Hetsjakt på kollaboratörer

Det blir mycket polsk politik här på sistone, men det är väl för att deras hyperneurotiska regiering gör att det finns så mycket mer att skriva om.

Sedan de tillsattes har premiärminister Kaczyński och president Kaczyński varit som besatta att få bort alla som anses ha samarbetat med den gamla socialistregimen, som informatörer och dylikt, från offentliga positioner. Det började visserligen inte med dem. Redan 1995 tvingades premiärminister Oleksy att avgå efter att ha anklagats för samröre med socialistregimen. Det anses ha varit en affär som sats igång av Wałęsa, kanske som hämnd för att förlorat makten till de reformerade exkommunisterna. 1998 skapades "lustracja"-lagen som kräver att alla offentliganställda skall kontrolleras mot eventuellt samröre med den gamla regimen. Detta gäller t ex även journalister inom offentlig media. Om man anses ha varit kollaborator är det dags att leta nytt jobb. Kaczyńskis har emellertid gått längre i sin iver att röka ut alla kollaboratörer. Nyligen tvingades den blivande ärkebiskopen Stanislaw Wielgus att avgå, bara timmar innan han skulle tillsättas.

Ett stort problem är också hur stort värde man kan lägga på gamla rapporter i säkerhetspolisens arkiv. Många felaktigheter har uppdagats. Visserligen kan den som anklagas för att vara kollaboratör ta saken till domstol, och för en finansminister som har många trådar att dra i kan det gå fort att bli rentvådd, men för andra är det inte lika lätt.

Men nu har man även börjat röra sig utanför de offentliganställdas sfär. Kaczyńskis har länge haft ett anstängt förhållande till pressen i Polen, undantaget de ultrakonservativa medierna som tex Radio Maryja. Man har klagat på att pressen är i Polen är vinklad till deras nackdel och de har dragit journalister inför rätta för förolämpning och krävt att Tyskland skall be om ursäkt för en artikel i tidningen Tageszeitung. En ny lag, som träder i kraft den 15 mars, skall tvinga alla journalister födda efter 1972, även inom privat media, att genomgå en granskning som visar att de inte samarbetade med socialistregimen, samt underteckna en deklaration att man inte samarbetat.

This is a wide ranging law that even covers blogs run by foreigners and those who comment on the blogs. (link)

Lagen lägger ansvaret på arbetsgivarna att tillse att deras anställda inte har spionerat för socialistregimen.

Naturligtvis är det här ett våldsamt ingrepp i yttrande- och pressfriheten. Regeringen har överhuvudtaget ingen att göra med om en journalist i ett privatägt bolag varit kollaboratör eller inte. Men Polens nuvarande regering har aldrig visat sig som några vänner av fri press, så annat var kanske inte att vänta.


Uppdatering: Hör om det i P1-morgon, intressant att höra från den polska journalisten Dorota Nygren, och kort artikel i DN.
Mer om Polen, Pressfrihet, kommunism. Intressant?

Mer idioti från Giertych, både d.ä. och d.y.

I dagarna har man kunnat läsa om hur Polens premiärminister Kaczyński har kallat till sig utbildningsminister och vice premiärminister Roman Giertych för att han skall förklara sina uttalanden i Tyskland förra veckan. Då uttryckte han bestörtning över hur den "homosexuella propagandan" når allt längre ner i åldrarna. Han talade också åsikten att abort är "en ny form ac barbari" och att en nation som tillåter det inte har någon framtid. Det är intressant att Kaczyński ser det så allvarligt, med tanke på att han aldrig visat några höga tankar om homosexuella.

Samtidigt har Roman Giertychs pappa, EU-parlamentarikern och kreationisten Prof. Maciej Giertych, dragit på sig stormande kritik efter att ha publicerat en pamflett med titeln "Civilisations at war in Europe"¹. Det är en 28 sidor lång diatrib om den latinska civilisationens överlägsenhet och hur den hotas att förstöras av moraliskt förfall och tas över av araberna. Han hänvisar frekvent till Feliks Koneczny, en polsk socialfilosof i seklets början som var öppet antisemitisk. För en intressant genomgång av pamfletten med representativa citat kan man vända sig till The Beetroot. Kommentarerna till hans inlägg är intressant läsning. Jag kan förstå om man inte orkar läsa hela Giertychs smörja, men läs gärna slutsatserna i pamfletten, det något av det mest sockkonservativa och reaktionära svammel jag sett i tryck på länge. Om det inte vore så att Prof. Giertych var en vald politiker skulle jag skratta högt. Nu sätter sig skrattet i halsen.

I ljuset av vad som produceras av polska regeringsföreträdare är upprördheten över nationalnarren Ugglas skumma polack mer lovligt löjlig.

¹ Det är symptomatiskt att den ligger utlagt på Młodzież Wszechpolskas (Allpolsk ungdom) hemsida. De är LPRs (Polska familjeligan, med Roman Giertych som partiledare) inofficiella ungdomsförbund som är öppet homofoba och som flera gånger har attackerat demonstrationer för homosexuellas och andra utsatta gruppers rättigheter.

Andra bloggar om: Polen, Giertych, homofobi, politik, antisemitism.

Säkerhetscharader.

Nu när DN i en ledare tar upp problemet med för mycket beslagtagna vätskor på flyget (något som TV4 hade uppe i början av februari) ställer man sig frågan om de ökade säkerhetskontrollerna är befogade, och om hur man skall se på säkerhet i andra sammanhang.

Själv känner jag mig inte alls säkrare när man inte får ta med sig vätskor på flyget. Det finns flera anledningar till det. För det första så är alla (åtminståne de offentligjorda) säkerhetsskärpningarna reaktiva till sin natur. "Nu försökte terroristerna använda flytande bomber. Vi måste förbjuda vätskor." För självklart försöker de på samma sätt igen.¹ Jag tror egentligen att efter 11 september så blev det säkrare att flyga, men inte på grund av kontrollerna. De som planerar terrordåd visste att nu skulle man hålla extra noga koll på flyget så de koncentrerade sig på något annat. Det visar att det hela till stor del är ett spel för gallerierna. Ett spel som skall få passagerarna att känna sig lugna och fortsätta flyga. Men det finns otaliga exempel på saker som inte är helt logiska inom flygsäkerhetsreglementet. T ex att man inte får ha med sig en liten sax eller en nagerfil, fast glasflaskor, som avbrutna kan orsaka stor skada är tillåtna. Varför är tändare och litervis med brännbar vätska (sprit) tillåtet?

Anekdoter om slapp säkerhet är legio. När jag nyligen flög från Landvetter satt den unga säkerhetskontrollanten och filade naglarna och kastade inte så mycket som en blick på röntgenapparatens skärm under de flera minuter jag tittade. En kollegas pojkvän tog med sig sin kniv ombord genom att helt enkelt lägga upp den på bandet tillsammans med sin plånbok. Ingen tittade noggrannare efter. En bekant fick 500€ i böter för att ha försökt ta ombord en flaska 80%-ig Strohrom på flyget (60% hade varit ok). Hans kompis som hade en likadan flaska släpptes igenom.

Säkerhetscharaderna har till största delen syftet att visa att man "gör något" åt säkerhetsproblematiken.² Men det är ett illa genomtänkt och kontraproduktivt görande. Inte bara gör det inte någonting åt själva problemet, det hotar också skapa en övertro på att det fungerar, samt att undergräva folks förtroende för hela systemet när man ser hur dåligt det fungerar. Louisep skrev intressant om detta strax efter Londonhändelserna, även om jag inte riktigt delar hennes vapenliberala inställning.

Naturligtvis behövs säkerhetskontroller på flyget, men det behövs utvärderade, verksamma metoder, och inte det detaljtrams vi har nu. Samtidigt behöver vi fundera över hur vi skall skydda oss på andra områden, tex mot bomber på tåg och färjor. Men vi måste göra det på ett sätt som uppnår en rimlig balans mellan frihet och säkerhet, öppenhet och övervakning och bekvämlighet och krångel. Tyvärr ser det inte bra ut på det området.

¹ Som Schneier on security skrev om att vi numera ofta tvingas ta av oss skorna i säkerhetskontrollen

[W]e should all be glad that Richard Reid wasn't the "underwear bomber".

² För det är ju inte ens så att flygbolagen själva litar på sin kontroll. I torsdags tvingades ett Ryanairplan nödlanda i Köln efter att en full polack hotat spränga en bomb ombord.

Andra bloggar om: flygsäkerhet, terrorism.

Serie i tiden...

Samma dag som avhandlingen hämtades ut från tryckeriet hittar jag det här i min inbox.
Tipstack till CMH.

Urartade debatter...

Det finns vissa ämnen som man inte verkar kunna diskutera utan att diskussionen mycket snabbt förfaller i pajkastning, personangrepp, och byggandet av gigantiska halmgubbar som sedan med liv och lust huggs ner. Ett exempel som slog mig nyligen skillnader mellan kvinnor och män. En kommentar till en postning av Malin på Vetenskapsnytt gled direkt bort från ämnet och attackerade istället en halmgubbe. Nu är debatten där ändå snäll, jämfört med vad man hittar på mer livliga fora. I en diskussion om köndiskriminering inom forskningen, på Cosmic Variance, var det också många som slogs mot halmgubbar istället för att diskutera på riktigt.

Men det finns ändå tre ämnen (som jag följer debatter i: jag är tex inte intresserad av debatter om abort i USA) som inte verkar gå att diskutera alls; israel-palestina, evolution-kreationism och nykomlingen klimatet. Här urartar alla debatter blixtsnabbt. Debattörerna (för att vara snäll) har redan sina åsikter cementerade, och de är inte intresserade av att försöka övertyga någon med sina argument utan verkar istället vara ute efter att kamma hem poäng från sina supportrar. Ett tag var jag inne på att skriva kommentarer till folk som citerar t ex Competive Enterprice Institute som aktoriteter i klimatfrågan, men jag insåg att det inte skulle tjäna något till.

Det finns ett par olika former av argument som används flitigt i urspårade debatter. Ovan nämnda halmgubbar är ett vanligt exempel. Vanligt är också göra ovidkommande jämförelser som ställer motståndaren på samma planhalva som någon det är mindre smickrande att umgås med. Ett exempel kunde man hitta i veckan när Erik Svensson lyckades blanda in Augusto Pinochet i sitt utfall mot Anders Isakssons kritik mot utsläppshandeln. I sin extrema utsträckning är det naturligtvis nazismen som är allas favoritliknelse, något som på usenet gav upphov till Godwins lag. Det är hart när omöjligt att hitta en diskussion om tex Israel eller "gun control" som inte nästan genast attraherar sådana argument.

I debatter mot vetenskap, där det är svårt att angripa motståndaren direkt eftersom det kräver stora kunskaper och då vetenskapliga argument ofta är väl underbyggda, används ofta en annan teknik; man riktar in sig på en eller ett par punkter där teorin kan ses som svag, och försöker att få det att verka som om denna detalj är en avgörade faktor. Så kan man i princip sammanfatta hela ID-debatten, och stora delar av klimatdebatten.

I och med att dagens debatter sker mer utspritt på tusenstals bloggar och fora istället för på usenets alt.något.ämne blir trådar sällan så långa att Godwins lag behöver åberopas, men en liknande princip kan införas, där ovan beskrivna, och andra liknande, vulgoargument helt enkelt ignoreras. Svara inte trollen!

Inlämnat

Nu har avhandlingen gått till tryck. Dags att börja skriva errata-lista...

Murphy rules!

Inlämning i morgon... gissa när filserverhelvetet betämmer sig för att krasha?

Uppdatering: Back online. Bara lite skrämselhicka där.

Rubriktrams

Jag måste sluta att ta rubriker i kväll- och veckotidningar som personliga förolämpningar. Jag blir ju förbannad varje gång jag är i en affär. För att inte tala om att titta in på Expressen.se... Alltså, tror de verkligen att jag är intresserad av det där?!? Eller är jag bara fåfängt elitistisk när jag ser mig själv som en potentiell, men ovillig målgrupp?

Googe

Google brukar ju uppdatera sin logo inför helgdagar. Den här gången blev det lite fel... Eller skall den där lilla pinnen förställa ett "l". Fult istället för fel i så fall!

ZzZzZzZz

Jag visste väl att alla de där eftermiddagsföreläsningarna var bra till något. Nu kan jag ju alltid hävda att jag snoozade för hjärtats skull.

Hurra för koldioxid

I ScienceNow kan man läsa om hur koldioxid förmodligen räddade jorden från ett öde som frusen obeboelig öken, liknande Mars. Under sina första miljard år var jorden ett ganska spännande turistmål, med ständiga vulkautbrott som spydde ut lava, damm och gas. Men jorden kallnade snabbt. Lite för snabbt! Solen var ännu ung och lyste inte med samma intensitet som idag utan 30% svagare. Alltså borde temperaturen ha sjunkit långt under noll, och inga hav borde bildats där liv kunde uppstå och utvecklas. Riktigt varför det inte skedde så vet man inte.

Men, nu har man undersökt sten från sediment som bildades för 3,77 miljarder år sedan och hittat överraskande mängder järnkarbonater¹. Dessa, menar man, bildas i marin miljö i en atmosfär med stora mängder CO₂. Och riktigt stora mängder; upp till 1000 gånger dagens nivåer är vad som behövs. Den här enorma mängden koldioxid bidrog till att hålla jordens temperatur uppe genom växthuseffekten så att liv kunde bildas över huvud taget. Så, kanske har de rätt i alla fall: "We call it life".

¹ N. Dauphas et al. "Identification of chemical sedimentary protoliths using iron isotopes in the > 3750 Ma Nuvvuagittuq supracrustal belt, Canada", Earth Planet. Sc. Lett. 254, 358-376.
Långt och tekniskt papper som jag inte riktigt läst, och inte alls förstått, men en nyckelsats, med många caveats, för slutsaten ovan är nog:

The possible presence of siderite in the primary mineral assemblage supports deposition under high PCO₂ [49] and [50]. Whether this high PCO₂ translates into high PCO₂ in the Eoarchean atmosphere or reflects local conditions of precipitation is open to debate [51] and [52].

Andra bloggar om: vetenskap, växthuseffekten, klimat, geologi

Irriterande Orwell

En av 1900-talets största intellektuella giganter, åtminståne postumt, är George Orwell. Även om han, med rätta, är mest känd för 1984 och Djurfarmen, som borde ligga på varje människas läslista, så skrev han mycket annat som är lika läsvärt tex "Down and out in Paris and London", and "Burmese Days". Efter att ha läst många av hans essäer i samlingen "Essays", som innhåller en del guldkorn, som "The Hanging" or "Notes on Nationalism", så har jag upptäckt en irriterande sida hos Orwell; han är tidvis störande självrättfärdig. Orwell beskriver sig själv som demokratisk socialist, och menar i "Why I write" att

Every line of serious work that I have written since 1936 has been written, directly or indirectly, against totalitarianism and for democratic socialism, as I understand it.

Framförallt är det att han uttrycker sig så apodiktiskt som retar mig. Han har rätt, basta! Som när hävdar att en revolution i England är oundviklig och att enda möjligheten att vinna kriget (2 världskriget) är att förstatliga industrier, gruvor osv, eller, inte lika allvarligt, när han försvarar englesk kokekonst. Det är inte det att jag inte trivs med att ha en annan åsikt än Orwell, jag gillar bara inte sättet han ger intrycket av att per automatik ha rätt.

Intressant nog publicerades just en artikel i The New Criterion som är inne på samma spår. Den koncentrerar sig visserligen på "Homage to Catalonia", men tar också upp några exempel som jag nämnt ovan.

För den som inte har läst Orwell, men vill hänga med i diskussionen ändå har det kommit ut en ny bok om hur man talar om böcker man inte har läst. En rolig och läsvärd artikel om den hittar man här.

Andra bloggar om: litteratur, George Orwell.

Rymdskrot

I NY Times kan man idag läsa en artikel om att mängden föremål som ligger i omloppsbana kring jorden nu uppgår till mer än 10000. Då räknar man bara de föremål som man kan spåra från jorden, de som är större än ca 10 cm. Dessa börjar bli en verklig fara för rymdindustrin. När Kina nyligen sköt ner en av sina egna satelliter bröts den sönder i över tusen delar (rött).
Någon gång kommer det att nås en gräns när en kaskadeffekt startar och skrotbitar krockar och bildar mer bitar som bildar mer bitar som... Mängden föremål kommer att växa exponentiellt. De flesta föremålen är dock mycket små, men de kan vara irriterande ändå. Hubbles solpaneler har tex träffats minst 725000 gånger (fram till 2002) av microsatelliter, och de har 5000 hål och kratrar stora nog att kunna ses med blotta ögat. En färgfläck som träffade Challanger i 12000 km/h slog upp en ärtstor krater i ett fönster vilket ledde till att det var tvunget att bytas ut till en kostnad av $100000 innan nästa resa.

Det mesta rymdskräpet är rester av kollisioner och explosioner, men där finns även gamla raketsteg, uttjänta satelliter och åtminståne en skruvnyckel.

Andra bloggar om: rymden, vetenskap.

Nanokräm

Såg just att det finns en fantastisk ny hudkräm med C₆₀.¹ Enligt tillverkaren Zelens är detta väldigt bra för att:

The Fullerene C60 (sic) in Zelens creams is 100 times more effective than the same concentration of Vitamin E in neutralising the harmful "free radicals" which cause premature ageing of the skin.

Så ligger det alltså till. Det är känt att C₆₀ är en effektiv antioxidant, dvs den reagerar effektivt med radikaler, och det är sant att den kallades för "radikalsvamp". Kanske är C₆₀ en bra produkt i hudkräm, om nu antioxidanter har någon effekt över huvud taget, vilket ifrågasatts. Men, det finns fortfarande stora frågetecken om nanopartiklars hälsovådlighet. I en artikel i Journal of Nanobiotechnology (open source) kan man läsa:

While benefits of nanotechnology are widely publicised, the discussion of the potential effects of their widespread use in the consumer and industrial products are just beginning to emerge.

Ganska få studier av toxikologiska effekter av nanopartiklar har genomförts och resultaten har varit tvetydiga. En studie om kolnanorör visade t ex att de är "mindre farliga än asbest". Tack för det! Inte riktigt lugnande...

Om Zelens hudkräm kan man läsa i Chemical and Engineering news. Bland annat tar man upp Nobelprismarknadsföringen

Chemical common sense tells us that a Nobel Prize-winning discovery doesn't necessarily translate to a fantastic consumer product. After all, Marie Curie won a Nobel Prize for the discovery of radium and polonium, but we wouldn't put those in a skin cream. You can see how this might confuse the average consumer.

Man skriver också

I first learned about Zelens [...]in late January at an international nanotoxicology meeting. Curious if a couple hundred nanotoxicology experts were as surprised about this product as I was, I asked the audience who among them would feel comfortable using this product. By a show of hands, fewer than 10 indicated that they would. I decided to follow up further with a few fullerene scientists and nanotoxicology experts. Everyone I spoke with basically said the same thing: There's just not enough information out there to make a good decision either way.

Och där är den springande punkten. Vi vet inte! Och innan man genomfört fler undersökningar kommer i alla fall jag vara lite försiktig. Artikeln innehåller en del andra intressanta frågeställningar kring kosmetika som också kan vara värda att tänka på, t ex att det inte krävs något godkännande av FDA för ingredienser i kosmetika.

En 30 ml burk av Zelens går på £130, så jag tror jag avstår.

¹ Eller ny och ny, den har funnits ute ungefär ett år, men den var ny för mig.
Andra bloggar om: Nanoteknologi, vetenskap, kosmetika. Intressant?

Många böcker

Det publiceras tydligen mycket böcker. Fick mitt ISBN igår. 13 siffror långt har det blivit. Det skall väl räcka ett tag.

Vetenskaplig språkförbistring

Det finns många tillfällen då bristen på gemensamt språk kommer i vägen för god förståelse, inte minst inom vetenskapen. De ofta mycket exakta facktermer som sörjer för god förståelse inom ett forskningsområde kan vara väldigt utestängande för folk utanför samma område. Detta gäller speciellt i kommunikation med allmänheten¹. Ett liknande problem finns mellan olika vetenskapsgrenar där en fysiker omöjligen kan förstå ett biologipapper/seminarium och vice versa. Ta som exempel på dessa delade världar två rubriker ur veckans Nature:

Comparison of the Hanbury Brown–Twiss effect for bosons and fermions

och

Escape from HER-family tyrosine kinase inhibitor therapy by the kinase-inactive HER3.

Finns det någon i hela världen som förstår båda de rubrikerna? Men det här vill jag inte antyda att facktermer är av ondo. De är nödvändiga för att kunna uttrycka sig med den noggrannhet som behövs för att beskriva ett resultat utan att bli onödigt ordrik och förklarande. Problemen är egentligen två, men relaterade: att anpassa texten till den tänkta publiken och att veta vilka uttryck som är tillräckligt allmängiltiga för att inte behöva extra förklaring. Det senare är ofta svårt, särskilt när utrymmet är begränsat. När man läser artiklar i utkanten av sitt eget område händer det ofta man fastnar på uttryck som man inte riktigt förstår. När det gäller kommunikation till allmänheten är det än mer viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Väldigt lite kan då anses som självklart, samtidigt som det gäller att inte förenkla till en sån nivå att man missar viktiga delar. Jag skulle tro att många av missuppfattningarna kring modern fysik kommer av att folk läser för förenklade framställningar. Här kommer vetenskapsjournalisten in. En god sådan skall kunna destillera ner ett resultat till dess kritiska kärna och förklara detta utan att ta bort för mycket information. Det ställer höga krav inte bara på journalistens pedagogiska förmåga, utan även kunskaper. Nature har tex en News and Views-sektion som är ofta är väldigt bra skriven.

En annan språkproblematik som dyker upp med jämna mellanrum är engelskan dominerande ställning som vetenskapens lingua franca. I en artikel i Nature Jobs granskar man hur folk från icke-engelskspråkiga länder har en stor nackdel på den internationella vetenskapliga arbetsmarknaden. När fler och fler forskningsinstitut och universitet världen över byter helt till engelska så förbättras möjligheterna för forskarna att söka sig vidare ut i världen, samtidigt som instituten har en bredare ansökningsbas. Men en del oroar sig över att forskarna på så sätt distanserar sig från lekmännen. Det nämns också i artikeln att många menar att forskningsmöten som hålls på engelska blir mindre livfulla och tystare än möten på modersmålet. Att vi inte kan överge engelskan är självklart, och vi som inte har engelskan som modersmål måste börja jobba tidigt på att förbättra våra kunskaper. För

non-native English speakers working in science are disadvantaged. "Nationally, everything moves more slowly[.] It takes longer to write, communicate and respond, and there is a higher risk of misunderstanding." The problem is exacerbated by a greater likelihood of being ignored if your English is poor

De flesta forskare har nog varit med om att sitta på en konferens och lyssna på en japansk talare med svårligen begripbar engelska och helt enkelt ge upp. Men det är inte heller så lätt alltid att förstå den snabbt talande engelsmannen/kvinnan. Lättast är det nästan med en holländsk talare. Engelska på lagom nivå. I japan har man en gammal tradition av att skriva review-artiklar på japanska författade av experter på området för spridning till icke-engelsktalande forskare/ingenjörer. Kanske är det en förklaring till Japans framgångsrika forskning, trots deras dåliga engelsknivå. Själv har jag egentligen inte blivit klokare över vad man skall göra än förra gången jag skrev om det.


¹ Ett exempel är ordet "kraft" som inom fysiken har en strikt definition, men som inte skall sammanblandas med det vardagsspråkliga kraft. Detta är något som ofta görs när man inom pseudovetenskapen talar om qi-kraftflöden o dyl.

Andra bloggar om: språk, vetenskap, forskning. Intressant?

Är elektronen rund?

Var på ett mycket bra föredrag idag av Ed Hinds från Imperial collage London. Han talade under rubriken "Är elektronen rund?". Det kan synas vara en konstig fråga då elektronen så vitt vi vet är en elementarpartikel och sålunda inte har någon struktur alls. Men det gäller bara "nakna" elektroner. Enligt kvantelektrodynamiken (QED) består vakuum av en soppa där partikel/antipartikel-par ständigt skapas och förintas. Den negativa elektronen suger till sig de positiva partiklarna och repellerar de negativa. På så sätt skapas en laddningsfördelning runt elektronen. Detta kallas för vakuumpolarisation och leder till att elektronen, betraktad utifrån, får en vill utsträckning.

Elektronen har också ett spinn. Det är en inre egenskap hos partiklar som är en vektorstorhet, dvs förutom storlek har den också en riktning. (Jfr t ex med hastighet) Det betyder att elektronen inte är helt sfäriskt symmetrisk, den har i alla fall ett "upp" och ett "ner". Enligt den rådande modellen inom partikelfysiken påverkar inte detta spinn vakuumet, men enligt många andra modeller som supersymmertri så kommer positiva laddningar att dras lite "uppåt" och negativa puttas lite "nedåt". Elektronen får på så sätt ett elektriskt dipolmoment (EDM). Att mäta detta dipolmoment är en stor utmaning. Om det hittas är det ett klart bevis för att standardmodellen är otillräcklig, och om det inte hittas skulle det betyda dödsstöten för många populära utvidgningar av standardmodellen. Problemet är att elektronens EDM är jättelitet, hittills har man mätt att det är mindre än 1,2^.10^-27 e.cm, och gränsen för många teorier ligger kanske en eller två storleksordningar lägre ändå.

Man mäter EDM genom att stoppa in sin testpartikel i ett elektriskt fält (E). EDM samverkar (eller motverkar) fältet och ger ett ett energibidrag, W=E^.d_e, där d_e är elektronens EDM. Detta energiskifte kan man då mätas som en frekvenskskillnad jämfört med en lämplig referensnivå. Men ett EDM på säg 5^.10^-28 e.cm skulle i ett oerhört fält på 100kV/cm bara ge ett bidrag motsvarande 10^-8 Hz, eller en svängning per 3 år. Detta går inte att mäta!

Men, vad Hinds har gjort är att kommit på ett listigt sätt att använda molekyler, i detta fallet YbF, för att få en lokal förstärkning av det elektriska fältet på en miljon gånger. Med hjälp av laserspektroskopi kan man då komma upp till en energiskillnad på 10^-2 Hz, något som kan mätas, även om det är oerhört svårt. Hittills har man lyckats mäta ett liiiitet EDM hos elektronen, men man håller på och dubbelkollar data och skall även jämföra med andra molekyler för att vara säkra på at det inte bara är ett systematiskt fel man mäter utan en verklig effekt. Som Carl Sagan uttryckte det: "Extraordinary claims require extraordinary evidence".

PS: Anledningen till att elektronens EDM är så intressant är att under T-inversion skulle spinn byta riktning, men inte EDM. Därför gör man sina mätningar på hyperfinsplittringen hos grundtillståndet hos YbF. För F=1 letar man efter en Zeeman-splittring mellan nivåerna m_F=1 och m_F=-1. Enligt standardmodellen är dessa nivåer exakt degenererade, så om man hittar ett skifte mellan dem är det ett klart bevis på ett T-symmetribrott.
Detta skulle kunna även kunna ge ledtrådar till anledningen för dagens obalans i mängden materia-antimateria, något som kräver ett CP-symmetribrott enligt gällande teorier. OM CPT-teoremet håller skulle ett T-symmetribrott också leda till ett CP-brott, vilket allstå skulle vara av intresse för kosmologer.

Mer kan man bl a läsa här: Towards a new measurement of the electron's electric dipole moment. arXiv: physics/0509169

Andra bloggar om: fysik, vetenskap.

Tramsnyhet

Mitt i halvåttasändningen slog Rapport till med det fantastiska avslöjandet att hastighetsmätarna inte alltid visar korrekt hastighet. Skulle det vara en nyhet? Visste inte alla det? Det bästa var när reportern i undervisande ton berättade hur lätt det är att testa hur mycket för mycket mätaren visar; det är bara att mäta hur lång tid det tar att köra en bestämd sträcka. Jooo, det hoppas jag att de flesta redan visste.

Och naturligtvis måste mätaren visa något för mycket, eftersom lagen säger att den absolut inte får visa för lite. En viss marginal måste man då ha, tex för förändrad däckstorlek osv. Det är rekommenderat att man håller olika däckstorlekar på en bil inom ca 3% av orignaldäcken.¹ Ytterligare knappt 1,5% skiljer mellan ett nytt och ett slitet däck. Och kanske ytterligare någon procent i skillnad mellan ett däck med olika däcktryck. Den mycket upprörde mätingenjören var ju riktigt löjeväckande. Suck!

¹ Skillnaden i däckalternativ från fabriken på tex Volvo S80 är 1,2%.

Andra bloggar om: trafik, rapport, trams.

Rätt inspiration

Så här känns det nu!

Förintelseförnekelse

Med tanke på de nyvarande förslagen om en EU-överskridande aktionsplan mot högerextremism, som bland annat skulle innefatta en lag som förbjuder förintelseförnekelse så hittade jag bra inlägg från december av Blogge Blogglito. Väl värt att läsa. Han skriver bland annat

Den aktuella dataläraren är således dum i huvudet. Han är en idiot. Men han kan vara en bra datalärare för det. Det vimlar av kompetenta fackmän i Sverige som är politiskt dumma i huvudet.

Det påminner mig om ett citat av Richard Feynman:

I believe that a scientist looking at nonscientific problems is just as dumb as the next guy.

Jag har skrivit många gånger om det idiotiska i att försvara demokratin mot extremister genom att inskränka våra grundläggande rättigheter. Det fungerar lika dåligt på högerextremister som på terrorister. Istället för att kasta Irving i fänglese där han kan bli martyr för de sina så är det bättre att bemöta honom, eller ignorera honom. Detsamma med ledaren för EU-parlamentets nya clown-parad, Bruno Gollnisch.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, politik, förintelsen. Intressant?

Bloggkartan

En liten kartfunktion för att se var bloggare finns IRL. Jag är första blogg i Landala tydligen...

Felaktiga slutsatser om övervakningsenkät.

På Sveriges radio presenteras resultatet i en ny undersökning från Integritetsskyddskommittén. "Svenska är positiva till övervakning" låter rubriken. Siffrorna som presenteras ger verkligen stöd för detta:

- Nästan 80 procent tycker att kontrollerna av medborgarna borde öka för att komma åt terrorism och grov brottslighet.
- 87 procent anser att polisen ska få använda buggning och hemlig avläsning av datorer.
- 51 procent vill DNA-registrera hela befolkningen.
- 97 procent vill införa kameraövervakning på allmänna platser.

Men hur ser frågorna egentligen ut? Rapporten i sin helhet finns tillgänglig på nätet. Angående övervakningskameror kan man till exempel se att frågan som ställdes var:

Tycker du att kameraövervakning ska vara tillåten eller otillåten på allmänna platser om det behövs för att förhindra eller avslöja terrordåd?

med svarsalternativen Tillåten, Otillåten eller Ingen åsikt. Av de svarande har 96% svarat Tillåten. Men, frågeställningen undviker komplikationer som vad behov betydeter, om ökad kameraövervakning verkligen är effektivt, hur det sker med så kallad funktionsglidning, vem som skall ha tillgång till bilderna, hur länge de skall sparas, och så vidare. Som verklig åsiktsmätning är det en frågeställning som inte har något värde över huvud taget. Men den nuvarande kompletta avsaknaden av debatt gör att folk inte har reflekterat över problemet utan helt enkelt tar frågans formulering som ett fristående faktum. Om det vore så att ökad övervakning automatiskt ledde till färre terrordåd och inga oskyldiga kom till skada så visst: 96% är en vettig siffra. Men verkligheten är inte så enkel. Vad frågan egentligen ger svar på är hur många som passivt skulle stödja en övervakningslinje när den smygs in utan debatt.

Samma sak gäller för buggningsfrågan.

Vissa mycket integritetskränkande metoder får i dag inte användas i polisarbetet. Det gäller t.ex. buggning och hemlig avläsning av datorer. Tycker du att polisen bör få använda även den typen av metoder?

Alternativen här var: "Ja, alltid", "Ja, men bara i undantagsfall", "Nej" och "Ingen åsikt". Fördelningen var 28%, 59%, 10% respektive 3%. Från detta dras slutsatsen att 87% vill tillåta polisen att bugga eller läsa av datorer. Man skulle lika gärna kunna dra slutsatsen att 69% är restriktiva till att ge polisen sådana medel. För vem vet vad "i undantagsfall" betyder?

Hela rapporten genomsyras av en aningslöshet gentemot statens övervakningsmöjligheter och den skada som kan se när (inte om) känsliga uppgifter läcker ut. Det ses tydligt genom att man vill tillåta oerhört långtgående övervakning från statens sida medan nästan 70% menar att det är känsligt att lägga ut ett klassfoto på nätet, en tredjedel vill gå så långt som att förbjuda det. Eftersom Sverige är den ultimata "nanny"-staten har folk vaggats in i att reflexmässigt se staten som god. Man har lyckats glömma IB-affären, tvångsteriliseringar och andra fläckar på det statliga samvetet. Det är uppenbart att många, när de svarar, automatiskt menar att de själva aldrig kommer att drabbas av övervakningen. Jämför t ex att 90% är positiva till övervakningskameror för att "folk känn[er] sig tryggare", medan endast 15% skulle vilja ha en kamera i fikarummet på jobbet för att förhindra stölder. Likaså att 58% vill öka kontrollen över medborgarna för att utreda skattebedrägerier medan endast 28% tycker samma sak om fortkörning. Ja, övervaka andra. Nej, inte mig!

Det behövs en ordentlig debatt i Sverige där en ökande övervakning verkliga för- och nackdelar ställs mot varandra. Det behövs ordentliga underlag innan vi gladeligen accepterar åtgärder som buggning och avläsning av alla mail. Vi kan inte lita blint på polisen som säger att de är nödvändigt. Polisen vill alltid ha större befogenheter. Därför stiftar inte polisen lagar. När våra politiker inte är tillräckligt ärliga för att vilja ha en öppen debatt om övervakningen gäller det för andra att ta upp frågan. Någon på den här listan som känner sig manad? Veckans debattartikel av Björn von Sydow var välkommen!

För övrigt, svaret på frågan "Tycker du att kontrollen över medborgarna bör öka eller minska när det gäller att komma åt bidragsfusk?": Borde öka 69%, Lagom som i dag 27%, Borde minska 2%, Ingen åsikt 3% borde väl ge kvällspressen en eftertanke nästa gång de kör rubriken "Försäkringskassan sätter åt sjukskrivna!"

Andra bloggar om: övervakning, enkät, integritet, politik. Intressant?

Nytt oljebråk

Återigen är rysk energi högst på dagordningen. Den här gången genom ett stopp i oljeleveranserna till Polen och Tyskland. I det här fallet är det kanske inte allena Rysslands skuld. Vitryssland har som svar på höjda gaspriser lagt en transitavgift på olja på 45 dollar per ton. Då Ryssland vägrade betala beslöt man att själva ta ut avgiften i form av olja. Näpps sa ryssarna och stoppade oljeflödet. Tyvärr drabbar det andra nedströms, men det är smällar man får ta. Det är ju en mild vinter...

Med risk för att låta som en en trasig skiva¹ upprepar jag återigen ovisheten i att stoppa alla våra ägg, som riskerar att förbli okokta, i den ryska energikorgen. Nu har ju till och med Angela Merkel gått ut och varnat att den nya krisen förstör Rysslands förtroende och att man inte kan bygga något förtroendefullt samarbete. Det är skillnad mot tonerna under den förre kanslern Schröder, som höll Putin för bästa vän och som ju belönades med en fin position i Nord Stream AG. Merkel sa vidare att det här visar på vikten av ett närmare energisamarbete inom EU. Något som jag länge förespråkat. Hoppas bara att det leder till handling och att vår nya regering inte inte blint trampar på i sossarnas snitselspår ut i mörkret.

En intressant aspekt är att det är Vitryssland, vars Lukasjenko länge understötts av Moskva, som till denna milda grad retat Ryssland. Som Kjell-Albin Abrahamsson påpekade i Studio Ett så vore det ironiskt om det var Putin, som så länge till EU-ländernas förtretelse hjälpt Luksjenko att klamra sig kvar vid makten, som slutligen bidrog till hans fall. Det hoppet är väl en av de få ljuspunkterna i det hela.

¹ Kommer nån numera ens ihåg en trasig skiva? En trasig MP3 hackar ju inte lika charmigt som en repad vinyl. Dags att uppdatera liknelserna.

Andra bloggar om: Ryssland, olja, energi. Intressant?

Julklappsprojekt

Julklappsmonteringen klar. Men snett och vint sitter den! 8 st åtta-millimeterbultar håller mig uppe när skrivkrampen blir för svår.

Nytt år - lite postande

Så här snöigt var det i Värmland runt nyår. Ingen skidåkning blev det. Det blev desto mer god mat och goda drinkar... det som skulle bli en sund aktiv resa. Ha! Pfft!

Nu när datum är satt lär det väl bli lite mer sporadiskt postande här än vanligt.

Regler kontra religion

Hörde idag på radio att facket satt två företag i Småland i blockad. Anledningen är att de inte vill teckna kollektivavtal då det strider mot deras religiösa övertygelse. Ägarna tillhör någon skum sekt (jaja, eller vad de nu vill kalla det) som menar att deras avtal med Gud räcker. I inslaget var alla mycket respektfulla och sa att man skulle hitta lösningar som inte stred mot religionsfriheten. Men va fan! Oavsett vad man tycker om kollektivavtal så får man ju bestämma sig. Antingen har vi ett sekulärt samhälle där lagar och regler är friställda från religionen, eller också har vi ett samhälle där vissa religioner anses som "finare" än andra, och de kan sätta sina egna regler. Total religionsfrihet fungerar inte. Om jag grundade en sekt inom Pastafarismen där det är förbjudet att betala skatt, slipper jag det då? Om inte, varför skall min religion inte ges samma respekt som Plymouthbröderna?

Andra bloggar om: religion, sekularism. Intressant?

Mer KRAV till jul?

En sak som jag funderat över länge är KRAV-märkt, eller ekologisk, mat. Är den nyttigare? Är den bättre för miljön? Diskussionen dök upp i samband med en middag nyligen. Kanske är det bara för att alla talar så himla positivt om ekologisk och rättvisemärkt mat som min inbyggda "conventional wisdom"-skeptisism sätter in.

Nätet är nedlusat med sidor som slentrianmässigt verkar jämställa ekologiskt odlat med nyttigt. Ingenstans hittar jag några undersökninga som visar att detta faktiskt är fallet.

Än interessantare är naturligtvis frågan om ekologiskt odlad mat är bättre för miljön än "normalt" jordbruk. Frågeställningen togs upp i senaste numret av The Economist (Voting with your trolley (pren. krävs)) där man menar att

There are good reasons to doubt the claims made about three of the most popular varieties of “ethical” food: organic food, Fairtrade food and local food. People who want to make the world a better place cannot do so by shifting their shopping habits: transforming the planet requires duller disciplines, like politics.

Vad är då argumenten för ekologisk odlad mat, och argumenten emot. På KRAVs hemsida skriver man att man skall utforma verksamheten så att "användningen av naturfrämmande ämnen undviks". Kort sagt--inget konstgödsel. Konstgödning framställs ofta av fossila bränslen och en minskning skulle leda till mindre bränsleförbrukning och mer "naturligt gödsel". Men, det leder också till mindre intensiv odling och följdaktligen att mer areal kvävs för odling. En biokemist i Edinburgh menar också att organisk odling kräver mer energi eftersom avkastningen är lägre och man håller ogräs borta genom att plöja mer. KRAV skriver också att man skall minimera användningen av energi. Det kan faktiskt betyda att det är bättre att köpa spanska tomater och köra hit dem i lastbil, istället för svenska tomater som odlas i drivhus.

Ett annat krav är att man inte skall använda GMO-produkter. Men att kategoriskt döma ut GMO tycker jag är att ta i för mycket. Jag tror att det finns stora förbättringar att vinna inom jordbruket genom gen-modifiering. Ta bara exemplet med den giftfria bomullen som rapporterades för ett tag sedan. Skulle det fås att fungera ordentlig skulle det kunna bli en verklig förbättring.

När det gäller rättvisemärkt mat så har jag inte tänkt så mycket på det. Mestadels i linje med: "Det låter väl bra, men rättvist kaffe är inte lika gott som Mollbergs". I Economist-artikeln skriver man

What about Fairtrade? Its aim is to address “the injustice of low prices” by guaranteeing that producers receive a fair price “however unfair the conventional market is” [...] Who could object to that?
Economists, for a start. The standard economic argument against Fairtrade goes like this: the low price of commodities such as coffee is due to overproduction, and ought to be a signal to producers to switch to growing other crops. Paying a guaranteed Fairtrade premium—in effect, a subsidy—both prevents this signal from getting through and, by raising the average price paid for coffee, encourages more producers to enter the market. This then drives down the price of non-Fairtrade coffee even further, making non-Fairtrade farmers poorer.

Med allt detta vill jag inte säga att jag tycker att hela KRAV- och Fairtradekampanjerna är kontraproduktiva. Det finns br och dåliga drag i dem. Det man bör inse, som alltid, är att det inte är så enkelt att säga att ekologiskt=bra; "oekologiskt"=dåligt. Den överhuvudtaget viktigaste förändringen för att göra jordbruket mer rättvist är att slopa den rika världens (och framförallt EUs) tullmurar mot varor från tredje världen och det vansinniga jordbruksubventionerna. Det går dock stick i stäv mot stora delar av miljörörelsen som är anti globalisering och förespråka lokal produktion även då detta inte nödvändigtvis är bättre.

Andra bloggar om: KRAV, miljö, jordbruk, energi. Intressant?

Som om inte julstressen vore nog...

Opponenten är utsedd, LaTeX-mallen är fixad¹, menande blickar kommer från professorn, det mumlas om deadlines, paniken kommer krypande... Japp, det finns inga ursäkter längre. Det är skrivardags².

¹ Förutom att sidhuvudena inte funkar som de skall.
² Dvs, det är dags att försöka ha någonting som liknar ett liv samtidigt som man förutom avhandlingsskrivande skall sköta labbet som vanligt, slutföra experiment, påbörja experiment som sedan skall slutföras, bygga ny utrustning, fundera på artiklar man borde ha skrivit, söka jobb och se fram emot arbetslöshet...

Andra bloggar om: forskning, avhandling, panik.

Charmigt

Idag fick jag¹ besök av en elev från Nacka. Han/hon kom hit via google och frågan "varför finns det gravitation på jorden men inte på andra planeter". Hmm... Hoppas eleven lärde sig något nytt här.

¹ Ja ja... min blogg!

Den fantastiska nanoteknologin.

Sitter och skriver lite på flumkapitlet (dvs inledningen) i avhandlingen. Det fick mig att tänka lite på det här med nanoteknologi. Det är ju helt klart ett änme som exploderat under det här århundradet. Själva "nano-" kommer ju från grekiskans nanos som betyder dvärg. Ordet nanoteknologi populariserades på 1980-talet av Eric Drexler, som vad den första personen som fick en Ph. D. i nanoteknologi (molecular nanotechnology från MIT).

Idag är nanoteknologi "big business"! I USA finns National Nanotechnology Initiative som har 1,2 miljarder dollars i funding under 2007. En sökning på Google ger nästan 15 miljoner träffar på "nanotechnology" Tusentals forskare världen runt producerar tiotusentals artiklar årligen. Nature har startat en ny tidskrift, Nature Nanotechnology. En sökning i CAS på ordet "nano" ger en inblick i utvecklingen inom området¹. En nästan perfekt exponentiell tillväxt. En titt i de senaste veckornas nummer av ett par nano-tidskrifter ger ett femtiotal nanoord till listan, förutom nanotuber också ord som nanoribbon, nanochannel, nanowhisker, nanofracture, nano-explosion, nanovoid...

Naturligtvis är det en teknologisk utveckling som ligger bakom. Det är idag möjligt att göra saker som knappt var tänkbara för bara ett par decennier sedan. Men det har också blivit ett buzzword, ett ord som ger pengar. Och forskare anpassar sig. En hel del nanoarbete är forskning som pågått under längre tid, men som nu döpts (eller stöpts) om för att bli "nano". Men nano tog fart runt 1990. Det var då Krätschmer et al lyckades framställa rent C60 i större mängd, och året efter publicerade Iijima sin Nature-artikel om kolnanotuber. Och så var ett nytt fält fött.Visst känns det roligt att vara mitt i ett så expanderande fält, men på samma gång är det oerhört otacksamt. Man har ingen chans att hänga med i utvecklingen. Man tvingas specialisera sig. Hålla koll på en allt smalare del av det man tidigare kände var "mitt" ämne. Frågan är hur länge utvecklingen fortgår. Om man extrapolerar ur figuren kommer alla nanoartiklar år 2016 handla om nanotuber. Det blir ~600000 artiklar vilker motsvarar ungefär det totala antalet publicerade vetenskapliga artiklar i världen. När planar kurvan ut? Och 10000-kronorsfrågan är naturligtvis: Vad kommer sedan?

¹ Intressant är att den äldsta artikeln under sökordet nano är från 1884 och publicerad i Berichte der Deutschen Chemischen Gesellschaft. På den tiden handlade nano om natriumnitratnatriumnitrit NaNO₂!

Andra bloggar om: Forskning, Vetenskap, Nanoteknologi, Nanorör. Intressant?

Morgon på utbildningsfabriken

Advent

Idag är det första advent... tror ni att lamporna på adventstriangeln funkar? De funkade när jag packade ner den för ett år sedan. Jag tror att det bor troll¹ på vinden som sabbar lamporna när man inte ser.

¹ Samma troll som bor i min vacuumkammare alltför ofta...

Andra bloggar om: Advent

David Goldblatt

I dag var jag på Hasselblad Center¹ och såg Hasselbladvinnaren David Goldblatts utställning. Goldblatt är sydafrikan och har fotograferat utvecklingen i landet under ett halvt sekel. Hans fotografier känns mycket personliga och bilderna publiceras alltid med bildtexter som sätter dem i sammanhang och gör dem ännu starkare. Goldblatts bilder är en krönika i svartvitt över apartheidsystemets orättvisor och ologiskhet för att övergå till färg när han visar livet i dagens Sydafrika. Bilderna är ofta mycket detaljrika och man kan bli stående en lång stund och betrakta dem. Det känns när man ser fotografierna att han lyckas förmedla någon sorts förståelse för dem han fotat, deras situation och dess orsaker.

A farmer’s son with his nursemaid, Heimweeberg, Marico Bushveld. 1964

© David Goldblatt

För den som har vägarna förbi Göteborg (eller kanske tom bor här) så rekommenderar jag starkt ett besök på Hasselblad Center. Utställningen pågår till den 21 januari. På Konstmuséet pågår också fram till den 7 jan en utställning kallad undercurrents06. Mycket av undercurrents är kanske inte min kopp te, men där ingår bland annat två tysta videodokument av en Taiwanesisk konstnär, Chen Chieh-Jen. De båda filmerna är mycket vackert filmade och känns "fotografiska" på ett sätt som får dem att passa bra att se i samband med Goldblatt-utställningen. På tal om fotografisk finns också ett verk av Speculative Archive som består av sex stycken enfärgade postrar med en liten text tryckt som beskriver sex politiska affisher i ord.

¹ En dålig dag att gå. Det var sista helgen för Konstmuséets Picasso-utställning och massor av folk.

Andra bloggar om: David Goldblatt, Fotografi, Konst

Aktuell teater

Igår var jag på Folkteatern och såg Tour de Force Theaters gästspel med George Orwells Animal Farm. Det var ganska många år sedan jag läste Animal Farm, men det som slog mig är att trots att den skrevs 1945¹ med Sovjetunionen som klar måltavla så är den oerhört vital fortfarande. Animal Farm är egentligen inte en beskrivning av den kommunistiska ideologins förfall, utan en studie i miltarismens och förtryckets mekanismer. Inte minst Squeler som propagandamaskineriet är en oundviklig del av varje förtryckarregim. Men inte bara där; det politiska spindoktorerandet har blivit en essentiell del också av vårt politiska liv.

Efter att ha sett pjäsen känner jag att det är dags att lägga Animal Farm till omläsningslistan.
¹1945 var Storbritanninen och Sovjet fortfarande allierade och Orwell Sovjetkritik ansågs olämplig och boken refuserades av många förlag på regeringens inrådan.

Andra bloggar om: George Orwell, Animal Farm, Teater

God etta!

(Via) Storbritannien var sämst i den undersökning jag skrev om för ett tag sedan, och det verkar som om de vill behålla den positionen. I The Guardian can man läsa:

Police are to demand new powers to arrest protesters for causing offence throughthe words they chant and the slogans on their placards and even headbands.

The country's biggest force, the Metropolitan police, is to lobby the attorney general, Lord Goldsmith, because officers believe that large sections of the population have become increasingly politicised, and there is a growing sense that the current restrictions on demonstrations are too light. [min kursivering]

Allt för att försvara demokratin mot de onda terroristerna antar jag... Med sådan vänner behöver man verkligen inga fiender!

Andra bloggar om: Övervakning, Storbritannien

Bond

I fredags var jag på det nya biomultiplexet Bergakungen och såg Casino Royale. Själva anläggingen är ju riktigt snygg, och att det finns en bar i huset är ju rätt ok. Det låga huset smälter in väl i omgivningen och är inte påträngande. Den intressantaste delen var ju dock strömavbrottet mitt i filmen. Snipp... 20 minuter satt vi och väntade innan strömmen var tillbaka.

Själva filmen var ju en Bond-film, inget snack om det, men man slapp ju de allra värsta teknikmissfostren som funnits i de senaste filmerna. Den "osynliga" bilen i Die Another Day var ju bara för mycket. Dock tyckte jag att det var lite väl uppenbar produktplacering i Casino Royale, framförallt från Sony. Inget snack om att Ford var en annan stor sponsor.

Se den om du gillar Bond, annars kan man låta bli.

Andra bloggar om: Film, James Bond

Och ännu mera kreationism!

De senaste veckorna har varje nytt nummer av Nature varit förenat med en suck av trötthet och uppgivenhet. varje nummer har innehållet nya artiklar om kreationism också på den här sidan om pölen. Den här veckan är det "Anti-evolutionists raise their profile in Europe". Än så länge är det ju på en förhållandevis låg nivå, men om man tittar på utvecklingen i USA så är det ju inte en rolig syn. När kreationister/ID menar att de är vetenskapliga och rationella är det naturligtvis inte vetenskapligt skolade männsikor som är deras mål. Det är naturligtvis folk som har en ganska vag idé om vad vetenskap är, vilket ju tyvärr är ganska många. Målet är naturligtvis att om folk hör tillräckligt många gånger att det finns en kontrovers bland vetenskapsmän om evolution kontra ID så tror de till slut på det. Som Lenin uttryckte det (enligt quotationspage därför på engelska)

A lie told often enough becomes the truth.

För vetenskapens förespråkare gäller det istället att försöka föra fram Franklin Roosevelts version

Repetition does not transform a lie into a truth.

Dvs att saker inte är sanna för att "någon" säger det, eller för att man har gjort så i hundratals år eller för att det står i en tvåtusen år gammal bok¹...

¹Mer om det en annan gång.
²Med anledning av detta hittade jag EUs undersökning om attityder till vetenskap i Europa. I den finns mycket intressanta punkter som jag tänkte försöka kommentera vid ett senare tillfälle.

Andra bloggar om: kreationism.

Svar om böcker.

För första gången har jag blivit inbjuden till att delta i en Meme. Betyder det att någon läser vad jag skriver och faktiskt är inresserad. Tack Magnus! Visserligen tycker jag vanligen inte om att "skriva på kommando", men eftersom ämnet intresserar mig så tar jag väl tag i det då.

1) En bok som förändrade ditt liv?
Jag tycker att det är svårt att peka ut en bok som förändrat mitt liv. Jag tror aldrig jag upplevt några sådana livsomvälvande ögonblick. Det är snare en process där enskilda steg är svåra att värdera. Kanske skulle jag ändå vilja försöka får jag rota i min litterära utveckling. Den som började med Bamse och Kalle Anka i barndomen, och som via Fem-böckerna och Tre Deckare ledde till äventyrsromaner av Verne och Dumas. Någonstans där upptäckte jag att det är skillnad på litteratur och litteratur. Efter att provsmakat en del vågade jag mig på det som öppnade mina ögon för den fantastiska, myllrande värld som finns mellan pärmarna; Krig och fred.

2) En bok du läst mer än en gång?
Jag läser ganska sällan om böcker. Det händer ibland att jag bläddrar i dem igen, letar upp favoritstycken som jag läser på nytt, men ganska få hela böcker. Några har det dock blivit, t ex Månpalatset av Auster och 100 år av ensamhet av Marquez. 1984, Animal Farm och Förvandlingen är också bland omläsningarna (De två senare lästes första gången av tvång och senare av intresse).

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Tja, vad skall man säga? Det är en fråga som dyker upp om och om igen och som, varesig det gäller böcker, musik eller något annat, är svår att förstå vad som menas med. Är systet att jag skall svara på "Vilken bok är så bra att jag kan läsa om den i evighet?", eller? Någon sådan tror jag inte finns. Kan jag räkna Encyclopeadia Britannica som en bok? Den tar lång tid att tröttna på. Eller kanske vore det vettigaste att ta med en riktigt tjock bok med tomma blad att fylla själv.

4) En bok som fick dig att skratta?
Har skrattat högt för mig själv åt Terry Pratchetts böcker. Speciellt de tidigare Skivvärldböckerna. Annars är jag en serieälskare, och nästan ingenting är så roligt som Kalle och Hobbe. Fick den stora boxen med alla strippar i julklapp förra året. En guldgruva.

5) En bok som fick dig att gråta?
Gråter sällan av rörelse. Visst kan jag känna en klump i halsen ibland, men... Men det som får mig att känna så är sällan skönlitterära historer, utan dokumentära. Ett stycke som varje gång jag läser det får mig att nästan gråta kommer ur The Shadow of the Sun av Ryszard Kapuściński

[...]We are here among people who do not contemplate trancendence and the existance of the soul, the meaning of life and the nature of beeing. We are in a world in which man, crawling on the earth, tries to dig a few grains of wheat out of the mud, just to survive another day.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Min avhandling :-) Eller är det för pretto att kalla den en bok... den kommer ju (peppar, peppar) att få ett ISBN.

7) En bok som inte borde skrivits?
Återigen en svårbegriplig fråga. Jag tycker att Da Vinci-koden är ett slöseri med träd, och hade den inte funnits skulle vi besparats en filmhysteri också. Men många verkar gilla den, så den tjänar väl ett syfte. Annars kan jag se många pseudovetenskapliga böcker, som lurar folk att tro på healing eller annat, som kanske borde lämnats oskrivna i en perfekt värld.

8) En bok du just nu läser?
Finns uppdaterade länkar i listen till höger. Tyvärr har jag den senaste veckan fastnat i Neverwinter Nights 2, vilket inverkat menligt på mitt läsande.

9) En bok du tänkt läsa?
Oj då, jag har oftast en lång lista av böcker jag planerar läsa. Det betyder dock inte att jag verkligen kommer att läsa dem. Nya böcker (relativt sett) kan slå sig förbi hela listan och gamlan namn kan diffundera iväg utan att någonsin bli upplockade. Nu ligger nog Den befriade bruden högt på listan. Sen har jag bestämt mig för att äntligen ta mig igenom Tractatus Logico-Philosphicus som legat länge på nattduksbordet.

10) Skicka vidare till fem personer!
Nej, jag tror inte det. De som jag skulle vilja höra svara är antingen folk som inte bloggar, folk som inte läser min blogg, eller folk som redan svarat. Den enda jag kan komma på som tillhör den första, men inte de tre andra kategorierna är cmh, men jag tror inte han har tid/lust...

Andra bloggar om: böcker.

Att veta allt!

Var och såg den tyska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen) om det paranoida kontrollsamhället som var DDR. Det är en film inte bara om den totala kontrollapparaten, där ingen förseelse var för liten för för alltid ligga den misstänkte till last, utan också om hur systemet hänsynslöst utnyttjades av de styrande för att ge dem politiska eller privata fördelar.

Det östtyska ministeriet för statssäkerhet (MfS, eller mer känt som Stasi) är en av de mest vittomspännade kontrollstrukturerna genom historien. På sin höjdpunkt hade MfS runt 100.000 officiellt anställda och minst lika många inofficiella medarbetare eller informatörer, alltså kanske var femtionde vuxen människa i DDR. MfS kallades partiet svärd och sköld och hade det uttalade målet att veta allt.

Men även om filmen är en spelfilm, och även om den skildrar en tid och ett system som skiljer sig från det som vi i "den fria världen" lever i, så är det ändå en aktuell påminnelse om hur system tenderar att utnyttjas för syften de inte är tänkta för från början. Dagen efter jag såg filmen hade ekot ett reportage om oenighet i det borgerliga lägret om preventiv avlyssning av folk som inte är misstänkta för brott. Det är enligt min mening ett farligt steg i riktningen DDR. Att ingen misstanke finns öppnar för utmärkta möjligheter att missbruka systemet. Därmed inte sagt att en total övervakningsstat av formen DDR är vad som väntar. Men vi får inte glömma att utvecklingen har gjort att övervakning i stor skala kan ske mycket enklare och effektivare än för 20 år sedan. Med automatisk identifiering och lagring av data behövs inte längre hundratusentals personer för att utföra bevakningen. Lägg till saker som lagring av kontokortsinformation, fordonsrörelser, telefon- och internettrafikdata m.m. så behövs inte en misstanke idag. Informationen kan plockas fram när som helst, i all framtid. BBC publicerade nyligen en artikel "Britain is 'surveillance society'", vilket var slutsatsen från regeringens informationskomissionär. I en undersökning av Privacy International hamnar Sverige näst sist av alla EU-länderna när det gäller övervakning, beskrivet som "systematic failure to uphold safeguards", följda endast av Storbrittannien. Om man ser hur det ser ut i England idag är det knappast Big Ben som är landmärket, utan CCTV.

De andras liv är en aktuell film om ett skrämmande förflutet, men som ger grund till tanke även om dagens samhälle.

UPDATERING: Tippstack till Magnus för länken till Anders R Olssons intressanta inslag i OBS den 16 november (30-dagars-arkiv).

Andra bloggar om: Övervakning, Bodströmsamhället, Film, Storebror. Intressant?

Giertych igen

Som jag skrev om i en tidigare post så har en av Polens företrädare i EU-parlamentet, Maciej Giertych¹, en utpräglad anti-evolutionistisk inställning. Nu har han i fått en insändare med titeln "Creationism, evolution: nothing has been proved" publicerad i Nature där han attackerar den kritiska artikeln där för några veckor sedan. Brevet är en samling av de vanliga kreationist/ID-anspråken, som redan blivit genomgående avvisade 100 gånger om. PZ Myers på Pharyngula har publicerat brevet med länkar till svar på Giertychs invändningar, mestadels från gamla artiklar på TalkOrigin.

Det är svårt att se vad Giertych vill uppnå med sin insändare. Det känns inte som om det är ett brev som kommer att övertyga någon av Natures läsare att han har rätt, särskilt inte när hans argument är samma gamla upprepningr man hört tidigare. Det är en form av argumentation som inte är inriktad mot folk som är någorlunda insatta i debatten (om ens vill kalla den det) utan snarare riktar sig på ett emotionellt plan till dem som inte egentligen vet vad det handlar om. Det är istället den känslomässiga instinkten alla borde för höras man vädjar till. Så, jag förstår inte riktigt vitsen med att publiceera det brevet i Nature, om det inte är så att han verkligen tror på det han skriver, vilket i sig är anmärkningsvärt. Inte minst för den uppenbara lögnen "I am critical of the theory of evolution as a scientist, with no religious connotation." [min kursivering]. Se t.ex. hans förord till "Creationism rediscovered" av Gerard J. Keane.

¹ Och pappa till utbildningsministern Roman Giertych.

Andra bloggar om: kreationism, evolution, pseudovetenskap. Intressant?

Larmrapporter

Det har varit mycket tal om larmrapporter på sistone. Många har kommenterat Vetenskap och Allmännhets undersökning om folks attityd till vetenskap där larmrapporterna i framförallt kvällspressen drar ner förtroendet för forskarna. I dagens brännpunkt i SVD varnar Björn-Ola Linnér för att domedagsprofetsiorna om klimatet kan leda till att folk tröttnar och att belackarna får vatten på sina kvarnar. Likaså kritiserar PJ Anders Linder rättmätigt en synnerligen apokalyptisk ledare i Journalisten.

Men vem ligger bakom alla dessa larmrapporter? Fritt spekulerandes skulle jag vilja säga att det är ett tredelat ansvar, där de olika delarna har helt olika syften. En del är naturligvis journalister som älskar bra, dramatiska rubriker. Så länge som skrikiga klimatrubriker säljer lösnummer lär vi få leva med dem, vare sig de är befogae eller ej. En annan del är olika särintressen, som miljörörelser och lobbyorganisationer av mer eller mindre extrem grad¹. När man vill få ut sitt budskap är det lätt att ta till de allra värsta scenarierna för att öppna folks ögon. Det är det som händer nu när man talar om smältande polisar och klimatkatastrofer. Samtidigt finns det lika liten anledning att tro dem som hävdar att inga fara finns. Att vi kan köra på som vi tidigare. Sanningen ligger väl som alltid någonstans mittemellan². Den tredje delen är forskarna på vilkas resultat larmrapporterna (till större eller mindre del) bygger. Oftast är de vetenskapliga delarna av forskningsrapporter mycket försiktigt och avvägt formulerade. Däremot är det vanligt att populärvetenskapliga sammanfattningar saknar de randvillkor som ligger bakom förutsägelser. Eller att dessa är vagt eller otydligt formulerade.

Men man får inte glömma att larmrapporter i många fall har haft verkan. Men, när de är underbyggda av solid forskning. Titta på ozonhålet; det är i år större än någonsin, men tack vare de globala insatserna mot CFC så räknar man med en betydande återhämtning under det kommande halvseklet. En del av de värsta scenarierna i klimatdebatten nu bygger på antagandet att vi inte gör något utan fortsätter som om inget hänt. Dessa har relevans, men måste presenteras i rätt kontext, och inte som oundvikliga. När det gäller klimatet finns, som Linnér skriver, egentligen inga skäl att vara apokalyptisk, situationen är allvarlig nog ändå. I en ledare i The Economist³ skriver man

[G]overnments should act not on the basis of the likeliest outcome from climate change but on the risk of something really catastrophic [...] Just as people spend a small slice of their incomes on buying insurance on the off-chance that their house might burn down, and nations use a slice of taxpayers' money to pay for standing armies just in case a rival power might try to invade them, so the world should invest a small proportion of its resources in trying to avert the risk of boiling the planet. The costs are not huge. The dangers are.

Om man nu skall kasta skuld på någon för alla larmrapporter så får lejonparten naturligtvis gå till de journalister som genom okunskap eller andra skäl väljer att skriva på ett onödigt alarmistiskt vis (och inte bara om klimatet), men en liten del också till de forskare som i pressmedelanden och andra fora försöker göra sina resultat lite sexigare och spekulerar lite utanför vad deras resultat egentligen ger vid handen. Lobbygrupperna kan man inte lägga någon skuld på, de finns för att förespråka en linje och det är deras uppdrag att göra så. den som använder information från dem måste vara medveten om det. Caveat lector.

¹ För extremister i olika riktningar jämför Jordens vänner med Competitive Enterprise Institute.
²Tage Danielsson: Grallimatik. Struntpratets fysiologi och teknik, 1966
³ Som ju de senaste åren under den vetenskapliga bevisbördan svängt från att vara "klimatskeptiker" till att förorda en förändring av klimatpolitiken.

Andra bloggar om: politik, vetenskap, klimat, larmrapporter. Intressant?

Tankar om VAs undersökning

Via Vetenskapsnytt hittade jag Vetenskap och Allmänhets undersökning (pdf) om svenska folkets attidtyder till vetenskap och forskare. Malin skrev bra om undersökningens frågor om ovetenskap såsom ID och astrologi, men det var också något annat som slog mig gällande svaren.

Det handlar om folks uppfattning av vetenskap som synonymt med teknik. Det jag tänker på är frågan om folks uppfattning av olika områdens vetenskaplighet. Där hamnar medicin på att 94% av de tillfrågade tycker att det är vetenskap. Men var anser de 58% som inte tycker samma sak om historia att det ämnet platsar. Likaså är det slående att kemi och materialvetenskap hamnar så långt efter medicin i vetenskaplighet. Jag tror att folk ser vetenskap främst som utvecklandet av ny teknik, må det vara medicinteknik eller nanoteknik. Men att kemi hamnar så långt bakom hör ju då samman med att man egentligen inte vet vad en kemist gör. Stora delar av medicinen är ju ren kemi, men det är ju inte så sexigt att publicera syntesen av en ny molekyl, hur viktig den än må vara, som att tala om det nya läkemedlet som kommer ur den sedan.

Till viss del hör det ihop med folks (även om det var en mindre andel) tro på astrologi eller ID som vetenskap. Man har helt enkelt aldrig i skolan diskuterat vad vetenskap är. Jag menar att histora i lika hög grad som medicin är vetenskap. Ämnena må vara olika, men den grundläggande metodiken är liknande.

På samma sätt kan man relatera till svaren om att runt 40% tycker att man bara borde satsa pengar på "nyttig" forskning. Häri ligger återigen tanken att forskning skall leda till en ny produkt eller en ny teknik. Men det är ju svårt att definiera nytta. Är astronomi nyttigt? (Den allmänna) Relativitetsteorin kunde nog ses som en hopplöst teoretisk konstruktion, men nu används den för navigeringssystem. Är det "nyttigt" att veta något om vår historia? Det intresserar många i alla fall.

Och hur många har inte fått den svåra frågan från mamma: Vad är din forskning bra för då?

Andra bloggar om: vetenskap, forskning.

Mysterier eller mystisism

I en insändare till Physics Today tar författarna, Kuttner och Rosenblum, upp vad de anser vara ett växande problem för fysiken; att kvantfysiken utnyttjas för att ge trovärdighet åt pseudovetenskap. De tar som exempel filmen "What the #$*! do we (k)now?!"¹ som använder QM- argument bland annat för att frammana den 35000 år gamle Atlantisguden Ramtha.

Kuttner och Rosenblum menar att vi fysiker bär en del av ansvaret för detta. Vi understryker om och om igen hur framgångsrik den vetenskapliga metoden är utan att tala om vad den vetenskapliga metoden är och vad den har för gränser. Samtidigt kritiserar de också fysikundervisningen för att den inte förbereder fysikstudenterna på att kunna svara på frågor om fysikens olösta mysterier och argumentera mot pseudovetenskapen i dessa frågor. De flesta biologer kan försvara evolutionsläran mot ID-argument, men hur många fysikstudenter kan förklara vad nollpunktenergi är och hur den kan/inte kan utnyttjas. Eller vad (om något) säger EPR-paradoxen eller Bell-olikheterna om teleportation? Ett annat exempel är QM och medvetandet. Här har fysiken inte många svar, men pseudovetenskapen kan med säkerhet förklara precis varför hjärnan fungerar som en kvantdator (eller nåt...??).

Denna säkerhet menar Kuttner och Rosenbaum är ett av pseudovetenskapens trumfkort och citerar

Many people . . . seek a certainty that science cannot offer. For these people the unchanging dictates of ancient religious beliefs, or the absolute assurances of zealots, have a more powerful appeal. Paradoxically, however, their yearning for certainty is often mixed with a respect for science. They long to be told that modern science validates the teachings of some ancient scripture or New Age guru. The purveyors of pseudoscience have been quick to exploit their ambivalence.²

Kuttner och Rosenbaum menar att vad vi behöver göra är att diskutera mera de gränser vi har för vårt vetande, och förklara varför de gränserna finns och vad som kan och inte kan finnas bortom dem. De menar att vi i mångt och mycket är för koncentrerade på "praktiska" frågor, och borde ägna en lektion eller två åt fysikens mysterier, spekulationer och kvantnonsens. Jag håller med, och jag skulle gärna gå på en sådan föreläsning, med en duktig lärare.

En sak som behövs är att i skolundervisningen lära sig att granska kritiskt. Det är inte lätt, och jag minns fortfarande chocken (lite för starkt ord, men i brist på bättre) när jag insåg att inte ens det som publicerades i peer-review-tidskrifter alltid stämmer. På grundutbildningen framhölls dessa artiklar alltid som innehållande sanningen. Men på en annan nivå motarbetas vi ju dagligen av t ex kvällspressen med sina braskande rubriker att "Vanlig XX kan var dold sjukdom" eller TV4(+,-, ?)s medier och andar.

¹ Filmen sågades under fotknölarna av Insultingly Stupid Movie Physics, men läs kommentarerna på IMDB så ser man att många tycker att filmen ger en tänkvärd beskrivning av vetenskap.
² CMH postade för ett tag sedan ett citat av Sir Arthur Eddington:

We cannot pretend to offer proofs. Proof is an idol before whom the pure mathematician tortures himself. In physics we are generally content to sacrifice before the lesser shrine of Plausibility.

Andra bloggar om: vetenskap, pseudovetenskap.

Linköpingsdesign

Så har det varit ID-föreläsning i Linköping. SR rapporterade från föreläsningen och talade med besökare. Bl.a. någon som tyckte att universitetet nu borde bjuda in även astrologer o.dyl. samt satsa mer pengar på forskning inom intelligent design.

Av det lilla som jag hörde av föreläsningen i radion verkar det vara en upprepning av gamla kända argument från folk som Dembski och Behe, och egentligen inget nytt. Krister Renard hördes t.ex. hävda att evolutionsteorin är så osannolik att den knappast kan vara sann, och sedan hänvisar han till sin hemsida. Där hittar man de vanliga exemplen från Dembski som bemötts hundra gånger om på sidor som Panda's thumb. Det vore intressant att läsa ett inlägg från någon som faktiskt var på föreläsningen.

Man kan skriva mycket om evolution och mot ID, men det har många gjort som kan uttrycka sig bättre än jag, så jag skall inte ge mig på det. Istället skall jag nämna två vanliga felaktiga koncept som ofta tas upp av ID-anhängare och länka till läsvärda sidor om det. Det ena är det så kallade Argumentum ad ignorantiam som man finner i överflöd hos Krister Renard där han talar om arternas utveckling. Läs inlägget "Pseudovetenskapens retorik" och jämför själv. Ett annat argument som ofta förekommer är att slumpmässig evolution skulle vara ett dåligt sätt för utvecklingen att gå till väga. Faktum är att evolutionär utveckling är ett alldeles utmärkt sätt att lösa optimeringsproblem. Good Math, Bad Math förklarar det utmärkt. GMBM har många bra inlägg där ID-argument granskas från en matematisk utgångspunkt, och i oftast uppvisar ID trots alla matematikargument från dess anhängare upp en remarkabel brist på matematik.

Så, för några dagar sedan skrev jag om kreationister i Polen, och nu har vi tagit första steget i vår egen evolutionsdebatt. Vi får se varthän det barkar, men uppenbart är att forskare måste vara beredda på att bemöta de argument som ID-anhängare och andra lägger fram, men att göra det på ett korrekt och pedagogiskt vis. Vi kan inte upprepa misstaget från politiken med exemplet Sverigedemokraterna att göra ID till någon sort undertryckt anti-etablissemangsrörelse, som kan locka genom sin utanförposition.

Andra bloggar om: Intelligent design, vetenskap