1,86 grader. Vid högre koncentrationer är det dock skillnad mellan olika lösta ämnen. Min chef berättade att i Warszawa har man nu börjat att använda en del kalciumklorid på vägarna i stället för natriumklorid som är det vanligaste. Anledningen är att en CaCl₂-lösning har lägre temperatur vid den eutektiska punkten än en NaCl-lösning. Ned till ca -50°C kan den hållas flytande.

Fasdiagram för en lösning av CaCl₂ i vatten. Punkterna B och C markerar fasövergångar till andra saltstrukturer. Bild från phasediagram.dk.

Efter denna saltade utläggning kan naturligtvis dagens ord bara bli sól - salt.

Första snön - första snökaoset

Trafiken i Warszawa runt kl 18. Svart = stillastående, rött = max 15 km/h. Del av karta från targeo.pl med realtidstrafikuppdateringar.

Idag var första dagen med lite häftigare snöfall i Warszawa, och som på beställning kom trafikkaoset. Hela stan stod still, eller står fortfarande. De på jobbet som skrattade åt mig när jag kom på cykel i morse skrattade nog inte längre när jag var hemma och de insåg att även spårvagnar och bussar stod still...

Genom hela stan hördes tjutet av sirener från inte bara räddningsfordon, utan även Regeringsskyddets svarta bilar, som försökte tränga sig genom den stillastående trafiken.

De två lastbilarna klarade inte att ta sig upp för den hala backen och blockerade effektivt trafiken.

Folk väntar på spårvagnen i snön.

En ambulans tränger sig fram genom bilköerna.

Med cykel går det att ta sig mellan bilarna även om snösträngen i mitten gör det extra spännande.

Dagens ord är śnieżyca - snöstorm.

Andra bloggar om Polen, Warszawa, snö, trafikkaos.

Klättring på Grönland

Var och såg en dokumentärfilm idag på Kino Kultura om ett par polska alpinister, Eliza Kubarska och David Kaszlikowski, som klättrade en 1500m hög vägg på Grönland ('Golden Lunacy' (2000m UIAA VIII +, 7a+ max.), Maujit Qaqarssuasia). Eliza, som även var producent för filmen, klättrar och leder kurser i klätterhallen där jag också klättrar.

Filmen är riktigt bra, och är inte en film som bara visar själva klättringen. Eliza förklarade efter visningen att hon ville göra en film som visar relationen mellan klättrarna. De hade med sig kamera och filmade under klättringen, som blev rätt äventyrlig. En stor del av det filmade materialet är dock inte från första-klättringen. De båda återvände två år senare med ett filmteam för att ta bättre klättringsbilder. Eliza förklarade på visningen att de traverserade ut halvvägs upp på klippan och firade ner för att filmaren skulle få bra bilder. Men en snygg och bra film blev det, och om ni har chansen så gå och se den. 

David Kaszlikowski är för övrigt en ypperlig fotograf också och har en snygg sida med många vackra både klätterbilder och andra foton.

Nytt personbästa

IF = 6,5.

Lokalval

På väg in i vallokalen.

Idag är det lokalval i Polen - Flera tusen borgmästare, stadspresidenter, wójtar och ledamöter i lokala råd skall väljas. Ett val där jag tyvärr lyckades slarva bort min rösträtt. Man var tvungen att registrera sig i röstlängden senast en månad efter valet utlysts, en deadline jag missade.

Jag har också missat större delen av valkampen, då jag haft alldeles för mycket att göra på jobbet på sistone. I fredags lyckades jag dock fånga ett par valfilmer på TVP Warszawa, den lokala nyhetskanalen. Platforma Obywatelskas (PO) film var typisk från en som försvarar sitt ämbete. Det var Hanna Gronkiewicz-Waltz som talade om hur man under hennes tid byggt vägar, stadion, mm i Warszawa, men att arbetet inte är färdigt och att hon behöver fortsatt mandat för att fortsätta. Det största oppositionspartiet, Kaczynskis Lag och rättvisa PiS, hade en makalöst dålig film där svartvita bilder på den avlidne presidenten Lech Kaczyński följdes av texten "Han var PiS förste ordförande. Nu bygger vi hans testamente." Man vill alltså bli valda endast av sympati med Lech. Som tur var verkar den taktiken inte fungera. I presidentvalet i Warszawa får sittande Gronkiewicz-Waltz runt 50% av rösterna i de senaste opinionsundersökningarna och kan därmed kanske vinna redan i första omgången. Även i övriga landet verkar PO vinna med runt 40% av rösterna mot drygt 20% för PiS.

Jättestora valsedlar där man kryssar för sin kandidat.

Den senaste tiden har det varit turbulent i Pis. Jag skrev i höstas om hur två ledamöter uteslutits ur partiet för att ha kritiserat ordföranden och partilinjen. I början av november uteslöts ytterligare två personer, Elżbieta Jakubiak som varit chef för presidentens kansli och sport- och turistminister samt Joanna Kluzik-Rostkowska som var vice arbetsminister i Jarosław Kaczyńskis regering. De båda tillhörde partiets mer liberala fraktion, som låg bakom den nästan lyckade mer fonsonliga strategin inför sommarens presidentval. Efter valet var Kaczyński snabbt tillbaka i konfrontatoriska fotspår och förnyarna rensas nu ut ur pariet.

Valurnan mitt i vallokalen.

Ytterligare fyra förnyare har avgått Jakubiak och Kluzik-Rostkowska uteslöts, varav tre så sent som igår. Det är nu tal om att de utträdda skall starta ett nytt parti under det idiotiska namnet "Polska jest najważniejsza" (Polen är viktigast). Vilka följder det skulle få för PiS är svårt att säga, men kanske skulle de följa en god polsk tradition att implodera efter en valförlust. Exempel är Solidaritets valaktion som var i regeringen 1997-2001 men som sedan inte fick några platser i parlamentet, likaså vänsterregeringarna 93-97 och 2001-2005 och Samoobrona och LPR som gick från regeringsställning till utanför parlamentet 2007.

Vallokalerna är öppna till klockan 22 i kväll, och efter det kan resultaten börja rulla in. Eftersom det i Polen är förbjudet att både kampanja och publicera opinionsundersökningar på valdagen (och dagen innan) så får vi inga exitpolls, utan istället helt ointressanta live-uppdateringar på antalet röstande. Kl 17 låg det på ca 27% av de röstberättigade.

Till skillnad från i Sverige, där lokalvalen är på samma dag som riksdagsvalet, så ses dagens val som en indikation på regeringen Tusks ställning. Ett starkt valresultat för PO skulle därför kunna ge regeringen lite extra mod i att genomföra reformer som man hittills väntat med.

Dagens ord är wybory samorządowe - lokalval (samorządowe - ordagr. självstyrande).

Uppdatering 22/11, 7.30: Det blev Gronkiewicz-Waltz i första omgången. I medeltal fick PO ca 37%, PiS 23% och SLD 16%. Oväntat starkt PiS-resultat. Men, som Gazeta Prawna skriver; Polen valde status quo.

Att tröttna

I bland kommer ögonblick när jag verkligen undrar om det är det här jag vill. Jag älskar forskning, utmaningen i att försöka lösa något problem, eller kanske bara testa vad som händer om man ändrar lite på en process. Men ibland blir det för mycket annat - som nu. Deadlines verkar komma slag i slag. Det skall skrivas artikel, det skall svaras referees, det skall göras nya mätningar på något man trodde man lagt bakom sig, det skall skrivas projekt, det skall skrivas betällningar, o.s.v... i all oändlighet känns det som.

De senaste månaderna har jag gjort väldigt lite nytt. Jag skrev två artiklar under sommaren, sedan ytterligare en för min student under tidig höst. Sedan kom refereerapporterna tillbaka på de två sommarartiklarna - major revisions. När väl det var taget hand om, inklusive nya mätningar, kom naturligtvis den tredje artikeln också tillbaka - major revisions. Och min student är utomlands ett halvår, så det blev att försöka repetera hennes experiment själv. För två veckor sedan, när jag äntligen började bli klar med det kom institutionens forskningsledare på att jag och några andra "unga" forskare borde skriva en ansökan om ett EU-projekt. Fatta vad mycket jobb det är. Har sprungit på två workshops bara för att försöka slå sig igenom byråkratiskan. Och så landade jag med ansvar för budgeten. Jag!!! Är de inte kloka! Så nu sitter jag och räknar på personmånader och "person events" och fan vet vad.... Det är något med den är här formen av texter som gör mig uttråkad - på tre sekunder.

Men å andra sidan - skulle det vara bättre att göra något annat? Jag tror knappast att man som forskare på ett företag skulle komma undan byråkrati, idiotiska påfund och distraktioner... och när jag väl kan smyga iväg någon timme till labbet och i alla fall göra något handgripligt så känns det bättre. Särskilt när experimenten äntligen börja funka igen - strax innan deadline...

Men, om det är något råd om jag måste ge till alla som funderar på en karriär inom akademien så är det det här: Lär dig att skriva!!! Lär dig att tycka om att skriva. På engelska! Helst snabbt! Du kommer att spendera så mycket tid skrivande att det är lika bra att acceptera det och omfamna det. Ordet, inte potentiostaten, lasern eller ToFen, är ditt främsta arbetsredskap. Och känslan när en artikel, där man kämpat mot recencenter i månader, äntligen blir publicerad är härlig. Fast besvikelsen när det inte blir det, eller när VR säger näpps är svår att bära ibland.

Dagen ord är mam dość - jag har fått nog.

Snabbast till jobbet

Att jag cyklar till jobbet dagligen är knappast någon nyhet för den som läser min blogg. Men jag hade missat nyheten (via webb-bulletinen) om en tävling mellan en rallyförare en motorcyklist och en cyklist genom Warszawas rusningstrafik. Cyklisten vann. Jag är inte så förvånad; själv är jag vanligen mycket snabbare till jobbet på cykel än fru mjn i bil. Men jag hade nog trott att motorcyklisten skulle vara allra snabbast.

I vilket fall som helst finns en uppgift i artikeln som jag tror är lögn; "Åttiofem procent av Warszawaborna kör bil – och tolv procent är ensamma i bilen." Den som tittar hur det ser ut inser att långt mer än hälften av alla bilar bara har en person i. 12 procent är helt enkelt inte sant. Jag gissar på att antingen ljuger en stor del av de 387 tillfrågade förarna eller också är urvalet inte alls representativt.

Dagens ord är dojeżdżać som bland annat betyder pendla.

Allhelgonapostning försenad

Hade tänkt att posta om allhelgonahelgen här i Polen, men passade på att bli sjuk istället. Men jag har ju skrivit förr om den här helgen. Det är en speciell helg, med miljoner polacker som besöker gravar och dekorerar dem med kitschiga gravlyktor och blommor i överdåd. Till sådan grad att biskopar gick ut i pressen och tyckte att all kitsch, plast och kommers överskuggade helgens budskap. Är det något som känns igen från kyrkokommentarer om en viss decemberhögtid?

Det är också en resandets helg. Dag Hartelius, Sveriges ambassadör i Warszawa, skriver på UDs blogg* om helgen så här:

För den som har sina släktingars gravar på andra orter blir det att resa dit, och den här helgen innebär därför ett intensivt resande i hela landet, vars närmaste motsvarighet nog är amerikanernas resande till släktträffar inför Thanksgiving i slutet av november.

Och visst, i närheten av kyrkogårdarna är det kaos. Men värre är läget på landsvägarna. Allhelgonahelgen brukar, i Halloweenanda, vara en av årets blodigaste på vägarna. I år lanserade polisen "Operation gravlykta" med ökade kontroller av trafiken. Ändå blev helgens bilans 39 döda, 532 skadade och nästan 2000 tagna för rattfylla. Jag är glad att vi har gångavstånd till kyrkogården.

Dagens ord är znicz - gravlykta, som har varit dagens ord förr.

* UD har ett antal bloggar där ambassadörer skriver om sina respektive uppdragsländer. Ibland intressant, men oftast lite väl polerat. De representerar ju en officiell svensk hållning då ambassadörerna bloggar i jobbet. Irriterande är också att alla ambassadbloggarna delar ett RSS-flöde. Det är alltså inte möjligt att prenumerera på t.ex. bara Warszawa-bloggen. Kommentarsfunktionen är också knäpp; den är bunden till Facebook. Det är alltså inte möjligt att kommentera utan att vara inloggad på Facebook.