Ordkriget om Wałęsa går vidare

Som jag skrev om för några dagar sedan så anklagas Lech Wałęsa i en ny bok, utgiven av Nationella minnesinstitutet, för att på 70-talet varit agent för säkerhetstjänsten SB. Striden har inte lagt sig på något sätt, utan har nått nya ideologiska höjder. Frontlinjen går som vanligt mellan regeringen och oppositionen, eller snarare mellan PO och PiS.

Igår gav sig president Kaczyński in i debatten. Han hävdar att han har från "oberoende källor" information om att Wałęsa var agent för SB under namnet "Bolek". Kaczyński menar att Wałęsa utan tvekan var nationens ledare, men att "folket förtjänar sanningen". Samtidigt kräver företrädare för PiS att "Wałęsa skall bevisa att han inte är Bolek". Man säger också att historien, också för en ung och känd person, avspeglar sig i det han gjorde senare. För att förstå vad man är ute efter kan man lyssna till vad Jarosław Kaczyński, ex-premiärminister och ledare för PiS, sa vid ett möte med Gazeta Polskas läsare. Kaczyński lade där ut texten om hur regeringen har en hemlig agenda att cementera all makt vid ett enda parti genom att till det binda makten över medierna och rättsväsendet (t.ex. genom en ny lag som PO lagt fram om att göra åklagarväsendet oberoede av justitiedepartementet). Detta parti är naturligtvis PO och arbetet går tillbaka ända till rundabordsöverenskommelsen, som Wałęsa drev fram.

Hur det hela hänger ihop är lite svårt att förstå, men det passar helt klart in i Kaczyński-brödernas bild av Polen som styrt av en hemlig konspiration av ex-kommunister och annat skumrask. Enligt Jarosław Kaczyński är det enda som i dagsläget står i vägen för genomförandet av planen President Kaczyński. Om han inte skulle bli återvald skulle PO skapa en situation som skulle vara omöjlig att ta sig ur utan ett våldsamt uppror.

Men tillbaka till Wałęsa. Var han agent eller inte? Och spelar det någon roll? Wałęsa var helt klart ledande i arbetet att fälla kommunistregimen. Det kan ingen ta ifrån honom. Många kända personer, även kritiker av systemet, "samarbetade" till viss del med regimen. Det var t.ex. nödvändigt för att kunna få resa utomlands på konferenser e.dyl. Ryszard Kapuściński som i många av sina böcker är skarpt, men subtilt, kritisk till systemet, författade rapporter till säkerhetstjänsten i utbyte mot rätt att resa. Naturligtvis skulle det faktim att han varit agent vara en fläck på Wałęsas hjälteporträtt, men det skulle absolut inte frånta honom hedern över det han senare gjorde.

Men de som menar att Wałęsa är oskyldig har också argument. För det första hans eget ord, hur mycket det nu är värt, att han "bara kvitterat sina skosnören", men också det faktum att en domstol år 2000 förklarade att han inte varit agent för SB. Detta kom upp efter hans namn funnits med på en lustrationslista som förberetts 1992. Enligt en rapport som nyligen grävts fram sägs SB redan 1974 ha stämplat honom som "fiende till systemet" efter att han försökt organisera arbetare vid varvet i Gdansk.

Men mitt i allt det som händer är det klart att historien alltjämt utnyttjas som ett slagträ i den politiska debatten. Och i och med det har kritiken mot IPN, som ses som väldigt politiserat, blivit allt starkare. En skribent i Gazeta Wyborcza frågar sig varför skattepengar skall gå till fabriserande av lögner och rykten. "Historien är alltför viktig för att anförtros staten" skriver han. "Nog med detta IPN!"

Som avslutning kan man naturligtvis försöka att relatera detta till dagens svenska politik. FRA-lagen ger staten rätt att inhämta fantastiska mängder information, som sedan behandlas och lagras utan vidare insyn. Sådana register kommer att ligga kvar och kunna användas för vem vet vilka syften i årtionden framöver. Vi vet inte vem som kommer att sitta på informationen och till vad de vill använda den. Därför är den enda säkra lösningen att inte samla in den alls.

Andra bloggar om: Polen, historia, kommunism, övervakning, FRA-lagen, politik. Intressant?

SB a Lech Wałęsa

Så kom den då, boken det talats om i veckor. Den om Wałęsa och säkerhetstjänsten, den som ges ut av nationella minnesinstitutet, "SB a Lech Wałęsa. Przyczynek do biografii" (SB och Lech Wałęsa. Bidrag/Tillägg till biografin.) Igår rapporterade tidningarna om kö till IPNs bokhandel, författarna var på TV... och inte så mycket nytt kom till. Ingen verkar ändra uppfattning. De som ser det som ett politiskt motiverat försök att smutskasta Wałęsa vidhåller att uppgifterna i boken inte är sanna/inte visar hela sanningen. Den som redan trodde på teorin om hur Polen såldes ut vid rundabordssamtalen menar att det här är ytterligare ett bevis för den ståndpunkten. Inte förvånade är Tusk och co förespråkare för den förra uppfattningen medan Kaczynskis står för den andra.

I går sa Tusk i TV att han inte höll med om många av slutsaterna i boken. Han menade därtill att "Wałęsa blev agent när han slutade samarbeta med Kaczynski". Dvs när Wałęsa som president sa upp samarbetet med tvillingarna började uppgifterna spridas om att han varit agent.

För en intressant och välskriven post om vad det hela handlar om rekommenderar jag verkligen den här artikeln på engelska. I kommentarerna ser man tydligt hur infekterad frågan är.

"Det progressiva Polen"

I söndags sändes, med ovanligt god timing, i Godmorgon, världen! ett reportage av Daniel Alling om det "Progressiva Polens nya ansikten". Det handlade om sejm-ledamöterna Robert Biedroń och Anna Grodzka, öppet homo- respektive transsexuella. I reportaget säger Biedroń att han ute i samhället inte får höra så mycket antihomosexuella påhopp som i kammaren. Polackerna är mer progressiva än deras representanter.

Vad som inte nämndes i reportaget är det klavertramp den förre presidenten och frihetshjälten Lech Wałęsa gjorde i en intervju* i fredags. Wałęsa uttryckte sitt missnöje med hur en minoritet retar majoriteten med sina marscher  demonstrationer ... Han är demokrat till hundra procent, men inte när en minoritet går ut över majoriteten  De homosexuella är en liten minoritet som bör veta sin plats. På frågan om homosexuella ledamöter bör sitta på sista bänken i sejmen svarar han "Självklart." Pressad på varför sexuell läggning skall ha något inflytande på placeringen i kammaren säger Wałęsa att de bör sitta längst bak, eller ännu hellre bakom väggen - "för det är så mycket de representerar."

Uttalandet har fått massiv kritik i Polen - mest från de vänsterliberala Palikotrörelsen och SLD - men även från annat håll. Lech Wałęsas son, Jarosław, som är EU-parlamentariker, sa att han tog sig för pannan när han hörde intervjun. Janusz Palikot och Wanda Nowicka kommer i veckan att byta platser i sejmen med Biedroń och Grodzka så att de hamnar på första raden och inte bakom väggen.

Och kanske är det inte Wałęsas uttalande som är det viktiga, utan protesterna mot den gamle hjälten Wałęsa** som ett tecken på utveckling. Wałęsa, Kaczyński, Gowin och Pawłowicz må representera majoriteten i dag, men toleransen kommer obevekligen till Polen också. Det som för 25 år sedan var det progressiva Polens ansikte är nu en bild av en reaktionär föredetting som inte inser att tiden springer ifrån honom.

Andra bloggar om Polen, politik, homofobi

* Det aftonbladska "rasar" i rubriken är väl dock ganska överdrivet. Om man ser intervjun är det knappast en rasande, utan ganska, lugn Wałęsa man ser.
** Man bör dock komma ihåg att Wałęsas ställning är betydligt starkare i utlandet än i Polen. De flesta polackerna tröttnade på honom när han misskötte arbetet som president. Man tolererar honom som kommentator, men väldigt få skulle rösta på honom till en politisk position idag.

Wałęsa och säkerhetstjänsten

Nationella minnesinstitutet (IPN) kommer inom kort att publicera en bok där förre presidenten Lech Wałęsas kontakter med kommunisttidens säkerhetstjänst SB utreds. Trots att boken ännu inte kommit ut reagerar Wałęsa skarpt och menar att författarna inte har några belägg för några anklagelser, bl.a. att han skulle varit kollaboratör med SB under namnet "Bolak". I en intervju sa han att han aldrig skrivit under "mer än för att få sina skosnören" (d.v.s. få tillbaka sina ägodelar, bl.a. skosnören, när han släppts av polisen) och han vet vem "Bolak" egentligen var. Wałęsa kräver att författarna och hans själv skall mötas i en presskonferens då boken kommer ut och att de skall svara på ett antal frågor. Han menar att han inte tänker låta "ett av det polska folkets största segrar stänkas ner av gyttja från SB". Wałęsa menar också att det knappast är en slump att boken kommer lagom till 25-års-jubileet av hans Nobelpris. Från IPN har man vägrat att kommentera det hela. "Boken är ännu inte utkommen, så det finns ingenting att diskutera" säger en talesman.

Historien om Wałęsa är ytterligare ett exempel på hur klumpigt Polen skött hanteringen av kommunisttidens brott där IPN har monopol på behandlingen av bl.a. arkivdata från socialisttidens säkerhetstjänster. Flertalet gånger har uppfigter läckt, i sammanhang som gjort att det spekulerats om att man vill straffa t.e.x. politiska motståndare.

Dagens ord är bezpieka som är ett slanguttryck för hemliga polisen under kommunisttiden.

Libertas Polen

Jag hade inte hört talas om Libertas förrän jag läste om dem på Hax blogg. Den senaste tiden har partiet dock fått mycket uppmärksamhet i Polen, där de också ställer upp som kandidater till EU-parlamentet. Anledningen har till stor del beropp på att Lech Wałęsa skall tala vid ett möte för Libertas. Det väckte en del rabalder eftersom Wałęsa öppet gått ut med att han stöder Platforma Obywatelska. Wałęsa själv kommenterar det hela med att fått betalt för att hålla föredraget, och att "presidentpensionen inte är så stor".

Nåväl, Libertas har i alla fall tjänat på det och skall enligt opinionsundersökningar ligga jämsides med regeringskoalisationens PSL och därmed eventuellt ta plats i EU-parlamentet.

Fast nu var det ju den där gnagande misstanken att namnet Libertas är falsk marknadsföring. Trots det sympatiska intrycket Declan Ganley gav i Ekots lördagsintervju. Nå, idag kan man läsa på Gazeta.pl att "Wałęsa är inget standar för Libertas". Inget märkligt i det, om det inte vore så att uttalandet gjordes av Daniel Pawłowiec, före detta medlem av LPR och numera ledare för Libertas polska gren. LPR, Liga Polskich Rodzin, är ett ultrakonservativt, nationalistiskt populistparti av sämsta sort, vars ledare Roman Giertych (som för övrigt ger sig själv äran att påverkat Ganley till att startat Libertas) är en välkänd person för läsare av den här bloggen. Nuvarande företrädare för LPR i EU-parlamentet är kreationisten och antisemiten Maciej Giertych, Romans far. Att Libertas ledare kommer ur den myllan bådar inte gott. Att han dessutom har en bakrund i Młodzież Wszechpolska, en ungdomsorganisation vars fraterniserande med nynazister blev en affär i polsk press härom året, gör det inte bättre.

Den sista spiken i kistan kom när jag gjorde testet på EU Profiler (mer om mina resultat i nästa post).

Jag hade inget gemensamt med Libertas som får nästan noll i kolumnen "Liberal Society" och jättehöga poäng när det gäller hårdare straff och retriktiv invandring. Det låter inte som något som borde heta Libertas i mina öron. Bland annat kan man se av svaren att

Religious values and principles should be shown greater respect in politics

Your answer	Completely disagree
Opinion Libertas:	Completely agree

eller

The legalisation of same sex marriages is a good thing

Your answer	Completely agree
Opinion Libertas:	Completely disagree

Ärligt talat. Det är inte ett parti som kan kalla sig Libertas annat än i en pervers form av Owellskt nyspråk. Att Ganley har lierat sig med den typen av företrädare i Polen kastar ett tveksamt ljus över hela hans parti.

Andra bloggar om: Polen, Libertas, EU, Politik, EU-valet. Intressant?

Kaczyński alltmer bisarr

Jag hoppades, men trodde aldrig riktigt på, att Jarosław Kaczyński hade ändrat stil och att PiS skulle bli ett normalt oppositionsparti. Den förhoppningen höll i sig till timmarna efter presidentvalet när Kaczor visade att han inte hade ändrats ett dugg. Korsstriden har blivit alltmer infekterad. Kaczyński dyker upp varje tionde för att lägga blommor vid korset och egga på de självutnämnda korsförsvararna.

I helgen menade han att sättet utredningen misskötts på gör att premiärminister Tusk, president Komorowski, utrikesminister Sikorski och försvarsminister Klich måste "en gång för alla kliva ner från den polska politiska scenen". Vi har fått se Kaczyński avvisa haverikommissionens rapport. Han hävdar att det är konstigt att ett så solitt plan som Tu-154 inte borde gå sönder genom en kollision med ett träd. Det borde kapa trädet och fortsätta. Inte heller borde planet brytas sönder så efter en olycka från bara 80 meters höjd. PiS-ledarens spekulationer avfärdas som "en okunnigs spekulationer" av förre chefen för flygvapnets testflygsavdelning.

För några dagar sedan hörde vi att under Tusk, Komorowski och Sikorski har Polen blivit till ett lydrike under Tyskland och Ryssland. Sikorski kommenterade det i radio med att "Kaczynski har slitit sig ur omloppsbanan kring jorden dragen av ett emotionellt svart hål och rör sig nu genom yttre rymden"

I en annan trist utveckling har vi sett den gamla fackföreningen Solidaritet (Solidarność) förvandlas från en rörelse till en stödtrupp till Kaczor. Det visades tydligt när man firade 30-årsjubileet av septemberöverenskommelserna efter strejken 1980 på Leninvarvet i Gdańsk. Lech Wałęsa hoppade över tillställningen. Dagens Solidaritet var inte det Solidaritet han stödde, menade han. Både premiärministern och presidenten buades ut under sina tal, medan Kaczor överöstes av applåder och jubel. Jarosław arbetar hårt på att hans bror skall erkännas som Solidaritets verkliga ledarfigur. Något han utvecklar i en intervju i tidningen Gazeta Polska. I en artikel i Rzeczpospolita kunde man i helgen dock läsa om hur omstritt det är vilken roll Lech Kaczyński   hade under strejken. Vissa hävdar att han dök upp just när den avslutades, andra att han hade en avgörande roll under förhandlingarna. Vad som är sant är svårt att veta, men Jarosławs förhoppning verkar vara att Lech Kaczyńskis namn skall ha samma symboliska tyngd som Lech Wałęsa.

Som sagt,  Jarosław Kaczyński blir alltmer bisarr. Jag har svårt att se motivet bakom alla utspel utskällningar och split. Kanske är det som Joanna kommenterade tidigare; han befinner sig i chock. Kanske är det mer cyniskt, som Bartek spekulerar. Vad det än är så tillåts inga avvikande meningar i PiS. Nyligen har två personer, en MEP och en sejm-ledamot och tidigare minister, uteslutits ur PiS för att ha offentligt ha klagat på partiledarens nygamla aggressiva linje. Det bådar inte gott för PiS, och inte gott för Polen. Ett land behöver en trovärdig opposition!

Dagens ord är orbita okołoziemska - omloppsbana kring jorden.

Hyllningsmättnad

I förmiddags, samtidigt som Maria Kaczyńskas kropp landade i Warszawa, satte många polacker lunchkaffet i vrångstrupen; Gazeta Wyborcza meddelade att "på önskemål av familjen" kommer president Kaczyński att begravas i Wawel. "I Wawel! Vem tror de han är? Polens kung?" var en kommentar jag hörde från flera håll.

I Wawel, den gamla kungaborgen i Kraków, ligger polska kungar och nationalhjältar som Piłsudski, Sikorski och Mickiewicz. Kaczyński är inte stor nog i det sällskapet. Skall man begrava Kwaśniewski och Jaruzelski där också då?, frågade fru mjn. Den enda levande polacken som borde kunna begravas i Wawel är Wałęsa. Piłsudski grundade den andra republiken, Wałęsa den tredje.

Just nu meddelade Kardinal Dziwisz, som är katedralens överhuvud, att presidentparet kommer att placeras i marskalk Piłsudskis krypta. I en webomröstning på Gazeta Wyborczas sida, där i nuläget 20000 har röstat, håller endast 8% med om att det är i Wawel Kaczyński borde ligga. Nästan alla jag känner var säkra på att presidenten skulle begravas på Cmentarz Powązkowski här i Warszawa, där många av Polens mest kända personligheter ligger begravda. Möjligen skulle även St Johannes ärkekatedral också här i Warszawa passat, där den ende andre polske presidenten som dött i sitt ämbete Gabriel Narutowicz, mördad 1922, ligger begravd.

Att Kaczyński nu hamnar i Wawel är för många helt enkelt inte passande. Han var ingen nationalhjälte. Som man kan läsa på bloggen Politics, Economy, Society:

I feel sorry but I do not want Mr Kaczynski to become a national hero, he pursued Polish policy in a certain way, was respected for how he could defend his stance. He did not lay down his life for Poland. He was flying to Katyn to pay tribute to Polish elite who were murdered by Soviets and died in a plane crash.

Inte heller alla Katynoffrens anhöriga var glada i Kaczyńskis engagemang. Han har länge nyttjat morden där som ett politiskt vapen. Min kollega, vars far mördades i Katyn, och som var på plats i helgen var arg så han skakade över att presidenten skulle dit. Han stal vår dag, menade kollegan.

Lech Kaczyński förblir en kontroversiell figur även efter döden, trots försök att göra ett helgon av honom. Det är synd att dessa frågor tränger sig fram även i en tid när osämjorna borde tagit en paus.

UPPDATERING: På Facebook finns, så klart, en grupp NIE dla pochowania Kaczyńskich na Wawelu (NEJ till att begrava paret Kaczynski på Wawel) som nu kl 23:05 har 18607 fans. Detta mindre än 12 timmar efter idén presenterades i Gazeta och fem timmar efter det bekräftades.

För övrigt har nu besked kommit att såväl Obama, Medvedev, Sarkozy med flera kommer till begravningen. Med tanke på kaoset som det kommer medföra är det kanske lika bra att det sker i Kraków.

Professor Andrzej Romanowski ger fem skäl till att Wawel är fel begravningsplats för presidenten: 1 Det är en kunglig begravningsplats. 2 Man måste fråga sig om Kaczyński verkligen är en nationalhjälte i Piłsudskis klass. 3 Inte ens Stanislaw August Poniatowski (vars grav flyttades från Vitryssland till Polen 1995) begravdes i Wawel. 4 Från kyrkan har vi hela tiden fått höra att i Wawel finns ingen plats mer. 5 Inte ens hjältar som Piłsudski och Sikorski fick begravas där tillsammans med sina hustrur.

Dagens ord är  pochować - begrava.



Andra bloggar om Polen, Smolensk, Katyn, Kaczynski, flygkatastrof.

IPN i rubrikerna igen

De senaste veckorna har nationella minnesinstitutet IPN varit i ropet mycket. Det började med att man återigen anklagade förre presidenten Aleksander Kwaśniewski för att varit hemlig medarbetare till säkerhetstjänsten SB under täcknamnet "Alek". Kwaśniewski, som var aktiv inom kommunistpartiet, medger att han var registrerad hos SB, men förnekar att han var agent för dem. Det skulle ha varit något som gjort det omöjligt för honom att ställa upp i presidentval. Den senaste artikeln skrevs för övrigt av en av författarna till boken SB a Lech Wałęsa.

Det fortsatte med att Professor Antoni Dudek från IPN skrev på sin blogg om ett dokument som sägs vara en nedteckning av ett samtal mellan general Jaruzelski, dåvarande ledare för Polen, och Viktor Kulikov, överbefälhavare för Warszawapakten, den 9 dec 1981 inför det polska undantagstillståndet som kom i effekt fyra dagar senare. Där skall Jaruzelski säga till Kulikov att:

Gdyby to miało ogarnąć cały kraj, to wy będziecie nam musieli pomóc. Sami nie damy sobie rady.
Om de [protesterna] kommer att omfatta hela landet är det ni [USSR] som måste komma till vår hjälp. Själva klarar vi det inte.

Vid ett Politbyråmöte i Moskva dagen efter skall Andropov, chef för KGB, och Suslov, de facto ledare för Sovjetunionen, ha menat att en militär invasion var för riskfylld. Det hela går helt på tvärs mot Jaruzelskis linje att undantagstillståndet infördes för att förhindra en sovjetisk invasion liknande den i Tjeckoslovakien -68. Jaruzelski förnekar naturligtvis att samtalet ägt rum. Intressant är att Wałęsa, som ju inte har några höga tankar om IPN gripit ögonblicket och säger att om det är som det ser ut, så borde Jaruzelski åtalas för landsförräderi.

Nästa rubrik handlade om att IPN nu riktat siktet mot Maciej Kozłowski, vicechef på utrikesministeriet och ansvarig för Afrikaavdelningen. Kozłowski har enligt IPN ljugit i sin lustration (den försäkran alla högre tjänstemän måste skriva under där de lovar att de aldrig samarbetade med bl.a. SB) då de menar att han var agent för SB under namnet "Witold" 1964-69. Det intressanta med fallet Kozłowski är att han kastades ut från universitetet i Warszawa 1968 för att ha deltagit i stundentprotesterna och dömdes 69 till 5 år fängelse för att ha spionerat för CIA. IPN har lämnat över fallet till domstol, och Kozłowski riskerar att förbjudas att inneha publika positioner i upp till 10 år.

IPN anses allmänt stå nära PiS och tvillingarna Kaczyński och anklagas ofta för att fokusera på tvillingarnas fiender och läcka uppgifter vid lämpliga tillfällen. Det är kanske därför inte så konstigt att PO länge velat göra upp med IPN. De menar att IPN är genompolitiserat och har nu lagt fram ett förslag att reformera myndigheten. Bland annat vill de underställa den ett politiskt oberoende råd och göra det lättare att få ut dokument ur de gamla arkiven. PiS lovar att rösta emot förslaget medan vänstern helst skulle vilja lägga ner IPN helt och hållet.

Det mesta är alltså som vanligt i polsk politik - historien är i högsta grad levande och används framförallt som slagträ i det politiska spelet. Det blir i alla fall inte tråkigt.

Dagens ord är kriptonim - täcknamn.

Brevet till Obama

Det har rapporterats vitt och brett om brevet till Obama som författats av bland andra Lech Wałęsa, Vaclav Havel, Aleksander Kwaśniewski m.fl. Brevet, som publicerades i Gazeta Wyborcza fick mycket uppmärksamhet på grund den dignitet dess undertecknare har. I pressen läses det som en varning till Obama över Ryssland; förbättrade relationer - bra, men inte till vilket pris som helst, för att citera nuvarande polske presidenten Kaczyński som stödjer undertecknarna, men som inte är en av den själv. En stor del av brevet handlar om att de transatlantiska banden riskerar att försvagas om inte USA visar att man bryr sig mer om centraleuropa. Man skriver att

As the new Obama Administration sets its foreign-policy priorities, our region is one part of the world that Americans have largely stopped worrying about. Indeed, at times we have the impression that U.S. policy was so successful that many American officials have now concluded that our region is fixed once and for all and that they could "check the box" and move on to other more pressing strategic issues.

och varnar för att det inte är så. Regionen har problem och står vid ett vägval. Och i detta håller de tidigare så starka transatlantiska banden på att brytas upp. Dels på grund av att en ny generation ledare tar över som inte till lika stor del präglats av livet bakom järnridån och det stöd man hade av USA då. Dels på grund av den försvagning av NATO som är det främsta transatlantiska samarbetsorganet. Framförallt är det Amerikas veka hållning under förra årets krig i Kaukasus som skakat centraleuropas förtroende för organisationen. Och här kommer man in på brevets kärnpunkt - rädslan för det Putinska Ryssland som är

back as a revisionist power pursuing a 19th-century agenda with 21st-century tactics and methods.

Vidare varnar man för Rysslands "creeping intimidation and influence-peddling in the region" bland annat vad gäller raketskölden, gasen och så vidare. För att stärka de transatlantiska banden och hålla stånd mot Ryssland lägger man fram ett antal punkter. Bland annat ett stärkande av NATO och en riktig strategisk utvärdering där det ryska hotet är en del. Vidare slår man fast att raketskölden är en strategisk och teknisk förhandlingsfråga mellan USA, Polen och Tjeckien och att man inte får ge efter för Rysslands påtryckningar. Sedan går man vidare och talar om vikten att Europa talar med en röst i utrikesfrågor samt en utveckling av energisäkerhetsfrågorna, i synnerhet att göra sig mindre beroende av rysk gas. Man avslutar med att kritisera den amerikanska visa-policyn där medborgarna i de nya EU-länderna behöver visum för att besöka USA.

Min tanke när jag läser brevet är att det är feladresserat. Det borde istället ha skickats till Berlin, London och Paris. Där sitter de starkaste motståndarna till ett starkare NATO. Det är inom EU man inte har bestämt sig för någon hållning mot Ryssland, med Putinkramare som Berlusconi och förre kanslern Schröder. Därför tycker jag också att tolkningen som en kritik mot Obama är felaktig. Snarare hoppas man på hans hjälp att reda ut inom-europeiska bekymmer och rätta till gamla problem. Det var ju under Bush som Georgienkriget bröt ut och även under hans period dels visakraven skärptes efter 9/11 och dels det beslutades att "det nya Europa" inte skulle omfattas av visa waiver-programmet. Detta retade polackerna enormt, framförallt med tanke på hur man skickat soldater både till Afghanistan och Irak.

The Economist kommenterar brevet med att i motsats till Washington Posts uppmaning till Obama att inte vara naiv (ett ord som inte nämns i brevet) är det brevskrivarna själva som verkar lite naiva. Man skriver om punkterna som tas upp i brevet att

It is all fine stuff. The administration’s eastern Europe policy is indeed worryingly vague. But the letter risks sounding plaintive and naïve. Supporting Mr Walesa in the 1980s was both a noble cause and helped speed the Soviet empire’s demise. But Russia does not pose the existential threat to America that Leonid Brezhnev’s Soviet Union once did. Sadly, other stuff matters more.

Till viss del håller jag med FAZ tolkning (artikeln bakom betalvägg men refererad av Gazeta) att det är ett "historiskt trauma" som ligger bakom; man är rädda att om USA börjar byta principer mot realpolitik kommer Centraleuropa att återigen hamna på pottkanten som vid Jalta 1945. Man har helt enkelt inte förtroende i EUs politiska styrka. Sålunda borde brevet snarare läsas som en kritik mot europeiska ledare än mot USA. Samtidigt skall man inte underskatta de historiska lärdomarna. Inga vet bättre än de centraleuropeiska länderna att man behöver se upp med ett nyexpansivt Ryssland. Att man sedan hoppas att Obama skall vara tydligare i sin ställning mot Ryssland är uppenbart, men jag tror inte att man (ännu) kan anklaga honom för att vara naiv eller eftergiven. The Economist skriver

Mr Obama has few illusions about Mr Putin. “I found him tough, smart, shrewd, very unsentimental, very pragmatic. And on areas where we disagree, like Georgia, I don’t anticipate a meeting of minds anytime soon.”

och vidare

Mr Obama was not gulled into giving Russian leaders cloying praise. He brushed off attempts to trade influence in eastern Europe for help on issues such as Iran.

Som en sidokommentar kan man se brevet som en skillnad i Lech Wałęsas ställning utomlands och i sitt hemland. Utomlands är han hjälten som klättrade över en mur och räddade öststaterna ur socialismens grepp. I Polen har hans gloria halkat ner lite. Under sin period som president misskötte han ämbetet ordentligt och han förlorade valet 1995 knappt till Aleksander Kwaśniewski. Fem år senare fick han mindre än en procent av rösterna. Sedan dess har han mestadels hållit sig utanför dagspolitiken. Det och de återkommande attackerna från IPN och Kaczor har stärkt hans aktier i folks ögon. Så även om många skakade på huvudet åt hans inblandning med Libertas i sommarens EU-val visar undersökningar att han åter är en av de mest betrodda politikerna i Polen. Fast det beror nog mycket på att han inte är aktiv politiker. Om han på allvar gick in i politiken igen skulle nog folk påminna sig om hans mindre framstående sidor också.

Dagens ord är list - brev.

Andra bloggar om: Polen, politik, Lech Walesa, Lech Wałęsa, Obama, utrikespolitik. Intressant?

Hetsjakt på kollaboratörer

Det blir mycket polsk politik här på sistone, men det är väl för att deras hyperneurotiska regiering gör att det finns så mycket mer att skriva om.

Sedan de tillsattes har premiärminister Kaczyński och president Kaczyński varit som besatta att få bort alla som anses ha samarbetat med den gamla socialistregimen, som informatörer och dylikt, från offentliga positioner. Det började visserligen inte med dem. Redan 1995 tvingades premiärminister Oleksy att avgå efter att ha anklagats för samröre med socialistregimen. Det anses ha varit en affär som sats igång av Wałęsa, kanske som hämnd för att förlorat makten till de reformerade exkommunisterna. 1998 skapades "lustracja"-lagen som kräver att alla offentliganställda skall kontrolleras mot eventuellt samröre med den gamla regimen. Detta gäller t ex även journalister inom offentlig media. Om man anses ha varit kollaborator är det dags att leta nytt jobb. Kaczyńskis har emellertid gått längre i sin iver att röka ut alla kollaboratörer. Nyligen tvingades den blivande ärkebiskopen Stanislaw Wielgus att avgå, bara timmar innan han skulle tillsättas.

Ett stort problem är också hur stort värde man kan lägga på gamla rapporter i säkerhetspolisens arkiv. Många felaktigheter har uppdagats. Visserligen kan den som anklagas för att vara kollaboratör ta saken till domstol, och för en finansminister som har många trådar att dra i kan det gå fort att bli rentvådd, men för andra är det inte lika lätt.

Men nu har man även börjat röra sig utanför de offentliganställdas sfär. Kaczyńskis har länge haft ett anstängt förhållande till pressen i Polen, undantaget de ultrakonservativa medierna som tex Radio Maryja. Man har klagat på att pressen är i Polen är vinklad till deras nackdel och de har dragit journalister inför rätta för förolämpning och krävt att Tyskland skall be om ursäkt för en artikel i tidningen Tageszeitung. En ny lag, som träder i kraft den 15 mars, skall tvinga alla journalister födda efter 1972, även inom privat media, att genomgå en granskning som visar att de inte samarbetade med socialistregimen, samt underteckna en deklaration att man inte samarbetat.

This is a wide ranging law that even covers blogs run by foreigners and those who comment on the blogs. (link)

Lagen lägger ansvaret på arbetsgivarna att tillse att deras anställda inte har spionerat för socialistregimen.

Naturligtvis är det här ett våldsamt ingrepp i yttrande- och pressfriheten. Regeringen har överhuvudtaget ingen att göra med om en journalist i ett privatägt bolag varit kollaboratör eller inte. Men Polens nuvarande regering har aldrig visat sig som några vänner av fri press, så annat var kanske inte att vänta.


Uppdatering: Hör om det i P1-morgon, intressant att höra från den polska journalisten Dorota Nygren, och kort artikel i DN.
Mer om Polen, Pressfrihet, kommunism. Intressant?

10 presidentkandidater

10 kandidater har nu registrerat sig som kandidater i sommarens polska presidentval och lämnat in de nödvändiga 100.000 namnunderskrifter som krävs för att ställa upp. Från vänster övre raden hittar vi

• Jarosław Kaczyński beslutade sig slutgiltigt för att ställa upp som kandidat för PiS för bara en vecka sedan. Rider på en sympativåg efter sin brors död och lyckades samla in hela 1,65 miljoner underskrifter. Han har även hjälp av sin brorsdotter Marta Kaczyńska. Stöds av Solidaritet.
• Bronisław Komorowski, kandidat från regeringspartiet PO och för närvarande tillförordnad president. Komorowski är en lite träig kandidat, och kanske inte en riktigt bra president. Han är liksom inte så jäkla "representativ". Efter han tog över som tf. president har han visat oroande tendenser till att snegla för mycket på opinionssiffrorna. Leder stort i undersökningarna. Wałęsa tog avstånd från Solidaritets stöd till Kaczyński och förklarade att han stöder Komorowski.
• Grzegorz Napieralski blev hastigt SLDs (Demokratiska vänsteralliansen - typ socialdemokraterna) kandidat när Szmajdziński tillsammans med Kaczyński dog i Smolensk. Ung, endast 36 år, och relativt okänd.
• Andrzej Olechowski ställer upp som oberoende kandidat. Han var en av grundarna bakom PO, men hoppade av 2009 och stöds nu av det liberala Demokratiska Partiet (SD). Kom tvåa i presidentvalet år 2000 efter Aleksander Kwaśniewski. Olechowski har varit finansminister, utrikesminister mm. Han är den enda liberala kandidaten vad gäller såväl livsstil som ekonomiska frågor. Jag skulle nog rösta på honom även om det antagligen vore bortkastat. 
• Waldemar Pawlak - vice premiärminister och ledare för det mindre partiet i regeringskoalitionen PSL. Pawlak är en kompetent politiker som försvunnit i Tusks skugga efter att ingått i koalitionen. 
• Marek Jurek är ultrahögerkandiaten från Republikens höger. Han var marskalk i sejmen, men hoppade av från PiS för att de var för liberala i frågor om t.ex. abort och homosexuellas rättigheter. 
• Bogusława Ziętka, kandidat från polska arbetarpartiet. Har ingen koll på honom.
• Janusz Korwin-Mikke var länge ledare för Unia Polityka Realna ett skumt parti som kombinerar extrem marknadsliberalism med ultrakonservativ värdepolitik (dödsstraff, pro-life, pro-kyrka). Han lämnade partiet 2009 och gick med i Wolność i Praworządność (Frihet och rättsäkerhet (rule of law - på svenska?)) som har en plattform mycket lik UPR. Korwin-Mikke hänvisar ofta till sina ideal som Adam Smith, Milton Friedman och Ayn Rand. Vore kanske en vettig kandidat om det inte vore för livsstilsmoralismen och att hans politik är helt
• Andrzej Lepper. Japp, Lepper är tillbaka. En av polsk politiks märkligaste personer (och det säger inte lite) med positioner som vice premiärminsiter, jordbruksminister och vice talman i bagaget, men även med anklagelser om korruption, anti-semitism (vilket han ens knappt kan förneka), m.m. Dömdes så sent som i februari till 2 år och 3 månaders fängelse för att ha erbjudit kvinnliga partimedlemmar jobb i utbyte mot sex. Domen är överklagad. Lepper är något av en driftkucku i polsk politik. 
• Kornel Morawiecki - teoretisk fysiker och legendarisk ledare för Solidarność Walcząca, en utbrytargrupp till Solidaritet. Exakt vilken politik han går till val på vet jag inte... annat än att han vill "ena samhället". Han lyckades lämna in 110.000 namnunderskrifter ett par minuter innan tidsfristen gick ut vid midnatt i går. 

Det var alla kandidaterna. Enligt nästan alla undersökningar kommer det att stå mellan Komorowski och Kaczyński, där den förre för närvarande leder stort. Kaczyński har alltid varit en person som delat valkåren. För PiS väljare står han för ärlighet, omutbarhet och patriotism. För hans motståndare så är han en småaktig och misstänksam politisker som inte drar sig för att använda statens resurser, som IPN och CBA, för att slå mot sina motståndare. Man skall inte underskatta möjligheten till sympatiröster och stödet från Solidaritet, men det ser i nuläget ut som om Komorowski tar hem valet. Men en och en halv månad är lång tid i polsk politik...

Dagens ord är 100 tysięcy podpisów poparcia - 100-tusen stödunderskrifter.


Andra bloggar om Polen, politik, presidentval.

Varför benådades Adam S?

Det är en fråga som nu många i Polen frågar sig. Adam S. var en småbrottsling som dömdes till 22 månaders fängelse för bedrägeri. Han skickade in en nådeansökan till presidenten och benådades. Så långt egentligen inget ovanligt. Presidenten i Polen, liksom i USA, har rätt att benåda dömda brottslingar. Presidenterna Wałęsa och Kwaśniewski benådade några tusen personer var, Kaczyński runt 200. Fallet Adam S. är dock lite speciellt; han försvarades i rätten av Marek Dubieniecki, vars son Marcin är make till Marta Kaczyńska, president Lech Kaczyńskis dotter. Tre veckor efter Kaczyński, för det var under hans presidenttid, benådat Adam S. startade han och Marcin Dubieniecki ett företag tillsammans. Marcin Dubieniecki har valsat runt i pressen de senaste veckorna för andra kontakter med dömda brottslingar, bland annat grundaren av Autoświat som säljer bl.a. Koenigsegg i Polen.

Förutom familjeanknytningen är det fler saker som är underliga med historien. Benådningen gick ovanligt fort. Vanligen tar det lång tid, kanske åratal innan benådningen går igenom presidentkansliet. I det här fallet lämnades ansökan in 24 februari 2009, och redan i juni vad Adam S. fri. Man hämtade inte in åsikter från rätten. Vanligen tillfrågas rätten innan beslut om benådning tas. I det här fallet gjorde man inte det.

Till att börja med vägrade Marcin Dubieniecki att svara på några frågor om sina förbindelser med Adam S. I telefon bad han en reporter att "Niech pan się ode mnie odpier..." Sedan skickade han ut ett pressmeddelande där han förklarade att hela historien handlar om att skaffa "hakar" inför valet och att svärta ner salig Lech Kaczyńskis rykte.

Tomasz Nałęcz, medarbetare till den nuvarande presidenten, kommenterar det hela i Gazeta Wyborcza. Om Dubieniecki säger han att

Pan Dubieniecki zademonstrował, że nie rozumie reguł życia publicznego w demokratycznym państwie. [...] Stał się aktualny poprzez użycie przez Jarosława Kaczyńskiego i jego sztab wyborczy rodziny śp. Lecha Kaczyńskiego w kampanii wyborczej. Wtedy opinia publiczna dowiedziała się, że prezydent Kaczyński ma nie tylko córkę, ale że ta córka ma męża. I ten mąż pojawił się na scenie politycznej z delikatnością tarana.
Herr Dubieniecki demonstrerade att han inte förstår reglerna för offentligt liv i ett demokratiskt land. Han blev aktuell [i media] när Jarosław Kaczyński och hans stab använde salig Lech Kaczyńskis familj i valkampanjen. Allmänheten blev då varse att president Kaczyński inte bara har en dotter, utan att dottern har en make. Och den maken klev upp på den politiska scenen med finkänslan hos en murbräcka.

Men Nałęcz menar också att någon verkar fört president Kaczyński bakom ljuset. Lech Kaczyński var professor i juridik och hade, trots sina andra brister, stor integritet. I fallet Adam S. verkar det som om någon "satt presidenten på en vild häst och sagt att det var en åsna".

 Ministern i Kaczyńskis presidentskansli Duda säger att han inte minns något av det här specifika fallet. Det var bara ett av hundratals menar han. Nałęcz håller inte med; "Det var ett unikt fall. Jag har varit med så länge i den här världen att jag vet att när en person rör vid ett sånt fall så minns han det till under gravstenen". En oberoende kommission skall nu undersöka dokumenten kring benådningen och försöka klargöra vad som egentligen hände.

Dagens ord är ułaskawiania - benådning.

Kastrera Polanski?

Som världens media rapporterat har regissören Roman Polański gripits i Schweiz och riskerar att utlämnas till USA. 1977 erkände Polański att han haft sex med den då 13-åriga Samantha Gailey. Han drogade och hade sex med henne trots att hon sa nej, men de flesta åtalspunkterna lades ner mot att regissören erkände sig skyldig till olovligt samlag med minderårig (statutory rape). Hela förfarandet under rättegången var ganska underligt, med en megalomanisk domare och till slut flydde Polański till Frankrike där han har medborgarskap. Nu greps han alltså och förhandlingar om utlämning väntar.

Men det intressanta i historien är tajmingen. För några dagar sedan röstade sejmen, nästan enhälligt, igenom en lag där personer dömda för sexuella övergrepp på barn skall tvingas genomgå kemisk kastration. Det kommer efter Polens Frizl-fall från förra året när Tusk i ilska förklarade att sådana personer var kreatur och mänskliga rättigheter alltså inte borde gälla dem. Nu har man alltså en sådan lag och 84% av polackerna sägs stå bakom den liksom alla utom en sejm-ledamot. Så man skulle kunna tänka sig att regeringen skulle applådera Polańskis gripande och se honom som varnande exempel. Istället får vi höra utrikesminister Sikorski lova att han skall använda sina kontakter för att tillsammans med sin franske kollega be Obama Schwarzenegger benåda regissören*.

Jag tror att alla som sett hans filmer, som jag, delar min uppfattning att för den här synden är nåd möjlig,

säger Sikorski till Gazeta Wyborcza. Regissörskollegan Krzysztof Zanussi försvarar Polański i programmet "Pricken över i". "För 30 år sedan använde han en underårig prostituerads tjänster". Stödet för den polsk-franske regissören är stort, även ex-presidenten, nobelpristagaren och den som alltid kräver mer uppmärksamhet, Lech Wałęsa har sällat sig till hans stödtrupper. Även Gailey har gått ut med att hon förlåter Polański och helst ser det hela lämnat bakom sig.

Vad man än må säga om det specifika fallet så är det uppenbart att det är skillnad på övergrepp och övergrepp och folk och folk. Nå, borde Polański kastreras?

Dagens ord är ekstradycja - utlämning av brottslingar.

UPPDATERING: Tydligen är franska politiker och kulturtoppar som de polska. Även i DN kommenteras den hycklande inställningen till kulturens geniförklarade brottslingar.

* Vilket för övrigt en jurist förklarade i TV att det är omöjligt. Polański är inte dömd för något brott. Han flydde innan domen meddelades. Utan dom kan han inte benådas.

 Andra bloggar om: Polen, Polanski, politik, sexualbrott. Intressant?